Predikan första e trefaldighet 29 maj 2016
Anders Facks
Det finns inget heligt rum, som är mer heligt än något annat rum.
Det finns pedagogiska rum, som hjälper oss att förstå att heligheten finns i våra liv, det finns
goda platser, som får oss att ana och känna hur det heliga kan möta det fysiska i förening
och det finns tider som gör det lättare att se hur vardagen är välsignad!
Jag vil tala om geografiska detaljer, ande, fysik och känsla. Och kanske lite luther, eller
kanske märs det att denna predikan är mycket luthersk på många sätt...
Om man läser om var jordens lägsta punkt är, så är det just där Jesus döps, och just där som
himmelen öppnas. Är inte det orsak till en så vacker tanke. Att just där Jesus är så långt ner
på jorden som en människa kan komma, 418 m u h, där öppnas också himmelen och där
hörs Guds röst om att han är utvald och han är ett med himmelen.
I vårt lägsta, där vi inte kanske känner heligheten i vårt liv, där är Jesus med oss.
Det ger orsak till att älska hur Gud vill säga ”I det djupaste älskar jag dig. I den djupaste dal
öppnar jag himmelen för att ni också ska förstå att inget är bortom mig, eller utanför mig. I
din innersta längtan är jag” Och du vet vad Gud längtar efter. Gud längtar efter dig, varje
dag. Gud längtar efter din bekännelse, men inte efter den bekännelsen av ord, För den
behöver inte Gud alls. Den behöver nog vi, men inte Gud.
Gud söker hjärtats bekännelse. Bekännelse till att leva heligt i vardagen.
Vi säger ibland att vi ska leva i vårt dop. Det är en så svår mening för mig. Jag förstår inte,
men vi ska säga så, så jag säger det nu. Lev i ert dop!
Men vad är det?
Jag vill ändå försöka mig på en tolkande tanke: i dopet så upphör alla tankar om
skiljedragningar som särskiljer mig från någon annan. I varje dop öppnas himmelen. Och i
varje dop använder vi vatten. Denna kemiska förening som är en av de viktigaste
grundförutsättningarna för allt liv. Det är liksom livets största basvara, i det konkreta. Och i
dopet är himmelen öppen. GUD visar i dopet att det mest andliga knyts samman det mest
jordiska.
Och alla får döpas. Och i dopet blir vi manade att följa Jesus som öppnar vägar för den som
söker livet.
I en ort i Blekinge var det en nyhet om hur skolföräldrar blev oroliga när flyktingbarn och
verksamhet för dem skulle dela samma ingång som skolans barn. Jag vill inte utmåla hur
sjukt det är. Det är förstås komplicerat och kanske har det och blivit infekterat, liksom ett
tecken på en utveckling i samhället hur delat det håller på att bli. Kanske är det inte rasism
som är grunden, men det blir problem när vi ska dela på människor i grupperingar. Var
vaksam varje döpt. Vi måste se till, om det fortsätter bli polariserat så här, i samhället, så är
det den döptas plikt att göra det den kan för att motverka det och förverka att föra samman
allt igen och alla folk som finns i din närhet. Aldrig att hetsa och förminska.
Men vi måste jobba för detta på många sätt.
Man kan inte säga att det är tydliga gränser mellan människor. Gränser som ska hålla isär
folk och göra skillnad på folk och folk och samtidigt säga att man vill leva i sitt dop. Dopet
säger att vi hör ihop. Vart vi än kommer ifrån eller är på väg i livet så är vi i Gud och Gud är
med oss.
Luther är på många sätt en person som sökte befrielse från saker som binder oss. Det som
var en svår sak för honom då var kyrkans makt och prästerskapets ”förmåner” som
betraktades som extra heliga, för att de gjorde heliga handlingar mm. Luther menar att varje
handling och varje arbete är en del i guds tjänst. Och att ta hand om sina barn är en
gudstjänst.
Detta är också en tanke som kommer ifrån dopets teologi. Vardagen är utgångspunkten för
Guds verkan och kommunikation i ditt liv. Gud är liksom i livet och bor inte i kyrkan, om man
uttrycker det så.
Varje människa är helig och ditt liv är fyllt av helighet och dopet är handlingen som förenar
allt. Alla verkligheter och alla människor och dopet suddar ut alla hierarkier och alla
gränser…
