Dop
Anvisningar
Det kristna dopet är ett nådemedel och ett sakrament, en gåva där Gud handlar och ger oss
livet. Det sker på en uttrycklig uppmaning av Jesus Kristus i evangelierna och spelar en
avgörande roll i de övriga nytestamentliga skrifterna. Dopet knyter tillbaka till Guds
handlande i historien med sitt folk till frälsning och försoning. Dopet är en ikon som visar
Guds omsorg om oss och visar oss på Guds kärlek. Genom dopet blir vi en del i kyrkans
gemenskap, de heligas samfund. Dopet är vägen in i församlingen och utförs vid ett tillfälle.
Nattvarden firas regelbundet i församlingens mitt.
Tro och dop hör samman. Detta har uppfattats olika genom historien. Med en mer
sakramental tolkning betonas hela kyrkans tro och Guds handlande i dopet. Med en mer
symbolisk tolkning lyfts individens tro och vilja till omvändelse fram. Inom Equmeniakyrkan
bejakar vi dopet i dess olika former, så att vi både döper barn och människor som i ung eller
vuxen ålder själva uttryckt en vilja att låta döpa sig. Dopet är en Guds gåva som möts av
människans svar i tro.
Dopet är ett. I den kristna kyrkans historia har det utförts på olika sätt, men inom den
ekumeniska rörelsen har grundtanken om att dop i en kristen kyrka är giltig i alla kyrkor
betonats tydligare de senaste 50 åren. Därför har ordningar för dopbekräftelse tagits fram som
alternativ för den som i vuxen ålder vill bejaka en nyfunnen tro. Dopbekräftelsen bör ses som
en engångshändelse medan dopförnyelse kan ske mer regelbundet som en del av
församlingens gudstjänstfirande under året.
Dop av barn och barnvälsignelse hålls tydligt isär. Barnvälsignelsen växte fram som ett
alternativ för de föräldrar som önskade att deras barn själva skulle ta ställning till kristen tro
och dop i vuxen ålder, men som ändå ville markera sitt barns födelse med en välsignelseakt i
kyrkan. Barnvälsignelsen ersätter inte dopet men kan fungera som ett tillfälle till bön och
förbön. Barn kan bäras fram till välsignelse oavsett om de senare också döps som barn eller
inte.
Församlingen är viktig vid alla former av dop. Tillsammans med föräldrarna till det lilla
barnet eller tillsammans med den som själv anmält viljan att låta döpa sig, har församlingen
ett ansvar att be för och vägleda den nydöpta djupare in i den kristna trons liv och praktik.
Detta kan utformas som att särskilda faddrar utses men också utformas med hänvisning till
befintligt gudstjänstliv och undervisning i församling och i ungdomsarbete.
Den kristna kyrkan bestämmer när, var, hur och med vem gudstjänst firas. Detta gäller också
dopgudstjänster. En privatisering av dopakten till en renodlad familjeangelägenhet bör
undvikas. Dopet är en offentlig gudstjänst som i görligaste mån skall utlysas. Föreligger
särskilda skäl kan dopet ske på annat vis, men skall då omtalas för församlingen på lämpligt
sätt. Dopet skall antecknas i församlingsboken.
I samband med dopet utdelas dopbevis och om så bedöms lämpligt, gåvor av olika slag.
Gåvor bör ha anknytning till dopet, exempelvis med ett ljus som kan tändas i samband med
årsdagen av dopet eller en bok som beskriver och fördjupar dopets innebörd. Församlingen
kan, om sådan verksamhet finns, inbjuda till samlingar för små barn, unga och föräldrar. Ett
annat sätt att visa omsorg kan vara att aktualisera de under året döpta barnen i samband med
Kyndelsmässodagens gudstjänst.
