Alla Olika Alla Lika – En antirasistisk vision och värdegrund
Rasism i ordboken
Beskrivningen av rasism i ordböcker bygger på idén att människan kan delas upp i
raser. En människas ras, menar man, förklarar vilket biologiskt arv varje individ har,
men också den individens beteenden och egenskaper. Människor delades alltså in i
grupper efter egenskaper och beteenden “typiska” för deras raser.
De rasistiska tankarna bygger också på att vissa raser anses vara bättre och mer
utvecklade än andra. Men också att de ”mest utvecklade” raserna har rätt att utnyttja
andra raser för sin egen vinnings skull. Ett tydligt historiskt exempel på detta var hur
de europeiska länderna byggde kolonier i övriga världen och började handla med
slavar.
Rasism utan raser
Med tiden har teorier om rasism motbevisats av vetenskapen. Forskning genom
Human Genome Projekt har bevisat att mänskliga raser inte finns. Annan forskning
visar dessutom hur människors beteenden och egenskaper till stor del beror på den
miljö som de växer upp i.
Men trots att den tidigare bilden av rasism visats vara falsk finns det fortfarande de
som delar in människor i grupper och som anser att vissa grupper är bättre och mer
värda än andra grupper. Skillnaden är att man idag delar in människor i grupper på
andra sätt.
Istället för att dela in människor i raser, delar rasismen idag in människor efter deras
etnicitet (bakgrund), kultur och religion. En person kan vilja dela in sig själv i olika
grupper beroende på vilka åsikter den har eller hur den ser på sig själv. Till exempel
kan man välja att kalla sig själv för hipphoppare, punkare eller goth, beroende på ens
musiksmak. Men när det handlar om rasism är det någon annan som delar in
människor i grupper utan att bry sig om deras syn på sig själva.
Ungdom Mot Rasism anser att dagens rasism och idén att det finns olika mänskliga
raser är något som människor har skapat. Idéerna har de skapat genom sitt sätt att
prata och bete sig gentemot andra människor. Det bygger alltså på personers egna
åsikter och inte på vetenskap. Det är också detta som gör att rasismen kan leva
vidare trots att raser inte finns.
Genom historien kan vi se hur olika grupper drabbats av rasismen beroende på hur
samhället förändrats och sett ut. Att den grupp som utsätts för rasism byts ut och
förändras över tid brukar kallas ”rasifiering”.
Rasism, en struktur som alla de andra
När man talar om strukturer och normer i samhället kan man titta på män och kvinnor
som ett exempel. För många är det tydligt att män har mer makt än kvinnor. Det syns
inte minst på arbetsmarknaden där män än idag ofta har högre lön än kvinnor för lika
arbete. Detta kallas att det finns en osynlig struktur i samhället som ger män som
grupp mer makt än kvinnor som grupp. Strukturen byggs upp av lagar och av normer
som säger hur vi bör bete oss. Normen i samhället säger att män är bättre än kvinnor
och vi behöver jobba mycket för att förändra den.
Däremot verkar det för många svårare att se rasismen som en osynlig struktur i
samhället som går att se i lagar och normer. Istället säger man ofta att rasism endast
är lite okunskap och fördomar.
Vi i Ungdom mot rasism menar att det i Sverige idag finns rasistiska normer och
strukturer som begränsar människors liv.
Samhället, hur funkar det?
Normer är osynliga regler kring hur en person bör vara, se ut och bete
sig för att passa in i samhället. Normen påverkas av samhällets skrivna lagar
och regler.
Ett exempel på en norm kan vara att hudfärgade plåster oftast passar
människor med ljus hy. Normen är alltså att man ska ha ljus hudfärg. Det är
visserligen inte rasism men är ett tydligt exempel på hur en person i Sverige
bör se ut enligt normen. En norm kan användas i rasistiska syften genom att
exempelvis påstå att islam och muslimer inte passar in i Sverige och
“svenskheten”.
I vårt samhälle pratar vi om människor i andra delar av världen som
mindre utvecklade, precis som man gjorde tidigare. Det är alltså något som vi
ärvt från våra förfäder. Ofta säger ingen detta rakt ut som man kanske gjorde
förr, men ibland finns det de som säger att vi måste lära upp ”de där andra”.
En struktur kan man upptäcka genom att se hur många människor gör och beter sig.
Genom att se hur många “handlar” kan vi få fram ett mönster, en struktur. En tydlig
rasistisk struktur kan ses när det gäller diskriminering av jobbsökande med ett namn
som inte låter svenskt. Det är nämligen 50% lättare för någon med ett namn som
låter svenskt att få komma på intervju även om de sökande har lika betyg, erfarenhet
och kompetens. Det är alltså många olika arbetsgivare som handlar på ett liknande
sätt och diskriminerar människor som har ett “annorlunda” namn - då uppstår ett
mönster, en struktur.
När det gäller rasistiska strukturer så handlar de alltid om att det finns ett ”vi” och en
annorlunda grupp; ”dem”. Det skapas normer, både medvetet och omedvetet, för att
beskriva hur ”vi” är och hur ”dem” är. Det är dessa strukturer som ger vissa grupper
mer makt, det vill säga fördelar i samhället, än andra grupper. Vi som lever idag är
med och skapar dessa strukturer genom hur vi pratar och beter oss mot andra
människor. Inte bara påverkas vi på olika sätt av de strukturer som skapades för flera
hundra år sedan utan vi bidrar även till att återskapa dem.
När man pratar om rasistiska strukturer är det viktigt att tänka på att de fungerar på
grund av människor. Men problemet är mycket större än en enda person. Problemet
är inte bara att en arbetsgivare diskriminerar, utan att många arbetsgivare gör det när vi kan se ett negativt mönster, en rasistisk struktur.
Socialt konstruerat
Som vi tidigare beskrivit handlar inte rasism om mänskliga raser utan om rasifiering.
Det vill säga att specifika grupper utsätts för hets, diskriminering, hatbrott och att
myter sprids om dem. Dessa grupper ändras över tid och det är de som tillhör
normen som har makt att bestämma vilka som ingår i “dem” gruppen. Det är ofta
fördomar om andra människor som gör att de placeras in i “dem” gruppen, inte hur
de faktiskt är. Grupper som rasifieras har ofta ingen eller tappar mycket av sin makt i
samhället när de utsätts för rasistiska strukturer.
Att förändra samhället
Vi påverkas alla av de olika strukturer och normer som finns i samhället. Men
eftersom vi är med och skapar dem kan vi också påverka dem! För att lyckas göra
skillnad på riktigt måste vi därför förändra samhällets strukturer. Ibland kan det låta
som att strukturer är som naturlagar; omöjliga att påverka eller förändra. Men i
verkligheten är det är just människors val och handlande som bestämmer hur
samhället ska förändras.
Anti-aga lagen förändrade en struktur
Ett bra exempel på hur samhället förändrats genom människors val och handlande är
vår lag som förbjuder aga av barn. Förr var det en norm att man slog barn som en
del i uppfostran. Det fanns en struktur av våld mot barn. Skillnaden mellan uppfostran
och misshandel var därför ofta svår att se. Då valde flera människor att gå mot
strömmen och kämpa för att förbjuda aga av barn. Trots att deras kamp mötte en hel
del motstånd antogs en lag som förbjöd våld mot barn. Resultatet blev att samhället
förändrades. Idag är det nästan ingen kvar som tror att barn lär sig bättre av att bli
slagna och för de flesta är det helt otänkbart att slå sina eller andras barn.
En vision om ett bättre samhälle kan alltså användas för att påverka strukturer och
normer som i sin tur hjälper till att skapa ett bättre samhälle. Men för att kunna
förändra en struktur behövs också de som vågar stå upp för sina åsikter och säga
ifrån när de tycker att något är fel. Utan visionen om ett samhälle där barn inte
misshandlas, och utan människor som sa ifrån och anmälde barnmisshandel, skulle
strukturen aldrig förändrats.
Diskriminering, hatbrott, hets mot folkgrupp och att myter bildas om exempelvis
invandrare måste vi se som ett rasistiskt handlingsmönster som beror på något annat
än okunskap. Det är ett strukturellt problem att människor utsätter vissa grupper för
dessa saker, oavsett om det är medvetna eller omedvetna handlingar. Alla som
bidrar till att återskapa och förstärka rasistiska strukturer kanske inte är rasister, men
dessa handlingar bygger på tankar och idéer om att alla människor inte är lika
mycket värda, värderingar som finns kvar i vårt samhälle sen lång tid tillbaka.
Den demokratiska antirasismen
För att kunna skapa ett bättre samhälle där alla människor är och anses vara lika
mycket värda måste vi antirasister berätta vad vi står för. Antirasister kan inte bara
vara emot rasism, utan vi måste samtidigt ha en vision om hur ett bättre samhälle ser
ut.
Ungdom Mot Rasism menar att antirasism bygger på en idé om ett demokratiskt
samhälle där alla har inflytande och kommer till tals. Det antirasistiska samhället
bygger på en mångfald av människor och erfarenheter.
En antirasist är:
Reaktiv - en aktivist som står upp och reagerar mot hatbrott, diskriminering och
trakasserier.
Proaktiv - en person som också kämpar mot rasistiska tankar och idéer och för allas
lika värde och rättigheter.
Antirasister använder aldrig våld, förbjuder aldrig några tankar eller hindrar någon
från att tala. Vi tar inte ställning för någon religion utan kämpar för religionsfrihet. Vi
tror på parlamentarism, det vill säga ett demokratiskt samhälle där vi genom fria val
bestämmer vilka som ska forma regering och där vi genom samtal påverkar politiker.
Det antirasistiska samhället
Det samhälle Ungdom Mot Rasism vill vara med och skapa är ett samhälle där alla
människor har lika värde och lika rättigheter. Det är ett samhälle där människor får
bestämma själva vem de vill vara och slippa bli indelade i grupper av andra. Det är
ett samhälle där alla kan ta del av makten och påverka på lika villkor. Ett samhälle
där alla kan leva och vara som de vill.
Ungdom Mot Rasism kämpar för människors frihet. Frihet från förtryck, frihet att vara
sig själva och frihet att leva sina liv som de själva vill. Människor kan endast få denna
frihet om vi tillsammans kämpar mot de strukturer som kränker våra rättigheter och
inte står för allas lika värde.
Ungdom Mot Rasism vill ha ett samhälle som bygger på alla våras olikheter och
likheter. Ett samhälle som bygger på acceptans och förståelse för varandra inte bara
på tolerans. Tolerans är viktigt. Men att vissa grupper ska få tolerera andra ger
mycket makt och säger att det finns en “rätt” grupp och att den ska behöva tolerera
dem som är “fel”. Ett samhälle som endast bygger på tolerans för andras olikheter är
ett samhälle som inte bygger på allas lika värde. Ungdom Mot Rasism vill därför
kämpa för ett samhälle där alla får vara med på lika villkor, ett samhälle utan “vi och
dem”.
Det antirasistiska samhället är alltså ett samhälle som bygger på acceptans och
inkludering. Ett samhälle där var och en har rätt och möjlighet att själva bestämma
vilka de vill vara. Där vi värnar om demokrati, mångfald och alla människors lika
värde. Det är ett samhälle som tillsammans arbetar mot diskriminerande strukturer
och för strukturer som skapar ett samhälle som är öppet för alla. Kort sagt ett
samhälle som präglas av Ungdom Mot Rasisms motto - Alla Olika Alla Lika!
