Hinduismen
En dynamisk religion
Hinduismen räknas som den äldsta bland världsreligionerna och har sina rötter i Indiens uråldriga
historia och litteratur. Hinduismen har ingen grundare utan är istället uppbyggd på ett flöde kunskaper
från många olika religioner som med tiden har bakats samman till en allsidig lära. Impulser från
bl.a. grekisk mytologi, persisk religion, kristendom och islam har lett till att lärans innehåll har byggts
på och förändrats genom historiens gång. Den hinduiska lärans tolerans och dynamik inför andra
religioner har gjort att den med tiden överlevt både erövringar och andra rivaliserande religiösa läror.
En mångsidig religion som hellre införlivar än utesluter är svår att konkurrera ut. Det har istället hänt
att andra religioner i Indien har uppkommit ur hinduismen. Under 500-talet f.Kr uppstod
t.ex. buddhismen och jainismen som självständiga religioner. Tusen år senare gav inflytande från
islam upphov till sikhismen.
Hinduer försöker till skillnad från kristna och muslimer inte att omvända andra människor till sin
religion. De ”nya” indiska religionerna har därför fått utvecklas i fred vid sidan av hinduismen.
En diffus religion med många sidor
Hinduismen är en mångskiftande polyteistisk religion med en mångfald gudar och varierande
sedvänjor. Läran saknar trosbekännelse, dogmer och kyrklig struktur. Det råder därför stor olikhet
mellan religionen i städerna och på landsbygden. Dessutom förekommer stora regionala skillnader i
fråga om hinduismens utformning. Hinduismen är så mångsidig och obestämd att många forskare
anser att det istället rör sig om flera närbesläktade religioner än om en enda.
Ordet hindu är ursprungligen ett geografiskt begrepp som syftar på befolkningen kring floden Indus.
Men numera används ordet hinduism som ett samlingsnamn för de religiösa synsätt och
föreställningar som existerar hos en stor del av Indiens befolkning. Begreppet hinduism kan därför ses
som en följd av vårt behov av att förenkla det abstrakta.
Hinduismens gudar – en brokig mångfald
Inom hinduismen finns oräkneliga gudar. Många hinduer ber till den guden eller de gudarna som
passar bäst för vardagens ändamål. De flesta tillber därför många gudar.
En grundtanke inom hinduismen är att det egentligen bara finns en gudomlig kraft - Brahman - som
kan liknas vid en världssjäl som finns i allt. Men eftersom det är svårt för oss människor att tillbe en
abstrakt världssjäl så visar sig Brahman också i många olika gudagestalter, var och en med sina egna
förmågor och funktioner (jämför med katolicismens helgondyrkan). Detta förklarar varför hinduismen
har så många gudar.
Inom hinduismen är därför inte avståndet mellan Gud och människa lika stort som
inom judendomen, kristendomen och islam eftersom hinduismens gudar är mer lika oss människor till
skillnad mot de monoteistiska religionernas abstrakta Gud.
I samband med bön offras ibland mat och blommor till gudarna som i gengäld välsignar födan och ser
till den bedjandes behov på andra sätt. Alla gudar firas vid sina egna speciella högtider.
Brahma skapar världen, fyra huvuden ett i varje väderstreck flera armar. Lotusblomma symbol
Vishnu håller världen igång och är den som kan komma till människorna i annan form = Avatar.
Shiva är förstörelsen och återfödelsens gud. Tre ögon och ofta dansande tvåkönad.
Shiva dansar världen i kaos.
Brahma, skapar världen
Vishnu, kan komma ner till oss människor som Avatar
Och gripa in när det behövs ex; Krishna
Samsara - ett evigt kretslopp av födelse, död och återuppståndelse
Inom hinduismen råder en cyklisk tidsuppfattning. Det existerar därför inte någon början eller något
slut. Enligt hinduisk tro skapas, förstörs och återuppstår världen liksom allt liv om och om igen. Allt liv
ingår i ett evigt kretslopp (samsara) av födelse, död och pånyttfödelse.
Floden Ganges som är helig
i Hinduismen.
Viktiga begrepp
Monoteism: Tron på en gud (mono = en | teos = gud).
Polyteism: Tron på flera gudar (poly = flera | teos = gud).
Brahman: Världssjälen som genomsyrar allt. Kan liknas vid Gud.
Atman: Den lilla del av Brahman som finns i allt levande. Kan liknas vid vår själ.
Avatar: Ett guds inkarnation (förkroppsligande) i människo- eller djurgestalt.
Samsara: Livets eviga hjul (kretslopp) av födelse, död och återuppståndelse.
Reinkarnation: Själavandring. Själen dör inte utan återföds istället i nya gestalter.
Karma: Gärningarnas lag (sådd och skörd - handling och konsekvens). Goda gärningar ger positiv
karma och vise versa.
Yoga: Betyder förena eller enhet på sanskrit och används ofta som namn på de läror som visar vägar
till befrielse och frälsning, d.v.s. för att få Atman att förenas med Brahman.
Kaster: Samhällsklasser. Inom kastsystemet råder strikt hierarki mellan kasterna.
För en hindu är det slutgiltiga målet att komma loss från samsara, det eviga kretsloppet av återfödelse.
Först då blir man frälst. Men vägen dit är lång och går genom många liv fyllda av goda gärningar, s.k.
karma.
De viktigaste tankarna inom hinduismen är därför tron på själavandring och karma.
Tron på själavandring (reinkarnation)
För en hindu är Gud och världsalltet ett och samma. Brahman (världssjälen) genomsyrar allt. Gud
finns därför också inom oss själva och i allt annat levande. Det gudomliga inom oss själva kallas
för Atman och kan liknas vid vår själ.
Tron på själavandring är en central tanke inom hinduismen. I den här tankegången uppfattas allt
levande som en del av en evig cyklisk process som inbegriper födelse, död och återfödelse.
Kroppen utgör endast Atmans (själens) skal som byts ut mot ett annat när den dör. Atman vandrar
därför hela tiden från generation till generation och kan även återfödas i ett djur.
Karma - lagen om handling och konsekvens
Karmas lag är en lag om orsak och verkan som bestämmer hur individen ska återfödas i nästa liv –
högre upp eller längre ned i den sociala hierarkin. Det gäller därför att samla på sig så mycket positiv
karma som möjligt i livet genom att följa de förutbestämda levnadsreglerna i samhället.
Följs inte normer, regler och lagar får man istället negativ karma och återföds längre ned i den sociala
hierarkin. Det hinduiska kastväsendet (se nedan) har i alla tider legitimerats av dessa idéer.
Vägar till frälsning
Inom hinduismen strävar man efter att komma ur samsara med dess kretslopp av återfödelse. Först
då uppnås moksha - befrielse eller frälsning.
Att återfödas är negativt. För att slippa återfödas måste all karma utplånas. Samsara kan liknas vid en
brasa där karma utgör veden. De flesta hinduer upplever detta som alldeles för abstrakt och försöker
istället att samla god karma för att nå en bättre ställning och utgångsposition i nästa liv.
För att nå frälsning måste man inse att allt är ett och att ens "egna själv", Atman (själen), blivit ett med
Brahman (världssjälen). Den sanna verkligheten finns inom oss själva.
Yoga betyder förena eller enhet på sanskrit och används ofta som namn på de läror som visar vägar
till befrielse och frälsning, d.v.s. för att få Atman att förenas med Brahman. Här nedan presenteras
kortfattat de vanligaste vägarna till frälsning:
Kärlekens väg (Bhakti Yoga) är en väg där alla handlingar utförs i kärlek till Gud i gestalt av
Krishna (en s.k. avatar). Läran vädjar till känslan och sätter kärleken till Krishna högre än allt
annat (t.ex. Krishnarörelsen). Detta är idag den vanligaste vägen till frälsning inom hinduismen
eftersom de andra vägarna i de flesta fall anses för svåra.
Kunskapens väg (Jnana Yoga) är en utpräglad intellektuell väg för dem som nått långt
genom god karma och studier av skrifter. Det gäller att inse sambandet mellan Atman och
Brahman.
Gärningarnas väg (Karma Yoga) är de rätta handlingarnas väg. Det viktigaste är att följa
plikten i kasten (se kastväsendet). Handlingarna ska vara osjälviska och utföras till Guds ära.
De andliga övningarnas väg (Raja Yoga) är en svår väg att gå och kräver mycket träning.
Läran går ut på att koppla bort kroppen för att koncentrera sig på sitt inre. De andliga
övningarna brukar ofta användas som komplement och hjälp till de andra frälsningsvägarna.
Allt liv är heligt
Kor anses heliga i så gott som hela Indien. Råttor dyrkas i vissa tempel och ges här mat dagligen.
För en hindu är allt liv heligt. Alla livsformer har liksom människan sitt värde som en del av Brahman.
Många hinduer är därför vegetarianer.
Kor är särskilt heliga eftersom de är till stor nytta för samhället. Korna ger t.ex. mjölk och andra
mejeriprodukter. Dessutom kan deras spillning användas till bränsle.
Heliga skrifter
Inom hinduismen finns ett stort antal heliga skrifter av varierande ålder varav de äldsta härstammar
från omkring 1500 f.Kr. Av dessa anses Upanishaderna och Mahabharata vara de viktigaste.
Upanishaderna tillkom någon gång mellan 1000 f.Kr och 500 f.Kr och består av samtal mellan guru
(lärare) och elever. I Upanishaderna presenteras tankarna om Brahman (världssjälen) och Atman
(människans själ). Här finns också läran om själavandring och karmas lag.
Mahabharata är ett jättelikt diktverk som skrevs under lång tid och färdigställdes några århundraden
efter vår tideräknings början. I Mahabharata ingår den populära boken Bhagavadgita, den höges
sång, som handlar om kärleken till Gud i formen av Krishna. I den introduceras också tanken om
bhakti, den inre fromheten. Bhavadgita är troligen hinduismens populäraste och mest lästa skrift.
Kastväsendet
Sedan tusentals år tillbaka har Indiens befolkning delats in i olika samhällsgrupper som kallas kaster.
Den sociala indelningen i kaster avgör vilka människor som får umgås, vilka som får gifta sig och vilka
arbeten som finns att välja på.
Läran om karma och reinkarnation har gett stöd och religiös motivering åt Indiens kastsystem. Alla
kaster har sina egna plikter och ritualer.
Enligt äldre hinduiska traditioner är det viktigt att följa sin kast med dess förpliktelser och på så sätt
samla god karma genom livet eftersom det avgör vilken position i den sociala hierarkin hon eller han
återföds i nästa gång.
I dagens Indien är kastsystemet förbjudet och därför på väg att luckras upp. Kastväsendet lever dock
fortfarande kvar, framförallt på landsbygden där det är mer social kontroll än i städerna.
Kast
Ställning / Yrke
Framsprunget från
1.
Brahman
Präster
Huvudet
2.
Kshatriya
Jordägare, soldater & ämbetsmän
Armarna
3.
Vaisyas
Handelsmän och hantverkare
Låren
4.
Sudra
Bönder med flera
Fötterna
5.
Daliter
Kastlösa / De oberörbara
Kvinnan inom hinduismen
I hemmet är kvinnan underställd mannen, men i samhället har kvinnor stort inflytande. Målet i dagens
demokratiska Indien är att det ska råda full jämställdhet mellan könen.
För en hindu utgör äktenskapet den mest betydelsefulla livsriten. Enligt hinduisk tradition är det viktigt
för en kvinna att bli gift. Äktenskapet arrangeras i regel av föräldrarna. En urgammal sed är att
brudens familj ska betala en dyr hemgift till brudgummen. Denna orättvisa sedvana är idag förbjuden i
Indien. De indiska myndigheterna hoppas därmed också kunna utjämna det rådande
kvinnounderskottet i landet.
Hinduismens uppbyggnad med kastväsende, gudar och människans roll.
