Bilaga 5 Vindkraft vid Häjsberget,
Länsmansberget och Backmossen.
Arkeologisk utredning 2012.
Vindkraft vid Häjsberget, Länsmansberget och Backmossen
Sunne, Västra Ämtervik och Gräsmarks socknar
Sunne kommun, Värmlands län
Arkeologisk utredning, etapp 1
Rapporter från Arkeologikonsult 2012:2634
Samuel Björklund
Arkeologikonsult
Optimusvägen 14 / Box 20
194 21 Upplands Väsby
Tel: 08-590 840 41
Fax: 08-590 725 41
www.arkeologikonsult.se
Allmänt kartmaterial: © Lantmäteriet Dnr 2012/0916.
© Arkeologikonsult 2012
Vindkraft vid Häjsberget, Länsmansberget och Backmossen
Sunne, Västra Ämtervik och Gräsmarks socknar
Sunne kommun, Värmlands län
Samuel Björklund
Arkeologisk utredning, etapp 1
Rapporter från Arkeologikonsult 2012:2634
Torsby
Hagfors
Charlottenberg
Sunne
Häjsberget, Länsmansberget
och Backmossen
Munkfors
Filipstad
Arvika
Kil
Årjäng
Forshaga
Storfors
Karlstad
Grums
Säffle
Skoghall
Kristinehamn
Sammanfattning
På uppdrag av Bixia Byggvind AB har Arkeologikonsult genomfört en arkeologisk utredning etapp
1 inför etableringen av vindkraft på Häjsberget,
Länsmansberget och Backmossen i Sunne kommun,
Värmlands län.
Vid fältinventeringen påträffades en kvarnlämning,
en fossil åker, en stenmur, ett röjningsröse, två
gränsmärken, 15 kolbottnar och fem kolarkojor. En
tidigare registrerad torplämning var belägen inom
utredningsområdet.
En kulturmiljöanalys genomfördes också där vindkraftverkens visuella påverkan på riksintressen för
kulturmiljövården och objekt i länsstyrelsens kulturmiljöprogram studerades.
Innehållsförteckning
Sammanfattning.........................................................................................................4
Inledning........................................................................................................................7
Syfte.................................................................................................................................7
Omfattning.........................................................................................................................7
Metod och genomförande..................................................................................7
Övergripande landskapsbild.............................................................................. 9
Kulturhistoria......................................................................................................... 10
Antikvarisk bild......................................................................................................... 11
Påverkan på kulturmiljöintressen............................................................... 13
Resultat av arkeologisk utredning.............................................................21
Kartstudie för befintliga vägar...............................................................................................21
Inventering.......................................................................................................................21
Referenser....................................................................................................................27
Tekniska och administrativa uppgifter.....................................................27
Bilaga. Objekttabell............................................................................................... 28
6
Inledning
Arkeologikonsult har genomfört en arkeologisk/kulturhistorisk inventering med anledning av att Energi & Miljöstrategi Norden AB på uppdrag av Bixia
Byggvind AB utreder förutsättningarna för en etablering av vindkraft på Häjsberget, Länsmansberget
och Backmossen i Sunne kommun, Värmlands län.
Syfte
Inventeringen motsvarar en särskild arkeologisk utredning, etapp 1, med syftet att fastställa om forneller kulturhistoriska lämningar berörs av anläggningsarbetena samt om vidare utredning krävs för
att fastställa förekomst av eventuella fornlämningar
dolda under mark.
Utredningen har även syftet att belysa den befintliga bebyggelsens kulturvärden samt tåligheten för
vindkraftverkens påverkan på näraliggande kultur-
miljöer, framför allt de regionala kulturmiljöintressena Broberg, Bråsstorp och Västra Näs-Berg-Södra
Västerrottna.
Omfattning
Den fältinventerade ytan har specificerats av beställaren till 100 meters radie kring 32 planerade
vindkraftverk och 50 meter breda korridorer utmed planerade nya anslutningsvägar samt utpekade
kurvradier och korsningar längs befintliga vägar.
Den sammanlagda inventerade ytan uppgår till 1,78
km2.
De befintliga vägdragningarna (sammanlagt 32,7
km) i området har inte inventerats med undantag
för utpekade påfarter och korsningar. Däremot har
de i enlighet med beställarens önskemål inkluderats
i kart- och arkivstudien.
Metod och genomförande
Den inledande kart-, arkiv- och litteraturstudien
omfattade en genomgång av Fornminnesregistret
(FMIS), Skog och Historia-projektet, Antikvarisktopografiska arkivet (ATA) och Historiska museets
samlingar (SHM). Äldre lantmäteriakter och -kartor
tillgängliga på Lantmäteriets webbsida analyserades,
och excerperades vid behov, men endast Häradsekonomiska kartans blad över utredningsområdet
rektifierades. En genomgång av relevant arkeologisk
och lokalhistorisk litteratur gjordes också. Resultatet
analyserades tillsammans med nutida kartmaterial,
bl.a. jordartskartan från SGU.
Inventeringen innebar en noggrann okulär besiktning av utredningsområdet. Jordsond medfördes i
syfte att klarlägga markbeskaffenhet och påträffade
lämningars karaktär. Objekten lägesbestämdes med
en handhållen GPS eller mot kartmaterial med en
felmarginal på upp till 10 meter. Ett urval lämningar
fotograferades med digitalkamera.
För bedömningen av vindkraftverkens påverkan på
riks- och regionala intressen för kulturmiljövården
har befintliga beskrivningar och värdetexter studerats. Vindkraftverkens visuella påverkan studerades
genom fältbesök där kulturmiljöerna fotograferades.
Om möjligt fotograferades kulturmiljöerna med
den tänkta placeringen av vindkraftverken i fonden
med kameran placerad i lod på stativ.
7
N
0
5
10 km
Vindkraftverk
Buffertzon 12 km
Figur 1. De planerade vindkraftverken markerade på Röda kartan. Texten beskriver landskapet upp till 12 km från vindkraftverken vilket motsvarar området innanför den streckade linjen. Skala 1:200 000.
8
Övergripande landskapsbild
Kontrasten mellan milsvida barrskogstäckta höjder
och långsmala, öppna sprickdalar ger landskapet
i denna del av Värmland en speciell karaktär. De
barrskogstäckta höjderna ligger 200–400 meter
över havet och är kraftigt kuperad bergkullterräng.
Bergrunden av gnejs täcks av ett tunt moräntäcke
och i svackorna ligger ofta små sjöar och myrmarker.
Skogslandskapet präglas av det moderna skogsbruket och består av barrskog i olika stadier av tillväxt.
På grund av den kuperade terrängen och skogen är
utblickarna begränsade, men på vissa platser öppnar
sig vida utsikter över det storskaliga skogslandskapet
eller dalgångarna.
Sprickdalarna skär genom bergkullterrängen i nordsydlig eller nordväst-sydöstlig riktning. De är till
stora delar fyllda av sjöar och sedimentära jordarter
lämpade för odling, vilket har lett till att bebyggelsen och odlingslandskapet koncentrerats till dem.
Den största är Fryksdalen som upptas av Frykensjöarna (se figur 1). En annan sprickdal upptas av
Rottnen och löper samman med Fryksdalen vid
Rottneros. I väster löper en mindre sprickdal från
Brunskog mot Mangskog där den förgrenar sig mot
Slobyn och Tobyn.
Liksom bebyggelsen är de större vägarna och järnvägen förlagda till dalgångarna och löper längs med
dem. Vid sundet mellan Övre Fryken och MellanFryken ligger Sunne som är kommuncentrum med
handel och bostäder samt mindre industriområden
i utkanten av samhället. Vid två järnvägsstationer
har små samhällen växt fram, Rottneros och Västra
Ämtervik.
Dalgångarna kan karakteriseras som småskaliga, variationsrika mellanlandskap av ålderdomlig karaktär.
Byar och gårdar i äldre bebyggelselägen kompletteras ibland av nyare bostadshus och i närheten växer
ofta lövträd. Nordöst om Sunne öppnar sig jordbrukslandskapet och blir mer storskaligt, och i det
lite öppnare landskapet nära Västra Ämtervik finns
någon enstaka större jordbruksanläggning.
I närheten av de planerade vindkraftverken finns två
väl synliga moderna anläggningar (se figur 2). Vid
Finnfallet ligger en stor skidanläggning, Ski Sunne,
med nio nedfarter och sju liftar som är ett påtagligt
inslag i landskapsbilden i dalgången mellan Rottnen
och Mellan-Fryken. Högt upp i bergssluttningen
sydöst om denna ligger en bergtäkt som är väl synlig i Rottnandalen och runt norra Mellan-Fryken. I
närheten ligger sandtäkter och massafabriken i Rottneros, men de ligger lågt och undangömt i terrängen,
den senare syns endast under en kort sträcka längs
E45:an.
Figur 2. Bergssluttningen vid Rottnandalen. Bergtäkten syns till vänster och skidanläggningen anas till höger. Foto mot väster
från Skrötingerud.
9
Kulturhistoria
Rösen, stensättningar och högar från bronsåldern i inägomarken (exempelvis Folkesgården). I motsats
och järnåldern ligger längs sjöstränderna i sprickda- till det i andra områden vanliga mönstret flyttades få
larna (se figur 3). På ett fåtal platser, som vid Sunne gårdar ut när laga skifte genomfördes vid mitten av
och Rottneros, har den historiskt kända bebyggelsen 1800-talet. Den nutida bebyggelsestrukturen är relasitt ursprung i den yngre järnåldern och först under tivt ålderdomlig och bevarad från det tidiga 1800-tamedeltiden etablerades sen historiska bygden i dal- let. Bebyggelsen är ofta belägen på höjdsträckningar
i impedimentmark i övergången till skogsmarken. I
gångarna på allvar.
flera byar är man- och driftsbyggnader i traditionellt
Landskapet genomgick kraftiga förändringar från utförande vanligt förekommande. Bevarade äldre
mitten av 1500-talet. I dalgångarna förtätades be- manbyggnaderna är timrade i två våningar och klädbyggelsen genom att nya byar bildades under senare da med faluröd träpanel, ibland med senare tillägg
halvan av 1500-talet och första halvan av 1600-talet. av snickarglädje (se figur 4).
Det är oklart när fäbodsväsendet etablerades men
det bör åtminstone ha expanderat vid den här tiden Bebyggelseexpansionen ledde under 1600- och
i takt med bybildningen. Byarna i dalgångarna vid 1700-talen till att socknarna Västra Ämtervik, GräsRottnan och Aplungen anlade fäbodar (kallade sät- mark och Mangskog bröts ut ur Östra Ämtervik,
rar i Värmland) i skogsmarken, ofta runt en halvmil Sunne respektive Brunskogs socknar. Samtliga sex
från hembyn. Kvinnorna levde i bodar på sätervallen sockenkyrkor byggdes om till vitputsade stenkyrkor
och höll boskapen på skogsbete under de varmaste under århundradet efter 1790-talet.
månaderna (Brodin 1948).
Tidigmodern järnframställning, bland annat den
Från 1620 och några decennier framåt kolonisera- stångjärnshammare som grundades vid Skarpedsdes skogsmarkerna, särskilt i Gräsmarks och Mang- fallet i Rottnan på 1630-talet, ledde till produktion
skogs socknar, av finnar från Savolax och Tavastland. av kol i kolmilor i skogsmarken och transporter till
Skogsfinnarna bedrev ett extensivt jordbruk med närliggande järnbruk. Kombinationen av kolning,
svedjebränning och djurhållning i skogen. Gränsen svedjebränning och skogsbete gick hårt åt skogarna
mellan finnbygderna i väster och fäbodsväsendet i som var väsentligt öppnare skogsmark än idag.
öster gick genom det planerade vindkraftområdet.
Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet
Under 1700-talet växte antalet gårdar i byarna. I vis- förändrades landskapet då fäbodarna, de flesta torsa byar samlades de längs en bygata (som exempel- pen och även gårdar i skogsmarken övergavs. Kolvis Bråsstorp) och i andra fall anlades de utspridda ningen upphörde och systematisk skogsvård började
Figur 3. Röse vid Mellan-Frykens strand vid Vitterby. Höjden
där vindkraftverken planeras syns i bakgrunden. Foto mot
väster.
10
Figur 4. Typisk mangårdsbyggnad i Bråsstorp. Foto mot väster.
bedrivas för att förse träindustrier och massafabriker
med råvaror. Idag bedrivs ett modernt skogsbruk i
skogsmarken. Inga äldre bebyggelsemiljöer finns bevarade i skogsmarken nära de planerade vindkraftverken, däremot lämningar efter äldre bebyggelse
som idag täcks av planterad skog.
Bygden har litterära traditioner. Selma Lagerlöfs
hem Mårbacka ligger öster om Fryken och flera platser har kopplingar till hennes liv och berättelser, bl.a.
Rottneros. Göran Tunström växte upp i Sunne och
utgick från samhället i sitt författarskap och Gustaf
Fröding har använt litterära motiv från Mangskog
och Brunskog.
Antikvarisk bild
Den första fornminnesinventeringen i utrednings- rade ganska nära utredningsområdet i skogsmarken i
området ägde rum vid mitten av 1960-talet. Den Gräsmarks och Brunskogs socknar. Inga blästplatser
andra fornminnesinventeringen genomfördes åren för järnframställning ur myrmalm är kända i närom1989–93 i de berörda socknarna, och då eftersöktes rådet men har påträffats på andra håll i Värmland.
även fornlämningar i skogsbygden mer systematiskt.
I Skog och historia-projektet, som genomfördes i Skogsmarken vid utredningsområdet har till största
området 1995–97, registrerades framför allt läm- delen varit utmark. En gård i området, Stensjön
ningar från historisk tid, exempelvis bebyggelseläm- grundades av skogsfinnar och nämns första gången
ningar, färdvägar och skogsindustriella lämningar, 1649 i jordeboken som skattenybygge.
vilket ger en bättre bild av vilka relativt sentida lämByarna i dalgångarna vid Rottnan och Aplungen
ningar som är bevarade (se figur 5a och b).
anlade fäbodar i skogsmarken nära de östra och sydVid flera av skogssjöarnas stränder har spår av sten- västra planerade vindkraftverken. Under 1800-talet
åldersboplatser i form av föremål och avslag i flinta anlades flera torp och gårdar i skogsmarken, bland
och kvarts samt skörbrända stenar påträffats, bl.a. annat Råtjärnshöjden (Västra Ämtervik 112:1). I
vid Humsjön, Norra Aplungen och Gråsjön. Från några fall skedde detta genom att bebyggelsen vid
de uppodlade områdena vid Södra Aplungen är flera flera fäbodar permanentades och ombildades till
fynd av stenyxor kända, främst trindyxor och skaft- torp eller gårdar.
hålsyxor (ATA). En skafthålsyxa påträffades intill
Andra lämningar med ett samband i tid och rum till
gården Västra Blöthult vid Aplungsälven.
den historiska bebyggelsen i skogsmarken är fossil
Förhistoriska gravar är i allmänhet belägna invid åkermark, hålvägar och vägbankar, broar och kvarnde stora sjöarna men det finns exempel på högt lämningar. Platsnamn som syftar på svedjebränning
belägna stensättningar på Valberget ovanför Hens- finns också bevarade, t.ex. Finnfallet, Brännfallsbergård. I Fryksdalen finns exempel på dateringar av get och Bärfallsmossen. Dessutom har enstaka kolröjningsrösen till förhistorisk tid (Myrdal-Runebjer bottnar och kolarkojruiner registrerats i Skog och
& Nilsson 1998). Fångstgropssystem finns registre- historia-projektet.
11
N
0
500
1 000
1 500
2 000 m
Figur 5a och b. Karta över lämningar registrerade i Fornminnesregistret och Skog och historia. Skala 1:50 000.
12
Fast fornlämning
Bevakningsobjekt
N
Undersökt och borttagen
Övrig kulturhistorisk lämning
Uppgift om
Skog och historia
Fältinventeringsområde
Kart- och arkivstudieområde
0
500
1 000
1 500
2 000 m
13
N
km
10
V Näs-BergS Västerrottna
Boberg
Sunne
4,5 km
Maggeby
Bråsstorp
Rottneros
Vitteby
Askersby
Tobyn
Malön
Norra Mangen
Mårbacka
Ringåsberget
Västra Ämterviks
kyrka
Östra Ämtervik
Gullesbyn - Åmot
Finnebäck-TortanTakene-Svartåna
BrunskogBerga-Vikene
Riksintresse för kulturmiljövården
Kulturmiljöprogrammet för Värmland
0
5
10 km
Ungefärliga zongränser
Vindkraftverk
Figur 6. Karta över riksintressen för kulturmiljövården och objekt i länsstyrelsens kulturmiljöprogram. Gränserna för när- och
mellanzonen är markerade. Skala 1:200 000.
14
Påverkan på kulturmiljöintressen
Stora vindkraftverk påverkar omgivningarna visuellt
då de kan ses på stora avstånd. Deras visuella påverkan avtar dock med avståndet. I en dansk studie
(Nielsen 2007) avgränsas konsekvenszoner för att
kunna värdera konsekvenserna för landskapsbilden:
Närzonen (0–4,5 km) där vindkraftverken det dominerande elementet i landskapsbilden och deras
proportioner tydligt övergår andra landskapselement. Rotationen kommer att medverka till att öka
vindkraftverkens synlighet.
Mellanzonen (4,5–10 km) definieras som det område där vindkraftverken är framträdande element i
landskapet, men där det finns en skalmässig balans
med övriga landskapselement. Vindkraftverkens
närvaro omvandlar omgivningarna till ett vindkraftverkslandskap där vindkraftverkens storlek fortfarande är påtagligt, och vingarnas rotation fångar
fortfarande uppmärksamheten.
de tre vindkraftverken närmast dalgången i nordöst
kan komma att sänkas till 150 meter. Då zonindelningen är avhängig storleken på vindkraftverken
blir zonerna för de planerade vindkraftverken något
större. Förutom avståndet påverkas upplevelsen av
vindkraftverken av topografi och vegetation som
inom zonerna ofta skymmer vindkraftverken helt
eller delvis.
Utifrån definitionen av konsekvenszonerna ovan
bedöms vindkraftverken främst kunna påverka kulturmiljövärden som ligger inom när- och mellanzonerna. Riksintressen för kulturmiljövården och
kulturmiljöer i Länsstyrelsens kulturmiljöprogram
belägna upp till 10–12 kilometers avstånd från vindkraftverken har studerats (se figur 6).
Beskrivningstexterna nedan är lätt bearbetade utdrag ur länsstyrelsens kulturmiljöprogram och beskrivningar av riksintressen för kulturmiljövården.
Fjärrzonen (10–16 km) definieras som det område Bråsstorp
där vindkraftverken fortfarande är synliga i landskapet, men där de är underordnade andra, mer 3–4 km
Länsstyrelsens kulturmiljöprogram
dominerade landskapselement och påverkar inte
väsentligt upplevelsen av landskapet. Både mindre Jordbruksby med tidstypisk och välbevarad agrar beoch större klungor med vindkraftverk framstår som byggelse från 1800- och 1900-talen i ett öppet och
samlade enheter på detta avstånd. I områden med hävdat odlingslandskap. Gårdarna ligger samlade på
många vindkraftverk bidrar de till att sätta sin prä- ömse sidor om byvägen och med sin bebyggelselokagel på landskapet i stort men utan att ta uppmärk- lisering och välbevarade mangårds- och driftsbyggsamheten från andra mer framträdande landskaps- nader är Bråsstorp en god exponent för 1800-talets
element. På detta avstånd har rotationen inte längre traditionella agrarmiljöer.
någon påverkan på vindkraftverkens synlighet.
Bedömning
Zonindelningen i studien utgick från att vindkraft- Bråsstorp är den mest välbevarade och ålderdomliga
verken har en totalhöjd på 150 meter. De planerade av ett tiotal byar belägna i den bördiga dalgången
vindkraftverken har en totalhöjd på 200 meter, men mellan Rottnen och Mellan-Fryken. Vid byn och i
Figur 7. Bråsstorp med höjdsträckningen i bakgrunden. Foto mot sydväst.
15
Figur 8. Utsikt mot vindkraftparken från Bråsstorp. Skidanläggningen tar upp stora delar av sluttningen till höger och bergtäkten syns nära krönet till vänster. Foto mot sydväst.
dalgången kommer den östra gruppen av vindkraftverk att bli ett mycket påtagligt inslag i landskapsbilden. Läget på krönet av sluttningen, runt 200–250
meter över dalgången, innebär att de blir ett dominerade inslag i landskapsbilden men också att de
hamnar i ett annat landskapsrum (se figur 7 och 8).
Vindkraftverken kommer att kontrastera mot den
småskaliga landskapsbilden och det ålderdomliga
landskapet, särskilt vid Bråsstorp, men en sådan
kontrast finns redan idag. Dock kommer horisontlinjen sett från dalen ändå att brytas på ett nytt sätt.
Kulturmiljöns kärnvärde, den sammanhållna bebyggelsen och dess läge i ett öppet hävdat odlingslandskap, påverkas inte direkt av vindkraftverken.
Landskapet och bebyggelsen i dalgången kan till
största delen karakteriseras som ålderdomligt. Däremot är bergssluttningen påtagligt förändrad. En Västra Näs-Berg-Södra Västerrottna
stor skidanläggning vid Finnfallet och en bergtäkt
längre åt sydöst utgör storskaliga moderna inslag i 5,5–9,5 km Länsstyrelsens kulturmiljöprogram
miljön. Bergssidans lutning gör också att det moderna skogsbruket, med avverkningsytor och barrskog i Jordbruksbyar med tidstypisk och välbevarad agrar
olika stadier av tillväxt tydligt exponeras mot dalen bebyggelse från 1800- och 1900-talen i ett öppet
tillsamman med en kraftledningsgata.
och hävdat odlingslandskap.
Figur 9. Boberg i förgrunden och höjderna där vindkraftverken ska placeras vid horisonten på ca 7-8 km avstånd. Foto mot
sydöst.
16
Figur 10. Kulturlandskapet vid Västerrottna och Boberg sett från andra sidan Rottnen. Den östra gruppen av vindkraftverk
kommer att placeras runt den högsta punkten till vänster i den bortre höjdsträckningen. Foto mot söder.
Den idag befintliga bebyggelsen är i huvudsak uppförd under 1800-talet eller 1900-talets första decennier. Gårdarnas manbyggnader är vanligen timrade i två våningar och klädda med faluröd träpanel.
Rottnens dalgång med den öppna jordbruksbygden
utmed sjöns västra sida räknas till länets mest anslående landskapsvyer. Landskapsavsnittet äger betydande estetiska kvaliteter med omväxlande åker-,
ängs- och hagmarker med inslag av ädellövträd
kring gårdstun och odlingsimpediment.
i landskapet att de förskjuter skalan i det småskaliga
odlingslandskapet. Dock kommer de att utgöra ett
modernt inslag i det ålderdomliga landskapet, det
enda större då skidanläggningen vid Finnfallet inte
syns eller bara kan anas från detta håll, och bryta en
i övrigt orörd horisontlinje. Beroende på hur vindkraftverken är vända kan vingarnas rotation komma
att utgöra ett rörligt inslag i det i övrigt stillsamma,
kontemplativa landskapsrummet, särskilt sett från
östra sidan av Rottnen.
Bedömning
Boberg
Den östra gruppen av vindkraftverk kommer att
vara synlig från stora delar av kulturmiljöintresset, 7–8 km
Länsstyrelsens kulturmiljöprogram
särskilt när man färdas åt söder längs landsvägen
genom området (se figur 9). Från vägen längs östra Jordbruksby med tidstypisk och välbevarad agrar besidan av Rottnen kommer vindkraftverken att vara byggelse från 1800- och 1900-talen i ett öppet och
synliga i fonden, på höjderna bakom odlingsland- hävdat odlingslandskap.
skapet (se figur 10).
Boberg karakteriseras idag av tre stora tvåvånings
På detta avstånd utgör vindkraftverken framträdande manbyggnader av 1800-talstyp med tillhörande
element, men i skalmässig balans med övriga land- ekonomibyggnader grupperade kring respektive
skapselement. De bedöms inte vara så dominerande gårdsplan. Byn är ett gott exempel på en mindre
Figur 11. En av gårdarna i Boberg. Resterande tre gårdar ligger till höger utanför bild. Vindkraftverken kommer att placeras på
höjdsträckningen i bakgrunden. Foto mot söder.
17
jordbruksgruppering med traditionell och välbevarad gårdsbebyggelse i ett hävdat odlings- och beteslandskap.
Bedömning
Särskilt den östra gruppen av vindkraftverk kommer
att vara synliga från östra delen av kulturmiljön.
I det regionala programmet ingår även Stamfrändemonumentet i norr och Eds by i väster geografiskt,
men utan att beskrivas eller värderas. Ed påverkas
på samma sätt som övriga byar i Rottnan-dalen (se
Bråsstorp). Stamfrändemonumentet utgör ett lokalt
landmärke, i första hand från E45:an som passerar
förbi. Vid färd längs vägen i sydlig riktning kan
vindkraftverken möjligen konkurrera om uppmärksamheten, men blir inte överordnade landskapselement i förhållande till monumentet.
Byn är så arronderad att den upplevs bäst när man
befinner sig vid och mellan gårdarna. Bebyggelsen
är då mycket nära i förhållande till vindkraftverken, som blir underordnade landskapselement. De Malön
kommer fortfarande att utgöra ett modernt inslag
Länsstyrelsens kulturmiljöprogram
i landskapsbilden från östra delen av byn, men då 5,5–6 km
bakom en telefonledning (se figur 11). Sammantaget bedöms vindkraftverkens visuella påverkan på Fornlämningsmiljö med karaktäristiska gravrösen
från bronsåldern. På öns högsta parti i söder har
kulturmiljöns upplevelsevärden bli liten.
5 gravrösen anlagts. De utgör goda exponenter för
bronsålderns gravskick genom sin lokalisering och
Rottneros
förhållandevis välbevarade karaktär.
5,5–6 km
Riksintresse för kulturmiljövården
(4–6,5 km
Länsstyrelsens kulturmiljöprogram) Bedömning
Den östra gruppen av vindkraftverk kommer att
Rottneros herrgårdsmiljö vid sjön Fryken är för- vara synliga från ön och vattnet runt den. Då ön är
knippad med Selma Lagerlöfs författarskap och de skogsbeväxt kommer lämningarna och vindkraftvervärmländska brukstraditionerna. Herrgården, ritad ken troligen inte konkurrera om uppmärksamheten.
av G. von Dardel, är från 1930-talet. Parkanlägg- Det kulturhistoriska värdet ligger främst i den tyningen påbörjades 1938 och disponeras kring dels piska vattennära lokaliseringen och de välbevarade
en barockinspirerad regelbunden del med parterrer konstruktionerna, och påverkas inte.
och räta axellinjer från corps-de-logiet, dels en naturparksdel av romantisk eller engelsk karaktär med Vitterby
strövstigar, broar och vattenfall. Parken rymmer ett
hundratal skulpturer av framför allt nordiska bild- 7,5 km
Länsstyrelsens kulturmiljöprogram
huggare såsom Ch Eriksson, C Milles, C Eldh och
G Vikeland.
Fornlämningsmiljö med karaktäristiska gravrösen
från bronsåldern. Tolv gravrösen och fyra ovala stenBedömning
sättningar är anlagda på avsatser i den barrskogsRottneros park är idag ett besöksmål med tiotusen- klädda bergssluttningen ned mot Mellan-Fryken.
tals besökare årligen och har därmed utöver upple- De välbevarade fornlämningarna ligger i mycket
velsevärdet ett tydligt bruksvärde. Parken är anlagd typiskt och instruktivt läge och illustrerar väl bronsså att siktlinjer mot det omgivande landskapet öpp- ålderns vanligaste gravmonument.
nar sig. Dessa är främst orienterade åt söder och
öster och utnyttjar strandläget vid Mellan-Fryken. Bedömning
Häckar och trädridåer skärmar i stor utsträckning Vindkraftverken kommer att vara synliga från fornav åt väster och skymmer vindkraftverken. Därmed lämningsmiljön och utgöra ett inslag i landskapsbilbedöms vindkraftverkens visuella påverkan på park- den. Det kulturhistoriska värdet ligger främst i den
anläggningens upplevelsevärden bli begränsad.
typiska vattennära lokaliseringen och de välbevarade
konstruktionerna, och påverkas inte.
18
Figur 12. Utsikt från det relativt storskaliga landskapet utanför Sunne mot Sunne kyrka och höjden med vindkraftverken längst
bort. Foto mot sydväst.
Västra Ämtervik
8 km
Länsstyrelsens kulturmiljöprogram
vindkraftverken att konkurrera något med kyrkan
som landmärke, men bedöms ligga så långt bort att
kyrkan är överordnad som landskapselement.
Bebyggelsemiljö med kyrka och kyrkogård samt öv- Sunne
rig tidstypisk och välbevarad bebyggelse från 1800och 1900-talen.
7–10 km
Länsstyrelsens kulturmiljöprogram
Bedömning
Bebyggelsemiljöer med kyrka och kyrkogård med
Vindkraftverken kommer inte att vara synliga från medeltida ursprung, tidstypiska och välbevarade
bebyggelsemiljön vid kyrkan. På längre avstånd ut- byggnader från 1800-talet och början av 1900-talet.
gör den vitputsade kyrkans torn ett landmärke från
enstaka punkter och områden i landskapet. Från de- Bedömning
lar av Mellan-Frykens östra strand söder om Östra Bebyggelsemiljön i Sunne kommer inte att påverEmtervik kommer vindkraftverken att konkurrera kas visuellt av vindkraftverken. Kyrkan utgör ett
med kyrkan som landmärke.
tydligt landmärke i Fryksdalen som markerar Sunne
som centralort, strategiskt beläget vid sundet mellan
Övre Fryken och Mellan-Fryken. Från de flesta
Östra Ämtervik
håll kommer inte vindkraftverken att vara synliga
9,5–10,5 km Riksintresse för kulturmiljövården tillsamman med kyrkan, men från nordöst kommer
Länsstyrelsens kulturmiljöprogram de att utgöra ett element i landskapsbilden bakom
kyrkan (se figur 12). På detta avstånd ligger de vid
Fornlämnings- och bebyggelsemiljö med gravrösen gränsen mellan mellan- och fjärrzonen vilket gör defrån bronsåldern, gravfält från järnåldern, kyrka och ras relation till Sunne kyrka svårbedömd. Inom ett
kyrkogård med medeltida ursprung, prästgård samt par kilometer från kyrkan kommer vindkraftverken,
övrig tidstypisk och välbevarad agrar bebyggelse i ett särskilt om rotorbladen snurrar, att konkurrera om
öppet och hävdat landskap.
uppmärksamheten med kyrkan, men ändå vara underordnade som landskapselement. Längre bort från
Bedömning
kyrkan kommer de sannolikt att vara mer jämbörVindkraftverken kommer att vara synliga från forn- diga som landmärken, men å andra sidan märks inte
lämningsmiljön längs stranden som påverkas i likhet vingarnas rotation på de avstånden, och drar inte
med Vitterby. De värden som är formulerade för be- bort uppmärksamheten från kyrkan.
byggelsemiljön påverkas inte. Från sydöst kommer
19
Figur 13. Utsikt från trädgården vid Mårbacka. Höjdryggen med vindkraftverken kan anas vid horisonten, ovanför trädridån,
men skyms av träden i förgrunden. Foto mot öster.
Askersby
9,5–10,5 km Riksintresse för kulturmiljövården
Länsstyrelsens kulturmiljöprogram
Ålderdomligt välbevarat bylandskap med bebyggelse i
traditionellt och regionalt präglat utförande från tiden
före och efter 1700- och 1800-talens skiftesreformer.
Bedömning
Mellanliggande höjder och vegetation förhindrar visuell påverkan från vindkraftverken.
Mårbacka
10–12 km
Riksintresse för kulturmiljövården
Länsstyrelsens kulturmiljöprogram
Byggnadsminne
och skogsridåer i väster. Vindkraftverken kommer
att vara synliga över skogsridån i väster (se figur 13).
De kommer att utgöra ett modernt men avlägset inslag i landskapsbilden. Påverkan på upplevelsevärdet
bedöms bli ringa.
Ringåsberget
10 km
Länsstyrelsens kulturmiljöprogram
Fornlämningsmiljö med karaktäristisk fornborg från
järnåldern.
Bedömning
Topografi och skog skymmer vindkraftverken från
fornborgen. Dess upplevelsevärde kommer inte att
påverkas.
Maggeby
Representativt stycke Fryksdalen bestående av Mårbacka med Selma Lagerlöf-minnen samt ett av lä- 10–10,5 km
Länsstyrelsens kulturmiljöprogram
nets mest välbevarade kulturlandskapsavsnitt med
Södra Ås bybildning och enstaka gårdsbruk i tradi- Jordbruksby med tidstypisk och välbevarad agrar betionellt utförande. Bygdestråket redovisar för länet byggelse från 1800- och 1900-talen i ett öppet och
stora identitets- och traditionsvärden.
hävdat jordbrukslandskap.
Bedömning
Bedömning
Bebyggelsen ligger längs den östra kanten av en Mellanliggande höjder och skogsridåer förhindrar
nord-sydlig öppen dalgång som bildar ett land- visuell påverkan från vindkraftverken.
skapsrum avgränsat av skogsklädda höjder i öster
20
Figur 14. Utsikt från sjön Mangens västra strand. Den västra gruppen av vindkraftverk kommer delvis att synas över horisonten bakom höjdryggen i bakgrunden. Foto mot nordöst.
Finnebäck-Tortan-Takene-Svartåna
Bedömning
Från kyrkan och hembygdsgården i södra delen av
9–11,5 km
Riksintresse för kulturmiljövården kulturmiljöintresset kommer troligen vindkraftverLänsstyrelsens kulturmiljöprogram ken vara synliga och utgöra ett modernt inslag i den
ålderdomliga landskapsbilden. Avståndet är dock så
Småskaligt odlingslandskap i den värmländska stort att vindkraftverkens påverkan på kulturmiljöns
skogsbygden där fyra välbevarade byar med 1700- upplevelsevärden blir liten.
och 1800-talsbebyggelse ger en föreställning om
äldre tiders odlingssystem, bebyggelsestruktur och Gullesbyn-Åmot
byggnadssätt.
6–8 km
Länsstyrelsens kulturmiljöprogram
Bedömning
Mellanliggande höjder och skogsridåer förhindrar Jordbruksbyar med tidstypisk och välbevarad agrar
i princip all visuell påverkan från vindkraftverken. bebyggelse från 1800- och 1900-talen i ett öppet
Kulturmiljöns upplevelsevärde bedöms inte bli på- och hävdat odlingslandskap.
verkat av vindkraftverken.
Bedömning
Bebyggelsen ligger i en smal dalgång som omges av
Brunskog-Berga-Vikene
skogklädda höjdpartier som döljer vindkraftverken.
9,5–12 km
Länsstyrelsens kulturmiljöprogram Kulturmiljöns upplevelsevärden kommer inte att
påverkas.
Bebyggelsemiljö med stensättningar från järnåldern,
vägbro, kyrka och kyrkogård med medeltida ur- Norra Mangen
sprung samt övrig tidstypisk och välbevarad bebyggelse från 1800- och 1900-talen i ett delvis öppet 5–7,5 km
Länsstyrelsens kulturmiljöprogram
och hävdat odlingslandskap.
Bebyggelsemiljö med kyrka och kyrkogård med
1800-talsursprung samt tidstypisk och välbevarad
agrar bebyggelse från 1800- och 1900-talen i ett öp-
21
Fältinventeringsområde
Befintliga vägsträckningar
0
1
2
3
4 km
N
Figur 15. Häradsekonomiska kartan från 1885-93 med utredningsområdet markerat. Skala 1:65 000.
22
pet och hävdat odlingslandskap samt vägbro.
Tobyn
4–5,5 km
Länsstyrelsens kulturmiljöprogram
Bedömning
De västra vindkraftverken kommer delvis att vara
synliga från den sydvästra delen av kulturmiljön. Jordbruksby med tidstypisk och välbevarad agrar bePå detta avstånd utgör vindkraftverken tydliga ele- byggelse från 1800- och 1900-talen i ett öppet och
ment i landskapsbilden, men i skalmässig balans hävdat odlingslandskap.
med övriga landskapselement. De bedöms inte vara
dominerande i landskapet så att de överordnas det Bedömning
småskaliga odlingslandskapet. Dock kommer de att Bebyggelsen ligger i en smal dalgång som omges av
utgöra ett modernt inslag i det ålderdomliga land- skogklädda höjdpartier som döljer vindkraftverken.
Kulturmiljöns upplevelsevärden kommer inte att
skapet (se figur 14).
påverkas.
Från de centrala delarna av kulturmiljön syns de inte,
och kyrkans roll som landmärke påverkas inte.
Resultat av arkeologisk utredning
Kartstudie för befintliga vägar
Kart- och arkivstudien har som ovan nämnts även
omfattat de befintliga skogsvägarna.
för de flesta andra byar finns laga skifteskartor från
åren 1842–66. En geometrisk avmätning av Södra
Såneby från 1723 redovisar även byns utmarker.
Tre byars inägomark berörs av anslutningsvägarna.
Under historisk tid har femton byar i fyra socknar Stensjöns inägor redovisas på en storskifteskarta från
ägt mark inom utredningsområdet (se figur 16). 1788, Södra Sånebys inägor redovisas på en storStorskifteskartor från åren 1787–1826 redovisar skifteskarta 1803, och Folkesgården redovisas på en
samtliga byars skogsmarker med undantag för År- geometrisk jordebokskarta från 1646 och en stornäs, Åsen och delvis Skrötingerud. För dessa, och skifteskarta från 1803.
Socken
By
Sunne
Stensjön
Bråsstorp
Årås
Årnäs
Samtliga objekt på dessa kartor som bedöms kunna
påverka utredningen, exempelvis bebyggelse, färdvägar och odlingsmark, påträffas även på Häradsekonomiska kartans blad från 1885–93 som är det enda
historiska kartmaterial som har rektifierats i projektet (se figur 15).
Hån
Västansjö
Skrötingerud
Toneby
Södra Såneby
Västra Emterviks
Folkesgården
Åsen
Hensgården
Hensgårdstorp
Gräsmark
Sälsjön
Brunskog
Åmot
Figur 16. Tabell över de byar vars historiska ägor berörs av
kart- och arkivstudien.
Kart- och arkivstudiens resultat för de inventerade
områdena är sammanställda med inventeringsresultatet i avsnittet Inventering och Bilaga. Lämningar
som registrerats i Fornminnesregistret eller i Skog
och historia-projektet samt indikationer i de äldre
lantmäteriakterna belägna inom 25 meter från anslutningsvägarna redovisas i figurerna 17 och 18.
Bedömning
Eftersom de befintliga anslutningsvägarna inte har
inventerats bör den föreliggande arkeologiska utredningen kompletteras med en fältinventering om de
breddas eller rätas ut, även där det inte finns registre-
23
Figur 17. Karta över resultat av kartstudien. Skala 1:65 000.
24
0
1
2
Västra Ämtervik 11:1
Västra Ämtervik 12:1
K7
3
K5
K10
K20 ST15744
ST15890
K2
4 km
ST57727
K4
K6
Sunne 151:2
ST69
ST99
Sunne 211:1
K1
K12
ST15767
K11
K16
K18
K19
Befintliga anslutningsvägar
Fältinventeringsområde
Indikation
Övrig kulturhistorisk lämning
Bevakningsobjekt
Fast fornlämning
N
Nr
Objekttyp
Källa
Antikvarisk bedömning
Sunne 151:2
Fossil åker
FMIS
Bevakningsobjekt
Sunne 211:1
Fäbod
FMIS
Fast fornlämning
Kommentar
Belagd på karta från 1789
Västra Ämtervik 11:1
Lägenhetsbebyggelse
FMIS
Övrig kulturhistorisk lämning
Västra Ämtervik 12:1
Lägenhetsbebyggelse/
Fossil åker
FMIS
Övrig kulturhistorisk lämning
ST69
Kvarnlämning
Skog och historia
Övrig kulturhistorisk lämning
ST99
Färdväg
Skog och historia
Övrig kulturhistorisk lämning
ST15744
Torplämning
Skog och historia
Övrig kulturhistorisk lämning
Läge och utbredning är oklart
ST15890
Fossil åker
Skog och historia
Övrig kulturhistorisk lämning
Läge och utbredning är oklart
Ö delen förefaller vara identisk med sentida
skogsväg, lämningen kan därmed inte påverkas.
ST15767
Kolugn
Skog och historia
Övrig kulturhistorisk lämning
1
Färdväg
Kartstudie
Indikation
Väg på Häradsekonomiska kartan 1883-95
2
Färdväg
Kartstudie
Indikation
Stig på Häradsekonomiska kartan 1883-95
4
Fossil åker
Kartstudie
Indikation
Åkermark på Häradsekonomiska kartan
1883-95. Se Västra Ämtervik 12:1
5
Färdväg
Kartstudie
Indikation
Stig på Häradsekonomiska kartan 1883-95
6
Färdväg
Kartstudie
Indikation
Stig på Häradsekonomiska kartan 1883-95
Stig på Häradsekonomiska kartan 1883-95
7
Färdväg
Kartstudie
Indikation
10
Färdväg
Kartstudie
Indikation
Stig på Häradsekonomiska kartan 1883-95
11
Färdväg
Kartstudie
Indikation
Väg på Häradsekonomiska kartan 1883-95
12
Färdväg
Kartstudie
Indikation
Stig på karta över Hån från 1801 och Häradsekonomiska kartan 1883-95
16
Färdväg
Kartstudie
Indikation
Stig på Häradsekonomiska kartan 1883-95
18
Fäbod
Kartstudie
Indikation
Sätervall på karta över Såneby från 1826
19
Torplämning
Kartstudie
Indikation
Belagd på karta över Folkesgården från
1854
20
Fäbod
Kartstudie
Indikation
Sätervall på Häradsekonomiska kartan
1883-95
Figur 18. Tabell över resultat av kartstudien.
rade lämningar eller indikationer. Vid Sunne 151:2
och 211:1 kan en arkeologisk utredning etapp 2 eller en förundersökning krävas för att kontrollera om
fast fornlämning berörs.
Allmänna slutsatser av studien är att fasta fornlämningar i form av förhistoriska boplatslämningar
främst kan komma att påträffas:
• I anslutning till den befintliga bebyggelsen vid
Folkesgården och längs Aplungsälven
• Vid den östra anslutningsvägens startpunkt vid
Södra Såneby
• Vid sjöstränder i skogsmarken
25
Inventering
Bedömning
Samtliga lämningar bedöms vara övriga kulturhistoSom ett resultat av att man vid projekteringen aktivt riska lämningar. Högst bevarandevärde har torplämförsökt undvika både registrerade och oregisterade ningen (L14/Västra Ämtevik 12:1), kvarnlämningen
lämningar har relativt få lämningar påträffats vid fäl- (S13), stenmuren (S10) och den fossila åkern (S11).
tinventeringen (se figur 19 och 20).
Lämningarna efter Råtjärnshöjden (L14) är en väl
Nära Stensjön påträffades en fossil åker med röj- sammanhållen torpmiljö som bör bevaras. Invenningsrösen (S11), en stenmur (S10) och ett röj- teringsytan väster om den nord-sydliga vägen är
ningsröse (S12). Samtliga lämningar är av relativt igenlagd åkermark som saknar upplevelsevärde och
sentida karaktär och har ingått i byns inägomark. vetenskapligt värde.
I närheten påträffades en kvarnlämning efter en
skvaltkvarn (S13) som inte är belagd på någon känd Stenmuren och den fossila åkermarken har visst
historisk karta.
upplevelsevärde som en del av den kulturmiljö som
utgörs av Stensjöns bytomt och inägor. Även om anVid Råtjärnshöjden (Västra Ämtervik 12:1) avgrän- slutningsvägen dras genom odlingslämningarna bör
sades bebyggelsen till området öster om den nord- man sträva efter att undvika att stenmuren och röjsydliga vägen. Inom ytan påträffades fyra husgrun- ningsrösena förstörs. Även kvarnlämningen har visst
der, två källare, en stenmur och två vägbankar.
upplevelsevärde.
Sammanlagt påträffades 17 kolbottnar efter resmilor
och fem kolarkojruiner samt två gränsmärken belägna vid befintliga rågångar.
Nr
Lämningstyp
Antikvarisk bedömning
L1
Kolbotten
Övrig kulturhistorisk lämning
L2
Kolbotten och kolarkojgrund
Övrig kulturhistorisk lämning
L6
Kolbotten
Övrig kulturhistorisk lämning
L7
Kolbotten
Övrig kulturhistorisk lämning
L9
Två kolbottnar
Övrig kulturhistorisk lämning
L14
Torplämning
Övrig kulturhistorisk lämning
L21
Kolbotten och kolarkojgrund
Övrig kulturhistorisk lämning
S1
Kolbotten och kolarkojgrund
Övrig kulturhistorisk lämning
S2
Kolbotten
Övrig kulturhistorisk lämning
S3
Kolbotten
Övrig kulturhistorisk lämning
S4
Kolbotten
Övrig kulturhistorisk lämning
S5
Gränsmärke
Övrig kulturhistorisk lämning
S6a
Kolbotten
Övrig kulturhistorisk lämning
S6b
Kolarkojruin
Övrig kulturhistorisk lämning
S7
Gränsmärke
Övrig kulturhistorisk lämning
S8
Kolbotten
Övrig kulturhistorisk lämning
S9a
Kolbotten och kolarkojgrund
Övrig kulturhistorisk lämning
S9b
Kolbotten
Övrig kulturhistorisk lämning
S10
Stenmur
Övrig kulturhistorisk lämning
S11
Fossil åker
Övrig kulturhistorisk lämning
S12
Röjningsröse
Övrig kulturhistorisk lämning
S13
Kvarnlämning
Övrig kulturhistorisk lämning
Figur 19. Tabell över fältinventeringens resultat.
26
Kolbottnar och kolarkojor bör i möjligaste mån
undvikas men enskilda lämningar har ett begränsat
värde då de är vanligt förekommande i området.
I övrigt finns inga indikationer på dolda eller synliga
fasta fornlämningar.
Figur 20a. Karta över fältinventeringens resultat i det västra delområdet. Skala 1:20 000.
27
Fältinventeringsområde
Övrig kulturhistorisk lämning
S4
S3
S1
S2
L14
S10
S11
0
S12
S13
L21
500
1 000
L9
1 500 m
N
Figur 20b. Karta över fältinventeringens resultat i det östra delområdet. Skala 1:20 000.
28
Fältinventeringsområde
Övrig kulturhistorisk lämning
S7
S6aS6b
S5
S8
S9a
S9b
L2
0
L6
500
1 000
L7
1 500 m
N
Referenser
Litteratur
Kartor
Brodin, Linus. 1948. En bok om Västra Emtervik. Bidrag till socknens historia. Arvika.
Häradsekonomiska kartan, 1885–93, bladen Sälsjön (J112-79-20, Rotneros (J112-80-16), Gullesbyn (J112-79-25) och Rotten (J112-79-15)
Myrdal-Runebjer, Eva & Nilsson, Stefan. 1998. Röjningsröseområden i Fryksdalen - datering och resursutnyttjande. Högskolan i Karlstads arbetsrapport 98:7.
ATA.
Nielsen, Birk. 2007. Store vindmøller i det åbne land
– en vurdering af landskablige konsekvenser. Miljöministeriet, Skov- og naturstyrelsen i Danmark.
Arkiv
Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet
Skog och historia, Skogsvårdsstyrelsen
Föremålsregistret, Statens historiska museer
Tekniska och administrativa uppgifter
Arkeologikonsults projektnr������� 2634
Uppdragsgivare��������������������������� Bixia Byggvind AB
Socken��������������������������������������� Gräsmark, Sunne, Västra Ämtervik
Kommun����������������������������������� Sunne
Län��������������������������������������������� Värmland
Typ av undersökning������������������ Särskild arkeologisk utredning, etapp 1
Undersökningstid, fält���������������� 4–7 september 2012
Koordinatsystem������������������������ RT 90 2,5 gon V
Projektledare������������������������������ Samuel Björklund
Fältinventering��������������������������� Samuel Björklund, Linda Lindwall
Kvalitetsgranskning�������������������� Anna Hed Jakobsson
Layout���������������������������������������� Samuel Björklund
Fynd������������������������������������������� Inga fynd tillvaratogs
29
Bilaga. Objekttabell
Obj. nr/RAÄ-nr
Lämningstyp
Beskrivning
Antikvarisk bedömning
L1
Kolningsanläggning
Kolbotten, rund, 12 m i diam och 1 m h med kantränna. Skogsmark, ung granskog.
Övrig kulturhistorisk lämning
L2
Skogsbrukslämningar
Skogsbrukslämning, ca 20x10 m (N-S), bestående av 1 kolarkoja och 3 kolbottnar.
Övrig kulturhistorisk lämning
Kolarkojan är hästskoformad, 3x3 m, med öppning i V. Vallarna är ca 0,3 m h.
Spismursröse i Ö delen, 0,7 m h, bestående av 0,3-0,5 m st stenar. Övermossad och belamrad med stammar och grenar från fällda ungträd.
4 m N om kolarkojan är en kolbotten, rund, 4 m diam och 0,1 m h. Otydlig begränsning och form. 2 m NV om denna är en kolbotten, rund, 4,5 m diam och
0,3 m h med ränna synlig i V delen. 1 m NÖ om denna är en kolbotten, oval(?),
4x3 m och 0,4 m h. De 2 Ö kolbottnarna är skadade av tidigare avverkning.
Moränmark, avsats i N-sluttning. Skogsmark, gran- och björkskog.
L6
Kolningsanläggning
Kolbotten, rund, 12 m diam och 0,4 m h, med tydlig ränna runt om och utanÖvrig kulturhistorisk lämning
för rännan en vall, ca 0,4 m h. Moränmark nedanför bergssluttning. Skogsmark,
granskog.
L7
Kolningsanläggning
Kolbotten, rund, ca 10 m diam och 0,5 m h. Otydlig avgränsning pga skogsväg
i S och grustag i Ö.
Övrig kulturhistorisk lämning
2 m S om denna är en förhöjning, rund, 4 m diam och 0,4 m h, med kol. Kolbotten eller rest av schaktning för skogsvägen?
Ö-sluttande moränmark. Skogsmark, granskog.
L9
Skogsbrukslämningar
Område med kolbottnar, ca 22x13 m (Ö-V) bestående av två kolbottnar. Den
Ö är rund, ca 13 m diam och 0,6 m h. Ca 9 m V om denna är en kolbotten av
oklar utbredning, dock minst 3 m diam och 0,2 m h.
Området är svårinventerat p.g.a. högt gräs och ytterligare kolbottnar kan förekomma.
Moränmark, V-sluttning nedanför höjd. Skogsmark, unggranar, blåbärsris och
högt gräs.
L14 / Västra Ämtervik 12:1
Lägenhetsbebyg- Torplämning, 100x50 m (N-S) bestående av 4 husgrunder, 2 källare, 1 stenmur
gelse
och 2 vägbank.
Övrig kulturhistorisk lämning
Övrig kulturhistorisk lämning
Husgrunden efter boningshuset är rektangulärt, 10x7 m (Ö-V) och 0,7 m h, och
består av kallmurade, tillhuggna stenar, 0,4-1,2 m st. Spismursröse i SV hörnet,
1,7 m h. Bevuxet med gran.
Husgrund, 8x5 m (N-S) och 0,2-0,4 m h belägen N om mur. 2 L-formade husgrunder belägna invid varandra, 7x5 m st och 0,2-12 m h.
En stenkällare 10x5 m (N-S) och 1,7 m h består av kallmurade tillhuggna stenar, 0,4-1,0 m st. Inrasat tak, men annars välbevarade vägar och ingång.
Jordkällare, 4x3 m (Ö-V) och 0,2-1,2 m h, belägen i Ö-sluttning med öppning åt
Ö. Kallmurad av 0,4-1,2 m st tillhuggna stenblock. Delvis övertorvad.
Stenmur, ca 24 m l (NV-SÖ), 1 m br och 0,5 m h. Fortsätter åt NV på andra sidan vägen.
En vägbank löper parallellt med och NÖ om stenmuren. En annan vägbank, 2
m br, ansluter från SSÖ till den förstnämnda vägbanken.
L21
Skogsbrukslämningar
Område med kolbotten och kolarkojgrund, 18x8 m (NV-SÖ), bestående av en
kolbotten och en kolarkojgrund. Kolbotten är rund, 8 m diam och 0,5 m h. 8 m
NV om denna är ett spismursröse, oregelbundet format, ca 2x1 m och 0,2 m h,
helt övertorvat. SÖ-sluttande moränmark. Skogsmark, granskog.
Övrig kulturhistorisk lämning
S1
Skogsbrukslämningar
Område med kolbotten och kolarkojgrund, 20x12 m (NNV-SSÖ). Kolbottnen är
rund, 12 m diam och 0,3 m h. 6 m SSÖ denna är ett spismursröse, 2x1,5 m (ÖV) och 0,5 m h, kraftigt övertorvat. Sandig morän, N-sluttning mot kärr. Skogsmark, barrskog.
Övrig kulturhistorisk lämning
30
Obj. nr/RAÄ-nr
Lämningstyp
Beskrivning
Antikvarisk bedömning
S2
Kolbotten
Kolbotten, rund, 12 m diam och 0,1 m h, platt och flack. Moränmark, sadelläge
mellan 2 kärr. Skogsmark, barrskog.
Övrig kulturhistorisk lämning
S3
Kolbotten
Kolbotten, rund, 15 m diam och 0,3 m h. Omgiven av grunda stybbgropar. Moränmark, flackt krön mellan sluttning i V och kärr i Ö.
Övrig kulturhistorisk lämning
S4
Kolbotten
Kolbotten, rund, 12 m diam och 0,5 m h. Krön av moränsluttning. Skogsmark,
barrskog.
Övrig kulturhistorisk lämning
S5
Gränsmärke
Gränsmärke, oregelbundet rundat röse, ca 1,8 m diam och 0,7 m h av 0,151,0 m st stenar i 1-2 oregelbundna varv. Markerad med gul snitsel. Hällmark.
Skogsmark, ljungvegetation.
Övrig kulturhistorisk lämning
S6a
Kolbotten
Kolbotten, rund, 13 m diam och 0,15 m h med stybbgropar i Ö delen. Flackt
krön i moränmark. Skogsmark, barrskog.
Övrig kulturhistorisk lämning
S6b
Husgrund, historisk tid
Kolarkojruin bestående av ett spismursröse, ca 3x3 m st och 0,7 m h av 0,4-0,7 Övrig kulturhistorisk lämning
m st stenar. Skadad och något svårbedömd pga 2 rotvältor. V-sluttning i moränmark. Skogsmark, barrskog.
S7
Gränsmärke
Gränsmärke, runt röse, 1 m diam och 0,4 m h, av 0,3-0,5 m st stenar. Kraftigt
Övrig kulturhistorisk lämning
övermossat. Markerad med stakkäpp. Moränhöjd med tunt moräntäcke. Skogsmark, barrskog.
S8
Kolbotten
Kolbotten, rund, 13 m diam och 0,15 m h. Stybbgropar i Ö delen. Flackt krön i
moränmark. Skogsmark, granskog.
S9a
Skogsbrukslämningar
Område med kolbotten och kolarkoja, 20x20 m. Kolbottnen är rund, 15 m diam Övrig kulturhistorisk lämning
och 0,1 m h. Uppkastad hög i SÖ, 5 m diam och 0,5 m h, i övrigt enstaka stybbgropar.
Övrig kulturhistorisk lämning
3 m NÖ om denna är en kolarkojruin bestående av ett spismursröse, 2 m diam
och 0,6 m h av 0,15-0,6 m st stenar.
S9b
Kolbotten
Kolbotten, rund, 13 m diam och 0,3 m h. Ö-sluttning i moränmark. Skogsmark,
barrskog.
Övrig kulturhistorisk lämning
S10
Hägnad
Stenmur 120 m l (NÖ-SV) och 0,6—1,2 m br. Anlagd i V-slänt. 0,5-0,7 m h av
2-4 varv (på V sidan) av 0,2-1,0 m st stenar. 3 flacka röjningsrösen av 0,050,15 m st stenar ligger an på Ö sidan av S delen. Mest välanlagd i S. Ö halvan är kraftigt övervuxen, enkelradig och enskiktad. V- och N-slänt i moränmark.
Skogsmark, granplantering.
Övrig kulturhistorisk lämning
S11
Fossil åker
Fossil åker (sentida), ca bestående av 5 röjningsrösen. Dessa är 3-12x2-6 m
och 0,5-1,2 m h och omges av röjda ytor. Ö-sluttning i moränmark. Skogsmark,
vuxen tallskog.
Övrig kulturhistorisk lämning
S12
Röjningsröse
Stentipp, 8x1,5 m (N-S), bestående av 0,2-0,7 m st kantiga stenar. Kant till
sankmark. Skogsmark, tallskog
Övrig kulturhistorisk lämning
S13
Kvarnlämning
Kvarnlämning, 35x8 m (NNÖ-SSV) bestående av 1 dammvall, 1 husgrund
och 3 plintar. Dammvallen är ca 8 m l (Ö-V), 2 m br och 0,2-0,5 m h. av stenblandad jord. I 2 m br öppning är 4 murkna tvärliggande stockar, 1,5-2,5 m l
och 0,15-0,2 m diam. S om dammöppningen är 3 plintar med 6 m intervall på
rak linje, den första 3 m fr dammöppningen. Den N är hoprasad, de andra är
2-4x0,5-1,5 m och 0,4-0,9 m h av 0,15-1,0 m st stenar. 6 m S om dessa är en
L-formad husgrund, 6x5 m (N-S) med 1,5-2 m br och 0,2-0,4 m h grundmurar
i N och V, av 0,2-0,6 m st stenar. Övermossad. Belägen vid bäck i moränmark.
Skogsmark, granskog.
Övrig kulturhistorisk lämning
31
32
Rapporter från Arkeologikonsult 2012:2634
