Att förklara kriser och krig
För att förklara kriser och krigsutbrott kan man använda sig av tre nivåer:
Systemnivån – här tittar man efter hur den internationella politiken ser ut i stort.
Vilka stormakter finns det? Är dessa militära eller ekonomiska stormakter, eller
kanske både och? Vilka stater är i allians med varandra? Är allianserna stabila eller
skiftar de? Hur går det till när stater talar och förhandlar med varandra? Är det ett
fredligt klimat eller är det aggressivt? Finns det några speciella idéer som verkar
vara moderna för tillfället?
Statsnivån – här tittar man på vad som händer inom olika stater. Är de olika
stormakterna demokratier eller diktaturer? Verkar de vara inställda på att härska
över andra eller är de fredliga? Är staterna stabila eller är det inrikespolitiskt oroligt
med uppror och risk för revolutioner?
Individnivå – här tittar man på de olika ledarna. Är de demokratiska och fredliga
eller aggressiva? Är de skickliga eller inte? Har de sitt folk med sig?
Varför utbröt första världskriget?
Systemnivån
1.
Tyskland enades 1870-71 genom att bl.a. besegra Frankrike i ett krig där
de tog området Elsass-Lothringen. Tysklands makt växte och de började
utmana Storbritannien och Frankrike om kolonier i världen.
2.
Efter Napoleons krig över hela Europa hade alltfler i Europa börjat tänka i
nationalistiska termer. Varje ”folk” ville ha en egen stat.
3.
Det var länge sedan det hade varit ett stort krig i Europa och folk hade
svårt att föreställa sig det vidriga i det som skulle komma.
4.
Den tekniska utvecklingen gjorde bl.a. att trupper kunde transporteras
mycket snabbare på järnväg, vapnen hade utvecklats (kulsprutan, gasen)
och konservburken fick faktiskt betydelse för matförsörjningen till
trupperna.
Statsnivån
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
Den tyska politiken var aggressiv utåt. Inom landet var det sociala
orättvisor. Ledarna tyckte att det skulle vara bättre med ett krig 1914
än några år senare för de fruktade att ryssarna då skulle ha byggt ut
sin järnväg ännu mer.
Nationalistiska oroligheter i både Österrike-Ungern och Osmanska
riket (Turkiet).
Stark serbisk nationalism.
Mycket oroligt Ryssland. Väldiga orättvisor gjorde att många ville se
förändringar.
Frankrike ville gärna ha revansch för nederlaget mot Tyskland
1870-71. Ville ha tillbaka Elsass-Lothringen.
Storbritannien oroliga över tyskarnas växande ekonomiska och
militära makt, speciellt flottan. Dessutom lite otydliga i
allianspolitiken.
USA var trots sin ökade ekonomiska makt isolationistiskt och ville
inte lägga sig i Europas affärer.
1.
Individnivå
Kejsaren i Österrike-Ungern, Franz Josef, var
en gammal man och militären hade mycket
makt. Den tilltänkte kejsaren, Franz
Ferdinand, skulle ha kunnat agera annorlunda.
Han var nämligen mer modern och fredligt
inriktad
2.
I Ryssland regerade Nikolaj II. Han var mest
intresserad av att slå ner upprorstendenser
och krav på förändringar. Dessutom hade han
en hustru som inte var helt stabil och som
försökte påverka hans politik på ett märkligt
sätt.
3.
Kejsar Wilhelm II i Tyskland var klumpig och
lyckades ofta reta upp sina grannländer
genom sitt agerande.
