Landstinget Sörmland
Hälsofrämjande landsting
KUNSKAPSUNDERLAG FÖR
LEVNADSVANOR
Matvanor
Innehåll
1. Kostens betydelse för hälsan
Riskfaktorer
BMI – Body Mass Index
Hjärt- och kärlsjukdom
Övervikt och fetma
Diabetes
Cancer
Undernäring
Karies
2. Hur ser det ut hos oss i Sörmland och i riket
3. Patientgrupper som särskilt bör uppmärksammas
4. Hur kan hälsofrämjande arbete påverka matvanor
Motiverande samtal (MI)
Ändrat förhållningssätt hos vårdpersonal
Överviktsbehandling med beteendemodifikation
Kostbehandling
Följsamhet av kostbehandling
Fysisk aktivitet
Kirurgi
Läkemedel
Metoder utanför hälso- och sjukvården
5. Metoder och verktyg
Råd om mat
Matcirkeln
Tallriksmodellen
Nyckelhålet
6. Patientinformation
7. Vill du veta mer?
1. Kostens betydelse för hälsan
Maten har stor betydelse för vår hälsa och prestationsförmåga, både på kort och lång
sikt. Ohälsosamma matvanor och ett stillasittande liv bidrar till att vi blir sjuka och dör
för tidigt, i Sverige liksom i övriga världen.
Riskfaktorer
De folksjukdomar som dominerar sjukdomsbördan i I-länder och ökar i medel och
låginkomstländer är i första hand hjärt- kärlsjukdomar, diabetes, cancer och fetma.
Dessa sjukdomar är starkt relaterade till matvanorna. Av de tio enskilt största
riskfaktorerna för sjuklighet och död i I-länder, (tabell 1) har cirka hälften samband
med matvanorna och den femte är en konsekvens av våra matvanor, det vill säga för
lågt intag av fibrer och av frukt och grönsaker [1].
Tabell 1. 10 största riskfaktorerna för sjuklighet och död i (DALYs*) I-länder
Riskfaktorer
1. Tobak
2. Högt blodtryck
3. Alkohol
4. Höga blodfettsnivåer
5. Övervikt
6. Lågt intag av frukt och grönt
7. Fysisk inaktivitet
8. Droger
9. Sexvanor
10. Järnbrist
Andelar %
12,2 %
10,9 %
9,2 %
7,6 %
7,4 %
3,9 %
3,3 %
1,8 %
0,8 %
0,7 %
Källa:WHO world Technical report series 116, 2003
(*DAILYs = disability adjusted life years)
Bevisen kan rangordnas i övertygande bevis, sannolika bevis, möjliga bevis och
otillräckliga bevis. Här presenteras de övertygande och sannolika sambanden mellan
mat och sjukdom för våra vanligaste sjukdomstillstånd [3]
Sedan 1980 har våra matvanor i stora drag försämrats men de senaste åren kan
man se en viss förbättring. Mellan 1980 och 2006 ökade konsumtionen av godis från
10 till 15 kilo per person och år och läskedrycker från 30 till 90 liter. Den
genomsnittliga energimängden har ökat med 4 procent, vilket sannolikt har bidragit till
ökningen av övervikt.
Sedan 2002 har dock energiintaget minskat, vilket motsvarar en viktminskning på två
kilo per person och år givet att den fysiska aktiviteten vore oförändrad. Vi äter alltjämt
alltför lite frukt, grönsaker och fisk jämfört med Livsmedelsverkets
kostrekommendationer. Under de senaste åren har barns matvanor förbättrats. Fler
äter frukt och grönsaker och konsumtionen av läsk och godis har sjunkit markant
mellan 2001 och 2005. Barn konsumerar dock fortfarande för mycket godis, läsk,
glass, snacks och bakverk [2].
Mest oroande är ökningen av fetma. I dag är hälften av alla vuxna svenskar och vart
femte barn överviktiga eller feta. Fetma ökar risken för andra sjukdomar, som typ 2diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar. Även om dödligheten i hjärt- och
kärlsjukdomar har minskat i Sverige de senaste decennierna, är det fortfarande den i
särklass största orsaken till sjuklighet och död.
BMI – Body Mass Index
WHO har tagit fram ett internationellt mått på övervikt och fetma som kallas BMI –
Body Mass Index. Måttet bygger på förhållandet mellan längd och vikt. Man räknar ut
sitt BMI genom att ta sin vikt i kilo delat med sin längd i meter i kvadrat. Body Mass
Index (BMI) eller kroppsmasseindex anger relationen mellan vikt och längd enligt
beräkningen kroppsvikt (m) i kilogram dividerat med kroppslängden (l) i meter i
kvadrat:
En person som väger 75 kg och är 1,80 m lång har alltså BMI:
Hos yngre - medelålders individer är BMI mellan 20 och 25 optimalt för hälsa och
överlevnad.. BMI mellan 25 och 30 räknas som övervikt och om BMI ligger över 30
räknas det som fetma.
Beräkning av BMI kan vara komplicerat hos äldre. Vikten och längden förändras ofta
på ett ålderstypiskt vis. De flesta individer väger som mest vid 60-70 års ålder. Efter
70 års ålder sjunker vanligtvis vikten med ca 0,5 % per år i genomsnitt, samtidigt
minskar kroppslängden p.g.a. osteoporos. Mot den bakgrunden bör referensområdet
för BMI justeras uppåt för äldre individer över 70 år; 23–29 har föreslagits.
BMI tar inte hänsyn till hur stor del av kroppsmassan som är muskler och hur stor del
som är fett, eller hur fettet är fördelat i kroppen. Därför kan inte BMI-värdet användas
av kroppsbyggare eller elitidrottare.
BMI-måttet kan inte heller användas för barn. I stället används ett annat mått, ISOBMI, där man förutom längd och vikt även tar hänsyn till barnets ålder och
längdtillväxt. Detta görs på barnavårdscentralen (BVC) och i skolhälsovården.
(Källa: Svenska livsmedelsverket 2010)
Hjärt- kärlsjukdom
Övertygande bevis finns för matens betydelse för utvecklandet av hjärt- kärlsjukdom.
Högt intag av mättat fett och transfett ökar risken (transfett utgör en liten andel av det
fett som vi äter, cirka 2 procent av vårt energiintag) och omättat fett, som bland annat
finns i fisk, skyddar mot hjärt- kärlsjukdom. Ett högt fiberintag är gynnsamt liksom en
hög konsumtion av frukt och grönsaker. Den skyddande effekten som finns i frukt och
grönsaker, syns inte vid intag av vitamin och mineraltillskott, detta tolkas som att det
är flera bioaktiva ämnen som bidrar till de positiva effekterna av frukt och grönsaker.
Ett högt intag av salt ökar risken för högt blodtryck som i sin tur ökar risken för hjärtkärl- sjukdom [3].
Övervikt och fetma
Övervikt och fetma är ett hälsoproblem i sig, men därtill är övervikt, speciellt
bukfetma en riskfaktor för hjärt- kärlsjukdom [2]. Övertygande och sannolika bevis
finns när det gäller:
Hög konsumtion av energirika livsmedel dvs. mat innehållande mycket fett och
socker.
Högt intag av läsk, saft och andra söta drycker
Lågt intag av frukt, rotfrukter och grönsaker
Lågt intag av grova spannmålsprodukter ( fullkornsbröd m.m.)
Diabetes (DM)
Diabetes är dels en sjukdom och dels en riskfaktor för hjärt- kärlsjukdom. Att
modifiera livsstilen dvs. matvanorna är en hörnsten vid både behandling av diabetes
typ I och II och vid prevention av dibetes typ II [4].
Övertygand bevis för positiva effekter är: viktminskning vid övervikt och fetma,
speciellt när bukfetma förekommer. Sannolika bevis finns för att fiberrik kost har
betydelse [2].
Typ 2 diabetes kan förebyggas hos högriskindivider genom livsstilsförändring med
individuell kostbehandling. I en studie har man hos medelålders individer med
övervikt och sänkt glukostolerans kunde man påvisa att vikten i genomsnitt minskade
med 4.5 kg i interventionsgruppen och 0.8 kg i kontrollgruppen. Incidensen av
diabetes var 11 % i interventionsgruppen och 23 % i kontrollgruppen (p<0.001) [5].
Cancer
Övervikt är en viktig orsak till en stor del av cancerfallen, främst cancer i bröst,
tjocktarm, livmoder, njure och matstrupe. Faktorer i maten beräknas förklara cirka 30
% av all cancer i I-länderna. Sambanden mellan mat och cancer är mycket komplexa
och inte helt klarlagda. Man anser och att det finns övertygande eller sannolika bevis
för att låg konsumtion av frukt och grönsaker, övervikt och fetma, högt alkoholintag
och högt saltintag ökar risken för att utveckla cancer [3].
Ett viktigt budskap i modern näringsforskning är att mat rik på frukt och grönsaker
skyddar såväl mot cancer som mot hjärt- kärlsjukdom och diabetes [5].
Undernäring
Undernäring kan ibland ses som ett problem hos framförallt personer med vegetarisk
kosthållning och hos personer med vissa ätstörningar där de basala näringsbehoven
inte tillgodoses.
Undernäring kan även förekomma vid sjukdomar som t.ex. KOL där patienten har ett
ökat energibehov samt hos multisjuka äldre.
Sammanfattning
De faktorer i maten som orsakar mest ohälsa är:
Högt intag av socker och salt
Lågt intag av fibrer
Lågt intag av frukt och grönt [3].
Olämplig fettsammansättning i kosten
Nordiska näringsrekommendationer (NNR) bygger på denna kunskap och ger
goda förutsättningar att minska risken för sjukdomar som hjärt-kärlsjukdom, fetma,
diabetes typ II och vissa cancerformer [7].
TABELL 2. Sammanställning av övertygande och sannolika bevis för matens
betydelse för vissa sjukdomar [3] .
Påverkbara faktorer i maten
Hjärt- kärl
sjukdomar
Övervikt
/fetma
Diabetes
Cancer
Högt intag av fett och socker
Fettkvalité, hög andel mättat
och låg andel omättat fett
Lågt intag av fiber, frukt och
grönt
Högt intag av läsk och andra
söta drycker
Högt intag av salt
(Högt
blodtryck)
Karies
Det finns ett samband mellan övervikt/fetma och kariesförekomst särskilt hos barn.
Nutritionsfaktorer anses spela en roll, liksom vanor beträffande munhygien [7,8]
2. Hur ser det ut hos oss i Sörmland och i riket
Nedan framgår andelen (%) av befolkningen med övervikt och kraftig övervikt i
Sörmland enligt senaste Liv och hälsa – studien 2008.
TABELL 3. Andelen av befolkningen med övervikt.
Andel med övervikt (BMI 25-)
18-79 år
%
2000
2004
2008
100
90
80
70
60
50
40
30
20
10
0
Kv
Liv och hälsa
Män
TABELL 4. Andelen av befolkningen med kraftig övervikt.
Andel med kraftig övervikt (BMI 30-)
2000
%
2004
2008
25
20
15
10
5
0
Kv
Män
Sörmland 18-79 år
OBS! BMI över 30 är enligt WHO klassat som (diagnos) fetma.
Övervikt och fetma är ett växande problem i stora delar av världen. I Sverige
har antalet överviktiga nästan fördubblats under de senaste 20 åren. Övervikt är
vanligare bland män, medan fetma är lika vanligt bland män och kvinnor.
Andelen överviktiga har ökat i alla socioekonomiska grupper. Fetma är vanligare i
lägre socioekonomiska grupper med kort utbildningsnivå.
3. Patientgrupper som särskilt bör uppmärksamma
År 2005 och 2006 genomfördes en nationell undersökning bland vuxna för att mäta
utvalda livsmedel, så kallade indikatorer, som i tidigare matvaneundersökningar
visats spegla kostens kvalitet med hänsyn till fett, kostfibrer och socker [8]. Endast en
liten andel av den vuxna befolkningen uppfyller Livsmedelsverkets råd om frukt,
grönsaker och fisk. Mindre än 1 av 10 äter frukt och grönsaker 5 gånger per dag.
Endast 1 av 10 äter fisk som huvudrätt 3 gånger i veckan, i genomsnitt äter man fisk
och skaldjur som huvudrätt 1,4 gånger per vecka. Minst 3 skivor grovt bröd per dag
har satts som önskvärd nivå, och det äter 40 procent av befolkningen.
Söta och feta livsmedel, som godis, läsk/saft och kaffebröd, äter 3 av 10 minst en
gång per dag. De som i minst utsträckning följer kostrekommendationerna är
lågutbildade och yngre.
Personer med låg inkomst eller kort utbildning äter mindre frukt och grönsaker än
andra. Manliga arbetare med låg inkomst är den grupp som äter minst frukt och
grönsaker.
Även Livsmedelsverkets enkätundersökningar visar att det finns skillnader mellan
olika gruppers matvanor [8]. Män äter mer sällan frukt och grönsaker, men oftare
läsk/saft och pommes frites än kvinnor. Kvinnor äter något mer godis. Det är
vanligare att yngre och personer med låg utbildning äter för lite frukt, grönsaker och
fisk och dricker för mycket läsk och saft. Personer i åldern 70–84 år äter mer
kaffebröd än vad man gör i andra åldrar.
Kvinnor och högutbildade har bättre matvanor
De mest aktuella uppgifterna om våra matvanor är från Folkhälsoinstitutets nationella
folkhälsoenkät från åren 2004 till 2008. Den visar att det är mer än dubbelt så vanligt
att kvinnor når upp till rekommenderat intag av frukt och grönsaker (5 gånger per dag
eller oftare), än att män gör det, 13 procent mot 5 procent. Människor i Sverige har
generellt bra matvanor men det finns skillnader i matvanor avseende ålder, kön,
social och ekonomisk situation och var du bor. Ohälsosamma matvanor är vanligare
bland grupper med låg utbildning och låg inkomst och fetma följer ett tydligt socialt
mönster där människor i socialt utsatta positioner drabbas hårdast. Detta leder till
ojämlikhet i hälsa[2].
Barn och ungdomars matvanor
Barn äter för mycket godis, läsk, glass, snacks och bakverk enligt Livsmedelsverkets
undersökning av barn i åldern 4, 8 och 11 år. Nästan en fjärde del av energiintaget
kom från dessa livsmedel och andelen skulle behöva halveras. I genomsnitt drack
barnen cirka två deciliter saft eller läsk per dag och åt 1,5 hekto godis i veckan. Vart
tionde barn drack mer än fyra deciliter saft eller läsk per dag och åt mer än tre hekto
godis i veckan.
Endast 1 av 10 barn når upp till rekommendationen om 400 gram frukt och grönsaker
per dag för barn, dvs. lika få som i den vuxna befolkningen. Sammantaget får barn
för mycket mättade fettsyror, tillsatt socker och salt och för lite fibrer och vitamin D. I
stort sett gäller samma kostråd för barn över ett års ålder, som för vuxna.
Matvanor hos äldre
Det är aldrig för sent att förebygga sjukdom genom en hälsosam livsstil [18]. Hos
äldre såväl
som hos yngre rekommenderas mat rik på fiber, frukt och grönsaker samt ett lågt
intag av mättat fett. Enligt en studie i 11 europeiska länder var hälsosamma matvanor
associerade med 40 procents minskning i hjärt- och kärldödlighet och med 20
procent i totaldödlighet hos personer
i åldrarna 70–90 år [14] Lätt övervikt ska snarare ses som ett hälsotecken än en
sjukdomsrisk hos äldre. Det är viktigt för äldre att bibehålla sin vikt. Viktförlust ökar
risken för bland annat lårbensfrakturer och nedsatt immunförsvar. Orsaken till
viktförlust är bl.a. att aptitlöshet är vanligt hos äldre. Tillstånd som leder till aptitlöshet
inkluderar försämrad tandstatus, medicinering, stillasittande, sväljsvårigheter,
förstoppning, brist på sociala kontakter och försämrat lukt- och smaksinne. Äldres
behov av näringsämnen är lika stort som i yngre åldrar eller större. Det är ännu
viktigare för äldre att maten innehåller mycket näring i förhållande till energi än det är
i yngre, aktivare åldrar. Förmågan att bibehålla en hälsosam kost förbättras bl.a. av
bra tand- och munhygien, minskat stillasittande samt bibehållet socialt kontaktnät.
4. Hur kan hälsofrämjande arbete påverka matvanor
Motiverande samtal (MI)
Motiverande samtal är en metod som medför minskat motstånd i samtalet om att
förändra matvanor och behandlaren blir mer effektiv i att leda processen hos
patienten framåt [15]. MI tycks skapa ett konstruktivt vägledningsklimat, där
deltagarna är mer villiga att samarbeta i behandlingen. Att använda MI tillsammans
med kostutbildning tycks vara mer effektivt än enbart standardutbildning.
MI och kostutbildning gav signifikant lägre intag av fett, mindre salt och ökat intag av
frukt och grönsaker. Långtidseffekter av denna behandling saknas då
uppföljningstiden i de flesta studier är 3-5 månader [16].
Ändrat förhållningssätt hos vårdpersonal
Att i kostbehandling arbeta med MI innebär ett förändrat förhållningssätt hos
personalen. Från att ha varit expert till att mer vara vägledare, en som underlättar för
patienten att ta ansvar för sin sjukdom och behandling.
Detta kräver tid, utbildning och handledning.
Överviktsbehandling med beteendemodifikation
Vid övervikt och fetma är överviktsbehandling med beteendemodifikation en metod
som används [9]. Metoden är utvärderad för personal respektive patienter.
Personalen är positiv till att använda metoden och patienterna har efter ett års
behandling och ett år efter avslutad behandling en viktminskning på >5 % [10]. Enligt
SBU medför en viktminskning på ca 5 % en förbättrad metabol kontroll [11]. I
fokusgruppsintervjuer med individer som genomgått överviktsbehandling med
beteendemodifikation, och har bestående viktminskning >1 år efter avslutad
behandling visas: att upplevt hot av fetma gör att man kommer igång med att ändra
beteende, att det finns ambivalens till att ändra beteende, men att fördelarna
överväger, samt att självförtroendet är kopplat till vikten. Vidare att det måste finnas
en inre och yttre beredskap och att de mål man sätter upp är realistiska samt att man
inser att fetma är en kronisk sjukdom.
Överviktsbehandling tycks stärka individers självkänsla och öka livskvalitén,
självförtroendet stärks vid viktnedgång och försvagas vid viktuppgång [12].
Delar som ska ingå i beteendemodifierande behandlingsprogram:
Kunskap om mat och måltidsordning
Matdagbok
Förändra ätbeteende
Förändra negativa tankemönster
Stimulus och självkontroll
Diskutera kroppsuppfattning
Realistiska behandlingsmål
Beredskap för återfall
Uppmuntra till ökad fysisk aktivitet ( FaR)
Enligt SBU kan inga säkra slutsatser dras om effekterna av beteendeterapi i
kombination med kostbehandling. Det finns studier som visar signifikant viktnedgång,
liksom studier som visar motsatsen [11]. Att så olika resultat uppnås beror sannolikt
dels på att metoden är under utveckling dels på hur väl studiernas interventioner har
genomförts.
Kostbehandling
Viktreducerande kost skall vara energigles, fiber- och vätskerik och därmed
mättande. Tre måltider per dag rekommenderas med frukt och grönt till varje mål och
två mellanmål dvs. fem portioner dagligen.
Proportionerna mellan fett, protein och kolhydrat bör vara 30, 15-20 och 50-55 i
energiprocent (E%). Kolhydrat-källan bör vara frukt, rotfrukter, grönsaker,
fullkornscerealier (bröd, pasta etc.) [21].
Mode-koster som LCHF/atkinsdiet med lågt innehåll av kolhydrat men högt av fett
och protein kan inte rekommenderas då långtidsstudier av effekterna på riskfaktorer
(blodfetter, blodtryck mm) och morbiditet saknas.
Saltinnehåll bör minskas till högst 5-6 g/dag enligt nationella rekommendationer .
Följsamhet av kostbehandling
Hur kostbehandling följs varierar mellan individer. Studier visar att kostbehandling vid
diabetes och hjärt- kärlsjukdom följs av 50-86 % respektive 13-76 % av individerna.
Faktorer som förklarar låg följsamhet var tex. dåliga kunskaper om riskfaktorer. Man
arbetar oftast med samma typ av intervention och strategi vid viktminskning som vid
upprätthållandet av viktstabilitet. Fokus är oftast på viktminskningsfasen, medan
patienterna ofta upplever det lättare att gå ner i vikt än att undvika att gå upp i vikt
igen därför är ett långvarit stöd till patienten viktigt (1-2 år).
Fysisk aktivitet
Motion som medicin mot fetma har delvis undergått en omvärdering på senare tid.
Fysisk aktivitet minskar fettmassan och ger betydande sekundärvinster även om
kroppsvikten skulle förbli stabil. En dubblering av traditionella motionsråd har
föreslagits, det vill säga cirka 60-90 minuters måttligt intensiv (eller 35 minuters
högintensiv) fysisk aktivitet per dag Samma mängd krävs för att förhindra
viktuppgång hos feta. Utfärdande av FaR kan hjälpa patienten att komma i aktivitet.
Kirurgi
För ett mindre antal patienter med grav fetma kan kirurgisk behandling erbjudas.
BMI skall då vara > 35. Patienten ska ha varit fet i minst tre år, ha försökt
professionellt ledd fetmabehandling och vara motiverad till kirurgisk behandling som i
sig medför långvarig/livslång inskränkning av matintaget.
Läkemedel
Det finns för närvarande ett godkänt läkemedel mot övervikt/fetma: Olistat som ska
kombineras med kost och motionsförändring. Biverkningar från mag- tarmkanalen
indikerar ett allt för högt fettintag och är alltså inte en ”biverkning”. Olistat ger en
viktminskning under ett till två år på ca 2-6 kg jämfört med placebogrupp som
reducerade vikten med 0,5 – 6 kg.
Metoder utanför hälso- och sjukvården
I det hälsofrämjande uppdraget ingår att förmedla råd om bra kostvanor oavsett ålder
eller BMI. Inom hälso- och sjukvården bör vi prioritera personer med BMI > 28 med
riskfaktorer eller BMI > 30. För personer med lägre BMI än ovan finns flera olika
aktörer i samhället som erbjuder olika former av viktminskningsstöd.
Så kallad VLCD-kost (very low calorie diet = 450-800 kCal/dag) kan användas av i
övrigt friska under en initial fas om 2 veckor för att åstadkomma snabb viktreduktion.
Vid längre användning bör behandlingen följas upp av läkare.
VLCD-behandling är användbar som inledning till beteende-terapi
(kognitiv terapi). Dessa preparat finns i handeln eller på apotek.
5. Metoder och verktyg
Vad är bra matvanor
Bra matvanor, näringsrik mat och en lagom mängd mat, är en viktig förutsättning för
hälsa. Livsmedelsverkets rekommendationer om vad vi bör äta utgår från de nordiska
näringsrekommendationerna. Utifrån hur de genomsnittliga måltidsvanorna ser ut
idag rekommenderar Livsmedelsverket följande:
Minskad konsumtion av godis, glass, bakverk, snacks och energirika drycker
som läsk och alkohol (halvering på befolkningsnivå)
Ökad konsumtion av grönsaker och frukt till 500 gram per dag (fördubbling på
befolkningsnivå)
Byte till olja och flytande matfetter, nyckelhålsmärkta mejeri- och
charkuterivaror
Fisk 3 gånger per vecka
Begränsat intag av salt till 5–6 gram per dag (halvering på befolkningsnivå)
Byte till fullkornsprodukter av bröd och andra spannmålsprodukter
Målsättningen med rekommendationerna är att tillgodose näringsbehovet och
samtidigt minska förekomsten av övervikt, diabetes, hjärt- och kärlsjukdom och vissa
former av cancer.
Matcirkeln – en hjälp att välja rätt
Maten vi äter ska vara god samtidigt som den ska ge oss den energi, det vatten och
de näringsämnen vi behöver. De flesta livsmedel innehåller många olika
näringsämnen, men särskilt mycket av några. I matcirkeln grupperas livsmedel så att
de som har liknande näringsinnehåll ingår i samma grupp.
Matcirkeln hjälper oss att se till att vi får i oss alla näringsämnen vi behöver. Om man
varje dag äter något livsmedel från varje grupp i matcirkeln får man en bra variation
av näringsämnen.
Man behöver inte äta lika mycket från alla sju grupperna. Välj gärna stora portioner
av rotfrukter, grönsaker, frukt och bär samt bröd, mjöl och gryn, men var sparsam
med matfett på smörgås och i matlagningen.
Matcirkeln
Tallriksmodellen
Tallriksmodellen åskådliggör hur man komponerar en bra måltid - lunch eller middag.
Modellen visar proportionerna mellan olika ingredienser i måltiden.
Tallriksmodellen har tre delar:
Den första är potatis, ris eller pasta samt bröd. En stor del av tallriken fylls
med livsmedel från denna grupp. För den som behöver mycket energi kan
denna del göras ännu större. Bröd bör finnas med till alla måltider.
Den andra delen består av grönsaker, rotfrukter och frukt. Denna del är lika
stor som den förra. Den som är överviktig kan låta denna del bli upp till hälften
av tallriken.
Den minsta delen är avsedd för kött fisk, ägg eller baljväxter, exempelvis
bönor
Lägg märke till att tallriksmodellen visar proportioner mellan
de tre delarna. Oavsett om man äter mycket eller litet är proportionerna desamma.
Modellen säger ingenting om hur mycket man ska äta - det avgör hunger och
energibehovet.
Nyckelhålet
Livsmedelsverkets symbol nyckelhålet har funnits sedan 1989. Syftet med symbolen
är att göra det enklare att välja hälsosamt både i mataffären och på restaurang.
Nyckelhålsmärkta livsmedel är magrare och innehåller mindre socker och salt men
mer fibrer och fullkorn än andra livsmedel av samma typ. Genom att välja
nyckelhålsmärkt mat kan man alltså enkelt förbättra dina matvanor, vilket i sin tur kan
bidra till att man mår bättre, både nu och i framtiden
6. Patientinformation
Länk till Livsmedelsverkets matråd:
http://www.slv.se/templates/SLV_Page.aspx?id=1869
Länk till nyckelhålet:
http://www.slv.se/templates/SLV_Page____11290.aspx
Självtester om mat:
http://www.halsomalet.se/matmataren.asp
http://www.halsomalet.se/frukttest.asp
Självtest om fysisk aktivitet:
http://www.halsomalet.se/aktivitet.asp
7. Vill du veta mer?
1. WHO, The European Health Report. 2002, WHO: Geneva. p. 1-156.
2. Socialstyrelsen, Folkhälsoinstitutets nationella folkhälsoenkät – Folkhälsorapport
2009
3. WHO, Diet, nutrition and the prevention af cronic diseases. 2003, WHO: Geneva.
p. 1-149.
4, Mann, J., Stemming the tide of diabetes mellitus. Lancet, 2000. 356(9240): p.
1454-5
5, Tuomilehto, J., et al., Prevention of typ 2 diabetes mellitus by changes in lifestyle
among subjects with impaired glucose tolerance. N Engl Med, 2001. 344: p. 1343-50.
6, Donaldson, M.S., Nutrition and cancer: a reviewof the evidence for an anti-cancer
diet. Nutrition J, 2004.3:19.
7. Alexander , J., et al., Nordic Nutrition Recommendations 2004. 4 th ed. 2004,
Copenhagen
: Nordic Council of Ministers.
8. Becker W. Indikatorer för bra matvanor : resultat från intervjuundersökningar 2005
och 2006. Uppsala:
Livsmedelsverket, 2007
9. Melin, I., Obesitas. 2001, Lund: Studentlitteratur.
10. Glad, E., Gruppinriktad behandling av övervikt i primärvård i Östergötland. 2003,
Primärvårdens Forsknings- och Utvecklingsenhet Landstinget i Östergötland:
Linköping.
11. SBU, Fetma-problem och åtgärder. SBU-rapport nr 160. 2002, Stockholm.
12. Angbratt, M., A. Göransson, and E. Wärnberg Gerdin, Att främja viktminskning.
Uppfattningar om faktorer
Som underlättar respektive hindrar viktminskning med gruppbehandling. 2004,
Folkhälsovetenskapligt centrum i Östergötland Landstinget i Östergötland: Linköping.
13. Jordbruksverket. Konsumtionen av livsmedel och dess näringsinnehåll. Uppgifter
t.o.m. 2005.Jönköping: 2007. Statistikrapport 2007:2.
14. Knoops KT, de Groot LC, Kromhout D, Perrin AE, Moreiras-Varela O, Menotti A,
et al. Mediterranean diet, lifestyle factors, and 10-year mortality in elderly European
men and women: the HALE project. JAMA. 2004 Sep 22;292(12):1433–9.
www.fyss.se
15. Vårdprogram Fetma April 2008, Läkemedelskommittén Landstinget Sörmland
http://insidan.dll.se/PageFiles/34125/Kunskapsunderlag-kostreviderat%20110524.pdf
16. Nationell Diabetesriktlinjerna
http://www.socialstyrelsen.se/nationellariktlinjerfordiabetesvarden
17. Hjärtriktlinjerna
http://www.socialstyrelsen.se/nationellariktlinjerforhjartsjukvard
