Denna rapport är en sammanställning grundad på
Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten kan inte ge en
fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna i landet.
Information bör sökas också från andra källor.
Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Spanien 2007
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Spanien har sedan diktatorn Francos död 1975 utvecklats till en modern
europeisk demokrati med god respekt för mänskliga rättigheter (MR) såväl i
teori som i praktik. Den MR-kritik som tidigare riktats mot landet har rört
bristande rättssäkerhet för personer som frihetsberövas efter misstanke om
terroristbrott, långa handläggningstider inom rättsväsendet samt brist på
engagemang för att främja kvinnors rättigheter. Regeringen arbetar dock aktivt
för att komma till rätta med dessa tillkortakommanden och en rad sociala
reformer som genomförts av den nuvarande regeringen har varit inriktade på
att stärka situationen för kvinnor och undanröja diskrimineringen.
Den ekonomiska tillväxten har under de senaste åren varit mycket god i
Spanien vilket medfört ett stort behov av arbetskraft som till stor del fyllts av
invandrare. Spanien har under kort tid gått från att vara ett utvandringsland till
det land som tar emot flest invandrare inom EU. Det innebär också att
Spanien ställts inför nya utmaningar med koppling till mänskliga rättigheter
såsom humanitära frågor kring den ström av afrikaner som anländer till
Kanarieöarna i småbåtar från Västafrika samt integrationen av invandrare i
samhället.
Spanien är ett land med långtgående delegering av kompetens till de autonoma
regionerna. Det innebär att de konkreta förhållandena kan variera avsevärt
mellan olika delar av landet.
2
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Spanien har ratificerat följande konventioner (år för ikraftträdandet i
förhållande till Spanien):
• Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International
Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR) (1977), samt tilläggsprotokollen
om enskild klagorätt (1985) och avskaffandet av dödsstraffet (1991)
• Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR) (1977)
• Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering,
Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD) (1969)
• Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot
kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against
Women (CEDAW) (1984) samt tilläggsprotokollet om enskild klagorätt
(2001)
• Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel, Inhuman
or Degrading Treatment or Punishment (CAT) (1987) samt tilläggsprotokollet
om förebyggande av tortyr (2006)
• Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child
(CRC) (1991) samt de två tillhörande protokollen om barn i väpnade
konflikter och om handel med barn, barnprostitution och barnpornografi
(2002)
• Konventionen om rättigheter för personer med funktionshinder, Convention
on the Rights of Persons with Disabilities (öppnades för undertecknande 2007,
Spanien ratificerade den 3 december 2007)
• Konventionen mot påtvingade försvinnanden, Convention for the Protection of
all Persons from Enforced Disappearances (öppnades för undertecknande den 6
februari 2007, Spanien undertecknade den 27 september 2007)
• Flyktingkonventionen, Convention related to the Status of Refugees, samt det
tillhörande protokollet från 1967 (1978)
• Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International Criminal
Court (ICC) (2000)
• Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen)
(1979)
Spanien ligger efter med rapporteringen till flera av de kommittéer inom FN
som övervakar efterlevnaden av respektive konvention; till tortyrkommittén
sedan november 2004, till kvinnodiskrimineringskommittén sedan februari
2005 och till kommittén för barnets rättigheter sedan januari 2003. I februari
2007 ingavs en rapport enligt ICCPR.
3
FN:s olika specialrapportörer och representanter har en stående inbjudan att
besöka Spanien. Det senaste besöket genomfördes av specialrapportören om
bostadsfrågor Miloon Kothari i slutet av 2006.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
För varje spansk regering är kampen mot terrorism av mycket stor betydelse.
Terroristorganisationen ETA (Euskadi ta Askatasuna) som för en väpnad
kamp för ett självständigt Baskien har sedan 1968 dödat 821 personer – 480
företrädare för säkerhetstjänsten och 341 civila.
Den 22 mars 2006 förklarade ETA ”permanent eldupphör” och vilja att inleda
samtal om Baskiens framtid, men regeringen betraktade inviten som ogrundad
när ETA den 30 december 2006 detonerade en bilbomb i ett av
parkeringshusen vid den nybyggda terminalen vid flygplatsen i Madrid. ETA
förvarnade om explosionen men två ecuadorianer som sov i sina bilar omkom.
Den 5 juli 2007 förklarade också ETA att vapenvilan upphört.
Den 1 december 2007 dödade ETA två spanska civilgardister som deltog i en
operation mot organisationen i sydvästra Frankrike. Det var första gången på
drygt trettio år som ETA dödat en företrädare för spanska staten i Frankrike.
Spanien är beroende av ett nära samarbete med franska myndigheter för att
effektivt kunna bekämpa organisationen, vars medlemmar tidigare tagit sin
tillflykt strax norr om spanska gränsen för att förbereda sin verksamhet i
Spanien. Det spansk-franska polissamarbetet har de senaste åren varit
framgångsrikt och ETA har försvagats avsevärt.
Den spanska högsta domstolen förbjöd i mars 2003 ETA:s politiska gren
Batasuna och omöjliggjorde därigenom partiets deltagande i de lokala och
regionala valen samma år. Batasuna förde saken till den Europeiska domstolen
för mänskliga rättigheter i Strasbourg som den 13 december 2007 beslutade att
pröva frågan om förbudet utgjort en otillåten begränsning i yttrande- eller
mötesfriheten enligt Europakonventionen (artiklarna 10 och 11).
Den 11 mars 2004 genomförde islamistiska terrorister ett sprängattentat i
Madrid som medförde att 191 personer dödades och mer än 1 800 skadades då
tio bomber exploderade nästan samtidigt på fyra pendeltåg.
Såväl nationell som internationell terrorism är således en fråga som står högt på
den spanska dagordningen. Den MR-kritik som tidigare riktats mot landet har
handlat särskilt om bristande rättssäkerhet för personer som frihetsberövas
4
efter misstankar om terroristbrott – att den möjlighet som finns att hålla
personer frihetsberövade med fullständiga restriktioner i anslutning till
gripandet möjliggör att de kan utsättas för fysisk misshandel av polisen eller
civilgardet. Att sådant skulle förekomma i praktiken finns dock inget som
bekräftar.
4. Dödsstraff
Dödsstraffet avskaffades helt i Spanien 1995. De sista avrättningarna ägde rum
under Francotiden den 27 september 1975 då tre medlemmar av ETA och två
medlemmar av den revolutionära vänsterorganisationen FRAP sköts till döds
dömda av militärdomstol för terroristrelaterade mord på polismän. Genom
konstitutionen 1978 avskaffades dödsstraffet i fredstid, men det behölls för
situationer i krigstid bestämda av då rådande krigslagstiftning.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Det finns i Spanien fortfarande oläkta sår från de övergrepp som begicks under
inbördeskriget (1936-1939) och Francotiden (1939-1975). Ofta innebar
övergreppen ofrivilliga försvinnanden. I princip har någon nationell
försoningsprocess inte ägt rum sedan demokratin återinfördes utan fokus har
snarast legat på att modernisera Spanien för att bli ett inflytelserikt land i
Europa. Därmed har betydelsen av en historisk återblick och vikten av att
offren från inbördeskriget och diktaturen får ett offentligt erkännande fått stå
tillbaka. Det regerande socialistpartiet PSOE drev frågan som ett av sina löften
inför valet i mars 2004, men först den 31 oktober 2007 hade man samlat
tillräckligt parlamentariskt stöd och Lagen om det historiska minnet kunde antas,
dock utan stöd från det största oppositionspartiet Partido Popular.
Huvudpunkterna i lagen är ett fördömande av Francoregimen, ökat
ekonomiskt och socialt stöd åt inbördeskrigets och Francotidens offer och
deras efterlevande, kartläggning av massgravar och stöd till privata
utgrävningar, avlägsnade av Francotidens symboler från gator och byggnader,
öppnande av arkiv för allmänheten, samt att De fallnas dal (Valle de los Caídos,
Francos storslagna gravplats utanför Madrid) blir ett minnesmärke för alla offer
och ett centrum för att sprida information om de brott som begåtts mot de
mänskliga rättigheterna. Lagen innehåller också en reform som möjliggör för
barnbarn till spanjorer som utvandrade på grund av inbördeskriget och den
efterföljande diktaturen att återfå sitt spanska medborgarskap. Tidigare har
denna möjlighet endast funnits för barn till de utvandrade.
5
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Det spanska polisväsendet består av den nationella polisen som svarar för
säkerheten i städerna och civilgardet som övervakar landsorten samt landets
vägar och gränser. I Katalonien och Baskien finns också regionala poliskårer.
Rättsväsendet omfattar domstolar på lokal, regional och nationell nivå med
Högsta domstolen i Madrid som sista instans. Det finns också specialdomstolar
för arbetsrätt, skatterätt, vårdnadsfrågor, våld mot kvinnor, militära ärenden
samt en konstitutionsdomstol. Den nationella åklagarmyndigheten och
domstolen Audiencia Nacional i Madrid hanterar mål om organiserad
brottslighet av större omfattning, som bland annat terrorism, narkotika- och
ekonomisk brottslighet.
Efter flera fällningar i FN:s kommitté för mänskliga rättigheter förbereder
regeringen ändringar i rättegångsbalken för att tillförsäkra rätten till
överprövning i alla typer av brottmål. Rättsväsendet dras fortfarande med långa
häktningstider och handläggningstider av mål.
En ombudsman - Defensor del Pueblo - väljs för en femårsperiod av
kongressen och har till uppgift att se till att de rättigheter som är inskrivna i
författningen efterlevs. Flera av de autonoma regionerna har sin egen
motsvarighet till den nationelle justitieombudsmannen. Det finns också
nationella och regionala ombudsmän för jämställdhets-, barn- respektive
handikappfrågor.
Korruptionen ges allt större utrymme i spanska media, särskilt misstankar om
korruption hos kommunala företrädare i tillståndsärenden, såsom för
byggnation och registrering av företag. Spanien hamnar på 25:e plats i
Transparency Internationals lista över korruptionsfria länder i världen.
7. Straffrihet
Det finns inga påståenden om att straffrihet skulle förekomma i Spanien.
De spanska domstolarna har kompetens att behandla internationella brott
begångna i utlandet. I april 2005 dömde exempelvis Audiencia Nacional den
argentinske före detta militären Adolfo Scilingo till 640 års fängelse för brott
mot mänskligheten efter delaktighet i försvinnandena under militärdiktaturen i
Argentina (åtalet omfattade bland annat svenskan Dagmar Hagelins fall), ett
straff som Högsta domstolen skärpte till 1 084 år i juli 2007. Vidare tillät
konstitutionsdomstolen 2005 spansk domstol att pröva MR-brott som begåtts i
Guatemala.
6
Det var den spanske förundersökningsdomaren Baltasar Garzón, verksam vid
Audiencia Nacional, som förorsakade ett genombrott för diskussionen om
möjligheterna för nationell lagföring av internationella brott begångna
utomlands när han 1998 begärde före detta chilenske diktatorn Augusto
Pinochet utlämnad från Storbritannien (där han befann sig för läkarvård) till
Spanien för prövning av brott begångna mot spanska medborgare i Chile.
Pinochet utlämnades aldrig till Spanien men först efter försäkran från chilenska
myndigheter att pröva anklagelserna i Chile, vilket senare också blev fallet.
8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.
Ovanstående rättigheter är grundlagsfästa i Spanien och respekteras generellt
sett av myndigheterna. Det finns dock i praktiken vissa särskilda svårigheter för
journalister att verka fritt beroende på terroristorganisationen ETA:s närvaro,
vilket medför att Spanien hamnar på plats 33 när organisationen Reportrar
utan gränser rankar pressfriheten i världen. En intensiv debatt om
tryckfrihetens gränser uppkom när satirtidningen Jueves sommaren 2007
publicerade en pornografisk karikatyr av kronprinsparet som medförde att
tidningsnumret konfiskerades och de ansvariga utgivarna dömdes till böter för
förolämpning av medlem av kungahuset.
Mediemarknaden i Spanien är stor och i viss mån gemensam med de
spansktalande länderna i Latinamerika. Dagstidningarna är förhållandevis tunga
och politiskt inriktade, ibland med svårighet att rapportera neutralt i
förhållande till ägarnas politiska agenda, medan TV-mediet präglas av lätta,
kommersiella underhållningsprogram. Det finns ett mycket stort antal
radiostationer.
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Spanien har efter diktatorn Francos död 1975 utvecklats till en modern
europeisk demokrati. Landets konstitution trädde i kraft 1978 efter att ha
godkänts vid en folkomröstning. Statschef är sedan 1975 kung Juan Carlos.
Regeringen vill gärna se en ändring av konstitutionen i syfte att göra
tronföljden könsneutral, vilket fått ökad aktualitet genom att kronprinsparet
fått två döttrar, Leonor 2005 och Sofia 2007.
Kungen utnämner premiärministern, som dessförinnan ska ha fått
parlamentets förtroende. Parlamentet – Las Cortes – består av två kamrar:
kongressen med 350 ledamöter och senaten med 259. Kongressens ledamöter
utses proportionellt med utgångspunkt i hur många mandat partiet fått i
respektive valkrets. Senaten har 208 direktvalda ledamöter och 51 som utses av
regionerna. Regeringen har också önskemål om att reformera senaten för att
göra den mer representativ för Spaniens regioner.
7
I Spanien finns 17 autonoma regioner som har relativt omfattande självstyre
med varierande innehåll. Regionerna har sina egna direktvalda parlament och
regeringar med regeringschef, liksom egen administration och högsta domstol.
Vidare finns två autonoma städer vid den nordafrikanska kusten, Ceuta och
Melilla. Från att tidigare ha varit ett av Europas mest centraliserade länder är
Spanien numera ett av de mest decentraliserade. Förmågan att hantera
spänningen mellan centralmakt och region utgör en stor utmaning för en
regeringschef i Spanien, särskilt i förhållande till de ekonomiskt välmående
regionerna Katalonien och Baskien där nationalismen är stark.
Allmänna val äger rum vart fjärde år, nästa gång den 9 mars 2008. Vid senaste
valet den 14 mars 2004 tog socialistpartiet PSOE med José Luis Rodríguez
Zapatero i spetsen oväntat makten efter åtta år i opposition. Valet påverkades i
mycket stor utsträckning av hanteringen av det terroristdåd som tre dagar
dessförinnan, den 11 mars, drabbade Madrid vid vilket 191 personer miste livet
och nära 1 500 skadades. Den dåvarande spanska borgerliga regeringspartiet
Partido Popular (PP) hävdade att det var den baskiska separatiströrelsen ETA
som låg bakom dådet, också när uppgifter började peka mot att det var
islamistiska terrorister som var ansvariga. Detta tycks ha mobiliserat soffliggare
att gå och rösta. Valdeltagandet blev tio procent högre än vid valet
dessförinnan, vilket gynnade PSOE som bildade en minoritetsregering. Det
största oppositionspartiet är PP. Till de nationella partierna hör också
Förenade vänstern (Izquierda Unida, IU) som består av sex vänsterpartier (5
procent av rösterna 2004).
Med hänsyn till att regeringspartiet PSOE inte har egen majoritet i parlamentet
har de regionala partierna kommit att få allt större betydelse i den nationella
politiken. I Katalonien och Baskien finns regionala nationalistiska partier som
det borgerliga katalanska Samling och Enhet (Convergència i Unió, CiU),
Kataloniens republikanska vänster (Esquerra Republicana de Catalunya, ERC)
och det borgerliga baskiska nationalistpartiet (Partido Nacionalista Vasco,
PNV). Vidare har en koalition från Kanarieöarna ett par mandat i parlamentet
(Coalición Canaria).
1931 kom två kvinnor in i det spanska parlamentet, när rösträtten fortfarande
bara omfattade män från 25 år. Dessa drev med framgång frågan om kvinnlig
rösträtt, som med röstsiffrorna 161-121 i parlamentet blev verklighet den 1
oktober 1931. Rösträtten kom dock bara till användning i de allmänna val som
hölls 1933 och 1936, varefter först inbördeskriget bröt ut och sedan diktaturen
infördes. Av regeringens 17 medlemmar är 7 kvinnor, det vill säga 41 procent.
Av kongressens ledamöter är 36 procent kvinnor. Motsvarande siffra för
senaten är 24 procent.
8
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Den gynnsamma ekonomiska utvecklingen i Spanien har skapat ett stort antal
nya arbetstillfällen. Bara det senaste året har 615 000 arbetstillfällen tillkommit,
en ökning med tre procent. Det rör sig ofta om behov av billig arbetskraft
inom framförallt jordbruks-, bygg och servicesektorn (på restauranger och för
hushållsarbete), jobb som oftast innehas av invandrad arbetskraft. Den spanska
migrationspolitiken är således helt inriktad på arbetskraftsinvandring. Under
2006 beviljades 200 000 arbets- och uppehållstillstånd i utlänningarnas
hemländer och prognosen för 2007 är 250 000. Det fanns i september 2007
totalt 3,74 miljoner utlänningar med giltigt uppehållstillstånd i landet. Därtill
kommer en ansenlig grupp utlänningar som befinner sig i landet utan tillstånd,
sysselsatt inom den svarta sektorn. Utlänningslagstiftningen har dock ändrats
så att bötesbeloppet höjts avsevärt till 6 000 euro för den arbetsgivare som
anställer svart arbetskraft. Kontrollen av arbetsplatser är dock sporadisk.
Den lagstadgade minimilönen kommer 2008 uppgå till 600 euro i månaden
(från 570,60 euro år 2007). Arbetsveckan omfattar 40 timmar. Den öppna
arbetslösheten uppgick under 2007 till 7,6 procent, vilket är historisk
lägstanivå.
Sysselsättningsgraden var tredje kvartalet 2007 59 procent, bland män 69,6
procent och kvinnor 49 procent – en avsevärd skillnad. Det är för kvinnor –
och män – svårt att kombinera de ofta långa arbetsdagarna (i Spanien tillämpas
på många arbetsplatser fortfarande ett 2,5 timmar långt lunchuppehåll och den
normala kontorstiden sträcker sig fram till kl. 20) med ansvar för hem och
familj. Kvinnor tjänar i genomsnitt 71,3 procent av vad männen gör. Frågan
om kvinnors deltagande i arbetslivet står dock högt på den politiska agendan i
Spanien och debatteras flitigt.
De två största fackföreningarna i Spanien är UGT, Union General de
Trabajadores (närstående PSOE) och Comisiones Obreras (CC.OO,
närstående IU). Dock är det enbart runt 15 procent av arbetskraften som är
organiserad. Det råder fri strejkrätt (med minst fem dagars varsel).
Det arbetsrättsliga skyddet enligt lagstiftningen är mycket starkt, vilket dock
fått följden att en tredjedel av arbetskraften är anställda på tidsbegränsade
kontrakt. Regeringen stimulerar fast anställning. Ett annat bekymmer är
arbetsplatsolyckor som trots utökade ansträngningar för bättre skydd inte
minskar i förekomst; det är en fråga som ofta uppmärksammas av
nyhetsmedier.
9
Spanien är sedan lång tid part till FN:s arbetsorganisations (ILO:s) åtta centrala
konventioner (de så kallade ”core labour standards”) om mänskliga rättigheter:
• Förbud mot tvångsarbete (konventionerna nr 29 och 105)
• Förbud mot barnarbete (konventionerna nr 138 och 182)
• Icke-diskriminering i arbetslivet (konventionerna nr 100 och 111)
• Föreningsfrihet och förhandlingsrätt (konventionerna 87 och 98)
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Den spanska hälso- och sjukvården håller hög standard och är fritt tillgänglig
för alla invånare, även för invandrare som saknar uppehållstillstånd eftersom
dessa också tillåts folkbokföra sig.
Enligt Världshälsoorganisationens statistik över världens länder spenderar
Spanien 7,7 procent av den totala statsbudgeten på hälsosektorn. Enligt en
intern utvärdering i enlighet med EU:s hållbarhetsstrategi är dock Spanien det
land bland EU:s gamla medlemsstater (EU-15) som spenderar minst på hälsooch sjukvård som andel av BNP. 71,3 procent av vården finansieras av staten,
28,7 procent privat. Det finns 3,3 läkare per 1 000 invånare.
Spanska kvinnor har den högsta medellivslängden inom EU, 84 år –
motsvarande siffra för män är 77 år. Det finns ett växande problem med
välfärdssjukdomar som övervikt, särskilt bland barn och ungdomar.
12. Rätten till utbildning
Skolgången är obligatorisk från 6 till 16 år. 95 procent av barnen går också i
förskola från tre års ålder. Det finns offentliga, halvprivata och privata skolor.
Flertalet av de privata skolorna drivs i katolska kyrkans regi. Undervisningen är
kostnadsfri inom det offentliga undervisningssystemet.
De offentliga utgifterna för utbildning uppgår till 4,5 procent av BNP.
Investeringarna i forskning och utveckling har ökat från en mycket låg nivå,
men det fordras fortsatta ansträngningar för att uppnå målsättningen två
procent av BNP.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Spanien har under senaste tiotalet år haft en mycket god ekonomisk tillväxt,
långt över genomsnittet i Europa. År 2006 var tillväxten av BNP 3,9 procent
och beräknas till 3,4 procent 2007. Välståndet är dock ojämnt fördelat – mellan
kvinnor och män, olika delar av landet och olika åldrar av befolkningen.
Spanien placerade sig på plats 13 i FN:s utvecklingsprograms rangordning
enligt Human Development Index. Indexet är en sammanfattning av tre
10
mätbara faktorer av mänsklig utveckling – att leva ett långt och hälsosamt liv,
få utbildning och ha en god levnadsstandard. I Spanien har traditionellt stark
solidaritet inom familjerna, också mellan generationerna, kompenserat för ett
jämförelsevis svagt institutionellt stöd från samhället.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors rättigheter
Jämställdhetsfrågor har getts stor prioritet av regeringen. Utmaningarna är
stora men det tidigare mansdominerade Spanien utvecklas snabbt mot ett allt
mer jämställt samhälle. I mars 2007 trädde en ny jämställdhetslag ikraft i
Spanien som förde med sig viktiga förändringar för såväl företag som anställda
som för politiker och föräldrar. Inom den offentliga förvaltningen ska
jämställdhetsplaner upprättas och periodiska utvärderingar genomföras med
könsnedbruten statistik. Privata företag med fler än 250 anställda måste
utarbeta jämställdhetsplan i samråd med den lokala fackföreningen.
Pappaledighet på 15 dagar införs (mammaledigheten är fyra månader) och
deltid blir en rättighet för föräldrar med barn under åtta år. Lagen eftersträvar
att minst 40 procent av vardera könet ska vara representerat på olika områden,
inklusive i valda organ. Privata företag ska sträva efter att inom åtta år uppnå
en sådan könsfördelning i sin styrelse.
Våld mot kvinnor är en fråga som getts stor uppmärksamhet under de senaste
åren. Spanien har tidigare fått kritik av MR-organisationer för att vara alltför
passiv i hanteringen av problemet. Det allra första lagstiftningsförslag som
PSOE-regeringen presenterade efter maktskiftet i mars 2004 innehöll därför en
rad åtgärder för att öka skyddet för och stödet till kvinnor som drabbats av
våld eller sexuella övergrepp av män. 2005 inrättades särskilda
åklagarmyndigheter och domstolar med enda uppgift att handlägga övergrepp
mot kvinnor och polisen ges särskild utbildning för att hantera sådana
anmälningar.
Prostitution förekommer allmänt i Spanien och frågan debatteras sällan inom
politiken. I den mån den diskuteras är det i allmänhet olägenheten med
sexhandel på allmän plats, inte exploateringen av kvinnan. Spanien är ett
destinationsland för handel med kvinnor som tvingas in i sexuell exploatering.
Dessa kvinnor kommer främst från vissa länder i Latinamerika och Östeuropa.
Polisen har tilldelats mer resurser för att bekämpa människohandel och
straffsatserna har höjts för organisatörerna av sådana resor. Samhällets stöd till
de utsatta kvinnorna har förbättrats.
11
I Spanien tillåts enligt lagen abort endast om graviditeten innebär en allvarlig
risk för kvinnans fysiska eller psykiska hälsa, om den är ett resultat av våldtäkt
eller om barnet kommer att födas med allvarligt handikapp. I praktiken tolkas
förstnämnda grund generöst och 97 procent av aborterna genomförs med stöd
av denna regel i ett tidigt skede av graviditeten. Regeringspartiet PSOE har
tidigare utlovat att ta initiativ till en ändring av lagen så att den bättre motsvarar
den praktiska situationen, men avstår för närvarande då frågan är
kontroversiell.
Sedan 2005 är det möjligt att erhålla skilsmässa utan betänketid och utan att ha
varit gift i minst ett år, ha levt åtskilda och ha skäl för sin ansökan (som till
exempel otrohet och alkoholism) vilket tidigare fordrades. Skilsmässorna har
följaktligen omedelbart ökat med 74 procent efter det att den nya lagstiftningen
infördes.
15. Barnets rättigheter
Barn värderas generellt sett mycket högt i Spanien. Det är gängse att den äldre
generationen deltar i det dagliga omhändertagandet av barnbarnen och barnen
deltar på ett naturligt sätt i det sociala livet. Samtidigt har hittills uppfattningen
överlag varit att de ska veta sin plats och barnaga i uppfostrande syfte har varit
accepterat. Lagstiftningen har tillåtit föräldrar att ”på skäligt och måttligt vis”
tillrättavisa sina barn. Nu har dock den skrivningen tagits bort och barnaga
därmed förbjudits. Vid sin sista session före juluppehållet 2007 kunde
parlamentet anta lagändringen, som tidigare röstats ned av senaten efter
motstånd från oppositionspartiet PP.
I flera regioner finns särskilda barnombudsmannainstitutioner (Defensor del
Menor) med en ombudsman utsedd av det regionala parlamentet som
tillvaratar barnens intressen inför de regionala myndigheterna.
Ett särskilt problem för Spanien är de barn som anländer utan sina föräldrar
som migranter. Den internationella MR-organisationen Human Rights Watch
har under 2007 protesterat mot att Spanien ingått ett bilateralt avtal med
Marocko om återsändande av ensamkommande marockanska barn samt
publicerat en studie om situationen för de ensamkommande västafrikanska
barnen i mottagningscentra på Kanarieöarna, som man menar är
otillfredsställande.
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Spanien har cirka 45 miljoner invånare, varav 3,7 miljoner är utlänningar. Av
dessa kommer 37 procent från andra EU-länder, 31 procent från Latinamerika,
22 procent från Afrika inklusive Nordafrika och 6 procent från Asien. Den
12
största enskilda gruppen är marockaner (625 000) tätt följt av rumäner
(506 000), ecuadorianer (387 000), colombianer (246 500), britter (193 000),
italienare (118 000), kineser och bulgarer (114 000) och vidare peruaner,
argentinare, portugiser och tyskar i nämnd ordning. Den största
koncentrationen av utlänningar finns i regionerna Katalonien, Madrid, Valencia
och Andalusien där sammantaget 65 procent av utlänningarna i Spanien bor.
Invandrarna från Latinamerika är givet det gemensamma språket, den grupp
som har lättast att integrera sig i Spanien, medan de mer nyanlända invandrarna
från Afrika och Asien har det svårare. Trots den stora andelen utlänningar
förekommer knappast någon främlingsfientlighet utan den allmänna
uppfattningen är alltjämt att invandrarna lämnar ett ovärderligt bidrag till den
starka ekonomiska utvecklingen i landet.
Den största inhemska etniska minoriteten i Spanien är romer. Enligt en studie
som opinionsinstitutet CIS utfört på uppdrag av arbetsmarknads- och
socialministeriet under 2007 uppskattas gruppen romer uppgå till 700 000
personer. På grund av historiska orsaker och den snabba omvandlingen av det
spanska samhället har romerna kommit att bli marginaliserade i samhället med
undermåliga bostadsförhållanden, sämre tillgång till utbildning, hälsovård och
social service samt en mycket hög arbetslöshet inom gruppen. 42 procent av de
tillfrågade uppger sig uppleva ett avståndstagande i sina kontakter med
myndigheter.
Spanskan är det officiella språket i Spanien, men i vissa regioner talas också
andra språk och konstitutionen tillerkänner de regionala språken rätten att vara
officiella tillsammans med spanskan i sina respektive regioner. Det gäller
katalanska i Katalonien och Balearerna, valencianska i Valencia, baskiska i
Baskien och galiciska i Galicien. Spanien svarar för kostnaden för att de
regionala språken också ska kunna användas inom EU.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Sedan den 1 juli 2005 har den spanska äktenskapslagstiftningen en och samma
lydelse oavsett om parterna som ingår äktenskap är av olika eller samma kön.
Därigenom tillerkänns homosexuella precis samma rättigheter som
heterosexuella i fråga om exempelvis äktenskap, adoption, arv och socialt
skydd. Lagstiftningen var omdiskuterad då den infördes och kritiserades av
konservativa och kyrkliga grupper men den åtnjuter ett starkt stöd bland den
spanska allmänheten överlag.
13
18. Flyktingars rättigheter
Någon flyktingpolitik i mer ambitiös bemärkelse finns inte i Spanien – endast
drygt 5 000 personer per år har ansökt om asyl under de senaste åren och 95
procent av dessa ansökningar har antingen avvisats, avslagits eller avskrivits.
Istället väljer de personer som skulle kunna åberopa flyktingskäl att använda sig
av de generösa gängse reglerna för invandring. Det är främst colombianer som
åberopar flyktingskäl, denna grupp svarar för 42 procent av ansökningarna.
Ansökan om asyl sker antingen vid gränsstation, vid inrikesministeriets
asylenhet eller via en spansk representation i utlandet. Ansökan handläggs av
inrikesministeriet och beslut fattas av en interministeriell kommitté med
representanter för inrikes-, utrikes-, arbetsmarknads- och justitieministerierna
där UNHCR har observatörs- och yttranderätt.
Det finns mottagningscenter runt om landet. De asylsökande har rätt till
sjukvård och för barn är skolundervisning obligatorisk. De spanska
myndigheterna samarbetar med UNHCR, som har kontor i Madrid, liksom
med andra humanitära organisationer som CEAR (Comisión Española de
Ayuda al Refugiado) och Röda korset.
19. Funktionshindrades rättigheter
De funktionshindrades lika rättigheter är grundlagsfäst i Spanien och detta
skydd preciseras i en särskild lag om social integration av funktionshindrade i
samhället jämte en rad administrativa föreskrifter. Det finns en mängd statliga
organ och frivilligorganisationer som arbetar för att underlätta de
funktionshindrades situation.
Spanien ratificerade i december 2007 som första EU-land FN:s konvention om
rättigheter för personer med funktionshinder och dess tilläggsprotokoll.
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Det finns ett stort antal oberoende frivilligorganisationer i Spanien som arbetar
för mänskliga rättigheter, såväl nationella som internationella. Dessa
organisationer bedriver sin verksamhet helt utan inskränkningar med stöd av
lagstiftning till deras förmån. Vissa uppgifter som i Sverige utförs av
myndigheter sköts i Spanien istället av frivilligorganisationer, med ekonomiskt
stöd från stat, region och kommun. I samband med självdeklarationen finns
möjlighet att låta 0,7 procent av inkomstskatten tillfalla katolska kyrkan eller
oberoende frivilligorganisationer som arbetar med välgörenhet.
14
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
Det genomförs inga särskilda internationella insatser för att främja
mänskliga rättigheter i Spanien.
