Denna rapport är en sammanställning grundad
på Utrikesdepartementets bedömningar.
Rapporten kan inte ge en fullständig bild
av läget för de mänskliga rättigheterna i
landet. Information bör sökas också från
andra källor.
Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Spanien 2010
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Spanien har sedan diktatorn Francos död 1975 utvecklats till en modern
europeisk demokrati med god respekt för mänskliga rättigheter såväl i teori
som i praktik. Den kritik som riktats mot landet har bland annat rört bristande
rättssäkerhet för personer som frihetsberövats efter misstanke om
terroristbrott och långa handläggningstider inom rättsväsendet. Regeringen
arbetar dock aktivt för att komma till rätta med dessa utmaningar.
Från att tidigare ha varit ett land med stora ekonomiska och sociala skillnader
mellan kvinnor och män har en rad sociala reformer genomförts av den
nuvarande regeringen för att stärka situationen för kvinnor och undanröja
diskrimineringen. Även på HBT-området har den nuvarande spanska
regeringen varit mycket aktiv och progressiv.
Den ekonomiska tillväxten var fram till 2008 mycket god i Spanien vilket
medförde ett stort behov av arbetskraft som till stor del fylldes av invandrare.
Spanien gick under kort tid från att vara ett utvandringsland till det land som
tog emot flest invandrare inom EU. Det innebar också att Spanien ställdes
inför nya utmaningar för integrationen av invandrare i samhället.
Den ekonomiska kris som drabbat Spanien sedan 2008 har försvårat
möjligheten att genomföra det sociala reformprogrammet. Ekonomiska
krispaket har tvingats genomföras och ytterligare reformer för att öka
produktiviteten och för att garantera framtida pensioner är nödvändiga.
2
Spanien är ett land med långtgående delegering av kompetens till de autonoma
regionerna. Det innebär att reglering och konkreta förhållandena kan variera
avsevärt mellan olika delar av landet.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s
konventionskommittéer
Spanien har ratificerat följande konventioner (år för ikraftträdandet i
förhållande till Spanien):
-
-
-
-
-
-
-
-
Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International
Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR) (1977), samt
tilläggsprotokollen om enskild klagorätt (1985) och avskaffandet av
dödsstraffet (1991).
Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR)
(1977), tilläggsprotokollet om klagorätt och undersökningsmekanism
har undertecknats 2009.
Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering,
Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD)
(1969).
Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot
kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against
Women (CEDAW) (1984) samt tilläggsprotokollet om enskild klagorätt
(2001).
Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel,
Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT) (1987) samt
tilläggsprotokollet om förebyggande av tortyr (2006).
Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child
(CRC) (1991) samt de två tillhörande protokollen om barn i väpnade
konflikter och om handel med barn, barnprostitution och
barnpornografi (2002).
Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,
Convention on the Rights of Persons with Disabilities (CRPD) (2007), samt
tilläggsprotokollet om klagorätt (2008).
Konventionen mot påtvingade försvinnanden, Convention for the
Protection of all Persons from Enforced Disappearances (ratificerad 2009).
Flyktingkonventionen, Convention related to the Status of Refugees,
samt det tillhörande protokollet från 1967 (1978).
Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen, International
Criminal Court (ICC) (2000).
3
-
Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen)
(1979).
Spanska periodiska rapporter under MR-konventionerna har de senaste åren
behandlats av MR-kommittén (2008), tortyrkommittén (2009) och kommittén
för barnets rättigheter (2010).
Spanien behandlades i FN:s MR-råds universella periodiska översyn år 2010.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
För varje spansk regering är kampen mot terrorism av mycket stor betydelse.
Terroristorganisationen ETA (Euskadi ta Askatasuna) som för en väpnad kamp
för ett självständigt Baskien har sedan 1968 dödat över 800 personer, såväl
företrädare för säkerhetstjänsten som civila.
I mars 2006 förklarade ETA ”permanent vapenvila” och vilja att inleda samtal
om Baskiens framtid, men regeringen betraktade inte inviten som genuin när
ETA den 30 december 2006 detonerade en bilbomb i ett av parkeringshusen
vid den nybyggda terminalen vid flygplatsen i Madrid. Den 5 juli 2007
förklarade ETA att vapenvilan upphört. Regeringen har ställt sig kallsinnig till
ytterligare en deklarerad vapenvila i september 2010 och förklarat att det enda
som gäller för ETA är att agera i enlighet med lagen och lämna in sina vapen.
Den 1 december 2007 dödade ETA två spanska civilgardister som deltog i en
operation mot organisationen i sydvästra Frankrike. Det var första gången på
drygt trettio år som ETA dödat en företrädare för spanska staten i Frankrike.
Spanien är beroende av ett nära samarbete med franska myndigheter för att
effektivt kunna bekämpa organisationen, vars medlemmar tidigare tagit sin
tillflykt strax norr om spanska gränsen för att förbereda sin verksamhet i
Spanien. Det spansk-franska polissamarbetet har de senaste åren varit
framgångsrikt och ETA har försvagats avsevärt. År 2009 greps 141 misstänkta
ETA-terrorister, jämfört med 105 året innan.
Genom bilbomber mördades år 2009 en polisinspektör i Baskien och två
civilgardister på Mallorca.
Den spanska högsta domstolen förbjöd i mars 2003 ETA:s politiska gren
Batasuna och omöjliggjorde därigenom partiets deltagande i de lokala och
regionala valen samma år. Batasuna förde saken till den Europeiska domstolen
4
för mänskliga rättigheter i Strasbourg som i dom den 30 juni 2009 (Batasuna
mot Spanien) förklarade den spanska lagen om politiska partier och förbudet
mot Batasuna som förenliga med Europakonventionens bestämmelser
(artiklarna 10 och 11) om yttrande-, mötes- och församlingsfrihet.
Den 11 mars 2004 genomförde islamistiska terrorister ett sprängattentat i
Madrid som medförde att 191 personer dödades och mer än 1 800 skadades då
tio bomber exploderade nästan samtidigt på fyra pendeltåg.
Såväl nationell som internationell terrorism är således en fråga som står högt på
den spanska dagordningen. Den kritik rörande mänskliga rättigheter som
riktats mot landet har handlat särskilt om bristande rättssäkerhet för personer
som frihetsberövas efter misstankar om terroristbrott. Det finns även
obekräftade uppgifter om att gripna personer utsatts för misshandel av polisen
eller civilgardet. Frågan om frihetsberövanden utan möjlighet att kommunicera
med omvärlden har dock tagits upp av såväl FN:s kommitté för mänskliga
rättigheter (FN:s MR-kommitté) som av FN:s rapportörer mot tortyr och om
mänskliga rättigheter i terrorismbekämpning.
4. Dödsstraff
Dödsstraffet avskaffades helt i Spanien 1995. De sista avrättningarna ägde rum
under Francotiden på mitten av 1970-talet.
Premiärminister José Luis Rodríguez Zapatero har tillskapat en internationell
kommission för att driva frågan om ett globalt moratorium mot avrättningar
från år 2015.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Det finns i Spanien fortfarande oläkta sår från de övergrepp som begicks under
inbördeskriget (1936-1939) och Francotiden (1939-1975). Ofta innebar
övergreppen ofrivilliga försvinnanden. I princip har någon nationell
försoningsprocess inte ägt rum sedan demokratin återinfördes utan fokus har
snarast legat på att modernisera Spanien. Därmed har betydelsen av en
historisk återblick och vikten av att offren från inbördeskriget och diktaturen
får ett offentligt erkännande fått stå tillbaka. Det regerande socialistpartiet
PSOE drev frågan om ett sådant erkännande som ett av sina löften inför valet i
mars 2004, men först den 31 oktober 2007 hade man samlat tillräckligt
parlamentariskt stöd och Lagen om det historiska minnet kunde antas, dock utan
stöd från det största oppositionspartiet Partido Popular.
5
Huvudpunkterna i lagen är ett fördömande av Franco-regimen, ökat
ekonomiskt och socialt stöd åt inbördeskrigets och Francotidens offer och
deras efterlevande, kartläggning av massgravar och stöd till privata
utgrävningar, avlägsnade av Francotidens symboler från gator och byggnader,
öppnande av arkiv för allmänheten, samt att De fallnas dal (Valle de los Caídos,
Francos storslagna gravplats utanför Madrid) blir ett minnesmärke för alla
offer och ett centrum för att sprida information om de brott som begåtts mot
de mänskliga rättigheterna. Lagen innehåller också en reform som möjliggör
för barnbarn till spanjorer som utvandrade på grund av inbördeskriget och den
efterföljande diktaturen att återfå sitt spanska medborgarskap. Tidigare har
denna möjlighet endast funnits för barn till de utvandrade.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Det spanska polisväsendet består av den nationella polisen som svarar för
säkerheten i städerna och civilgardet som övervakar landsorten samt landets
vägar och gränser. I Katalonien och Baskien finns också regionala poliskårer.
Rättsväsendet omfattar domstolar på lokal, regional och nationell nivå med
Högsta domstolen i Madrid som sista instans. Det finns också specialdomstolar
för arbetsrätt, skatterätt, vårdnadsfrågor, våld mot kvinnor, militära ärenden
samt en konstitutionsdomstol. Den nationella åklagarmyndigheten och
domstolen Audiencia Nacional i Madrid hanterar mål om organiserad brottslighet
av större omfattning, som bland annat terrorism, narkotikabrott och
ekonomisk brottslighet.
Efter kritik från FN:s MR-kommitté i dess granskning av Spaniens rapport från
2008 förbereder regeringen ändringar i rättegångsbalken för att tillförsäkra
rätten till överklagande i alla typer av brottmål. Rättsväsendet dras fortfarande
med långa häktningstider och handläggningstider av mål, vilket kritiserats av
Europadomstolen som brott mot Europakonventionens artikel 6.
En ombudsman - Defensor del Pueblo - väljs för en femårsperiod av
kongressen och har till uppgift att se till att de rättigheter som är inskrivna i
författningen efterlevs. Flera av de autonoma regionerna har sin egen
motsvarighet till den nationelle justitieombudsmannen. Det finns också
nationella och regionala ombudsmän för jämställdhets-, barn- respektive
handikappfrågor.
Korruptionen ges allt större utrymme i spanska medier, särskilt misstankar om
korruption hos kommunala företrädare i tillståndsärenden, såsom för
upphandling, byggnation och registrering av företag. Spanien hamnar på 30:e
plats i Transparency Internationals lista över korruptionen bland världens länder år
6
2010. Spanien saknar ännu en reglering om allmänna handlingars offentlighet,
en reform som dock utlovats av premiärminister Zapatero.
7. Straffrihet
De spanska domstolarna har tidigare haft en mycket vid jurisdiktion för
internationella brott begångna i utlandet. I april 2005 dömde exempelvis
Audiencia Nacional den argentinske före detta militären Adolfo Scilingo till
640 års fängelse för brott mot mänskligheten efter delaktighet i försvinnandena
under militärdiktaturen i Argentina (åtalet omfattade bland annat svenskan
Dagmar Hagelins fall), ett straff som Högsta domstolen skärpte till 1 084 år i
juli 2007. Vidare tillät konstitutionsdomstolen 2005 spansk domstol att pröva
brott mot de mänskliga rättigheterna som begåtts i Guatemala.
Det var den spanske förundersökningsdomaren Baltasar Garzón, verksam vid
Audiencia Nacional, som förorsakade ett genombrott för diskussionen om
möjligheterna för nationell lagföring av internationella brott begångna
utomlands när han 1998 begärde före detta chilenske diktatorn Augusto
Pinochet utlämnad från Storbritannien (där han befann sig för läkarvård) till
Spanien för prövning av brott begångna mot spanska medborgare i Chile.
Pinochet utlämnades aldrig till Spanien men först efter försäkran från chilenska
myndigheter att pröva anklagelserna i Chile, vilket senare också kom att ske.
På senare tid har emellertid problemen med en alltför vid domstolskompetens
för internationella brott blivit uppenbara och genom en lagändring år 2009
krävs nu att spansk jurisdiktion förutsätter att annan effektiv utredning inte
redan pågår avseende brotten, att offren är spanska medborgare, att de
misstänkta förövarna befinner sig i Spanien eller att saken har en relevant
koppling till Spanien.
I sin granskning av den spanska rapporten från 2008 tog FN:s MR-kommitté
upp frågan om de brott som begicks under inbördeskriget och under
Francotiden. Kommittén uppmanar Spanien att överväga att upphäva 1977 års
amnestilag och att vidta lagstiftningsåtgärder för att säkerställa att brott mot
mänskligheten inte kan preskriberas.
8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.
Ovanstående rättigheter är grundlagsfästa i Spanien och respekteras generellt
sett av myndigheterna. Det finns dock i praktiken vissa särskilda svårigheter för
journalister att verka fritt beroende på terroristorganisationen ETA:s närvaro,
vilket medför att Spanien hamnar på plats 44 när organisationen Reportrar utan
7
gränser rankar pressfriheten i världen år 2009. En intensiv debatt om
tryckfrihetens gränser uppkom när satirtidningen Jueves sommaren 2007
publicerade en pornografisk karikatyr av kronprinsparet, något som medförde
att tidningsnumret konfiskerades och de ansvariga utgivarna dömdes till böter
för förolämpning av medlem av kungahuset.
Mediemarknaden i Spanien är stor och i viss mån gemensam med de
spansktalande länderna i Latinamerika. Dagstidningarna är förhållandevis tunga
och politiskt inriktade, ibland med svårighet att rapportera neutralt i
förhållande till ägarnas politiska agenda, medan TV-mediet präglas av lätta,
kommersiella underhållningsprogram. Det finns ett mycket stort antal
radiostationer.
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Efter diktatorn Francos död 1975 har Spanien utvecklats till en modern
europeisk demokrati. Landets konstitution trädde i kraft 1978 efter att ha
godkänts vid en folkomröstning. Statschef är sedan 1975 kung Juan Carlos I.
Regeringen vill gärna se en ändring av konstitutionen i syfte att göra
tronföljden könsneutral, vilket fått ökad aktualitet genom att kronprinsparet
fått två döttrar, Leonor 2005 och Sofia 2007.
Kungen utnämner regeringschefen, som dessförinnan ska ha fått parlamentets
förtroende. Parlamentet – Las Cortes – består av två kamrar: kongressen med
350 ledamöter och senaten med 259. Kongressens ledamöter utses
proportionellt med utgångspunkt i hur många mandat partiet fått i respektive
valkrets. Senaten har 208 direktvalda ledamöter och 51 som utses av
regionerna. Regeringen har också önskemål om att reformera senaten för att
göra den mer representativ för Spaniens regioner.
I Spanien finns 17 autonoma regioner som har relativt omfattande självstyre,
men med varierande innehåll. Regionerna har sina egna direktvalda parlament
och regeringar med regeringschef, liksom egen administration och högsta
domstol. Vidare finns två autonoma städer vid den nordafrikanska kusten,
Ceuta och Melilla. Från att tidigare ha varit ett av Europas mest centraliserade
länder är Spanien numera ett av de mest decentraliserade. Förmågan att
hantera spänningen mellan centralmakt och region utgör en stor utmaning för
en regeringschef i Spanien, särskilt i förhållande till de ekonomiskt välmående
regionerna Katalonien och Baskien där nationalismen är stark.
Allmänna val äger rum vart fjärde år, nästa gång senast i mars 2012. Vid valet
2004 tog socialistpartiet PSOE med José Luis Rodríguez Zapatero i spetsen
makten efter åtta år i opposition. Även 2008 blev PSOE största parti och
8
regerar vidare som minoritetsregering. Det största oppositionspartiet är det
borgerliga Partido Popular (PP).
Då PSOE saknar egen majoritet i parlamentet har regeringen ofta att söka stöd
hos ett eller flera regionala partier. I Katalonien och Baskien finns regionala
nationalistiska partier som det borgerliga katalanska Samling och Enhet
(Convergència i Unió, CiU), Kataloniens republikanska vänster (Esquerra
Republicana de Catalunya, ERC) och det borgerliga baskiska nationalistpartiet
(Partido Nacionalista Vasco, PNV).
Av regeringens 16 medlemmar är 7 kvinnor. Av kongressens ledamöter är 35
procent kvinnor. Jämställdhetslagen föreskriver att minst två personer av varje
segment om fem kandidater på valsedlarna ska vara kvinnor.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Tiden fram till år 2008 präglades av en gynnsam ekonomisk utveckling, som
skapade ett stort antal nya arbetstillfällen. År 2007 tillkom till exempel 615 000
arbetstillfällen, en ökning med tre procent. Spanien hade behov av billig
arbetskraft inom framförallt bygg-, jordbruks- och servicesektorn (på
restauranger och för hushållsarbete); jobb som oftast innehades av invandrad
arbetskraft. Den spanska migrationspolitiken var under denna period således
helt inriktad på arbetskraftsinvandring. Under 2006 beviljades 200 000 arbetsoch uppehållstillstånd i utlänningarnas hemländer. Den öppna arbetslösheten
uppgick under 2007 till 7,6 procent, vilket var en lägstanivå i modern tid.
Men den internationella ekonomiska krisen, kombinerad med en inhemsk
bostadsbubbla, har drabbat Spanien hårt de senaste två åren. Den officiella
arbetslösheten ligger nu (december 2010) kring 20 procent.
Sysselsättningsgraden är 60 procent, varav 68 procent för män och 52 procent
för kvinnor.
Den lagstadgade minimilönen uppgick 2009 till 624 euro i månaden.
Arbetsveckan omfattar 40 timmar. Det är för kvinnor – och män – svårt att
kombinera de ofta långa arbetsdagarna med ansvar för hem och familj. De
höga barnomsorgsomkostnaderna utgör ett annat hinder. Frågan om att öka
kvinnors deltagande i arbetslivet står dock högt på den politiska agendan i
Spanien och debatteras flitigt. Löneskillnaderna mellan kvinnor och män har
minskat betydligt under senare år och uppgår nu till 22 procent.
9
De två största fackföreningarna i Spanien är UGT, Union General de
Trabajadores (närstående PSOE) och Comisiones Obreras (CC.OO,
närstående Förenade vänstern, IU). Dock är det enbart runt 15 procent av
arbetskraften som är organiserad. Det råder fri strejkrätt (med minst fem
dagars varsel).
Det arbetsrättsliga skyddet enligt lagstiftningen är mycket starkt, vilket dock
fått följden att en tredjedel av arbetskraften är anställd på tidsbegränsade
kontrakt. En viss flexibilitet och reducering av avgångsvederlagen genomfördes
som en del av regeringens krispaket år 2010. Regeringen söker stimulera fast
anställning. Ett bekymmer är arbetsplatsolyckor som inte minskar i förekomst
trots utökade ansträngningar för bättre skydd. Det är en fråga som ofta
uppmärksammas av nyhetsmedier.
Spanien är sedan lång tid part till FN:s arbetsorganisations (ILO:s) åtta centrala
konventioner (de så kallade ”core labour standards”) om mänskliga rättigheter:
-
Förbud mot tvångsarbete (konventionerna nummer 29 och 105)
Förbud mot barnarbete (konventionerna nummer 138 och 182)
Icke-diskriminering i arbetslivet (konventionerna nummer 100 och 111)
Föreningsfrihet och förhandlingsrätt (konventionerna nummer 87 och
98)
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Den spanska hälso- och sjukvården håller hög standard och är fritt tillgänglig
för alla invånare, även för invandrare som saknar uppehållstillstånd eftersom
dessa också tillåts folkbokföra sig.
Enligt Världshälsoorganisationens statistik över världens länder spenderar
Spanien 8,1 procent av den totala statsbudgeten på hälsosektorn.
Spanska kvinnor har den högsta medellivslängden inom EU, 84 år –
motsvarande siffra för män är 78 år. Det finns ett växande problem med
välfärdssjukdomar som övervikt, särskilt bland barn och ungdomar.
12. Rätten till utbildning
Skolgången är obligatorisk från 6 till 16 år. 95 procent av barnen går också i
förskola från tre års ålder. Det finns offentliga, halvprivata och privata skolor.
Flertalet av de privata skolorna drivs i katolska kyrkans regi. Undervisningen är
kostnadsfri inom det offentliga undervisningssystemet.
10
De offentliga utgifterna för utbildning uppgår till 4,5 procent av BNP.
Investeringarna i forskning och utveckling har ökat från en mycket låg nivå,
men det fordras fortsatta ansträngningar för att målsättningen om två procent
av BNP ska kunna uppnås.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Spanien hade fram till år 2007 en mycket god ekonomisk tillväxt, långt över
genomsnittet i Europa. År 2006 var tillväxten av BNP 3,9 procent. Tre år
senare -3,7 procent. Prognosen talar dock för en positiv tillväxt år 2011.
Välståndet är ojämnt fördelat – mellan kvinnor och män, olika delar av landet
och olika åldrar av befolkningen.
I Spanien finns traditionellt en stark solidaritet inom familjerna, också mellan
generationerna, något som kompenserat för ett jämförelsevis svagt
institutionellt stöd från samhället. Det har varit särskilt betydelsefullt i tider
som de nu rådande med mycket hög arbetslöshet.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors rättigheter
Jämställdhetsfrågor har givits hög prioritet av regeringen Zapatero.
Utmaningarna är stora men det tidigare mansdominerade Spanien utvecklas
snabbt mot ett allt mer jämställt samhälle. I mars 2007 trädde en ny
jämställdhetslag i kraft i Spanien, vilket förde med sig viktiga förändringar för
såväl företag och anställda som för politiker och föräldrar. Inom den offentliga
förvaltningen ska jämställdhetsplaner upprättas och periodiska utvärderingar
genomföras med könsnedbruten statistik. Privata företag med fler än 250
anställda måste utarbeta jämställdhetsplan i samråd med den lokala
fackföreningen. Pappaledighet på 15 dagar infördes (mammaledigheten är fyra
månader) och deltid blev en rättighet för föräldrar med barn under åtta år.
Lagen eftersträvar att minst 40 procent av vardera könet ska vara representerat
på olika områden, inklusive i valda organ. Privata företag ska sträva efter att
inom åtta år uppnå en sådan könsfördelning i sin styrelse.
Våld mot kvinnor är en fråga som givits stor uppmärksamhet under de senaste
åren. Spanien har tidigare fått kritik av människorättsorganisationer för att vara
alltför passivt i hanteringen av problemet. Det allra första lagstiftningsförslag
11
som PSOE-regeringen presenterade efter maktskiftet i mars 2004 innehöll en
rad åtgärder för att öka skyddet för och stödet till kvinnor som drabbats av
våld eller sexuella övergrepp av män. År 2005 inrättades särskilda
åklagarmyndigheter och domstolar med enda uppgift att handlägga övergrepp
mot kvinnor och polisen ges särskild utbildning för att hantera sådana
anmälningar. Spanien drev också denna fråga i EU under sitt roterande
ordförandeskap 2010.
Prostitution förekommer allmänt i Spanien och frågan om dess kränkande
effekter på kvinnor debatteras sällan inom politiken. I den mån den diskuteras
är det i allmänhet olägenheten med sexhandel på allmän plats, inte
exploateringen av kvinnan. Spanien är ett destinationsland för handel med
kvinnor som tvingas in i sexuell exploatering. Dessa kvinnor kommer främst
från vissa länder i Latinamerika och Östeuropa. Regeringen har dock ökat
ansträngningarna mot människohandel. Polisen har tilldelats mer resurser för
att bekämpa människohandel och straffsatserna har höjts för organisatörerna
av sådana resor. Samhällets stöd till de utsatta kvinnorna har förbättrats.
Statssekreteraren för jämställdhet Bibiana Aído driver också en kampanj för att
få dagspressen att upphöra med sexköpsannonser.
I Spanien tilläts tidigare abort endast om graviditeten innebar en allvarlig risk
för kvinnans fysiska eller psykiska hälsa, om den var ett resultat av våldtäkt
eller om barnet skulle komma att födas med allvarligt handikapp. I praktiken
tolkades förstnämnda grund generöst och 97 procent av aborterna
genomfördes med stöd av denna regel i ett tidigt skede av graviditeten. Men
även mycket sena aborter förekom.
För att stärka rättssäkerheten för kvinnor och deras sexuella och reproduktiva
hälsa och rättigheter drev regeringen år 2010 igenom en modern abortlag med
helt fri abort fram till 14:e veckan samt möjlighet till abort till 22:a veckan av
medicinska skäl. Möjlighet ges för unga kvinnor mellan 16 och 18 år att
abortera utan föräldrars medgivande, en fråga som var särskilt kontroversiell i
debatten. PP röstade emot lagen och har begärt att konstitutionsdomstolen ska
förklara den ogiltig.
Sedan 2005 är det möjligt att erhålla skilsmässa utan betänketid och utan att ha
varit gift i minst ett år, ha levt åtskilda och ha skäl för sin ansökan (som till
exempel otrohet och alkoholism) vilket tidigare fordrades.
15. Barnets rättigheter
Barn värderas generellt sett mycket högt i Spanien. Det är gängse att den äldre
generationen deltar i det dagliga omhändertagandet av barnbarnen och barnen
12
deltar på ett naturligt sätt i det sociala livet. Samtidigt har uppfattningen överlag
hittills varit att de ska veta sin plats och barnaga i uppfostrande syfte har varit
socialt accepterat. Lagstiftningen tillät tidigare föräldrar att ”på skäligt och
måttligt vis” tillrättavisa sina barn. Denna möjlighet togs bort genom en
lagändring år 2007.
I flera regioner finns särskilda barnombudsmannainstitutioner (Defensor del
Menor) med en ombudsman, utsedd av det regionala parlamentet, som
tillvaratar barnens intressen inför de regionala myndigheterna.
Bland de frågor som FN:s kommitté för barnets rättigheter tog upp vid
granskningen av Spaniens rapport år 2010 finns situationen för
ensamkommande barn, bland annat i mottagningscenter på Kanarieöarna, och
frågan om deras återsändande till ursprungsländerna, liksom frågan om
frihetsberövanden av minderåriga på grund av brottsmisstanke. I
storleksordningen 18 000 barn mellan 14 och 17 år frihetsberövas årligen enligt
regeringens rapport till kommittén.
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Spanien har 47 miljoner invånare, varav 5,7 miljoner är utlänningar. Av dessa
kommer 2,3 miljoner från andra EU-länder. Den största enskilda gruppen
utlänningar är rumäner (830 000), följt av marockaner (747 000), ecuadorianer
(395 000), britter (387 000) samt vidare colombianer, bolivianer, tyskar,
italienare, bulgarer och kineser i nämnd ordning. Den största koncentrationen
av utlänningar finns i regionerna Andalusien, Katalonien, Madrid och Valencia.
Invandrarna från Latinamerika är, givet det gemensamma språket, den grupp
som har lättast att integrera sig i Spanien, medan de mer sentida invandrarna
från Afrika och Asien har det svårare. Några främlingsfientliga politiska partier
finns inte i det spanska parlamentet. FN:s MR-kommitté uttryckte vid
granskningen av Spaniens rapport från 2008 oro över våldshandlingar mot
personer tillhörande minoriteter, särskilt romer och immigranter från
Nordafrika och Latinamerika. Kommittén uppmanade också Spanien att
säkerställa att lagstiftningen mot rasdiskriminering och hets mot folkgrupp
tillämpas fullt ut.
Den största inhemska etniska minoriteten i Spanien är romer. Enligt en studie
som opinionsinstitutet CIS utfört på uppdrag av arbetsmarknads- och
socialministeriet under 2007 uppskattas gruppen romer uppgå till 700 000
personer. På grund av historiska orsaker och den snabba omvandlingen av det
spanska samhället har romerna kommit att bli marginaliserade i samhället med
13
undermåliga bostadsförhållanden, sämre tillgång till utbildning, hälsovård och
social service samt en mycket hög arbetslöshet inom gruppen. 42 procent av de
tillfrågade uppgav sig uppleva ett avståndstagande i sina kontakter med
myndigheter.
Spanskan är det officiella språket i Spanien, men i vissa regioner talas också
andra språk och konstitutionen tillerkänner de regionala språken rätten att vara
officiella tillsammans med spanskan i sina respektive regioner. Det gäller
katalanska i Katalonien och Balearerna, valencianska i Valencia, baskiska i
Baskien och galiciska i Galicien. Spanien svarar för kostnaden för att de
regionala språken också ska kunna användas inom EU.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Sedan den 1 juli 2005 har den spanska äktenskapslagstiftningen en och samma
lydelse oavsett om parterna som ingår äktenskap är av olika eller samma kön.
Därigenom tillerkänns homosexuella precis samma rättigheter som
heterosexuella i fråga om exempelvis äktenskap, adoption, arv och socialt
skydd. Lagstiftningen var omdiskuterad då den infördes och kritiserades av
konservativa och kyrkliga grupper men den åtnjuter ett starkt stöd bland den
spanska allmänheten överlag.
18. Flyktingars rättigheter
Någon flyktingpolitik i mer ambitiös bemärkelse finns inte i Spanien – endast
drygt 6 000 personer ansökte om asyl under 2009 och 92 procent av
ansökningarna beviljades inte. Istället väljer de personer som skulle kunna
åberopa flyktingskäl att använda sig av de generösa gängse reglerna för
invandring. Det är främst kubaner, colombianer och irakier som givits rätt till
asyl.
Ansökan om asyl sker antingen vid gränsstation, vid inrikesministeriets
asylenhet eller via en spansk representation i utlandet. Ansökan handläggs av
inrikesministeriet och beslut fattas av en interministeriell kommitté med
representanter för inrikes-, utrikes-, arbetsmarknads- och justitieministerierna
där UNHCR har observatörs- och yttranderätt.
Det finns mottagningscenter runt om landet. De asylsökande har rätt till
sjukvård och för barn är skolundervisning obligatorisk. De spanska
myndigheterna samarbetar med UNHCR, som har kontor i Madrid, liksom
med andra humanitära organisationer som CEAR (Comisión Española de
Ayuda al Refugiado) och Röda korset.
14
19. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning
De funktionsnedsattas lika rättigheter är grundlagsfäst i Spanien och detta
skydd preciseras i en särskild lag om social integration av funktionsnedsatta i
samhället jämte en rad administrativa föreskrifter. Det finns en mängd statliga
organ och frivilligorganisationer som arbetar för att underlätta de
funktionsnedsattas situation.
Spanien ratificerade i december 2007 som första EU-land FN:s konvention om
rättigheter för personer med funktionsnedsättning och dess tilläggsprotokoll.
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Det finns ett stort antal oberoende frivilligorganisationer i Spanien som arbetar
för mänskliga rättigheter, såväl nationella som internationella. Dessa
organisationer bedriver sin verksamhet helt utan inskränkningar och med stöd
av lagstiftning till deras förmån. Vissa uppgifter som i Sverige utförs av
myndigheter sköts i Spanien istället av frivilligorganisationer, med ekonomiskt
stöd från stat, region och kommun. I samband med självdeklarationen finns
möjlighet att låta 0,7 procent av inkomstskatten tillfalla katolska kyrkan eller
oberoende frivilligorganisationer som arbetar med välgörenhet.
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
Det genomförs inga särskilda internationella insatser för att främja mänskliga
rättigheter i Spanien.
