Utrikesdepartementet
Denna rapport är en översiktlig sammanställning över
hur de mänskliga rättigheterna efterlevs, grundad på
den svenska ambassadens bedömningar.
Rapporten kan inte ge en fullständig bild. Information
bör sökas också från andra källor.
Mänskliga rättigheter i Spanien 2006
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Spanien har sedan diktatorn Francos död 1975 utvecklats till en modern
europeisk demokrati med respekt för mänskliga rättigheter (MR) såväl i teori
som i praktik. Den kritik som i detta avseende har riktats mot landet har
tidigare rört bristande rättssäkerhet för personer som frihetsberövas efter
misstanke om terroristbrott, långa handläggningstider inom rättsväsendet samt
brist på engagemang för att främja kvinnors rättigheter. Regeringen arbetar
dock aktivt för att komma till rätta med dessa tillkortakommanden.
Den ekonomiska tillväxten har under de senaste åren varit mycket god i
Spanien vilket medfört ett stort behov av arbetskraft som till stor del fyllts av
invandrare. Spanien har under kort tid gått från att vara ett utvandrings- till ett
invandringsland och samtidigt vänt en negativ befolkningstillväxt till en positiv.
Under året som gick konfronterades Spanien för första gången med en rad
problem relaterade till invandringen, såsom gränskontrollen genom den ström
av afrikaner som började anlända till Kanarieöarna i småbåtar från Västafrika,
samt integrationen av invandrare i samhället. Debatten om invandringen har
varit livlig under året och frågan toppar numera de undersökningar som görs
om vad allmänheten uppfattar som problem (tidigare har det handlat om
terrorism, arbetslöshet och boende).
Spanien är ett land med långtgående delegering av kompetens till de autonoma
regionerna. Det innebär att de konkreta förhållandena kan variera avsevärt
mellan olika delar av landet.
2
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Spanien har ratificerat följande konventioner (år för ikraftträdandet):
Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International
Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR) (1977), samt de fakultativa
protokollen om enskild klagorätt (1985) och avskaffandet av dödsstraffet
(1991)
Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR) (1977)
Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering,
Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD) (1969)
Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot
kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against
Women (CEDAW) (1984) samt det fakultativa protokollet om enskild
klagorätt (2001)
Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel, Inhuman
or Degrading Treatment or Punishment (CAT) (1987) samt det fakultativa
protokollet om förebyggande av tortyr (2006)
Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child
(CRC) (1991) samt de två tillhörande protokollen om barn i väpnade
konflikter och om handel med barn (2002)
Flyktingkonventionen, Convention related to the Status of Refugees, samt det
tillhörande protokollet från 1966 (1978)
Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International Criminal
Court (ICC) (2000)
Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen)
(1979)
Spanien ligger efter med rapporteringen till flera av de kommittéer inom FN
som övervakar respektive konvention: till tortyrkommittén sedan november
2004, till ICCPR med två rapporter för 1999 och april 2004, till
kvinnodiskrimineringskommittén sedan februari 2005 och till kommittén för
barnets rättigheter sedan januari 2003.
FN:s olika specialrapportörer och representanter har en stående inbjudan att
besöka Spanien. Två besök har genomförts: av specialrapportörerna om
migrerande arbetare respektive tortyr, båda under 2003. Under 2006 har
Spanien anmält önskemål om att få besök av dels den oberoende experten om
minoritetsfrågor (amerikanen Mcdougall), dels den särskilde rapportören om
migranter (mexikanen Bustamante).
3
Europarådets förre MR-kommissarie, spanjoren Alvaro Gil-Robles, gav i
november 2005 ut en rapport efter ett besök i Spanien, i vilken han
rapporterade om påståenden om misshandel i häkten, brister inom
kriminalvården samt problem relaterade till invandring.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Inga uppgifter finns tillgängliga om att tortyr skulle förekomma.
För varje spansk regering är kampen mot terrorism av mycket stor betydelse.
Sedan 1959 har terroristorganisationen ETA (Euskadi ta Askatasuna) fört en
väpnad kamp för ett fritt Baskien och bär sedan dess ansvaret för 817
människors liv. Den 11 mars 2004 genomförde islamistiska terrorister
sprängattentat i Madrid – 191 personer dödades och mer än 1 800 skadades när
tio bomber exploderade nästan samtidigt på fyra pendeltåg.
Genom framgångsrikt samarbete med franska kolleger har spansk polis under
de senaste åren kunnat gripa ett stort antal misstänkta ETA-terrorister i
Frankrike, däribland flera nyckelpersoner, och beslagta vapenlager. ETA har
därigenom försvagats betydligt. Den 22 mars 2006 förklarade talesmän för
organisationen ett "permanent eldupphör" och beredskap att inleda en
demokratisk process för Baskien. Regeringen har parlamentets stöd att inleda
en dialog med ETA under förutsättning att våldet upphör. Oppositionspartiet
Partido Popular (PP) menar dock att ETA ska behandlas uteslutande som en
kriminell organisation och bekämpas med polisiära metoder. Regeringen har en
svår balansgång att gå för att få ett definitivt slut på våldet utan att betala ett
politiskt pris till ETA.
4. Dödsstraff
Dödsstraffet avskaffades helt i Spanien 1995; de sista avrättningarna ägde rum
under Franco den 27 september 1975 då fem män sköts till döds dömda av
militärdomstol för terroristrelaterade mord på polismän.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Den spanska författningen förbjuder godtyckliga frihetsberövanden, vilket
heller inte kan anses förekomma i nutid. Däremot finns fortfarande oläkta sår
från övergrepp som begicks under inbördeskriget (1936-1939) och Francotiden
(1939-1975). Någon mer omfattande nationell försoningsprocess har inte ägt
rum sedan demokratin återinfördes. Frivilligorganisationer har drivit frågan om
nationellt erkännande av och upprättelse för offren under inbördeskriget och
diktaturen. Regeringen tillsatte i september 2004 en interdepartemental
4
kommission för att se över frågan och presenterade i juli 2006 ett lagförslag
med olika typer av stöd, vilket för närvarande behandlas av parlamentet.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Det spanska polisväsendet består av den nationella polisen som svarar för
säkerheten i städerna och civilgardet som övervakar landsorten samt landets
vägar och gränser. I Katalonien och Baskien finns också regionala poliskårer.
Rättsväsendet omfattar domstolar på lokal, regional och nationell nivå med
Högsta domstolen i Madrid som sista instans. Det finns också specialdomstolar
för arbetsrätt, skatterätt, vårdnadsfrågor, våld mot kvinnor, militära ärenden
samt en konstitutionsdomstol. Audiencia Nacional är en särskild domstol i
Madrid som hanterar brottmål av nationell omfattning om bl.a. terrorism,
narkotika och ekonomisk brottslighet. Rättsväsendet dras fortfarande med
långa häktningstider och handläggningstider av mål.
En ombudsman - Defensor del Pueblo - väljs för en femårsperiod av
kongressen och har till uppgift att se till att de rättigheter som är inskrivna i
författningen efterlevs. Flera av de autonoma regionerna har sin egen
motsvarighet till den nationelle justitieombudsmannen. Det finns också
nationella och regionala ombudsmän för jämställdhets-, barn- respektive
handikappfrågor.
Korruptionen ges allt större utrymme i spanska media, särskilt misstankar om
korruption hos kommunala företrädare i byggnadstillståndsärenden. Spanien
hamnar först på 23:e plats i Transparency Internationals lista över
korruptionsfria länder.
7. Straffrihet
Det finns inga uppgifter om att straffrihet skulle förekomma i Spanien.
De nationella domstolarna har kompetens att behandla internationella brott
begångna i utlandet. I april 2005 dömdes vid Audiencia Nacional i Madrid den
argentinske f.d. militären Adolfo Scilingo till 640 års fängelse för brott mot
mänskligheten efter delaktighet i försvinnandena under militärdiktaturen i
Argentina (åtalet omfattade bl.a. svenskan Dagmar Hagelins fall). I september
2005 kom den spanska konstitutionsdomstolen med ett avgörande som tillåter
nationella domstolar att pröva MR-brott begångna i Guatemala, genom åtal
mot den tidigare presidenten Rios Montt och andra militärer.
Den spanske förundersökningsdomaren Baltasar Garzón som är verksam vid
Audiencia Nacional förorsakade ett genombrott för diskussionen om
5
möjligheterna för nationell lagföring av internationella brott begångna
utomlands när han 1998 begärde f.d. chilenske diktatorn Augusto Pinochet
utlämnad från Storbritannien (där han befann sig för läkarvård) till Spanien för
prövning av brott begångna mot spanska medborgare i Chile. Pinochet
utlämnades aldrig till Spanien men först efter försäkran från chilenska
myndigheter att pröva anklagelserna i Chile, vilket senare också blev fallet.
8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.
Ovanstående rättigheter är grundlagsfästa i Spanien och respekteras generellt
sett av myndigheterna. Det finns dock i praktiken vissa särskilda svårigheter för
journalister att verka fritt beroende på terroristorganisationen ETA:s närvaro,
vilket medför att Spanien hamnar först på plats 41 när organisationen
Reportrar utan gränser rankar pressfriheten i världen. Man har dessutom tappat
en plats i förhållande till föregående år, beroende på kritik av innehållet i den
medielagstiftning som antagits i Katalonien.
Mediemarknaden i Spanien är stor och i viss mån gemensam med de
spansktalande länderna i Latinamerika. Dagstidningarna är förhållandevis tunga
och politiskt inriktade, ibland med svårighet att rapportera neutralt i
förhållande till ägarnas politiska agenda, medan TV-mediet präglas av lätta,
kommersiella underhållningsprogram. Det finns ett mycket stort antal
radiostationer. Personer inom media har hög status i samhällslivet.
Spanien ligger fortfarande långt efter genomsnittet i EU i fråga om tillgång till
Internet, 2004 var det bara i 34 procent av hushållen som det fanns någon
medlem som hade tillgång till en dator med Internetförbindelse.
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Spanien har efter diktatorn Francos död 1975 utvecklats till en modern
europeisk demokrati. Landets konstitution trädde i kraft 1978 efter att ha
godkänt vid en folkomröstning. Statschef är sedan 1975 kung Juan Carlos.
Regeringen avser föreslå en ändring av konstitutionen i syfte att göra
tronföljden könsneutral, vilket fått ökad aktualitet sedan kronprinsparet 2005
fick en dotter, Leonor, och väntar sitt andra barn till 2007.
Kungen utnämner premiärministern, som dessförinnan ska ha fått
parlamentets förtroende. Parlamentet – Las Cortes – består av två kamrar:
kongressen med 350 ledamöter och senaten med 259. Kongressens ledamöter
utses proportionellt med utgångspunkt i hur många mandat partiet fått i
respektive valkrets. Senaten har 208 direktvalda ledamöter och 51 som utses av
regionerna. Regeringen planerar också att reformera senaten för att göra den
mer representativ för Spaniens regioner.
6
I Spanien finns 17 autonoma regioner som har relativt omfattande självstyre
med varierande innehåll. Regionerna har sina egna direktvalda parlament och
regeringar med regeringschef, liksom egen administration och högsta domstol.
Vidare finns två autonoma städer vid den nordafrikanska kusten, Ceuta och
Melilla. Från att tidigare ha varit Europas mest centraliserade land är Spanien
numera ett av de mest decentraliserade. Förmågan att hantera spänningen
mellan centralmakt och region utgör en stor utmaning för en regeringschef i
Spanien, särskilt i förhållande till de ekonomiskt välmående regionerna
Katalonien och Baskien där nationalismen är stark. Under 2006 har den
inrikespolitiska debatten i hög grad kretsat kring förslag till ökat självstyre som
parlamenten i en rad regioner förelagt det nationella parlamentet för
godkännande.
Allmänna val äger rum vart fjärde år, senast den 14 mars 2004 då
socialistpartiet PSOE med Rodríguez Zapatero i spetsen oväntat återtog
makten efter åtta år i opposition. Valet påverkades i mycket stor utsträckning
av det terrordåd som tre dagar dessförinnan, den 11 mars, drabbade Madrid
vid vilket 191 personer miste livet och nära 1 500 skadades. Den dåvarande
spanska borgerliga regeringspartiet Partido Popular (PP) hävdade att det var
den baskiska separatiströrelsen ETA som låg bakom dådet, också när uppgifter
började peka mot att det var islamistiska terrorister som var ansvariga. Detta
tycks ha mobiliserat soffliggare att gå och rösta. Valdeltagandet blev tio
procent högre än vid valet dessförinnan, vilket gynnade PSOE som bildade en
minoritetsregering. Det största oppositionspartiet är PP. Till de nationella
partierna hör också Förenade vänstern (Izquierda Unida, IU) som består av sex
vänsterpartier (5 procent av rösterna 2004).
Med hänsyn till att regeringspartiet PSOE inte har egen majoritet i parlamentet
har de regionala partierna kommit att få allt större betydelse i den nationella
politiken. I Katalonien och Baskien finns regionala nationalistiska partier som
katalanska Samling och enhet (Convergència i Unió, CiU), Kataloniens
republikanska vänster (Esquerra Republicana de Catalunya, ERC) och det
baskiska nationalistpartiet (Partido Nacionalista Vasco, PNV). Vidare har bland
annat en koalition från Kanarieöarna ett par mandat i det nationella
parlamentet (Coalición Canaria).
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Den gynnsamma ekonomiska utvecklingen har skapat ett stort antal nya
arbetstillfällen i Spanien, dock ofta för billig arbetskraft inom framförallt
jordbruks-, bygg och tjänstesektorn (på restauranger och för hemarbete). Dessa
7
jobb innehas dock ofta av invandrad arbetskraft. Den svarta sektorn inom
ekonomin är mycket stor, kanske hela 23 procent av landets totala BNP enligt
officiella siffror. Våren 2005 genomfördes en reform som gav arbets- och
uppehållstillstånd till nära 600 000 invandrare som befann sig olagligt i landet
men hade ett arbete och en arbetsgivare som var beredd att bidra till
socialförsäkringssystemet fortsättningsvis.
Det arbetsrättsliga skyddet enligt lagstiftningen är mycket starkt, vilket dock
medfört att en stor andel av arbetskraften inte får annat än tidsbegränsade
anställningar (hela 33,3 procent av den totala arbetskraften). Ett annat
bekymmer är arbetsplatsolyckor som trots utökade ansträngningar för bättre
skydd inte minskar i förekomst; det är en fråga som ofta uppmärksammas av
nyhetsmedia.
Den lagstadgade minimilönen uppgick 2006 till 599 euro i månaden (lönen
betalas dock ut 13 gånger per år vilket innebär att minimilönen i praktiken
uppgår till 631 euro). Arbetsveckan omfattar 40 timmar. Den öppna
arbetslösheten uppgick under 2006 till strax över åtta procent, vilket är
historiskt lågt.
De två största fackföreningarna i Spanien är UGT, Union General de
Trabajadores (närstående PSOE) och Comisiones Obreras (CC.OO,
närstående IU). Dock är det enbart runt 15 procent av arbetskraften som är
organiserad. Det råder fri strejkrätt (med minst fem dagars varsel).
Långtidsarbetslösheten motsvarar genomsnittet i Europa. Hela 40 procent av
de arbetslösa får inte något som helst ekonomiskt understöd, för kvinnor och
ungdomar är situationen än värre (50 respektive 80 procent).
Spanien är sedan lång tid part till ILO:s åtta centrala konventioner (de s.k. ”core
labour standards”) om mänskliga rättigheter:
Förbud mot tvångsarbete (konventionerna nr 29 och 105)
Förbud mot barnarbete (konventionerna nr 138 och 182)
Icke-diskriminering i arbetslivet (konventionerna nr 100 och 111)
Föreningsfrihet och förhandlingsrätt (konventionerna 87 och 98)
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Den spanska hälso- och sjukvården håller hög standard och är fritt tillgänglig
för alla invånare, intressant nog också för invandrare som saknar
uppehållstillstånd eftersom dessa också tillåts folkbokföra sig.
Enligt WHO:s statistik över världens länder spenderar Spanien 7,7 procent av
den totala statsbudgeten på hälsosektorn. Enligt en intern utvärdering i enlighet
med EU:s hållbarhetsstrategi är dock Spanien det land inom EU-15 som
8
spenderar minst på hälso- och sjukvård som andel av BNP. 71,3 procent av
vården finansieras av staten, 28,7 procent privat. Det finns 3,3 läkare per
invånare.
Spanska kvinnor har den högsta medellivslängden inom EU, 83 år –
motsvarande siffra för män är 76 år. Det finns ett växande problem med
övervikt, särskilt bland barn och ungdomar.
12. Rätten till utbildning
Skolgången är obligatorisk från 6 till 16 år. 95 procent av barnen går dock
också i förskola från tre års ålder. Undervisningen är kostnadsfri men eleverna
måste betala för skolböcker och material, transporter, skolluncher och
eventuella extra lektioner eller aktiviteter. Det finns offentliga, halvprivata och
privata skolor. Flertalet av de privata skolorna drivs i katolsk regi.
De offentliga utgifterna för utbildning i relation till BNP har inte följt med den
goda nationalekonomiska tillväxten utan istället sjunkit från att ha uppgått till
4,61 procent av BNP 1995 till 4,3 procent av BNP 2005. En stor andel av
ungdomarna över 16 år hoppar av sina studier i förtid. Investeringarna i
forskning och utveckling har ökat från en mycket låg nivå, men det fordras
fortsatta ansträngningar för att uppnå målet 2 procent av BNP.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Spanien har under de senaste tiotalen åren haft en mycket god ekonomisk
tillväxt, långt över genomsnittet i Europa. År 2005 var tillväxten av BNP 3,5
procent. Välståndet är dock mycket ojämnt fördelat – mellan kvinnor och män,
olika delar av landet och olika åldrar av befolkningen. Spanien placerade sig år
2005 på plats 21 i UNDP:s rangordning enligt Human Development Index
(FN:s fattigdomsindex) vilket var sämst bland höginkomstländerna som är
medlemmar av OECD. FN:s index är en sammanfattning av tre mätbara
faktorer av mänsklig utveckling – att leva ett långt och hälsosamt liv, få
utbildning och ha en god levnadsstandard – som preciseras genom en mängd
undergrupper. Av de arbetslösa befinner sig 40 procent inom riskgränsen för
fattigdom, av pensionärerna 25 procent. Stark solidaritet inom familjerna,
också mellan generationerna, har hittills kompenserat för ett svagt
institutionellt stöd från samhället.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors rättigheter
9
Den spanska regeringen består till hälften av kvinnor (8 av 16 ministrar). Av
landets 295 senatorer är 61 kvinnor (20 procent), av 350 kongressledamöter är
125 kvinnor (36 procent) och av 54 spanska ledamöter i Europaparlamentet är
17 kvinnor (31 procent).
Inom arbetsmarknaden finns fortfarande stora skillnader mellan könen.
Sysselsättningsgraden för kvinnor är under genomsnittet i Europa, 51,2
procent av den aktiva andelen kvinnor, vilket innebär att man har en bit kvar
till EU-målsättningen 60 procent år 2010 (i Sverige är graden 70,4 procent).
Det finns en påtaglig lönediskriminering – kvinnor uppskattas ha 28,88 procent
lägre lön än män för motsvarande arbete. I genomsnitt ägnar spanska kvinnor
4 tim och 20 min om dagen åt hushållsarbete medan motsvarande siffra för
männen är 1,5 timmar. Det är svårt att förena de ofta långa arbetsdagarna med
att ha familj. Spanien har numera ett av de lägsta födelsetalen i Europa.
Våld mot kvinnor är en fråga som de senaste åren fått allt större
uppmärksamhet. Spanien har tidigare fått kritik av människorättsorganisationer
för att vara alltför passiv i hanteringen av problemet. Det allra första
lagstiftningsförslag som PSOE-regeringen presenterade efter maktskiftet i mars
2004 innehöll därför en rad åtgärder för att öka skyddet för och stödet till
kvinnor som drabbats av våld eller sexuella övergrepp av män. I juni 2005
påbörjades arbetet vid särskilda domstolar som inrättats för att hantera
övergrepp mot kvinnor. De är 21 till antalet och har under sitt första
verksamhetsår handlagt nära 150 000 anmälningar. Av dessa anmälningar rörde
45 procent fysiska övergrepp, 13 procent överträdelser av besöksförbud och 8
procent kränkningar av den psykiska integriteten. Polisen har fått särskild
utbildning för att hantera anmälningar som rör våld mot kvinnor.
Prostitution är tillåtet i Spanien, som är ett destinationsland för handel med
kvinnor och flickor som tvingas in i prostitution eller annan sexuell
exploatering. Regeringen räknar med 400 000 prostituerade kvinnor i Spanien.
Dessa kvinnor kommer främst från vissa länder i Latinamerika och Östeuropa.
Polisen har tilldelats mer resurser för att bekämpa människohandel och
straffsatserna har höjts för organisatörerna av sådana resor. Samhällets stöd till
de utsatta kvinnorna har förbättrats.
I Spanien tillåts enligt lagen abort endast om graviditeten innebär en allvarlig
risk för kvinnans fysiska eller psykiska hälsa, om den är ett resultat av en
anmäld våldtäkt, eller om barnet kommer att födas med allvarligt handikapp.
Regeringen har dock presenterat ett förslag om utökade möjligheter till abort
och frågan anses relativt okontroversiell.
Kvinnlig rösträtt och valbarhet infördes 1931, då också den första kvinnliga
ledamoten i parlamentet valdes in (Clara Campoamor). Rösträtten kunde dock
10
inte utövas vare sig av kvinnor eller av män efter utbrottet av spanska
inbördeskriget 1936 till de första val som hölls 1976 efter demokratins
återinförande.
15. Barnets rättigheter
Barnets rättigheter värderas generellt sett högt i Spanien. I flera regioner finns
särskilda barnombudsmannainstitutioner (Defensor del Menor) med en
ombudsman utsedd av det regionala parlamentet som tillvaratar barnens
intressen inför de regionala myndigheterna.
Straffmyndighetsåldern är 14 år. Ett ökande problem med våld av
ungdomsgäng har medfört att straffskärpningar införts för brott begångna av
gärningsmän 14-18 år.
Majoriteten av spanjorer accepterar barnaga. Den spanska regeringen har dock
inlett en omfattande informationskampanj mot barnaga.
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Spanien har 45 miljoner invånare, varav 2,8 miljoner är utlänningar. De största
utländska grupperna bosatta i Spanien kommer från Marocko (18 procent),
Ecuador (12 procent), Colombia (7,5 procent), Rumänien (6,8 procent),
Storbritannien (5,9 procent) samt Kina, Italien och Argentina med omkring tre
procent vardera. Invandrarna från Latinamerika är givet det gemensamma
språket den grupp som har lättast att integrera sig i Spanien, medan de mer
nyanlända invandrarna från Afrika och Asien har det svårare. Trots den stora
andelen utlänningar förekommer knappast någon främlingsfientlighet.
Däremot höjs numera fler röster om att Spanien inte kan absorbera flera
immigranter.
Den största inhemska etniska minoriteten i Spanien är romer, som omfattar
300 000-350 000 personer. På grund av historiska orsaker och den snabba
omvandlingen av det spanska samhället har romer kommit att bli
marginaliserade i samhället, med undermåliga bostadsförhållanden, sämre
tillgång till utbildning, hälsovård och social service samt en mycket hög
arbetslöshet inom gruppen.
Spanska är landets officiella språk, men i vissa regioner talas också andra språk.
Den spanska konstitutionen tillerkänner dessa regionala språk rätten att vara
officiella tillsammans med spanskan i sina respektive autonoma regioner. Det
gäller katalanska i Katalonien och Balearerna, valencianska i Valencia, baskiska
11
i Baskien och delar av Navarra och galiciska i Galicien. Spanien svarar för
kostnaden för att landets regionala språk också ska kunna användas inom EU.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Sedan den 1 juli 2005 har den spanska äktenskapslagstiftningen samma
bestämmelser oavsett om parterna som ingår äktenskap är av olika eller samma
kön. Därigenom tillerkänns homosexuella samma rättigheter som
heterosexuella i fråga om exempelvis äktenskap, adoption, arv och socialt
skydd.
18 Flyktingars rättigheter
Spanien tar emot ett mycket litet antal flyktingar. Under första halvåret 2006
presenterades 2 504 ansökningar om asyl av vilka 87 procent avvisades eller
avslogs. Endast 114 personer erhöll flyktingstatus (4,5 procent). Ansökan om
asyl sker antingen vid gränsstation, vid inrikesministeriets asylenhet eller via en
spansk representation i utlandet. Det finns mottagningscenter i alla landets
regioner. De asylsökande har rätt till sjukvård och för barn är skolundervisning
obligatorisk. De spanska myndigheterna samarbetar med UNHCR, som har
kontor i Madrid, och andra humanitära organisationer.
19. Funktionshindrades rättigheter
De funktionshindrades lika rättigheter är grundlagsfäst i Spanien och detta
skydd konkretiseras i en särskild lag om social integration av funktionshindrade
i samhället jämte en rad administrativa föreskrifter. Det finns en mängd statliga
organ och frivilligorganisationer som arbetar för att underlätta de
funktionshindrades situation.
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Det finns ett stort antal oberoende frivilligorganisationer i Spanien som arbetar
för mänskliga rättigheter, såväl nationella som internationella. Dessa
organisationer bedriver sin verksamhet helt utan inskränkningar med stöd av
lagstiftning till deras förmån. Vissa uppgifter som i Sverige utförs av
myndigheter sköts i Spanien istället av frivilligorganisationer, med ekonomiskt
stöd från samhället. I samband med självdeklarationen finns möjlighet att låta
0,7 procent av inkomstskatten tillfalla katolska kyrkan eller oberoende
frivilligorganisationer som arbetar med välgörenhet.
12
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
Det genomförs inga särskilda internationella eller svenska insatser för att
främja mänskliga rättigheter i Spanien.
