Hållbar odling
Minska odlingens utsläpp av lustgas
DEN TRADITIONELLA SYNEN på lustgas (dikväveoxid, N2O) är att den framställs industriellt samt att den produceras vid olika biologiska processer, och att
jordbrukets utsläpp av lustgas förutom
vid risodling uppstår när handelsgödsel
och stallgödsel hanteras. Det är inte hela
sanningen. Ekologisk odling kan sänka
utsläppen, se det danska försöket på Risö
på föregående sida
Växthusgas och
ozonförstörare
Lustgas är en kraftfull växthusgas. Dessutom är nedbrytningsprodukterna ozonförstörande.
Atmosfären innehåller 310 miljarddelar dikväveoxid. Ökningstakten är 0,3
procent per år. Trots sin låga koncentration bidrar lustgasen med hela 6 procent
av växthuseffekten. Det beror på att varje
lustgasmolekyl är 310 gånger effektivare
som växthusgas jämfört med koldioxid
(den viktigaste växthusgasen).
Mest känd är lustgas för sin medicinska användning. Ungefär 200 ton lustgas används i vården varje år som bedövningsmedel. Hur dessa utsläpp ska hanteras arbetar man med inom vårdapparaten.
Väl uppe i atmosfären kan lustgasen
bli kvar länge och halveringstiden anges
vara 120 år. Nedbrytningen i atmosfären
går till så att N2O omvandlas till N2, O2
och NO. Den sistnämnda gasen medverkar till att bryta ner stratosfäriskt ozon,
vilket innebär att UV-strålningen ökar på
jorden i takt med att ozonskiktet tunnas
ut. Utsläpp av lustgas leder alltså i
förlängningen även till skador på ozonskiktet.
Dikväveoxid produceras naturligt i
mark. Ökningen i atmosfären beror framför allt på ökad användning av reaktivt
kväve i jordbruket, vilket i sin tur beror
på att antalet människor på jorden ökar.
Utsläppen från jordarna
kan minska
Minskade utsläpp av lustgas kan åstadkommas med hjälp av:
• Bättre dränering.
• Minimerad jordbearbetning.
• Minskad kvävetillförsel.
Odlaren 4-2003
God dränering motverkar
bildning av lustgas
När nitrifikationen hämmas av t ex sämre
tillgång på syre i marken, bildas mer lustgas. Oftast beror det på för mycket vatten i jorden som tränger undan luften.
Syre transporteras väldigt långsamt i
markporer fyllda med vatten jämfört med
porer fyllda med luft. Grundvattennivån
styr vattenförhållandena och syreinnehållet i jorden. Därför kan utsläpp av
lustgas kopplas till dräneringen. Vill bidra till en bättre miljö, kan du alltså se till
att jorden är väldränerad.
Ett annat sätt att få jorden mer syrerik är att hålla jorden i så god form att
den har en grynig stuktur med gott om
porer. Det åstadkoms med åtgärder vanliga i ekologisk odling.
Undvik också jordpackning. Såväl
tunga maskiner, vibrationer, djur och
människsofötter kan packa jord om fuktförhållandena är de rätta.
Jordbearbetning ökar
utsläppen
Vid jordbearbetning ökar utsläppen av
kväve och lustgas eftersom syre tillförs
och nedbrytningen av organiskt material
stimuleras.
En vall läcker mindre kväve och
lustgas än en åker, men när vallen plöjs
läcker 2-3 gånger mer kväve ut än innan,
oavsett om vallen består av gräs, gräs och
klöver eller enbart klöver.
Det här betyder att minimerad jordbearbetning minskar utsläppen av lustgas.
Det betyder också att en samodling med
marktäckande växter minskar emissionerna.
Minskad kvävegödsling
Att emissionerna ökar vid tillförsel av
oorganiskt gödsel tror man beror på att
mer näring frigörs från i jorden uppbundet organiskt material. Tillförs mer
kväve blir det förr eller senare mer lustgas ut.
Att emissionerna ökar vid tillförsel
av organisk gödsel beror på samma processer. Mer kväve och organiskt material
att bryta ner skapar förutsättningar för
utsläpp.
Vid god tillväxt i grödan minskar
dock utsläppen samtidigt som mindre
kväve blir tillgängligt för nitrifikation ef-
tersom växterna tar upp mer av det goda,
även om man tillför mer kväve.
Att inte överdriva kvävegödslingen
oavsett gödselform blir en rimlig konsekvens. Ekologiska odlare måste alltid hushålla med kvävet på ett annat sätt än den
konventionelle odlaren.
IPCC och lustgas
När IPCC (FN:s klimatorgan
Intergovernmental Panel on Climate
Change) räknar på emissioner av lustgas
från jordar, menar de att emissionens
storlek är baserad på mängden kväve som
tillförs jorden. Hur mycket det faktiskt
blir beror på gödselform, hur mycket
kväve man tillför och klimatet på platsen.
Globalt sett stämmer IPCC:s
beräkningsgrund men metoden är så grov
att den faktiskt är oanvändbar om man
vill överföra den till ett visst odlingssytem
eller en viss nation. I brist på data utgår
man att utsläppen av lustgas är lika stora
(1,25 procent av tillfört kväve) vid kvävefixering/gröngödsling som vid all annan
kvävegödsling. Därför saknas också resonemang om att ändrade jordbruksmetoder skulle kunna påverka växthuseffekten och ozonskyddet i positiv riktning.
Danska försök på Risö visar att
detta kanske inte stämmer.
Notera också att tills nyligen var de
kvävefixernade bakteriernas bidrag till
kvävefloden större än industrikvävets (se
Odlaren 3-2003).
Skillnad mellan
handelsgödsel och
stallgödsel
När emissioner av lustgas från åkermark
beräknas menar man att 0,8 procent av
kvävet sticker iväg som lustgas om kvävet
är handelsgödsel. Används organiskt gödsel räknar man med schablonen 2,5 procent. Om forskarna på Rodale Institute
(se artikel i Odlaren 4-2003) tagit med
lustgasen i sina beräkningar har inte framgått av deras pressmeddelande.
ANDERS LUND
15
