Bibliografiska uppgifter för
Rhizomania i sockerbetor
Författare
Utgivningsår
Lennefors B.L.
2007
Tidskrift/serie Meddelande från Södra jordbruksförsöksdistriktet
Nr/avsnitt
60
Ingår i...
Rapport från växtodlings- och växtskyddsdagar i Växjö
den 5 och 6 december 2007
Utgivare
SLU, Södra jordbruksförsöksdistriktet
Huvudspråk
Svenska
Målgrupp
Forskare, rådgivare
Nummer
(ISBN, ISSN) ISSN 0282-180X, ISRN SLU-SJFD-M-60-SE
Denna skrift (rapport, artikel, examensarbete etc.) är hämtad från VäxtEko,
http://www.vaxteko.nu, databasen som samlar fulltexter om ekologisk odling, växtskydd
och växtnäring.
Utgivaren har upphovsrätten till verket och svarar för innehållet.
RHIZOMANIA I SOCKERBETOR
Britt-Louise Lennefors
Syngenta Seeds AB, Box 302, 261 23 Landskrona
E-post: [email protected]
Sammanfattning
Rhizomania orsaks av Beet necrotic yellow vein virus (BNYVV), som är en av de allvarligaste
betsjukdomarna världen över. Viruset överförs till rötterna med en jordburen protoctist,
Polymyxa betae Keskin. Sjukdomen kan spridas mellan olika områden genom vidhängande
jord på t ex utsädespotatis. Vid stark infektion blir skördeförlusten i rhizomania känsliga
betsorter mycket stor. För att bibehålla en god avkastning på rhizomania infekterade fält
måste partiellt resistenta/resistenta sockerbetssorter odlas. De flesta av de sorter som finns på
marknaden idag är baserade på den konventionella resistenskällan ”Holly”, och de ger god
avkastning på rhizomania smittade fält så väl som på osmittade. För att i framtiden kunna
möta ett eventuellt behov av ännu starkare resistens arbetar Syngenta Seeds sedan många år
med att kombinera olika resistenskällor mot rhizomania. Företaget har också tagit fram
transgena sockerbetor med mycket hög resistens mot BNYVV.
Inledning
Rhizomania är en av de allvarligaste sjukdomarna i sockerbetor. Den orsakas av Beet necrotic
yellow vein virus (BNYVV) och sprids med den jordburna Polymyxa betae Keskin, som är
klassificerad som protoctist. De första typiska symtomen på rhizomania är gulaktig blast som
uppträder i utdragna fläckar i körriktningen på fältet. Mängder av fina sidorötter bildas som
ger betorna ett ”hårigt” utseende och symtomen kan därför förväxlas med ett
nematodangrepp. Vid låga virushalter i fältet är det dock inte alltid som dessa klassiska
rotsymtom utvecklas. Då en rhizomania känslig betsort angrips av sjukdomen kan
skördereduktionen bli ca 90% och sockerhalten sjunka drastiskt från 17% till 11%.
Sjukdomen förekommer i de flesta sockerbetsområden i världen och stimuleras av värme och
fukt. I Sverige finns rhizomania främst i Kristianstadtrakten, men under 2006 detekterades
BNYVV i ett antal nya områden. Det finns olika typer av BNYVV, de vanligaste benämns typ
A och typ B. Båda dessa typer har identifierats i Sverige och detta visar på att smittan har
kommit in i landet från olika håll.
Rhizomania sprids med jord på t ex utsädespotatis, sättlök och lantbruksredskap. Andra
viktiga spridningsvägar är via jordflykt och bevattningsvatten som innehåller sporer av P.
betae som bär på BNYVV. Viruset kan skyddas inne i vilsporer av P.betae under minst 15 år.
När en lämplig värdväxt finns i fältet bildas zoosporer och med dessa transporteras BNYVV
till värdväxtens rötter. De viktigaste värdväxterna finns inom familjen Chenopodiaceae
(mållväxter) och är t ex socker-, foder och rödbetor, spenat och mangold.
Genom laboratorieanalyser av betrötter eller jordprov kan det fastställas om viruset finns i de
inskickade proven. Om betrötter ska testas är det viktigt att ta prov från den yttersta rotspetsen
eller från fina sidorötter, där finns den högsta BNYVV koncentrationen. Högre upp i roten
kan det vara svårt att detektera BNYVV och endast mycket sällan går viruset systemiskt upp i
bladen. I sådana fall bildas starkt gula partier längs blad nerverna, där av har viruset fått
namnet Beet necrotic yellow vein virus.
28:1
Inga kemiska bekämpningsmedel är effektiva mot rhizomania och enda sättet att bibehålla en
ekonomisk lönsamhet i sockerbetsodlingen vid angrepp är att använda resistenta/partiellt
resistenta sorter. Den mest använda resistenskällan i kommersiella sockerbetssorter är ”Holly”
med genen Rz1, men även andra förekommer som t ex WB42 med Rz2 och WB41 med Rz3.
Resistenskällan C48 bär på både Rz2 och Rz3. Syngenta Seeds har producerat transgena
sockerbetor som är resistenta mot BNYVV. I undersökningarna som presenteras här jämförde
vi resistensgraden mot rhizomania i olika sockerbetsmaterial.
Material och metoder
Syftet med studierna var att studera om resistensen mot BNYVV förstärks om flera
konventionella resistenskällor kombinerads i detta fall ”Holly” med Rz1 och WB41 med Rz3.
Vidare undersökte vi hur stark resistensen mot BNYVV är i de transgena betorna i
förhållande till konventionella material.
Växthustesterna utfördes vid +20-22oC och 16 h belysning. Betfröna såddes i sand, pricklades
över till naturligt BNYVV infekterad jord 1 vecka efter sådd och odlades under 4 veckor. Vid
skörd extraherades betsaft från individuella rötter. BNYVV innehållet i de spädda
saftproverna testades med en serologisk test metod enzyme linked immuno sorbent assay
(ELISA). Resultaten från testerna utvärderades statistiskt. Transgena betor testades under
flera år i svenska fältförsök. De skördades 5 månader efter sådd, saft från rotspetarna av
enskilda rötter analyserades i ELISA.
Resultat och diskussion
Försöken visade att en kombinerad resistens av ”Holly” och WB41 ger en ökad resistens i
jämförelse med material med endast ”Holly” (Fig 1).
frekvens av plantor
1,2
1
0,8
känslig
0,6
Holly
0,4
Holly+WB41
0,2
0
0-50
50-200
>200
ng BNYVV/ml saft prov
Fig 1. Sockerbetor odlade i rhizomania infekterad jord i växthus visade på lägre mängd
BNYVV i rötterna om de bar på en kombinerad resistens av ”Holly” och WB41 jämfört med
enbart ”Holly” resistens.
De transgena sockerbetorna visade på en mycket stark resistensnivå mot BNYVV av olika
typer i så väl växthustest (Fig 2) som fältförsök.
28:2
>2.95
3
A
B
B
2
C
1
D
D
H
ol
ly
x
Tr
an
sg
en
Tr
an
sg
en
x
H
ol
ly
R
x
C
48
iz
or
ol
ly
x
H
H
ol
ly
x
ol
ly
H
H
ol
ly
kä
ns
lig
än
sl
ig
0
K
medel log ng BNYVV/ml saft prov
4
Fig 2. Sockerbetor av olika material odlades i jord infekterad med BNYVV. De transgena
sockerbetorna innehöll endast en mycket liten mängd virus i rötterna och visade därmed på en
extremt hög resistens mot rhizomania. Olika bokstäver visar på signifikanta skillnader i
BNYVV titer.
Resistenta/partiellt resistenta rhizomania sorter bör odlas så snart sjukdomen detekterats i
fältet, då kan skörden bli god samtidigt som en uppförökning av BNYVV reduceras eller
förhindras. De rhizomania resistenta sorter som idag finns på marknaden har i allmänhet en
god motståndskraft mot viruset och avkastar väl på både rhizomania smittade och osmittade
fält. I våra undersökningar har vi visat att en ännu högre resistens nivå kan uppnås genom att
kombinera olika resistenskällor. Den hittills starkaste kända resistensen mot BNYVV erbjuder
transgena sockerbetor. Detta ger gott hopp att även i framtiden kunna bemästra den svåra
virussjukdomen rhizomania.
Referenser
Asher, M.J.C. 1993. Rhizomania. I: Cooke, D.A. & Scott, R.K. (eds) The sugar beet crop,
Science into practice. Chapman & hall, London, pp 311-346.
Gidner, S., Lennefors, B.-L., Nilsson, N.-O., Besefelt, J., Johansson, E., Gyllenspetz, U. &
Kraft, T. 2005. QTL mapping of BNYVV resistance from the WB41 source in sugar beet.
Genome 48, 279-285.
Lennefors, B-L., Lindsten, K. & Koenig, R. 2000. First record of A and B type Beet necrotic
yellow vein virus in sugar beets in Sweden. European Journal of Plant Pathology 106, 199201.
Lennefors, B.-L., Savenkov, E.I., Bensefelt, J., Wremerth-Weich, E., van Roggen, P.,
Tuvesson, S., Valkonen, J.P.T. & Gielen, J. 2006. dsRNA-mediated resistance to Beet
necrotic yellow vein virus infections in sugar beet (Beta vulgaris L.ssp. vulgaris). Molecular
breeding 18, 313-325.
28:3
