Kärlekens kemi - Lunds universitet

maj/kärlekens kemi
Foto: Shutterstock
Alla aktuella
evenemang finns på
Kemins års hemsida:
www.kemi2011.se
Kärlekens kemi
Förr trodde man att kärleken satt i hjärtat eftersom det är där den känns men egentligen
handlar det om kemi i hjärnan. Här förklarar Ulf Ellervik hur det hänger ihop.
(Av Ulf Ellervik, professor i bioorganisk kemi, Lunds universitet)
D
et var tio kvinnor och sju män
som valts ut för undersökningen och de hade alla det gemensamt att de för tillfället var häftigt förälskade.
Efter en kort enkät skickades de in i en
maskin för funktionell magnetresonansavbildning, en apparat som i vanligt tal brukar
kallas för magnetkamera. Magnetkameran
»
området.
Undersökningen startade med en räkneövning för att nollställa alla eventuella romantiska tankar. Sedan visades en bild på
en nära vän som försökspersonen inte hyste
några amorösa känslor för och hjärnan undersöktes. Sedan följde ännu en räkneövning och därefter visades ett fotografi på den
älskade. Nu blev det riktigt spännande för
Pröva att räkna baklänges i steg om sju från ett slumpvis valt fyrsiffrigt tal.
OK – känner du dig romantisk? Nej, skulle inte tro det...
mäter blodgenomströmningen i olika delar av hjärnan och ett ökat blodflöde brukar tolkas som ökad hjärnaktivitet i just det
28
när bilden visades ökade blodflödet i delar
av hjärnan som har extra många receptorer
för signalsubstansen dopamin.
Vår hjärna är oerhört komplicerad och
olika delar styrs av olika signalsubstanser
och det verkade som om just förälskelser
styrs av dopamin. Lite intressant var att även
pengar gjorde att samma område i hjärnan
aktiverades.
Det vi i dagligt tal kallar för kärlek kan delas in i tre helt olika stadier: lust, förälskelse
och kärlek. Lust gör att vi känner sexuell attraktion för någon, förälskelse innebär en total fokusering på denna person medan kärlek är en stark, långvarig bindning. Med lite
tur är det samma person i alla tre skeendena
men det behöver inte vara så, fysiologiskt.
Undersökningar med magnetkamera har
nämligen visat att de tre systemen bara delvis
hänger samman och det är därför fullt möjligt att känna lust för en person, vara föräls-
kemivärlden Biotech med Kemisk Tidskrift. Nr 5. Maj 2011
Ill: Shutterstock
Lust är enklast att förklara och styrs i mångt
och mycket av hormonerna testosteron och
östrogen. Lite slarvigt brukar vi kalla det första för manligt könshormon och det andra för
kvinnligt men både män och kvinnor behöver faktiskt båda för att känna lust. Män har
vanligen tio gånger mer testosteron än vad
kvinnor har men kvinnor är å andra sidan
mer känsliga för hormonet. Det är faktiskt
fullt möjligt att själv öka sina testosteronnivåer en smula genom någon tävlingsinriktad sport – varför inte tennis. Men lust har
inget med förälskelse att göra. Både män
och kvinnor som ordineras testosteron för få
tillbaka förlorad sexlust berättar att det fungerar alldeles utmärkt men de kände sig vare
sig förälskade eller mer tillgivna sin partner.
Förutom signalsubstansen dopamin spelar noradrenalin och serotonin viktiga roller
vid en förälskelse. Dessa tre signalsubstanser måste vara i balans för att vi ska må bra
psykiskt och fysiskt.
Förutom sömn, inlärning, minne, kroppstemperatur, känslor och aptit styr dessa substanser också uppmärksamhet, motivation
och igenkänning och de verkar dessutom
styra kroppens belöningssystem. Vid en förälskelse rubbas alla cirklar. Nivåerna av dopamin och noradrenalin rasar i höjden medan serotonin minskar. Nu händer en massa
spännande saker.
Förälskelse finns i alla kulturer och har sett
likadan ut genom alla tider. När vi träffar vår
romans dunkar hjärtat kraftigt, vi blir svettiga
i handflatorna och vi rodnar. Allt detta beror
på noradrenalin. Samtidigt gör de förändrade
nivåerna av dopamin och serotonin att både
vår aptit och vårt sömnbehov minskar och vi
kan helt fokusera på att
uppvakta vår älskade.
Droger som påverkar nivåerna av dopamin och serotonin,
till exempel kokain och
amfetamin, ger liknande
effekter och har faktiskt
använts både som bantningsmedel och som
uppiggande medicin.
Ecstasy, som liknar
amfetamin, är en
drog som är känd
för att ge missbrukaren en känsla av
John William Godward The Old Old Story, Wikimedia Commons
kad i en annan och slutligen känna tillit och
kärlek till en tredje. Det finns heller ingen
förutbestämd ordning på de tre skeendena
även om attraktion vanligen kommer före
förälskelse som i sin tur oftast föregår kärlek.
Vid en förälskelse ändras nivåerna av signalsubstanserna dopamin, serotonin och noradrenalin i hjärnan.
förälskelse och en ökad kramighet.
Vid en depression förändras alla nivåer av
signalsubstanserna och läkaren brukar då
pröva så kallade SSRI-mediciner som gör
att mängden serotonin, som oftast är för låg,
ökar. En bieffekt är tyvärr att medicinen gör
det svårare att bli förälskad.
Många nyförälskade uppger att de tänker
på sin kärlek 85 % av sin vakna tid. Detta
närmast tvångsmässiga, men ack så härliga,
beteende hör troligen ihop med låga serotoninnivåer, något som också observerats hos
människor med tvångssyndrom.
Kanske är förälskelse en besatthet och
vårt omdöme stängs delvis av under en tid.
Mycket tyder på att vi inte kan vara förälskade i mer än en person åt gången. Varför
blir vi då så lyckliga när vi är kära?
Dopamin är en signalsubstans som kraftigt
påverkar vårt belöningssystem. Det är dopamin som gör att en drogmissbrukare fastnar
i sitt beroende och det är samma substans
som gör att man faktiskt kan bli beroende
av förälskelse.
Tyvärr, eller kanske som tur är, vänjer sig
så småningom kroppen vid de förhöjda nivåerna och vi bygger upp en tolerans. Det gör
att förälskelsen gradvis klingar av och även
om vi svär på att vi kommer att vara förälskade för evigt, så talar nivåerna av signalsubstanserna ett helt annat språk. De flesta
djur har en förälskelseperiod från minuter
upp till veckor.
Vi människor kan vara förälskade be-
kemivärlden Biotech med Kemisk Tidskrift. Nr 5. Maj 2011
tydligt längre men efter ett till två år är
alla nivåer utan förskoning tillbaka på ursprungsnivåerna och när den intensiva förälskelsefasen är över upptäcker vi brister hos
vår partner. De har inte uppkommit helt
plötsligt utan funnits där hela tiden, dolda
i ett töcken av dopamin och noradrenalin.
Det finns dock hopp, för samtidigt som
dopaminet minskar ökar nivåerna av andra
signalsubstanser.
Kanske är det beskrivningen av Noas ark
som fått oss att tro att de flesta djurarter lever i par. Inget kan vara mer fel. Det är bara
omkring tre procent av alla däggdjursarter
som lever i par och det är därför svårt att
studera parmässig bindning - det vi i dagligt tal kallar kärlek.
Ett monogamt undantag är dock den nordamerikanska präriesorken (Microtus ochrogaster) som lever i livslånga förhållanden vilket för en präriesork betyder ett till två år.
Till skillnad från sina betydligt mer frigjorda
kusiner ängssorkarna kan ett präriesorkpar
sitta i timmar och putsa varandra, något som
motsvarar kramar och kyssar hos människor.
När de gör det frigörs en substans vid
namn vasopressin i hjärnan på hanarna och
det verkar som om det är detta hormon som
binder dem till honorna.
Genom att blockera den gen som styr vasopressin blev präriesorkarna betydligt mer
promiskuösa och genom att istället lägga till
genen hos de lättfotade ängssorkarna blev
de monogama.
Hos honorna frigörs istället det snarlika
hormonet oxytocin, bara två aminosyror skiljer det från vasopressin, vid parningen och
det verkar fungera på ett liknande vis. I ett
försök kunde forskarna visa att en enda injektion av oxytocin i hjärnan gjorde att honan
omedelbart fäste sig vid en hane.
Människan bildar också par och även hos
oss verkar de båda ämnena spela viktiga roller. Oxytocin kan bildas både i vävnad och
i hjärnan och det frigörs stora mängder i
livmodern vid förlossning och det är detta
hormon som stimulerar mjölkproduktionen
hos ammande mödrar.
Det verkar också som om det är oxytocin
som hjälper till så att mamman och barnet
knyter an till varandra. Så långt verkar de
flesta däggdjur fungera på samma vis.
Men hos oss, och präriesorkarna har systemet utvecklats en smula och fungerar även
för att vi ska knyta an till varandra - kärlek.
Oxytocin frigörs faktiskt varje gång vi har
sex och det verkar göra att vi slappnar av
och mår bra tillsammans.
Nu är det dock så fantastiskt att oxytocinnivåerna stiger bara man kramas. Så, slå ett
slag för kemin – krama någon redan idag. kb
29