Nicole Nelson
Grupp 4 GS
Popularisering
Kärlekens kemi
Kärlek. De allra flesta har någon gång fått uppleva känslan – pirret i magen,
hjärtat som rusar iväg, kinder som rodnar och värmen som sprider sig som en
löpeld i kroppen. Just känslan av att vara kär har beskrivits på en mängd olika
sätt i alla tider, i allt från dikter till dramer. Men att beskriva kärlek på
molekylnivå är inte lika vanligt. Vad är kärlek egentligen, rent kemiskt? Vad
händer i kroppen när vi blir kära? Och vad är nyckeln till evig kärlek?
Forskning om kärlekens kemi har hittills, förståeligt
nog, kommit i skymundan till förmån för forskning om
exempelvis cancer och hjärt- och kärlsjukdomar. Därför
består mycket av den forskningen som finns snarare av
spekulationer och teorier. Den mest förespråkade av
dessa teorier är att kärleken utvecklas i tre olika faser;
lustan, romantisk attraktion och tillgivenhet.
Under den första fasen, lustan, lägger vi märke till
något hos en annan person, och plötsligt säger det
”klick”. Kanske är det en blick, en naken axel, någon
som går sexigt eller luktar gott som fångar vårt intresse.
På ett mer instinktivt plan attraheras män av ett
ungdomligt ansikte och en smal midja kombinerat med
breda höfter. Kvinnor attraheras av ett symmetriskt
ansikte, men det varierar lite beroende på ålder och hur
fertil hon är.
När denna attraktion uppstår, det berömda ”klicket”,
skickar ”klicket” en signal – dopamin – till
belöningsområdet i hjärnan och till det autonoma
nervsystemet, som väcker upphetsande och svallande
känslor inom oss. Dopaminet ger en euforisk känsla
och skapar ett beroende, vi vill helt enkelt ha mer av
personen. Det är ungefär här, när dopaminet rusar
genom blodet, som hjärnans förstånds- och
kontrollområden loggar ut. På människosläktets mest
grundläggande nivå är det inte meningen att vi ska
tänka under denna fas, utan vi ska helt och hållet hänge
oss åt ruset. Egentligen är detta rus en biologisk
drivkraft, en förutsättning för att vårt släkte ska kunna
fortplanta sig och överleva.
När vi skapat en kontakt med personen, kanske
pratat lite med honom eller henne, blir vårt intresse
ofta starkare. Stämmer lustan, alltså vår omedelbara
attraktion, överens med andra egenskaper som gör att
vi faller för en person, exempelvis kroppsspråk och
gemensamma intressen, övergår vi till fas två – den
romantiska
attraktionen,
den
passionerade
förälskelsen. Plötsligt bankar hjärtat hårdare, vi blir
röda om kinderna, gör klumpiga saker och får
tunghäfta så fort vi är i närheten av personen. Allt tack
Fakta: hjärnkoll
Centrala nervsystemet är kroppens
kommandocentral och består av hjärnan
och ryggmärgen.
Autonoma nervsystemet är de nerver
som styr aktiviteten i våra inre organ, som
inte kan påverkas av viljan, exempelvis
hjärta, andning och mag-tarmfunktioner.
Hypofysen är en körtel, lika stor som en
böna, belägen under hjärnan. Hypofysens
funktion är att producera flera olika
hormoner som sedan skickas ut i blodet.
Den styr över alla de andra hormonella
organen i kroppen.
Signalsubstans är molekyler som ger
signaler från en nervcell till en annan i
nervsystemet. Signalsubstans är hjärnans
kemiska ”budbärare” och när vi känner,
tänker,
upplever
och
minns
är
signalsubstanser inblandade.
Fakta: kärleksämnen
Dopamin är en av de viktigaste signalsubstanserna i det centrala nervsystemet och
reglerar bland annat muskelrörelser,
vakenhet, glädje, entusiasm och kreativitet.
Dopamin kallas hjärnans glädjemolekyl,
och gör att vi mår bra. När vår kropps
grundläggande
behov
tillfredsställs,
exempelvis hunger, törst, sömn, belönas vi
med en dos dopamin.
Fenyletylamin kallas ”Kärleksmolekylen”
och är nära besläktad med det
narkotikaklassade
ämnet
amfetamin.
Fenyletylamin ökar värme, tillgivenhet,
sexualitet och känslan av fysisk energi.
Serotonin har till uppgift att balansera
våra känslor och styr bland annat hunger,
glädje, irritation, trötthet, ilska, välmående
och livslust.
Vasopressin (för män) och oxytocin (för
kvinnor) utsöndras från hypofysen och är
ämnena som tar över efter dopaminet när
förälskelsen övergår till mer stillsam kärlek.
Dessa hormoner ökar i koncentration i
blodet vid beröring och intimitet.
Nicole Nelson
Grupp 4 GS
Popularisering
vare fenyletylaminet som sprids likt ett drogrus i kroppen. Ytterligare ett ämne,
serotoninet, frigörs i den här fasen. Serotoninet ockuperar våra tankar med bilder och
minnen av personen, och skapar en längtan när hon/han inte är närvarande.
Tyvärr varar inte det här härliga kemiska kärleksruset för evigt. Den romantiska
attraktionen brukar vanligtvis avta efter sex till åtta månader, när de rosa molnen
skingras och verkligheten hinner ikapp oss. Det är först då vi vet om vi valt rätt. Har
vi tur byts dopaminet istället ut mot hormonerna vasopressin, för män, och oxytocin,
för kvinnor. Förälskelsen går då in i den tredje och sista fasen – tillgivenheten, den
sociala bindningen. Vasopressin och oxytocin brukar också kallas mys- ochpyshormon, eftersom de framkallar en stadig, trygg och skön känsla av att vara med
varandra.
Men säg den lycka som består... Precis som de andra ämnena, behöver dessa två
hormon underhållas för att överleva och detta görs bäst genom fysisk beröring. Bara
något så enkelt som en massage eller en smekning gör att hormonet utsöndras och
förhållandet kan hållas vid liv.
Vad har vi då lärt oss av kärlekens kemi? Sammanfattningsvis kan vi säga att när det
euforiska ruset vid den första attraktionen inte längre skickas ut, och när den
passionerade, drogliknande förälskelsen falnat, måste alltså mys- och pyshormonen
ta vid för att förhållandet ska bli långvarigt. Och nyckeln till evig kärlek då? Jo, vi kan
(med en nypa salt) konstatera att evig kärlek stavas för män: v-a-s-o-p-r-e-s-s-i-n,
och för kvinnor: o-x-y-t-o-c-i-n. Kärlek är alltså inte mer än en kemisk cocktail i våra
hjärnor.
Källor:
http://www.bioscience-explained.org/SEvol2_2/pdf/lovechemsve.pdf
Artikel skriven av Ernst Nyström, sektionen för Endokrinologi, Sahlgrenska
Akademin vid Göteborgs universitet
http://www.dn.se/livsstil/halsa/ga-till-gymmet-och-bli-kar-1.1091190
Artikel i DN 2010-05-10, intervju med Åke Pålshammar, neuropsykolog vid Uppsala
universitet
http://www.ne.se/
Uppslagsverk för de medicinska termerna
Nicole Nelson
Grupp 4 GS
Popularisering
