O jämlika barndomsår Två olika metoder Konjunktursvängningarna under 1990-talet påverkade också barnens ekonomiska standard. Trots uppgången i slutet av 1990-talet hade barnen 1999 inte nått upp till samma nivå som barn hade 1991. Det som påverkade barns ekonomiska standard mest var dock inte konjunkturen. Genom att följa några grupper barn över ett antal år kan vi se att förändringar i familjesammansättningen, t.ex. separationer och nya syskon, betydde långt mer. Av Margareta Eriksson U nder första hälften av 1990-talet drabbades nästan alla grupper i befolkningen av minskade inkomster. Året 1996 innebar en bottennivå. Barn och deras familjer hade det året ungefär 10 procent lägre ekonomisk standard (disponibel inkomst per konsumtionsenhet) än vad 1991 års barn hade. Från 1996 förbättrades dock ekonomin. 1999 års barn levde i familjer med 9 procent högre ekonomisk standard än vad 1996 års barn gjorde. Men man nådde inte upp till 1991 års nivå. Endast barn med sammanboende föräldrar och högst ett syskon nådde 1999 upp till samma nivå som motsvarande kategori 1991. Kraftigast minskning, drygt 5 procent, drabbade barn med ensamstående föräldrar. Bäst återhämtning bland småbarn Men hur ser förändringen i standard ut för barn i olika åldrar? Ja, mellan 1991 och 1996 var den procentuella minskningen i stort densamma i olika ålders4 grupper. Mellan 1996 och 1999 däremot, då de flesta fick ökad standard, fanns skillnader mellan barn i olika åldrar. Det var i gruppen 0–5 år som ökningen var störst. 1999 års småbarn levde i familjer med 12 procent högre standard än 1996 års småbarn gjorde. Därmed tillhörde 0–5-åringar barnfamiljerna med den genomsnittligt högsta standarden. Det är alltså barn som föddes under åren 1994–99, år med starkt sjunkande och i slutet exceptionellt låga födelsetal. Tidigare har den högsta ekonomiska standarden återfunnits i de äldsta barnens familjer. Gärna barn men först god inkomst Under lång tid har unga människor väntat allt längre med att bli föräldrar. Småbarnsföräldrar blir därför i genomsnitt allt äldre. Denna utveckling accelererade under 1990-talet och kan ha bidragit till att det har blivit vanligare att småbarn lever i familjer med relativt hög ekonomisk standard. Det vanliga är att man väntar med att skaffa barn tills man har etablerat sig på arbetsmarknaden. Vi vet att benägenheten att skaffa ett första barn är större när inkomsten är god. Detta samband har blivit tydligare under 1990-talet då fruktsamheten minskade för kvinnor med låga in- I denna artikel används två olika metoder för att mäta om barn har fått det bättre eller sämre mellan olika tidpunkter. Metod ett är en tvärsnittsstudie. Den används när man vill jämföra t.ex. barnfamiljer 1991 med barnfamiljer 1995. Metoden innebär att man jämför skilda populationer. Många av barnfamiljerna från 1991 är inte längre barnfamiljer 1995 osv. Samtidigt har nya barnfamiljer tillkommit. Metod två är en longitudinell studie. Den används när man vill följa samma personer över tid, t.ex. enskilda barn mellan 1991 och 1995. Metoden innebär att man jämför samma population vid olika tidpunkter. komster men var oförändrad för kvinnor med höga inkomster. Fler småbarn fattiga Inkomstspridningen har ökat. Trots att de yngsta barnens familjer hade den mest positiva inkomstförändringen under 1990-talet ökade andelen fattiga småbarn (disponibel inkomst per konsumtionsenhet under 50 procent av medianvärdet för samtliga). Andelen som levde under socialbidragsnormen ökade. I övriga åldersgrupper minskade andelen fattiga barn åren 1997–99. Så trots att det var 0–5-åringar som hade den genomsnittligt högsta inkomstnivån 1999 var det också bland 0–5-åringar som andelen fattiga barn var störst. Detta kan delvis förAlltjämt under 1991 års nivå för barn klaras av att småbarn, helt Disponibel inkomst per konsumtionsenhet naturligt, i genomsnitt har Medianvärde i 1000-tals kronor i 1999 års priser yngre föräldrar än vad äldre 1991 1996 1999 barn har. Barn med unga Samtliga barn 0–17 år 99 89 97 föräldrar är ofta mer utsatta med sammanboende föräldrar 102 92 101 ekonomiskt än barn med äldmed ensamstående föräldrar 88 77 83 re föräldrar eftersom unga 0–5 år 98 89 100 hade svårt att få fotfäste 6–12 år 97 88 96 på arbetsmarknaden under 13–17 år 104 94 96 1990-talet och därför hade Ensamstående vuxna utan barn 113 106 113 små inkomster. Många av Sammanboende vuxna utan barn 143 137 152 dem vågade ändå satsa på att Hela befolkningen 113 105 113 skaffa barn. ▲ 0–5-åringar låg 1999 på en något högre nivå än 1991. 13–17-åringar låg klart under 1991 års nivå. VälfärdsBulletinen Nr 1 2002 FAMILJ Sämre om det kommer syskon Flest fattiga bland de yngsta Utveckling 1996 till 1999 för ensambarn födda 1990. Procentuell förändring Andel barn som är fattiga1. Procent Familjetyp 1996 1999 Procent 7 Standardminskning Standardökning –17 % 0–5 år 6 +48 % 6–12 år 5 +7 % –13 % 4 13–17 år –22 % 1991 1993 1995 1997 +12 % 1999 1) Tillhör familjer med disponibel inkomst per konsumtionsenhet under 50 procent av median för samtliga. ▲ Andelen fattiga barn i åldrarna 0–5 år ökade under 1990-talet. För övriga åldrar var skillnaderna små. Bättre med åren? Ända fram till slutet av 1990-talet har det sett ut som om barnen, ju äldre de har blivit, kommit att leva i allt bättre ställda familjer. Äldre barn har haft det i genomsnitt bättre än yngre. Föräldrar har med tiden fått bättre inkomster, dels genom högre lön, dels genom fler arbetstimmar. När barnen blir äldre är det inte längre nödvändigt att jobba deltid. Men samtidigt har familjen kanske med åren blivit större med högre utgifter som följd. Många föräldrar har separerat och det har medfört ökade ekonomiska påfrestningar. Sammantaget är det många faktorer som påverkar familjernas ekonomiska standard och som bestämmer hur den utvecklas tills barnen blir 18. För första gången har vi nu haft tillfälle att följa några grupper barn över ett antal år och direkt se hur den ekonomiska standarden har förändrats. Där framgår tydligt att det långt ifrån är självklart att ekonomin i familjerna blir bättre med tiden. Goda och dåliga tider En del barn växer upp i goda tider, andra hamnar mitt i lågkonjunktur och arbetslöshetstider. När vi studerar barn som levde i samma typ av familj både när de var 6 år och när de var 9 år, alternativt både när de var 9 år och när de var 13 år, ser vi tydligt vad arbetslöshet och förändringar inom socialförsäkringsområdet inneVälfärdsBulletinen Nr 1 2002 –30 –20 –10 0 10 20 30 40 50 ▲ Om föräldrarna separerar eller om barnet får syskon innebär det en standardminskning för barnen. bar för gruppen som helhet. När det gäller åren mellan 6 år och 9 år hade t.ex. barn födda 1986 otur. Under dessa 3 år (1992–95) minskade den ekonomiska standarden i deras familjer. I gengäld fick de uppleva en ökad standard åren mellan 9 år och 13 år (1995–99). Barn födda 1982 fick däremot vara med om en försämring åren mellan 9 år och 13 år (1991–95). Fler barn – mindre för var och en Även under det dramatiska 1990-talet var det, oavsett goda eller dåliga år, ändå familjens ökade eller minskade försörjningsbörda som betydde mest för hur den ekonomiska standarden utvecklades för barnen. Nytillkomna syskon innebar en mycket tydligt ökad påfrestning på familjerna. För ensambarn som fick syskon, men i övrigt hade en oförändrad familjesituation, försämrades den ekonomiska standarden kraftigt (kring 25 procent) under den sämre perioden före 1996 och med ca 15 procent under den bättre perioden i slutet av 1990-talet. Om syskon däremot försvann ur familjen där föräldrarna var sammanboende innebar det en kraftigt ökad ekonomisk standard för de kvarvarande; med nästan 50 procent under goda tider och med 20–25 procent under sämre tider. Fler försörjare – mer att dela på När en ensamstående förälder fick en partner medförde det kraftigt förbättrad ekonomisk standard, för ensambarn en genomsnittlig ökning med nästan 50 procent i uppgångstider och med 20 procent i nedgångstid. Om också syskon tillkom raderade detta ut hela ökningen i sämre tider. I goda tider blev det fortfarande en viss standardökning. Om ensambarnets föräldrar separerade minskade standarden kraftigt för barnet; i nedgångstid med 30-procent mot 5 procent om familjen var intakt. I uppgångstid medförde separationen en mer än 20-procentig försämring mot en 10-procentig förbättring i de familjer som förblev intakta. ● Margareta Eriksson arbetar med boendestatistik vid SCB, tfn 019-17 60 62 e-post: [email protected] Källor SCB: Barnens del av kakan. Demografiska rapporter 2002:1 RFV: När har vi råd att skaffa barn? RFV analyserar 2001:8 5