LABORATORIEMEDICIN
Metodinformation
Fenytoin, P-, Metodinformation
Dokument ID
8001-1
Godkänt av
Ian Jones
Gäller fr o m
2015-04-16
1
SYNONYM
2
NPU-KODER
3
TOLKNING
Plasma koncentration av fenytoin korrelera väl mot den antiepileptiska effekten
men dosen kan skilja sig mycket mellan individer. Det finns väldigt många andra
läkemedel som interagera med fenytoin och terapeutiska bredd är smal. Mätning
av plasma koncentration av fenytoin är synnerligen viktig. För korsreaktivitet av
andra substanser i testet se Siemens bipacksedel. (Multiplicera μg/mL med 4 för
att få μmol/L).
4
INDIKATION
Under insättningen av fenytoin (genotypning av CYP2D6 rekommenderas!), vid
dosändring, vid terapisvikt, vid misstanke av förgiftning, vid insättning av andra
läkemedel och under graviditet.
Indikationer för bestämning av fritt fenytoin är i fall med läkemedelsinteraktioner,
onormala albuminkoncentrationer, uremi m.m.
5
BAKGRUND
Fenytoin är ett hydantoinderivat med antikonvulsiv och svag hypnotisk effekt.
Omkring 90 % av den orala dosen absorberas. Fenytoin är till 90-95 % bundet till
plasmaproteiner, huvudsakligen albumin. Det en den fria fraktionen som är aktiv.
Bindningen är betydligt lägre hos patienter med njur- eller lever-sjukdomar samt
nyfödda och gravida under sista trimester. Fenytoin oxideras av CYP2C9 i levern
till huvudsakligen 5-(4-hydroxyfenyl)-5-fenylhydantoin (p-HPPH) som är en
inaktiv metabolit. Leverenzymer har en begränsad kapacitet för metabolisering
av fenytoin och farmakokinetik är dosberoende. Halveringstiden är vid låga
koncentrationer ca 13 timmar men ökar till ca 46 timmar vid steady statekoncentration på 80 µmol/L. Jämviktskoncentration uppnås efter ca 7 dagars
behandling.
Dosrelaterade biverkningar inkluderar illamående, darrningar, trötthet och
nystagmus och även irreversibla hjärnskador. Kroniska biverkningar är akne,
hirsutism och tandkötts-förtjockningar.
Metaboliska interaktioner med andra läkemedel är vanliga och kan ha klinisk
betydelse. Listan är lång, se Fass. Vissa hämmar fenytoinets metabolism vilket
leder till högre koncentration och risk för biverkningar. Andra läkemedel kan
stimulera metabolismen och ge lägre koncentrationer av fenytoin.
Verkningsmekanismen är inte helt klarlagd. Fenytoin, som karbamazepin har en
membranstabiliserande effekt relaterad till ”snabba natriumkanaler”.
Fenytoin används främst vid grand mal och andra lokala anfall men även vid
psykomotoriska epilepsier. Är oftast att föredra hos äldre patienter men pga.
Pappersutskrift
Dokument som skrivits ut på vitt papper är ej dokumentstyrd kopia och ska före användandet kontrolleras mot original i Centuri.
Utskrift på färgat papper signerad av kvalitetsombud är dokumentstyrd kopia.
1(2)
LABORATORIEMEDICIN
Fenytoin, P-, Metodinformation
Metodinformation
Dokument ID
8001-1
Godkänt av
Ian Jones
Gäller fr o m
2015-04-16
kosmetiska biverkningar (se ovan) undviks i allmänhet hos yngre patienter.
Intravenöst fenytoin används mot status epilepticus.
Fenytoin ingår i preparaten Lehydan, Epanutin , Fenantoin. För intravenös och
intramuskulärt bruk används en ”pro-drug” fosfenytoin, Pro-Epanutin
6
PREANALYS (PATIENT FÖRBEREDELSE, FÖRVARING AV PROV,
ALTERNATIV PROVRÖR MM)
Provtagning strax innan nästa dos. Prov tas minst en vecka efter start av
behandling och minst 4 dagar efter dos ändring.
Rör med Na-heparin utan gel tas i första hand. Li heparin utan gel går också bra.
Provet centrifugeras 2400g x5 min inom 3 h. Skall hällas av omgående.
Analyseras inom 30 h.
Kan dock förvaras 12 h innan centrifugering och 5 d i kyl.
7
MEDICINSKT LARMVÄRDE
>160 μmol/L
8
REFERENSINTERVALL
Terapeutiska intervaller
Vuxna 40 – 80 μmol/L
Barn 60 – 100 μmol/L
> 80 µmol/L nystagmus, > 120 µmol/L ataxi, > 160 µmol/L letargi, 250 µmol/L
uttalade förgiftningssymptom.
Referens Fass
9
REFERENSER
Phenytoin_2 (PHNY2) 10494024_EN Rev.B 2011-02
Simonsson P, Vinge E, Skerfving S. Läkemedel, förgiftningar och missbruk.
Fenytoin. In: Nilsson-Ehle P, Berggren Söderlund M, Theodorsson ed. Laurells
klinisk kemi i praktisk medicin. 9e ed. Lund: Studentlitteratur; 2012. p. 683.
Hallworth M and Watson I. Therapeutic Drug monitoring and Laboratory Medicine.
London: ACB Venture Publications, 2008. p. 57-62.
Fass.se Fenatoin Recip (accessed 2015-02-05)
Urdal P, Brun A, Åsberg A, editors. Fenytoin. Brukerhåndbok i medisinsk
biokjemi. 4e utg. Akademisk fagforlag; 2009. p. 221-2.
Pappersutskrift
Dokument som skrivits ut på vitt papper är ej dokumentstyrd kopia och ska före användandet kontrolleras mot original i Centuri.
Utskrift på färgat papper signerad av kvalitetsombud är dokumentstyrd kopia.
2(2)
