Predikan i S:t Hans kyrka Första söndagen i Fastan den 1 mars 2009
Genesis (1 Mos) 16:1-13 * Hebreerbrevet 4:14-16 * Matteus 4:1-11
om när Jesus frestades är en berätB erättelsen
telse om en verklig händelse i Jesu liv. Fast
det står inte så mycket om de praktiska detaljerna,
till exempel vilken öken Jesus var i eller i vilken
gestalt djävulen uppträdde eller hur djävulen visade
Jesus alla riken i världen – vilket rimligen beror på
att händelsen är en typhändelse för frestelser över
huvud taget och berättelsen en allmängiltig
berättelse om den eländige frestarens metoder i
alla tider.
Först fastade Jesus i fyrtio dagar. Så gjorde
också Mose (2 Mos 34:28) och Elia (1 Kung 19:8)
tidigare i historien – vilket markerar Jesu samhörighet med de båda stora representanterna för Gudsfolkets gamla historia och med Lagen och Profeterna. Nästa gång Jesus är tillsammans med
Mose och Elia är på Förklaringsberget. Vägen till
härlighetens berg verkar gå genom frestelsernas
öken (jämför 1 Kung 19:8).
De fyrtio dagarna i öknen anspelar också på
Gudsfolkets fyrtio år i öknen. Den ökentiden är en
bild för jordelivet. En sanning som denna söndag
stryker under är att frestelser tillhör jordelivet och
dess villkor. Vi får vantrivas med frestelserna, men
vi ska inte bli förvånade över att de finns.
Jesus själv var utsatt för frestelser hela sitt
jordeliv, alltså inte bara den gång som dagens
evangelium berättar om. Han frestades på alla sätt,
står det, och det är bokstavligt menat.
I den tredje frestelsen i dagens evangelium ljög
djävulen rakt upp och ned när han lovade att ge
Jesus alla riken i världen och deras härlighet. Det
kan inte djävulen inte lova, ty han äger inte rikena i
världen. Det är bara så typiskt att han ljög. Det var
likadant i paradiset när han sade till Eva att hon och
Adam dels inte skulle dö, dels bli som gudar med
kunskap om gott och ont, om de bara gjorde som
han ville och åt av det förbjudna trädet (1 Mos 3:45). Det var inte sant – vilket de snabbt och bittert
fick erfara.
Men det är typiskt att frestelserna ljuger, skönmålar och utlovar det som inte finns.
I de båda första frestelserna i dagens evangelium sade djävulen till Jesus: "Om Du är Guds Son,
så…" Vad då om? Både Jesus och djävulen visste
att Jesus är Guds Son. Djävulen visste att Jesus
visste. Det behövdes inga bevis. Djävulen bara
retades: nå, visa nu vem du är.
Fast det var mer än att retas. Djävulen visste
vad han gjorde. För det här är den känsliga punkten. Jesus vill inget hellre än att människor ska
bekänna Honom som Guds Son och hela världens
Herre och att vi ska säga Ja till vad det betyder och
till de konsekvenser det får. Jesus vill inget hellre,
vilket betyder att djävulen inget hellre vill än att
människor ska tveka om det, betvivla och ifrågasätta det och, inte minst, låta bli att det ta på allvar.
Är Jesus Guds Son? Ja, säger Bibeln, Ja,
säger den kristna kyrkan, Ja, säger kristen tro.
Jesus är Guds enfödde Son, född av Fadern före all
tid, Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann
Gud, född och icke skapad, av samma väsen som
Fadern.
Men tror vi det?
Om vi tror att Jesus är Guds Son är grunden
lagd för seger över frestelser, djävlar och annan
ondska, i vilken gestalt den än må uppträda. Kampen är inte över för den som bekänner Jesus som
Guds Son, men grunden för segern är lagd för den
som gör det.
När Jesus hängde på korset, sade människor
hånfullt till Honom: "Om Du är Guds Son, hjälp nu
Dig själv, och stig ner från korset" (Matt 27:39-40).
Det är, vad jag förstår, den yttersta av frestelser,
den att förneka att den korsfäste Jesus är Guds
Son. Vilket omvänt betyder att det som besegrar
alla frestelser (och allt annat ont) är just bekännelsen och tilliten till och fasthållandet vid den Korsfäste Guds Son Jesus.
Djävulen står som förlorare om det är sant att
den Korsfäste Jesus är Guds Son – och om vi envist håller oss till Honom, i hjärtats tillit och i bönens
och sakramentens gemenskap med Honom.
Då behöver vi för övrigt inte förvandla stenar till
bröd, för Han är Livets bröd och den som kommer
till Honom behöver aldrig hungra och den som tror
på Honom aldrig någonsin törsta. Vi behöver inte
tillbe någon demon och annan härskare för att få
alla riken i världen, ty all makt är given till Jesus och
ingen annan, och allt Hans är vårt. Vi behöver inte
kasta oss ut från någon tempelmur för att bli burna
av änglar, det är vi i långt mer vardagliga sammanhang, noga taget: ständigt.
En gång frågade Jesus sina lärjungar om vem
de menade att Han är och Petrus svarade: Du är
den levande Gudens son (Matt 16:16). Då förklarade Jesus för dem att Han måste lida och dö –
som den yttersta av sina ökenprövningar – varpå
Petrus började förebrå Honom och säga: nej,
Jesus, inte så. Som om Petrus visste bättre. Eller
rättare sagt: Han tog inte på allvar det han just bekänt: att Jesus är Guds Son. Men Jesus såg vad
som hände: att Satan lurade Petrus, varför Jesus
hutade åt Satan: Håll dig på din plats.
Också den som bekänner Jesus som Guds
Son frestas alltså – och faller, mer eller mindre ofta.
Men så länge vi ändå håller fast vid Jesus är det
inte hopplöst. I slutänden kör Jesus iväg Satan.
Om någon bekänner att Jesus är Guds son
förblir Gud i honom och han i Gud, som S:t Hans
skrev en gång (1 Joh 4:15).
Sex dagar efter Petrushändelsen tog för övrigt
Jesus med sig Petrus, Jakob och S:t Hans upp på
förklaringsberget och mötte Mose och Elia. Vägen
till härlighetens berg går genom frestelsernas öken,
hand i hand med Honom som är Guds Son.
Ära vare Fadern och Sonen och den Helige
Ande, nu och alltid och i evigheters evighet.
Amen
Niklas Adell, präst
