Men nu har Kristus uppstått
Värnamo Påskdagen 2006
Text: 1 Kor 15:17-20
[17] Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är ännu kvar i era synder.
[18] Då är också de som har avlidit i tron på Kristus förlorade.
[19] Gäller vårt hopp till Kristus bara detta livet, då är vi de mest ömkansvärda bland människor.
[20] Men nu har Kristus uppstått från de döda, som den förste av de avlidna.
Inledning: Vilken vecka vi har varit med om. Påskens drama, från jubelrop till ropen som
skallade: Korsfäst, korsfäst! Från lidande och ond bråd död till liv. Påsken är en helg med en
händelse som vi antingen tar till oss eller avfärdar som nonsens, lika trovärdigt som att
häxorna flyger till Blåkulla. Men påsken tar, till skillnad från Blåkulla, tag i den kanske mest
svårbearbetade existentiella frågan: Varför måste döden finnas, drabba oss och ta oss från
varandra?
Döden, denna följeslagare genom livet som kastar sin mörka skugga över vår livsväg. Döden,
lidandets yttersta konsekvens stör och oroar oss. Dessutom tar den oss alla förr eller senare.
Påsken tar inte tag i frågan om liv och död som en förnumstig och intellektuell paneldebatt,
nej, påsken gör upp med döden. Jesus Kristus låter sig tas av döden och dör på korset, och
döden tvingas för första gången släppa sitt byte och kapitulera för livet, livet i och genom
Gud”.
Nu kan man tänka sig att människan behöver en förklaringsmodell för att kunna hantera den
svåra frågan om livets mening när vi ändå skall dö en gång. Religioner och -ismer kommer
med olika varianter. Kristendomen har sin. Man kan tycka att moderna människor skulle
släppa denna osannolika förklaring om uppståndelse lika snabbt som det hopplöst otroliga att
vi går i repris liv efter liv i olika former och skepnader. Eller den verklighetsfrånvända synen
att alla är goda och det gäller bara att få fram det. Visst, alla bär vi på godhet men också –
handen på hjärtat – på mörka drag inom oss. Andra förklaringsmodeller till trots står
Kristendomen ståndaktigt fast med sin tro och bekännelse på Jesus Kristus som ”Korsfäst,
död och begraven, på tredje dagen uppstånden igen från de döda”. Paulus skriver t.o.m.
”Det enda jag ville veta av, när jag var hos er, det var Jesus Kristus, den korsfäste Kristus.” 1 Kor 2:2
och ”Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade,
men för oss som räddas är det en Guds kraft.” 1 Kor 1:18
Dårskap ja…
1
I
Meningslöst och ömkansvärt?
Att vara kristen, är det vettigt, förståndigt och 2000-talsmässigt? Det var nog inte bara en
tanke enbart för vår tid, utan en tanke som följt genom historien. Vi ser det genom Paulus ord
i texten vi läste nyss. ”… då är er tro meningslös … då är vi de mest ömkansvärda bland människor”.
Vi var nyss inne på behovet av en förklaringsmodell för en av våra svåraste existentiella livsfrågor. Kan det vara så att påskens under är ett intalat och påklistrat hopp. Är det som vissa
menar inget som verkligen hänt då Jesus sannolikt var skendöd, eller bortrövad och därmed
uppstod han snarare i lärjungarnas hjärtan än i verkligheten. Är det så, ja då är ju vår tro bara
något intalat skenbart för att vi inte vågar se frågan om döden i vitögat, vi blir i allra högsta
grad ömkansvärda.
Att Jesus funnits och dött råder det inget tvivel om. Därom vittnar med all önskvärd tydlighet
både Bibeln och utombibliska historieböcker. Att han bara var skendöd stämmer inte med det
som Pilatus konstaterade. Han var död, blod och vatten kom ur hans sida. Och skulle han ändå
ha överlevt korset hade han kvävts vid lindningen med tyg och kryddor. Nog var han död
alltid!
Uppståndelsen då? Ja, lärjungarna som skingrades för vinden av rädsla för judarna och
romarna lär knappast ha stulit kroppen. De hade inte fattat att han skulle uppstå och räknade
inte med det heller. Dessutom, efter det personliga mötet med den uppståndne, var de så vissa
att Jesus lever så alla, utom Johannes, fick lida martyrdöden för sin bekännelse. Det gör man
knappast för en intalad livslögn, snarare för en självupplevd sanning. Motståndarna då, stal de
kroppen? I så fall borde de tagit fram Jesu kropp när man sa att han uppstått igen.
När Paulus senare kollar upp saken går han noggrant tillväga. Han skriver i inledningen av
1 Kor 15: ”[3] Bland det första jag förde vidare till er var detta som jag själv hade tagit emot: att Kristus dog
för våra synder i enlighet med skrifterna, [4] att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen i enlighet
med skrifterna [5] och att han visade sig för Kefas (Petrus) och sedan för de tolv. [6] Därefter visade han sig
för mer än femhundra bröder vid ett och samma tillfälle, de flesta är ännu i livet, men några har avlidit. [7]
Därefter visade han sig för Jakob och sedan för alla apostlarna. [8] Allra sist visade han sig också för mig,
detta ofullgångna foster.”
Han säger att det är utan tvivel att dessa män har sett Jesus levande igen, mött honom, tagit på
honom och ätit med honom. Så kolla själv, fråga dem som var med, är hans uppmaning till en
tvekande samtid.
Alltså, vår tro hänger på om Jesus verkligen uppstod eller ej. Gjorde han det är korset Guds
kraft till frälsning, om inte, är vår tro intalad och verkningslös, meningslös, och vi framstår
som fån, jag riktigt beklagansvärda, ömkansvärda. Så vad skall vi tro på, sätta vår tro till?
2
Kanske skall vi fråga oss, vem var denne Jesus egentligen? Judarnas konung eller …?
II Vem var denne Jesus?
Galning, bedragare eller den han sa sig vara? C S Lewis, författaren till bl.a. Narnia-serien,
som nu är bioaktuell med Häxan och Lejonet, (se den om du har möjlighet) säger efter att ha
efterforskat om Jesus: Antingen var han en bedragare, galning eller så var han den han sa sig
vara. Han sa vidare: ”Kristendomen är en ståndpunkt som, om den är osann, är fullständigt
oviktigt. Om den däremot är sann är den av allra största betydelse. Det enda den inte kan
vara är `medelmåttigt betydelsefull.”
En galning, förvirrad, besatt av Belsebul – den onde? Knappast, skulle han som gett oss
världshistoriens finaste tal om kärlek, om vårt förhållande till varandra etc. vara galen? Läs
Bergspredikan i Matt 5-7 och säg mig att denne man är en galning.
En bedragare smart nog att läsa in sig på alla profetior i GT och sedan se till att de blir
förverkligade? Knappast. Det finns så oerhört många profetior, c:a 300, i GT att det vore
omöjligt att uppfylla dem, hur klurig man är. I synnerhet de som handlar om hans egen
födelse. Det är mycket svårt att påverka sin egen födelse och händelserna där omkring.
Alltså återstår alternativ tre. Han var den han utgav sig för att vara, Guds son, Messias och
den som skulle befria människan från synd och död.
Då blir frågan om vem Jesus var – och är – oerhört betydelsefull för vårt förhållande till
honom. Han kan inte vara utan betydelse eller medelmåttigt betydelsefull.
Vem är han för dig? Det kan bara du svara på. Men han kan inte stanna vid att bli
”medelmåttigt betydelsefull”, för vi behöver fundera igenom hur vi ställer oss till honom. Han
vill inte reduceras till att bli något i bakgrunden som man plockar fram till jul och gullar
kring. Han dog för oss, gav allt och finns här och nu med sitt erbjudande om liv, försoning
och hopp. Stämmer det, ja då är det nog värt risken att bli betraktad som ömkansvärd eller
svag. För då finns det djupa liv och den mening jag innerst inne, genom alla prylar och status
jag omger mig med, längtar efter.
III På kvällen samma dag
På kvällen samma dag, denna omtumlande påskdag, satt lärjungarna inlåsta i ett rum av rädsla
och förvirrade tankar. Rädsla att själva bli fångade av myndigheterna och förvirring eftersom
de visste att han dött medan kvinnorna nu säger att de mött honom levande. Dessutom var
graven tom när Petrus och Johannes varit där för att kolla upp saken. Rädsla, förvirring,
instängdhet, har du varit i det läget någon gång? Här kommer en av de vackraste påsktexterna
vi har, som lärjungen Johannes återger i sitt evangelium, Joh 20:19-22:
3
”På kvällen samma dag, den första i veckan, satt lärjungarna bakom reglade dörrar av rädsla för judarna.
Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade till dem: "Frid åt er alla." Sedan visade han dem sina
händer och sin sida. Lärjungarna blev glada när de såg Herren. Jesus sade till dem igen: "Frid åt er alla.
Som Fadern har sänt mig sänder jag er." Sedan andades han på dem och sade: "Ta emot helig ande.”
Kanske är det just här vi skall avrunda denna predikan. Men nu har Kristus uppstått, vi är inte
ömkansvärda, vår tro är inte meningslös. För han lever och har besegrat döden! Och den av
oss som tvekar, tvivlar – och vem gör inte det allt emellanåt – får stanna till för att göra sitt
personliga möte med den uppståndne. Just du, just jag, får möta honom som säger sitt ”Frid
åt er alla”. Få höra de orden och känna hans närhet när han andas på oss och säger: Ta emot
livet, döden är slukad, du behöver inte vara rädd, ta mot helig Ande.
Kanske handlar det om att våga vara närvarande inför honom och våga mötet som ger liv. Att
våga ställa sig där och erfara honom som inte är en galning, inte är en bedragare, utan som är
Guds Son och som gett sitt liv för att vi skall få liv och övernog.
Som lärjungen Johannes sammanfattar det hela i Bibelns mest kända vers:
”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan
ha evigt liv.”
Joh 3:16
4
Kjell Larsson
5
