M edicinsk kommentar
Carl Johan Sundberg, leg läkare, docent, institutionen för fysiologi och farmakologi, Karolinska institutet;
ordförande i Svenska Läkaresällskapets sektion för idrottsmedicin; medicinsk redaktör, Läkartidningen
([email protected])
Claes-Göran Östenson, professor, överläkare, kliniken för endokrinologi och diabetologi, Karolinska
Universitetssjukhuset Solna; gästredaktör för Läkartidningens serie »Motion som medicin«
([email protected])
Agneta Ståhle, med dr, specialistsjukgymnast, kardiologiska kliniken, Karolinska Universitetssjukhuset Solna;
institutionen för medicin/Neurotec-institutionen, Karolinska institutet; gästredaktör för Läkartidningens serie »Motion som medicin« ([email protected])
Människan är gjord för rörelse!
Motion som medicin mot välfärdens sjukdomar – ny LT-serie
❙❙ I detta nummer av Läkartidningen startar serien »Motion
som medicin« med syfte att ge en samlad bild av kunskapen
på området och stimulera läkare att i den kliniska vardagen
förskriva fysisk aktivitet på ett vetenskapsbaserat sätt.
Under hela mänsklighetens historia har vi varit tvungna att
vara fysiskt aktiva för att skaffa föda och överleva. Genetiskt
sett är vi idag nästan desamma som för 10 000–20 000 år sedan. Hjärta, kärl, lungor, muskler och leder behöver fysisk aktivitet för att fungera optimalt [1, 2]. Människan är inte längre tvungen att ägna större delen av sin dag åt att skaffa mat.
Mat finns i överflöd i västvärlden. Modern teknologi gör att
vi spenderar mycket lite energi i dagliga livets aktiviteter, t ex
förflyttning, diskning, tvättning och städning. Allt fler av oss
har en livsstil som helt går emot det som människan egentligen är gjord för – rörelse!
Idag finns mycket starkt vetenskapligt underlag som visar
att regelbunden fysisk aktivitet/motion minskar risken för för
tidig död totalt sett, i synnerhet vad gäller i hjärt–kärlsjukdomar. Dessutom kan fysisk aktivitet förebygga/minska
sjukdomsgraden vid typ 2-diabetes, övervikt/fetma, hypertoni, kranskärlssjukdom, dyslipidemi, vissa cancerformer,
osteoporos och depression. Fysisk aktivitet har stor betydelse
vid kroniska sjukdomstillstånd såsom artros, kroniskt obstruktiv lungsjukdom, njursvikt och hjärtsvikt. Dessutom påverkas livskvalitet och funktionsförmåga positivt, vilket är
viktigt inte bara för den enskilde individen utan också för att
det kan ge stora samhällsvinster med minskat behov av hjälp,
vård och stöd som följd. Fysisk aktivitet bör därför ingå som
en central komponent vid prevention och behandling av dessa sjukdomar och som ett självklart komplement till eller ersättning för farmakologisk behandling.
Om den fysiska aktiviteten anpassas efter individen är risken för biverkningar liten. Vid vissa tillstånd, t ex kardiovaskulära sjukdomar och typ 2-diabetes, kan det finnas behov av
en mer noggrann riskbedömning. Denna kan i sådana fall baseras på arbetsprov; vid diabetes med komplikationer bör även
en bedömning göras av hur retinopati och neuropati kan påverkas av träningen. Varje typ av fysisk aktivitet är dessutom
unik, och effekterna är multifaktoriella med påverkan på flera
riskfaktorer samtidigt – en verkan som få farmaka har.
Ett sätt att öka den fysiska aktivitetsnivån kan vara att ordinera fysisk aktivitet på recept på samma sätt och med samma uppföljning som vid annan receptförskrivning [3]. Ett alternativ till motion på recept kan vara en hälsoremiss till oli-
1776
Motion som medicin
Se även artikeln på sidan 1790 i detta nummer.
ka typer av organiserad fysisk aktivitet, där uppföljning kan
ske vid återbesök och genom remissvar från den som organiserar motionsaktiviteten.
Yrkesföreningar för fysisk aktivitet (YFA), en delförening
inom Svensk idrottsmedicinsk förening (IMF), startade sin
verksamhet under hösten 1998. Målsättningen var att, med representation av olika yrkeskategorier, utgöra ett nationellt
kraftcentrum för att främja fysisk aktivitet bland den svenska
befolkningen. Statens folkhälsoinstitut beviljade igångsättningsmedel och har därefter stött projektet ekonomiskt.
År 1999 togs beslutet att utforma Fyss (Fysisk aktivitet i
sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling), som funnits
som nätversion sedan hösten 2001 (www.fyss.se). Under
2003 har alla kapitel reviderats, och Fyss har även givits ut i
bokform i samarbete med Statens folkhälsoinstitut [4]. Fyss,
som använts på prov inom flera landsting, ska ses som hjälpmedel vid förskrivning av fysisk aktivitet på recept och för att
överbrygga ett av de vanligaste hindren för förskrivning av fysisk aktivitet – bristande kunskap om hälsoeffekterna [5].
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.
Referenser
1. Åstrand PO, Rodahl K. Textbook of work physiology: physiological
bases of exercise. 3rd ed. New York: McGraw Hill; 1986.
2. US Department of Health and Human Services. Physical activity and
health: A report of the Surgeon General. Atlanta, GA: US Department of Health and Human Services, Centers for Disease Control and
Prevention, National Center for Chronic Disease, Prevention and
Health Promotion; 1996.
3. Hellénius ML, Arborelius E. Motion på recept kan hjälpa patienten
ändra sina vanor. Läkartidningen 1999;96:3343-6.
4. Ståhle A, redaktör. FYSS – fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och
sjukdomsbehandling. Stockholm. Yrkesföreningar för fysisk aktivitet (YFA) och Statens Folkhälsoinstitut; 2003. Rapport nr 2003:44.
5. Riddoch C, Puig-Ribera A, Cooper A. Effectiveness of physical activity promotion schemes in primary care: a review. Health Education Authority; 1998.
Läkartidningen ❙ Nr 20 ❙ 2004 ❙ Volym 101
