Idrottare - en
>> TANDHÄLSA
riskgrupp för karies
och tanderosion
Tandhälsan i Skandinavien har under de senaste 30 åren förbättrats i alla åldrar. De munsjukdomar som dominerar är karies och tandlossning, men under senare år ökar även erosionsskador.
Förekomsten av dessa tandproblem varierar i olika åldrar och man kan tydligt definiera olika
riskgrupper. Det är till exempel välkänt att idrottare har en förhöjd risk för att utveckla fram­
förallt karies och erosionsskador.
>> text: Peter Lingström, professor,
Dowen Birkhed, professor, Avdelningen för cariologi,
Institutionen för odontologi, Göteborgs universitet.
[email protected]
U
ppkomsten av karies och
frätskador (erosionsskador), som har helt olika
kliniskt utseende, beror
på ett komplext samspel
mellan en rad faktorer (figur 1). För
att en kariesskada ska uppstå krävs
tillförsel av fermenterbara kolhydrater, som kan utnyttjas av kariesframkallande bakterier (1). Vid denna
bakteriella nedbrytning av sockerarter
och stärkelse bildas svaga organiska
syror, främst mjölksyra, som sänker
pH i tandbeläggningar (plack).
Vid ett pH under de kritiska nivåerna för emalj och dentin (pH 5,7
respektive pH 6,2) börjar tandsubstansen lösas ut. Denna process, benämnd ”demineralisation”, utgör på
mikroskopisk nivå det första stadiet
av en kariesskada.
av karies är det en skillnad i kariesframkallande egenskaper mellan olika
typer av kolhyd­rater. Sackaros har
högst kariogen potential, följt av glukos och fruktos. Vid den bakteriella
nedbrytningen av disackariden sackaros produceras lösliga och olösliga
polysackarider som resulterar i stora
mängder klibbiga tandbeläggningar.
Laktos anses ha en lägre kariesframkallande förmåga jämfört med
övriga sockerarter. Mjölkprodukter
innehåller dessutom en rad ämnen,
till exempel kalcium, fosfat och
peptider, som kan skydda mot karies.
Den kariesframkallande effekten
av stärkelse varierar mellan olika
produkter, där livsmedel med hög
gelatiniseringsgrad lättare bryts ner av
de orala mikroorganismerna.
Skillnader mellan kolhydrater
Erosionsskador uppstår genom påverkan av olika syror utan involvering av
orala bakterier. Detta beror på intag
Även om samtliga sockerarter och
stärkelse kan medverka i uppkomsten
Frätskador utan bakterier
Foto: iStockphoto.com
av sura drycker eller födoämne, men
kan också orsakas av sura uppstötningar eller ätstörningar. Risken för
erosioner är störst efter intag av produkter med lågt pH, hög buffringskapacitet och god förmåga att fästa vid
»
Nordisk Nutrition 1 • 2010 25
>> TANDHÄLSA
Figur 1. En individ med omfattande kariesskador på tändernas utsida (vänster) respektive erosionsskador på tuggytorna (höger).
tandytan (2).
Det finns en rad livsmedel med
ett lågt pH som anses utgöra en risk
för erosionsskador. De mest frätande
syrorna är citron- och fosforsyra, men
även svagare syror, såsom vin- och
äppelsyra, kan resultera i en kraftig
pH-sänkning. Drycker som lyfts fram
som riskprodukter är läsk, framförallt
coladrycker och juice. Det är ingen
skillnad mellan sockerinnehållande
produkter och lightprodukter - båda
uppvisar lika låga pH-värden.
Risken för skador i samband med
konsumtion av kolsyrat vatten, både
naturellt och smaksatt, anses vara låg
eller obefintlig eftersom kolsyran är
en mycket svag syra som snabbt neutraliseras av salivens buffertsystem
(främst bikarbonat).
Även vissa yrkesmiljöer, till exempel syra- och batterifabriker, kan
utgöra en fara.
Erosionsskador innebär att tandytan
försvinner lager för lager vilket medför
att tandens utseende förändras.
Frekvens avgörande
Även om karies och erosionsskador
uppstår av olika orsaker finns det
samtidigt stora likheter. För båda
sjukdomarna spelar kosten en avgörande roll. Saliven är en annan viktig
faktor, som utgör ett naturligt skydd
mot såväl karies som erosioner genom att den späder ut, neutraliserar
och transporterar bort födoämnesrester och syror. Salivens innehåll av
olika skyddande ämnen är också en
betydelsefull faktor.
Karies och tanderosioner får båda
anses vara ”beteendesjukdomar”, där
framförallt intagsfrekvens och konsumtionssätt har en helt avgörande
betydelse. Vid låg intagsfrekvens
26 Nordisk Nutrition 1 • 2010
hinner tänderna vila och mineraler
från saliven kan återföras till tand­
ytan, så kallad ”remineralisation”. Vid
hög intagsfrekvens finns däremot risk
för att skador utvecklas (figur 2). Användning av fluor i olika former kan
minska risken för karies och erosioner
även om intagsfrekvensen är hög.
Idrott - en av många
riskfaktorer
Fysisk aktivitet anses utgöra en riskfaktor för uppkomsten av både karies
och erosionsskador (3, 4). Detta är
framför allt relaterat till två saker: ett
förhöjt och frekvent intag av olika
energipreparat och söta och/eller sura
drycker, samt den fysiska aktivitetens
påverkan på salivens mängd och sammansättning.
Inte sällan rekommenderas sport­
drycker för att uppnå ”maximal
kapacitet” både före, under och efter
idrottande. Även om den ökade
exponeringen av sportdrycker gäller
samtliga individer som utövar fysisk
aktivitet är det självklart viktigast
för elitidrottare. De studier som
utvärderat tandhälsan i relation till
idrott har i första hand fokuserat på
elit­idrottare (3).
När det gäller frätskador finns
även en speciell risk för proffssimmare som dagligen tillbringar många
timmar i vattnet eller dykare som
regelbundet tränar i pool (5-6).
Figur 2. ”Sockerklocka” som visar hur ett frekvent intag av fermenterbara kolhydrater resulterar i
en kontinuerlig syrapåverkan och ökad kariesrisk. På motsvarande sätt innebär ett frekvent intag
av sura produkter en hög risk för erosionsskador.
>> TANDHÄLSA
Tabell 1. Exempel på sura drycker som ökar risken för erosionsskador. Såväl pH som
buffringsförmåga anges.
Dryck
pH
Buffringsförmåga*
Apelsinjuice
3,7
1,3
Färskpressad citronjuice
1,4
10,2
Läskedryck (cola)
2,5
0,2
Energidryck
3,4
1,2
Sportdryck
3,2
0,2
Cider (äpple)
2,9
0,6
* Uttryckt som mängd natriumhydroxid (ml) som åtgår för att neutralisera dryckens
pH-värde till pH 7. Ju högre värde, desto högre buffringsförmåga. Generellt sett medför en högre buffringsförmåga en högre frätande potential.
Fyra tvåor för
bättre tandhälsa
Borsta tänderna två gånger
om dagen, med två centimeter
fluortandkräm, i två minuter
och låt tänderna ”vila” i två
timmar efter borstningen
Dryck potentiellt
tand­problem
Innehållet i sportdrycker varierar
men de flesta har ett högt innehåll av
fermenterbara kolhydrater, framförallt glukos. Deras främsta syfte är att
tillföra vätska, fylla på glykogendepåer
och återföra energi till musklerna. Ur
kariessynpunkt är det framförallt konsumtionssättet som är ett problem,
inte sportdrycken i sig. Även andra
söta drycker som läsk och saft påverkar tänderna på motsvarande sätt.
Eftersom sportdrycker ofta har ett
lågt pH medför ett frekvent intag
också en risk för frätskador (tabell 1).
Här är dock dryckens totala sammansättning av betydelse. Olika produkter med samma pH kan ha olika buffrande förmåga, vilket påverkar deras
erosiva potential. I detta perspektiv
är drycker som innehåller mjölk mindre frätande.
Det finns studier som visar på en
ökad förekomst av erosionsskador hos
personer med ett frekvent intag av
sportdrycker (7), medan andra inte
kunnat påvisa något sådant samband
(8). Kalcium och fosfat har använts
som tillsatser för att minska den
frätande förmågan hos sportdrycker
(9). Betydelsen av denna åtgärd vid
frekvent konsumtion är dock hittills
dåligt dokumenterad.
Förändrad saliv
Fysisk aktivitet är förknippat med
salivfaktorer såsom minskad salivmängd, ökad viskositet och förändrad salivsammansättning (8). Inte
sällan innebär kraftig fysisk aktivitet
en sänkt vätskenivå i kroppen på
grund av ökad svettning. Ytterligare
muntorrhet kan uppstå vid andning
genom munnen. Studier har visat att
deltagare i sporter som maraton och
triathlon har en tydligt sänkt salivsekretion och förändrad salivsammansättning omedelbart efter loppet
(11-13). De flesta salivkomponenter
hade dock normaliserats en timme
efter målgång.
Ett adekvat intag av näring och
vätska är grundläggande för god salivsekretion. Vätsketillförsel är väsentligt för att undvika uttorkning, som
bland annat leder till minskad salivsekretion. Om salivsekretionen är
reducerad när man äter eller dricker
kolhydratinnehållande och/eller sura
produkter ökar risken för utveckling
av både karies- och erosionsskador
ytterligare.
Viktiga tandvårdsvanor
Det är viktigt att tandvårdspersonal
är medvetna om idrottares förhöjda
risk för karies och dentala erosioner.
Vad gäller kosten är det viktigt att reducera intagsfrekvensen, det vill säga
att äta och dricka mindre ofta.
För båda sjukdomarna är det också
viktigt att stärka tänderna med fluortandkräm två gånger per dag samt
tillföra extra fluor. Tandborstningen
bör ske så snart som möjligt efter
exponering av olämpliga födoämnen,
dock med viss försiktighet för individer med förhöjd risk för erosionsskador, som istället bör skölja munnen
med vatten och avvakta tandborstning i cirka en timma. Det är också
viktigt att alla idrottare går regelbundet till tandläkare/tandhygienist för
rådgivning och för att upptäcka tidiga
tecken på skada. ••
Referenser
1. Lingström P, et al. Kost och karies. Tandläkartidningen 1997; 89: 41-47.
2. Lingström P, Birkhed D. Drycker och
dental erosion. I Dental erosion: bakgrund och
kliniska aspekter. Eds Johansson A-K, Carlsson GE. Förlagshuset Gothia AB, Stockholm.
2006, 53-64.
3. Foster M, Readman P. Sports dentistry –
what´s it all about? Dent Update 2009; 36:
135-138, 141-144.
4. Nordrehaug Åstrøm A, Johansson A-K.
Livsstil och dental erosion. I: Dental erosion:
bakgrund och kliniska aspekter. Eds Johansson
A-K, Carlsson GE. Förlagshuset Gothia AB,
Stockholm. 2006, 65-80.
5. Centerwall BS, et al. Erosion of dental
enamelamong competitive swimmers at a gaschlorinated swimming pool. Am J Epidemiol
1986; 123: 641-647.
6. Milesovic A, et al. Sports supplement drinks
and dental health in competitive swimmers
and cyclists. Br Dent J 1997; 182: 303-308.
7. Hooper SM, et al. A methodology for testing
the erosive potential of sports drinks. J Dent
2005; 33: 343-348.
8. Lussi A, Jaeggi T. Occupation and sports.
I Dental Erosion: from Diagnosis to Therapy.
Ed. Lussi A. Monographs in oral science. Karger, Basel, Switzerland. 2006, 106-111.
9. Jensdottir T, et al. Properties and modification of soft drinks in relation to their erosive
potential in vitro. J Dent 2005; 33: 569-575.
10. Bruins GJ, et al. Influence of sports on
saliva. Ned Tijdschr Tandheelkd 2008; 115:
467-473.
11. Ljungberg G, et al. Saliva and marathon
running. Scand J Med Sci Sports 1997; 7:
214-219.
12. Nieman DC, et al. Change in salivary IgA
following a competitive marathon race. Int J
Sports Med 2002; 23: 69-75.
13. Libicz S, et al. Salivary IgA response of triathletes participating in the French Iron Tour.
Int J Sports Med 2006; 27: 389-394.
Läs mer i tidigare nummer av
Nordisk Nutrition
• Kost och tandhälsa, nr 3, 2009
• Fysisk aktivitet & idrott, nr 4, 2009
Nordisk Nutrition 1 • 2010 27
