Galathea squamifera
Fjällig trollhummer
NE
NA
LC
Kräftdjur, Marina tiofotade kräftdjur
DD
NT
VU
EN
CR
RE
Livskraftig (LC)
Klass: Malacostraca (storkräftor), Ordning: Decapoda (tiofotade kräftdjur), Familj: Galatheidae (bredpannade
trollhumrar), Släkte: Galathea, Art: Galathea squamifera - fjällig trollhummer Leach, 1814 Synonymer: Galathea
squamifera Leach, 1841
Kännetecken
En av de större arterna inom släktet Galathea. Föredrar hårdbottnar liksom G. strigosa, och kan påträffas från de
djupare delarna av algbältet och ned till drygt 100 m djup. Skiljs lättast från den senare genom att panntaggen är
tydligt bredare, att alla segment på första benparet är täckta med fjäll-liknade strukturer, att det bara finns en
större tagg på merus av tredje paret käkfötter och att den saknar de för G. strigosa karakteristiska blåfärgade
ränderna på kroppen.
Totallängd: Ryggsköld max 60 mm lång. Panntaggen är brett trekantig, välutvecklad och har två par tydliga
kanttänder flankerande spetsen och två par basala tänder, varav den nedersta är minst. Ryggskölden är avlång och
har många små kanttaggar. Antenntaggen är kort och når inte till slutet av andra antennens första synliga segment.
Ryggsköldens översida har inga taggar, förutom att det på den främre delen just bakom panntaggen finns två små
taggar. Även bakkanten saknar taggar. Ryggskölden har många hårbeklädda smala fåror tvärs över. Fårorna över den
bakre delen av ryggskölden är obrutna dvs. kontinuerliga tvärs över. Ögat har något större diameter än ögonskaftet
och är normalt pigmenterat.
Första antennens basala segment har tre tydliga distala taggar. Andra antennen saknar antennplatta. Merus (fjärde
segmentet räknat utifrån) på tredje paret käkfötter har flera taggar längs med den inre kanten, varav en är tydligt
större och distalt belägen (i överkant), och merus är längre än ischium (segmentet närmast innanför).
På första paret gångben (pereopodpar I) är vänster och höger klosax ungefär lika stora. De är normalstora och ovala i
tvärsnitt. Klosaxens översida är täckt av tätt sittande, korthåriga fjäll-liknade strukturer som har mycket små taggar.
Utsidan har en tydlig rand med tänder. Själva klosaxen är vanligen kortare än resterande del av klosegmentet. Carpus
och merus har liknande fjäll som klosegmentet, men de har också ett flertal stora taggar på insidan, blandat med
mindre. Carpus är lika lång som eller kortare än merus. De övriga benparen (2-4) har motsvarande fjäll- och
taggbeklädnad som på det kloförsedda första benparet. Översidans taggar är mest tydliga på benpar 2 och 3. Femte
benparet är förkrympt, liksom hos övriga trollhumrar. Första till tredje benparet har en epipod. Bakkroppssegment
2-3 har tre grunda, hårbeklädda fåror på översidan. Stjärten är löst invikt under kroppen.
Utbredning och status
Fjällig trollhummer förekommer i svenska vatten vid Skagerrakkusten. I övriga Europa finns den från Västnorge
söderut till Marocko och norra Mauretanien. Den finns vidare ut till Azorerna, Kanarie- och Kap Verdeöarna och
Madeira samt i västra och centrala delarna av Medelhavet, bl.a. de grekiska haven och in i Marmarasjön.
Ekologi
Fjällig trollhummer förekommer i algbältet på bottnar med grus/skalgrus, sten, klippor, sand och sediment.
Djup (generellt) 5-150 m.
ArtDatabanken - artfaktablad
1
Övrigt
Namngivning: Galathea strigosa (Linnaeus, 1767). Originalbeskrivning: Cancer strigosus. Systema Naturae, 12:e
upplagan, vol. 1, 2: 533-1327. Synonymer: Cancer strigosus Linnaeus, 1767; Astacus strigosus Pennant, 1777;
Galathea strigosa Fabricius, 1798; Galathea spinigera Leach, 1815; Calypso periculosa Risso, 1816; Janira
periculosa (Risso, 1816).
Etymologi: squamifera = fjällbärare; squama (lat.) = fjäll; fere (lat.) = bära. Syftar på de av håriga fjäll täckta klorna.
Författare
Matz Berggren 2016 (bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken).
ArtDatabanken - artfaktablad
2
