Paralithodes camtschaticus - kungskrabba

advertisement
Paralithodes camtschaticus
Kungskrabba
NE
NA
LC
DD
Kräftdjur, Marina tiofotade kräftdjur
NT
VU
EN
CR
RE
Ej tillämplig (NA)
Klass: Malacostraca (storkräftor), Ordning: Decapoda (tiofotade kräftdjur), Familj: Lithodidae (trollkrabbor),
Släkte: Paralithodes, Art: Paralithodes camtschaticus - kungskrabba (Tilesius, 1815) Synonymer: Paralithodes
camtschatica (Tilesius, 1815), kamtjatkakrabba, Maja camtschatica Tilesius, 1815
Kännetecken
Denna art har ännu inte påträffas längs svenska västkusten, men den har vandrat in till Nordnorge (Troms) i
början av 1990-talet från de utplanteringar som gjordes i Barents hav under 1960-talet av Ryssland. Det är en
mycket stor art som kan väga upp till sju kilo och vara 1,8 meter mellan benspetsarna. Skillnaden mellan Lithodes
maja och P. camtschaticus är att den förstnämnda har kluven panntaggsspets och tredelat andra
bakkroppssegment medan den sistnämnda har enkelspetsig panntagg och femdelat andra bakkroppssegment.
Dessutom är P. camtschaticus mycket större, mer rödbrun till färgen och har inte så långa och spetsiga taggar som
L. maja.
Kroppslängd: ryggsköld max 220 mm lång. Panntaggen är välutvecklad och lång, formad som en lång och spetsig tagg.
Ryggskölden är avlång och försedd med kanttaggar, vilkas längd normalt är lika med avståndet mellan dem.
Ryggsköldens översida har ett flertal tydliga och ofta stora taggar spridda över hela ryggskölden och med korta och
trubbiga taggar mellan dessa. Antenntaggen når upp till minst 30 % på det andra synliga segmentet av andra
antennen. Ögonskaftet är långsmalt och saknar hår, och ögat är litet med ungefär samma diameter som skaftet och är
normalt pigmenterat. Första antennens basala segment saknar tydliga distala taggar, det tredje segment (när
antennen är fullt utsträckt) börjar just under ögat. Andra antennen har vanligen en antennplatta, men den är tydligt
reducerad (kallas då antennutskott) och når till ögat men inte förbi detta. Antennplattan ser mest ut som en tagg.
På tredje paret käkfötter når yttergrenens andra segment upp till slutet av innergrenens merus (fjärde segmentet
räknat utifrån). Tandad kant (crista dentata) på käkfotens tredje segment, ischium (segmenten närmast innanför
merus) saknas.
På första paret gångben (pereopod I) är höger och vänster sidas klosegment tydligt olika i storlek men mer likartade i
form. Första benparets högerklo är oval i tvärsnitt, normal i storlek och form. Översidan och insidan är glest täckta av
större taggar. Carpus (tredje segmentet räknat utifrån) yta är täckt av trubbiga taggar men saknar hår, insidan har
spridda små och stora taggar och den distala kanten har 2-4 större taggar. Carpus är lika lång som eller kortare än
merus. Merus saknar taggar längs undersidan. De övriga gångbenen är långa och täckta med många taggar.
Stjärten är löst invikt och vinklad något åt sidan under kroppen. Bakkroppssegment 2 är uppdelat i en mittdel med
två ytterdelar på vardera sidan (totalt alltså fem delar). Bakkroppssegment 2-3 saknar fåror. På bakkroppssegment 4
finns minst ett par taggar.
Utbredning och status
Kungskrabba förekommer som närmast i Nordnorge, efter att ha vandrat hit från utplanteringar på 1960-talet av
arten i Murmanskfloden på Kolahalvön. Arten finns naturligt i norra Stilla havet och Berings hav. Den har ännu inte
påträffats i svenska vatten. Utbredningen i Nordnorge går ungefär fram till 22°E, men mellan Norges ekonomiska zon
mot Ryssland och fram till 26°E är det licensfiske som gäller. Väster om den gränsen är det fritt fiske eftersom man
inte vill att arten ska sprida sig längre ner vid norska kusten. Risken för spridning västerut mot Spetsbergen, Island
och Grönland är dock stor. Ner till Skagerrak är det mycket liten sannolikhet att arten kan sprida sig, men illegal
utplantering är alltid en risk. Med artens stora krav på vattenkvalitet, temperatur och tillgång på föda är svenskt
vatten i princip uteslutet som habitat.
ArtDatabanken - artfaktablad
1
Ekologi
Unga kungskrabbor påträffas främst på bottnar med grovt grus och sten, medan de vuxna är vanligast på bottnar
med lera och sand.
Djup 10-500 m.
Övrigt
Namngivning: Paralithodes camtschaticus (Tilesius, 1815). Originalbeskrivning: Maja camtschatica. De Cancris
Camtschaticis, Oniscis, Entomostracis et Cancellis marinis microscopicis noctilucentibus, Cum tabulis IV: Aenaeis et
appendice adnexo de acaris et Ricinis Camtschaticis. Auctore Tilesio. Conventui exhibuit die 3 Februariii 1813. Mem.
Acad. imper. Sci. St. Petersbourg, 5: 331-405 pl. 5-6. Synonymer: Maja camtschatica Tilesius, 1815; Lithodes
spinosissimus Brandt, 1848; Lithodes camtschaticus de Haan, 1850; Lithodes Camtschatica White, 1856;
Paralithodes camtschatica Brazhnikov, 1907; Paralithodes rostrofalcatus MacKay, 1932.
Etymologi: camtschaticus (lat.) = från Kamtjatkahalvön i nordvästra Stilla havet.
Författare
Matz Berggren 2016 (bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken).
ArtDatabanken - artfaktablad
2
Download
Random flashcards
Ölplugg

1 Cards oauth2_google_ed8be09c-94f0-4e6a-8e55-87a3b14a45db

Svenska

105 Cards Anton Piter

Create flashcards