Pisidia longicornis
Långfingrad porslinskrabba
NE
NA
LC
DD
Kräftdjur, Marina tiofotade kräftdjur
NT
VU
EN
CR
RE
Livskraftig (LC)
Klass: Malacostraca (storkräftor), Ordning: Decapoda (tiofotade kräftdjur), Familj: Porcellanidae
(porslinskrabbor), Släkte: Pisidia, Art: Pisidia longicornis - långfingrad porslinskrabba (Linnaeus, 1767)
Synonymer: porslinskrabba, Porcellana longicornis Linnaeus, 1767
Kännetecken
Ett litet krabbliknande djur som påträffas bland stenar och skalgrus främst längs större delen av västkusten. Man
ser snart att det inte är någon äkta krabba, eftersom sista (femte) benparet är förkrympt och hålls hopvikt tätt
mot ryggsköldens bakkant. Varierar i färg, men de långa antennerna och framför allt de hos hanen extremt stora
och långa klorna gör arten lätt att känna igen. Klosaxarna är dessutom lite tillplattade och något vridna. Den
närbesläktade arten bredfingrad porslinskrabba Porcellana platycheles har håriga, breda och icke vridna klor.
Fronten mellan ögonen skiljer också genom att den mittersta loben är störst hos långfingrad porslinskrabba medan
alla tre loberna är lika stora hos bredfingrad porslinskrabba.
Totallängd: Ryggsköld max 10 mm lång. Fronten mellan ögonen har tre lober varav den mittersta är störst.
Panntaggen är endast svagt utvecklad. Ryggskölden, som saknar fåror, är rund, ärtlik och slät. Ögat har något större
diameter än ögonskaftet och är normalt pigmenterat. Första antennens basala segment saknar tydliga distala taggar
och andra antennen saknar antennplatta.
På tredje paret käkfötter finns många och mycket långa hår (setae) på insidan av dactylus, propodus och carpus (de
tre yttersta segmenten räknat utifrån). Merus (fjärde segmentet räknat utifrån) har endast en tagg nedtill på den inre
kanten och är kortare än ischium (segmentet närmast innanför). Buksköldarnas segment är släta.
På första paret gångben (pereopodpar I) är höger och vänster klosax av samma utseende. Klosaxarna är stora och
tillplattade, något vridna till formen och översidan är slät utan taggar eller utskott. Själva klosaxen är tydligt kortare
än resterande del av klosegmentet. Carpus (tredje segmentet räknat utifrån) är tydligt längre än merus (segmentet
närmast innanför). Både carpus insida och merus undersida saknar helt taggar. De övriga benparen (2-4) är också
släta med lite spridda hår. Propodus (näst yttersta) och dactylus (yttersta segmentet) har några få taggar på
undersidan. Femte benparet är förkrympt och har en liten klosax liksom hos övriga arter inom överfamiljen
Galatheoidea. Bakkroppssegment 2-4 är jämna och obrutna utan fåror eller taggar. Stjärten är tätt invikt och vinklad
åt sidan under kroppen.
Utbredning och status
Långfingrad porslinskrabba förekommer i svenska vatten i Kattegatt och Skagerrak. Den finns vidare från sydvästra
kusten av Norge längs europeiska atlantkusten söderut till Angola, in i Medelhavet och i Maramarasjön.
Ekologi
Långfingrad porslinskrabba förekommer främst på undervattensklippor och mellan stenar. Den hittas också på
mossdjur (bryozoer), bland skal och skalgrus och även bland haptererna (”rötterna”) hos brunalger.
Djup (generellt) 2-100 m.
ArtDatabanken - artfaktablad
1
Övrigt
Namngivning: Pisidia longicornis (Linnaeus, 1767). Originalbeskrivning Cancer longicornis. Systema Naturae, 12:e
upplagan, vol. 1, 2: 533-1327. Synonymer: Cancer hexapus Linné, 1767; Cancer longicornis Linnaeus, 1767; Pisidia
linneana Leach, 1816; Porcellana leachii Grey, 1817; Porcellana longicornis Milne Edwards, 1837; Porcellana
acanthocheles Couch, 1838; Porcellana longicornis Bell, 1846; Porcellana priocheles Kinahan, 1857; Pisidia
longicornis Zariquiez Alvarez, 1968. Svensk synonym: porslinskrabba.
Etymologi: longicornis = med långa horn; longus (lat.) = lång; cornu (lat.) = horn (dvs. antennerna). Syftar på de
iögonfallande långa antennerna.
Författare
Matz Berggren 2016 (bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken).
ArtDatabanken - artfaktablad
2
