Jämställd kommunikation

Jämställd kommunikation
Normkritik och kommunikation
Så får du till en normkritisk kommunikation
En norm är en oskriven regel om vad som är ”normalt” eller godtagbart beteende
inom en viss grupp. Den kan vara outtalad, ”sitta i väggarna” och tas ofta för självklar. Den är ofta kopplad till makt och fungerar utestängande för vissa och inkluderande för andra. Oftast får det konsekvenser att bryta mot normer, allt från exkludering till mer allvarliga följder som våld.
En del normer behövs i ett samhälle för att förhindra anarki. Men andra fungerar
begränsande och leder till att vissa får privilegier och andra inte. Exempel på det
är könsmaktsordningen, etniska normer, normen om religion, heteronormen, tvåkönsnormen, normen om funktionsförmåga och åldersnormen. Alla dessa har en
grund i diskrimineringslagen.
Normkritik handlar om att synliggöra normen och normpersonerna – det vill säga
det som sitter i väggarna. Genom att synliggöra det som tas gör givet blir det lättare att ifrågasätta normen och göra den mer inkluderande. Normkritik är motsats
till det som brukar kallas toleranspedagogik och som bygger på att de som tillhör
normen ska tolerera dem som ses som avvikare. Det finns ett maktperspektiv inbyggt i toleranspedagogiken, det är vissa som har makten att tolerera andra. Det är
till exempel den sven-ska majoriteten som har makten att tolerera invandrarna. Det
är de heterosexuella som ska tolerera de homosexuella.
När vi tänker oss standardmedborgaren är det många som osynliggörs. Om en tidning exempelvis ska trycka en artikel om kärlek på Alla hjärtans dag blir det ofta en
genrebild på ett heterosexuellt par, antagligen vita, antagligen med full funktionsförmåga. Det är så bilden av kärlek ser ut om du inte är normmedveten.
För att inkludera fler måste du vara medveten och inte slentrianmässigt återupprepa normerna. Det är också viktigt att se till att undvika stereotypa situationer och
stereotypa miljöer. Personer med funktionsnedsättning gestaltas till exempel oftast som offer som ska hjälpas på olika sätt. De får sällan synas på en bild som inte
handlar om funktionsnedsättning.
Du måste också ta hänsyn till att normer samverkar. Vi är alla människor och har ett
kön, en etnisk tillhörighet, sexuell läggning, religiös tillhörighet, nationalitet, ålder,
och så vidare. Vår identitet är en komplex sammansättning av olika komponenter
och en och samma person kan i vissa avseenden tillhöra normen och samtidigt avvika från den i andra.
Sammanfattning normkritik
Kommunikation skapar en bild av vår omvärld.
Normkritisk kommunikation borde då:
•
•
•
•
•
Nå fram utan att återskapa stereotyper
Synliggöra normen och ifrågasätta den
Vända upp och ner på normativiteten
Inkludera flera grupper
Kännetecknas av begreppsmedvetenhet
Etnisk tillhörighet
• När är det egentligen viktigt att
beskriva etnisk tillhörighet?
• Utgå från självidentifikation – att
individen själv får tillskriva sig en
grupptillhörighet
• Undvik stereotyper
• Benämn normen – inte bara den
som avviker från normen
Några saker att tänka på – kön
• Hur beskriver vi kvinnor
respektive män?
• Vem är offer, förövare, subjekt,
objekt, aktiv, passiv?
• Vem nämns bara med förnamn
och vem med förman och
efternamn?
Funktionsnedsättning
• En är inte sin funktionsnedsättning
Undvik ord som funktionshindrad och
funktionsnedsatt. Använd ”person med
funktionsnedsättning” istället
• Utgå från självidentifikation – att
individen får själv tillskriva sig en
grupptillhörighet
• Vem är aktiv – passiv? Vad signalerar
t.ex. ordet rullstolsbunden? Använd
hellre rullstolsburen/person som
använder rullstol.
Checklista normkritik
• Finns det ett ”vi” i texten? Vilka är det? Vad har ”vi” för egenskaper?
• Finns det ett ”dem” i texten? Vilka är det? Vad har ”dem” för egenskaper?
• Vad beskrivs som ett problem? Vem har ansvar för lösningen?
• Vem är aktiv, vem är passiv?
• Vem syns, vem syns inte?
• Vad ska bilden demonstrera? Vad vill jag säga med bilden?
Genusmedveten bildkommunikation
Vad säger dina bilder om kvinnor och män?
Med begreppet genus avses de aspekter av kön som är socialt, kulturellt och historiskt konstruerade, det vill säga det som räknas som manligt respektive kvinnligt
i ett samhälle. Det finns gott om normer som avgör vad som är normalt och begripligt manligt och kvinnligt uppträdande. Maskulinitet och femininitet är något vi
skapar hela tiden genom kroppsspråk, kläder, val av toalett, yrken, intressen, etc.
Och det är något som skapas genom bildspråk. På många sätt visar bilder vad som
är möjligt – you can’t be what you can’t see.
Generellt för normativt bildspråk är att kvinnor fotas uppifrån och män nerifrån. När
en person fotas nerifrån ser den ner på dig och får mer symbolisk makt. Och du
får mer symbolisk makt över den som ser upp på dig. Den personen ser dessutom
mindre ut. Kvinnor sitter oftare ner på bild. De ler mer och möter betraktarens blick.
Män tittar sällan in i kameran och undviker därmed att bekräfta den som tittar. Män
porträtteras ofta i sitt yrkessammanhang, de arbetar på bild, de ska se upptagna ut.
Även kvinnor med makt fotas ofta normativt. På så sätt blir det begripligt varför
Mona Sahlin ler, blickar in i kameran och fotas ovanifrån när Göran Persson får vara
fullt upptagen med att prata och agera på en bild tagen i grodperspektiv. Trots att
de har exakt samma funktion, ledare för Socialdemokraterna, så är bilderna tagna
på helt olika sätt.
Den normativa regeln för bildspråk är att kvinnan är passiv medan mannen är aktiv. Varför är vi som tittar så bekväma med det? En förklaringsmodell är teorin om
den manliga blicken/the male gaze. Den går ut på att kvinnan alltid är objekt, både
i tidningar som riktar sig till kvinnor och till tidningar som riktar sig till män. Kvinnor
och män ser alltså på bilder på samma vis, med samma blick. Därför ska kvinnor
alltid posera med ett kroppsspråk som inbjuder till att betraktas. Däremot ser man
nästan aldrig en man som bjuder in med blicken.
De vanligaste klichéerna
• Kvinnor som skildras med en påtaglig osäkerhet genom ord, kroppspråk
och minspel
• Män som framstår som bestämda, kontrollerade, dominanta, självsäkra och
riskbenägna
• Kvinnor som är yrkesmänniskor tas ur sitt sammanhang och ler och poserar
• Män som agerar och ser upptagna ut
• Män/pojkar är aktiva och jobbar/leker
• Kvinnor/flickor är passiva och posar för kameran
• Pojkar tar plats, flickor står kröka, hukande
• Söta flickor, starka pojkar
• Arga män
• ”Sälj grej med tjej” – en vit, smal, ung, retuscherad kvinna som säljer
något i minimal outfit
Genusbildtänk
• Representation – räkna huvuden. 70-80 procent av alla som syns i media
är män
• Utgå från de sju diskrimineringsgrunderna för att få en bra spridning.
• Gå igenom ditt material, till exempel en hemsida, och se ur det ser ut. Hur
många är svenska män kring trettio? Byt ut för att få en större inkludering
• Fler synliga representanter minskar risken att en grupp bedöms stereotypt,
till exempel när ett möbelföretag lät ett lesbiskt par representera Familjen i
sin inredningskatalog
Jämställt språk
Hur kan vi använda språket för att bedriva jämställdhetsarbete?
När det pratas om språk som ska främja politisk förändring, däribland jämställdhet,
är det svårt att komma ifrån relationen mellan språket och verkligheten. Det finns
två sätt att se på kön och språk:
• Språket är en spegel av vekligheten – det finns kvinnor och män, därför talar vi
om kvinnor och män
• Språket skapar verkligheten – det att vi pratar om kvinnor och män gör att vi ser
mänskligheten som kvinnor eller män
Ibland är språket en spegel av verkligheten, till exempel när en person ger sin bild
av en upplevelse. Men språket är samtidigt ett sätt att skapa verkligheten. Det
görs genom språknyanser, uttryckssätt, ord som kan betyda olika saker för olika
människor, osv. Ordet jämställdhet har till exempel varit med och skapat en verklighet där det är eftersträvansvärt att arbeta för lika villkor mellan könen. För 200 år
sedan hade ingen förstått innebörden av ordet.
Språk har en viss eftersläpningseffekt. Till exempel hette det länge riksdagsman
oavsett om det var en man eller kvinna som avsågs, en rest från den tid då det bara
satt män i riksdagen. På 1970-talet började många ifrågasätta om språket verkligen
skulle spegla gamla värderingar. Bland annat ville Grupp 8 i Kvinnobulletinen införa
ett kvinnligt bokstaveringssystem. De ville hitta kvinnliga alternativ till den manliga
språkförbistringen: om vi ska ha ett jämställt samhälle måste vi även ha ett språk
som hänger med.
I Sverige går vi allt mer mot den mer könsneutrala språklinjen med personbeteckningar som talesperson, riksdagsledamot, stadsanställd, osv. Framförallt har vi valt
en könsneutral linje i allt myndighetsspråk
”Det är även angeläget att motverka
språkbruk som konserverar könsroller och där kön inte ska behövas specificeras
osynliggör kvinnor i exempelvis myndighe- överhuvudtaget.
ternas texter och i det språk som används i
medier, på arbetsplatser och i skolor.”
För några år sedan fick forskaren Karin
Ur boken Bästa språket (2005)
Milles ett uppdrag från regeringen att tillsammans med Språkrådet att skriva en
handbok i hur man uttrycker sig jämställt. I svenska språket är personbeteckningarna extra problematiska när det kommer till jämställdhet; när vi talar om personer så
könar vi dem. En del beteckningar avslöjar vilket kön som traditionellt innehaft en
viss position, till exempel sjuksköterska och talman. Sedan länge har både kvinnor
och män innehaft dessa positioner men ändå lever beteckningen kvar. I vissa fall
finns mycket investerat i dem, det kan vara svårt att bara byta ut.
Pronomen
I svenska språket finns det många fasta uttryck som osynliggör kvinnor, exempelvis gemene man, bemannad, mansålder, mannen på gatan, osv. Det finns också en
gammal konvention att använda ”han” när vi inte vet kön på någon eller talar om
en allmän person. Ett exempel från lagspråket: ”Varje medborgare är skyddad mot
kroppsstraff. Han är därjämte skyddad mot tortyr...” Inte förrän år 2010 ändrades
texten till ”Var och en är skyddad mot kroppsstraff. Ingen får heller utsättas för
tortyr…”
Övergripande strategi för jämställt språk:
• Rikta dig till alla könen, kvinnor, män och alla andra – språket ska
vara tillgängligt för alla
• Befolka ditt språk med både kvinnor och män, använd exempel,
undvik stereotyper
• Använd könsneutrala personbeteckningar när det går: lärare,
författare, frisör, etc. Även om dessa beteckningar är traditionellt
manliga så är det mer otydligt än till exempel talman.
• Använd adjektiven kvinnlig eller manlig framför där det behövs,
kvinnliga och manliga lärare istället för lärare och lärarinnor
• Inför gärna mer neutrala beteckningar. Språkrådet går inte alltid i
bräschen, det måste komma från gräsrötterna, vi kan bara själva
bestämma vad vi vill kallas.
Så undviker du generiskt ”han”
Exempel: Om en student vill överklaga sitt betyg bör han först vända sig till kursansvarig.
Alternativ:
• Han eller hon/hon eller han
• Den
• Hen
• Pluralisera: Om studenter vill överklaga bör de först vända sig till…
• Upprepa pronomen: Om en student vill överklaga sitt betyg bör studenten
först…
• Skippa pronomen: En student som vill överklaga sina betyg bör fört vända sig
till…
• Ibland funkar även ”du”
Hen
Det är oklart var ordet ”hen” kommer ifrån. Troligtvis är det en blandning av ”hon”
och ”han”. Kanske har det hämtats med inspiration de från finskans könsneutrala
pronomen ”hän”.
”Hen” användes första gången 1966-1967 av Karl-Hampus Dahlstedt som nämner
det i en språkvårdsskrift där han avfärdar det som en ”besvärlig operation”. Det
finns belägg för att han funderade på det redan på 1950-talet.
År 2012 har kallats hen-året. Queer- och transpersoner började använda ordet för
personer som hamnade mellan könen. Det blev en stor debatt kring ordet och
många var upprörda.
”Hen” har både vänner och fiender. Bland vännerna finns feminister, genuspedagoger, transaktivister, författare, studenter, vissa partipolitiker och journalister.
Ordet har börjat dyka upp som ett alternativ i riksdagsmotioner, studentuppsatser,
tidningar, tidskrifter, osv. Dock är förekomsten marginell i exempelvis myndigheters
externa kommunikation.
Övningar
Workshop 1
”Hen” ska genomgående användas som generiskt pronomen
på er externa webbplats.
•Hur ställer ni er till det?
•Lista de viktigaste för- och nackdelarna!
Workshop 2
Hitta könsneutrala alternativ till följande personbeteckningar:
Tjänsteman
Talman
Huvudman
Sjuksköterska
Brandman
Om dokumentationen
Detta material togs fram 17 mars 2014 vid utbildningen ”Jämställd kommunikation i statliga myndigheter” inom ramarna för satsningen Jämställdhetsintegrering i Myndigheter (JiM). Utbildningen
leddes av Lillemor Dahlgren och Anneli Tillberg från Nationella sekretariatet för genusforskning.
Föreläsare var Karin Milles, docent vid Södertörns Högskola som forskar i svenska, samt fotografen
och bloggaren Thomas Gunnarsson, även kallad genusfotografen, som bloggar om hur kön gestaltas i media och reklam. Materialet är en dokumentation från utbildningen som har sammanställts av
Cecilia Köljing, Nationella sekretariatet för genusforskning.