Utrikesdepartementet
Denna rapport är en översiktlig sammanställning över
hur de mänskliga rättigheterna efterlevs, grundad på
den svenska ambassadens bedömningar.
Rapporten kan inte ge en fullständig bild. Information
bör sökas också från andra källor.
Mänskliga rättigheter i Grekland 2006
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
I Grekland är respekten för de mänskliga rättigheterna överlag god. Vissa
framsteg har gjorts under året. Lagstiftning mot diskriminering av kvinnor,
både inom äktenskapet och på arbetsmarknaden har antagits. Parlamentet har
antagit ett tillägg till förra årets invandringslag som syftar till att bland annat
förenkla utfärdandet av uppehålls- och arbetstillstånd. Myndigheterna har
vidare tagit flera steg i rätt riktning inom flykting- och asylfrågor. Regeringens
satsningar på att förbättra romernas situation har fortsatt, men de positiva
effekterna är hittills begränsade.
Problem kvarstår dock rörande mänskliga rättigheter i landet. Dessa rör
överfyllda fängelser med dåliga levnadsförhållanden, viss diskriminering av
minoriteter, vissa legala och administrativa hinder rörande utövande av
minoritetsreligioner, människohandel med kvinnor och barn för prostitution
och tvångsarbete, den restriktiva synen på asylrätten och dåliga förhållanden
vid flyktingmottagningarna, visst övervåld från polisens sida, trögt rättssystem,
samt otillräcklig lagstiftning avseende alternativ militärtjänst.
Organisationer för mänskliga rättigheter har påtalat behovet av ny lagstiftning,
fler platser vid flyktingmottagningarna, särskilt för ensamkommande
flyktingbarn, samt att polisen bör ge ett bättre skydd för illegala invandrare och
asylsökande flyktingar. Lagstiftningen från 2002 mot människohandel, som har
implementerats, kritiseras nu för att inte användas effektivt samt för att den
innehåller brister som lett till att kvinnor som inte samarbetar med
myndigheterna eller vittnar i rättegång inte heller får möjlighet till skydd.
Emellanåt repatrieras offer för människohandel utan att känna till sina
rättigheter i Grekland.
2
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Samtliga centrala konventioner på området mänskliga rättigheter har ratificerats
av Grekland;
Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International
Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR), samt de fakultativa
protokollen om enskild klagorätt och avskaffande av dödsstraffet.
Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR)
Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering,
Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD)
Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot
kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against
Women (CEDAW) samt det fakultativa protokollet om enskild klagorätt
Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel,
Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT) dock inte det
fakultativa protokollet om förebyggande av tortyr som inte heller har
undertecknats
Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child
(CRC) samt det fakultativa protokollet om barn i väpnade konflikter.
Protokollet om handel med barn har undertecknats men ännu inte
ratificerats
Flyktingkonventionen, Convention on the Status of Refugees, samt det
tillhörande protokollet från 1967
Romstadgan för den internationella brottmålsdomstolen, International
Criminal Court (ICC)
Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen)
Grekland ligger efter med rapporteringen till FN:s konventionskommittéer
CERD och CRC med en rapport till vardera. Samarbete med FN:s
specialrapportörer förekommer. Grekland har en stående inbjudan till FN:s
specialrapportör för handel med barn, barnpornografi och barnprostitution.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
3
Politiska mord och försvinnanden sanktionerade av staten förekommer inte i
Grekland. Det förekommer enstaka fall av övervåld och misshandel från
polisens sida.
Kritik har riktats mot levnadsförhållanden i fängelser och häkten, främst
orsakade av kraftig överbeläggning. Interner har vid flera tillfällen protesterat
mot förhållandena. Antalet fångar har nästan fördubblats under de senaste tio
åren. Enligt justitiedepartementet uppgick antalet fångar under 2005 till cirka
9 500, att jämföras med en kapacitet på ungefär 5 000 platser. Justitieministern
meddelade 2004 att regeringen ämnar upprusta fängelserna och att nya
fängelser planeras.
. Ca 40 procent av fångarna uppges vara av utländsk härkomst, varav cirka
hälften albaner. Grekland planerar, i enlighet med bilaterala avtal, att överföra
frihetsberövade albaner till deras hemland.
4. Dödsstraff
Dödsstraff är enligt den grekiska författningen förbjudet. Grekland ratificerade
i september 1988 Europakonventionens tilläggsprotokoll avseende dödsstraff.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Generellt förekommer inga uppgifter om av statsmakten sanktionerade
godtyckliga frihetsberövanden eller ofrivilliga försvinnanden i Grekland. I
december 2005 öppnades dock en förundersökning i ett fall om 28 pakistanier
som uppger att de ska ha förts bort av polisen och hållits kvar på hemlig ort i
sju dagar för förhör i samband med tunnelbanebombningarna i London.
Förundersökningen pågår fortfarande.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Militära domstolar existerar inte i Grekland. Män och kvinnor har lika
rättigheter i det juridiska systemet som är självständigt och överlag väl
fungerande. Företrädare för justitieministeriet medger dock att trögheten i det
grekiska rättsystemet och domarnas bristande yrkesetik utgör problem. Under
det senaste året har ett antal uppmärksammade fall av korruption inom
domarkåren uppdagats. Regeringen har på området deklarerat nolltolerans och
myndigheterna har snabbt väckt åtal.
Straffbarhetsåldern i Grekland är 17 år. I de fall brottsförövarna är under 17 år,
hamnar de antingen på uppfostringsanstalt eller under speciell övervakning.
Den maximala häktningstiden för grövre brott är 18 månader och för mindre
lagöverträdelser i praktiken nio månader.
4
En ombudsmannafunktion inrättades i september 1998. Ombudsmannen
mottog 2005 drygt 10 000 klagomål, varav ca 20 procent rörde mänskliga
rättigheter. En betydande del av ärendena avsåg klagomål från personer av
utländskt ursprung gentemot myndigheter, främst gällande regler och
procedurer för asyl, uppehållstillstånd, arbetstillstånd, medborgarskap och
utbildning.
Sedan 1985 kan grekiska medborgare även överklaga till Europadomstolen för
mänskliga rättigheter. Överklagande som gjorts kan delas in i följande fyra
kategorier; finansiella frågor, politiska ärenden, harmonisering mellan grekisk
och europeisk lagstiftning samt brister inom den grekiska statsförvaltningen.
7. Straffrihet
Uppgifter om viss straffrihet förekommer . Det är sällsynt att poliser ställs
inför rätta eller döms för missgrepp och övervåld i tjänsten, liksom att
parlamentarikers immunitet hävs.
8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.
Den grekiska författningen garanterar press- och tryckfrihet. Det finns runt 20
rikstäckande dagstidningar, över 20 privata radiostationer samt ca 30 TVstationer. Kritik mot regeringen och statliga inrättningar framförs frispråkigt i
media. Den första multikulturella radiostationen som vänder sig till den
växande invandrarbefolkningen började sända under 2005. Kanalen sänder på
elva främmande språk.
I Grekland råder religionsfrihet, som generellt sett respekteras. Missionering är
dock förbjuden. Uppemot 97 procent av den grekiska befolkningen tillhör den
grekisk-ortodoxa kyrkan. I författningen har ortodoxa kyrkan status som
förhärskande religion. Kyrkan har stort politiskt, ekonomiskt och socialt
inflytande. Regeringen ger visst statsunderstöd till den ortodoxa kyrkan. FN:s
MR-kommitté har påtalat att viss diskriminering mot medlemmar av
minoritetsreligioner förekommer, särskilt inom utbildningsväsendet. För elever
i grundskolan är det obligatoriskt att delta i ortodox religionsundervisning.
Elever kan slippa denna undervisning endast efter att de deklarerat tillhörighet
till en annan religion. Krav på en sådan deklaration bör inte få förekomma
menar MR-kommittén.
Greklands förbud mot kremering av döda hävdes i år för andra
religionsutövare än de grekisk-ortodoxa. En alltmer intensiv diskussion förs
om separation av den grekisk-ortodoxa kyrkan från staten.
Judendomen, islam och den ortodoxa kyrkan är erkända som legala enheter
under den grekiska civilrätten, medan övriga religiösa samfund anses vara legala
5
enheter under privat rätt. Det sistnämnda innebär att övriga religiösa samfund
har svårare att till exempel äga mark och få tillstånd att uppföra religiösa
byggnader. Rapporter förekommer från icke-ortodoxa samfund om svårigheter
i kontakter med myndigheterna i en rad administrativa frågor.
Enligt den grekiska författningen har alla medborgare rätt att ansluta sig till
föreningar och fackförbund.
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
I Grekland råder politisk pluralism och flerpartisystem. Center-högerpartiet
Nea Dimokratia återtog regeringsmakten efter 11 år i opposition efter vinst
över socialistpartiet PASOK i de allmänna valen i mars 2004. De politiska
institutionerna i Grekland är väl fungerande. Fria och rättvisa val hålls.
Offentliga förvaltningar kritiseras fortfarande för överbyråkratisering.
Korruption förekommer enligt ombudsmannen företrädesvis i situationer där
allmänheten efterfrågar offentliga tjänster. Korruption är dubbelt så vanlig på
regional och lokal nivå som på den nationella nivån. Byggnadsnämnder,
skattekontor, försäkringskassor och statliga sjukhus tillhör de värsta
korruptionshärdarna. I den senaste mätningen utförd av Transparency
International (november 2006) hamnade Grekland på 54:e plats (av 163),
ungefär på samma nivå som Tunisien, Namibia och Costa Rica. Regeringen har
uttalat sig för nolltolerans och gjort bekämpningen av korruptionen till en av
sina högst prioriterade frågor.
Röstning vid allmänna val är obligatoriskt. Dock kan medborgare i många fall
få dispens från detta krav. I praktiken utdöms heller inte böter för dem som
röstskolkar. Däremot kan grekiska medborgare som lever utanför Grekland
inte rösta, om de inte reser till Grekland till valdagen. Utlandsgrekernas
möjlighet att rösta från utlandet utreds nu. Grekiska diasporaorganisationer
utövar kraftfull lobbying i denna riktning. Vid det senaste parlamentsvalet i
mars 2004 var röstdeltagandet 75 procent.
Lika valbarhet råder för kvinnor och män, men få poster i regeringen och
parlamentet innehas av kvinnor. För närvarande är tre av de 19 ministrarna
kvinnor. Av totalt 300 parlamentsledamöter i parlamentet är 38 kvinnor (12,5
procent). Parlamentets talman är sedan mars 2004 Anna Psarouda-Benaki. En
parlamentsledamot är muslim. En lag från 2001 kräver att minst en tredjedel av
varje kön skall vara företrädd på kandidatlistorna vid kommunalvalen.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
6
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Ungefär 26 procent av alla löntagare är anslutna till ett fackförbund.
Fackförbunden har olika politiska fraktioner, men verkar utan större
inskränkningar från politiska partier eller regeringen. Strejker är tillåtna och
utgör ett mycket vanligt förekommande påtryckningsmedel.
Demonstrationsrätten är omhuldad i Grekland.
Kollektiva löneförhandlingar äger rum mellan arbetsmarknadens parter och
deras resultat ratificeras av arbetsministeriet. Minimilönen ligger kring 500 euro
per månad. Den längsta lagliga arbetstiden per vecka är 40 timmar i privata
sektorn och 37,5 timmar i den offentliga sektorn. Många greker har dock fler
än en anställning. Enligt EU-statistik har Grekland EU:s genomsnittligt längsta
arbetsvecka och bland de lägsta genomsnittslönerna.
En studie gjord av Centralbanken visar att den grekiska arbetsmarknaden är
långtifrån jämställd mellan könen. Kvinnors lön uppgår i genomsnitt till endast
75 procent av männens lön (kvinnor kan dock i många fall erhålla pension
tidigare än män). Endast 46 procent av landets kvinnor arbetar, jämfört med ca
74 procent av männen (Lissabonagendans mål är 60 procent år 2010). Detta är
högsta diskrepansen mellan män och kvinnor inom EU-15. Den registrerade
arbetslösheten låg på 9,9 procent 2005. Arbetslösheten bland män var ca 6
procent, medan kvinnornas arbetslöshetssiffra låg på 15,3 procent.
Invandrare omfattas i princip av arbetslagstiftningen, men många arbetar svart
för låga löner och utan socialförsäkring, många gånger för att deras
arbetsgivare vägrar betala deras sociala avgifter. Ansträngningar har på senare
tid gjorts för att få olagliga invandrare att registrera sig och med så kallat "grönt
kort" slussas in i ett rättvisare lönesystem med tillhörande skyldigheter och
rättigheter (jmf avsnitt 18).
Tvångsarbete är enligt författningen förbjudet. Handel med kvinnor och barn,
främst från de forna öststaterna, förekommer och leder ofta till
tvångsprostitution eller tvångsarbete i Grekland (jmf avsnitt 14 respektive 15).
Grekland har ratificerat ILO:s åtta centrala konventioner om mänskliga
rättigheter på området.
Parlamentet antog 2005 en lag om likabehandling på arbetsmarknaden och
inom sociala försäkringssystem oberoende av ras, kön, religion, nationalitet
eller funktionshinder.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
7
Alla delar av befolkningen har lika tillgång till grundläggande hälsovård. Enligt
de senaste siffrorna (2005) var hälsosektorns andel av statens totala budget 7
procent. En studie (gjord av National School of Public Health – ESDY - i
samarbete med WHO) visar dock att ungefär 16 procent av befolkningen inte
har tillgång till hälsoförsäkring. Detta beror dels på formaliteter, och även på
att vissa medborgare inte är försäkrade på grund av långtidsarbetslöshet, eller
på grund av att de ännu inte har inträtt i arbetsmarknaden eller att de är
invandrare. Antalet invandrare som står utanför socialförsäkringssystemet är
fortfarande stort. 500 000 antas arbeta inom den svarta sektorn. 12 procent av
grekiska socialförsäkringskassans (IKA) inbetalningar kommer från Greklands
drygt 223 000 registrerade invandrare.
Flyktingars och minoritetspersoners rätt till hälsovård har varit föremål för viss
kritik från organisationer för mänskliga rättigheter. Trots flera lagar/lagförslag
som fastställer flyktingars rätt till hälsovård anses den bristfällig. Flyktingar blir
ofta beroende av bistånd från privata organisationer för såväl sjukvård som
terapi och rådgivning. Hälsotillståndet för Greklands romer, vars antal uppgår
till mellan 150 000 och 200 000, rapporteras vara betydligt sämre än den övriga
befolkningens.
12. Rätten till utbildning
I Grekland råder obligatorisk nioårig skolgång från sex års ålder. Kvinnor och
män har lika tillgång till utbildningsväsendet. Statliga skolor och universitet är
kostnadsfria. Läroplanen för statliga och privata skolor är densamma. En stor
del av skoleleverna kompletterar emellertid sina studier vid privatskolor.
Antagningskraven till universiteten är mycket hårda och platserna begränsade.
Detta resulterar i att många grekiska ungdomar studerar vid utländska
universitet.
Enligt Lausannefördraget från 1923 har den muslimska minoriteten i Thrakien
rätt till undervisning på dess språk, främst turkiska, och i gengäld ges den
grekiska minoriteten i Istanbul undervisning på grekiska. Cirka 8 000
muslimska barn uppges gå i turkspråkig skola. Av de ungefär 2 200 muslimska
studenterna på gymnasienivå, går 600 i turkspråkiga och 1 600 i grekspråkiga
skolor. (Myndigheterna benämner dessa skolor som minoritetsskolor
respektive allmänna skolor). Utbildningsministeriet planerar att eventuellt
införa undervisning på turkiska som andra språk i övriga skolor i Thrakien som
i dagsläget inte har någon undervisning på minoritetsspråk.
Barn till asylsökande har samma rätt till undervisning som grekiska barn. Även
barn till föräldrar som uppehåller sig olagligt i landet skall enligt regeringen ha
rätt till utbildning. Utbildningssektorns andel av statens budget var år 2005 ca
3,7 procent.
8
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
I en jämförelse med andra EU-länder är skillnaden mellan fattiga och rika stor i
Grekland. Enligt statistik från Eurostat har Grekland den näst högsta
fattigdomsnivån i EU-15. 20 procent av befolkningen lever på en inkomst som
är mindre än 60 procent av landets medianinkomst. BNP per capita är den näst
lägsta inom EU-15.
Det exakta antalet hemlösa är okänt, men uppskattningar pekar på att det finns
ca 2 500 hemlösa personer i Athenområdet.
Grekiska pensionärer är en ekonomiskt utsatt grupp. Enligt nationell statistik
lever i genomsnitt en fjärdedel av landets pensionärer under fattigdomsgränsen.
På de joniska öarna är andelen 44 procent och i Epirus upp till 50 procent. .
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors rättigheter
Principen om lika rättigheter för kvinnor och män har varit inskriven i den
grekiska konstitutionen sedan 1975. All könsdiskriminering är förbjuden.
Grekland ratificerade konventionen om avskaffande av all diskriminering mot
kvinnor 1983. Patriarkaliskt tänkande utgör dock ett tydligt inslag i normbilden.
Våld i hemmet faller under allmän strafflag. Ny lagstiftning som antogs i
oktober 2006 kriminaliserar för första gången våldtäkt inom äktenskapet men
definierar inte våld inom familjen som diskriminering mot kvinnor.
Lagstiftningen påbjuder ej heller upprättandet av skyddade boenden,
förebyggande åtgärder eller utbildning av polis, åklagare och domare till skydd
för utsatta kvinnor. FN:s MR-kommitté har framhållit att kvinnor i den
muslimska minoriteten möter svårigheter till följd av att grekisk rätt inte är
tillämplig på dem vad gäller äktenskap och arv. Enligt rapporter från
människorättsorganisationer har det i Thrakien förekommit fall av
barnäktenskap med flickor så unga som 11 år.
Grekland befinner sig i en demografisk moderniseringsfas där kvinnor föder
färre barn och sällan ingår äktenskap före 25 års ålder. Kvinnor och män har
formellt lika rättigheter till utbildning och arbetsmarknaden. Kvinnor är
emellertid underrepresenterade inom både politiken och inom de privata och
offentliga sektorerna, bl.a. inom polisen. (Se avsnitt 9 för andelen kvinnor i
regeringen och parlamentet). Av Greklands 24 Europaparlamentsledamöter är
sex kvinnor (25 procent). Lagen kräver att vardera kön ska skall finnas
representerade till minst en tredjedel i beslutsfattande organ inom
9
statsapparaten. Implementeringen av denna lag har dock varit bristfällig. Ett
jämställdhetssekretariat, som lyder under inrikesministeriet, introducerade 2001
en sexårig jämställdhetsplan som fokuserar på fyra områden: den ekonomiska
sfären, politik och samhälle, sociala rättigheter samt könsfördomar.
Våld mot kvinnor är ett problem, även om få övergrepp polisanmäls.
Polisanmälningar för sexuella trakasserier är ytterst få. Kvinnor uppmuntras
sällan att göra polisanmälan då det anses vara socialt stigmatiserande. Försök
till försoning föredras. Jämställdhetssekretariatet har en rådgivningscentral för
kvinnor som utsatts för våld. I år har en lag mot sexuella trakasserier på
arbetsplatsen antagits, som gör det möjligt att anmäla fall av sexuella
trakasserier . Lagen förbjuder diskriminering av kvinnor vid anställning på
grund av graviditet.
Prostitution är laglig, men endast på registrerade bordeller. Det är ett krav att
kvinnorna, eller sexarbetarna, registrerar sig hos den lokala polisen samt
undergår läkarkontroller varannan vecka. Bordellerna får inte ligga inom 200
meter från skolor, sportarenor eller platser där ungdomar eller äldre vistas. Det
är dessutom reglerat i lag att den prostituerade inte får vara gift, vilket
ombudsmannen kritiserat då det strider mot individens konstitutionella
rättigheter. Antalet prostituerade uppskattas till ca 20 000, av vilka knappt
1 000 anses vara av grekiskt ursprung. Ett antal "skyddade hus" finns för att
skydda och hjälpa kvinnor som har lyckats ta sig ur påtvingad prostitution.
Sedan några år tillbaka finns ett rättsligt ramverk i syfte att ge adekvat skydd
till offer för människohandel. Lagen reglerar brott mot den sexuella friheten,
barnpornografi och sexuell exploatering. Domstolar har fått möjlighet att
döma till avsevärt högre straff för alla former av människohandel. Lagen
inriktar sig främst på skyddet av minderåriga, kvinnor och invandrare.
Myndigheterna ska bland annat se till att offren får nödvändig rättslig hjälp
samt att tolkning tillhandahålls. Detta har dock sällan efterlevts och problem
kvarstår.
Vidare skall polisen, i samarbete med övriga myndigheter, ge nödvändigt
bistånd och information till offer. Enligt Helsingforskommittén underlåter
myndigheterna dock ofta att informera de drabbade kvinnorna om deras
rättigheter. Om den traffickerade kvinnan inte samarbetar och vittnar i
rättegång betecknas hon inte formellt som offer för människohandel, och har
därmed ingen rätt till bistånd från staten. Detta har bl a lett till att de skyddshus
som upprättats ofta står tomma. Åklagaren för fall av människohandel uppgav
i mars i år att vittnesskyddet inte fungerar som det är tänkt, vilket innebär att
många kvinnor avstår från att samarbeta med åklagarmyndigheten. De
kriminella grupperna rekryterar oftast kvinnorna i Östeuropa med löften om
legala arbeten.
10
Tilläggas kan att ett nytt regionalt nätverk (Ariadne) av frivilligorganisationer
från främst Balkan-regionen bildades i juni 2005 i syfte att stärka samarbetet
mellan ursprungs- och destinationsländer för att hjälpa offer för
människohandel. Initiativet till nätverket togs av grekiska Human Rights
Defence Centre i samarbete med utrikesministeriet.
15. Barnets rättigheter
FN:s barnkonvention ingår sedan 1992 som en del av den nationella
lagstiftningen. FN:s specialrapportör för handel med barn, barnpornografi och
barnprostitution besökte Grekland i november 2005 och framförde kritik mot
bristande skydd för barn som kommer ensamma till Grekland, varav
flyktingbarn och offer för trafficking var särskilt utsatta.
Det finns sedan ett par år tillbaka en avdelning för barnens rättigheter under
den grekiske ombudsmannen. En av de fem vice ombudsmännen förestår
avdelningen. Denna avdelning har hittills funnit att de största bristerna vad
gäller barnens rättigheter förekommer inom utbildningsväsendet. Det handlar
bland annat om integreringen av romska barn och om skolors ovilja att ta emot
invandrarbarn utan uppehållstillstånd eller grekiskt födelsebevis.
I Grekland är minimiåldern för industriarbete 15 år och för vissa
arbetsuppgifter ännu högre. För arbete inom familjeföretag, teater eller
biografer är minimiåldern 12 år. Barn som tigger eller arbetar som
gatuförsäljare förekommer. Majoriteten av dem är antingen romer eller albaner.
Barnprostitution anses vara ett växande problem. Grekland ratificerade ILOkonvention 182 angående barnarbete i november 2001.
Ungefär 2 procent av befolkningen under 18 år beräknas vara utsatta för fysiskt
våld varje år. Sjukvårdspersonal och lärare har ingen rätt/skyldighet att
rapportera misstankar om våld mot barn till polisen. Årligen anmäls i
genomsnitt 300 barn som saknade, varav i genomsnitt 60 aldrig återfinns. En
ny hjälptelefonlinje inrättades under 2005, vilken barn och ungdomar kan
använda för att erhålla stöd och rådgivning i olika frågor. Även föräldrar och
lärare kan använda linjen.
Allmän värnplikt gäller för alla män mellan 19och 50 år. Barnsoldater
förekommer inte. Grekland har kritiserats, bland annat av Amnesty
International, för att lagen om värnpliktstjänstgöring inte möter internationella
kriterier. De som väljer alternativ samhällstjänst diskrimineras genom att
tjänstgöringen är dubbelt så lång som ordinarie militärtjänst. Ett antal Jehovas
Vittnen har nekats status som vapenvägrare och hotats med fängelsestraff.
11
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Generellt har en ökning av främlingsfientlighet skett parallellt med den
dramatiska ökningen under det senaste årtiondet av antalet icke-greker som bor
och arbetar i Grekland. Enligt EU- studie nyligen är 87,5 procent av den
grekiska befolkningen negativt inställda till invandring. Albaner är den största
gruppen av icke-grekiska invånare (uppskattningsvis ca 600 000) och den grupp
som oftast blir utsatt för främlingsfientlighet. Albaner beskylls ofta för
uppgången i kriminalitet på senare år. Den absoluta huvuddelen av albaner är
numera lagliga invånare och många albaner har lätt för att integrera sig i det
grekiska samhället. Ibland uppstår dock en debatt om albanernas rätt till
grekisk nationell identitet.
Grekland har ännu inte ratificerat Europarådets konvention om skydd för
nationella minoriteter. Grekland har undertecknat OSSE:s
Köpenhamnsdokument vilket ger var och en rätten att själv definiera sig som
tillhörande en nationell eller annan minoritet. Grekland har inte undertecknat
och ratificerat stadgan om regionala- eller minoritetsspråk.
Grekland erkänner officiellt endast den muslimska minoriteten, vars rättigheter
regleras i Lausannefördraget från 1923. Den muslimska minoriteten uppskattas
till 100 000 varav merparten bor i den norra provinsen Thrakien. Den
muslimska minoriteten kan indelas i olika etniciteter som turkar, pomaker och
romer.
Grekiska muslimer av turkisk härkomst har, som grupp, under en rad år
förvägrats att definiera sig själva som en etnisk turkisk minoritet. Grekland har
föredragit att identifiera den drygt 100 000 starka minoriteten utifrån religion,
inte t etnicitet, främst på grund av spänningar med Turkiet. Grekland har fått
kritik av FN:s MR-kommitté för att privata grupper och föreningar inte tillåts
använda namn på sina sammanslutningar som inkluderar ordet "turkisk". Den
officiella synen är att det inte finns några andra etniska, religiösa eller språkliga
minoriteter i Grekland förutom muslimerna i Thrakien.
Enligt officiella källor finns det totalt 287 moskéer i Grekland, bland annat i
Thrakien, på Rhodos och Kos. Regeringen angav nyligen att Athens första
moské ska stå färdig år 2010 och avsatte 15 miljoner euro för projektet.
Förslaget godkändes av parlamentet i november 2006.
Greklands författning stipulerar att muftis, rättslärda funktionärer och ledare
för den muslimska minoriteten, utnämns av staten istället för att väljas av
muslimska troende i regionen. Det bör påpekas att dessa muftis också avlönas
av den grekiska staten.
12
Romerna anses inte utgöra en minoritet, utan ses som en socialt utsatt grupp.
De har ofta låg levnadsstandard, hälsoproblemen är stora och de diskrimineras
ofta vad gäller tillgång till arbeten och bostäder. En sjuårsplan upprättades
under 2002 som syftar till att förbättra romernas situation. Totalt budgeterade
staten 308 miljoner euro (65 procent finansierades av EU) för bostäder,
förbättrad tillgång till utbildning, arbete, hälsovård, sport och kultur för
romerna. Hittills har 275 miljoner euro spenderats varav den största delen gått
till att finansiera bostadsprojekt. MR-organisationer har välkomnat insatserna
men understrukit att mycket återstår att göra.
I nordvästra Grekland, särskilt i Florina-regionen, bor en grupp slavmakedoner, av vilka vissa önskar identifiera sig som en distinkt etnisk
minoritetsgrupp. Denna grupp erkänns inte av myndigheterna. Slavmakedonernas bruk av termen "makedonsk" är kontroversiell särskilt för
grekiska invånare i provinsen Makedonien i norra Grekland. I takt med att
relationerna mellan Grekland och fYROM (former Yugoslav Republic of
Macedonia) stegvis normaliserats under senare år har även spänningarna
mellan slav-makedonerna och grekerna minskat.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Homosexualitet är inte förbjudet enligt lag. Förföljelse eller allmän
diskriminering är inte vanligt förekommande. FN:s MR-kommitté har dock
uttryckt oro över rapporter om diskriminering på basis av sexuell läggning.
Greklands Nationella kommission för mänskliga rättigheter (NCHR) föreslog
under året att lagstiftningen justeras så att förhållanden mellan homosexuella
par juridiskt sett erkänns i någon form så de berörda skall kunna erhålla de
sociala förmåner som för närvarande enbart heterosexuella par åtnjuter.
Justitieministern framhöll emellertid nyligen att civilt partnerskap för
samkönade inte efterfrågas av det grekiska folket och att det därmed inte
kommer att regleras i lag inom den närmaste framtiden.
18 Flyktingars rättigheter
Grekland har under många år kritiserats av bl.a. den grekiska sektionen av
Amnesty International för myndigheternas sätt att bemöta asylsökande.
UNHCR uppger att en del förbättringar skett under året. Myndigheterna har
blivit mer medvetna om de påtalade bristerna och har implementerat eller varit
lyhörda för de flesta av UNHCRs rekommendationer, bl.a. vad gäller
ensamkommande flyktingbarn och risken för återsändning av flyktingar till
stater där de riskerar förföljelse. . Asylsökande som lämnade Grekland i väntan
på asyl fick tidigare sin asylprocess avbruten, ofta utan möjlighet till
återupptagande, men denna klausul har efter lagändringar under sommaren
2006 tagits bort.
13
Fortsatta problemområden är identifiering av nyanlända minderåriga, bristande
strukturer för förmyndare eller långsiktiga lösningar för barn som separerats
från sina familjer. Vidare förekommer det fortfarande att asylsökande inte får
fullständig information om sina rättigheter, liksom att polismyndigheterna
negligerar antagna riktlinjer och beordrar personer som velat söka asyl att
lämna landet. För överklagan av avslag på asylansökan finns det fortfarande
ingen oberoende myndighet.
Andelen asylsökande som erhåller flyktingstatus i Grekland är liten. Under
2005 ansökte 9050 personer om asyl varav 88 beviljades. Under första halvåret
2006 har 4420 personer ansökt om asyl och 76 beviljats. Under 2005 utgjorde
georgier den största gruppen asylsökande (21 procent), strax följd av
pakistanier och irakier. UNHCR-statistik visar att Greklands tio
flyktingmottagningar har en total kapacitet om endast 776 platser. MR-grupper
har uppmanat regeringen att öka antalet platser. Helsingforskommittén och
andra enskilda organisationer har under året mötts av hårdare restriktioner när
det gäller besök på flyktingmottagningarna.
Grekland har en svårövervakad kust- och landgräns (6 800 km respektive
2 800 km lång) och har under hela 1990-talet haft en omfattande illegal
invandring, främst från Balkan och Östeuropa. Sammanlagt anses över en
miljon människor ha invandrat olagligt.
Illegala invandrare som grips hålls oftast häktade fram till avvisning eller
frisläppande. Levnadsförhållandena i häktena har kritiserats. De anses
överbefolkade och hålla undermålig sanitär standard. Organisationer för
mänskliga rättigheter har även protesterat mot de långa häktningstiderna.
Enligt en lag som antogs 2001 får häktningstiden för illegala invandrare inte
överskrida tre månader.
Illegala invandrare omkommer varje år i samband med smugglings- eller
flyktförsök till Grekland, särskilt kring öarna och vid landgränsen till Turkiet.
Enligt tillgänglig statistik har minst 77 personer omkommit sedan 1997 i
minfält vid gränsen till Turkiet, där det enligt uppskattning finns ca 25 000
minor. Grekland ratificerade Ottawa-konventionen om landminor i september
2003. Då kom man också formellt överens med Turkiet om att röja minfälten
vid den gemensamma gränsen. Minröjningen rapporteras av grekisk militär att
bli klar till 2010, vilket är fyra år innan tidsfristen löper ut.
Grekland har bland Europas striktaste regler för invandrare att bli medborgare
genom naturalisering. Processen är lång och dyr. En invandrare måste bevisa
att han/hon varit lagligt bosatt i minst 10 års i landet under en 12-årsperiod
innan en ansökan kan göras. Vid ansökningstillfället måste en avgift på 1500
14
euro erläggas, förutom om den sökande har flyktingstatus. Det tar åratal att
handlägga en ansökan. De flesta ansökningar avslås.. Avslag behöver inte
motiveras. Om en första ansökan avslås kan invandraren göra ett nytt försök
efter ytterligare ett års väntan. Denna gång måste en avgift på 750 euro
erläggas. Inga avgifter betalas tillbaka. Den grekiske ombudsmannen har
återkommande kritiserat förfarandet.
1997 genomfördes för första gången en legaliseringsprocess, som innebar att
vissa uppehållstillstånd och s.k. "gröna kort" utfärdades för illegala
invandrare. Under de efterföljande sex åren genomfördes ytterligare två
legaliseringsprocesser, där totalt ca 770 000 invandrare anmälde sig. En ny
invandringslag antogs i augusti 2005. Lagen innebar att den tidigare
komplicerade ordningen med separata uppehålls- och arbetstillstånd
avskaffades. EU-bestämmelserna om en femårig kvalifikationstid för att få ett
femårigt uppehållstillstånd införlivades med grekisk rätt. Illegala invandrare, de
som transporterar dessa samt de som underlättar inresan och vistelsen riskerar
hårda straff. Med lagen inleddes även den tredje registrerings- och
legaliseringsomgången för olagliga invandrare som innebar att invandrare som
kommit till Grekland senast den 31 december 2004 men aldrig erhållit något
uppehållstillstånd kunde ansöka om ett sådant före utgången av 2005. Ett
tillägg till invandringslagen förelades parlamentet hösten 2006 som, om den
godkänns, kommer att innebära en förlängning av tidsfristen till före utgången
av 2006. Vad gäller det femåriga EU-uppehållstillståndet måste de sökande
även fortsättningsvis delta i och examineras i en språkkurs om 100 timmar
samt en historiekurs om 25 timmar på särskilt certifierade skolor, men det
muntliga språktestet avskaffas. Nytt i tillägget är också att fler typer av
dokument för att bevisa laglig vistelse i landet än tidigare ska tillåtas och att
barn inte ska behöva betala den höga avgiften för uppehållstillstånd.
Grekiska myndigheter kritiseras fortfarande för att n systemen för utfärdande
och förlängning av uppehålls- och arbetstillstånd samt registrerings- och
legaliseringsprocesserna är komplicerade och ineffektiva.
19. Funktionshindrades rättigheter
Anpassningen av gaturum och offentliga byggnader för funktionshindrade är i
allmänhet dålig, men situationen har de senaste åren förbättrats. Inför OS och
Paralympics 2004 gjordes en satsning i Athen på att handikappanpassa
uppfarter, trottoarkanter, byggnader och fordon. Akropolis är nu tillgängligt
även för rullstolsbundna genom att en specialhiss installerats. Gamla bussar
byts kontinuerligt ut mot nya handikappanpassade i Athen. Vissa trafikljus vid
övergångsställen har utrustats med ljudsignaler till hjälp för synskadade. Athens
nya tunnelbanelinjer är helt anpassade till funktionshindrade. Renovering av de
15
äldre stationerna har påbörjats. Grekiska handikapporganisationer är dock
fortsatt kritiska. Huvudstaden är fortsatt en daglig hinderbana av smala gator,
olagligt parkerade bilar och motorcyklar. Okunnighet och brist på
hänsynstagande bland allmänheten förvärrar situationen.
Lagstiftningen om anställning av funktionshindrade slår fast att
funktionshindrade skall utgöra 3 procent av anställda i privata företag. I
offentlig förvaltning är 5 procent av administrativa befattningar och 80 procent
av växeltelefonistbefattningar reserverade för funktionshindrade. Lagen
efterlevs dock dåligt. Ett fyraårigt program med bidrag till arbetsgivare som
anställer funktionshindrade påbörjades 2002.
Regeringen har planer på att införa ett elektroniskt kort för de förmåner
funktionshindrade är berättigade till. Detta kort skall bland annat kunna
användas för pensionsutbetalningar i bankomater och ge innehavaren diverse
förmåner. Systemet skall säkerställa att endast de som verkligen kvalificerar sig
för statlig hjälp skall erhålla sådan. Hälsoministern har uppgett att närmare 100
000 greker åtnjuter statlig hjälp utan att vara berättigade till den.
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Organisationer för mänskliga rättigheter verkar fritt och för dialog med
regeringen. Bland de mer välkända organisationerna för mänskliga rättigheter
som är verksamma i Grekland kan nämnas Greek Helsinki Monitor, Minority
Rights Group-Greece, Amnesty International, Marangopoulos Foundation for
Human Rights, Greek Council for Refugees, Greek League for Human Rights
och Human Rights Defence Centre. Ombudsmannafunktionen är även central
i MR-sammanhang, liksom National Commission for Human Rights (NCHR).
Den sistnämnda har sedan dess skapande 2000 en konsultativ status vis-à-vis
grekiska staten, då den bland annat förser staten med riktlinjer i frågor om
mänskliga rättigheter.
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
Internationella organisationer som t ex UNHCR och IOM utför en rad olika
insatser. I samarbete med lokala myndigheter organiseras t ex opinionsbildande
kampanjer, insamlingar för fältverksamhet, undersökningar och projekt.
Grekland (liksom Sverige) ingår i det internationella partnerskapet Network
Against Human Trafficking, inom ramen för EU-programmet Equal.
