Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Liberia 2005
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Under 2005 har säkerhetsläget successivt förbättrats i hela landet tack vare
genomförandet av fredsavtalet från 2003 och FN:s omfattande fredsbevarande
mission UNMIL, där även Sverige deltar med trupp. Ett lyckat presidentval
genomfördes under hösten och en ny regering skall tillträda i januari 2006.
Samtidigt bär Liberia på den tunga börda som ett långt inbördeskrig fört med
sig vilket inte minst innebär många brister i respekten för de mänskliga
rättigheterna (MR). Markanta förbättringar kan emellertid ses inom politiska
rättigheter liksom rörelse-, yttrande- och församlingsfriheten. Uppfyllandet av
de ekonomiska och sociala rättigheterna är dock alltjämt det närmaste
obefintligt. Rättsväsendet lider av korruption och bristande resurser och kan
inte sägas fungera. Situationen för kvinnors och barns rättigheter är fortsatt
mycket dålig. Eftersom den nya regeringen ännu inte tillträtt kan inte de
ovannämnda förbättringarna anses konsoliderade. Den osäkra politiska
utvecklingen medför fortsatta risker för bakslag.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna för
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s
konventionskommittéer
Liberia har ratificerat eller anslutit sig till följande centrala konventioner om
mänskliga rättigheter:
- Internationella konventionen om medborgerliga och politiska
rättigheter (2004) och det andra fakultativa tilläggsprotokollet om
dödsstraffets avskaffande samt undertecknat det första
tilläggsprotokollet om enskild klagorätt;
- Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella
rättigheter (2004);
- Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering
(1976);
- Konventionen om anskaffande av all slags diskriminering av kvinnor
(1984);
2
- Konventionen mot tortyr och annan grym eller förnedrande
behandling eller bestraffning (2004);
- Konventionen om barnets rättigheter (1993) och undertecknat de två
tilläggsprotokollen om barn i väpnade konflikter respektive handel med
barn; barnprostitution och barnpornografi,
Trots att regeringen har ratificerat flera viktiga konventioner så har de årliga
rapporterna uteblivit under krigsår. I maj 2004 genomförde ministeriet för
gender- och barnfrågor, med stöd av bland annat FN, en omfattande
kvinnorättskonferens, varefter en rapport om uppföljningen av
kvinnokonventionen togs fram.
3. Respekten för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Enligt liberiansk lag är tortyr och annan inhuman behandling förbjudet. Till
skillnad från tidigare år har inga rapporter om politiska mord, avrättningar eller
försvinnanden sanktionerade av staten förekommit under det senaste året.
Polisbrutalitet uppges vara vanligt förekommande Den omfattande närvaron
av UNMIL:s trupper har förvisso förbättrat säkerheten i större delen av landet
men i vissa mer svåråtkomliga delar förekommer alltjämt övergrepp på
civilbefolkningen utfört av bland annat före detta fraktionsmedlemmar. Utöver
fysiska övergrepp anges dessa fraktioner utöva utpressning samt tvinga
civilbefolkningen in i slaveriliknande former.
Trots fjolårets renovering av fängelset i Monrovia är förhållandena fortfarande
mycket svåra och i flera fall hälsovådliga.
4. Dödsstraff
I september 2005 ratificerade Liberia det andra tilläggsprotokollet till
konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. Dödsstraffet är
således avskaffat. UNMIL undersökte under 2003-2004 massgravar från vad
som anges vara spår av summariska avrättningar och andra övergrepp. Dessa
anses ha utförts av såväl regeringsstyrkor som rebellerna under inbördeskriget.
5. Rättssäkerhet
Domstolsväsendet har i ytterst begränsad mån börjat agera självständigt i
förhållande till den exekutiva makten men är alltjämt behäftat med korruption.
Bristen på kompetent personal, infrastruktur och resurser fortsätter att
karaktärisera rättsväsendet. Landets fyra rättsinstanser är inte helt funktionella
då det saknas såväl utbildning som kunskap och respekt för grundläggande
rättsprinciper. Övergångsregeringen har inte klarat att återetablera
domstolsväsendet på landsbygden. Traditionell rätt, under ledning av
klanledare eller byäldste, förekommer i vissa delar av landet. Den traditionella
rättsskipningen medför bristande respekt för kvinnors rättigheter. Kvinnor och
3
män har emellertid inför lagen lika rättigheter. Barn kan enligt strafflagen
straffas från 16 års ålder.
År 1997 skapades en nationell kommission för mänskliga rättigheter. Denna,
liksom bland annat en nationell försoningskommission, omnämns i fredsavtalet
från 2003. Företrädare för kommissionerna uppger att anmälningar från
allmänheten har förekommit Både kommissionen för mänskliga rättigheter och
försoningskommissionen som etablerats enligt fredsavtalet 2003 har under
2005 fått laglig status men institutionernas mandat har dock endast i begränsad
utsträckning definierats och de lider brist på såväl personella som finansiella
resurser.
6. Personlig frihet
Antalet godtyckliga frihetsberövanden anses generellt ha minskat under det
senaste året. Fängslanden utan åtal förekommer emellertid alltjämt, liksom
möjligheten att med hjälp av mutor bli frisläppt. De maximalt 48 timmar i
häkte som lagen föreskriver efterlevs sporadiskt. Tack vare det stöd och
utbildning som UNMIL:s civilpolis ger den nya nationella poliskåren har
situationen förbättrats. Pass utfärdas ofta mot mutor. Eftersom Liberia tillhör
ECOWAS, den västafrikanska regionala ekonomiska organisationen, kan
medborgare också i princip resa med ECOWAS ID-handling mellan
medlemsländerna.
7. Straffrihet
Straffrihet för brott som begåtts i statens namn har snarare varit regel än
undantag i Liberia. Det finns många väl dokumenterade exempel (av till
exempel Amnesty International). Det händer, dock sällsynt, att övergrepp på
mänskliga rättigheter utförda av säkerhetsstyrkor och militär bestraffas.
Den forne presidenten Charles Taylor står sedan 2003 åtalad av
Specialdomstolen i Sierra Leone för krigsförbrytelser och brott mot
internationell humanitär rätt. För närvarande åtnjuter Taylor asyl i Nigeria.
8. Yttrande- och mediafrihet
Situationen för yttrande- och mediafrihet har förbättrats betydligt under det
senaste året. Övergångsregeringen respekterar över lag dessa rättigheter.
Övergångsparlamentet har emellertid hotat att arrestera personer som varit
kritiska till institutionen.
I Monrovia publiceras ett tjugotal tidningar med varierande regelbundenhet.
Två av dem kan betecknas som dagstidningar och ytterligare några ges ut en
gång i veckan. Journalistkåren håller emellertid låg standard och anklagelser har
hörts om att journalister såväl utövar utpressning som tar emot mutor för att
publicera tillrättalagda artiklar. Hög analfabetism, fattigdom, höga
4
transportkostnader och brist på farbara vägar för transport bidrar till att
tidningar i princip endast återfinns i huvudstaden. Flera radiostationer sänder
åtminstone delar av dygnet och program med deltagare från en ofta kritisk
allmänhet är populära. TV-sändningar är dyra att producera, då generatorer
och drivmedel måste bekostas av producenten. En minoritet av medborgarna
har råd att köpa en TV och bekosta bränsle till en generator för att kunna
utnyttja den.
Församlings- och religionsfrihet råder generellt. Det finns ingen officiell
statsreligion. Den katolska kyrkan spelar en viktig roll tillsammans med
baptistförsamlingar och muslimska grupper.
9. De politiska institutionerna
I Accra, Ghana, enades den 18 augusti 2003 den före detta regeringen och de
två stridande fraktionerna MODEL och LURD om ett omfattande fredsavtal.
Enligt avtalet inrättades en övergångsregering, National Transitional
Government of Liberia (NTGL) med deltagare från de tre undertecknande
parterna, politiska partierna och civila samhället. NTGL fick mandat att styra
landet i två år fram tills dess att det liberianska folket valde en ny regering i
allmänna val. Enligt författningen – som till viss del suspenderades under
övergångsperioden – består den lagstiftande makten av en senat och ett
representanthus, medan den verkställande makten representeras av
presidenten.
Höstens presidentval resulterade i seger för Ellen Johnson Sirleaf, vilket
innebär att Liberia får Afrikas första kvinnliga president från och med januari
2006. Valen bedömdes vara fria och rättvisa med ett valdeltagande på 60
procent i den andra omgången. 25 politiska partier av totalt 30 registrerade
ställde upp för val och 22 presidentkandidater. Finansiella restriktioner samt
bristande infrastruktur utgjorde de huvudsakliga begränsningarna för
oppositionella partier att verka. Män och kvinnor har samma rösträtt och
valbarhet. Kvinnogrupper har utövat påtryckningar på NTLA för att få till
stånd en lagstiftning om politiska partiers nomineringar av kvinnliga kandidater
på valbara platser. 3 kvinnor har ministerposter i övergångsregeringen, 4 av 76
medlemmar av parlamentet är kvinnor och en av fem domare i högsta
domstolen är kvinna.
Under den forna president Taylors tid vid makten styrde presidenten landet
utan hänsyn till vare sig parlamentet eller domstolsväsendet. Makten i landet är
fortfarande centrerad till övergångsregeringens ordförande som kritiserats för
bristande konsultation. Det förekommer uppgifter om ekonomiska
oegentligheter från övergångsregeringens sida men mot bakgrund av det
bristande rättssystemet är sannolikheten för en rättslig uppföljning liten. Den
legislativa och dömande makten börjar i liten utsträckning få någon form av
5
inflytande men dessa bägge instanser bör alltjämt kunna beskrivas som svaga.
Den bestående straffriheten bland landets maktelit är ett exempel på det.
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Endast militär och polis omfattas av restriktioner mot att ansluta sig till fackliga
organisationer. Med över 80 procent arbetslöshet, en mycket svag
arbetslagstiftning och bristfälligt rättssystem saknas dock i praktiken incitament
till fackligt engagemang på arbetsplatsen då detta riskerar leda till avsked.
Det finns emellertid 32 fackföreningar organiserade i två huvudorganisationer
"the Federation of Liberian Trade Unions" och "the Congress of Liberian
Trade Unions". I arbetslagstiftningen finns även bestämmelser för arbetstid,
löner och semester, men Ministry of Labour har aldrig haft resurser för att följa
upp lagstiftningen. Lagstadgad arbetstid är 48 timmars vecka fördelat på sex
dagar. Sexdagarsveckan kan utsträckas till 56 timmar och till och med 72
timmar för gruvarbetare. Man löper risk att bli avskedad om man vägrar att
utsätta sig för livsfarliga arbetssituationer.
Utbetalningen av statsanställdas löner sägs ha förbättrats något men är
fortfarande oberäknelig. Både korruption och svågerpolitik kan ännu antas
förekomma.
Tvångsarbete har tidigare varit utbrett, särskilt kopplat till de stridande
fraktionerna och i gruvorna. Även om det troligen fortfarande förekommer i
vissa delar av landet har situationen förbättrats betydligt i och med slutet på
kriget, demobiliseringen och den ökade närvaron av hjälporganisationer.
Liberia har ratificerat sex av de åtta centrala ILO–konventionerna om
mänskliga rättigheter. Nr 100 om icke-diskriminering i arbetslivet samt nr 138
om förbud mot barnarbete har inte ratificerats. Totalt har 24 ILOkonventioner ratificerats, varav 23 uppges vara i kraft. Tillämpningen lider
emellertid av uppenbara brister.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Behoven på hälsoområdet är långt större än regeringens resurser kan klara. I
princip saknas statlig hälso- och sjukvård i Liberia. Sjukhusen är plundrade och
förstörda. Det råder akut brist på läkemedel och utbildad personal. Det mesta
av den befintliga sjukvården bedrivs av internationella enskilda organisationer,
katolska och lutherska kyrkan och UNICEF (vaccinationskampanjer). Den
förbättrade säkerhetssituationen har markant ökat förutsättningarna för både
FN- och enskilda organisationer att genomföra arbete på landsbygden.
Närmast obefintlig infrastruktur samt brister i såväl personell som finansiell
kapacitet utgör dock fortfarande allvarliga begränsningar.
6
12. Rätten till utbildning
I Monrovia drivs ett fåtal skolor i statlig regi men med ytterst begränsat
offentligt stöd. Skolavgifter är inte tillåtna enligt lag men allehanda andra
avgifter och bidrag avkrävs föräldrarna för att deras barn skall kunna gå i
skolan. Utanför Monrovia finns fortfarande inga kommunala skolor. Den
utbildning som finns drivs av FN, kyrkor och enskilda organisationer (jämför
hälsosituationen). Skol- och utbildningsministerierna är underfinansierade. Det
finns heller ingen tradition av skolgång för alla. Även före inbördeskriget fanns
utbildning framförallt att tillgå för elitens barn.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Cirka 80 procent av landets befolkning lever på mindre än en USD per dag.
Antalet undernärda i städerna når så höga siffror att katastrofinsatser i form av
generell livsmedelsdistribution är befogade. Det krigshärjade Lofa County i
norr har traditionellt varit landets ”kornbod” som försörjt stora delar av landet.
Jordbruket har slagits ut av det återkommande kriget och jordbrukarna har
tvingats fly och av männen som inte har undkommit har många
tvångsrekryterats till kriget medan kvinnorna har flytt med barnen.
I Monrovia saknas kommunal elektricitet, vatten och avlopp varför de mer
välbärgade har egna el-aggregat och brunnar. Både bostäder i Monrovia och i
byarna har förstörts av kriget. Till detta skall läggas att de flesta liberianer är
traumatiserade av den terror de levt i under ett drygt decennium.
Genomgående är alltså levnadsförhållandena i Liberia mycket svåra.
OLIKA GRUPPERS SITUATION
14. Kvinnans ställning
Sexuella övergrepp är mycket vanliga. Eftersom två tredjedelar av landets
befolkning under en tioårsperiod har drivits på flykt har familjemönster och
sociala normer brutits upp och sexuella övergrepp, liksom våld i hemmet, har
närmast blivit en accepterad företeelse. Samhället lider alltjämt av de allvarliga
övergrepp och den medvetna demoralisering som ägde rum under kriget där
kombattanter, inklusive barnsoldater, instruerades av sina gerillaledare att
utföra gruppvåldtäkter. Omfattande sexuella övergrepp har rapporterats ske i
de läger som etablerats för internflyktingar och som nu är under avveckling.
Två organisationer ”Association for Female Lawyers” och ”National Women’s
Commission in Liberia” kämpar för att minska våld mot kvinnor och för att
våldtäktsmän skall ställas inför rätta och dömas. Kvinnlig könsstympning är
tillåten enligt lagen och, med undantag för de mest extrema formerna,
accepterat och mycket utbrett i alla etniska grupper. Prostitutionen är hög och
utbredd i mycket låga åldrar.
7
Äktenskap enligt nationell lag ger kvinnan arvsrätt, medan de många
traditionella äktenskapen lämnar kvinnan utan rätt att ärva land eller egendom.
Kvinnans politiska och ekonomiska rättigheter är eftersatta. Några
kvinnorättsorganisationer gör sig förvisso hörda men deras faktiska inflytande
tycks ändå begränsat.
15. Barnets rättigheter
Liberia har ratificerat barnkonventionen men har däremot inte rapporterat till
barnrättskommittén i enlighet med bestämmelserna i konventionen.
Barnprostitution och barnarbete förekommer. Enligt grundlagen är
tvångsarbete för barn förbjudet. Dessutom är det förbjudet att anställa barn
under 16 år under skolterminerna. Övervakningen av dessa lagar är dock i
princip obefintlig. Regeringen har inte ratificerat ILO:s konvention nr 182 mot
de värsta formerna av barnarbete. Enligt lagen kan rekrytering inte ske före 18
års ålder men det har inte respekterats, vare sig av nationella säkerhetsstyrkor,
militär eller gerilla. Ett stort antal barnsoldater ingår i den grupp som avväpnats
och UNICEF uppger att en majoritet av dessa har kunnat återvända till sina
familjer. Enskilda organisationer och FN-organ (framförallt UNICEF) gör
stora insatser för att stödja barn som även på annat sätt drabbats av det långa
inbördeskriget.
16. Olika befolkningsgruppers situation (etniska, religiösa minoriteter,
urbefolkningar med flera)
Enligt författningen är diskriminering på grund av etnisk tillhörighet, ras, kön,
ursprung och politisk tillhörighet förbjuden, men enligt lag kan endast svarta
erhålla medborgarskap och äga land i Liberia. Även i praktiken förekommer
diskriminering, kanske främst gentemot kvinnor och vissa folkgrupper. Några
lagar mot könsdiskriminering, kvinnlig könsstympning eller etnisk
diskriminering finns t ex inte. Folkgruppen Mandingos, som av tradition är ett
handelsfolk och varav en övervägande del är muslimer, rapporteras från flera
håll utsättas för diskriminering. Det råder religionsfrihet i Liberia och generellt
respekteras detta även om det på senare tid finns vissa röster som talat om
diskriminering gentemot minoriteten muslimer.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning
Homosexualitet faller under kategorin frivillig sodomi och är en första gradens
lagöverträdelse enligt Liberias strafflagstiftning. Några uppgifter om åtal i
enlighet med denna lag föreligger inte. Homosexualitet är inte accepterat av
samhället.
18. Flyktingars rättigheter
I takt med att säkerheten förbättras i landet har UNHCR påbörjat arbetet med
frivillig repatriering av flyktingar. Vissa flyktingar uppges återvända på egen
hand men då tillgången på vatten och mat, hälsovård, undervisning och
8
bostäder är dålig antas en frivillig repatriering bli en långvarig process. Som en
följd av kriget har ett mycket stort antal liberianer tvingats att fly och antingen
blivit flyktingar i grannländerna eller internflyktingar, så kallade IDPs, i Liberia.
Det humanitära arbetet som genomförs av FN-organisationer och enskilda
organisationer och till stöd för IDPs och flyktingar samordnas av UNMIL:s
humanitära samordningsteam. Rent flyktingarbete genomförs i UNHCR:s regi.
Efter valen i Liberia kommer UNHCR att påskynda återflyttning av
flyktingarna i grannländerna med hänsyn tagen till det förbättrade
säkerhetsläget. Majoriteten av internflyktingarna (över 200 000) har dock
beretts möjlighet att flytta hem före valen. Det finns också en nationell
organisation ”Liberian Refugée, Repatriation and Resettlement Commission”,
LRRRC. Den senare är ett regeringsorgan som är avsedd att jobba nära de
humanitära organisationerna när det gäller att utse nya lägerplatser och försäkra
att säkerheten tillhandahålls även under återflytt och återintegrering.
19. Funktionshindrades situation
Funktionshindrade får ingen specialbehandling viket innebär att denna grupps
ställning i samhället är ytterst kringskuren. Särskilt på landsbygden uppges
funktionshindrade personer att utsättas för diskriminering.
ÖVRIGT
20. Oberoende organisationer för mänskliga rättigheter
Det finns ett flertal organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter i
Liberia. Nio av dem har gått samman och skapat "the National Human Rights
Center of Liberia" som är en paraplyorganisation med rimligt god kapacitet. I
samhället över lag råder emellertid en utbredd okunskap om innebörden av
mänskliga rättigheter och befintliga organisationer kan svårligen möta behovet
av utbildnings- och övervakningsinsatser.
21. Fältverksamhet eller rådgivning på området mänskliga rättigheter
Möjligheterna för organisationer att verka i Liberia har förbättrats märkbart
tack vare den ökade säkerhet som nu råder i stora delar av landet. Det rent
humanitära arbetet börjar även kompletteras med insatser av mer
fredsbyggande karaktär. Flera kyrkor bedriver så kallad ”trauma-healing” och
en form av psykosocial vård ingår i rehabiliteringsprojekt för före detta
kombattanter.
