slaveriets historia

SLAVERIETS
HISTORIA
Dick Harrison
historiska media
Slaveriets historia är en omarbetad och uppdaterad utgåva baserad på
trebandsverket som gavs ut åren 2006–2008:
• Slaveri I. Forntiden till renässansen
• Slaveri II. 1500 till 1800
• Slaveri III. 1800 till nutid
Historiska Media
Box 1206
221 05 Lund
[email protected]
www.historiskamedia.se
© Historiska Media och Dick Harrison 2015
Sättning: Stilbildarna i Mölle/Frederic Täckström
Omslag: Johan Laserna
Omslagsbild: Harry Roseland, ”To The Highest Bidder”, 1906
Författarfoto: Karolina Rosenqvist
Kartor: Svante Ström
Tryck: ScandBook, Falun 2015
Tryckning: 1 2 3 4 5 6 7 8 9
ISBN: 978-91-7545-174-9
Till Nala
Om jag kränkt min slavs
eller slavinnas rätt
när de varit i tvist med mig,
vad skulle jag säga när han
ställer mig till svars?
Han har ju skapat oss
alla i moderlivet,
en och densamme formade
oss i modersskötet.
Job 31:13–15
Innehåll
Förord 13
Slaveri15
Vem är slav?
Forntiden och antiken
Krig och fattigdom
Slavarna i Mesopotamien
Gammaltestamentligt slaveri
Slavarna i Athen
Romarna och slaveriet
Vägen in i och ut ur slaveri
Slavarna reser sig
Kejsarens slavar
Förakt och mildhet
Slaveriet och kristendomen
15
19
19
21
27
30
33
35
38
42
44
46
Medeltiden49
På Totos och Lucius tid
Patricius och Balthild
Tidigmedeltida slavhandel
Träldomen i Norden
Slaveriet överlever i söder
Den medeltida paradoxen
49
51
55
59
61
67
Islam70
Islamisk ofrihet
70
Arbetare, tjänarinnor och sexobjekt
72
Mamlukerna74
Slavsoldaterna tar makten
78
Slavsoldaternas samhälle
80
Devşirme85
Haseki och valide sultan88
Korsarerna90
Hur man blev slav i Nordafrika
92
Vägen till frihet
94
En värld av ofrihet
Slavkaravanerna i Sahara
Kanem, Bornu och Songhai
Sydasiatiskt slaveri
Östasiatiskt slaveri
Aztekernas slaveri
Den atlantiska tragedin
Den söta kryddan
Portugiserna upptäcker Afrika
Nya världen
Sockerrevolutionen och triangelhandeln
Portugisernas århundrade
Holländarnas korta storhetstid
Britterna och fransmännen gör entré
Slavhandeln kulminerar på 1700-talet
Karavaner och nätverk
Fort, handelsplatser och skepp
Lançados och tangos maos
Resan över Atlanten
Slavhandeln i Amerika
Nordisk slavhandel
Bokslut över en mardröm
98
99
102
107
111
115
120
121
122
127
129
133
139
141
142
145
152
156
160
164
167
171
Afrika173
Hur påverkades Afrika av slavhandeln?
Kongorikets uppgång och fall
I skuggan av Luanda
Asante och Oyo
Guld, elfenben och slavar
Det gick att säga nej
173
178
183
186
190
193
Amerika195
Plantagernas värld
195
Slaveriet i det spanska Amerika
200
En skärseld för vita, ett helvete för svarta
202
Från Barbados till Jamaica
205
Fransmännen i Saint-Domingue
209
Nordiska slavkolonier
213
Nordamerika215
Flykt, motstånd och bestraffning
217
Marooner och revolutionärer
221
Kriget börjar
238
Västindien och Latinamerika på 1800-talet
248
Den amerikanska Södern
262
1800-talets Afrika
297
Maroonsamhällen221
Cimarrones223
Det afroamerikanska kungariket Palmares
226
Maroonkrig på Jamaica
230
Mose och Stono River
233
Skymning över Saint-Domingue
235
Abolitionisterna238
Polis på världshaven
241
Förbud mot slaveri
244
Frihet i Afrika
245
Slaveriet attackeras i Västindien …
248
… men överlever på Kuba
252
… och i Brasilien
256
Rasism260
Världens största slavsamhälle skapas
262
Sydstatsplantagen267
Arbete och fritid i The Cotton Kingdom272
Livet i ”stora huset”
275
Slavhandel och slavfamiljer
279
Massa och nigger282
”Passagerare” och ”konduktörer”
285
Denmark Vesey och Nat Turner
288
Abolitionismen i USA
291
Från Missourikompromissen till Harpers Ferry
293
Slaveriet i Egypten
298
Muhammad Ali erövrar Sudan
302
Zariborna i Bahr al-Ghazal
306
Egyptisk imperialism och brittisk abolitionism
309
Historien om al-Zubayr
312
Mahdin314
Swema, alias Marie Antoinette
317
Plantageslaveriet på Maskarenerna
319
Slavhandel i Lissabons och Muskats skugga
321
Kryddnejlikeslaveriet323
Vid Zambezi och de stora sjöarna
Tippu Tip och hans värld
Slaveriet i Sokotokalifatet
Det nygamla slaveriet i Bornu
De sista slavimperierna på savannen
327
329
333
338
340
Kriget kulminerar
343
Kriget fortsätter
371
Amerikanska inbördeskriget
Kontraktsarbetare från Asien
Slaveriets undergång i Latinamerika
Afrika under Paris
Afrika under London
Slaveriet angrips i Östafrika
Britterna i Indien
Slaveri och tvångsarbete i Sydöstasien
Uppsvinget för sexslavhandel
Varför seger?
Från NF till ILO
Det koloniala Afrika
Slaveriet överlever i Mauretanien …
… och återuppstår i Sudan
Arabvärldens slaveri
Tvångsprostitution och bonded labour
På vår egen bakgård
343
346
348
350
354
358
360
363
367
369
371
373
375
377
380
384
386
Epilog390
Källor och litteratur
399
Bildkällor415
Register417
Kartor
1. Mesopotamien21
2. Tidigmedeltida slavhandel i Europa56–57
3. Senmedeltida slavhandel i Europa64–65
4. Kanem-Bornu103
5. Songhai på 1500-talet105
6. Slavhandeln på Atlanten134–135
7. Slavexporterande regioner i Västafrika175
8. Kongoriket179
9. Slavbefolkningen i USA 1830 och 1860263
10. Egypten och Sudan303
11. Östra Centralafrika330
12. Västafrika
334–335
Tabeller
1. Romerska krigsfångar åren 262–142 f.Kr.
34
2. Slavhandel över Sahara åren 650–1800
106
3. Transatlantisk slavhandel 1450–1900
172
4. Transatlantisk slavhandel 1701–1800. Slavexporterande
regioner
174
5. Befolkningsutveckling på Saint-Barthélemy 1787–1819
214
6. Slavars brottslighet i Peru 1560–1650
219
7. Slavexport från Costa da Mina till Bahia 1801–1850
243
8. Folkökningen på Kuba 1774–1841
253
9. Slavars yrken i Brasilien år 1872
257
10. Slavar och fri svart befolkning i USA:s sydstater år 1850
265
11. Slavhandel i Zanzibar 1859–1872
326
Förord
Denna bok är en kraftigt förkortad version av min trilogi Slaveri – en
världshistoria om ofrihet, som publicerades åren 2006–2008. Om trilogins syfte var att skapa en heltäckande och djuplodande bild av ofrihetens historia på jorden är avsikten med denna bok en annan: att på ett
koncentrerat sätt fokusera på de stora och avgörande linjerna i en av
mänsklighetens största tragedier och att visa på hur rötterna till dagens
situation kan spåras i det förflutna.
Där inget annat anges är de citatöversättningar som förekommer i
boken mina egna, gjorda från den källutgåva som anges, det vill säga
antingen från originalspråket eller från en annan översättning. Bibelcitat
är hämtade från Bibelkommissionens översättning (Bibel 2000).
Diani, Kenya, den 3 april 2014
Dick Harrison
13
Slaveri
Termen slaveri är ett av få ord i alla nutida språks vokabulärer som
uteslutande ger negativa associationer. Det finns sjukdomsromantiker,
korstågsromantiker, slumromantiker, medeltidsromantiker, strapatsromantiker och krigsromantiker, men bortsett från en och annan sadistisk
galenpanna finns det ingen slaveriromantiker. I de romantiseringar av
slavsamhällen som förvisso är legio – till exempel boken och filmen Borta
med vinden – är slaveriet förvandlat intill oigenkännlighet. Att försvara
slaveri, att längta tillbaka till slaveriets forna dagar, är så politiskt och
etiskt inkorrekt att ingen utom den mest reaktionäre misantrop tänker
tanken. Trots att det än idag finns gott om slavar på jorden är slaveriet
otänkbart som ekonomiskt och socialt system.
Däremot tänker vi sällan på hur slaveri uppstod eller när och var det
skedde. Att vi sällan grubblar över dylika ting beror på att vi tar slaveriet för givet. Slaveriet behöver inte förklaras; det är en statisk form för
allmän mänsklig vedervärdighet som vi nöjer oss med att i moraliskt
nit fördöma och bespotta. Men då gör vi slavarna en björntjänst. Endast
genom att noga granska systemet och spåra dess historia bakåt genom
seklerna har vi en rimlig chans att göra skillnad, att leverera nyttig kunskapsammunition till de män och kvinnor som arbetar hårt för att utrota
det slaveri som ännu blomstrar.
Slaveriet får inte reduceras till skamfylld historia. Vi måste reda ut
begreppen för att bättre kunna se ofrihetens historiska ramar. Slaveriet
måste problematiseras.
Vem är slav?
Flertalet forskare som ägnat sig åt frågan har koncentrerat sig på tre
variabler, som alla visar på slavens grundläggande tragedi. Ingen av
variablerna är dock oproblematisk.
För det första är slaven inte att betrakta som människa utan som en
sälj- och köpbar vara. Det är detta som Nationernas förbunds konven15
sl averiets historia
tion från 1926 sätter i centrum för sin slaveridefinition. Till skillnad från
hunsade lönearbetare och livegna bönder äger slaven inte sin kropp och
kan därför säljas av sin herre. Slaven är socialt sett död.
Problemet med denna variabel är att ägandet är svårdefinierat. Olika
kulturer har olika egendomsbegrepp. I vissa historiska samhällen har
själva ägandet av saker, jordplättar och människor varit odefinierat, för
att inte säga obegripligt. I andra kulturer har mängder av gradskillnader
inom äganderätten gjort sig gällande. Så är det i vår egen kultur: vi kan
äga enskilt, vara delägare, hyra, leasa och så vidare. Fenomenet ”att äga
en slav” har alltså inneburit olika saker beroende på vilken rätt till ett
ting eller en person som våra förfäder har lagt in i termen.
För det andra brukar man betona att slaven är en främling, en person
som saknar en given plats i ett familjebaserat socialt nätverk. Men även
denna variabel är besvärlig. I vissa slavsystem har slaven och hans efterkommande för evigt stått utanför det samhälle i vilket de arbetar, men i andra
samhällen har det skett en successiv integration av inkommande slavar.
För det tredje gäller att slaven är slav till följd av våldsutövande, att
slavsystemet inte kan fungera utan hot om ännu mer våld. All ofrihet
bygger på hotet om maktutövning. Därmed inte sagt att slaven alltid blir
dåligt behandlad, men utan våld skulle de flesta slavar förr eller senare
lämna sina ägare och söka friheten.
Dessa tre variabler, i olika formuleringar och olika kombinationer,
brukar finnas med i försöken att avgöra vad som utmärker en slav. Det
finns emellertid gott om slavsystem som inte passar in i mönstret. Historiska avvikelser är legio.
Paradexemplet på en svårdefinierad ofrihet är det slaveri som skapas av
att en människa sätter sig i skuld. Här rör det sig inte om främlingar utan
om människor som ingår i samhället. Armodet sätter friheten på spel.
Inte sällan har omfattande skuldsättning inneburit en väg rakt in i slaveri.
Ibland är skuldslaveri ärftligt, ibland inte. Ofta har den som satt sig i skuld
möjlighet att arbeta av skulden, men ibland finns en tidsbegränsning som
innebär att slaveri inträder om arbetet inte är fullgjort inom ett visst antal år.
Ett annat exempel på svårigheten att dra en gräns mellan frihet och
ofrihet utgörs av de system för tvångsarbete under en myndighet – något
som med en fransk term brukar kallas corvée – som kan spåras ända
tillbaka till bronsålderns högkulturer. Denna typ av tvångsarbete är
slavar vanligtvis befriade från; slavar ägs ju av någon eller några utom16
sl averi
stående individer och ingår inte i de frias juridiska samhällssystem och
dess förpliktelser.
På punkter liknande dessa två glider slaveri och icke-slaveri lätt ihop.
Eller rättare sagt: vi får bättre insikter om ett historiskt samhälle om vi
analyserar statligt förtryck av undersåtar överhuvudtaget än om vi bara
analyserar slavsystemet.
I den här boken är det dock slavarna som står i fokus. Om det skall
vara någon poäng med att analysera just slaveri och inte tvång i allmänhet
måste en bestämd gräns dras mot andra former av underordning. Vem
som helst kan inte kallas slav blott för att vederbörande är förtryckt. Den
mest belysande gränsen utgörs av den första variabeln ovan: skiljelinjen
mellan fri och ofri.
Ju mer vi skärskådar ofriheten i historiska civilisationer, desto mer
uppenbar blir komplexiteten. I det antika Rom vilade en stor del av
administrationen i slavars händer. I det klassiska Athen utgjordes en
viktig del av ordningsmakten av skytiska slavar. I flera islamiska länder
har slavarna dominerat inom armén. Sistnämnda slaveri resulterade i
att slavarna blev en politisk maktfaktor. Komplexiteten har omöjliggjort
en grundläggande förståelse av vad som förenar alla slavar och allt slav­
ägande. Den enda gemensamma nämnaren är ofriheten, den formella
bristen på mänskliga rättigheter.
*
En vanlig indelning av historiskt slaveri är i jordbruksslavar och husslavar. De förra, produktionens ofria, är de vi vanligtvis tänker på när vi
visualiserar ett slavsamhälle. Vi ser framför oss stora mängder slavar som
arbetar i grupp, vad som med engelsk terminologi kallas gang slavery.
Då bortser vi från att endast en minoritet av världshistoriens jordbruk
har antagit formen av stora gods och plantager, och det är endast inom
sådana enheter som massanvändning av slavar har ägt rum.
Inom husslaveriet har det funnits många olika slavfunktioner och
slavtyper. I antikens Grekland och i det gamla Rom, liksom i det äldre
islamiska samhället, var husslavar vanliga. De fanns i Asien, Afrika och
Amerika, både före och efter Columbus. De arbetade som betjänter, vakter,
kökspersonal, servitörer, trädgårdsarbetare, sexslavar och statussymboler.
Andra former av husslaveri har varit nära knutna till samhällsekonomin.
17
sl averiets historia
Ett exempel är den ofrihet som arbetare, ägda av hantverkare och köpmän, har lidit under. I åtskilliga fall har det endast rört sig om tjänare i
hemmet som ålagts att hjälpa till i ägarens hantverksbod eller springa
ärenden, men därifrån har slavarbetet stundom utvecklats till avancerade former. Det säger sig självt att ofria med specialistkunskaper inom
handel och hantverk har varit värda mer på marknaden än slavar utan
utbildning, och många av dessa slavar har förr eller senare köpt sin frihet
för pengar som de tjänat ihop under sitt ofria yrkesliv.
Sistnämnda fall har ibland förlett oss att se alltför ljust på historiskt
slaveri. Förvisso har det funnits gott om slavar som har haft vad vi idag
skulle beteckna som goda liv, men de har likväl varit ofria. Ingen slav,
med undantag för en och annan mäktig osmansk administratör, har
varit nöjd med sin lott. Miljontals slavar i världshistorien har på ett eller
annat vis sökt undfly sitt elände genom att göra motstånd, med yttersta
mål att erhålla friheten.
Slaveriets historia är därför också en historia om kamp, men motståndet och kampen har tagit sig former och uttryck som inte alltid är de vi
förväntar oss att finna. Uppror har varit vanliga bara i en speciell fas av
slavarnas liv: under resan från födelse- eller försäljningslandet till slavlandet. När slavarna väl kommit fram till destinationsorten och satts i arbete
har de sällan gjort uppror, särskilt inte om de hamnat i privata hushåll. Det
krävdes ovanligt stora slavmängder, ovanligt förtryckande slavägare samt
militärt svaga myndigheter för att en upprorskultur skulle växa fram bland
de ofria. Före 1500-talet tillhörde slavuppror något folk i gemen uppfattade
som överraskande, varför vi också vet påfallande mycket om de få uppror
som bröt ut. Oväntade oroligheter tilldrog sig historieskrivarnas intresse.
Däremot har slavar funnit på oräkneliga alternativa metoder för protest.
De har förstört redskap, misshandlat dragdjur, stulit från ägarna, förhalat
arbetet och gjort dåligt ifrån sig, stympat sina kroppar för att slippa arbeta,
systematiskt vägrat att sätta avkomma till världen genom abort och utsättning av barn, begått självmord och så vidare. Framför allt har de försökt
fly, i regel förgäves. Betydligt fler människor har undsluppit slaveri på legal
väg. Slavägarna har inte sällan tillåtit sina ofria en viss grad av assimilering
med den dominerande samhällsgruppen. Slavar har fått friheten till skänks,
vanligtvis genom testamente, eller tillåtits köpa sig friheten för hoptjänade
medel. Både inom kristendomen och inom islam har frigivning av slavar
framhållits som ett fromt och behjärtansvärt ändamål.
18
Forntiden och antiken
Hur uppkom slaveriet? När, var och varför föddes idén i människans
hjärna att andra människor kan och bör betraktas som levande verktyg,
som ting?
Eftersom slaveri återfinns i urgamla källor från högkulturer över hela
jordklotet är det rimligt att utgå från att ofriheten har uppstått i samtliga
civilisationer i vilka någon form av avancerad maktrelation upprättats,
att människan, då hon utvecklades till samhällsvarelse, förr eller senare
också uppfann slaveriet.
Om vi går vidare till frågorna ”hur” och ”varför” har vi nog med material
för att ge kvalificerade hypoteser som svar. Låt oss därför vända blicken
mot våra äldsta skriftliga källor om slaveri: de kilskriftstexter som nedtecknades i Mesopotamiens stadsstater under 2000-talet och 1000-talet f.Kr.
Krig och fattigdom
Mesopotamien, ”landet mellan floderna” Eufrat och Tigris, bevittnade
under seklerna kring 3000 f.Kr. uppkomsten av en blomstrande stadscivilisation med centrum i södra delen av nuvarande Irak, sumerernas land.
Grunden för stadsstaternas rikedom var jordbruk, vilket möjliggjordes av
konstbevattning med dammar och kanaler. Huvuddelen av slitet utfördes
av bönder som ålades arbetsplikter. Under 2000-talets lopp spred sig
denna stadscivilisation till allt fler bygder och folk, och omkring 2300
f.Kr. skapades en kortlivad stormakt under härskarna av Akkad. Senare
upprättades nya maktcentra i mellersta Mesopotamien med centrum i
Babylon, inte långt från dagens Bagdad, och i norr, i Assyrien. Nya folk
slog sig in i kulturområdet och grundade egna dynastier och välden. Vi
känner dem under benämningar som hurriter, hettiter, kassiter, araméer
med flera. Även vid Medelhavets kust uppkom blomstrande stadscivili­
sationer. Flera av dessa rikens härskare lät nedteckna lagar och förordningar som gör det möjligt för oss att idag, tusentals år senare, studera
deras samhälle – och deras slavar.
19
sl averiets historia
I de mesopotamiska källorna kännetecknas ofriheten av två grundläggande faktorer, båda lika olyckliga och båda lika vanligt förekommande
i mänsklighetens historia. Förutsättningarna gav upphov till två olika
former av slaveri.
Den första faktorn är krig. När fältherrar drar ut i strid tas krigsfångar.
Det vanligaste ödet för en krigsfånge i historisk tid var att han eller hon
blev slav. I regel blev även fångens ättlingar slavar tills familjen antingen
dött ut eller blivit så assimilerad med befolkningen att ofriheten blivit ett
minne blott. Den andra faktorn är fattigdom. Människor som hamnar i
skuld och inte förmår betala tillbaka vad de är skyldiga försätts många
gånger i slaveri. Olika former av skuldslaveri förekommer redan i den
mest berömda av alla mesopotamiska lagsamlingar, Hammurabis babyloniska lag (1700-talet f.Kr.), liksom i stadslagen från Eshnunna (cirka
1900 f.Kr.) och i Moseböckerna. Följaktligen är det ingen avancerad
slutsats att den mänskliga ofrihetens uppkomst är länkad till å ena sidan
vår förmåga att utöva våld i organiserad form, å andra sidan uppkomsten
av social och ekonomisk ojämlikhet.
Vad förenar nederlag i krig och fattigdom? Ingenting, förutom att
den besegrade och den fattige båda, mot sin vilja, hamnar i en situation
i vilken de blir mindre värda än segraren och den rike. Segraren och
den rike upplever sig mer värda än motparten: de har tillskansat sig en
ointaglig social ledning. Upplevelsen av ojämlikhet, av triumferande
överlägsenhet respektive förödmjukande underlägsenhet, är grunden
för all mänsklig ofrihet.
Den yttersta förödmjukelsen av en besegrad människa – bortsett från
att döma henne till döden – är att reducera henne till ett ting. Därmed
sätter vi en juridisk stämpel på vår upplevelse och inbillar oss att det är
så det skall vara. Förloraren/den fattige får skylla sig själv som mister
sin frihet. Logiken är lika obarmhärtig som enkel. Om du sköter dig illa,
eller om gudarna, makterna eller slumpen hemsöker dig med alltför stora
plågor, förtjänar du ett liv i ofrihet. Naturligtvis är det orättvist. Men livet
är orättvist, och det är ingen idé att du försöker räkna ut varför. Herrens
vägar äro outgrundliga.
När detta sätt att tänka vinner insteg i människans hjärna tar slaveriets
historia sin början. En grundläggande förutsättning är naturligtvis makt.
Utan stabila maktrelationer är det meningslöst att berätta för nyblivna
krigsfångar och fattiglappar att de är ofria. Om folk inte vet att frukta
20
forntiden o ch antiken
kommer de att ignorera sanktionen, rymma, göra uppror eller leva vidare
som om inget hänt.
Slaveriet institutionaliserades alltså i utvecklade samhällen som bestod
av tusentals individer som erkände en gemensam ledning. Inte förrän
så mycket spannmål, eller så stora mängder boskap, producerades och
sköttes av underkuvade bönder och herdar att präster, kungar och krigare
kunde sätta makt bakom sina krav blev det möjligt att förvandla slaveri
till en permanent realitet.
Slavarna i Mesopotamien
Det äldsta kända slaveriet, det som möter oss i Bibeln och i de mesopotamiska skrifterna, kännetecknas av småskalighet och av nära relationer
mellan slav och slavägare. Den typiske slaven arbetade i ett hushåll, som
tjänare eller tjänarinna åt ägarfamiljen. Däremot tycks slavarna sällan
ha ägnat sig åt de verkligt slitsamma och arbetskrävande uppgifterna i
samhället, varken de krigiska eller de fredliga, de insatser som bar upp
21
sl averiets historia
stadsstaterna och gjorde det möjligt för kungar att utrusta arméer och
bygga imperier. Dessa arbetsuppgifter vilade på de fria böndernas axlar.
Eftersom det således redan existerade en storskalig fri tvångsarbetarklass
som accepterade sitt öde fanns det inget behov att även bygga upp en
stor slavarbetarklass.
Blotta tanken på att låta slavarna ta huvudansvar för konstbevattningen
eller rikets försvar måste ha tett sig absurd för en sumerisk eller babylonisk kung. För det första fanns det inte på långa vägar så många slavar
att tillgå att de kunde ersätta de fria bönderna. För det andra saknades
soldater för att kontrollera så stora mängder ofria arbetare som hade varit
nödvändigt. Endast i de allra starkaste och mest krigiska mesopotamiska
rikena, till exempel i Akkad på 2300- och 2200-talen f.Kr., i Babylonien
på 1700-talet f.Kr. och i den assyriska stormakten på 700- och 600-talen
f.Kr., blev tvångsarbete med förslavade krigsfångar ett realistiskt alternativ till fria människors dagsverken.
Fattigdomen var den största och viktigaste vägen in i ofrihet, men krig
var mer spektakulärt och är därför lättare att studera. Furstar älskade
att skryta om lyckosamma fälttåg på kilskriftstavlor. Sumerernas tecken
för slav och slavinna utgjordes av en kombination av tecknen nita och
kur (åsyftande utländsk man) samt munus och kur (åsyftande utländsk
kvinna). Detta ger vid handen att en typisk slav i den sumeriska världen
var en utlänning som antingen förts direkt till landet som krigsfånge
eller med en handelsman som antagligen hade köpt slaven av en lyckosam fältherre. Listan över mesopotamiska härskare som försatte sina
besegrade fiender i slaveri är omfattande. Stundom noterar kungarna
att de både dödat och förslavat motståndarna. Från den tredje dynastin
i Ur (cirka 2100–2000 f.Kr.) har vi en lång förteckning av manliga och
kvinnliga krigsfångar.
När vi läser om krigsfångeslavar måste vi ha i minnet att de utgjorde
exceptionella företeelser. Många var sannolikt endast ofria under en
begränsad tid. Betydligt vanligare förekommande var de många inhemska
mesopotamier som av ekonomiska skäl tvingades in under ofrihetens
ok i fredstid. Det rörde sig om folk som lånat medel som de inte kunde
betala tillbaka, om arbets- och medellösa män och kvinnor som sålde
sig själva som slavar för att slippa svälta, om barn som antingen såldes
av sina föräldrar eller försattes i så hopplösa situationer att slaveri var
enda utvägen.
22