Denna rapport är en sammanställning grundad
på Utrikesdepartementets bedömningar.
Rapporten kan inte ge en fullständig bild
av läget för de mänskliga rättigheterna i
landet. Information bör sökas också från
andra källor.
Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Oman 2007
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Oman, på Arabiska halvöns östspets, är en absolut monarki med drygt tre
miljoner invånare. Oman tillhör den regionala sammanslutningen Gulfstaternas
samarbetsråd (GCC). Stora delar av makten är koncentrerad kring sultanen,
Qabus ibn Said, som styrt landet sedan 1970. Landet har sedan dess, mycket
tack vare oljeinkomsterna - om än begränsade - sett en omfattande utveckling
och modernisering.
Omans grundlag är från 1996. Enligt artikel 2 i grundlagen är islam
statsreligion. Shariah är grunden till lagstiftningen men tillämpas konkret
främst i familjemål. De flesta medborgarna är Ibadhi- eller Sunni-muslimer.
Andra religioner tillåts enligt grundlagens artikel 28, så länge utövandet inte
stör allmän ordning eller står i kontrast med ”allmänna beteenderegler”.
Enskilda organisationer registreras hos myndigheterna. Ett flertal enskilda
organisationer finns men ännu ingen organisation för mänskliga rättigheter.
Det är i princip lagligt att starta en människorättsorganisation. Dock avslogs en
ansökan för ett människorättscenter under 2005. Enskilda organisationer har
inte rätt att erhålla internationellt stöd utan regeringens tillstånd. Brott mot
detta kan bestraffas med fängelse och böter. Kritik av staten tolereras inom
vissa gränser.
Oman anses ligga i framkant i regionen när det gäller kvinnans ställning och
rättigheter. Oman anslöt sig under 2006 till konventionen om avskaffandet av
alla former av diskriminering mot kvinnor (CEDAW), vilket inte hindrar att
traditionsbunden diskriminering kan förekomma. Enligt FN:s kontor för
befolkningsfrågor finns i Oman en politisk vilja att förbättra kvinnans ställning.
2
Homosexualitet är olagligt och bestraffas enligt shariah-lagstiftningen.
Politiska partier finns inte. Ett rådgivande organ (Majlis Al-Shura), med 84
medlemmar, väljs genom direkta allmänna val. Alla medborgare över 21 år,
förutom militär och säkerhetspersonal, har rösträtt. Dessutom finns ett
konsultativt råd (Majlis Al-Dawla), där Sultanen utser alla 59 medlemmarna.
Tillsammans bildar dessa organ ett tvåkammarsystem kallat Omanska rådet
(Majlis Oman).
Enligt grundlagen ska rättsväsendet ha en oberoende ställning, men i praktiken
är sultanens inflytande betydande. Han tillsätter samtliga domare och agerar
själv som högsta överklagningsinstans. Han kan personligen ingripa i mål som
rör den nationella säkerheten.
Polisen behöver inte ha en häktningsorder för att arrestera någon. Inom 48
timmar från arresteringen måste polisen antingen släppa eller lämna över
ärendet till allmän åklagare. Åklagaren måste inom 24 timmar, antingen
formellt arrestera personen, eller besluta om frisläppande.
Oman har anslutit sig till fyra av de viktigaste MR-konventionerna samt fyra av
Internationella arbetsorganisationens (ILO) åtta centrala konventioner.
Förändringar har nyligen skett i arbetslagstiftningen. Beslut om att tillåta
fackföreningar togs 2006 och myndigheterna har öppnat upp för kollektiva
förhandlingar med vissa restriktioner.
Minimiåldern för att arbeta som kameljockey har höjts till 18 år.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Oman har ratificerat följande konventioner:
- Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter,
- Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
- Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering,
- Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering
mot
kvinnor, men inte det fakultativa protokollet om enskild
klagorätt. Enligt reservationer ges dock, som i alla andra fall, företräde
för sharialagstiftningen, vilket bl.a. Sverige har opponerat sig emot.
- Konventionen mot tortyr, samt det fakultativa
protokollet om förebyggande av tortyr.
3
- Konventionen om barnets rättigheter, samt de två tillhörande
protokollen om barn i väpnade konflikter
och om handel med barn.
Oman har dock reserverat sig mot samtliga artiklar i konventionen mot barnets
rättigheter som anses motsäga islam, speciellt artikel 20 rörande adoption.
Oman reserverar sig även mot artikel 14, att ett barn fritt får välja religion och
mot artikel 30. Sverige, och flera andra länder, invänder mot reservationerna
och menar att de underminerar konventionens syfte. Oman tolkar artikel 7
som att ett barn som föds i Oman av okända föräldrar får omanskt
medborgarskap. Oman har även ratificerat det tillhörande protokollet om barn
i väpnade konflikter vilken underställs samma reservationer som
huvudkonventionen, samt det tillhörande protokollet om handel med barn.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Den personliga integriteten skyddas genom artikel 20 i grundlagen, "Basic
Statute of the State", som antogs 1996. Fysisk och psykisk tortyr samt
nedvärderande behandling är förbjuden och bestraffas. Det har dock
förekommit anklagelser att polisen använt övervåld för att skingra
demonstranter och att brottsutredare hotat med fysisk skada. Regeringen har i
förekommande fall degraderat eller skilt polismän från sina tjänster om de
befunnits skyldiga. Misshandel i samband med förhör förekommer och då i
synnerhet rörande säkerhetspolisen. Det finns inga uppgifter om
försvinnanden eller politiska avrättningar. I mål där Shariah-lagstiftning
appliceras finns möjlighet för domarna att i grava fall döma till amputering eller
piskning. Som regel används dock inte amputeringsstraffet.
4. Dödsstraff
I Oman tillämpas dödsstraff, särskilt för mord, men straffet verkställs sällan.
Minderåriga får inte dömas till döden. Dödsstraff måste bekräftas av sultanen.
Inga avrättningar har rapporterats sedan 2001.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Enligt grundlagens artikel 27 får privata bostäder normalt inte beträdas utan
ägarens/innehavarens tillstånd. Lagen medger undantag i flera fall då polisen
inte behöver beslut om husrannsakan. Oftast inhämtas ett sådant ändå av
polisen. Beslut om husrannsakan utfärdas av åklagare.
4
Godtyckliga arresteringar eller frihetsberövanden är enligt lag förbjudna. Rätten
till frihet skyddas av strafflagstiftningen. Statstjänstemän som bryter mot detta,
till exempel genom att godtyckligt beröva någon friheten eller genom att bryta
sin tystnadsplikt, begå hemfridsbrott, missbruka sin maktposition, tvinga fram
bekännelser eller baktala någon, straffas enligt nämnda lag. Det händer att
fångar anklagade för brott mot landets säkerhet hålls isolerade utan möjlighet
att kommunicera med omvärlden.
Myndigheterna avlyssnar både muntliga (bland annat mobiltelefoner) och
skriftliga kommunikationer, e-post och chattrum på internet.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Omans grundlag antogs 1996. Dess syfte uppges vara att värna politisk och
social stabilitet, samtidigt som den värnar ett grundskydd för enskilda individer.
Åklagarmyndigheten, som etablerats i enlighet med artikel 64 i grundlagen,
leds av en allmän åklagare som rapporterar till chefen för polis- och
tullmyndigheten.
Landet har två fängelser för grövre kriminalitet, ett i Salalah och ett i alManoumah. Enligt informationsministeriet skulle ett fängelse räcka men
hänsyn tas till de frihetsberövades familjer som vid besök annars skulle behöva
resa avsevärda sträckor.
Regler för behandling av frihetsberövade antogs genom ett kungligt dekret från
1998. Teoretisk utbildning och yrkesutbildning ska enligt detta finnas tillgänglig
för de som hålls fängslade. Frihetsberövade som är arbetsföra ska få rimlig
ersättning för det arbete de utför. Efter fyra års straff ska fängslade få
rehabilitering för att kunna återgå till samhället. Fängelser och häkten håller
generellt internationell standard. Lokala religiösa grupper tillåts besöka
fängelserna.
Rättssystemet består av en Högsta domstol, överklagandeinstanser,
förhandsdomstolar och så kallade Courts of Summary Jurisdiction. Dessa
domstolar hanterar alla brott- och civilmål som inte hanteras av shariahdomstolarna. Specialdomstolar i form av arbetsdomstol, hyresdomstol och
domstol för kommersiella tvister finns också. Militär personal som blir föremål
för domstolsprövning hanteras av en speciell militärdomstol. En särskild
säkerhetsdomstol handlägger fall rörande landets inre säkerhet. Det finns även
en fristående administrativ domstol, vars uppgift är att granska domstolarnas
agerande.
5
Enligt grundlagen ska rättsväsendet ha en oberoende ställning men i praktiken
har sultanen betydande inflytande. Han tillsätter samtliga domare och agerar
själv som högsta överklagandeinstans. Han kan personligen ingripa i mål som
rör den nationella säkerheten. Det finns inga rapporter om att sultanen under
2007 skulle ha ändrat domslut som fattats av de allmänna domstolarna eller av
domstolen för kommersiella tvister.
Endast en domare dömer i allmänna domstolar. I de fall det utdömda straffet
är längre än tre månader eller bötesbeloppet överskrider ett visst belopp kan
domslutet emellertid överklagas till en panel bestående av tre domare.
Polisen behöver inte ha en häktningsorder för att arrestera någon. Inom 48
timmar från arresteringen måste polisen antingen släppa, eller lämna över
ärendet till allmän åklagare. Åklagaren måste inom 24 timmar, antingen
formellt arrestera personen, eller besluta om frisläppande. För att hålla kvar en
misstänkt i häktet krävs domstolsbeslut. Normalt kan en domare ge tillstånd
för 14 dagar. Genom den nya grundlagen infördes vissa legala och processuella
förbättringar för anhållna. Bland annat kan en medellös åtalad få en offentlig
försvarare.
7. Straffrihet
Ingen information har erhållits om förekomsten av straffrihet.
8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.
Yttrandefrihet och tryckfrihet råder i princip enligt grundlagens artikel 29 och
31. Det är dock enligt grundlagen förbjudet att publicera texter som leder till
oenighet bland folket, skadar rikets säkerhet eller smädar en persons heder eller
rättigheter. På så vis kan regeringen inskränka yttrande- och tryckfriheten,
vilket även sker. Offentlig kritik av sultanen är förbjuden. Under 2005 åtalades
den förra parlamentarikern Taybah Al-Ma'wali för att hon skickat ett smsmeddelande som innehöll kritik mot sultanen. Hon släpptes efter att ha
avtjänat ett sex månader långt fängelsestraff. Kritik av regeringsledamöter och
myndigheter tolereras. Press och publikationslagen medger censur av inhemsk
och utländsk press. Informationsministeriet kan agera mot allt material som
anses politiskt, kulturellt eller sexuellt utmanande.
Privata tidningsmedier är tillåtna. Det finns sex dagstidningar, varav fyra
privatägda. Totalt finns även ett trettiotal stats- och privatägda tidskrifter.
Sedan 2004 tillåts privata radio- och tevestationer.
Regeringen erbjuder subventioner och bidrag även till privata media. Detta
sammantaget med risken för censur gör, enligt IPI (International Press
6
Institute), att journalister i stor utsträckning tillämpar självcensur och många
tidningar väljer att inte införa känsliga artiklar.
Satellit-TV och Internet innebär att befolkningen har god tillgång till utländska
medier. Det nationella telekombolaget erbjuder internetanslutning men
blockerar material som anses pornografiskt eller politiskt känsligt. Bolaget
varnar på hemsidor om att kritik av sultanen leder till polisförhör.
Enligt Freedom House är pressen i Oman ”not free” och placeras på plats 159 i
världsrankingen (av 195).
Kulturella evenemang tillståndsprövas av polisen. Restriktivitet råder när det
gäller ämnen som anses kontroversiella (politik/religion/hot mot den allmänna
moralen).
Medborgarna har, enligt grundlagen, mötesfrihet inom lagens gränser. Alla
offentliga möten kräver förhandstillstånd. År 2005 använde polisen övervåld
för att skingra en grupp demonstranter i samband med att domslut föll mot 31
Ibadhimuslimer.
Politiska partier finns inte. Medborgarna har enligt artikel 33 i grundlagen rätt
att organisera sig inom lagens gränser. Föreningar som är hemliga, militära eller
skadar den allmänna ordningen är förbjudna. Det är förbjudet att tvinga någon
att ansluta sig till en förening. Alla föreningar måste godkännas av
socialministeriet. Föreningar får inte engagera sig inom politik eller blanda sig i
religiösa frågor. Endast en utländsk nationell förening per land (för
gästarbetare/utländska minoritetsgrupper) kan registreras.
Föreningslagstiftningen tillåter föreningar för kvinnofrågor, barnfrågor,
ålderdomsfrågor, handikappsfrågor, konsumentskydd och miljöfrågor. Under
vissa villkor kan dessa föreningar få statligt ekonomiskt stöd. Det finns 42
registrerade kvinnoorganisationer.
Enligt artikel 2 i grundlagen är islam statsreligion. Religionsfrihet, dock ej frihet
att konvertera, ska råda enligt artikel 28 så länge utövandet inte stör allmän
ordning eller står i kontrast med allmänna beteenderegler. Shariah är
grundvalen för lagstiftningen.
De flesta medborgarna är Ibadhi- eller Sunni-muslimer. Diskriminering på
grund av religiös tillhörighet är förbjuden. Att folket får utöva sina religiösa
friheter övervakas av religionsministeriet. Alla religiösa samfund måste
registreras. Hädelse är förbjudet vad beträffar samtliga religioner.
7
Statligt stöd har givits till icke-muslimska församlingar genom att mark
upplåtits utan kostnad för uppförande av kyrkor och andra samlingslokaler.
Trostillhörighet är inget hinder för inresa i Oman. Inte heller utgör den grund
för yrkesförbud. Publicering av religiöst material hindras, även om det går bra
att importera.
Äktenskap måste ingås i ett religiöst samfund. Ingås äktenskap utan
godkännande av en representant för något religiöst samfund kan paret dömas
till mellan tre och sex månaders fängelse. Domen kan överklagas vid civil
domstol.
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Medborgarna saknar möjlighet att byta regering genom direkta val. Ett
rådgivande organ (Majlis Al-Shura), med 83 medlemmar, väljs via direkta
allmänna val. Det rådgivande organet fungerar som en länk mellan folket och
regeringen även om det inte har någon formell lagstiftande funktion.
Medlemmarna i rådet kan ställa frågor om både ministrarnas officiella uppgifter
och om deras personliga handlingssätt. Rådet kan revidera lagförslag på de
sociala och ekonomiska områdena och föreslå ny lagstiftning. Sultanen själv
fattar de avgörande besluten i alla lagstiftande frågor. Sultanen utser alla
medlemmarna till ett annat konsultativt råd (Majlis Al-Dawla). Rådets
ordförande utses av sultanen, medan dess två viceordförande utses av rådets
medlemmar. Nio av medlemmarna är kvinnor. Tillsammans bildar dessa två
organ det Omanska rådet (Majlis Oman), det vill säga ett tvåkammarsystem.
Oman saknar politiska partier. Sedan 2003 är alla medborgare över 21 år (utom
säkerhets- eller militär personal) röstberättigade till den rådgivande
församlingen. Regeringsmedlemmar får inte kandidera till rådet. Vid det
senaste valet i oktober 2007 hade 390.000 väljare registrerat sig, en ökning med
33 procent jämfört med valet 2003, varav dock endast 63 procent verkligen
röstade. Av 632 kandidater, var 21 kvinnor. Ingen kvinna valdes in i rådet.
Rådet väljs för fyra år. Sultanen influerade inte nomineringen av kandidaterna.
Klantillhörighet är en viktig faktor i de omanska valen. Nästa val hålls under
2011.
Medborgarna har rätt att indirekt kontakta ministerier via lokala företrädare,
normalt en lokal guvernör. Beslut av ministrar kan bestridas i den
administrativa domstolen. Alla lagar och kungliga dekret publiceras i "the Official
Gazette". På samtliga statliga verk föreskrivs att de offentligt anställda ska
genomgå utbildning i kunskap om mänskliga rättigheter.
I Transparency Internationals korruptionsindex (CPI) 2007 hamnar Oman på
53:e plats av 178, med ett indextal på 4,7 där 10 betyder ingen korruption.
8
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Den starka befolkningstillväxten i Oman har medfört att myndigheterna söker
öka sysselsättningen genom så kallad "omanisering", vilket innebär att det
privata näringslivet i större utsträckning förväntas anställa omanier.
20 procent av den drygt 3 miljoner stora befolkningen, alltså cirka 600.000
personer, utgörs i dag av gästarbetare, främst från Sydostasien. Den utländska
arbetskraften utgör en majoritet av arbetsmarknaden. Myndigheternas krav på
omanisering har successivt ökat.
Oman har varit medlem i International Labour Organization (ILO) sedan
1994. Av ILO: s åtta centrala konventioner har Oman ratificerat nummer 29
och 105 förbud mot tvångsarbete, samt nummer 138 och 182, förbud mot
barnarbete. Oman har inte ratificerat konventionerna mot icke-diskriminering i
arbetslivet, nummer 100 och 114 och konventionerna om föreningsfrihet och
förhandlingsrätt, nummer 87 och 98. Oman har inte ratificerat några av ILO: s
konventioner om arbetssäkerhet och hälsostandard.
Enligt artikel 88 i den omanska arbetslagstiftningen har arbetsgivaren ett
övergripande ansvar för att vidta nödvändiga åtgärder för att skydda sina
anställda mot hälsofaror på arbetsplatsen.
Lagstiftningen uppställer skyddsregler för byggnadssektorn, gruvsektorn och
särskilt farliga arbetsplatser, men inte för handels- kontors- eller
jordbrukssektorerna. Lagen tillhandahåller gränsvärden för ljud, vibrationer
och maskiner men inte för luftföroreningar, kemikalier, cancerogena ämnen,
asbest, bensen och bensenprodukter, bly och manuella lyft.
Oman har regler angående rapportering och utredning av arbetsskador men
har ingen nationell statistik på området.
Oman tillhandahåller inga medel för hälsoövervakning i arbetslivet men väl för
regelbundna hälsoundersökningar, första hjälpen och behandling samt
krishantering och räddning i arbetslivet.
Sedan 2003 har omanska arbetare rätt att bilda representationskommittéer som
skall verka för att deras rättigheter bevakas. Sedan 2006 tillåts fackföreningar.
Även utländska arbetare kan bli medlemmar i dessa.
9
Fackföreningarna organiseras i ett nationellt organ som ska representera
arbetarna lokalt och regionalt. Elva av tretton medlemmar i exekutivkommittén
är chefer på högre nivå inom näringslivet.
Även om omansk lag under 2006 öppnat upp för kollektiva förhandlingar finns
det fortsatt ingen uttrycklig rätt att genomföra dessa. Enligt lagen ska ansvarigt
ministerium i framtiden ge ut råd angående dessa. I nuläget får arbetsgivaren
själv bestämma om han/hon vill delta i kollektiva förhandlingar. Oman
samarbetar med ILO för att tillse att rätten till kollektiva förhandlingar
överrensstämmer med internationell standard.
Löner och arbetsvillkor fastställs i övrigt i lag eller genom enskilda
arbetskontrakt. Regelverk för konfliktlösning måste finnas hos företag med fler
än 50 anställda. Om enskilda problem inte kan lösas fungerar den omanska
Arbetsmarknadens välfärdsstyrelse som medlare. Arbetsmarknadsstyrelsens
direktör fungerar som skiljedomare i de fall medlingen inte lyckas. Samtliga
anställda, inklusive utländska arbetstagare, har rätt att ta upp sina problem med
välfärdsstyrelsen. Arbetsmarknadsstyrelsen har en jourtelefon som är öppen
dygnet runt för fall av missförhållanden på arbetsplatsen. Arbetsgivare kan
dömas till böter.
En arbetstagare får vägra arbete om arbetet är farligt och arbetsgivaren
informerats om förhållandet utan att vidta någon åtgärd. För arbetsrelaterade
skador ges ersättning. Regeringen utför inspektioner av arbetsplatser.
Företag som har 15 anställda eller fler måste upprätta arbetsregler som ska
godkännas av arbetsmarknadsstyrelsen. Statliga inspektioner görs slumpartat.
För företag med fler än 50 anställda krävs att det finns ett samtalsforum mellan
anställda och företagsledning. Forumet får dock inte diskutera löner, arbetstid
och arbetsvillkor. Tvångsarbete är förbjudet enligt lag.
Den allmänna minimiåldern för anställning är 15 år. Kontroller sker av
myndigheterna. Tidigare har det rapporterats att mindre familjeföretag,
speciellt inom jordbruk och fiskerinäring, bryter mot minimiålderskravet.
Oman har ratificerat konvention nummer 182, som bland annat innebär att
arbete som kameljockey för barn förbjuds. Numera är minimiåldern 18 år för
professionell ritt. Denna minimiålder gäller även andra farliga yrken. För att
delta i kamelkapplöpning som amatör är minimiåldern 14 år. För att undvika
att utländska barn utnyttjas föreskrives att endast omanska medborgare får
utöva kamelkapplöpning. Brott mot reglerna bestraffas med böter eller
fängelse.
10
Barn under 18 år får inte arbeta kvällar och nätter, inte arbeta mer än fyra
timmar i sträck och inte heller arbeta övertid.
Arbetsveckan är mellan 40 och 45 timmar, med en viloperiod under torsdag
eftermiddag och fredag. Minst 24 timmars viloperiod är obligatorisk. Vid
arbete över 48 timmar per vecka har man rätt till övertidsersättning. Under det
första anställningsåret får man 15 dagars semester med en ökning till 30 dagar
efterföljande år.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Nästan hälften av befolkningen är under 20 år. Medellivslängden är 71 år (män)
respektive 77 år (kvinnor).
Sjukvården är fri för omanska medborgare. För utländska anställda betalar
arbetsgivaren normalt sjukvårdskostnaderna. Samtliga skolbarn erhåller
vaccinering av skolhälsovården.
Utveckling av sjuk- och hälsovård och byggnation av bostäder har prioriterats
sedan sultan Qabus tillträde. Hälsokostnaderna står för 3,2 procent av landets
BNP. Totalt går det 1,2 doktorer per 1000 invånare. Hälsovården är av god
standard. Runt 40 procent av hälsokostnaderna anslås för att bota sjukdomar,
medan den näst största posten är preventiva åtgärder.
12. Rätten till utbildning
1970 fanns endast tre grundskolor med totalt 909 elever (alla pojkar) i landet.
Oman har under senare år arbetat med femåriga utvecklingsplaner för
skolsystemet. Skolan är fri och allmän för alla upp till slutet av gymnasiet. Den
är dock inte obligatorisk.
Flertalet ungdomar genomgår såväl grundskole- som gymnasieutbildning upp
till 18 års ålder. Drygt hälften av studenterna vid Sultan Qaboos University är
kvinnor. Analfabetismen är fortfarande hög.
Av statens budget går cirka 13 procent till utbildning. Ungefär en fjärdedel av
alla grundskolor är privatägda.
Oman arbetar med mänskliga rättighetsfrågor i skolorna genom att använda
böcker där mänskliga rättigheter och frihetsrelaterade frågor tas upp.
11
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Tack vare oljeinkomster och en medveten satsning på den sociala sektorn har
Oman i dag en förhållandevis hög levnadsstandard. Skillnader finns dock
mellan grupper i samhället. Minimilönen räcker inte för att erbjuda en fullgod
levnadsstandard. BNP per capita uppgick 2007 till 16 823 US-dollar.
Med en 58:e plats på FN:s välfärdsindex (HDI), hamnar Oman numera i övre
gruppen tillsammans med länder som Ryssland, Saudiarabien och Brasilien.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors rättigheter
Kvinnans situation har förbättrats de senaste tre decennierna. 1970 fanns ingen
utbildning för flickor, men i dag får 95 procent grundläggande skolutbildning.
Oman anslöt sig till konventionen om avskaffandet av alla former av
diskriminering mot kvinnor (CEDAW) den 7 februari 2006.
Kvinnor har haft rösträtt till den rådgivande församlingen sedan 1997. I
regeringen har de senaste åren ingått kvinnor. Flera ambassadörer är kvinnor.
Bland äldre kvinnor förekommer analfabetism vilket försvårar deras situation
att förvärva/behålla egendom, medverka på arbetsmarknaden och informera
sig om sina rättigheter. 1980 var 84 procent av de vuxna kvinnorna analfabeter.
2002 var siffran 34,6 procent.
Relativt generösa regler för barnledighet tillämpas. Principen om lika lön för
lika arbete gäller både inom den privata och inom den offentliga sektorn.
Kvinnor är inte utsatta för strikt klädtvång. Med hänvisning till traditioner och
sedvänja förekommer lagligt sanktionerad diskriminering av kvinnor. Kvinnor
får till exempel inte resa ut ur landet utan tillstånd från make eller fader.
Kvinnor i Oman är diskriminerade i familjerättsliga frågor och är offer för
sociala fördomar som tenderar att bevara den manliga dominansen. Barn får
faderns medborgarskap.
Våld i hemmet hanteras av shariah-domstolarna. Medierapporteringen av
misshandelsfall är begränsad. Misshandlade kvinnor kan söka hjälp hos polisen
men detta uppges endast ske i ett fåtal fall. Hederstänkandet är starkt, varför
många familjer väljer att ta lagen i egna händer.
Övergrepp mot kvinnliga gästarbetare anställda i omanska hem och inom
12
sjukvården förekommer. Liksom i andra Gulf-stater råder osäkerhet om
myndigheternas hantering av rättssäkerheten i sådana fall.
Enligt familjelagstiftningen får kvinnor vid giftermål behålla sitt flicknamn, äga
fastigheter, ärva egendom, besöka sin familj fritt och ansöka om skilsmässa om
goda grunder finns. Shariah-lagstiftningen favoriserar män i vissa situationer, till
exempel vid arvsrättsfrågor. Kvinnor har dock rätt att ta en arvstvist till
domstol.
Den omanska regeringen är medveten om att den traditionsenliga
uppfattningen om kvinnans roll i samhället måste förändras och att kvinnorna,
liksom männen, måste få bättre insikt om kvinnors rättigheter. Enligt FN:s
kontor för befolkningsfrågor finns i Oman en politisk vilja att förbättra
kvinnornas ställning. Till dessa frågeställningar hör även att skapa tillgång till
servicetjänster såsom daghem, öka yrkesvägledningen och kvinnors kunskap
om arbetsmarknaden och öka möjligheterna för kvinnor att erhålla banklån. En
majoritet av de arbetande kvinnorna är i 20-årsåldern, de flesta återfinns i den
offentliga sektorn där en tredjedel av arbetskraften är kvinnor.
Kvinnlig omskärelse (FGM) är inte förbjudet i lag. Sjukhus får inte utföra
operationen. Omskärelse sker hos enskilda kvinnor på landsbygden, speciellt i
den södra kustregionen. En kommitté för barnets rätt arbetar för att kvinnlig
omskärelse ska förbjudas.
Arbetslagstiftningen garanterar mammaledighet, sjukförsäkring och pension
vid 55 års ålder. Kvinnor anställda inom den offentliga sektorn har rätt till ett
års vårdnadsledighet, 50 dagars betald mammaledighet och betalda studier
utomlands. Hustrun till en manlig offentligt anställd har rätt till fyra
månadslöner efter makens död. Kvinnor har speciella arbetstider. Lika lön för
lika arbete gäller. Könsdiskriminering på arbetsmarknaden existerar alltjämt.
90 procent av kvinnorna föder numera på kliniker och över 90 procent av
kvinnorna väljer att få en prenatal undersökning. 74 procent av kvinnorna
väljer att få postnatal vård. Denna vård är gratis.
Prostitution är olaglig.
15. Barnets rättigheter
Oman har anslutit sig till barnkonventionen med förbehåll bland annat för
barnens rätt att fritt välja religion. För att bevaka utvecklingen har en nationell
kommitté om barnets rättigheter bildats. Det förekommer ingen
medierapportering om barnprostitution, gatubarn, handel med barn eller annan
form av exploatering av barn.
13
Grundskoleutbildning är gratis för både omanska och icke-omanska barn.
Fördelningen mellan flickor och pojkar är jämn inom grundskolan. 65 procent
av barnen går i grundskolan. Barn upp till sex år åtnjuter fri hälsovård.
Våld mot barn är straffbelagt. Utbildningsdepartementet har rätt att straffa
lärare som använder sig av aga.
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Lagen förbjuder diskriminering av medborgare baserad på kön, etnicitet, språk,
religion, bostadsort och social klass. Trots detta förekommer våld, trakasserier,
diskriminering mot minoritetsgrupper samt anti-semitiska handlingar.
Definitionen på vad som utgör diskriminering är bristfällig. Grundlagen ger
vissa exempel.
Av den omanska befolkningen på drygt tre miljoner är nästan 600.000
utlänningar. Arbetslagstiftningen garanterar samma rättigheter för utländska
arbetstagare som för omanska medborgare. Befolkningsstatistik baserad på
etnisk tillhörighet tillhandahålls inte. Dock klassificeras befolkningen som
omansk eller icke-omansk, vilket överrensstämmer med nationell lag.
Utländska medborgare har inte rösträtt till den rådgivande församlingen.
Dubbelt medborgarskap erkänns inte. Främlingsfientliga organisationer är
förbjudna enligt artikel 134 i strafflagen.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Homosexualitet är förbjuden i lag och bestraffas hårt enligt shariahlagstiftningen. Frågan är tabubelagd och diskuteras inte offentligt.
Möjligheterna att bedöma de homosexuellas egentliga situation är mycket små.
18 Flyktingars rättigheter
Grundlagen förbjuder utlämning av politiska flyktingar. Oman respekterar
FN: s konvention från 1951 om flyktingstatus samt dess tillhörande protokoll,
även om de inte har undertecknats. Flyktingar som lämnat Oman men vill
återvända ges som regel inte förnyat uppehållstillstånd. Omfattande illegal
invandring äger rum. Många tas om hand av myndigheterna och placeras i
uppsamlingscentraler till dess att de efter konsultation med FN:s
flyktingkommissariat (UNHCR), kan utvisas.
14
Människohandel bestraffas med fängelse på mellan tre och fem år. En
jourtelefon som är öppen 24 timmar om dygnet tar emot tips om potentiella
fall av människohandel.
Det tidigare problemet med fall av människohandel bland kameljockeys är
numera formellt löst (se 10).
19. Funktionshindrades rättigheter
Ingen statlig diskriminering av funktionshindrade noteras. Ett flertal
rehabiliteringscentra för funktionshindrade har etablerats, varav ett är statligt.
Särskilda skolor finns för funktionshindrade. Funktionshindrade arbetar oftast
i statsförvaltningen. Den fria medicinska vård, som alla landets medborgare
åtnjuter, inkluderar även sjukgymnastik, proteser och annat stöd till
funktionshindrade. Ministeriet för social utveckling har etablerat kommittéer,
bland annat för att sprida kännedom och underlätta för funktionshindrade.
Företag som har fler än 50 anställda måste hålla två procent av arbetsplatserna
reserverade för funktionshindrade. Denna regel är svår att genomföra i
praktiken.
Personer med hiv/aids möts ofta med misstänksamhet. Hälsoministeriet har
under tidigare år startat ett program för upplysning kring hiv/aids. Sedan 2003
finns en gratis jourtelefon för frågor kring veneriska sjukdomar.
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
För att bilda enskilda organisationer krävs registrering hos myndigheterna.
Syftet med organisationen måste stå i överensstämmelse med offentlig
lagstiftning. Ett flertal enskilda organisationer finns, men ännu ingen
organisation för mänskliga rättigheter. En ansökan om ett människorättscenter
avslogs så sent som 2005. Inga organisationer har rätt att erhålla internationellt
stöd utan regeringens tillstånd. Brott mot detta kan straffas med fängelse och
böter.
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
Sverige har inte något bilateralt utvecklingssamarbete med Oman. FN:s
barnfond (Unicef) arbetar framför allt med närings-, kvinno- och
barnomsorgsfrågor. UNFPA-kontoret (FN:s befolkningsfond) i Muscat är ett
regionkontor för hela GCC-området (Gulfstaternas samarbetsråd). Man arbetar
15
med frågor som reproduktiv hälsa för både kvinnor och män, hiv, stärkandet
av kvinnors ställning och med frågor som rör barn mellan 10-12 år.
Världshälsoorganisationen (WHO) har en delegation i Muscat.
