PM 2015-04-27
Angående vinster och redovisning av ekonomi på
enhetsnivå
Enligt nuvarande direktiv till ”Vinstutredningen” ska utredaren lägga fram förslag
på hur ekonomin ska redovisas på enhetsnivå, för att det ska bli tydligt att
överskott återinvesteras i enheten i fråga. Vårdföretagarna anser att transparens
inom kvalitet, ekonomi och arbetsvillkor bidrar till stor nytta för allmänheten.
Däremot är det av största vikt att detta sker på rätt sätt, annars kan det få
förödande konsekvenser. I detta dokument beskriver och förklarar
Vårdföretagarna varför denna redovisning inte bör ske på enhetsnivå, utan på
koncernnivå.
Sammanfattning
Bolagsredovisning lyder under strikt regelverk. Det går att värdera och
jämföra med andra aktörer och visar ett företags ekonomiska stabilitet.
Enhetsredovisning saknar regler och granskningskrav. Redovisning på
enhetsnivå kan vara direkt missvisande och hämmar ett företags
möjlighet till tillväxt.
Att kunna flytta ett ekonomiskt överskott från en verksamhet till en
annan som går mindre bra är en naturlig del inom företagsamhet. Detta
blir inte möjligt vid enhetsredovisning om kravet är att överskott ska
återinvesteras där de uppstått.
Detta skulle också göra det omöjligt för privata företag att med sina
överskott finansiera nya vårdcentraler eller äldreboenden, vilket vore en
direkt förlust för välfärden.
Nystartade verksamheter går som regel i förlust de fyra första åren och
visar ett minus i bokföringen. Vid enhetsredovisning blir detta en klar
konkurrensnackdel.
Vårdföretagarna förordar ett bättre och mer pedagogiskt
jämförelsesystem på bolagsnivå, med förklarande text på respektive
enhet som tydligt förklarar vilket bolag enheten ingår i och det
ekonomiska ansvaret på bolagsnivå.
Bolagsredovisning
Ekonomisk redovisning på bolags- eller koncernnivå går att värdera, jämföra och
det finns ett enhetligt redovisningsformat. Det finns tydliga lagar, regelverk,
principer och redovisningssed för den externa ekonomiska redovisningen för
organisationer och bolag, som har utvecklats och förfinats under årtionden.
2(4)
Den externa redovisningen är till för att externa intressenter (finansiärer,
leverantörer, kunder, skattemyndigheter, etc.) ska kunna granska det
ekonomiska utfallet i en verksamhet och därtill kunna jämföra det med andra
verksamheter. Av detta skäl omgärdas den externa redovisningen av tvingande
regelverk. För större verksamheter föreligger dessutom krav på att utomstående
personer (revisorer) granskar redovisningen för att säkerställa att den ger en
korrekt bild av den ekonomiska situationen i verksamheten och att den uppfyller
de regelverk som finns upprättade. För börsnoterade företag föreligger därtill ett
omfattande regelverk för hur man får och ska offentliggöra ekonomisk
information som är av väsentlig betydelse för bedömningen av företagets
ekonomiska ställning och utveckling.
Även om det krävs en viss kunskap om ekonomi och redovisning, skapar den
externa redovisningen på bolagsnivå möjligheter för allmänheten att värdera och
jämföra olika organisationer och bolag. Dessutom är redovisningsformatet
enhetligt i hela Sverige. Exempel på viktig information är t ex soliditet och
lönsamhet.
Enhetsredovisning
Intern ekonomisk redovisning på enhetsnivå går ej att värdera, ej att jämföra och
det saknas ett enhetligt redovisningsformat.
Det finns överhuvudtaget inga lagar, regler, principer eller redovisningssed för
ekonomisk redovisning på enhetsnivå i Sverige, vare sig för kommuner/landsting
eller för privata bolag.
Den interna redovisningen är helt och hållet avsedd för att tillfredsställa
bolagsledningens behov av att leda och styra verksamheten. Här finns det lika
många principer som det finns bolagsledningar och det saknas helt och hållet
tvingande regelverk och oberoende granskningskrav. Den interna redovisningen
kan således utan problem arrangeras i syfte att visa upp det resultat som av olika
skäl önskas visas upp. Därmed kan en extern betraktare inte dra några som helst
slutsatser av den ekonomiska ställningen baserat på en redovisning som
upprättats enligt interna redovisningsprinciper. Risken blir istället att det skapas
förvirring och rent av öppnar upp en möjlighet för oseriösa aktörer att visa upp
en redovisning på enhetsnivå, med annat syfte än att ge en korrekt bild av
verksamhetens ekonomi. En bild som har väldigt lite eller ingenting med
verkligheten att göra.
Internredovisning är respektive bolags eller organisations modell för den interna
styrningen och kontrollen, ingenting annat.
En organisation eller bolag kan alltså välja sin egen princip och modell för intern
redovisning. Detta medför att alla organisationer och bolag själva kan välja hur
det ekonomiska utfallet för enheten ska se ut, vilket i sin tur leder till att:
3(4)
Allmänheten inte kan värdera den ekonomiska informationen på
enhetsnivå
Allmänheten inte kan jämföra informationen mellan olika utförare
Redovisningsformatet inte är enhetligt
Viktigt att kunna flytta ekonomiskt överskott mellan enheter
En regeländring till att välfärdsföretag måste redovisa ekonomin på enhetsnivå
skulle få förödande konsekvenser. Det gäller särskilt om syftet, som i direktiven
till den s k Reepalu-utredningen, är att ett överskott måste återinvesteras där det
uppstått. Företagen skulle inte kunna använda överskott från enheter som går
med vinst till att stödja andra enheter som går med underskott eller är under
uppbyggnad. Det skulle medföra att det i praktiken blev omöjligt för privata
företag att med sina överskott finansiera nya vårdcentraler eller äldreboenden,
vilket vore en direkt förlust för välfärden.
Att starta upp en ny verksamhet medför mycket höga kostnader och ett minus i
bokslutet. Nya och avancerade inventarier, lokal- och lönekostnader samt ännu
icke listade patienter/brukare etc, medför att verksamheten går med förlust i
flera år innan verksamheten går plus minus noll och ännu längre innan det går
med vinst. För en nystartad verksamhet skulle därför extern enhetsredovisning
kunna bli totalt missvisande och en direkt konkurrensnackdel mot andra äldre
verskamheter.
Syftet med att en utförare redovisar sin ekonomi måste vara att beställaren och
föräldrar/brukare/patienter kan försäkra sig om att utföraren har en stabil
ekonomi och drivs långsiktigt. Den relevanta informationen på enhetsnivå är
därmed att utförarens moderbolag måste kunna visa hur det klarar en situation
där en enhet går med förlust.
Slutsatsen är alltså att ekonomisk redovisning på enhetsnivå inte skapar någon
nytta för allmänheten, inte ens för den som har god ekonomisk kunskap. Det är
snarare tvärtom, ekonomisk redovisning på enhetsnivå riskerar att skapa både
onödiga frågetecken bland allmänheten och ett mycket omfattande onödigt
merarbete bland alla tusentals organisationer och bolag i Sverige som bedriver
vård och omsorg.
Så länge det saknas nationella lagar, regelverk, principer och redovisningssed för
redovisning på enhetsnivå tar Vårdföretagarna direkt avstånd från en sådan
redovisningsmetod.
För att undvika konkurser likt JB Gymnasiet, behövs det företag som är starka
och bärkraftiga på lång sikt. Ett bolag bestående av flera olika enheter är det
alltid bolagets samlade ekonomiska situation som är relevant och som kan
garantera kvalitet och långsiktighet.
4(4)
Förslag till bättre ekonomisk jämförelse
För att öka nyttan av en ekonomisk jämförelse, föreslår Vårdföretagarna att det
bör kopplas förklarande texter till den ekonomiska redovisningen på bolagsnivå.
Idag krävs det i princip mycket god kunskap i ekonomi, vilket stor del av
allmänheten saknar, för att kunna tolka och värdera ett årsbokslut. Exempel på
områden som på ett pedagogiskt sätt bör förklaras är:
Intäkter, kostnader, lönsamhet, resultat, soliditet och skuldsättningsgrad
Hur nystartade bolags information ska tolkas och värderas, där t ex
ekonomisk redovisning kan saknas
Det ekonomiska ansvaret för en enhet, som ingår i en koncern, kontra det
ekonomiska ansvaret för koncernen som helhet.
Särskild text på respektive enhet som tydligt förklarar vilket bolag enhet
ingår i och det ekonomiska ansvaret på bolagsnivå/koncernnivå.
