6 Naturvärden

6 NATURVÄRDEN - ETT LANDSKAPSEKOLOGISK PERSPEKTIV
6 Naturvärden
6.1 Ett landskapsekologisk perspektiv
Detta kapitel beskriver förutsättningarna för naturvärden i själva projektområdet för Tre Toppar men också i ett större landskapsperspektiv. Figur 6.1 på denna sida åskådliggör de olika ekologiska nivåer
som avhandlas i detta kapitel:
Den första nivån är det storskaliga landskapet där naturvärdena
sätts in i ett perspektiv av hela nordvästra Dalarna med omgivande
marker i angränsande delar av Härjedalen och Norge. Detta behandlas i avsnittet 6.1.
Den andra nivån utgörs av naturreservat och områden med Natura 2000-status. Här ges en översiktlig beskrivning av det skyddade
områdets karaktär och en beskrivning av de utpekade naturtyper och
arter som berörs. Detta görs i avsnitt 6.2.
Den tredje nivån i beskrivningen utgörs av projektområdet för projekt Tre Toppar. Här beskrivs naturvärdena på beståndsnivå utifrån
de inventeringar som genomförts i området. Ett viktigt moment i
beskrivningen av detta perspektiv är även markanvändningshistoriken. Allt detta behandlas i avsnitt 6.3.
Den fjärde nivån utgörs av enskilda, till ytan mindre värdeobjekt
som är av stor betydelse för den mer exakta utformningen av anläggningen. Dessa värdeobjekt utgörs framför allt av små källor och sipperstråk samt enstaka riktigt grova och gamla träd. Inventeringen av
värdeobjekt presenteras i avsnitt 6.4 samt i konsekvenskapitlet.
Detta avsnitt ska ge en förståelse för projektområdets landskapsekologiska betydelse. Analysen av landskapet kring Idre placerar projektområdet för Tre Toppar i ett större geografisk
perspektiv. Hit räknas Särna och Idre socknar
med Vedungsområdet och Fulufjället, Rogenområdet i Härjedalen, och angränsande område
i Norge. Knapp en femtedel av analysområdet
ligger i Norge.
Befintliga Natura 2000-områden, nationalparker och naturreservat utgör viktiga referenser för det planerade projektområdet och är
därmed grundläggande för landskapsanalysen.
Skogsobjekt som är utpekade som skyddsvärda
statliga skogar utgör också en del av perspektivet. Det omgivande
landskapet beskrivs dessutom översiktligt med avseende på geomorfologi och naturtyper. Dessutom görs en beskrivning av vilka rekreationsvärden som erbjuds i landskapet kring projektområdet.
Området som ingår i landskapsanalysen täcker ett område om
ca 95 x 125 km, motsvarande knappt 12 000 km2 (se kartorna på
de nästa sidorna). Fulufjällets nationalpark i Dalarnas län samt den
norska skidorten Trysil bildar den södra avgränsningen av detta referenslandskap. I norr finns Rogens naturreservat och den norska nationalparken Femundsmarka. I öster ingår t ex Sånfjället i Jämtlands
län och Vedungsfjället som sträcker sig över gränsen mellan Dalarnas
och Jämtlands län. Idre socken och naturreservatet Städjan-Nipfjället
ligger centralt i landskapsanalysens område.
Geomorfologi
����������
�������
����
�����
Figur 6.1. Utredningen om naturvärdena i området görs i flera olika
ekologiska nivåer från det storskaliga landskapet i den första nivån till
enskilda värdeobjekt i den sista nivån. Var och en av nivåerna beskrivs i
separata avsnitt i detta kapitel
54
�����
Figur 6.2. Analyslandskapet är ett utsnitt av norra Dalarna med omnejd
Berggrund
Urberget bestämmer genom sin mineralsammansättning till stor del
ett områdes naturtyper, dess jordarter och markanvändningspotential.
Berggrunden i den svenska delen av analysområdet karakteriseras av
olika typer av sandsten med inslag av kvartsit, gnejs, porfyr, basalt
och diabas27. Upplysningar om berggrunden i den norska delen av
analysområdet är utelämnade i denna översikt. Utredningsområdet
Tre Toppar ligger vid övergången mellan två olika berggrundszoner.
Detta gör att berggrunden här skiljer sig lite från omgivningen, men
den är dock inte sällsynt i landskapet.
Urberget söder om projektområdet Tre Toppar tillhör i geologiska
termer det Transskandinaviska magmatiska bältet. Den sydliga delen
av analysområdet domineras av jotnisk sandsten med inslag av öjebasalt och diabas av Åsbytyp. Dessutom finns ett större område med
dalaporfyr mellan Idre och Särna där också ett mindre alkalint massiv
påträffas i närheten av Siksjöberget nordväster om Särna27.
Urberget norr om projektområdet Tre Toppar tillhör i geologiska
6 NATURVÄRDEN - ETT LANDSKAPSEKOLOGISK PERSPEKTIV
termer Kaladoniderna. Dominerande bergarter i
denna del av analysområdet är fältspatsandsten med
öar av gnejs. Närmast norr om Idre finns dock ett
område bestående av kvartsit med skifferinslag och
i ett buktande bälte väster om projektområdet förekommer kvartsit med skifferinslag27.
Sammanfattningsvis kan det sägas att berggrunden
i analysområdet är relativt heterogen, dock dominerad
av jotnisk sandsten och fältspatsandsten. På gränsen
mellan de två berggrundsområdena ligger projektområdet med sin kvartsit med skifferinslag.
Jordarter
Morän är den helt dominerande jordarten i analysområdet. Dessutom finns gott om öar av torv i dalgångarna och kalt berg uppe i fjällen. Isälvssediment
är ett karakteristiskt inslag som primärt finns längs
de stora vattendragen, t.ex. Österdalälven, Fjätan och
Storån. I områden som befinner sig över trädgränsen
förekommer morän och vittringsjord, t.ex. på Fulufjälllet, Långfjället och Städjan27.
Analysområdet är ytterst homogent vad gäller
jordartsfördelning och projektområdet är typisk for
det omgivande landskapet.
Moränformationer
Flera olika typer av moränavlagringar från den senaste istiden finns i analysområdet. Några få områden
med dödismorän och några drumlinområden finns
spridda i landskapet, främst i den sydostligaste delen. Den vanligaste förekommande moränformation
i området är s.k. Rogenmorän. Denna avlagringstyp
är namngiven efter Rogenområdet i Härjedalen och
är i Sveriges Nationalatlas definierad som ”kuperat
moränlandskap karakteriserat av mer eller mindre
regelbundna ryggar, i sina huvuddrag orienterade
vinkelrätt mot isrörelsesriktningen.” Sveriges Nationalatlas pekar i mycket stor skala ut 24 områden med
förekomst av Rogenmorän inom analysområdet. I
den nordligaste delen av Städjan-Nipfjällets naturreservat finns de närmsta av dessa förekomster. Se dock
även beskrivningarna i avsnitt 6.3 av mindre områden
med Rogenmorän i närheten av projektområdet, t.ex.
i Foskdalen.
Topografi – fjälltoppar
Området för denna landskapsanalys ligger i sin helhet
mer än 500 m.ö.h. med undantag för några mindre
partier kring vattenområden i landskapets sydöstra
hörn. Analysområdet domineras av relativt högt
belägna dalgångar omgivna av ett tiotals fjällområden.
Förutom de lokala höjdskillnaderna mellan dal och
fjäll lutar landskapet dessutom neråt från nordväst
mot sydost. Således ligger landskapet generellt högst
i den nordliga delen av norska Femundsmarka nationalpark i landskapets nordvästra hörn, där också de
högsta topparna finns med Elgåhogna på 1459 m.ö.h.
För att på ett enkelt sätt ge en inblick i förekomsten av höga fjäll med deras förutsättningar för både
ekologi och rörligt friluftsliv inom analysområdet och
för att ställa detta i relation till projektområdet Tre
Toppar görs en fokusering på s.k. 1000-meterstoppar, dvs. fjäll högre än 1000 m.ö.h. Utgångspunkt är
alla fjälltoppar som på Lantmäteriets Översiktskarta
markerats med en höjdangivelse större än 1000 m. I
projektområdet Tre Toppar ingår två sådana 1000meterstoppar: Städjan som har höjden 1131 m.ö.h.
och Fjätervållen med höjden 1002 m.ö.h.
På kartan i figur 6.3 är analysområdets samtliga
1000-meterstoppar markerade med röda ringar för
att ge en överblick över deras fördelning i landskapet.
Det finns 48 sådana toppar inom analyslandskapet och den största koncentrationen finns nordväst
om projektområdet i Långfjällets naturreservat
samt inom det angränsande norska området. En tät
klunga av 1000-meterstoppar finns också sydost om
projektområdet vid Fulufjälllets nationalpark samt
på andra sidan riksgränsen. 1000-meterstopparna
närmast projektområdet är Nipfjälllet (1104 m.ö.h.)
som ligger norr om Städjan inom Städjan-Nipfjällets
naturreservat samt Stor-Uckuvålen (1082 m.ö.h.) och
Vedungsfjället (1019 m.ö.h.) som båda ligger öster
om Städjan. Avståndet till dessa är ca 5 km, ca 15 km
respektive ca 21 km.
Projektområdets 1000-meterstoppar är de som ligger närmast landskapets huvudväg (riksväg 70). Det
är dessutom de som först blir synliga när man som
många turister närmar sig området från söder; förutom kanske Fulufjällets toppar.
Analysen av landskapets 1000-meterstoppar har
också lett till en överblick över vilka av de 48 topparna som är präglade av mänskliga anläggningar. Vid
Nipfjället leder bilväg ända upp på fjället, se den blå
markeringen i figur 6.3. Fyra 1000-meterstoppar är
påverkade av skidanläggningar, se de orange markeringarna i figur 6.3. En av dessa, Fjätervålen, ligger i
projektområdet. De övriga finns vid norska Trysilfjel-
�������
�����������
����������
��������������������
��������������������
������������������
��������������������
�������������������
���������������������
���������������������
0
5
10
20 kilometer
��������������
����������
Figur 6.3. Analyslandskapet innehåller 48 toppar som är högre än 1000 m. Städjan och Fjätervålen är
två av dessa. Endast få av topparna har byggts ut med skidanläggning eller väg till eller nära toppen
55
6 NATURVÄRDEN - ETT LANDSKAPSEKOLOGISK PERSPEKTIV
�����
�����������
Alpin region
������
�������������������������������
��������
�������
���������
�����������
�������������
�����������
Boreal region
�����������
���������
��������������������������
���������
0
5
10
20 kilometer
�������������������������
Figur 6.4. Analyslandskapet innehåller stora områden av riksintresse för naturvård. Dessa områden
finns främst i fjälltrakterna. Dalarna är väl inventerat med avseende på våtmarker och innehåller ett
stort antal klass 1- och klass 2-myrar enligt 1990-talets våtmarksinventering
56
naturreservat (se nedan) har skogsbruk som pågående
markanvändning. I det följande beskrivs kort vilka
områden som är utpekade som skyddsvärd skog på
statlig mark utanför befintliga naturreservat.
Vegetation
Skyddsvärd skog
Under 2003-2004 har Naturvårdsverket utrett skyddsvärda skogar på statlig mark (bl.a. på Sveaskogs,
Fastighetsverkets och Fortifikationsverkets marker)29.
Syftet är att få en överblick över omfattningen av skogar med så höga naturvärden att de kan komma i fråga
för naturreservatsbildning. Utredningen avser skogar
som i nuläget inte har något skydd mot skogsbruk. De
i analysområdet utpekade skyddsvärda skogarna är till
stor del barrskogsdominerade och består främst av den
livsmiljö som i Natura 2000-sammanhang heter Västlig taiga. Områden med andra skogstyper samt skogmyrmosaiker ingår också. Det är ännu inte avgjort hur
dessa skogar ska förvaltas i framtiden.
Ett 40-tal skogsområden i analysområdets del i
norra Dalarna har utpekats som tänkbara reservat29,
medan endast två områden har pekats ut i delen inom
södra Jämtlands län. De största utpekade områdena
har en storlek på ca 1500 ha. Vanliga motiveringar för
utpekandet är låg grad av påverkan från skogsbruk,
gammal skog, hög förekomst av död ved och lågor,
förekomst av rödlistade eller missgynnade arter samt
läge i landskapet intill ett befintligt naturreservat,
nationalpark eller liknande. Huvuddelen av områdena
består av så kallade värdekärnor, men dessutom har
skyddszoner, utvecklingsmark och arronderingsmark
till viss mån medtagits i utpekningarna för att få till
sammanhängande ekologiska enheter.
Ett tiotal utpekade skogsområden ligger relativt
nära Städjan-Långfjällets naturreservat, men endast
ett ligger nära projektområdet för Tre Toppar: nr. 4179
Gränjåsen bestående av 20 ha ”vackar lavbehängd granskog och en brant med högsta botaniska värde för kryptogam- och kärlväxtfloran”29.
Norra Dalarna och södra Jämtland genomskärs av
gränsen mellan två biogeografiska regioner: den boreala och den alpina, se figur 6.4. Denna grovskaliga
indelning används bland annat i Natura 2000-sammanhang, t.ex. ska kompensation ske inom samma
biogeografiska region. Den alpina delen av analysområdet består i högre grad än den boreala delen av fjällområden, men i övrigt syns endast mindre skillnader
mellan regionerna i detta landskap.
Analysen av landskapets vegetation som redovisas i
detta avsnitt har fokuserats på områden av riksintresse
för naturvård, våtmarker och skogsområden som enligt
myndigheternas underlag har höga naturvärden samt
landskapets Natura 2000-områden.
Våtmarker
Den statliga våtmarksinventeringen (VMI) under
1990-talet resulterade i en avsevärd kunskapsuppbyggnad om landets våtmarker och en bedömning av stora
våtmarkers naturvärden. I naturvärdesbedömningen
används en skala med fyra steg där klass 1 hyser de
högsta naturvärdena. Större och mindre klass 1- och
klass 2-våtmarker finns i hela analysområdet28 förutom i fjällen där våtmarker inte inventerats i samma
omfattning som i skogslandet, se figur 6.4. En del av
dessa myrar ligger inom områden som är utpekade
som riksintresse för naturvård men lika många ligger på andra ställen i landskapet. Nästan alla de större
sammanhängande våtmarksområden som har pekats
ut i inventeringen finns söder om projektområdet Tre
Toppar. Våtmarkerna i Foskdalen som projektområdet
berör är bedömda i naturvärdesklass 2 i våtmarksinventeringen.
Våtmarkerna har ett starkt skydd i miljöbalken.
Tillståndsplikt gäller för alla markavvattningar och
myndigheterna har en mycket restriktiv hållning i
dessa ärenden.
����������
���������������������������������
let, vid Lofsdalen (fjället Hovärken) samt vid Grövelsjön (fjället Huskläppen). Idre Fjälls skidanläggning
vid Gränjåsvålen är inte med i analysen då fjället är
lägre än 1000 m.ö.h.
Skog
Det storskaliga analysområdet runt projektområdet
domineras av skog. Enda större undantag är fjällområdena över trädgränsen. Skog som inte har skydd som
Skyddade värden i landskapet
Obrutna fjällområden
Långfjällets naturreservat, som utgör den västra delen
av Långfjället - Städjan - Nipfjällets natura 2000område, är tillsammans med Rogens naturreservat
utpekade som obrutna fjällområden enligt Miljöbalken 4 kap 4 § (se figur 6.4). Inom sådana områden
”får bebyggelse och anläggningar komma till stånd
6 NATURVÄRDEN - ETT LANDSKAPSEKOLOGISK PERSPEKTIV
Nationalparker
Analyslandskapet innehåller tre svenska nationalparker, av sammanlagt 28, samt två norska, se figur 6.6.
De svenska utgörs av Sånfjället i nordost, Töfsingdalen i nordväst inom Långsfjället-Städjan-Nipfjälletområdet samt Fulufjället i analyslandskapets sydliga
del. De två norska nationalparkerna är Gutulia och
den stora Femundsmarka som enbart delvis ingår i
analyslandskapet (se figur 6.6).
Sånfjällets nationalpark bildades 1909 och utvidgades 1989. Den täcker en areal på 10 300 ha. Här
hittar man fjällhedar som inte renbetats i någon
större omfattning, eftersom parken ligger öster om
renarnas sommarbetesmarker. Sånfjället har en ofantlig rikedom på stenblock. Blocken har ofta ordnats i
rutmönster, s.k. stenringar. På fjällsluttningar märks
spår av inlandsisens krafter. Här finns ett omfattande
system av s.k. skvalrännor som har bildats genom
rinnande vatten längs den smältande iskanten. Floran
är artfattig, men djurlivet desto intressantare. Sedan
länge finns här en permanent björnstam som vandrar över stora delar av parken. Här finns även en stor
älgstam och lodjur.
Töfsingdalen är otillgängligt, kargt och öde med
oländiga blockmarker och en urskog full av spretande torrakor. Nationalparken på 1615 ha inrättades
193030. Längs Töfsingån är örtrikedomen anmärkningsvärt stor. Tallskogen är däremot artfattig, men
�������� ��
�����
�
����� �
�����������
�
�����������
����������
�������
������������
��
� �������������������������������
����������
��
��
����������
�������������
��
�
��������
�������
�����������
��
����������
��
��
��
Alpin region
�������
Riksintressen naturvård
Stora sammanhängande naturområden i landskapet
runt Idre har utpekats som riksintresse för naturvård28, se figur 6.4. Utpekandet medför att ändrad
markanvändning i dessa områden inte får tillstånd
om de kan påtagligt skada naturmiljön. Det handlar
främst om fjällområdena Långfjället-Städjan-Nipfjället, Sånfjället, Vedungsfjället och Fulufjällen. Det
finns också våtmarkspräglade områden av riksintresse
för naturvården kring Drevfjällen och söder om Vedungsfjällen, sjöområdet Rogen samt ett antal älvar,
t.ex. Fulan, Österdalsälven och Fjätan. Riksintresseinstrumentet används främst för att kunna väga olika
intressen mot varann i den fysiska planeringen.
på många av torrakorna i parken växer varglav. Järv
och björn passerar området ibland.
Fulufjällets nationalpark som bildades 2002 är
Sveriges yngsta nationalpark30. Den täcker 38 500 ha.
Parken är en blandning av dramatisk natur och kalfjäll. Här finns Njupeskär, Sveriges högsta vattenfall.
Fulufjällets nationalpark består mest av kalfjäll och
hed. Ris-, gräs- och lavhedarna är unika för fjällvärlden. Här får renar inte beta och det syns i de svällande lavmattorna. Dalgångarna, den opåverkade skogen
och de många våtmarkerna ger förutsättningar för ett
artrikt fågelliv.
Gutulia nationalpark i Hedmark fylke bildades
1968 för att spara en av Norges sista urskogar (både
tall och granskogar) och ett fjäll- och myrlandskap
som är karakteristisk för dessa trakter31. Parken utvidgades 2004 till sin nuvarande storlek på 2 300 ha.
Den delen av landskapet i Hedmarks och SörTröndelags fylker som ingår i Femundsmarka nationalpark karakteriserar ”Norges födelse” genom sin tydiga istidspåverkan och bevarandet av detta landskap
är därför ett viktigt ändamål med nationalparken.
Ett annat mål är att skydda möjligheterna för det så
�����
endast om det behövs för rennäringen, den bofasta
befolkningen, den vetenskapliga forskningen eller det
rörliga friluftslivet. Andra åtgärder inom områdena
får vidtas endast om det kan ske utan att områdenas
karaktär påverkas.”
������������������������
��
������������ ��
��
�
�
����������� �
��
Boreal region
�����������
�
���������
��
��
������������������
������������
Figur 6.5. Den skyddade naturen i Dalarnas län är
starkt koncentrerad i det nordvästra hörnet av länet.
8 % av länet är nationalpark eller naturreservat (de
mörkgröna områdena, ca 2470 km2) och 77 % av
denna areal ligger i Älvdalens kommun (ca 1910 km2)
��������������
����������
��
��
�
0
5
��
10
20 kilometer
Figur 6.6. Ca 28 % av den svenska delen av analyslandskapet ingår i det europeiska naturskyddsnätverket Natura 2000. Numren på 25 av de största områdena hänvisar till tabell 6.1 på de följande sidorna
57
6 NATURVÄRDEN - ETT LANDSKAPSEKOLOGISK PERSPEKTIV
Nummer
på figur
6.6
1
2
58
Objektkod
Storlek
(ha)
N2000
typ
Dominerande habitat
(procentvis täckning)
Fågelarter
Andra arter
Skyddsform
(procentvis täckning)
Långfjället-StädjanSE0620001
Nipfjälllet
94 086
SCI
och SPA
Fjällhedar (39)
Västlig taiga* (32)
Mossar, kärr och gungflyn (9)
Brushane, Fiskgjuse, Fjällpipare, Hökuggla, Ljungpipare, Silvertärna,
Smalnäbbad simsnäppa, Smålom, Spillkråka, Stenfalk, Tjäder, Trana,
Tretåig hackspett
Järv
Lodjur
Nationalpark (2)
Naturreservat (98)
49 076
SCI
och SPA
Fjällhedar (20)
Alpina och subalpina silikatgräsmarker (20)
Västlig taiga* (10)
Blå kärrhök, Blåhake, Brushane, Fiskgjuse, Gråspett, Grönbena,
Hökuggla, Jorduggla, Järpe, Ljungpipare, Orre, Pärluggla,
Silvertärna, Slaguggla, Smalnäbbad simsnäppa, Smålom, Spillkråka,
Stenfalk, Storlom, Sångsvan, Tjäder, Trana, Tretåig hackspett
Järv
Lodjur
Utter
Naturreservat (100)
Fjällhedar (38)
Västlig taiga* (17)
Alpina och subalpina silikatgräsmarker (10)
Fjällbjörkskog (10)
Lodjur
Blåhake, Grönbena, Hökuggla. Ljungpipare, Orre, Pärluggla,
Grön sköldmossa
Smalnäbbad simsnäppa, Spillkråka, Tjäder, Trana, Tretåig hackspett
Nordisk klipptuss
Namn
Rogen
SE0720033
3
Fulufjället
SE0620015
40 845
SCI
och SPA
Nationalpark (95)
Naturreservat (5)
4
Drevfjällen
SE0620009
33 213
SCI
och SPA
Fjällhedar (20)
Mossar, kärr och gungflyn (15)
Västlig taiga* (41)
Brushane, Grönbena, Hökuggla, Ljungpipare, Pärluggla, Silvertärna,
Spillkråka, Tjäder, Trana, Tretåig hackspett
Lodjur
Naturreservat (100)
5
Vedungsfjällen
SE0620002
19 406
SCI
och SPA
Fjällhedar (40)
Västlig taiga* (32)
Mossar, kärr och gungflyn (18)
Brushane, Grönbena, Ljungpipare, Pärluggla, Silvertärna, Spillkråka,
Sångsvan, Tjäder, Trana, Tretåig hackspett
Lodjur
Naturreservat (100)
Fjällhedar (20)
Alpina och subalpina silikatgräsmarker (12)
Västlig taiga* (35)
Fjällbjörkskog (10)
Blå kärrhök, Blåhake, Brushane, Fiskgjuse, Gråspett. Grönbena,
Hökuggla, Jorduggla, Järpe, Lappuggla, Ljungpipare, Orre,
Pärluggla, Silvertärna, Slaguggla, Spillkråka, Stenfalk, Storlom,
Tjäder, Trana, Tretåig hackspett
Järv
Lodjur
Utter
Nationalpark (92)
Naturreservat (8)
6
Sånfjälllet
SE0720029
11 292
SCI
och SPA
7
Brovallvålen
SE0720218
4 022
SCI
Alpina och subalpina silikatgräsmarker (26)
Västlig taiga* (37)
Orre
Järv
Lodjur
Naturreservat (85)
Utan specifikt områdeskydd (15)
8
Skarsåsfjället
SE0620024
2 301
SCI
Fjällhedar (38)
Västlig taiga* (52)
Fjällbjörkskog (10)
-
-
Naturreservat (100)
9
Trygåskölen
SE0620315
1 128
SCI
Mossar, kärr och gungflyn (44)
Rikkärr (9)
Västlig taiga* (34)
-
-
Utan specifikt områdeskydd (100)
10
Storåsen
SE0720220
1 057
SCI
Mossar, kärr och gungflyn (33)
Västlig taiga* (58)
-
Järv
Lodjur
Naturreservat (100)
11
Storån och
Österdalälven
SE0620005
820
SCI
Naturliga större vattendrag av fennoskandisk typ (90)
Vattendrag med flytbladsvegetation eller
vattenlevande mossar (10)
-
-
Övrigt skydd (100)
12
Rensjön
SE0620034
748
SCI
Dystrofa sjöar och småvatten (25)
Mossar, kärr och gungflyn (10)
Västlig taiga* (60)
Orre, Spillkråka, Stenfalk, Tjäder, Tretåig hackspett
-
Naturreservat (100)
13
Karmoråsen
SE062006
560
SCI
Västlig taiga* (100)
Orre, Spillkråka, Tjäder, Tretåig hackspett
Lodjur
14
Lillfjäten
SE0620266
423
SCI
Västlig taiga* (60)
Aapamyrer* (8)
-
-
Utan specifikt områdeskydd (100)
15
Gryvelån
SE0620023
384
SCI
Mossar, kärr och gungflyn (31)
Västlig taiga* (68)
Orre, Tjäder
Lodjur
Naturreservat (100)
Naturreservat (55)
Utan specifikt områdeskydd (45)
6 NATURVÄRDEN - ETT LANDSKAPSEKOLOGISK PERSPEKTIV
Nummer
på figur
6.6
Namn
Objektkod
Storlek
(ha)
N2000
typ
Dominerande habitat
(procentvis täckning)
Fågelarter
Andra arter
Skyddsform
(procentvis täckning)
16
Nyängena
SE0620318
348
SCI
Rikkärr (24)
Västlig taiga* (57)
-
Käppkrokmossa
Utan specifikt områdeskydd (100)
17
Eksjöberget
SE0620007
336
SCI
Västlig taiga* (100)
Pärluggla, Spillkråka, Tretåig hackspett
-
Utan specifikt områdeskydd (100)
18
Fjätälven och
Västvallen i
Storfjäten
SE0620003
299
SCI
Naturliga större vattendrag av fennoskandisk typ (79)
Vattendrag med flytbladsvegetation (20)
Forsärla
Utter
Övrigt skydd (100)
19
Fuluälven
SE0620016
263
SCI
Naturliga större vattendrag av fennoskandisk typ (90)
Vattendrag med flytbladsvegetation eller vattenlevande
mossor (10)
-
Utter
Övrigt skydd (100)
20
Kölån
SE0720292
256
SCI
Oligo-mesorofa sjöar med strandpryl, braxengräs eller
ettårig vegetation på exponerade stränder (59)
Alpina vattendrag med örtrik strandvegetation (31)
-
-
Övrigt skydd (100)
21
Storbron
SE0620220
250
SCI
Västlig taiga* (90)
-
-
Utan specifikt områdeskydd (100)
22
Krakelandet
SE0620014
211
SCI
Mossar, kärr och gungflyn (48)
Västlig taiga* (52)
Orre, Spillkråka, Tjäder, Tretåig hackspett
-
Naturreservat (100)
23
Sundbäcken
SE0620004
159
SCI
Rikkärr (67)
Västlig taiga* (33)
-
-
Utan specifikt områdeskydd (100)
24
Trollvassian
SE0620017
134
SCI
Västlig taiga* (95)
-
Flodpärlmussla
Utan specifikt områdeskydd (100)
25
Eländesgraven
SE0620255
78
SCI
Västlig taiga* (83)
Silikat-rasbranter (17)
Tretåig hackspett
-
Utan specifikt områdeskydd (100)
Summa
261 951
Tabell 6.1 (även föregående sida). 25 av de största Natura 2000-områdena i analyslandskapet. Alla områdena är redovisade med samma nummer som i figur 6.6. Prioterade habitat anges med en asterisk (*)
kallade simpla friluftslivet, t ex vandring. Paddling och fiske är också
mycket populärt i parken. Nationalparken utnyttjas som betesmark av
norska renägarföretag. Parken upprättades 1971 och utvidgades 2003
till den nuvarande storleken på 57 300 ha31.
Naturreservat
Alla områdets naturreservat ingår i det europeiska nätverket Natura
2000 och dess värden beskrivs nedan under rubriken Natura 2000.
De två naturreservaten Långfjället och Städjan-Nipfjället ingår båda
i det Natura 2000-område som heter Långfjället-Städjan-Nipfjället.
Naturreservatet Städjan-Nipfjällets restriktioner beskrivs i avsnitt 6.2.
Natura 2000-områden
Natura 2000 kallas Europeiska Unionens nätverk av skyddade naturområden, för arter och habitat respektive fåglar, se faktaruta. Beroende på ett Natura 2000-områdes värden kan det vara utpekat enligt
antingen det ena direktivet eller enligt båda.
Landskapet har analyserats för att skapa en överblick över förekomsten av Natura 2000-områden. Utredningsområdet Tre Toppar
ingår i det allra största Natura 2000-området, Långfjället-Städjan-
Nipfjället.
Data om analyslandskapets Natura 2000-områden är huvudsakligen hämtade från Naturvårdsverkets Natura 2000-databas32. Antalet
Natura 2000-områden i analyslandskapet överstiger 50. De 25 största
finns beskrivna i analysen, se tabell 6.1 och karta i figur 6.6. Eftersom
Norge inte är medlem av EU finns inga Natura 2000-områden i den
norska delen av analysområdet. De 25 utvalda Natura 2000-områdena utgör ca 2620 km2 ; motsvarande ca 28 % av den svenska delen
av analysområdet32, se figur 6.6. De resterande ca 30 Natura 2000områdena har en samlad areal om ca 500-700 ha och påverkar därför
inte analysens resultat nämnvärt.
Fyra områden är smala zoner kring större vattendrag: Västvallen i
Storfjäten, Storån och Österdalsälven, Fuluälven och Kölån. Dessa
utgör endast 1638 ha, dvs. betydligt mindre än en procent av den totala Natura 2000-arealen i analysområdet. Alla de övriga områdena är
kombinationer av fjäll-, skog- och våtmarkshabitat. Några innehåller
dock också mindre eller större vattendrag.
De stora skogs- och fjällområdena är utpekade både som SPA-områden med avseende på fåglar och som SCI-områden med avseende
Natura 2000
Natura 2000 är ett ekologiskt nätverk av skyddade naturområden inom
Europeiska Unionen. Nätverket är under uppbyggnad och har sin grund i
två olika direktiv, Art- och habitatdirektivet samt Fågeldirektivet. Områden
som utpekats enligt respektive direktiv har följande benämningar efter de
engelska förkortningarna:
- SCI. Site of Community Importance (Område av gemenskapsintresse).
Område som har utpekats i enlighet med Art- och habitatdirektivet8,
92/43/EEG. Områdena har föreslagits av det enskilda medlemslandet
och godkänts av Europeiska kommissionen.
- SPA. Special Protected Area (Särskilt skyddsområde). Område som är
utpekat i enlighet med Fågeldirektivet9, 79/409/EEG. Områdena utpekas
av det enskilda medlemslandet.
Art- och habitatdirektivet pekar ut vissa habitat som särskilt bevarandevärda i ett europeiskt perspektiv. Dessa kallas prioriterade habitat och behandlas med särskild tyngd i genomförandet av Natura 2000. Prioriterade
habitat anges i tabeller med en asterisk (*) vid habitatbeteckningen.
59
6 NATURVÄRDEN - ETT LANDSKAPSEKOLOGISK PERSPEKTIV
Habitatkod
Samlad föreHabitatnamn
komst i analys(använda kortnamn är under- landskapets 25
strukna)
största Natura
2000-områden
Varav inom
Natura 2000området
Långfjället-Städjan-Nipfjället
4060
Fjällhedar och boreala hedar
79 568 ha
46 %
7140
Öppna, svagt välvda mossar,
fattiga och intermediära kärr
och gungflyn
20 305 ha
42 %
7310*
Aapamyrar
6 995 ha
54 %
8110
Silikat-rasbranter
993 ha
10 %
9010*
Västlig taiga
72 287 ha
42 %
9040
Nordisk fjällbjörkskog
14 650 ha
26 %
9050
Örtrika, näringsrika skogar
med gran av fennoskandisk
typ (Örtrika granskogar)
1 803 ha
9%
Tabell 6.2. Förekomsten inom analyslandskapet av de Natura 2000habitat som finns inom projektområdet Tre Toppar. I texten benämns
habitaten med de kortnamn som är understrukna i tabellen. Sista
kolumnen visar hur stor del av den samlade förekomsten av ett habitat
som finns inom Långfjället-Städjan-Nipfjällets 94 000 ha stora Natura
2000-område
på livsmiljöer (habitat) och övriga djurarter, se faktarutan förre sidan.
Detta gäller områdena Drevfjällen, Fulufjället, Långfjället-StädjanNipfjället, Rogen, Sånfjället och Vedungsfjället. Resten av de 25
områden är enbart SCI-områden, alltså fokuserade på skydd av en
rad olika livsmiljöer.
Nedan beskrivs förekomsten av de habitat och arter som Natura
2000-områdena i landskapet är utpekade för att skydda.
Habitat
De analyserade SCI-områdena innehåller fem olika vattenhabitat,
två hedmarkshabitat, två typer av gräsmarker, fyra våtmarkstyper, ett
rasbrantshabitat och sex olika skogsmiljöer32.
De storleksmässigt dominerande habitaten i landskapets Natura
2000-områden är listade nedan med deras habitatkod och habitatnamn samt areal och procentvisa täckning av den samlade Natura
2000-arealen:
• 4060 Fjällhedar och boreala hedar: 79 568 ha motsvarande 30 %
• 9010* Västlig taiga: 72 287 ha motsvarande 28 %
• 7140 Öppna, svagt välvda mossar, fattiga och intermediära kärr
och gungflyn: 20 305 ha motsvarande 8 %
• 6150 Alpina och subalpina silikatgräsmarker: 18 500 ha motsvarande 7 %
• 9040 Nordisk fjällbjörkskog: 14 650 ha motsvarande 6 %
• 7310* Aapamyrar: 6 995 ha motsvarande 3 %
60
Långfjället-Städjan-Nipfjället (SE0620001) är det Natura 2000område som berörs av projektet Tre Toppar. Området har en storlek
på drygt 94 000 ha; motsvarande 36 % av den samlade Natura 2000arealen i landskapet. Det är utpekat som SCI-område och SPA-område. Se också tabell 6.1 och figur 6.6.
Följande sju habitat finns inom projektområdet för Tre Topparprojektet (ordnade efter habitatkod): 1) Fjällheder och boreala hedar,
2) Öppna, svagt välvda mossar, fattiga och intermediära kärr och
gungflyn, 3) Aapamyrar*, 4) Silikat-rasbranter, 5) Västlig taiga*, 6)
Nordisk fjällbjörkskog och 7) Örtrika, näringsrika skogar med gran
av fennoskandisk typ. Den bedömda påverkan på dessa habitat är beskriven i kapitel 11. För att ge en överblick över förekomsten av dessa
sju habitat i landskapet runt projektområdet har habitatens totala
arealer inom de 25 analyserade Natura 2000-områdena beräknats, se
tabell 6.2. Tabellen visar också de härefter använda kortnamn för de
habitat som förekommer inom projektområdet.
Natura 2000-området Långfjället-Städjan-Nipfjället utgör 37 % av
Natura 2000-arealen i analyslandskapet. Långfjället-Städjan-Nipfjället innehåller en viss överrepresentation av särskilt habitat Aapamyrar*, men också av Fjällhedar, Mossar, kärr och gungflyn samt Västlig
taiga*, se tabell 6.2. Fördelningen av de olika habitaten i det område
som kommer att påverkas av anläggningen beskrivs i avsnitt 11.1.
Projektområdet Tre Toppar utgör en mycket begränsat del av Långfjället-Städjan-Nipfjället utmed den sydöstra gränsen.
Figur 6.6 tydliggör att allt kalfjäll i Dalarna ingår i nätverket
Natura 2000. Å andra sidan är många fjällområden i Jämtland inte
skyddade på samma sätt. Detta har sin förklaring både i markägarförhållanden men också i olika strategier från de naturvårdande myndigheterna.
Arter
Analyslandskapat runt projektområdet hyser en lång rad fåglar. För
de sex största Natura 2000-områden som förutom klassningen som
pSCI också är utpekade som SPA-områden (Fågeldirektivet) finns
skyddsvärda fågelarter angivna, se tabell 6.1. Skyddet av fåglarna har
stödd i Fågeldirektivets Annex 1. Innebörden är att Sverige har ett
internationellt ansvar för att skydda dessa arter.
De sex stora fjäll-, skogs- och myrområdena har en jämförbar
fågelfauna. Rogen och Sånfjället har flest skyddsvärda fåglar med 23
respektive 21 arter. Flertalet av dessa fåglar är typiska gammelskogsarter som bl.a. är knutna till livsmiljön Västlig taiga*. 13 fågelarter är
med i beskrivningen av Långfjället-Städjan-Nipfjället. Av dessa är
det endast fjällpipare som inte är listad för något annat område.
Andra arter än fåglar som har ingått i motiven för landskapets
Natura 2000-områden är främst järv, lodjur och utter, men också t ex
nordisk klipptuss och flodpärlmussla.
Långfjälllet-Städjan-Nipfjället är utpekat för järv och lodjur. Nio
av de andra stora Natura 2000-områden i landskapet är också utpe-
Habitatet Västlig taiga utgör 28 % av arealen inom analyslandskapets
25 största Natura 2000-områden
kade för lodjur och de fyra som ligger på gränsen mellan Dalarna och
Jämtland är också utpekade för järv, se tabell 6.1 och figur 6.6. Lodjurets och järvens förekomst i Natura 2000-området beskrivs i avsnitt
6.2.
Slutsatser om landskapsanalysen
Syftet med analysen har varit att ta fram en referensram för att
utvärdera projektområdet för Tre Toppar-projektet samt inverkan på
reservatet Städjan-Nipfjället och Natura 2000-området LångfjälletStädjan-Nipfjället som projektområdet berör.
Landskapsanalysen visar att naturskydd och friluftsliv är oerhört
viktiga funktioner i det ca 12 000 km2 stora landskapet. Den sydostliga delen av landskapet ligger dock lägre än resten och är mer påverkat av boende och infrastruktur samt av aktivt skogsbruk. Storskaligt
naturskydd och friluftsliv är därför inte lika viktiga funktioner i denna
del av landskapet.
6 NATURVÄRDEN - ETT LANDSKAPSEKOLOGISK PERSPEKTIV
Ytan som igår i nätverket Natura 2000 täcker 28 % av den svenska
delen av analysområdet. Arealen av riksintresse för naturvård utgör
lite mer.
Funktionerna i landskapet är väl anpassade till naturelementen. Således stämmer vegetationen överens med de geologiska utgångspunkterna och utpekandet av habitat och olika typer av områdesskydd
stämmer överens med vegetation och hydrologi.
Analysen har visat att projektområdet för Tre Toppar, med avseende på de flesta analyserade variabler, är jämförbart med resten av
landskapet. Detta gäller t.ex. jordartssammansättning, topografi och
förekomst av höga ostörda toppar. Jämförbarheten gäller också områdets naturskydd och utpekanden som t.ex. Natura 2000, riksintresse
för friluftsliv och naturvård. Likaså är förekomsten av skyddsvärda
myrar och utpekade habitat i stort inte avvikande från landskapet i
övrigt. De flesta djur som är utpekade för Långfjället-Städjan-Nipfjället återfinns i beskrivningarna för de andra större Natura 2000områdena, dock inte fjällpipare som bara är omnämnd för detta
område. För järven är Långfjället-Städjan-Nipfjället det sydligaste
Natura 2000-område där den beskrivs.
61
6 NATURVÄRDEN - NATURA 2000-OMRÅDET OCH NATURRESERVATET
6.2 Närmare om Långfjället-Städjan-Nipfjället
Projektområdet för projektet Tre Toppar ligger
i Städjan-Nipfjällets naturreservat, med en
areal av ca 24 500 ha. Nordväst om StädjanNipfjällets naturreservat ligger Långfjällets naturreservat med ytterligare ca 67 800 ha. Mitt
i Långfjällets naturreservat finns den 1659 ha
stora Töfsingdalens nationalpark. Tillsammans
utgör de båda naturreservaten och nationalparken det 94 000 ha stora Natura 2000-området
Långfjället-Städjan-Nipfjället (se figur 6.7 på
nästa sida). Projektområdet för den planerade
anläggningen är således en del av ett mycket
stort obrutet område med fjäll, skogar, sjöar
och våtmarker.
Projektområdet ligger i reservatets sydligaste del, vilket gör att den
större delen av det stora obrutna området ligger norr därom. Drygt
1000 ha av det skyddade området ligger söder om projektområdet.
Långfjället-Städjan-Nipfjället är utpekat i Natura 2000 både som
SCI-område enligt EU:s art- och habitatdirektiv och som SPA-område enligt EU:s fågeldirektiv.
Förekommande Natura 2000-habitat
flyn än aapamyr.
I de flackare partierna av Fjätervålens västsluttning finns ett stort
våtmarkskomplex med bl.a. sluttande flaskstarrsdominerade kärr,
strängflarkkärr och fattigare myrar med ljung, kråkbär och tuvull.
Dessa våtmarker bör kunna betraktas som aapamyrar, men har i länsstyrelsens habitatindelning bedömts vara habitat 7140 Mossar, kärr
och gungflyn.
9010 Västlig taiga
Västlig taiga är ett av EU prioriterat habitat. Habitatet definieras som
naturliga, gamla, boreala och hemiboreala skogar samt yngre successioner som utvecklas naturligt efter brand eller omfattande stormfällningar. Skogarna ska vara naturskogar eller naturskogsartade skogar.
Ungefär 30 000 ha finns i Natura 2000-området.
En stor del av skogarna i projektområdet har i länsstyrelsens habitatindelning för Natura 2000-området bedömts vara västlig taiga. Dessa
skogar utgörs delvis av gamla naturgranskogar och delvis av naturliga
blandbarrskogar med stort inslag av riktigt gamla tallar och talltorrakor (Städjans västsluttning). Stora delar av skogarna i projektområdet
(bestånd 7, 11, 29, 34, 40 och större delen av 30 i figur 6.10) utgörs
emellertid av starkt skogsbrukspåverkade skogar. Dessa skogsområden har idag inga naturskogskvaliteter och har således låg bevarandestatus. Den västliga taigan i projektområdet har förr präglats av
och Fjätervålen. Dessa fjällhedar är näringsfattiga och har en tämligen mager vegetation. Ris som ljung, kråkbär, blåbär och ripbär
dominerar. Här finns även lappljung, krypljung och fjällfibbla. I anslutning till stigar, där marken är störd, finns den rödlistade mosippan
(VU). Fjällheden inom projektområdet är tämligen blockfattig.
7140 Mossar, kärr och gungflyn
Till habitatet räknas öppna eller mycket glest skogbevuxna mossar,
fattigkärr, intermediära kärr och gungflyn, som inte ingår i aapamyrkomplex. I Natura 2000-området finns ungefär 8 500 ha av habitatet.
Inom projektområdet har i länsstyrelsens habitatindelning endast
våtmarker i de flackare partierna av Fjätervålens västsluttning pekats
ut som 7140 Mossar, kärr och gungflyn. Dessa våtmarker bedöms
dock efter fältinventering hänföras till 7310 Aapamyrar. Mindre områden med 7140 Mossar, kärr och gungflyn finns dock på flera ställen
i Städjans och Fjätervålens sluttningar. Även våtmarken direkt väster
om Rybäckskojan kan hänföras till habitatet.
8110 Silikatrasbranter
Silikatrasbranter förekommer med drygt 100 ha inom Natura 2000området. Inom projektområdet finns det strax ovanför skogsgränsen
på Fjätervålens västsluttning samt på fjällheden på Städjans ostslutt-
Länsstyrelsen har genom tolkning av vegetationskartan preliminärt
delat in Natura 2000-området i olika habitat, se figur 6.7. Habitatindelningen har inte föregåtts av någon fältinventering, vilket gör
att bedömningarna ibland är något osäkra. Indelningen kommer att
uppdateras efter att en basinventering av Natura 2000-områdena
genomförts.
I samband med fältinventeringen för projektet Tre Toppar har
några områden bedömts utgöra andra habitat än de som angetts i
länsstyrelsens bedömning. Detta har klargjorts för länsstyrelsen.
Här följer en beskrivning av de habitat som finns inom eller i direkt
anslutning till projektområdet. Förutom dessa finns habitaten 6150
Alpina och subalpina silikatgräsmarker och 91D0 Skogbevuxen myr
på andra platser inom Natura 2000-området.
7310 Aapamyrar
Aapamyrar är ett av EU prioriterat habitat och utgörs av myrkomplex som domineras av kärr i de centrala delarna. Inom hela Natura
2000-området finns ca 3800 ha av habitatet. Enligt länsstyrelsens
habitatindelning förekommer habitatet i projektområdet direkt väster
om Rybäckskojan i Foskdalen. Våtmarkerna vid Rybäckskojan utgörs
till stor del av ett blött kärr som helt domineras av flaskstarr. Mindre
delar är dock torrare och bevuxna med exempelvis dvärgbjörk, tuvull,
ängsull, snip, styltstarr, rosling och kråkklöver. Bland mossorna märks
särskilt räffelmossa. Kärret är emellertid, trots avvikande delar, tämligen homogent och bör inte betraktas som ett myrkomplex. Kärret
kan därför snarare hänföras till habitat 7140 Mossar, kärr och gung62
Habitatet Västlig taiga ska vara naturskogar eller naturskogsartade
skogar och bör därför ha ett stort inslag av döda träd
återkommande bränder, se sidan 67.
4060 Fjällhedar
Totalt ca 37 000 ha av habitatet Fjällhedar finns inom Natura 2000området. I projektområdet finns det ovanför skogsgränsen på Städjan
Silikatrasbranter på Fjätervålens västsluttning
6 NATURVÄRDEN - NATURA 2000-OMRÅDET OCH NATURRESERVATET
��������������������������
��������������������������
���������������������������������
Teckenförklaring
Reservatsgräns
Projektområdet Tre Toppar
Natura 2000−habitat
4060 Fjällhedar
6150 Alpina och subalpina silikatgräsmarker
7140 Mossar, kärr och gungflyn
7310 Aapamyrar
�
�
�
�
�
�
�� ���������
����������
�
8110 Silikatrasbranter
9010 Västlig taiga
������������
9040 Ffjällbjörkskog
9050 Örtrika granskogar
91D0 Skogbevuxen myr
Figur 6.7. Karta över utpekade Natura 2000-habitat i Långfjället-Städjan-Nipfjällets Natura 2000-område enligt länsstyrelsens habitatindelning
63
6 NATURVÄRDEN - NATURA 2000-OMRÅDET OCH NATURRESERVATET
ning. Vid silikatrasbranterna täcks marken helt av block. Rasbranterna på Fjätervålen utgörs av stora block (>1 m) nedanför klippbranter.
Vid rasbranterna växer en, skogsbräken, mjölkört och krusttåtel. På
Städjan utgörs rasbranterna av mindre block. Där finns heller inga
klippbranter i anslutning till blocken. Vegetationen i anslutning till
dessa blockmarker avviker inte nämnvärt från övrig fjällhedsvegetationen.
9040 Nordisk fjällbjörkskog
Habitatet Fjällbjörkskog förekommer inom Natura 2000-området
med ca 3 800 ha. Fjällbjökskogen bildar trädgräns på Städjan och
Fjätervålen. Den innehåller förutom fjällbjörk enstaka rönnar och
lågvuxna granar. Markvegetationen är tämligen fattig med arter som
blåbär, kråkbär, kruståtel och ängskovall.
9050 Örtrika granskogar
Till habitatet räknas barrskogar eller blandskogar med gran på näringsrika jordar. Högörter eller ormbunkar dominerar, men i torrare
partier är lågörter vanligare. Det finns ca 170 ha av habitatet i Natura
2000-området. Örtrika granskogar har av länsstyrelsen utpekats i
Gränjesåsens sluttningar och i de sydligaste delarna av Städjans sluttningar. Dessa områden utgörs av produktiva grovstammiga granskogar. De har en rikare markvegetation än andra granskogar i närområdet. Här förekommer exempelvis skogsbräken, midsommarblomster
och tolta. Högörtvegetationen är dock på intet sätt dominerande,
vilket gör att habitatutpekandet kan ifrågasättas.
Fåglar i Fågeldirektivets bilaga 1
Nedan beskrivs de fågelarter som ligger till grund för utpekandet
som Natura 2000-område enligt Fågeldirektivet. För rödlistade arter
anges hotkategorin inom parentes efter artnamnet.
Brushane
Brushanen häckar främst vid vattensamlingar. Den bedöms inte förekomma inom projektområdet för Tre Toppar och har inte påträffats
under inventeringsarbetet. Arten är en flyttfågel och finns således inte
inom Natura 2000-området under skidsäsong.
Fiskgjuse
Fiskgjusen utnyttjar inte projektområdet för Tre Toppar. Arten övervintrar i Afrika.
Fjällpipare
Fjällpipare häckar inom naturreservatet med några par. En häckning
fanns för något år sedan intill parkeringsplatsen vid Nipfjällsvägen.
Arten är inte skygg och de ruvande fåglarna kunde beskådas av
många människor på nära håll33. Det är inte känt om det finns någon
häckning i närområdet av Tre Toppar. Under sommarens fältinventeringar har fjällpipare inte setts inom projektområdet. Arten är en
flyttfågel och finns således inte inom Natura 2000-området under
skidsäsong.
Hökuggla
Hökugglan förekommer regelbundet i skogarna kring Städjan. Den är
huvudsakligen en stannfågel och kan
således nyttja området hela året.
Arter i Art- och habitatdirektivets annex 2
De i Natura 2000-området förekommande arterna som finns upptagna i art-och habitatdirektivets bilaga 2 är järv och lodjur.
Ljungpipare
Ljungpiparen är vanlig på fjällhedarna
inom hela naturreservatet. Arten är en
flyttfågel och finns således inte inom
Natura 2000-området under skidsäsong.
Järv
Järv är en av EU prioriterad art. I den svenska rödlistan har den klassificerats som starkt hotad (EN). Två föryngringar av järv konstaterades i Dalarna under 2003. Föryngringarna brukar inte ske i närheten
av Städjan utan i helt andra delar av Natura 2000-området. Det
händer dock att järv vandrar söderut och ned genom det planerade
projektområdet för Tre Toppar33.
Lodjur
Lodjuret har i den svenska rödlistan klassificerats som sårbar (VU).
Tre föryngringar av lodjur skedde inom Särna – Idre socknar 2003.
Lo uppträder regelbundet inom både projektområdet och i närheten
av Idre Fjälls anläggning. En av de platser som lodjuren ofta besöker
är branterna vid Gränjesåsen. Ett väl frekventerat stråk genom det
närliggande landskapet som lodjuren regelbundet använder, under
den tid på året det finns spårsnö, löper över Vålåberget – Gudmundsåsen – Slättvålen – Gränjåsvålen (Idre Fjäll) – Gränjesåsen.
Hemmeråsen är också en viktig målpunkt vid lodjurens vandringar.
Vid passagen över Gränjåsvålen passerar lodjuren ibland under liftarna på Idre Fjäll. Vandringarna sker nattetid33.
64
Hökuggla förekommer regelbundet i skogarna kring
Städjan
Silvertärna
Silvertärnan häckar vid vatten. Den
förekommer inte inom projektområdet
för Tre Toppar. Arten är en flyttfågel
och finns således inte inom Natura
2000-området under skidsäsong.
Smalnäbbad simsnäppa (NT)
Smalnäbbad simsnäppa häckar på
blöta myrar eller vid vattenansamlingar. Arten förekommer inte inom projektområdet. Den är en flyttfågel
och finns således inte inom Natura 2000-området under skidsäsong.
Smålom (NT)
Smålommen häckar främst vid små fisklösa tjärnar, men flyger till
större sjöar för födosök. Arten förekommer inte inom projektområdet. Arten är en flyttfågel och finns således inte inom Natura 2000området under skidsäsong.
Spillkråka
Spillkråkan förekommer i den gamla barrskogen som ingår i projektområdet för Tre Toppar. Den är en stannfågel,och nyttjar området
hela året.
Stenfalk
Stenfalken kan jaga inom projektområdet för Tre Toppar men har
inte setts under inventeringsarbetet. Arten är en flyttfågel och finns
således inte inom Natura 2000-området under skidsäsong.
Tjäder
Tjädern förekommer regelbundet inom projektområdet och har setts
vid flera tillfällen under inventeringsarbetet. Inga tjäderspelplatser är
kända inom projektområdet, men det är troligt att spelplatser finns
inom eller i nära anslutning till projektområdet. Arten är en stannfågel och nyttjar således området under hela året.
Trana
Tranan häckar på våtmarker, men bedöms inte förekomma inom projektområdet. Den har inte setts under inventeringsarbetet. Arten är
en flyttfågel och finns således inte inom Natura 2000-området under
skidsäsong.
Tretåig hackspett (VU)
Tretåig hackspett förekommer i den gamla barrskogen som ingår i
projektområdet för Tre Toppar. I de barrdominerade skogarna finns
det tämligen rikligt med spår av tretåig hackspett. Arten är en stannfågel och nyttjar området hela året.
Björn
Björnen är inte en av de arter området särskilt syftar till att skydda.
Björnen kräver dock generellt ett noggrant skydd. I den svenska rödlistan har björnen klassificerats som sårbar (VU).
Det finns en tämligen stark björnstam i
Natura 2000-området
och björnar rör sig
också inom projektområdet. I samband
med fältinventeringen
för Tre Toppar har ett
gammalt björnide hittats i Foskdalen. Spår
efter björn har också
hittats på andra ställen
inom projektområdet.
Gammalt björnide i Fjätervålens västsluttning
6 NATURVÄRDEN - NATURA 2000-OMRÅDET OCH NATURRESERVATET
Naturreservatet Städjan-Nipfjället
2000-området och utgör således en areal av ca 94 000 ha.
Enligt 3 kap 7 § miljöbalken ska områden av riksintresse skyddas
mot åtgärder som kan påtagligt skada naturmiljön.
Länsstyrelsen beslutade 1992 att skydda Städjan-Nipfjället som
naturreservat. Reservatets avgränsning har därefter ändrats i beslut
under 1993 och 1994.
Reservatets ändamål
Ändamålet med reservatet är att för framtiden bevara de olika naturtypernas ekosystem och naturliga processer samt landskapets orörda karaktär i
väsentligt orört och ostört tillstånd. Ändamålet är även att - i den mån det
inte strider mot bevarandeintresset - ge möjlighet till friluftsliv och vetenskaplig forskning i orörd natur.
Föreskrifterna tillgodoser i stor utsträckning även rennäringens intressen.
Jakt och fiske får ske med beaktande av naturreservatets syfte och bestämmelser.
Föreskrifter
För reservatet finns ett antal föreskrifter som reglerar vad som är förbjudet inom reservatet. De flesta typer av exploateringar som påverkar
områdets natur är förbjudna. Nedan anges några av de föreskrifter
som kan beröras av projektet Tre Toppar (texter inom parentes är
förtydliganden här gjorda).
Utöver vad som gäller i lag eller annan författning är det förbjudet
att:
1a. Uppföra helt ny byggnad eller anläggning (med vissa undantag)
1c. Inom det område som markerats med prickraster på
bifogade kartor (avser bl.a. Fjätervålen) skall gälla
förbud att utan länsstyrelsens tillstånd vidta sådana
åtgärder som förbjudits i punkt 1a såvitt gäller byggande
av släpliftar och nerfarter för utveckling av befintliga
vinterturismanläggningar
2. Anlägga väg
3. Anlägga luft- eller markledning
5. Borra, spränga, gräva, schakta, utfylla eller tippa
10a. Fälla växande och döda träd, upparbeta vindfällen eller
vidtaga någon skogsvårdsåtgärd (med vissa undantag)
11a. Köra i terräng med motordrivet fordon (med vissa undantag)
Punkt 1c ovan kom till efter ”Gemensam deklaration” (se avsnitt 4.2)
för att möjliggöra utveckling av befintliga vinterturismanläggningar.
Frånsett särskilda skoterleder råder skoterförbud för allmänheten inom
naturreservatet
Skötselplan
För naturreservatet har en skötselplan som ska vara vägledande för
åtgärder och skötsel inom naturreservatet, tagits fram. Nedan anges
några aspekter från skötselplanen som kan vara relevanta för projektet
Tre Toppar.
Skogsbruk ska inte bedrivas inom reservatet. Detta gäller även
vedhuggning, med undantag i anslutning till en del fäbodar. För
framkomligheten längs stigar och leder kan dock viss röjning och
undanskaffande av gamla träd ske.
I skötselplanen anges att det är angeläget att skapa förutsättningar
för samtliga naturliga biotoper och successionsstadier, inklusive de
brandgenererade. Tillsvidare ska dock spontant uppkomna bränder
släckas enligt gällande brandlag. Man anger dock att att en strategi
för släckning, som ger visst utrymme för avbränning, bör läggas upp.
Planen anger attt det vore värdefullt om fortsatt fäbodbete vid
Brunnavallen och Foskdalsvallen kunde ske. Om intresse för återupptagande av fäboddrift uppstår vid andra fäbodar, bör detta enligt
skötselplanen betraktas positivt.
Skötselplanens aspekter på friluftslivet tas upp i en faktaruta på
sidan 77 i kapitlet om friluftsliv.
Riksintressets värden
Nedan följer en sammanfattning av värdeomdömet i länsstyrelsens
beskrivning av riksintresseområdet34.
Bland de värden som gjort området riksintressant nämns förekomsten av stora opåverkade partier av urskogs- och vildmarkskaraktär,
förekomsten av sällsynta och hotade djurarter som järv, utter och
kungsörn samt geomorfologiska värden i form av en stor variation av
glaciala och glacifluviala formelement.
I området finns värdefulla våtmarksområden. Stora delar av skogen
i området bedöms vara urskogs- eller naturskogsartade. Helt orörd
skog bedöms finnas bl.a. norr om Nipfjället, i Dyllenområdet och i
Töfsingdalen. Brandpåverkan är påtaglig i många delar av skogsmarkerna.
Intill Städjan finns intressanta fäbodar, Brunnavallen och Foskdalsvallen, som har stort värde ur botanisk synvinkel samt för turismen.
Med sin storslagna landskapsbild och lättillgänglighet bedöms
området vara ett nyckelområde för naturstudier och friluftsliv. Källsjöområdena är viktiga för ädelfiskens reproduktionen och har därför
stor betydelse för fritidsfisket. I området finns många anordningar för
det rörliga friluftslivet.
Förutsättningar för bevarande
Bland förutsättningarna för bevarande av området nämns att karaktären av oexploaterat, vildmarksartat fjäll-, skogs- myrområde bevaras.
Värdet kan påverkas negativt genom bl.a. bebyggelse, anläggningar,
vägbyggnad, skogsbruk, terrängkörning och ohämmat friluftsliv.
Bevarandet av våtmarkernas värde kräver att områdets hydrologi
skyddas mot dränering, vattenreglering, dämning och torvtäkt. Avverkning av sumpskogarr, skogar på fastmarksholmar och i kantzon
bör ej utföras.
Riksintresse för naturvård
Långfjället-Juttulslätten-Nipfjälllet-Städjan är av riksintresse för
naturvård. Riksintresseområdet har samma utbredning som Natura
65
6 NATURVÄRDEN - NATURA 2000-OMRÅDET OCH NATURRESERVATET
Markanvändningshistorik
Skogsbruk
Hela projektområdet har sedan storskiftet under andra halvan av
1800-talet ägts av Domänverket. Skogarna inom projektområdet har
dock inte brukats i någon nämnvärd omfattning de senaste 50 åren.
1992 blev området naturreservat och förvaltas nu av länsstyrelsen i
Dalarnas län.
De första kommersiella avverkningarna i trakterna kring Städjan
torde ha kommit efter 1870. Runt sekelskiftet 1900 skedde omfattande avverkningar. Särskilt tall avverkades. Det framgår av beskrivningen till den skogshushållningsplan som togs fram för block 2 (se
figur 6.9 sidan 66) av Idre kronopark 193135: ”Granen uppträder huvudsakligast i mer eller mindre breda bälten omkring bäckdrågen och var
vid de stora avverkningar som omkring år 1900 gick över Städjans och
Nipfjällets sluttningar, ingen eftersökt vara, att döma av att den lämnats
mer eller mindre orörd. De torra, delvis skarpa tallåsarna mellan bäckarna
däremot är vanligtvis starkt utglesade, och här och var har efter avverkningarna en gles föryngring inställt sig.”
De beskrivna granskogarna har dock i viss mån påverkats av avverkningar senare vilket framgår av förekomsten av avverkningsstubbar i området.
Avverkningarna skedde främst genom dimensionshuggning eller
timmerblädning som de kallas i Domänverkets skogshushållningsplaner från 191636 respektive 193135. Efter avverkningarna blev i tallskogen vanligen endast klena men friska träd kvar. Även gamla eller
skadade träd togs ut, troligen för att inte ta tillväxt eller ”smitta” de
Nedan Städjans västsluttning finns några områden som är så hårt
påverkade av tidigare avverkningar, bränder och bete att det fortfarade
inte växer annat än ljung och enstaka tallar på den utarmade marken
66
övriga träden. Torrträd togs ut som brännved eller ibland för att sågas.
De åtgärdsförslag som togs fram för block 1-3 (se figur 6.9 sidan 66)
i skogshushållningsplanen från 1916 omfattar endast huggning av
torrträd. Brännved var en viktig vara när planen skrevs, dvs vid tiden
för det första världskriget.
Virket som avverkades i dalgången mellan Städjan och Fjätervålen flottades ut via Foskan, som är det enda större vattendraget inom
projektområdet. Foskan var flottningsrensad och användes troligen
ända in på 1940-talet. Skogarna närmast Foskan är också tydligt
påverkade av skogsbruk, och även högt upp i granskogarna på Fjätervålens västsluttning finns gott om avverkningsstubbar som tyder på
avverkningar under de senaste 60-70 åren. Även Brunnan användes
till flottning, men endast för smärre dimensioner.
För skogsarbete i Foskans dalgång uppförde Domänverket Rybäckskojan på 1920-talet37.
I de nedre delarna av Städjans ostsluttning finns tallskogsområden
där endast mycket lite föryngring kommit upp efter avverkningarna.
Dessa områden påminner idag mer om hyggen än gamla skogar.
Områdena var uppenbarligen svårföryngrade och någon plantering
förekom inte. Detta framgår av skogshushållningsplanen från 1931:
”Då kulturer, vilken erfarenheten visat, ej lämna något önskat resultat,
hava sådana numera för orten helt uteslutits, och istället har man gått in
för sådana huggningsmetoder, som anses kunna gynna återväxten. Efter
de avverkningar, som å blocket här i fråga bedrevs för ca 30-tal år tillbaka, huvudsakligen i form av timmerblädning, har endast en sparsam
föryngring inställt sig”.
Högt upp på Städjans västsluttning finns skogspartier som tycks ha
undgått större avverkningar. Där finns idag många flerhundraåriga
tallar och torrakor och mycket få spår efter avverkningar. Området
omnämns också i skogshushållningsplanen från 1931: ”Uppemot och
utefter fjällkanten mot Städjan förekommer ett urskogsbälte av starkt
skadad barrblandskog”.
Fäboddrift
Fäboddriften var förr en viktig del av markanvändningen i området.
De fäbodar som främst torde ha nyttjat och påverkat området för
den planerade skidanläggningen är Hede Foskdal och Gränjesåsvallen, se figur 6.8. Även Gammelsätervallen, Bolagsvallen och Svens
Foskdal kan i någon mån ha berört området. Fäbodarnas nyttjande av
områdena följer inte markägarfördelningen efter storskiftet. Trots att
hela projektområdet ägts av Domänverket har det i stor omfattning
brukats av fäbodarna för bete, myrslåtter mm.
Djuren betade främst i skogen och på fjällsluttningarna eftersom
I Foskans dalgång finns spår av tidigare avverkningar så högt som 750
m ö h. Tiden läker dock såren och långsamt utvecklas nya naturskogskvaliteter
Betande fjällkor vid Foskdalsvallen sommaren 2004
6 NATURVÄRDEN - NATURA 2000-OMRÅDET OCH NATURRESERVATET
Ulandshögen
Svens Foskdal
Nipvallen
Bolagsvallen
Gammelsätervallen
Brunnavallen
Gränjesåsvallen
Foskdalsvallen
Hela området, utom möjligen de fuktigaste delarna, har påverkats av
återkommande bränder. Både naturliga bränder och bränder som
anlagts för bete har förekommit
Dalsvallen
Figur 6.8. Fäbodar i Städjans omgivningar
myrarna skulle användas till slåtter för vinterfoder. De rikare granskogarna torde ha betats i högre utsträckning än tallskogarna. Särskilt
bete av getter kan ha påverkat föryngringen i skogarna och bidragit
till deras gleshet. Man tog även tall och björk som vinterfoder till djuren. Betet kan också ha påverkat skogarnas markvegetation.
För att få ett bra bete brändes ofta skogarna38, vilket givetvis påverkade skogarna i stor omfattning. Granskogarna gav det bästa betet
efter bränning, men även den späda ljungen som kom upp på tallmarkerna efter brand kunde vara värdefull39. Bränderna spred sig lätt
vilket innebar att större områden än de avsedda ofta påverkades.
En annan orsak till skoglig påverkan runt fäbodarna var vedtäkt.
Det var i första hand torrskog som användes.
De flesta rikare myrar torde ha använts för myrslåtter. De våtmarker närmast Rybäckskojan som klassificerats som Natura 2000-habitatet Aapamyrar* (se figur 6.7) har vid Domänverkets skogsindelning
1916 angetts som myrslog.
Våtmark som tidigare använts för slåtter väster om Rybäckskojan
Brand
Hela området, utom möjligen de fuktigaste delarna, har påverkats
av återkommande bränder. Både naturliga bränder och bränder som
anlagts för bete har förekommit. Om bränder i närområdet vittnar
skogshushållningsplanen från 1931: ”Gränjesvåla och trakten nordväst
därom har fordom varit skogsbärande men sedan den för någon mansålder
tillbaka härjats av eld har återväxten uteblivit”. Det verkar dock inte
som om området för den planerade skidanläggningen påverkats av
några omfattande bränder under 1900-talet. Tidigare bränder har
dock belagts på flera platser genom fynd av brandspår i träd, torrakor
och stubbar. Särskilt i skogar med stor tallandel har brandspår hittas.
I en levande tall i den nedre delen av Städjans västsluttning hittades
spår av 5-6 bränder. Ett i sen tid uppkommet brandfält har noterats
på de södra delarna av Svartfjället, strax norr om Fjätervålen.
Blockfält som troligen blottlagts i samband med långsam glödbrand.
Lavarna har endast i liten omfattning hunnit etablera sig på blocken.
Foskans dalgång, nära Rybäckskojan
67
6 NATURVÄRDEN - NATURA 2000-OMRÅDET OCH NATURRESERVATET
�����������
�������
�������
����
�����
����
�����
Figur 6.9. Kartor över block 1 och 2 (till vänster) samt 3 (till höger), Idre Kronopark, upprättad av Domänverket 1914. Skogshushållningsplanen med beskrivningar enligt kartans numrering färdigställdes 1916. Den visar att nästan all mark inom projektområdet för Tre Toppar varit planerad för avverkning och att många avverkningar genomförts i början av 1900-talet. I detta avsnitt görs flera hänvisningar till denna skogshushållningsplan. Även i skogshushållningsplanen från 1931 används samma blockindelning som på dessa kartor
68
6 NATURVÄRDEN - NATURA 2000-OMRÅDET OCH NATURRESERVATET
Vildrenar och tamrenar
Samer har troligen funnits i området under mycket lång tid. Den
samiska historien är dock omtvistad. Tamrenskötsel har förekommit kontinuerligt åtminstone sedan slutet av 1700-talet, enligt vissa
källor sedan längre tillbaka. Dessförinnan utgjordes försörjningen till
stor del av vildrensjakt. Vildrenen var vanlig i området så sent som i
början av 1800-talet. Vildrenar och tamrenar konkurrerar om samma
föda vilket gör att förekomsten av vildrenar svårligen är förenligt med
tamrenskötsel. Vildrenen dog ut i mitten av 1800-talet, delvis pga
förfinade eldvapen som möjliggjorde omladdning utan att resa sig och
skrämma iväg de skygga vildrenarna40 .
Renbetet har troligen påverkat vegetationen såtillvida att mängden renlavar och fönsterlav på fjällhedarna är mindre samtidigt som
mängden mossor, gräs och halvgräs är större. Den påverkan renbetet
haft bör dock ses som naturlig, eftersom vildrenar påverkade området
på likartat sätt innan tamrenskötseln började. Flera studier visar att
artrikedomen ökar vid ett måttligt renbete41. Se kapitel 9 Rennäring.
Sammanfattande bedömning av skogarnas utseende i äldre
tid
Carl von Linné besökte Städjan under sin Dalaresa 173442. Han beskrev vägen ner från berget på följande sätt:
”Skogen emellan berget och Idre var beklaglig att påse, huru vartannat
träd var torrt och förvissnat av skogseld, dels såg man ock andra skogar
runtomkring Idre, vilka på jorden voro vita av nyss uppkommen renmossa, på stammen svarta av brand, grenarna grå och förtorkade. En del
av topparna gröna med litet liv, att en enda blåst mer här skulle uträtta
än tusen nerhuggare ett helt år. Beklagligt är, att intet bergverk här skall
vara, där skog vore överflödigt, om han rätt hanterades. Och utan vilket
folket näppeligen kan bärga sig.”
Uppenbarligen var skogarna brandhärjade och tämligen urskogsartade. Trots bränderna tycktes det dock finnas skog i överflöd. Branden
torde ha varit den största påverkansfaktorn på skogarna fram till efter
1870, då de första kommersiella avverkningarna kom igång.
Efter avverkningarna runt sekelskiftet 1900 var skogarna runt
Städjan och Fjätervålen mestadels mycket glesa. I skogshushållningsplanen för block 1-3 av Idre kronopark 1916 framgår att de
övre skogsklädda delarna av Städjans västsluttning (bestånd 27 och
83, kartan s 73) hade en volym på 87 m3/ha. De övre skogsklädda
delarna av Fjätervålens västsluttning (bestånd 81, kartan s 73) hade
en volym på 60 m3/ha. Dessa partier är de delar av projektområdet
som idag bedöms ha högst naturvärden. Vid samma tidpunkt höll de
övriga skogsbestånden runt den planerade skidanläggningen endast
15-36 m3/ha, dvs mycket låga volymer. Förutom avverkningarna har
skogsbränder och bete bidragit till skogarnas gleshet.
Block enligt skogshushållningsplanen
Bestånd
Volym (m3/ha)
Block 2
27
87
Block 2
81
15
Block 2
82
18
Block 2
83
87
Block 3
8
32
Block 3
13
36
Block 3
81
60
Tabell 6:3. Volymer i olika skogsbestånd enligt skogshushållningsplanen från 1916. Beståndens placering framgår av kartorna i figur 6.9
Många tallskogsområden runt Städjan var vid sekelskiftet 1900 mycket
glesa, med stort inslag av gamla och döda träd. Bilden är tagen under
en skogsexkursion vid Gudmundsåsen 1907. På bilden syns flera avverkningsstubbar. I bakgrunden syns Städjan. Källa: Skogsbibliotekets
bildarkiv
1916 utgjorde tall 66 % och gran 34 % av virkesförrådet inom
block 1-3 av Idre kronopark. Granens höga andel uppgavs i skogshushållningsplanen bero på förekomsten av grova täta granbestånd i
fjällsidorna. Att dessa skogar ansågs vara täta bör dock ses i relation
till de övriga mycket glesa skogarna. I beskrivningen till skogshushållningsplanen anges skogen i allmänhet vara gammal till överårig.
50 % av skogen var över 150 år. I skogshushållningsplanen från 1931
anges att: ”Beståndens allmänna tillstånd måste i betraktande av, att icke
mindre än 38 % av å prod. skogsmark befintligt barrskogsförråd vid taxeringstillfället hänvisats till övermogen eller skadad skog, betraktas såsom
dåligt”.
Beskrivningen visar att det fanns gott om brandskadade, rötade eller mycket gamla träd i skogarna. Dessa träd finns idag endast kvar på
ett fåtal ställen i det område som kan komma att påverkas av skidanläggningen, främst på Städjans västsluttning.
69
6 NATURVÄRDEN - UTREDNINGSOMRÅDETS NATURVÄRDEN
6.3 Närmare om projektområdets naturvärden
Projektet Tre Toppar kommer att beröra delar
av Städjans ost- och västsluttningar, Fjätervålens västsluttning samt Foskans dalgång. Detta
avsnitt beskriver naturen i dessa delar.
Metodik för naturvärdesbedömningen
bestånd. Med bestånd menas i detta sammanhang en sammanhållen
en ekologisk enhet med likartad natur, t.ex. i form av skogsstruktur.
Det viktigaste värdet hos naturen i projektområdet är att det är en
del av ett stort obrutet område med naturliga fjällhedar, myrar och
skogar. I detta sammanhang är alla bestånd betydelsefulla för helheten och har således också mycket höga naturvärden. Det har emellertid betydelse var i landskapet anläggningar placeras. Därför bedöms
även beståndens naturvärden oberoende av varandra.
I denna bedömning är utgångspunkten det enskilda beståndets påverkansgrad, strukturer i form av t.ex. gamla träd, lågor, torrakor och
Hela projektområdet har invventerats i fält för
att möjliggöra beskrivning och naturvärdesbedömning. Den tid som lagts ner på fältinventering i projektområdet motsvarar ca 10 dagsverken. Med utgångspunkt från fältinventeringen
har naturen beskrivits på de följande sidorna.
I det följande beskrivs först de olika sluttningarna och större enheterna i landskapet. På sidorna 68 till 72 beskrivs naturen i olika s.k.
Städjans västsluttning
Den smala fjällbjörkzonen på Städjans västsluttning
I delar av Städjans västsluttning finns gammal barrskog
70
källor samt markens produktionsförmåga. Signalarter och rödlistade
arter har setts som indikatorer på höga naturvärden. Någon heltäckande artinventering har dock inte genomförts.
I skogar som är tydligt påverkade av skogsbruk och helt saknar
naturskogsstrukturer har naturvärdena bedömts som måttliga.
Många äldre slutna skogsområden har spår efter avverkningar och
endast sparsamt med döda eller riktigt gamla träd. I dessa har naturvärdet bedömts som högt.
I naturliga bestånd, vars struktur huvudsakligen är opåverkade av
mänskliga aktiviteter, har naturvärdena bedömts som mycket höga.
Hit hör våtmarker och fjällhedar samt vissa naturliga skogsområden
med stort inslag av riktigt gamla träd, lågor och torrakor.
Några skogsområden saknar i det närmaste helt avverkningsspår
och har mycket tydliga naturskogsstrukturer. Dessa områden bedöms
ha en särskild betydelse som naturskogsreferens liksom för den biologiska mångfalden. De har därför bedömts ha högsta naturvärde.
De lägre belägna, flackare delarna av Städjans västsluttning som berörs av projektområdet utgörs av ett rogenmoränlandskap med tallbevuxna åsar och fuktigare svackor där främst granskog växer. Några
mindre bäckar rinner i området. På några ställen har också mindre
myrområden bildats i svackorna.
Moränbackarna är påtagligt påverkade av skogsbruk och saknar i
det närmaste riktigt gamla träd. Marken är torr och ofta lavrik. Fältskiktet utgörs främst av ris som ljung, kråkbär, lingon och blåbär.
De granbevuxna svackorna är ofta tämligen naturliga med äldre
granar, en del lågor och ganska mycket garnlav. Avverkningsstubbar
finns dock på många ställen. Marken är ofta fuktig till blöt med något
De nedre delarna av Städjans västsluttning utgörs av tallbevuxna moränbackar. Bestånden i de här lägre delarna av sluttningen är påtagligt påverkade av tidigare avverkningar. Bilden visar tänkbart läge för en dalstation för den lift som planeras i sluttningen
6 NATURVÄRDEN - UTREDNINGSOMRÅDETS NATURVÄRDEN
Kännetecknande för alla tre sluttningarna är att block inte förekommer
mer än som enstaka små blockområden. Bilden som visar ett av dessa
blockområden är från Städjans ostsluttning. I bakgrunden syns Fjätervålen
rikare vegetation. Vitmossor och björnmossor är vanliga i bottenskiktet. I fältskiktet växer exempelvis blåbär, kruståtel, hjortron, gråstarr
och skogsfräken. I blötare partier växer bl.a. flaskstarr, kråkklöver och
lappvide.
I anslutning till bäckarna blir vegetationen ytterligare rikare. Här
kan orkidéer som jungfru Marie nycklar, korallrot och spindelblomster hittas. Andra växter som förekommer vid bäckarna är ekbräken,
taggstarr, stjärnstarr, tätört, blodrot och klotpyrola.
Ovanför dalens moränlandskap, vid foten av bergets branta sluttning, finns myrområden.
De nedre delarna av västsluttningens branta delar utgörs av barrblandskog av blåbärstyp. Skogen är där i allmänhet drygt 100 år men
tydligt påverkad av skogsbruk. Nästan inga träd är riktigt gamla och
det finns gott om stubbar. Högre upp blir dock skogen urskogsartad,
med riktigt gamla träd, torrakor och lågor (liggande döda träd), se
objektbeskrivningar på de nästa sidorna. Några av områdets tallar är
runt 5oo år gamla.
Ovanför det urskogsartade området tar en smal zon med fjällbjörkskog vid. Den innehåller förutom fjällbjörk enstaka rönnar och
lågvuxna granar. Markvegetationen är tämligen fattig med arter som
blåbär, kråkbär, kruståtel och ängskovall.
Även fjällheden har en tämligen mager vegetation. Här dominerar
ris som ljung, kråkbär, blåbär och ripbär. Här finns även lappljung,
krypljung och fjällfibbla. I anslutning till stigar, där marken är störd,
finns den rödlistade mosippan (VU). Heden är tämligen blockfattig
med få stora block.
Städjans toppkrona är tydligt påverkad av människan. På toppen finns
omfattande rösen som rests av besökare som bestigit Städjan.
Städjans toppkrona
De översta delarna av Städjan är brantare än den övriga fjällheden.
Marken är mycket stenig och saknar i stora delar kärlväxtvegetation.
De brantaste partierna utgörs av rasbranter. Söderifrån går en mycket
vältrampad stig upp på toppen. I samband med regn och snösmältning har vattnet följt stigen vilken inneburit att erosionen förvärrats.
På Städjans topp finns mängder med rösen som rest av besökare i
olika tider.
Städjans ostsluttning sedd från Fjätervålen
flackare och där tar tallskogen vid. Marken är i detta område mager
och markvegetationen domineras av risväxter. Tallskogarna är tydligt
påverkade av tidigare skogsbruk. De är glesa och saknar i stor utsträckning riktigt gamla träd. Avverkningsstubbar är vanligt förekommande. I svackorna finns dock även här rikare bäckdråg och inslag av
gran som på vissa ställen är tämligen gammal.
Foskans dalbotten
I dalgången mellan Städjan och Fjätervålen rinner Foskan. På den
östra sidan om Foskan ligger Rybäckskojan. Ängarna och myrarna
Städjans ostsluttning
Fjällheden på Städjans ostsluttning påminner i de flesta avseenden
om västsluttningens fjällhed. Här finns något fler stora block. I de
nedre delarna av heden finns rikligt med fönsterlav. Även fjällbjörkskogen liknar den på västsluttningen.
Nedanför fjällbjörkskogen finns flera våtmarksområden. De ligger
vanligen i anslutning till källdråg och bäckar som mynnar i skogskanten. Dessa myrar är ofta sluttande och förhållandevis rika. På flera
platser dominerar flaskstarr, men källflödena gör att även krävande
arter som kärrtistel, strätta, torta, kärrfibbla och midsommarblomster
förekommer.
Skogen i anslutning till våtmarkerna och upp mot fjällbjörkskogen
domineras av gran. På flera platser i dessa skogar finns lågor, torrakor
och riktigt gamla träd. Flertalet träd är dock runt 100 år och skogarna
är påverkade av skogsbruk, vilket bl.a. framgår av att gamla avverkningsstubbar är vanligt förekommande.
Nedanför det grandominerade partiet blir sluttningen något
Foskan vid Rybäckskojan
71
6 NATURVÄRDEN - UTREDNINGSOMRÅDETS NATURVÄRDEN
Nummer Beskrivning
1
Naturvärde
Grannaturskog med stor rikedom av riktigt gamla träd, gamla torrakor och lågor. Träden, liksom många av lågorna är mycket grova. Inga spår efter tidigare avverkningar
kunde observeras. Träden är ofta draperade med garnlav. De rödlistade arterna
doftskinn (NT), gränsticka (NT), rynkskinn (NT), knottrig blåslav (NT), gammelgranskål
(NT), och skrovellav (NT) hittades i området. Vid en bäck som rinner genom skogsområdet observerades en strömstare.
Högsta
2
Sluttande myr.
3
Mycket glest skogsområde dominerat av tall. Enstaka tallar är mycket gamla.
4
Mycket gles hedtallskog, där volymen varierar mellan ca 5 och 60 m /ha. Markvegetationen utgörs främst av risväxter som ljung och kråkbär samt lavar. En del av de
tallar som finns är riktigt gamla. Skogen är starkt brandpräglad och i en tall hittades
5-6 brandljud.
Måttligt
Blandbarrskog med stort inslag av riktigt gamla tallar. Flera tallar bär spår efter
bränder. I området finns även relativt gott om sälg samt enstaka rönn och asp. Dessa
lövträd har troligen föryngrat sig i samband med den senaste branden i området.
Mycket högt
Myrmarker där fjällsluttningen flackar ut. Källdråg finns i anslutning till myrarna. Bitvis
rikt med bl.a. jungfru Marie nycklar, fjällskära, ekbräken, kärrfibbla, snip, strätta,
tätört, flaskstarr, hundstarr, taggstarr, stjärnstarr och dvärglummer. Bland mossorna
märks purpurvitmossa, källmossa, källkvastmossa, Drepanocladusarter, Scapaniaarter
och röd parasollmossa.
Mycket högt
Talldominerad moränmark som till största delen är påtagligt påverkad av skogsbruk
och i det närmaste saknar riktigt gamla träd. Marken är torr och ofta lavrik. Fältskiktet
utgörs främst av ris som ljung, kråkbär, lingon och blåbär. Trots bristen på ur naturvårdssynpunkt värdefulla skogsstrukturer hittades här den rödlistade laven varglav
(NT) på en torrgren från en äldre tall. Området utgörs av välutvecklade rogenmoräner
som bedöms ha höga geologiska värden.
Måttligt
Granbevuxna svackor mellan omgivande moränformationer. Skogarna är ofta tämligen naturliga med äldre granar, en del lågor och ganska mycket garnlav. Avverkningsstubbar finns dock på många ställen. Marken är ofta fuktig till blöt med något
rikare vegetation. På några platser rinner naturliga bäckar i svackorna. Bäckkanterna
har en för området tämligen rik flora med arter som korallrot, spindelblomster, jungfru
Marie nycklar, ekbräken, skogsfräken, tätört, blodrot, klotpyrola, stjärnstarr och taggstarr.
Mycket högt
5
6
7
8
Mycket högt
3
9
Barrblandskog av blåbärstyp. Skogen är i allmänhet drygt 100 år men tydligt påverkad av skogsbruk. Nästan inga träd är riktigt gamla och det finns gott om stubbar.
10
Gammal naturskog med tall och gran. I skogen finns nästan inga spår efter avverkningar. Här finns gott om grova tallar, varav några är uppemot 500 år gamla. Här
finns även många riktigt gamla granar, torrakor och lågor. Signalarter som hittades
var varglav (NT), knottrig blåslav (NT), kortskaftad ärgspik, gammelgranskål (NT) och
vitgrynig nållav.
11
12
13
Mycket högt
Nummer Beskrivning
14
Fjällbjörkskog. Skogen innehåller förutom fjällbjörk enstaka rönnar och lågvuxna
granar. Markvegetationen är tämligen fattig med arter som blåbär, kråkbär, kruståtel
och ängskovall.
Mycket högt
15
Fjällhed med tämligen mager risvegetation. Huvudsakligen blockfattigt med få stora
block. Stor erosion i anslutning till stigar. Mosippa (VU) växer intill stigar i området.
Mycket högt
16
Städjans toppkrona. Brantare än övriga fjällheden. Stenigt med inslag av rasbranter.
Stora delar saknar kärlväxtvegetation.
Mycket högt
17
Fjällbjörkskog. Skogen innehåller förutom fjällbjörk enstaka rönnar och lågvuxna
granar. Markvegetationen är tämligen fattig med arter som blåbär, kråkbär, kruståtel
och ängskovall.
Mycket högt
18
Mycket grov granskog i brant sluttning. Tämligen gott om färska rotvältor finns, men i
övrigt sparsamt med död ved. Få riktigt gamla träd.
Mycket högt
19
Äldre produktiv granskog. I skogen finns gott om avverkningsstubbar medan död ved
och riktigt gamla träd förekommer relativt sparsamt. Flera tämligen färska rotvältor
finns dock i området.
Högt
20
Granskog med tydliga spår efter tidigare avverkningar. Tämligen få lågor och torrakor
liksom riktigt gamla träd.
Högt
21
Gles lågproducerande talldominerad skog. I området finns tämligen gott om riktigt
gamla tallar. Fältvegetationen domineras av risväxter som ljung och kråkbär.
Mycket högt
22
Gammal granskog med inslag av riktigt gamla träd, torrakor och lågor.
Mycket högt
23
Äldre, tämligen gles granskog som tydligt påverkats av skogsbruk. I området finns
många avverkningsstubbar. Tämligen få döda eller riktigt gamla träd.
24
Äldre grandominerad skog i ett område med många källor. Beståndet har även ett
stort lövträdsinslag av främst björk men även rönn. I skogen finns flera vindfällen och
torrakor. På en enorm låga med en diameter på nästan 1 m växte lappticka (NT).
Markvegetationen är tämligen rik med arter som ögonpyrola, torta, hässlebrodd och
midsommarblomster.
Mycket högt
25
Sluttande myrar som får sitt vatten från flera källföden som mynnar strax ovanför
våtmarken. Myrarnas vegetation är tämligen rik med inslag av högörter som kärrtistel,
strätta, kärrfibbla och torta. I övrigt växer bl.a. flera starrarter som flaskstarr, stjärnstarr, taggstarr, hundstarr och hirsstarr.
Mycket högt
26
Gles lågvuxen granskog med inslag av riktigt gamla träd. Vissa gamla torrgranar men
få lågor. Delvis skogbevuxen myr. Violettgrå tagellav (NT) och gammelgranskål (NT)
hittades i området.
Mycket högt
27
Gles granskog med visst inslag av mycket gamla träd. Tämligen få lågor och gott om
avverkningsstubbar. I beståndet hittades rosenticka (NT) på en grov granlåga samt
skrovellav (NT) och knottrig blåslav (NT) på en rönn.
Högt
28
Äldre, tämligen gles granskog som tydligt påverkats av skogsbruk. I området finns
många avverkningsstubbar. Tämligen få döda eller riktigt gamla träd.
Högt
29
Mycket glest tallskogsområde som tydligt påverkats av tidigare skogsbruk. Nästan
inga riktigt gamla träd eller lågor finns i beståndet. Gott om stubbar. Markvegetationen är mager och domineras av risväxter.
Måttligt
30
Välutvecklad rogenmorän med skarpt markerade åsar som går ut mot Foskan. Åsarna
är vanligen bevuxna med gles starkt skogsbrukspåverkad tallskog. Mellan åsarna är
marken fuktigare, och ofta bevuxen med granskog. Granarna är ofta tämligen gamla.
På flera platser rinner bäckar mellan åsarna. Rogenmoränområdet har framförallt
stora geologiska värden.
Mycket högt
Högt
Högsta
Relativt gles, talldominerad, gammal skog. Gott om riktigt gamla tallar. Enstaka spår
efter tidigare avverkningar.
Mycket högt
Produktiv granskog på förhållandevis örtrik mark. I området finns några gölar och ett
bäckflöde. Skogen har få riktigt gamla träd och avverkningsstubbar förekommer. Död
ved förekommer främst i form av lågor. Skogens produktivitet och örtrikedom tillsammans med de förhållandevis naturliga strukturerna gör att skogen bedöms ha höga
naturvärden.
Mycket högt
Äldre granskog med tydliga spår efter tidigare skogsbruk. Tämligen få lågor och torrrakor liksom riktigt gamla träd.
Högt
Naturvärde
Högt
Tabell 6.4. Inventerade bestånd. Beståndens läge och utbredning framgår av karta på motstående sida. Rödlistekategorier för funna arter anges inom parentes där NT står för kategorin Missgynnad och VU för kategorin Sårbar. Tabellen fortsätter på sidorna 71 och 72
72
6 NATURVÄRDEN - UTREDNINGSOMRÅDETS NATURVÄRDEN
Figur 6.10. Karta över inventerade områden. Naturvärdena i skogen har klassificerats i kategorierna Högsta naturvärde, Mycket högt naturvärde, Högt naturvärde och Måttligt naturvärde. Utifrån detta har de getts olika färgmarkeringar (se legend i kartbilden). Endast skogsområden har fått färgmarkeringar. Myrar och kalfjäll i området är i det närmaste opåverkade och bedöms därför alltid ha mycket höga naturvärden. Även Foskan har bedömts ha
mycket högt naturvärde
Nummer Beskrivning
Naturvärde
31
Foskan.
Mycket högt
32
Sort område med sluttande myrar. Myrarna är ofta av flaskstarrsdominerade kärr. I
komplexet finns också strängflarkkärr och fattigare myrar med bl.a. ljung, kråkbär och
tuvull. På vissa platser finns träddungar med inslag av riktigt gamla granar. På sådana
granar hittades de rödlistade arterna gammelgranskål (NT) och knottrig blåslav (NT).
Mycket högt
33
Tämligen gamla granskogar som dock har påverkats av tidigare skogsbruk. Avverkningsstubbar finns på flera ställen. Döda träd förekommer endast sparsamt. Skogarna
är glesa.
Högt
34
Gles mager tallskog med risdominerad vegetation. Tydlig skogsbrukspåverkan vilket
bl.a. framgår av förekomsten av avverkningsstubbar. Få riktigt gamla träd.
Måttligt
Nummer Beskrivning
35
Skog som på ett tydligt sätt har påverkats av tidigare skogsbruk. Tämligen gott om
avverkningsstubbar. Det finns endast mycket få riktigt gamla träd eller lågor. Huvudsakligen grandominerat men bl.a. i ett fuktigare parti mellan två myrar finns ett stort
björkinslag.
36
Gles granskog som ger ett naturligt intryck med gamla träd som ofta är bevuxna
med garnlav. Skogen har dock tidigare påverkats av avverkningar, vilket framgår av
förekomsten av avverkningsstubbar i området. Tämligen gott om död ved finns i form
av gamla torrakor och lågor. I området finns också ett björnide. Markvegetationen domineras av blåbär och kruståtel. Signalarter som hittades var rosenticka (NT), harticka
(NT), ullticka och violettgrå tagellav (NT).
Naturvärde
Högt
Mycket högt
Tabell 6.4, fortsättning. Inventerade bestånd
73
6 NATURVÄRDEN - UTREDNINGSOMRÅDETS NATURVÄRDEN
Nummer Beskrivning
Naturvärde
Nummer Beskrivning
Naturvärde
37
Gles blandskog med stort inslag av lövträd, främst björk. Här finns även en del gran.
Skogen är påverkad av tidigare skogsbruk. I beståndet finns döda och riktigt gamla
träd endast i liten omfattning.
Högt
40
Gles lågvuxen hedartad skog. Trädskiktet utgörs främst av gran men har även ett stor
björkinslag. På marken växer främst ris som ljung och kråkbär. Få träd är riktigt gamla.
38
Grov gles granskog. I skogen finns inslag av gamla träd och torrakor. Även lågor
finns, dock inte i någon större mängd. Skogen har påverkats av tidigare skogsbruk,
vilket framgår av en förhållandevis stor förekomst av avverkningsstubbar.
Högt
41
Öppen sluttande myr. Några riktigt gamla träd växer på och i anslutning till myren.
Några källor finns i myrens övre del. Ett bäckstråk med rikare omgivningar börjar vid
en av källorna.
Mycket högt
42
Fjällbjörkskog. Skogen innehåller förutom fjällbjörk enstaka rönnar och lågvuxna
granar. Markvegetationen är tämligen fattig med arter som blåbär, kråkbär, kruståtel
och ängskovall.
Högt
43
Fjällhed på tämligen mager mark med risväxter som dominerande vegetation. Till största delen blockfattigt med få stora block. I de norra delarna finns slukåsar. I de nedre
delarna av kalfjällsområdet finns på några platser mycket branta partier och blockfält.
39
Grannaturskog. Skogen är som finast nedom myren. Granarna där är mycket gamla.
Det finns också rikligt med lågor och torrakor. Nästan inga spår efter avverkningar
syns. Övriga delar är något mer påverkade av tidigare skogsbruk och mängden död
ved och riktigt gamla träd är något mindre. De rödlistade arterna taigaskinn (VU),
gränsticka (NT), stjärntagging (NT), violettgrå tagellav (NT) och gammelgranskål (NT)
hittades i området.
Mycket högt
Måttligt
Mycket högt
Tabell 6.4, fortsättning. Inventerade bestånd
närmast denna har använts till slåtter och bete, vilket ännu präglar
floran. Runt kojan, på några 100-tal kvadratmeter, växer exempelvis stagg, blodrot, vårfryle, ängsfryle, gullris, smörblomma, timotej,
rölleka, slåtterblomma, prästkrage och blåklocka. Även på myren i
anslutning till kojan växer stagg liksom tuvull, fjällbjörk och olika risväxter. I bottenskiktet märks räffelmossa, väggmossa och björnmossor. Direkt väster om Foskan vid Rybäckskojan finns ett blött kärr.
Stora delar av detta domineras helt av flaskstarr.
På båda sidor om Foskan finns även ett välutvecklat rogenmoränlandskap. Moränformationerna utgör långsträckta åsar ut mot ån.
Tallskogarna på åsarna är påtagligt påverkade av skogsbruk. De är
ofta mycket glesa och påminner delvis om dåligt föryngrade hyggen eller fröträdställningar. I svackorna mellan åsarna finns bäckar,
våtmarkspartier och granskog. Granskogspartierna är inte lika tydligt
påverkade av skogsbruk som tallskogarna och i dessa finns ocskå ett
tydligt inslag av riktigt gamla träd.
Vattendraget Foskan har ett tämligen bra bestånd av öring, men
även bergssimpa förekommer. Längre ner i vattendraget finns även
harr43. Ån har varit utsatt för omfattande flottledrensning. Nedströms
Foskdalsvallen har dock en restaurering skett för att förbättra förutsättningarna för fisket44.
Foskan kalkas med kalkdoserare nedströms Foskdalsvallen. Tidigare har våtmarkskalkning använts i områden ovan Foskdalsvallen45.
Denna verksamhet har dock upphört44.
Fjätervålens västsluttning
Ovanför rogenmoränerna i Foskans dalgång finns ett bälte med vidsträckta sluttande myrar längs sluttningen. Dessa varierar i fuktighet.
Ofta dominerar flaskstarr. På några platser finns dungar med gamla
granar. Mellan två åsar i en svacka från Rybäckskojan går en markerad vinterled upp på myrarna.
Ovanför våtmarksbältet finns både tall- och grandominerade sko74
gar. I dessa förekommer enstaka riktigt gamla träd, torrakor och lågor.
Särskilt tallskogarna är i övrigt tydligt påverkade av skogsbruk. De är
ofta glesa och det finns gott om avverkningsstubbar. Även i de grandominerade områdena förekommer stubbar. Här är dock de riktigt
gamla träden vanligare. Det finns också granskogspartier med mycket
höga naturvärden och endast få spår efter tidigare skogsbruk.
Fjällbjörkskogen och fjällheden påminner om dem på Städjan. I de
nedre delarna av kalfjällsområdet finns dock på några platser mycket
branta partier och blockfält.
Tidigare inventeringar
Tidigare har ett antal inventeringar av områdets naturvärden genomförts. Några av dessa är direkt knutna till naturreservatet eller Natura
2000-området. Förutom dessa finns dock ytterligare inventeringar
som pekar ut naturvärden inom projektområdet för Tre Toppar.
I Fjätervålens västsluttning finns Stormyren som bedömts ha
mycket högt naturvärde (klass 2) i Länsstyrelsens våtmarksinventering 28. Våtmarksområdet har hänförts till Natura 2000-habitatet
aapamyrar, och beskrivs ytterligare i avsnittet om Natura 2000-områdets naturvärden.
Samma våtmarksområde finns även med i Naturvårdsverkets
myrskyddsplan, dock med en annan avgränsning. Myrskyddsplanen
pekar ut de mest skyddsvärda myrarna. Målet är att dessa ska få ett
långsiktigt skydd om de inte redan är skyddade. I myrskyddsplanen
ingår även ett våtmarksområde vid Gränjesåstjärnen, i projektområdets västligaste del. Detta ligger utanför reservatet och Natura 2000området.
Några områden i Fjätervålens västsluttning har pekats ut i skogs-
����������������
����������������
Områden i myrskyddsplan
���������������
�����������������������
���������������
�����������������������
0
500 1000
2000
Meter
Figur 6.11. Områden i länsstyrelsens våtmarksinventering
0
500 1000
2000
Meter
Figur 6.12. Områden i Naturvårdsverkets myrskyddsplan
6 NATURVÄRDEN - UTREDNINGSOMRÅDETS NATURVÄRDEN
����������������
sumpskogsobjekt
�����������������������
0
500 1000
2000
Meter
Figur 6.13. Objekt i Skogsvårdsstyrelsens sumpskogsinventering
objekten framgår av figur 11.2 i kap 11.
De gamla träden utgörs främst av mycket gamla grova tallar, ofta
äldre än 300 år. Enstaka tallar är över 500 år gamla. Endast få gamla
granar har koordinatsatts. Riktigt gamla träd är mycket ovanliga i
dagens skogar och har därför ett bevarandevärde i sig. Dessa tallar
är bl.a. värdefulla för flera ovanliga insektsarter och kan ibland även
fungera som boträd för rovfåglar.
Torrakor finns av både tall och gran, men bland de riktigt gamla
torrakorna är tall vanligast i projektområdet. Torrakorna kan fungera
som bon för fåglar, exempelvis för flera ugglor. Torrakorna är också
ett mycket värdefullt substrat för många lavar, som exempelvis varglav
(NT) som förekommer på talltorrakor i projektområdet.
Källdråg finns på flera ställen längs sluttningarna i projektområdet.
Vid dessa finns ofta en rikare flora än i omgivande marker, både vad
gäller mossor och kärlväxter. Livsmiljön i anslutning till källorna ger
goda förutsättningar genom det rörliga markvattnet och näringsämnena vattnet för med sig. Samtidigt gynnas vissa arter av att vattnet
har en jämn temperatur året om. I närområdet till källorna är ofta
luftfuktigheten tämligen hög och jämn, vilket även gynnar andra
organismgrupper, t.ex. trädlevande lavar.
Även lågor (liggande döda träd) är viktiga värdeobjekt. De är
viktiga substrat för bl.a. vedsvampar, mossor, lavar och insekter. Lågor
av varierande kvalitet förekommer även i det brukade skogslandskapet. Endast särskilt grova lågor i projektområdet har koordinatsatts
eftersom antalet lågor skulle bli alltför stort om alla koordinatsattes.
Av samma anledning har vi valt att inte koordinatsätta äldre granar
utöver de som bedöms ha ett särskilt stort värde för den biologiska
mångfalden. Gamla granar är bl.a. värdefulla för många lavar och
insekter.
Riktigt gamla och grova tallar är exempel på värdeobjekt som förekommer i anslutning till Städjan. I stort sett alla värdeobjekt har identifierats
i fält och koordinatsatts med hjälp av GPS
Källor är värdeobjekt med stor betydelse för artrikedomen. Samtidigt
försvårar de anläggandet av pister. Källorna i projektområdet har identifierats i fält för att kunna undvika dem i samband med projekteringen
vårdsstyrelsens sumpskogsinventering. Dessa har bedömts ha höga
naturvärden (klass 2), dock endast utifrån flygbildstolkning.
Taigaekologerna gjorde en inventering av av naturvärdena i Städjans västsluttning i ett tidigt stadium av planeringen av projekt Tre
Toppar. Det inventerade området bedömdes vara av nyckelbiotopskvalitet och ett flertal rödlistade arter hittades17.
Älvdalens kommun lät 1999 genomföra en inventering av främst
geologiska värden i samband med planeringen för Tre Toppar45A.
Där konstaterades bl.a. att slukåsarna på Fjätervålen är unika, och av
största vetenskapliga bevarandeintresse. Rogenmoränerna i Foskdalen
bedömdes vara av stort vetenskapligt bevarandeintresse. Även skvalrännor, tappningsrännor samt fluviala erosions- och ackumulationsformer finns i området och bedöms vara av intresse för förståelsen av
isavsmältningsförloppet i samband med istiden.
6.4 Värdeobjekt
I projektområdet finns många till ytan mindre
värdeobjekt som har ett stort bevarandevärde
och därför får stor betydelse för anläggningens
slutliga utformning. Dessa värdeobjekt är ovanliga i det brukade landskapet och/eller särskilt
betydelsefulla för den biologiska mångfalden.
Hela projektområdet har genomsökts systematiskt i fält för att identifiera värdeobjekten och
koordinatsätta dem med hjälp av GPS. Den
absoluta merparten av värdeobjekten bedöms
ha hittats, men några kan ha missats. Värdeobjekten utgörs främst av mycket gamla träd,
torrakor och källflöden. Placeringen av värde-
75
7 FRILUFTSLIV
7 Friluftsliv
Detta kapitel beskriver förutsättningarna för friluftsliv
både i ett övergripande landskapsperspektiv och inom
naturreservatet Städjan - Nipfjället.
7.1 Ett landskapsperspektiv
Landskapet i norra Dalarna,
södra Jämtland och anslutande
områden i Norge har länge
varit ett besöksmål för friluftslivsinriktad turism, både sommar- och vinter. Stora delar av
norra Dalarna är därför utpekat
som riksintresse för det rörliga
friluftslivet.
Ett exempel på ett vandrings- och längdskidåkningsområde som många känner till
är Grövelsjön väster om Långfjället. Grövelsjön är en utmärkt
utgångspunkt för vandringar eller skidturer från stuga
till stuga på markerade leder i Långfjällets naturreservat och Femundmarka nationalpark. Vid Grövelsjön
finns två mindre skidanläggningar och fem större
övernattningsställen, varav en STF fjällstation, se
kartan denna sida.
Det finns generellt gott om markerade vandringsleder och skidspår i landskapet, men också helt ostörda
������������������������������������������������
fjälltrakter.
Ett tiotal alpina skidanläggningar finns spridda i
analyslandskapet, varav Idre Fjäll och Trysil är de två
absolut största.
I Fulufjällets nationalpark, som har ca 40 000 besökare årligen46, finns ett nytt stort naturum. Ytterligare
ett naturum finns vid Sånfjällets nationalpark i den
nordöstra delen av analyslandskapet.
Vissa områden är ganska välutbyggda med avseende
på semesterboende. Vid Fulufjället och i gränsområdet vid Långfjället, Rogen och Femundmarka finns
en del fjällstugor, medan vandrarhem, hotell eller
liknande gruppboende finns i Särna, Idre, Grövelsjön,
Storbo och Fjätervålen samt vid Idre Fjäll, som med
sitt stora antal bäddar långt övergår de andra i storlek.
Många besökare i området bor dock i andra typer av
stugor samt i tält på fjället.
Norra Dalarna och det omgivande landskapet attraherar med sina många älvar och sjöar också ett stort
antal fiskare och paddlare.
Landskapets större fjällområden samt ett antal
större älvar är klassade som riksintresse för friluftslivet, se kartan denna sida.
En mycket stor del av landskapet har dessutom
�����
�����������
����������
�����������
���������
��������
����������
�
����������
�������������
�
��������
�������
�����������
�
����
��
����������
��
���������
��
���
�
�����������
�����
���������
�������������������������
�������������������������������
�����������
������������
������������
�������
���������������������
��������������������������
�������������
���������������������������������
����������
������
0
5
10
20
�����������������������������
kilometer
�������������������������
Vid Långfjället finns vidsträckta områden med goda förutsättningar för
fjällvandring
76
Sveriges högste vattenfall, Njupeskär, drar
årligen mer än 40 000 besökare till Fulufjällets nationalpark
Figur 7.1. Stora områden i norra Dalarna och södra Jämtland är av riksintresse för friluftsliv och/eller pekat ut som friluftsområde enligt Miljöbalken. Naturum finns vid Fulufjällets och Sånfjällets nationalparker.
Kartan visar landskapets primära vandringsleder, fjällstugor, skidlifter och gruppboende i form av campingplatser, vandrarhem, hotell och liknande
Städjan-Nipfjälllets naturreservat är ett stort sammanhängande
�����område med vacker tämligen orörd natur. Här finns vidsträckta fjällom�����
råden och gamla naturliga skogar. Detta lockar många vandrare
och
skidåkare som vill njuta av naturen och uppleva ostördheten. Många
utnyttjar leder och stigar medan andra går i obanad terräng.
Området har mycket goda förutsättningar för dagsturer men det
går också att göra längre turer där man t.ex. kan ansluta till Långfjällets naturreservat. Övernattningar sker då vanligen i tält eftersom
det saknas övernattningsstugor. Enklare raststugor finns dock på
flera ställen inom reservatet, t.ex. vid Foskdalsvallen, Rybäckskojan,
Ulandsstugan och Harundsjön. Den populäraste tiden för vandring är
under högsommaren, medan turskidåkning är vanligast på vårvintern.
Entréer
Följande entréer är de viktigaste för färder in i naturreservatet. Entréerna presenteras i ordning med avseende på deras betydelse för
besöksfrekvensen:
• Nipfjällsvägen. Mycket stort besöksantal. Parkeringsplats vid vägslutet intill Lill-Nipen (se figur 7.2) samt ytterligare ett drygt
�����
�����
��
�
��
��
���
��
��
�����
��������
������
�����
����
Städjan - Nipfjällets naturreservat utgör det
kanske mest välbesökta naturreservatet i Dalarna. Till detta finns flera förklaringar:
• Städjan med sitt lättillgängliga och solitära
läge och sitt symbolvärde (se nästa kapitel)
lockar många att göra den korta vandringen till
utsikten på fjällets topp.
• Bilvägen till parkeringen nedanför LillNipen eller ”turistknölen” (1003 m.ö.h) i den
norra delen av naturreservatet gör det möjligt
för mycket stora grupper att nå kalfjället med
bil. I den svenska fjällvärlden i övrigt är det mycket ovanligt med
bilvägar som når upp på kalfjället. Bilvägar går in i naturreservatet
även vid Burusjön och vid Stora Harundsjön.
Upplevelse av ostörd natur
�����
����
Ett välbesökt naturreservat
•
Den stora mängden turister som besöker i första hand Idre Fjälls
anläggning resulterar i en stor besökandeström in i naturreservatet. Idre Fjälls satsning på sommarturismen bidrar också till att
besökarna i naturreservatet blir många även sommartid.
Fjätervålens skidanläggning ligger med sina övre delar inom
naturreservatet, vilket innebär att ett stort antal skidåkare rör sig i
anslutning till reservatet under vintern.
���
7.2 Friluftsliv inom naturreservatet
•
����
pekats ut som riksintresse i sin helhet pga. de samlade natur- och
kulturvärdena som finns i delar av området. Där ska turismens och
friluftslivets, främst det rörliga friluftslivets, intressen särskilt beaktas
vid bedömningen av tillåtligheten av exploateringsföretag eller andra
ingrepp i miljön. Alla större fjällområden i analyslandskapet samt
skogs- och myrmarksområden mellan dessa innefattas av detta riksintresse. Enda undantaget är Långfjällets naturreservat som i stället är
riksintresse som obrutet fjällområde.
Utredningsområdet för projektet Tre Toppar ligger inom båda
dessa typer av utpekade friluftsområden.
En ytterligare prioritering som rör landskapets värden för friluftslivet är områden med landskapsbildskydd. I analysområdet finns ett
sådant skydd endast för Fulufjällets nationalpark, området väster om
Sånfjällets nationalpark samt för två mindre områden inom Rogens
naturreservat, se figur 7.1.
En av analyslandskapet främsta funktioner är således att ge plats
för det rörliga friluftslivet.
�
�������������
7 FRILUFTSLIV
�����
Figur 7.2. Entréer och vandringsleder i Städjan-Nipfjällets naturreservat
(prickade eller heldragna svarta eller lila) i de södra delarna av reservatet. Stigarna från Gränjesåsvallen till Städjan är väl frekventerade och
har stora erosionsskador
Friluftsliv i naturreservatets skötselplan
Övergripande mål angående anordningar för rekreation och friluftsliv:
Ändamålet med reservatet är dels att skydda den värdefulla naturen
och dels att ge möjlighet till rörligt friluftsliv.
Av hänsyn till de stora, av orördhet präglade, områdena i framför allt
norra reservatsdelen bör anordningar för friluftsliv helst beröra de välbesökta södra delarna. Rennäringens krav ska vidare beaktas i samband
med åtgärder för friluftslivet. Ändamålet med reservatet medför dock att
endast enklare anordningar i anslutning till livligt frekventerade platser
kommer i fråga. Om behov uppkommer av större förändring av områdets disposition för rekreation och friluftsliv bör en detaljerad skötselplan
upprättas.
Nipfjällsvägen innebär en möjlighet att njuta av fjällvidderna även för
den som vill slippa vandra längre sträckor
Städjan-Nipfjällets naturreservat ger goda möjligheter till skidåkning i
vacker natur, både på leder och i obanad terräng
77
7 FRILUFTSLIV
•
•
•
•
•
•
tiotal mindre parkeringsfickor utmed vägen uppe på kalfjället.
De allra flesta besökare rör sig enbart kring parkeringsplatserna.
Åtskilliga skidar eller vandrar dock upp på både Nipfjällets sluttningar och utmed lederna på fjällhedarna mot Städjan.
Gränjesåsvallen. Stort besöksantal. Detta är den i särklass viktigaste utgångspunkten för bestigning av Städjan. Från parkeringen
inne på vallen leder en ca 2,5 km lång stig upp till toppen.
Burusjön. Stort besöksantal. Vägen förbi Brunnavallen löper
utmed hela Burusjöns östra strand inom naturreservatet och gör
fiske och bad vid sjön till populära aktiviteter. Mer än 20-talet
parkeringsfickor finns utmed vägen. Få människor lämnar vägens
och sjöns närhet för att ge sig in i reservatet härifrån.
Foskdalsvallen. Litet besöksantal. Vallen utgör startpunkten för
besök in i Foskdalen-området, bl.a. till Rybäckskojan.
Stora Harundsjön. Litet besöksantal. Bilväg går fram till sjöns
östra strand där det bl.a. finns en badplats.
Fjätervålen. Se nedersta punkten i listan ovan.
Klutsjön. Litet besöksantal. Utmed vägen vid naturreservatets
norra gräns finns denna entré med en omarkerad led till Stora
Harundsjön. Vid sjön finns en fjällstuga och anslutning till den
nord-syd-gående markerade vandringsleden genom naturreservatet.
Lederna i naturreservatet
Vandringslederna inom naturreservatet finns markerade på olika
friluftskartor, t.ex. Fjällkartan som visas i 7.2 och orienteringskartan
över Idre Fjäll och Städjan.
Lederna kring Städjan används mycket flitigt. De flesta besökare
Vandringslederna har framför allt på Städjans sluttningar gett en stor
påverkan på markvegetationen
78
som ger sig in naturreservatet använder stigar och leder inom området som begränsas av Nipfjällsparkeringen-Burusjön-Gränjesåsvallen-Städjan. Bland de populäraste lederna finns framför allt stigen
som utgår från Gränjesåsvallen och leder upp i två olika grenar mot
Städjans topp. Även lederna kring Nipfjällsparkeringen används
mycket frekvent. Flera av lederna går uppe på kalfjället och ger vida
utblickar över fjäll- och skogsland. Vandringsleden genom Foskdalen har ett mycket lågt nyttjande, förmodligen delvis beroende på att
leden har ett dåligt underhåll och på att långa sträckor är mycket blöt.
I Städjans västsluttning finns den s.k. Vildmarksstigen som löper genom några av de finaste, riktigt gamla granbestånden strax sydost om
Gammelsätervallen. Stråket väster och nordväst om Städjan används
också under vintern för turskidåkning mellan Gränjesåsvallen och
Gammelsätervallen.
Det finns inga studier av besöksfrekvensen i naturreservatet. Däremot kan man konstatera att besöksfrekvensen vid de flitigast använda
lederna är så stor att de är utsatta för ett stort slitage (se bild denna
sidan). Precis som i flera andra svenska fjällområden med stor besöksfrekvens saknas uppenbarligen resurser hos reservatsförvaltaren att
hantera de erosionsproblem som blir följden.
Även på andra sätt gör det rika friluftslivet sig påmint. Stora delar
av Städjans toppkrona är ett enda myller av hopplockade rösen och
av block som lagts samman som vindskydd. Intrycket av en orörd
toppkrona finns inte kvar.
Sammantaget finns det stor anledning att se över förvaltningen av
naturreservat, t.ex. enligt det förslag som presenteras i kapitel 14.
Älgjakten inom naturreservaten är utarrenderat på flera jaktlag
Jakt
Staten genom Naturvårdsfonden är jakträttsinnehavare i naturreservatet. Jakten arrenderas ut via länsstyrelsen genom långtidsarrenden.
Två jaktlag delar på älgjakten inom projektområdet: Brunnsdalens
jaktlag väster om Foskan samt Olåsens jaktlag öster om Foskan. Även
småviltjakten bedrivs av varsin jaktklubb på de olika sidorna om Foskan47, 48.
Småviltjakten sker främst under hösten. På vintern, och särskilt
efter jul jagar man endast i mycket liten utsträckning beroende på att
snöförhålllandena brukar vara besvärliga då. I viss mån kan dock ripa
och skogsfågel jagas även vintertid. Bäver jagas ofta på våren. Bland
småviltjakten är ripjakten viktigast, men tjäder, orre och hare jagas
också flitigt.
Även tiden för älgjakten begränsas av snöförhållandena och älgjakt
förekommer därför sällan vintertid.
Inom reservatet är inte jakt på björn tillåten. I övrigt bedrivs jakten
enligt de bestämmelser som följer av jaktlagstiftningen.
Fiske
Staten är fiskerättsinnehavare i reservatet. I egenskap av markförvaltare upplåter länsstyrelsen fisket genom försäljning av fiskekort,
s.k. Dala fjällfiskekort. Målet med rekreationsfisket i skyddade områden är att bevara en hög kvalitet på öring, röding och harr samt att
säkerställa deras naturliga reproduktion. Därav finns vissa restriktioner på fisket, bl.a. att dessa arter inte får tas upp innan de lämnat
avkomma vid minst ett tillfälle49.
Inom projektområdet för Tre Toppar är det främst Foskan som används för fiske. Foskan har ett tämligen bra bestånd av öring. Längre
ner i vattendraget finns även harr49A. Ån kalkas och har flottledsrestaurerats nedströms Foskdalsvallen för att förbättra fisket44.