Workshop Vision 2020, 19 oktober 2011
Hur ska vi arbeta med kommunikationen mellan forskarna och universitetets omvärld?
En workshop om forskningskommunikationens roll, medier och arenor.
Program:
Vi måste vara med och forma världsbilden! Vikten av att kommunicera forskning i ett
demokratiskt samhälle.
Maria Sundin, universitetslektor, institutionen för fysik
Nå ut ur Google-bubblan. Vem väljer, Google eller du? Om sökmotorer, synlighet och
genomslag på internet.
Agneta Ringaby, projektledare, Vetenskapsrådet
”Vadå metadiskurs?” Kommunikatören som brygga mellan akademin och samhället utanför.
Att hantera språkförbistring och kulturkrockar mellan forskare och journalistik.
Frida Lundberg, kommunikatör, Nationella sekretariatet för genusforskning
Moderator: Lasse Swahn
Antal deltagare: ca 70
1. Vilken/vilka frågor väckte mest diskussion under workshopen?
Hur forskare och kommunikatörer bör samarbeta för att nå ut med forskningsresultaten till
allmänheten.
2. Kom det fram något nytt, i så fall vad?
Kommunikationen av forskningsresultat är viktig även för rekryteringen av nya studenter.
3. Vad är det viktigaste att ta med sig i den fortsatta diskussionen?
Hur skapar man fler incitament för forskare att arbeta med 3:e uppgiften? Under
workshopen nämndes bl. a. ekonomiska medel, någon form av meritering, utbildning av
forskare och kompetenta kommunikatörer som verktyg för bättre forskningskommunikation,
likaså att arbeta med kulturen kring samverkan.
Sammanfattning:
Maria Sundin – vikten av att kommunicera forskning i ett demokratiskt samhälle.
Om inte forskare deltar i debatten kommer andra aktörer göra det istället och forma samhällets
världsbild.
Det är viktigt att andra känner till vad vi gör för att kunna rekrytera i framtiden, gäller såväl studenter
som personal.
Forskare kan och skall inte fatta alla beslut själva. Det finns risk för att de är för smala i sitt tänkande
och inte känner till alla aspekter. Det kan finnas aspekter av forskning som inte är önskvärda och man
måste prata med andra som kan hjälpa till att fatta besluten. Det är viktigt att göra forskningen
begriplig och berätta för allmänheten vad vi gör för skattepengarna.
Hur når vi ut till alla? Det finns olika språk och kommunikationskanaler och man får använda sig av
olika tricks för att locka till samtal.
Samarbeten kan leda till mycket bra. Samverkan mellan forskare och resten av samhället är viktigt
och man vet inte var det kan leda. Det finns ingen hejd på vad man kan lära sig när intresset finns.
Agneta Ringaby – ”Ut ur Googlebubblan”
Google gillar siter dit många länkar och det är viktigt att tänka på källorna.
Forskning.se jobbar tvärtemot Google, man rensar bort mycket och prioriterar svenska
forskningsprojekt och nyheter/pressmeddelanden. Detta ger färre men mer relevanta träffar.
Sökmotoroptimering är viktigt också för offentliga aktörer. Använd ord och begrepp som folk är
intresserade av. Följa standarder - sökmotorer kan inte tänka. Sökmotorerna gillar samma saker som
användarna, använd korta texter som beskriver verksamheten. Om inte sammanfattningar finns gör
sökmotorerna egna, det är därför bättre att själv tala om vilken sorts information det handlar om.
På forskning.se finns bara forskningsanknuten information. Informationen plockas från lärosäten,
finansiärer m.fl. Det mesta hittar det mesta själva men skulle vilja få mer information direkt från
lärosäten.
Forskningsresultat finns på Google också men kvaliteten är inte lika bra. Genom forskning.se är det
mer rakt på och man slipper alla träffar som inte är relevanta.
Informationen söks av tjänstemän, elever, företagare, privatpersoner m.fl.
En organisationsuppbyggd webb gör det svårare för sökmotorer att hitta. Ett tips kan vara att
sammanställa forskningsresultat på en särskild sida.
Frida Lundberg –
Håller koll på flödet av ny forskning. Vad kan intressera samhället utanför? Mötet mellan forskare
och journalist är viktigt men kan bli lite av en kulturkrock. Förutsättningarna för forskaren och
journalisten är diametralt motsatta. Det krävs att forskaren är tillräckligt motiverad att nå ut och
vågar förenkla. Forskare är ofta ovana göra det kort. Det krävs också förståelse för varandras världar
journalist – forskare.
Vad händer om man misslyckas med att kommunicera så folk förstår? Samhället går miste om viktig
kunskap och det finns också risk att göra folk provocerade om man gör det för komplicerat.
Avancerat språk är också ett maktmedel. Materialet kan avfärdas och tas inte för trovärdigt.
Forskarna ska känna igen sig i det journalisten skriver för att man ska ha lyckats.
Menar man allvar med att forskningen ska nå utanför akademin är det viktigt att ge forskarna
utbildning i hur de ska kommunicera. Kommunikatören får försöka övertyga forskaren om sin
kompetens och argumentera för de förenklingar och förändringar som kan göra att till exempel en
text väcker intresse.
Man måste rusta forskare för mötet med media. Media kommer aldrig spela på forskarens villkor.
Efterföljande diskussion:
Folk kan känna sig provocerade om man kommunicerar på fel sätt vilket kan slå tillbaks på forskarna.
Faran att bli alltför populärvetenskaplig är inte särskilt stor.
Det kan vara svårt att förena resursfördelningssystem som kräver att forskare publicerar i vissa
specialiserade kanaler med populärvetenskaplighet. Dessa publikationer blir lite värda. Det är
problematiskt att 3:e uppgiften inte är knuten till resurser på samma vis som forskning och
utbildning.
Kommunikation till forskningsfinansiären förbinder kommunikatör och forskare. Finansiären tycker
det är viktigt med kommunikation, det får inte glömmas bort, då kommer inga pengar. Det anses inte
meriterande för forskare att synas i t.ex. i DN. 3:e uppgiften kommer i just tredje hand. Det är ofta
viktigare vad kollegorna tycker. Det behövs mer uppmuntran och tillåtande att kommunicera. Unga
doktorander är nervösa för hur de uppfattas, de är medievana men rädda att göra fel. Får ingen
utbildning om 3:e uppgiften av sina handledare.
Akademin har en stort management by fear med starkt kollegialt tryck som håller forskarna i schack.
Kommunikatörerna ska avlasta forskarna, hjälpa dem att skriva. Lägger vi för lite på
forskningskommunikatörerna? De kan hjälpa forskarna att känna sig trygga med att lämna ifrån sig
informationen.
Är det viktigt för universitetet att vara överens om ett ämne och att man därför är rädda för att gå ut
med motsägande information? Nej – det är snarare bra med konkurrerande idéer, framförallt ur
undervisningssynpunkt. Problem uppstår snarare om forskaren inte känner till att det finns
konkurrerande idéer. Det kan dock vara förvirrande för allmänheten om en sanning kastas omkull
även om det är vanligt inom forskarvärlden.
Dagens sociala medier kanske kräver direktinformation istället för tvättad, tillrättalagd info.
Kommunikatören kan hjälpa forskaren att kommunicera direkt istället för att vara en väg emellan.
Är det universitetets uppgift utbilda forskarna eller ska forskaren själv ta det initiativet?
Om man kan integrera kommunikationen redan i forskningsansökan blir ett arbetspaket tillsammans
med allt annat och mycket löser sig självt.
Fokus bör läggas på former som främjar kvalitativ information. Att införa ett system att premiera
forskare som ställer upp både populärvetenskapligt och på konferenser etc. kan vara en idé. Många
ställer upp gratis för det allmänna goda. Gör det mer meriterande. 3:e uppgiften ägnas ingen särskild
finansiering utan tas för givet.
De som söker informationen vill ofta ha korta sammanfattningar för att sedan ta direktkontakt med
forskaren för att ta reda på vad man vill veta.
Personliga möten är också viktigt. Visa att forskare är vanliga människor som man kan få en personlig
relation till. Kunskapen personifieras.
Idag finns många forskare på GU som är väldigt tillgängliga och populära och som syns mycket i
media. GU förekommer i media 10-15 gånger varje dag. Får dessa forskare något tillbaks? Stärker
personen, egot? En forskare säger att det finns ett samband mellan att lära sig förklara enkelt för
allmänheten, att det underlättar arbetet med att skriva bra forskningsansökningar och att förklara
komplicerade skeenden i undervisningen.
För att kunna rekrytera framtida medarbetare och studenter krävs bra kommunikation. Det finns en
balansgång i att göra det för populärt och förpackat. Det accepteras olika på olika ställen beroende
på kultur. Det kan vara enklare för nyare högskolor som inte har så inbyggda hierarkier.
Hur ska forskare kommunicera med omvärlden 2020?
Forskarna själva bör bli bättre på att förmedla sina resultat. För att förenkla är det bättre att
personen själv gör det med kommunikatören som stöd. Skapa goda incitament för forskarna att delta
mycket i debatten och synas ute. Gör det till en del av forskarens vardag. Alla forskare behöver inte
nödvändigtvis göra det men alla institutioner bör vara involverade.
Forskningskommunikationen stärker universitetet men det är även viktigt för allmänheten eftersom
verksamheten bekostas av skattemedel.
