Reformen av den gemensamma fiskeripolitiken – förbudet mot att kasta fisk
över bord
Varför föreslår kommissionen ett förbud mot utkast?
Utkasten är ett av de bästa exemplen på områden där den gemensamma fiskeripolitiken
har misslyckats, och detta misslyckande kan inte försvaras vare sig inför yrkesfiskarna
eller allmänheten. Fiskare i olika delar av Europa har tagit flera goda initiativ för att
minska utkasten, men dessa har varit för spridda för att hinna få någon riktig verkan.
Under tiden har en allmän opinion byggts upp mot resursslöseriet.
Kommissionen har utarbetat och föreslår en successiv strategi i tre steg: pelagiska arter
under 2014 (här ingår Medelhavet), de mest värdefulla djuphavsarterna (torsk, kummel
och tunga) under 2015 och andra arter under 2016. Utkastförbudet är tänkt att täcka de
nämnda arterna, oavsett om de förvaltas genom kvot eller ansträngning.
Det är viktigt att ha en tydlig tidtabell då det underlättar samarbetet mellan forskarna och
yrkesfiskarna. Den kommer också att fungera som incitament att undvika oönskade
fångster och skapa lika spelregler för yrkesfiskarna när de ska ändra sina fiskestrategier.
Hur skulle ett förbud mot utkast fungera rent praktiskt inom blandade fisken?
I linje med regionaliseringen kommer yrkesfiskarna för det första att arbeta hand i hand
med förvaltningarna. Syftet är att tillsammans utarbeta konkreta åtgärder för att redan
från början undvika att fartygen tar oönskade fångster. Åtgärderna kan bestå i mer
selektiva redskap, begränsat tillträde till samlingsområden för ungfisk,
realtidsstängningar osv. Fartyg som sannolikt får en blandning av till exempel torsk,
kolja och vitling i sina fångster bör dessutom ha kvoter för alla dessa arter. Ägare till
småskaliga fartyg kommer att tilldelas rätt kvotsammansättning från sin nationella
förvaltning. Alla andra fartygsägare kommer att tilldelas rätt kvotsammansättning från
den nationella förvaltningen i form av överlåtbara fiskenyttjanderätter. De kvoter som
tilldelas måste i så hög grad som möjligt reflektera fartygens faktiska fiskemönster och
den sannolika fångstsammansättningen. Fartygsägarna kommer att ha möjlighet att slå
samman och utbyta sina nyttjanderätter t.ex. i en producentorganisation (PO). Vidare
kommer en fartygsägaren att kunna köpa överlåtbara fiskenyttjanderätter av en annan
fartygsägare i samma medlemsland, t.ex. för en fiskeresa, under ett helt år eller under
längre tid.
Med tiden kommer fångsterna att bli mer selektiva, vilket kommer att göra dem
bränslesnålare och minska tidsödande hantering ombord. Trycket på fiskbestånden
kommer också att minska. Bestånden kommer att kunna återhämta sig snabbare och
producera större exemplar, vilket i sin tur leder till bättre marknadspriser och därmed
större inkomster för yrkesfiskarna.
Vad kan de nationella förvaltningarna göra för att genomföra förbudet?
Medlemsländerna kommer att vara tvungna att se till att kvoter som tilldelas enskilda
fartyg är bättre anpassade till den sannolika fångsten. Om ett medlemsland har så små
kvoter för vissa arter att detta blir omöjligt, bör den byta kvoter med andra
medlemsländer. Detta förekommer redan idag och bör uppmuntras. Rådet bör också
öronmärka särskilda bifångstkvoter som ska ingå i de fiskemöjligheter som bestäms av
rådet varje år. Dessa kommer inte att tilldelas medlemslandet med en gång, utan snarare
vid behov under årets lopp. De kommer då att fungera som en bifångstreserv som
fördelas med utgångspunkt i fisket. Slutligen kan medlemsländerna avsätta
bifångstkvoter per fiskbestånd, som inte tilldelas något fartyg. Landad fisk som inte täcks
av individuella kvoter kan då räknas av mot denna övergripande bifångstkvot.
Medlemsländerna kan också spara och låna små kvantiteter av sina egna kvoter från ett
år till ett annat, och på så sätt få extra flexibilitet.
Hur förvaltar producentorganisationerna på bästa sätt fisket under ett
utkastförbud?
Producentorganisationerna kan övervaka och förvalta medlemmarnas fiskeverksamhet
och användning av fiskemöjligheter. Producentorganisationer eller branschorganisationer
kommer att kunna inrätta bytesverktyg som fungerar i realtid, inom och mellan
organisationer. Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF) kommer att stödja
producentorganisationer och fiskare i detta avseende. De kommer också att få stöd från
EHFF så att de kan genomföra ukastförbudet och hantera landade fångster. Här ingår
lagringsstöd, stöd för att bygga nya landbaserade lageranläggningar och finansiering av
saluföringskampanjer för att öka konsumenternas förtroende för mindre kända fiskarter.
Vad händer om oavsiktliga fångster tas trots förbättrad selektivitet?
Fisk som har erkänt högt överlevnadstal bör identifieras och släppas tillbaka levande i
havet. All annan fisk som fångas måste landas och räknas av mot kvoterna. Sådana
fångster kommer att hanteras på följande sätt:
Fisk som inte uppfyller storlekskraven. Som en bevarandeåtgärd kommer man att
fastställa minimireferensstorlekar på biologiska grunder. De kommer sedan att fungera
som måttstock vid utformningen av redskap som kan minimera fångsterna av ungfisk.
Måtten kommer sedan genom regionaliseringen att kunna anpassas regionalt så att man
får bäst resultat. Fisk under minimistorleken får endast säljas för användning inom
fiskmjöls- eller foderproduktionen. Yrkesfiskarna kommer då att få sina
landningskostnader täckta, men ingen ekonomisk vinst.
Fisk som fångas utöver den individuella kvoten. Fisk som så att säga överstiger en
individuell kvot kan säljas på vanligt vis. När fartygsägarna inser att de närmar sig
gränsen för en eller flera av sina kvoter måste de köpa eller leasa kvoter från en annan
fartygsägare i samma medlemsland. Om detta inte är möjligt gäller reglerna för
kvotöverskridande, eftersom det är yrkesfiskarnas skyldighet att se till att de har alla
kvoter som krävs för att landa sina fångster.
Övskridanden av nationella kvoter måste medlemsländerna hantera med hjälp av
bifångstreserven eller genom att låna eller spara kvoter från ett år till ett annat, eller byta
kvoter med en annan medlemsland. Om detta inte räcker till kommer överskottet att dras
av från det kommande årets kvot.
Inom de olika systemen för ansträngningsförvaltning kan alla kommersiella arter som är
större än minimistorleken att saluföras på vanligt vis, så länge den tilldelade
ansträngningen inte är uttömd.
Hur kommer kontroll och tillsyn att skötas?
Reformen ger yrkesfiskare möjlighet att delta aktivt i utformningen av åtgärder som
innebär att bifångster kan undvikas redan från början och att alla kommersiella arter som
2
fångas kan landas. Producentorganisationerna kan bidra genom att se till att
medlemsländerna följer de överenskomna besluten. Detta kommer att leda till ökat
deltagande från näringens sida och till bättre självreglering.
För att kunna garantera full rapportering av fiske- och bearbetningsverksamhet måste
fartygen vara ordentligt utrustade (elektronisk loggbok, fartygsövervakningssystem
(VMS), CCTV-kameror, annan ny teknik, observatörer). Modern elektronisk teknik för
positionsbestämning,
rapportering
och
analys
kommer
att
förbättra
realtidsövervakningen. Genom olika moderna spårningsverktyg (streckkoder,
radiofrekvensidentifiering, elektroniska chips osv.) kommer myndigheterna i
medlemsländerna lättare att kunna göra sin kontroller. Det kommer att vara möjligt att få
finansiering genom EHFF för sådan innovativ övervakningsteknik.
Efterhandsbedömningar av rutinerna i samband med utkast kan vara till stöd när man
fastställer efterlevnadsnivåer och vid utarbetandet av en riskbaserad kontrollstrategi.
Vilka incitament kommer att åtfölja utkastförbudet?
Det är tänkt att den nya gemensamma fiskeripolitiken ska erbjuda incitament till att öka
selektiviteten och landa all fisk som fångas. Fartygsägarna kan genom EHFF få
ekonomiskt stöd för innovation (ny kunskap vad gäller teknik och organisatoriska
frågor), för redskap med större selektivitet (när det gäller storlek och arter) och för att
minska oförutsedda/oavsiktliga bifångster. Fartygsägare och fiskare som arbetar ombord
på fartygen kommer också att kunna få ekonomiskt stöd för att delta i försöksverksamhet
och pilotprojekt och för samarbete med forskare. Producentorganisationerna kommer att
få finansiering för att genomföra utkastförbudet, för bättre märkning av produkter och för
saluföring av nya produkter.
Incitamenten kan också ta sig uttryck i kvotfördelning inom medlemsländer. Genom
systemet med överlåtbara fiskenyttjanderätter kan medlemsländerna fritt fördela sina
nationella kvoter på olika fartygssegment, och kan till exempel ge fler kvoter till fartyg
som fiskar mer miljövänligt.
3
