Ladda ned Syriensolidaritets faktaspäckade broschyr

Innehåll
1.1. År 635 till 1516. Från kalifstyre till ottomanvälde ........................................................................ 5
1.2. 1914-1920. Frankrikes och Storbritanniens svek och Syriens grundande ................................... 5
1.3. 1920-1946 Franskt kolonialstyre, “härska genom att söndra”. ................................................... 6
1.4 En fransk kolonialflaggas återkomst.............................................................................................. 7
1.5. 1946-2011. USA:s strävan att få kontroll över Syrien och det nationella motståndet. ............... 8
1.6. Kampen mot det Muslimska brödraskapet. ............................................................................... 10
Villiga ombud för utländska intressen............................................................................................... 10
1.7 Rysslands relation till Syrien ........................................................................................................ 10
1.8. Syrien: Statsskick, ekonomi och demografi ................................................................................ 11
3.1. USA:s militärmakt ....................................................................................................................... 16
3.2. USA:s styrkor runt Syrien............................................................................................................ 19
3.3. USA:s världsomspännande ”Irreguljära krigföring” –krig genom ombud och desinformation 20
3.4. Den s.k. ”arabiska våren” ........................................................................................................... 21
3.5 Libyen våren 2011 ....................................................................................................................... 21
3.6. Obamas libyska modell............................................................................................................... 23
3.7. Orsaker till missnöje och protester mot den syriska regeringen ............................................... 23
4.1 De första protesterna .................................................................................................................. 25
4.2. Utländsk intervention från början. ............................................................................................. 26
4.3. Arabförbundets rapport ............................................................................................................. 26
4.4. Händelser under 2012 ................................................................................................................ 27
4.5. Händelser 2013........................................................................................................................... 29
4.5.1. Israel anfaller Syrien ............................................................................................................ 29
4.5.3. Iran, Hizbollah och Syrien .................................................................................................... 33
4.5.4. Relationen mellan Egypten och Syrien. ............................................................................... 34
5.1. NCC - den inhemska demokratiska oppositionen ...................................................................... 36
5.2. Syriska Nationella Rådet (SNC) ................................................................................................... 36
5.3. Syriska nationella koalitionen av revolutions- och motståndsstyrkor. ...................................... 38
5.4. Oppositionen under 2013 – ökad splittring och ökad extremism .............................................. 40
5.5. USA:s stöd till oppositionen saknar stöd i befolkningen ............................................................ 42
6.1. Officiella rapporter om våld av icke oberoende organisationer ................................................ 45
9.1. Kofi Annans efterträds som medlare av Lakhdar Brahimi.......................................................... 55
9.2. Internationellt initiativ för att stoppa kriget i Syrien ................................................................. 55
9.3. Fredsförslag av Syriens regering i januari 2013.......................................................................... 56
9.4. Fredsförslaget av Rysslands och USA:s utrikesministrar i maj 2013 .......................................... 57
10.1. Strategin för okonventionell krigföring, en manual för kriget mot Syrien. ............................. 60
10.2. Erfarenheter från Syrien ........................................................................................................... 62
11.1 Svenskar strider med extremistiska rebeller i Syrien ................................................................ 70
Förord
Konflikten i Syrien är föremål för de mest skiftande bedömningar. Huvudfåran är att
dominerande massmedia både i Sverige och utomlands rapporterar att striden står mellan
en väsentligen demokratisk opposition bland den syriska befolkningen och en blodig
diktatur, som skjutit mot fredliga demonstrationer och oskyldiga medborgare. Enligt FN
lever mer än 4 miljoner som flyktingar inom Syrien och är i stort behov av hjälp. Det är en
konflikt där världens stormakter är engagerade och delvis står emot varandra..
Denna broschyr är den fjärde versionen som vi sammanställt i vårt arbete med att beskriva och analysera
syrienfrågan. Vi beskriver händelseförloppet och analyserar olika aspekter av konflikten mot bakgrund av
FN-stadgan, internationell rätt och massmediarapporteringen i kritisk anda. Vi undersöker påståenden om
övervåld av den syriska regeringen och oppositionen, samt oppositionens sammansättning, frågan om
användning av kemiska vapen, intervention av andra stater, olika fredsförslag, USA:s och EU:s ökade
vapenstöd till rebeller och diskussioner i USA:s ledning i slutet av juli om större angrepp på Syrien samt de
svenska riksdagspartiernas inställning. Föreningen Syriensolidaritet och vårt arbete presenteras också.
Det är svårt att få tillförlitlig kunskap om händelserna i Syrien genom att vanliga massmedia vilka som
regel relativt okritiskt har anammat den bild av konflikten som förmedlats av USA och allierade, inklusive
den svenska regeringen. Våra studier av massmedia och olika källor, samtal med syrier samt egna resor till
Syrien under 2011 och 2012 gör att vi har starkt stöd för att konflikten främst handlar om en sedan länge
planerad utländsk intervention från USA:s sida vilken sker genom ombud och inleddes redan våren 2011.
Syrien var våren 2011 känd som en sekulär stat fri från det religiösa förtryck som man kan se t.ex. i det
USA-skapade Irak och mycket nära förbundna Saudiarabien. Genom sin självständiga hållning visavi USA
är Syrien, liksom tidigare Irak och Libyen, ett hinder för USA:s dokumenterade ambition att skaffa sig
fullständig dominans i det oljerika Mellanöstern. Även i sin diplomati, och genom att stödet till rebellerna
blev officiellt i somras har USA och EU visat att målet inte är fred i Syrien. Konflikten framställs ofta som
om en samlad värld står mot Ryssland och Kina. Men det är USA och några andra stater som hittills
blockerat en lösning, främst genom ökat stöd till rebeller och genom att motsätta sig Irans medverkan i
fredssamtal.. Västvärldens massmedier har genomgående demoniserat Syriens regering samt fördömt
Ryssland och Kina som lagt in veto i FN mot aktioner som syftar till att få till en av USA efterlängtad
regimändring. Sveriges regering har väsentligen stött USA:s och EU:s linje, men har under 2013 markerat
viss kritik.
Kriget rasar vidare och bland rebellgrupperna dominerar al-Qaida-associerade al-Nosra-fronten och
liknande grupper. Kampen mot den erkända terrorismen i världen förs idag främst i Syrien och mot de
rebeller som stöds av USA & Co.
Vi är för att man trots svårigheter ska satsa helt på en fredlig uppgörelse.. Vi hoppas att läsaren av
broschyren finner starka skäl att aktivt stödja föreningen och arbeta för följande paroller:
För ett fritt, enat och självständigt Syrien!
Upphäv sanktionerna mot Syrien!
Inget svenskt stöd för krig mot Syrien!
Stopp för angreppskriget mot Syrien!
Kapitel 1. Syriens historia fram till år
2011 - imperievälde och motstånd
1.1. År 635 till 1516. Från kalifstyre till ottomanvälde1
Islam kom till Syrien och Damaskus år 635 med härföraren Khalid el-Walid som gjorde Damaskus till
rikets huvudstadÅr 1516 föll staden Damaskus under det Ottomanska imperiets styre och området som
utgör dagens Syrien förblev en av det Ottomanska imperiets arabiska provinser i 300 år. Det Ottomanska
imperiet, vars efterträdare är dagens Turkiet, hade vid den tiden sin huvudstad i Istanbul.
1.2. 1914-1920. Frankrikes och Storbritanniens svek och Syriens
grundande
Under det första världskriget (1914-1918) ställde det Ottomanska imperiets
härskare upp på Tysklands sida. Ententen (Storbritannien, Frankrike och
Ryssland) lovade under krigets gång arabiska nationalister i Syrien att de
skulle få självständighet om de gjorde uppror mot det Ottomanska imperiet.
Nationalisterna lyckades snabbt samla en liten men effektiv gerillaarmé som
attackerade ottomanska utposter och transportleder. Den arabiske ledaren
Feisal red 1918 in i Damaskus och Syrien utropades till självständigt
kungadöme. Men imperialistmakterna Frankrike och England slöt 1916 det
hemliga avtal, Sykes-Picot-fördraget där de hade gjort upp om att stycka upp
regionen mellan sig. Mellanöstern delades därmed upp mellan England och
Frankrike i koloniala besittningar som godkändes av Nationernas Förbund
som mandat. Dagens Syrien och Libanon ockuperades av Frankrike.
Frankrike och Storbritannien upprättade gränskontroller i ett område som
Feisal, 1920
under hundratals år hade varit ett enat islamiskt territorium där folk och
varor fritt rörde sig. Efter Englands och Frankrikes svek mot sina löften riktade nu nationalisterna istället
självständighetskampen mot dem.
Feisal, kungen av Syrien, ställdes inför ett ultimatum, att accepterade det franska styret eller att
krossas.pressades att ta strid mot Frankrike. Några tusen soldater, frivilliga och krigsveteranertog strid
men inom några timmar hade de franska kulspruteställningarna förintat den syriska armén.
1
Innehållet i de två första avsnitten i denna text är till största delen hämtade från det första kapitlet i Aron Lunds
bok ”Drömmen om Damaskus”, 2010.
Konungariket Syriens omfattning. Den kortlivade staten (8 mars till den 24
juli 1920) som krossades av Frankrike var den första moderna arabiska
staten.
1.3. 1920-1946 Franskt kolonialstyre, “härska genom att söndra”.
På det syriska territoriet fanns många olika folkgrupper och majoriteten hade arabiskan som modersmål
och självständighetsrörelsen fann arabnationalismen som enande faktor för alla folkgrupper. Frankrike
svarade med en beprövad taktik härska genom att söndra. Syrien delades upp i religiöst baserade småstater
som skulle hållas beroende av Frankrike och få stöd och beskydd av kolonialmakten. Frankrike ”klippte
ut” Libanon ur Syrien och inrättade Libanon som en separat stat Åren mellan 1920 och 1925 kom att
präglas av små, lokala, sporadiska uppror mot det franska styret.
1925 utbröt ett större mer allmänt
uppror mot det franska kolonialväldet2
som slagits ned två år senare. I
självständighetskampen mot Frankrike
och för ett enat Syrien mot de
koloniala gränserna växte den arabiska
och syriska identiteten sig allt starkare
hos befolkningen.
Efter många års hård kamp för
självständighet lämnade de sista
franska trupperna Syrien den 17 april
1946, . Sedan dess firas den 17 april
som Syriens självständighetsdag.
Bilden visar en gata i Damaskus efter franska bombanfall 1925
I sin bok ”Drömmen om Damaskus” skriver syrienexperten Aron Lund: ”Religionsfriheten är mer omfattande i
Syrien än i nästan något annat arabiskt land”.
Motståndare till kolonialmakten hängdes offentligt. På bilden tre nationalister som
hängdes i Damaskus efter upproret 1925.
1.4 En fransk kolonialflaggas återkomst
Den 14 maj 1930 utfärdade Frankrike en ny grundlag för Syrien. Och det beslöts att flaggan skulle ha tre
stjärnor. 3. USA, Frankrike och Storbritannien försöker idag erövra Syrien och deras allians använder den
franska kolonialflaggan med tre stjärnor som symbol (den riktiga syriska flaggan har två stjärnor och ett
rött fält).
2
Michael Provence. The Great Syrian Revolt and the Rise of Arab Nationalism. University of Texas, Austin:
University of Texas Press, 2005.
3
I bildens vänstra hörn syns den gamla
franska kolonialflaggan. Många blir
berättigat arga när de inser att de gamla
kolonialmakterna Frankrike och
Storbritannien tillsammans med USA vill
återerövra Syrien och införa den gamla
franska kolonialflaggan igen.
1.5. 1946-2011. USA:s strävan att få kontroll över Syrien och det nationella
motståndet.
Frankrike lämnade officiellt 1946 över makten i republiken Syrien
till en regering som hade formats av kolonialmakten. Då inleds
Syriens neokoloniala period vilket betyder att imperialisterna
försöker kontrollera Syrien genom ombud. Till stor del på grund
av imperialisternas spel hade Syrien mellan 1946 och 1956 tjugo
olika regeringar och fyra olika konstitutioner.
1947, ett år efter att de sista franska trupperna lämnat Syrien hölls
val där nationalisterna som hade kämpat mot Frankrike fick flest
röster. Men 1949 störtades regeringen i en USA-stödd CIA-kupp
4. Denna USA-kupp var Syriens första militärkupp och
startskottet för den långa rad av kupper som skulle följa.
1949 störtade USA Syriens
nationalistiske president Shukri alKuwatli som tillsatts av den valda
regeringen
År 1948 deltog Syrien i det arabisk-israeliska kriget mot staten
Israel och för att motverka fördrivningen av palestinierna. Den
syriska armén pressades under krigets gång ut ur de områden som
Israel kontrollerade men höll stånd vid Golanhöjderna. Syrien har
utkämpat ytterligare tre större krig mot Israel, 1967,
1973, 1982. Syrien har gett mer än 500 000 palestinska
flyktingarna och deras ättlingar sjukvård och annan
hjälp under de senaste 65 åren under bättre villkor än i
något omgivande länder.Syrien uppförde sig inte som
USA ville att ett land i Tredje världen skulle göra5.
1958 beslöt Syrien att ingå i en union med Egypten
som leddes av Nasser och som allierade sig med
Sovjetunionen prec. Unionen med Egypten sågs som
det första steget mot en stor arabisk union. Rörelsen
för en arabisk union kallas panarabism. 1961
Syriens nuvarande flagga är flaggan för unionen
med Egypten och de två stjärnorna symboliserar de
två länderna.
4
5
Gendzier, Irene L. 1997. Notes from the Minefield:
Stycket är i sin helhet hämtat från William Blums bok, CIA och USA:s verkliga utrikespolitik, s. 115-119.
genomförde en grupp officerare en kupp i Syrien och beslutade att Syrien skulle dra sig ur unionen. 6
Kuppen stöddes av de USA-allierade Jordanien och Saudiarabien7.
I en militärkupp i mars 1963 kom Baathpartiet tog makten, vilket Baathpartiet gjort i Irak en månad
tidigare. Arbetet på en panarabisk union blev till ett definitivt misslyckande 1963
Många palestinier som fördrivits eller flytt från Palestina i samband med staten Israels grundande bosatte
sig i grannlandet Jordanien. I september 1970 skickade Syriens regering trupper till Jordanien för att stödja
palestinsk gerilla när Israel anföll gerillan inne i Jordanien. Jordanska trupper besköt först israelerna men
flygbombade syriska trupper och började senare beskjuta palestiniernas huvudkvarter i Jordanien och
hotade angripa palestinska centra i andra delar av Jordanien. Dessa strider har senare kommit att kallas
Svarta September.
1970 ledde Syriens försvarsminister Hafez al-Assad en oblodig kupp mot den ledande fraktionen inom
Baathpartiet och han utsågs till Syriens president. 1976 bad Libanons president Elias Sarkis Syrien om att
intervenera i Libanon och Syrien skickade 40 000 soldater och kom att ha militär närvaro i Libanon i 30 år.
Mellan 1976-1982 förde Muslimska Brödraskapet och andra religiösa grupper en väpnad kamp för att med
utländsk hjälp försöka störta Baathregeringen. 1982 försökte det Muslimska Brödraskapet ta över Hama
och flera andra städer. Den syriska armén slog ner försöken efter hårda strider. Regeringen stod nu inför
ett fullskaligt stadsuppror som de inte hade sett tidigare. Striden om Hama pågick under tre veckor och 12
000 soldater skickades för att återta kontrollen över staden. Islamisterna drog sig tillbaka till stadens äldre
kvarter och en tredjedel av stadens gamla centrum raserades i striderna. Antalet döda i striden om Hama
beräknas till allt från 3 000 till 20 000, och många flydde utomlands. Efter striderna byggde regeringen
snabbt upp nya byggnader. Men den brutala kampen medförde en kvarvarande antagonism mot
regeringen hos en del av befolkningen i Hama.
1990-91 deltog Syrien i det FN-stödda kriget mot Irak 1990-91 (”Gulfkriget”).
Hafez al-Assad dog år 2000 och hans son Bashar al-Assad utnämndes till
president. Det fanns en stark opinion för större politisk frihet och under år 2000
till 2001 förekom omfattande politiska diskussioner(”Damaskusvåren”) (se även
avsnitt 2.4.).
Syriens utrikesminister sa i det syriska parlamentet efter angreppet på Irak att
Syrien har ett nationellt intresse av att angriparna lämnar Irak. Rädd för
konsekvenserna av en amerikansk närvaro i grannlandet lanserade Assadregeringen en samlad aktion för att först stödja Iraks armé och därefter upproret
mot ockupationen. John Bolton, då statssekreterare för vapenkontroll och
internationell säkerhet ”Vi har sett Syrien vidta en rad fientliga handlingar mot
koalitionsstyrkorna i Irak. Syrien tillät att militär utrustning och frivilliga strömmade in i
Bashar al-Assad
Irak på tröskeln och under kriget och de gör det fortfarande.". Trots flera påstötningar,
bland från dåvarande utrikesminister Colin Powell, i maj 2003, tilläts exempelvis
Hamas att arbeta i Damaskus8.
2003 bombade Israel nära Damaskus och samma år antog USA:s kongress ”Syrien Accountability Act” med
målet att genom internationella sanktioner göra slut på vad USA ser som Syriens inblandning i Libanon,
Irak, ”terrorism” och innehav av ”massförstörelsevapen”. Syrien har under mer än två decennier krävt
nedrustning av massförstörelsevapen, inklusive kärnvapen, i regionen vilket inte uppskattas av ledningen
6
Seale, Patrick, 1988 The struggle for the middle east, s. 67.
För USA:s relation till Saudiarabien, se John Perkins bok Confessions of an economic hit man där han bl.a.
beskriver hur de köpte kungafamiljens gunst och hur storbolagen från USA har byggt upp hela landet från grunden.
8
”Syria: buying time”, Robert Rabil. www.securityaffairs.org/issues/2006/11/rabil.php
7
för Israel. 2007 bombade Israel Syrien i Deir ez-Zorregionen och följande år genomförde USA en militär
operation inne i Syrien och dödade åtta civila.
1.6. Kampen mot det Muslimska brödraskapet.
Villiga ombud för utländska intressen
Muslimska Brödraskapet är en politiskt och religiöst konservativ organisation som bildades i Egypten
192810och är en organisation där lydnad under ledaren (murchid, det arabiska ordet för ”guide”) och
utförande av dennes direktiv är centralt. Demokrati ingår inte i Muslimska Brödraskapets ideologi .
Brödraskapets ledarskap består av mycket förmögna personer, delvis till följd av ekonomiskt stöd från den
religiösa starkt konservativa diktaturen Saudiarabien samt stöd från USA,
Qatar och Israel. Muslimska Brödraskapets ekonomiska program i Egypten
innefattar omfattande privatiseringar, t.ex. av vattenförsörjning, elektricitet,
sjukvård och järnvägsnät.
Dagens syriska Muslimska Brödraskap har för att bli accepterade i ”väst”
putsat upp fasaden och säger sig stå för ”demokrati”. De har sedan
decennier tillbaka främst existerat utomlands och sagts vara den ledande
kraften i Syrian National Council (SNC) som USA-alliansen fram till hösten
2012 försökte strukturera som en framtida regering. ((Numera ingår SNC
och därmed Muslimska Brödraskapet i Syrien i USA-alliansens nya projekt
National Coalition for Syrian Revolutionary and Opposition Forces (även kallad
Den unge Sayyid Qutb
Syrian National Coalition). Muslimska Brödraskapet i Syrien ropar i sina
uttalanden ständigt efter ”intervention” i Syrien från USA-alliansen11.
Fiendenskapet mellan de sekulära Bathpartiet och Muslimska Brödraskapet i Syrien går tillbaka till 1940talet, och flera sammandrabbningar har skett. Under 1980 klarade sig Baathpartiets ledare Hafez al-Assad
undan ett mordförsök från Muslimska Brödraskapet. Samma år slog den syriska armén till mot Muslimska
Brödraskapets träningsläger i Jordanien i ett försök att bryta den utländska försörjningen av islamisterna.
1.7 Rysslands relation till Syrien
Sovjetunionens och Syrien inledde militära relationer1955, då Sovjetunionen erbjöd att ge betydande
ekonomiskt och militärt stöd för Syriens vägran att ansluta sig till Bagdad-pakten, en allians som bildats
under ledning av Storbritannien och USA. Sovjetunionen etablerade en betydande militär närvaro. Syrien
har under de senaste åren köpt avancerad krigsmaterial av
Ryssland. . Den syriska hamnstaden Tartus har haft en
sovjetisk och senare en rysk flottbas sedan 1971, vilken blivit
en permanent mellanösternbas för kärnvapenkrigsfartyg.
Muslimska Brödraskapets
Ryssland har stora ekonomiska intressen i Syrien
symbol. De använder samma
symbol i Syrien och Egypten,
Ryssland placerade under 2012 sitt enda
hangarfartyg på sin militärbas i den syriska
hamnstaden Tartus. USA har 19
hangarfartyg. Av de andra länderna som har
hangarfartyg har inget land mer än två
stycken.
1.8. Syrien: Statsskick, ekonomi och demografi
Syrien ligger i det område som har kallats den bördiga halvmånen och där civilisationens vagga en gång
sägs ha stått. Landets yta är mindre än hälften av Sveriges men där lever mer än dubbelt så många
människor. God nederbörd i väster och floden
Eufrats vatten i öster har skapat förutsättningar för
ett omfattande jordbruk. Syrien har ofta varit
självförsörjande på livsmedel, vilket bidragit till att
landet kunnat föra en relativt självständig politik och
även utveckla tillverkningsindustrin. Det område som
dagens Syrien omfattar har en historia som är belagd i
skriftliga källor mer än 5000 år tillbaka. Olika folkslag
som amoriter, hettiter, assyrier, perser, romare, araber
och turkar har under historiens lopp styrt över det
område som i dag utgör Syrien. Socialt har landet
utvecklats sedan självständigheten 1946, bl.a. genom
en satsning på hälsa och utbildning. Landguiden.se
Bördiga fält vid floden Eufrats strand.
från Utrikespolitiska institutet skrev:
”Syrien har ett mer utbyggt utbildningssystem än såväl de flesta låginkomstländer som andra arabländer. Läs- och
skrivkunnigheten är jämförelsevis hög. Vid sidan av de vanliga skolorna finns också islamiska skolor, både statliga och
privata. De senare har på sistone ställts under skärpt övervakning från myndigheterna för att undvika att extrema
tolkningar av religionen sprids.”
”Ekonomin krympte ytterligare 2012 på grund av sanktionerna och minskad
inhemsk efterfrågan och produktion” skriver CIA i World Factbook
Ekonomiska sanktioner, förbjudna enligt FN, infördes långt innan
det militära äventyret mot Syrien inleddes och är ekonomisk
krigsföring som syftar till att krympa ekonomin och på så sätt
minska stödet för landets ledning. Det är en skam att dessa
sanktioner stöds av samtliga åtta partier i den svenska riksdagen, när
till och med CIA medger att de skadar ekonomin.
Några statistiska fakta om Syrien.
Namn: Al-Jumhuriya al-Arabiya as-Suriya/Syriska arabiska republiken.
Självständighet: 17 april 1946.
Nationaldag: 17 april.
Statsskick: Republik.
Statschef:
Bashar al-Assad, president sedan 2000, senaste valet 2007 (97,6 procent av rösterna) nästa val 2014.
Yta: 185 000 Km2.
Huvudstad: Damaskus (2,5 milj inv.).
Andra större städer: Aleppo (3 milj inv.), Homs (1,3 milj), Hamah (850 000).
Befolkning: 21,1 miljoner (FN 2012) Omkring 56 procent bor i städer.
Förväntad livslängd: kvinnor 78 år, män 74 år (FN)
Spädbarnsdödlighet: 14 per 1000 födslar.
Offentliga utgifter för hälsovård: 1,6 procent (% av BNP).
Andel barn som börjar skolan: 92,8 procent.
Antal år i skolan: 5,7 (genomsnitt för personer över 25 år).
Läskunnighet: 84,2 procent.
Religioner: Islam, kristendom.
Språk: arabiska (officiellt), kurdiska, armeniska, arameiska, kurdiska
Viktiga jordbruksprodukter: vete, korn, bomull, linser, kikärtor, oliver, sockerbetor, nöt, lamm,
fågel, mjölkprodukter.
Viktiga industrivaror: olja, textilier, livsmedel, drycker, tobak, cement, fordon.
Valuta: Syriska pund.
BNP/inv: 5 100 Us$ (2011)
Andelen sysselsatta inom
industri: 16 procent (Andel av BNP 22,1 %)
jordbruk: 17 procent (16,5 %)
service: 67 procent (60,7 %)
Tillväxt: 2012 (ingen uppgift), 2011 -2,3 procent, 2010 3,4 procent.
Källor: World fact book (CIA), Worldbank, UNDP Human Development Report, Utrikespolitiska institutet, BBC,
www.landguiden.se.
13
2. FN-stadgan och folkrätten
Enligt en grundläggande regel i FN-stadgan (artikel 2:4) ska FN och alla medlemsstater avstå från hot om
våld och användning av våld i internationella relationer. Detta är grunden för den internationella rätten:
krig är förbjudna. Från detta förbud finns det bara två undantag: (i) rätt till självförsvar för att avvärja ett
väpnat angrepp och (ii) när säkerhetsrådet tar beslut om att upprätthålla eller återställa internationell fred
och säkerhet. Våldsförbudet kompletteras av principen om non-intervention som framgår i (artikel 2:7) av
FN-stadgan och förbjuder inblandning i andra staters interna angelägenheter.
Förhållandena i Syrien har inte varit sådana att de ger grund för inblandning i landets interna
angelägenheter. Syrien hotar inte sina grannar och utgör inte ett hot mot internationell fred och säkerhet. I
Syrien pågår en konflikt väsentligen till följd av
utländsk intervention. FN-stadgan ger inte
säkerhetsrådet rätt att ingripa. Inte heller kan en
sådan rätt grundas på så kallad ”humanitär intervention”,
som tillbakavisas av en överväldigande majoritet av
världens stater. En intervention har inte heller
folkrättsligt stöd med hänvisningar till ”R2P”
(Responsibility to Protect). President Obama sa i
fredspristalet i Oslo 10 december 2009 att ”Jag tror att
våld kan rättfärdigas på humanitära grunder”, vilket
innebär en reservationslös uppslutning bakom R2P.
”Den knutna pistolen” står staty utanför FNhögkvarteret i New York.
Att upprätta flygförbudszoner eller skyddszoner
skulle utgöra ett grovt brott mot FN-stadgan och en
grov kränkning av Syriens territoriella integritet.
Säkerhetsrådet får alltså bara gripa in för att upprätthålla internationell fred och säkerhet. Vilket statsskick
och vilken regim Syrien ska ha är en intern syrisk angelägenhet. USA och andra stater ville i enlighet med
sina planer i tidigt skede störta Syriens president Assad, liksom delar av oppositionen i Syrien President
Assads regering är av det auktoritära slaget, men det gör den inte särskilt unik. Det finns gott om exempel
på sådana regeringar bland världens stater. Är det lagligt att ta till vapen mot den egna regeringen? Nej, det
är så klart inte är lagligt. Alla suveräna stater har synnerligen hårda straff för upprorsverksamhet. I Sverige
kan det ge upp till livstids fängelse. ”Det är bara om ett uppror lyckas som det är lagligt”, påpekade en gång
författaren August Strindberg.
Om upproret bara kan lyckas med utländsk hjälp så är det en helt annan sak. Då rör det sig om kränkning
av internationell fred och säkerhet. Med folkrätt menar man alla de regler som skall styra relationen mellan
olika stater och folkrätten är bra, för den ger inget stöd för manipulationer från utlandet som nu pågår i
Syrien. Folkrätten förbjuder helt inblandning i andra staters inre angelägenheter.
FN:s generalförsamling har i resolutioner slagit fast att angreppskrig ”är det allvarligaste av alla brott mot fred
och säkerhet i hela världen”. De förbrytelser som begås av enskilda personer sedan ett krig har startats, kan
straffas enligt lagar som ska gälla i FN:s medlemsländer (alla världens länder utom Vatikanstaten). FNstadgan och Nürnberg-stadgan9 har samma tydliga fokus mot just angreppskrig och utgör tillsammans en
ytterst aktuell plattform för freden.
I dag är FN-stadgan omstridd. Denna klara plattform för fred, som USA en gång i tiden var med och
utformade, ser västmakter numera som ett problem som begränsar deras handlingsfrihet. De arbetar
politiskt för att komma bort från att angreppskriget skall vara det i särklass allvarligaste internationella
brottet. Istället lyfter man fram det ”humanitära”. Det är meningen att fokus skall skifta från att ta ställning
9
Upprättades i samband med andra världskriget för att döma krigsförbrytare.
14
mot anfallskrig till att bara behandla ett krigs påstådda humanitära aspekter – som t ex att ”onödigt” många
civila skadas.
Händelseutvecklingen i Syrien aktualiserar alltså centrala frågor om grundläggande principer i FN-stadgan.
Händelserna bör också ses mot bakgrund av angreppet på Libyen. I fallet Libyen lyckades de västliga
stormakterna driva igenom resolution 1973 i säkerhetsrådet, som öppnade för användning av våld mot
landet under förvändning av ”humanitära hänsyn”. Dessa stater, inklusive Sverige, utvidgade sina insatser
långt utöver FN-resolutionen, och stor förödelse och kaos blev följden.
Säkerhetsrådets beslut att öppna för omfattande våld mot Libyen var
inte förenligt med FN-stadgan, då den gick utanför det
handlingsutrymme som medlemsstaterna get säkerhetsrådet .
Säkerhetsrådet har visserligen rätt att agera och använda våld vid ”hot
mot internationell fred och säkerhet”, men konflikten i Libyen var inte av
det slaget. Det var en intern konflikt som från början drevs på av
USA. Säkerhetsrådets agerande skärpte stridigheterna i landet och
omöjliggjorde en fredlig lösning. enligt FN-stadgan.
USA-alliansens inblandning i Syriens inre angelägenheter redan i
tidigt skede innebar enligt en mängd rapporter att det till Syrien har strömmat in mängder av vapen och
militanta aktivister för att förstärka upproret. (se kommande avsnittTill sist. Genom bombkrigen mot
Jugoslavien, Afghanistan, Irak och Libyen ifrågasätts en internationell rättsordning som är tänkt att vara
bindande för alla stater. Inblandningen i Syrien ställer oss inför samma fråga. Skall laglöshet och godtycke
få breda ut sig i de internationella relationerna, där ett antal dominerande västmakter med USA i spetsen
kan göra nästan vad som helst?
15
3. USA:s agenda och konfliktens
bakgrund
USA har under lång tid arbetat aktivt för att ta kontroll över Syrien. Redan 1996 rekommenderade en
grupp neokonservativa10 (med bl.a. förre statssekreteraren, den kände höken Rickard Perle) Israel att
använda våld för att ”Försvaga, hålla tillbaka och rentav tränga tillbaka Syrien”. År 2003 föreslog biträdande
försvarsminister Paul Wolfowitz en militär aktion mot Syrien i samband med Irakinvasionen. I boken
”Inheriting Syria” 2005 presenterar statstjänstemannen Flynt Leverett fyra alternativa strategier mot Syrien,
där det första alternativet sanktioner redan var infört. Men Flynt avråder från alternativet att genomföra en
våldsam regimförändring genom ett militärt ingripande.
Washington Post uppger att USA har gett ekonomiskt stöd till en högerinriktad oppositionsgrupp
åtminstone sedan 2005. Enligt dokument från Wikileaks11 har USA:s utrikesdepartement finansierat
opposition mot Syriens regering i London sedan 2006. USA:s regering skickade 6,3 miljoner US dollar till
”Movement for Justice and Development”, en London-baserad organisation som driver satellitkanalen
Barada TV som sänder regeringsfientliga nyheter in i Syrien. Ytterligare 6 miljoner US dollar skickades för
att stödja en utbildning för journalister och aktivister. Att aktivt försöka störta en regering i ett annat land
kallas (som vi har sett) enligt FN-stadgan för inblandning i annan stats inre angelägenheter. Man kan
fundera på vad som kunde hända om en annan stat ekonomiskt massivt stödde opposition i USA mot
regeringen i Washington.
Det är väl känt att anfallet mot Irak år 2003 inte var någon plötslig
ingivelse. Det gäller även Libyen, Syrien och andra länder. I en intervju12
under 2007 med Wesley Clark framkommer intressanta uppgifter.
Wesley Clark var presidentkandidat för demokraterna i tidigt skede 2008
och har varit högste befälhavare för NATO och var ansvarig för
bombningarna av Jugoslavien 1999.
Intervjuaren Amy Goodman:
”Låt oss tala om Iran. Du har en hel web-site med argument mot ett krig i Iran”.
(www.stopiranwar.com). General. Wesley Clark: ”Ja, på sätt och vis. Men,
du vet, historien upprepar sig inte exakt två gånger. När jag vittnade inför
General Wesley Clark
kongressen 2002, varnade jag för att om man skulle oroa sig för en stat bör det inte
vara Irak utan Iran. Men denna regering ville oroa sig för Irak, inte för Iran.”
”Jag visste varför eftersom jag hade varit i Pentagon direkt efter 9/11 2001. Omkring tio dagar efter 9/11, gick jag igenom
Pentagon och jag träffade försvarsminister Rumsfeld och vice försvarsminister Wolfowitz. Jag gick ner bara för att säga hej till
några av de personer i försvarshögkvarteret som brukade arbeta för mig. En av generalerna kallade in mig och sa: ”Sir, du
måste komma in och prata med mig en sekund. Vi har fattat beslutet ska gå i krig mot Irak.” Jag frågade ”Varför det?”
10
Neokonservatism på engelska neoconservatism är en idépolitisk strömning med sina rötter i USA.
www.cbc.ca/news/world/story/2011/04/18/syria-united-states-backing-wikileaks.html
12
www.globalresearch.ca/we-re-going-to-take-out-7-countries-in-5-years-iraq-syria-lebanon-libya-somalia-sudaniran/5166
11
16
Han svarade: ”Jag vet inte, men antar att de inte vet vad de
annars ska göra.” Så jag frågade, har de funnit information om
kontakter mellan Saddam och al-Qaida? Han sa ”Nej, nej,
det finns inga sådana nyheter. De har bara beslutat att gå i
krig mot Irak”. Han sa ”Jag antar att vi inte vet vad vi ska
göra med terrorister, men vi har en stark militär och vi kan
fälla regeringar”. Han sa vidare ”Jag antar att om det enda
verktyg man har är en hammare, måste alla problem se ut som
en spik.”
Jag träffade honom några veckor senare, och då hade
vi bombat i Afghanistan. Jag frågade ”Ska vi fortfarande
gå i krig mot Irak?” Och han sade: ”Åh, det är värre än så.
”Jag fick just ner detta dokument från övervåningen” – vilket
betyder att försvarsministerns kontor.
”Detta är ett PM som beskriver hur vi ska ta oss an sju länder på fem år, först Irak, och sedan Syrien, Libanon, Libyen,
Somalia, Sudan och slutligen Iran. ”Är dokumentet hemligstämplat?” Han svarade ”Ja, sir.”. Visa det inte för mig då”,
sa jag. Jag träffade honom något år senare. ”Minns du vårt samtal?”. Han svarade: ”Sir, jag har inte visat dig
något PM. Jag visade det inte för dig! ”
3.1. USA:s militärmakt
USA har kraftigt utökat sin militärmakt under 2000-talet och svarar
med 5 % av världens befolkning för omkring 40 % av världens totala
militärutgifter13., ungefär lika mycket som de därefter följande sju
staternaSedan Obama blev president har USA moderniserat sin
kärnvapenarsenal.
13
SIPRI, 2011.
17
Många som forskar i ämnet menar att den kraftiga
satsningen på militärmakt syftar till att kontrollera så
stor del av världen som möjligt. Som ett uttryck för
denna strävan har USA byggt upp ett nät av militärbaser
som omfattar nära nog hela världen utom Kina och
Ryssland samt länder där Ryssland och Kina har stort
inflytande. Det finns olika uppgifter om hur många
militärbaser de har byggt upp i andra länder men med
hänvisning till officiella källor uppgav den förre
presidentkandidaten Ron Paul att det fanns mer än 900
militärbaser i fler än 90 länder. Enligt uppgifter som
sammanställts på Wikipedia14 har USA militärbaser i
mer än ¾ av jordens knappt 200 stater. Ytterligare en
källa uppger att det finns totalt över 700 militärbaser i ett sjuttiotal länder och militär trupp i ungefär lika
många länder15. Svenska utrikespolitiska institutet skriver att ”amerikanska soldater finns idag i fler än 150
länder på 100-tals basinstallationer16”. Många av dessa militärbaser har under 2000-talet byggts i Mellanöstern
och runt Kina och Ryssland.
USA:s specialstyrkor
I Washington Post skrev ett par journalister 2010 att specialstyrkor från USA opererade i 75 länder, 15 fler
än då Obama tillträdde17. En annan källa uppger att deras specialstyrkor verkar i 120 länder18.
År 1987 bildades US Special Operations Command (SOCOM). Styrkan har ökat från 37 000 personer i
början av 1990-talet till 60 000 personer (varav en del även arbetar i andra militär enheter), inklusive US
Navy SEAL-trupper, som dödade Osama bin Laden. Budgeten har nästan fyrdubblats efter 2001, till 9,8
miljarder US dollar, om man medtar kostnaderna i Irak och Afghanistan. SOCOM kan beskrivas som
presidentens privata armé enligt CIA19. Drönarattackerna ökat kraftigt under Obama i en artikel med
titeln ”Obama – bödeln i Vita Huset”.20.
14
en.wikipedia.org/wiki/United_States_military_deployments#Africa_and_the_Middle_East
15
John Bellamy Foster, The US imperial triangle and military spending. Monthly Review 2008:60 1-19
. Ojanen, H. et al. 2011. Vad krävs för att bli vinnare? Om stormakter på tiotalet. Världspolitikens Dagsfrågor 67/2012. Stockholm: Utrikespolitiska Institutet, 2011
17
Young & Jafee. US ”secret wars” expands globally. Washington Post 4 June 2010;
www.twf.org/News/Y2010/0604-Secret.html
18
Nick Turse. Secret war in 120 countries. Asia Times 5 August, 2011
16
19
Turse N. The Pentagon’s new power elite. Counterpunch 4 August 2011
www.counterpunch.org/2011/08/04/the-pentagons-new-power-elite
20
www.aftonbladet.se/kultur/article15789457.ab
18
21
21
news.nationalpost.com/2011/10/28/graphic-mapping-a-superpower-sized-military
19
3.2. USA:s styrkor runt Syrien
USA har betydande militära styrkor och militära resurser runt Syrien, fast man för främst krig ”genom ombud”,
vilket beskrivs nedan. I notisform från tidigare år kan nämnas att i juni 2013 genomfördes en gemensam
amerikansk-jordansk övning som kallades “Eager Lion 2013″ med amerikanska F-16 stridsflygplan och
missilsystemet Patriot. Övningen innefattade
15 000 soldater från 18 länder.
Amerikanska soldater väntar bredvid patriotmissiler vid en turkisk militärbas i Gaziantep den 5 februari 2013. USA,
Tyskland och Nederländerna har skickat soldater för att sätta upp missiler riktade mot Syrien.
Washington Post rapporterade i januari 2013 att USA höll på att skicka över 400 soldater till sin militärbas i
turkiska Incirlik. Tyskland och Nederländerna skulle även de enligt tidningen leverera två batterier vardera för
att stationeras i andra städer längs gränsen till Syrien.
Men det är inte bara amerikanska styrkor som opererar i Turkiet. Reuters skrev i juni förra året om att
utländska specialstyrkor “- särskilt brittiska, men kanske också från USA, Qatar, Frankrike m.fl. – är verksamma i
Turkiet i provinsen Hatay” (som gränsar mot Syrien). I artikeln uppges att brittiska specialstyrkor har tagit sig in på
syriskt territorium “förmodligen tillsammans med rebellstyrkorna”.
Israel vars armé finansieras och beväpnas främst av USA har under det senaste året bombat Syrien och låtit
pansarvagnar skjuta in över gränsen. Uppgifter finns även som tyder på att Israel låter drönare flyga över Syrien
på spaningsuppdrag. Israel har 460 stridsflygplan i aktiv tjänst och ca 3000 pansarvagnar samt ett stort antal
kärnvapen.
Medelhavet domineras sedan länge militärt av
USA:s sjätte flotta som har sitt högkvarter i
den italienska hamnstaden Neapel. Vocie of
Russia rapporterade i december 2012 att 17
amerikanska krigsfartyg befann sig utanför
Syrien, bl.a. det amerikanska hangarfartyget
“Dwight D Eisenhower”. På
kärnvapenbestyckade USS Dwight D
Eisenhower fanns enligt Voice of Russia 70
Det amerikanska kärnvapenbestyckade hangarfartyget Eisenhower
som varit förankrat utanför Syrien.
20
bombplan med kärnvapen och totalt 8 000 amerikanska militärer.
Sammanfattningsvis: USA har militära styrkor eller kraftigt beväpnade allierade i alla länder som omger
Syrien utom möjligen i Libanon. Om Pentagon bestämmer sig för ett anfall mot Syrien så kan det genomföras
omgående t.ex. från baserna i Turkiet eller från hangarfartyget Eisenhower i Medelhavet.
3.3. USA:s världsomspännande ”Irreguljära krigföring”
–krig genom ombud och desinformation
En viktig målsättning för USA är, som general Wesley Clark (se även kapitel 3) har avslöjat, att få kontroll
över Syrien, Libanon, Somalia, Sudan och Iran och andra länder. För att göra detta utkämpar USA ett
världsomspännande ”Irreguljärt krig”, som omfattar 14 olika metoder.
Av dessa är Okonventionell Krigföring (Unconventional Warfare) och Strategisk Kommunikation
(Strategic Communication) av särskilt intresse.
De verksamheter som ingår i USA:s världsomspännande irreguljära krig är:
1. Starta upprorsrörelser.
2. Upprorsbekämpning.
3. Okonventionell krigföring.
4. Anti-terrorism.
5. Inre säkerhet i andra länder.
6. Stabilitet, säkerhets, övergångs och återuppbyggnadsverksamhet.
7. Strategisk kommunikation.
8. Psykologiska operationer.
10. Civil-militära operationer.
11. Informations-operationer.
12. Underrättelse- och kontraspionageaktiviteter.
13. Transnationell brottslig verksamhet, inklusive narkotika- och människohandel, olaglig vapenhandel
och olagliga finansiella transaktioner som stödjer eller upprätthåller IW.
14. Brottsbekämpande verksamhet inriktad på att motverka irreguljära motståndare.
21
”Den nuvarande definitionen av okonventionell krigföring är som följer: En verksamhet som bedrivs av med, eller
genom irreguljära styrkor till stöd för en motståndsrörelse, ett uppror eller konventionella militära operationer …”
”Denna definition speglar två viktiga kriterier: Okonventionell krigföring måste utföras av, med eller genom ombud, och
sådana ombud måste vara irreguljära styrkor. Dessutom är denna definition i överensstämmande med hur USA historiskt
har genomfört okonventionell krigföring. Okonventionell krigföring har genomförts till stöd för både uppror, som Contras i
Nicaragua 1980, och motståndsrörelser för att besegra en ockupationsmakt, såsom med Mujahedin på 1980-talet i
Afghanistan.”
För att skaffa sig så brett stöd för denna krigföring som möjligt så kallade USA:s ledning i exempelvis
Syriens fall den okonventionella krigföringen i tidigt skede för en ”revolution” och påstår att den breda
proteströrelsen som fanns mot Syriens regering plötsligt övergick till väpnad kamp.Viktiga fakta talar för
att detta är fel (se nedanDen metod som USA använder för att skapa så brett stöd för sin krigföring som
möjligt kallar de ”strategisk kommunikation”, en slags psykologisk krigföring. USA definierar strategisk
kommunikation på följande sätt:
”Fokuserade ansträngningar av den amerikanska regeringen för att förstå och engagera viktiga målgrupper för att skapa,
stärka eller ha kvar gynnsamma förhållanden för att främja USA:s regering intressen, politik och mål. Detta sker med
hjälp av samordnade program, planer, teman, meddelanden och produkter som synkroniseras med ansträngningar av statens
samtliga instrument.”
3.4. Den s.k. ”arabiska våren”
Det finns stora skillnader mellan den s.k. ”arabiska våren” i Tunisien och Egypten vid årsskiftet 2010-2011
och händelserna i Libyen och Syrien. Protesterna i Tunisien och Egypten var folkliga protester av
obeväpnade människor mot väststödda finansspekulanter och ekonomiska orättvisor och för ökad
demokrati och mot diktatur, vilket den inhemska eliten och USA snabbt kunde ta kontroll över och leda in
på vägar som resulterade i militärdiktatur i Egypten och möjligen lätt ökad demokrati i Tunisien. Trots
demokratiska val inte medförde någon fundamental ändring av de ekonomiska förhållandena i dessa
länder. USA närstående regimer finns fortfarande i dessa länder. Protesterna i Libyen och Syrien utmärks
av att USA och allierade var inblandade från början med beväpning av delar av oppositionen..
3.5 Libyen våren 2011
En kort översikt av händelserna i Libyen är relevant då det
finns flera likheter med situationen i Syrien och då USA och
allierade i FN:s säkerhetsråd tidigt kommit med liknade
förslag och argument i syrienfrågan som de med framgång
drev då det gällde Libyen.
Gaddafi kom till makten vid en nationell revolution 1969.
Den ekonomiska tillväxten kom folket till del i större
utsträckning än i många andra länder. Oljepengarna i Libyen
har även använts för att förbättra levnadsnivån beträffande
infrastruktur, sjukvård och utbildning och Libyen var våren
2011 ett av de rikaste länderna i Afrika. Rapporter från observatörer pekade då på att Gaddafi hade stort
stöd från befolkningen.
Allt sedan Gaddafi grep makten 1969 har upprepade misslyckade försök att störta honom gjorts av USA,
Storbritannien och Frankrike. År 2007 ställde sig 49 stater bakom USA:s program med upprättande av
22
USA:s militära kommando i Afrika (AFRICOM) med syfte att kontrollera USA:s intressen i Afrika, inte
minst gentemot Kina. Ett av de aktuella länderna skrev inte på, och det var Libyen.
Enligt två faktarika böcker var interventionen planerad sedan många år. NATO, lett av USA, använde sig
av “den arabiska våren” och av verkliga och legitima protesterna i Libyen för att förverkliga sin länge
omfattade önskan att bli av med en nationalistisk regering som hade stöttat andras kamp för nationell
befrielse (som ANC:s kamp för nationell befrielse, sandinisternas och PLO: s22).
Då proteströrelsen i norra Afrika spred sig till Libyen i början av 2011 beväpnades en del av rörelsen från
utlandet, i motsats till de tämligen fredliga demonstrationerna i Egypten och Tunisien. Detta skedde inte
minst via det viktiga CIA-kontoret i Benghazi. En viktig förutsättning för NATO:s anfall på Libyen våren
2011 var säkerhetsrådets
resolution 1973. Vi har i ett
föregående avsnitt anfört belägg
dels för att resolutionen inte är
förenlig med FN-stadgan och dels
för att säkerhetsrådets resolution
utvidgades till oigenkännlighet.
Man kan notera att denna viktiga
fråga avgjordes av ett oenigt
säkerhetsråd. Vid omröstningen i
rådet röstade 10 stater för, medan
Ryssland, Kina, Tyskland,
Brasilien och Indien lade ned sina
röster.. Ryssland och Kina har
senare deklarerat att de ångrade sitt
ställningstagande och att de borde
ha inlagt sitt veto. Den ändrade hållningen skedde efter att de sett hur NATO totalt ignorerade
resolutionens klara begränsning till upprätthållande av en flygförbudszon i Libyen. I stället engagerade sig
NATO som aktiv stridande part genom att direkt angripa Gaddafis markstridskrafter, förse de s.k.
rebellerna med ekonomiska medel, vapen och annan militär utrustning samt även sätta in mindre militära
enheter i markstriderna. NATO inledde bombningar under förevändningen att skydda civilbefolkningen.
Flera tusen bombanfall utfördes, inte sällan mot civila mål och de dödade många tusen människor. En
fjärdedel av flygspaningen för bombkriget levererades av de svenska Jas Gripen23.
Den libyska staden Cirte efter NATO:s bombanfall.
Trevare från Libyens ledare Gaddafi om fredsförhandlingar togs aldrig på allvar. Utvecklingen visade hur
mäktiga stater utan sanktioner kan töja på en FN-resolution och vidare att FN saknar maktmedel i denna
situation. Specialstyrkor från USA, Storbritannien fanns på marken och stödde rebellerna, och bland dessa
fanns enligt olika uppgifter även anhängare till al-Qaida24.
22
Maximilian Forte. A Review of “Slouching Towards Sirte” Libya & Creative Destruction; Ola Tunander. Libyens
geopolitik. Humanitär intervention eller kolonialkrig? Lund: Celanders förlag, 2012.
23
.Ulf Bjerén. Vad hände i Libyen? Folket i Bild-Kulturfront Blekinge, 2012.
24
www.globalresearch.ca/index.php?context=va&aid=26255
23
3.6. Obamas libyska modell
I efterförloppet till Tripolis fall intervjuades Ben Rhodes från USA:s Nationella Säkerhetsråd. I entusiasm
över regimskiftet var han anmärkningsvärt frispråkig.
Rhodes konstaterade att den ”metod” Obamas regering använt för ”regimskifte” i Libyen var
”effektivare” än de stora truppinvasioner som Bush använt vid invasionerna av Afghanistan och Irak:
”Libyernas marsch mot Tripoli inte bara legitimerade vårt ingripande utan stärkte också intrycket att det nu inte handlade
om utländsk ockupation.”. Rhodes framhöll i intervjun att Vita huset ansåg att det var ”mer legitimt och effektivt
för regimskiftet” att en ”inhemsk” rörelse hade det
som målsättning. Han nämnde också betydelsen
av att ”fördela bördorna” så att de inte bara lades på
det skuldtyngda USA.
Obama ville, enligt Rhodes, understryka att
interventionen i Libyen utgör ”en modell för framtida
militära interventioner” även om naturligtvis ”inte
exakt samma tillvägagångssätt kan tillämpas i andra
länder”.
Obamas libyska modell försökte USA tillämpa i
Syrien redan 2011. (Se nedan). Detta kräver att en
virtuell verklighet skapas och den funktionen fullgörs av de stora mediamonopolen och internationella
nyhetsbyråerna.
3.7. Orsaker till missnöje och protester mot den syriska regeringen
I sin bok ”Drömmen om Damaskus” påpekar Aron Lund att innan Hafez al-Assad grep makten 16
november 1970 var Syrien ett av världens mest instabila länder med i genomsnitt en militärkupp vartannat
år. Sedan dess har familjen al-Assad styrt Syrien i nu 42 år. Regeringen dominerades av alawiterna, en
tolerant shiamuslimsk riktning som utgör en minoritet av befolkningen, men där ingår också flera
sunnimuslimer. Bashar al-Assad som tog över som president efter faderns död år 2000 lovade att
liberalisera demokratin och den stagnerade ekonomin. Syrienkännaren Aron Lund menar att de
ekonomiska reformerna främst gynnade små grupper i städerna. Baathpartiets starka bas på landsbygden
försvagades.
De första åren kallades ”Damaskusvåren”. En del politiska fångar släpptes och man lättade på censuren.
Någon genomgripande demokratisering skedde knappast, fast det inte var samma repression som under
faderns styre. Syrien är den enda kvarstående sekulära staten i arabvärlden.. Efter senaste valet 7/5 2012
har Baath-partiet 134 (53 %) av 250 platser i parlamentet, medan 8 andra partier delar på resterande
platser. President Assad anses ha haft ett starkare folkligt stöd än vad till exempel presidenterna i Tunisien
och Egypten hade.
USA:s folkrättsvidriga anfallskrig och ockupation av Irak 2003 drev miljontals irakier på flykt. Den
oväntade ankomsten av mer än 1 500 000 flyktingar från Irak 2003 och framöver till Syrien med en
befolkning dubbelt så stor som Sveriges, har haft en dramatisk inverkan på infrastrukturen, på tillgång till
fria rättigheter, skolor, till fri sjukvård etc. De har, tillsammans med bl.a. ökat pris på olja och mat, bidragit
till en ökning av priserna på livsmedel och basvaror med 30 procent, till ökning av fastighetspriserna med
40 procent och på hyror för bostäder med 150 procent, och naturligtvis bidragit till missnöje med
regeringen.
24
Det fanns flera orsaker till social oro och protester våren 2011, varav det politiska systemet var en av flera
orsaker till missnöje. Arbetslösheten har ökat, de sociala förhållandena har försämrats särskilt sedan Syrien
godtog ekonomiska reformer på förslag av Internationella valutafonden, IMF. Denna IMF-reform innebar
bland annat lönestopp, avreglering av det ekonomiska systemet, reformer av det finansiella systemet och
handel samt privatiseringar. (IMF Syrian Arab Republic – IMF
Article IV Consultation Mission’s Concluding Statement).
Missnöjet inom det ekonomiska området förstärktes av
omfattande torka som drabbade landet för några år sedan25
Vid en opinionsundersökning i december 2011 gav 55 % av de
tillfrågade syrierna sin röst för att Assad skulle kvarstå som
president. Denna undersökning finansierades av anti-syriska
Qatar Foundation och utfördes av Doha Debates26.
26/2 2012 röstade 89 % av de röstberättigade i Syrien för
konstitutionella reformer i en folkomröstning27. Enligt artikel 8 i
den nya konstitutionen som trädde i kraft 27/2 är det politiska
systemet baserat på politisk pluralism, och styrelsen av landet är
demokratisk och baseras på val28.
25
26
www.imf.org/external/np/ms/2006/051406.htm, 2006.
Doha Debates 2/1 2012. www.thedohadebates.com/news/item/?n=14312
www.globalresearch.ca/indexphp?contextva&aid=24591.
28
en.wikipedia.org/wiki/Constitution_of_Syria.
27
25
4. Händelseförloppet
I detta kapitel presenteras händelserna i ungefärlig kronologisk ordning, vanligen i punktform, och ibland
ganska detaljerat. Några av de händelser som nämns behandlas tillsammans med liknande händelser i
särskilda avsnitt (t.ex. om kemiska vapen, massaker, oppositionen) i andra kapitel.
4.1 De första protesterna
Det finns många belägg för att USA och dess allierade redan i de första protesterna stött och beväpnat
delar av oppositionen i Syrien, och därmed motverkat möjligheten till en fredlig lösning.
USA:s ambassad i Damaskus öppnade åter i januari 2011 efter att ha varit stängd i 6 år. Ambassadören
Robert S. Ford är en lärjunge till den kände ambassadören John Negroponte som organiserade
dödsskvadronerna i El Salvador på 1970-talet och var ambassadör i Irak 2004-200529. Robert Ford spelade
en central roll i att etablera kontakter med oppositionsgrupper efter sin ankomst, och två månader efter
hans ankomst inleddes väpnade strider av rebellerna30.
Vanligen börjar folkliga protester i större städer, som i
Tunis i Tunisien 2010, i Kairo i Egypten 2010, i Paris vid
franska revolutionen 1789 och i St. Petersburg vid ryska
revolutionen 1917. I Syrien började protester 17/3 2011
med deltagande av en beväpnad opposition i staden
Daraa med 75 000 invånare nära gränsen till Jordanien.
Det finns olika uppgifter om vad som skedde i Daraa.
Enligt oppositionen inleddes protesterna med att
säkerhetsstyrkor tillfångatog tonåringar som ritade
slagord från upproret i Tunisien på väggarna, och sedan
Robert S. Ford
inte ville släppa dessa tonåringar. Enligt Syriens regering
sköt oppositionen mot säkerhetsstyrkor och dödade flera män innan säkerhetsstyrkorna besvarade elden.
Enligt Israel National News Report sköts sju polismän och minst fyra demonstranter31. Den libanesiska
tidningen Ya Libnan uppgav under hänvisning till Al Jazeera att demonstranter bränt högkvarteren för
Baath-partiet och rådhuset i Daraa. Michel Chossudovsky diskuterade detta 3/5 2011 på Globalresearch32
och menar att rapporterna tyder på att det inte var en fredlig protest som västerländska massmedia
rapporterade. Flera av dem som demonstrerade hade vapen och sköt mot polisen. Han påpekar att enligt
den initiala rapporten från den israeliska tidningen dödades fler polismän än demonstranter. Under 2015
har presenterats ytterligare belägg från flera olika källor för att flera tiotal från säkerhetsstyrkorna sköts i
Daara-området i olika överfall slutet av mars eller i början av april. Det exakta antalet och den exakta
tidpunkten varierar något i olika källor. (http://rt.com/op-edge/157412-syria-hidden-massacre-2011/).
Syriens regering undanlät att utåt rapportera om detta, kanske för att inte visa hur illa det var, och den
29
www.globalresearch.ca/the-pentagon-s-salvador-option-the-deployment-of-death-squads-in-iraq-and-syria/2604
The Salvador option for Syria. US-NATO Sponsored Death Squads Integrate “Opposition Forces, Globalresearch
28 May 2011, www.globalresearch.ca/the-salvador-option-for-syria-us-nato-sponsored-death-squads-integrateopposition-forces/31096.
31
Gavriel Queenann. Syria: Seven police killed. Buildings torched in protest. Israel National News, Arutz Sheva 21/3
2011
32
www.globalresearch.ca/syria-who-is-behind-the-protest-movement-fabricating-a-pretext-for-a-us-natohumanitarian-intervention/24591
30
26
väpnade, med stor sannolikhet utlandsstödda oppositionen ville inte framträda som beväpnade
våldsverkare.
I början av 2012 menade FN att det var över 5000 dödsfall i Syrien, utan specifiering av om det gällde
regeringssoldater, civila eller rebeller. Enligt regeringsuppgifter publicerade av FN:s Independent
International Commission of Inquiry on Syria, in the first year of conflict, the death toll for Syrian police
forces was 478, and 2,091 for military and security force casualties.
Those numbers suggest a remarkable parity in deaths between both sides in the conflict, right from the
start. It also suggests that at least part of the Syrian “opposition” was from the earliest days, armed,
organized, and targeting security forces as a matter of strategy – in all likelihood, to elicit a response that
would ensure continued escalation.
4.2. Utländsk intervention från början.
Uppgifterna från de första protesterna i Daraa talar för att dessa åtminstone till en del skulle kunna handla
om en utländsk intervention. Fortsatta händelser ger tydligt stöd åt den bedömningen.
Washington Post skrev 18 april 2011 ”USA :s utrikesdepartementet finansierar i hemlighet syriska politiska
oppositionsgrupper.” Tidningen skriver att demonstrationer mot president Assad i Daraa inleddes den 18
mars 2011, bara 24 timmar efter resolution 1973 mot Gadaffi antagits i FN. Att demonstrationerna
genomfördes så snabbt efter resolutionen 1973 kan tyda på att de inte var ”spontana”. Artikeln fortsätter:
”USA:s ekonomiska stöd till den syriska oppositionella började under president George W. Bush år 2005
med motsvarande 5 miljoner dollar och fortsatte under president Obama.
Philip Giraldi
Förre CIA-agenten Philip Giraldi medgav hösten 2011 att
USA var inblandat och uppgav att ”NATO är redan i
hemlighet engagerat i Syrien under ledning av Turkiet som USA:s
ställföreträdare. Ankaras utrikesminister Ahmet Davitoglu har
öppet medgivit att hans land är berett att invadera så snart
västmakterna har kommit överens om att detta bör ske. Invasionen
ska ske under ”humanitära principer” för att försvara
civilbefolkningen på basis av ”Responsibility to protect”-doktrinen
(R2P) som användes i Libyen33.
Giraldi uppgav vidare att ”NATO-stridsflyg utan nationsbeteckningar landar på turkiska militärbaser nära Syriens
gräns och lämnar av vapen från Gaddafis vapenförråd och även frivilliga stridande från Libyens övergångsråd med erfarenhet
av att utbilda lokalbefolkning till strid mot tränade soldater. Franska och brittiska specialstyrkor utbildar de syriska
rebellerna på plats medan CIA och USA:s specialstyrkor står till tjänst med utrustning och spaning.”
4.3. Arabförbundets rapport
Massmedia har mest tigit om Arabförbundets rapport från början av
2012. Den baseras på iakttagelser av 166 observatörer från 13
33
www.theamericanconservative.com, 19 december 2011. kanaanonline.org/e-bulletin-en/?p=516.
27
arabländer, vilka besökte 20 städer och distrikt i hela Syrien under en månad vid årsskiftet 2011-2012.
Arabförbundets observatörer kunde röra sig fritt och intervjua medborgare som var mot eller för
regeringen. Man nämneratt enheter i Fria syriska armén (FSA) attackerade både regeringssoldater och
civila, med vapen och bomber, dvs. man ger stöd åt den syriska regeringens rapporter om sådana attacker.
Arabförbundets rapport kritiserar också regeringen för att ibland använda onödigt våld. Observatörerna
beskrev också fredliga demonstrationer för och emot regeringen, som med ett begränsat undantag inte
stördes. Enligt observatörerna förekom falska eller överdrivna medierapporter om explosioner och våld.34.
Rapporten godkändes av Arabförbundets ministerkommitté med röstsiffrorna 4-1, då Algeriet, Egypten,
Oman och Sudan röstade för och Qatar röstade mot.
4.4. Händelser under 2012
34

Al-Qadia deklarerade i februari 2012 via sin högste chef Ayman al-Zawahri att organisationen stödjer de syriska
rebellerna. Hillary Clinton medgav samma månad att al-Qaida liksom USA arbetade för att störta
regeringen i Syrien35.. Det blev uppenbart att USA:s utrikesdepartement inte har problem att
alliera sig med krafter som president Obama offentligt beskriver som USA:s största fiende. Man
erinrar sig att al-Qaida en gång byggdes upp i Afghanistan med starkt stöd från USA.

Vid ett möte 1 april 2012 i Istanbul beslöt USA och drygt 70
andra stater (”Syriens vänner”) att stödja det splittrade Syriska
nationella rådet (se nedan) med vapen och pengar. USA och
Västtyskland omkring 20 miljoner US dollar,.

Tidskriften Foreign Affairs, som väsentligen stöder USA:s
utrikespolitik skrev sommaren 2012 ”Varför anfaller inte Syriens regering FSA i en stor attack?
Det beror på att den är stationerad 1,5 km från Turkiets gräns och lätt kan förflytta sig till Turkiet
vid behov”36.

New York Times rapporterar 3/8 om samhällelig desintegration och etnisk rensning37 samt
förföljelser av kristna i områden som började kontrolleras av militanta al-Qaidaassocierade
rebeller. Samtidigt som vapen och pengar från Saudiarabien stärker oppositionen har 80 000
kristna “rensats” från sina hem av Fria Syriska Armén i provinsen Homs bara under mars.

Den brittiska tidningen Daily Star skrev 26/8 ” att “nästan 200 elittrupper (SAS och SBS trupper) i eller
nära Syrien är på jakt efter massförstörelsevapen och att dessa trupper åtföljs av personer från
underrättelseorganisationerna MI6 och CIA, och av franska och amerikanska soldater. Det
framkom sommaren 2012 att USA & Co ekonomiskt och militärt stött Fria Syriska Armén, och
därigenom motverkat Kofi Annas fredsplan. Man har också aktivt genomfört utbildning av bland
annat al-Qaida-anhängare som sedan transporterats in i Syrien för att strida mot Syriens regering.

New York Times rapporterade 4/8 2012 att Turkiet, Saudiarabien och Qatar, tillhandahåller
vapen, med hjälp av CIA som tränar och tar emot rebeller och arbetar med tjänstemän i
utrikesdepartementet.

Sunday Times skrev 19/8 : “Detta avslöjande av en talesman för oppositionen i Syrien är den första
indikationen att brittisk underrättelsetjänst (MI6) agerar i inbördeskriget.”. Talesmannen sa att brittiska
organ utför signalspaning från sin bas på Cypern och sänder den vidare till rebellerna via Turkiet.
www.globalresearch.ca/index.php?context=va&aid=29025
Michel Chossudovsky & Finian Cunningham. Syria: Clinton Admits US On Same Side As Al Qaeda To
Destabilise Assad Government. www.globalresearch.ca/syria-clinton-admits-us-on-same-side-as-al-qaeda-todestabilise-assad-government/29524
36
www.foreignaffairs.com/articles/137013/michael-weiss/what-it-will-take-to-intervene-in-syria.
37
www.nytimes.com/2012/08/04/opinion/syrias-crumbling-pluralism.html?_r=0
35
28
Man förmedlar också annan information från USA och Turkiet. En sådan rapport gjorde det
möjligt för rebellerna att genomföra en framgångsrik attack i bakhåll mot en syrisk pansarkolonn
med 40 stridsvagnar. Enligt artikeln förser rika familjer i Qatar och Saudiarabien rebellerna med
stora summor pengar. Sunday Times skriver vidare. “I en serie av smugglingsuppdrag värdiga en
spionthriller har luftförsvarsmissiler i mörker transporterats från kusten i Libanon till rebeller i Syrien”. , vilket
även Human Rights Watch beskrivit.
Sunday Express i Storbritannien skrev den 19/11 att fler än två tusen Royal Marines (marinkårssoldater)
kan skickas till Syrien med kort varsel. Utrikesminister William Hague hade innan manat till ökad aktivitet
för att insätta en israelvänlig regering i Damaskus. Enligt New York Times vill utrikesminister Hague
också etablera en flygförbudszon. “Vi utesluter inget i
framtiden”.
Både Storbritannien och Frankrike hade i november
2012 mer än 2 000 soldater i Medelhavet som en del av
övningen Cougar 12 som kom att kulminera i
landstigningsövningar i Turkiet.. Sverige, USA,
Frankrike och 12 andra stater skulle delta i en större
övning utanför Turkiet med totalt 16 000 soldater,
uppgav Sunday Express. En militäranalytiker säger i
Sunday Express ”Militär intervention kan vara problematisk
(”tricky”) rent legalt, men det har inte hindrat Storbritannien
tidigare.”. ”Det är ingen tvekan om att ett avsättande av Assad
och insättande av en sunniregering i Syrien skulle beröva Iran och Hizbollah en viktig allierad.”. Vi påminns om att
man brukar säga att ”Vägen till Teheran går via Damaskus”.
William Hague, Storbritanniens nuvarande
utrikesminister.
Andra massmedia rapporterade den 19/11 att NATO godkände ett önskemål från Turkiet att installera
anti-missiler av Patriottyp vid gränsen till Syrien38. Dessa missiler har medellång räckvidd och kan nå långt
in på syriskt luftrum. Vad är allt detta om inte en planerad och pågående utländsk intervention, stödd och
initierade av USA? Kom ihåg att Internationell domstolen i Haag fällde USA i ett mål om Nicaragua för
stödet åt Contrasgerillan, som var betydligt mindre. Domstolen fann att USA:s ekonomiska och militära
stöd till en part i ett inbördeskrig utgjorde ett brott mot aggressionsförbudet i FN-stadgan.
Svenska och internationella massmedia rapporterade 4/12 att ”USA överväger en militär intervention mot Syrien
för att stoppa Syrien från att använda kemiska och biologiska vapen (DN 4/12). Liknande uttalande kommer från
NATO:s generalsekreterare, enligt bland andra Reuters, CNN Al Jazeera (Qatar) och Haaretz (Israel).
Syrien dementerar planer på att använda kemiska vapen: ”Enligt AP uppger Assad-regimen att man inte har
några planer på att använda kemiska vapen mot sitt eget folk.
Samma anklagelse mot Syrien spreds över världen i slutet av juli 2012 och samma dementier kom från
Syriens regering (ofta mera undanskymt).
Russia Today rapporterade i början av december att Rysslands vice utrikesminister Bogdanov uppger att
”stora leveranser av vapen till den syriska oppositionen fortsätter trots ett vapenembargo mot det krigshärjade landet. Dessa
leveranser omfattar avancerade vapen som Stinger-missiler. Militariseringen av konflikten utlöser stor oro i Moskva. Det
försvårar ”insatser som bör syfta till förlikning, och arbete med alla oppositionsgrupper” för en omedelbar och omfattande
vapenvila.”
38
www.dailystar.com.lb/News/Middle-East/2012/Nov-19/195511-turkey-to-request-syria-border-missiles-mondaygermany.ashx#axzz2CwraIoGO
29
4.5. Händelser 2013
4.5.1. Israel anfaller Syrien
Israel anföll Syrien tre gånger 2013 utan
krigsförklaring enligt massmedia.. Det
handlade om oprovocerade attacker
mot mål i en suverän stat, ”vilket
uppenbart bryter mot FN-stadgan och är
oacceptabelt, oavsett motiven”
Israel förvarnade USA innan flygräden i
januari. Det finns olika versioner om
vad som anfölls. DN skriver ”Israeliska
stridsflygplan anföll en militär
forskningsanläggning (Jamraya) i
Damaskusprovinsen i gryningen på onsdagen”,
sade syrisk militär på onsdagskvällen.
Syrien bad FN behandla Israels anfall, men detta har oss veterligen inte skett.
Bulldozrar i arbete efter det israeliska bombanfallet den 5 maj 2013 som
kan ha dödat uppåt 400 personer.
4.5.2. Britamgate
Flera källor39 rapporterade i januari 2013 att en ”talande läcka” kom upp på då den brittiska
försvarsentreprenören Britamgate fick sin server hackad, vilket bekräftats av företaget. Ett mail sändes
julafton 2012 av Britams chefer David
Goulding till en annan chef på företaget
(Phillip Doughty).
”Phil. Vi har ett nytt erbjudande. Det handlar om
Syrien igen. Qatarierna föreslår en attraktiv affär
och svär på att idén är godkänd av Washington. Vi
måste leverera CW (chemical weapons=kemiska
vapen) till Homs, en sovjetisk G-granat (explosiv projektil fylld med gas) från Libyen som liknar dem som Assad bör ha.
De vill att vi ska använda våra ukrainska personal som ska tala ryska och göra en videoinspelning. Ärligt talat tror jag
inte det är en bra idé men de föreslagna beloppen är enorma. Din åsikt?
Vänliga hälsningar David”
Syftet var troligen att förbereda en provokation. Britam skulle alltså använda sin ukrainska personal för att
göra en videofilm som felaktigt dokumenterade Assad-regeringens förberedelser för gaskrig.
Andra händelser 2013
39

Massmedia rapporterade den 18/2 att 40 bland andra de gamla kolonialmakterna Storbritannien,
Frankrike och Italien ville officiellt beväpna rebellerna än mer. Andra EU-länder var tveksamma eller
emot som Sverige och Danmark . EU kom överens om att tillåta ”icke-dödlig” hjälp och ”teknisk
assistans” till oppositionen, en slags kompromiss.

Den 21/2 dog, enligt bl.a. FN/Arabförbundets fredssändebud i Syrien Lakhdar Brahimi, över 100
personer i terroristaktioner i Syriens huvudstad Damaskus, medan omkring 250 personer skadades.
FN-sändebudet Brahimi beskriver attackerna som en ”krigsförbrytelse” och tillade att ”ingenting kan
Nyhetsbanken, Voltairenet www.voltairenet.org/article177357.html och ruvr.co.uk/2013_01_30/Britam-securityhack/
40
www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/EN/foraff/135529.pdf
30
motivera sådana fruktansvärda handlingar som utgör krigsförbrytelser enligt internationell rätt.”. EU:s
utrikespolitiske talesperson Catherine Ashton sade ”ingenting kan rättfärdiga en handling av sådan brutalitet
som dödade så många människor, de flesta civila, inklusive barn.”. Den 22/2 blockerade amerikanska
tjänstemän en ryskstödd resolution i FN:s säkerhetsråd som fördömde terroristdådet.
41
42

Massmedia rapporterade 27/2 att USA ändrat sin Syrienpolitik och nu ska träna och beväpna
rebellerna. Men detta var ingen verklig ändring, bara en viss utvidgning! Det var väl känt att USAallierade Turkiet tränat rebeller med hjälp av CIA41. USA ökar nu väsentligt (”significantly”) stödet till
rebeller i Syrien uppger talesmän för USA:s regering enligt New York Times42.

Expressen hade den 27/2 februari rubriken Terrorgrupp: svensk jihadist dödad i Syrien, en tidig rapport om
svenska jihadisteras krigsinsatser.

”Syriens vänner” fördömde vid ett möte i Rom (28/2) de stater som levererar vapen till den syriska
regeringen. Representanter från tio europeiska och arabiska länder och USA lovade (den USAetablerade) oppositionen ”Syriska nationella koalitionen av revolutions- och motståndsstyrkor” som bildades i
Doha i november 2012 ökat stöd i kampen mot Syriens regering.

Det syriska nationella rådet (SNC) fick drygt 20 av de 60 platserna i den nya koalition som bildades i
Doha. Koalitionens ordförande blev Moaz Al-Khatib. USA:s utrikesminister John Kerry lovade
ungefär samtidigt ”direkt stöd” på 60 miljonerdollar till rebellerna..

Vid ett möte i slutet av februari i Moskva var den franske presidenten Hollande och den ryske
presidenten Putin eniga om en politisk lösning för krige. Syriens regering visade tydlig
förhandlingsvilja. Syriens utrikesminister Walid al-Moualem sa (att regeringen är beredd att förhandla
också med beväpnade rebeller. Sunday Times sa Assad att han är beredd att förhandla med vem som
helst.

Tidningen the Independent rapporterade i mitten av mars att myndigheterna uppskattar att mer än 100
brittiska islamister stred på rebellsidan i Syrien. Detta sker samtidigt som extremistgrupper, vissa med
länkar till al-Qaida, sägs ha blivit den dominerande kraften bland rebellerna, skrev the Independent.

Minst 25 människor dog och över 100 människor skadades i Syrien i vad som tros vara ett gasanfall
19/3.. Syrien bad officiellt FN:s generalsekreterare att genomföra en oberoende och neutral teknisk
utredning. Enligt Syrien har terroristgrupper verksamma i landet tillgripit kemiska vapen mot civila i
staden Khan Al-Asal nära Aleppo, vilket senare fick stöd i en rysk undersökning. Ambassadören
erinrade också om att Damaskus hade varnat för att något sådant skulle kunna hända i ett tidigare brev
till FN. FN:s talesman Martin Nesirky erinrade om att Ban Ki-moon och Ahmet Uzumcu,
generaldirektör för Organisationen för förbud mot kemiska vapen (OPCW) delar en ”djup oro” för den
påstådda användningen av kemiska vapen i Syrien.
www.nytimes.com/2013/02/26/world/middleeast/in-shift-saudis-are-said-to-arm-rebels-in-syria.html?hp&_r=0.
www.nytimes.com/2013/02/28/world/middleeast/us-expands-aid-to-syrian-rebels.html?hp&_r=0
31
43

Imars valdes Ghassan Hitto, en syrienfödd amerikansk medborgare och affärsman, till ”blivande
premiärminister” i Syrien av den USA-stödda rebellkoalitionen. 15 av 50 medlemmar i koalitionen
stödde inte valet. Ett par dagar senare avgick Moaz al-Khatib, ledare för koalitionen efter en bitter
intern strid, vilket också diskuteras närmare i kapitel 5.

Ledarna från världens framväxande ekonomier Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika
(BRICS), som representerar en femtedel av världens BNP, två femtedelar av dess befolkning och 1/3
av världens landmassa gav vid ett möte i Durban, Sydafrika i slutet av mars stöd för en syrisk-ledd
politisk process med en bred nationell representation med respekt för Syriens oberoende, territoriella
integritet och suveränitet. Ledarna för BRICS sade också "Vi är bekymrade över hot om militära åtgärder
liksom de ensidiga sanktionerna (från USA och EU)".

Den 25/3 meddelade New York Times att stödet till rebellerna ökat kraftigt. "Med hjälp från CIA har
arabiska regeringar och Turkiet kraftigt ökat det militära stödet till Syriens opposition och upprättat en hemlig luftbro
av vapen och utrustning för upproret mot president Bashar al-Assad. Detta enligt uppgifter från flygtrafiken, intervjuer
med tjänstemän i flera länder och uppgifter från rebelledare. Även med detta vapenflöde från utlandet uppger rebellerna
att de har svårt att bekämpa regeringen.”43. Den luftbro, som började i liten skala i början av 2012 hade
vuxit till att omfatta mer än 160 militära fraktflygtransporter från Jordanien, Saudiarabien och Qatar till
främst Esenboga Airport nära Ankara.

Den nye påven Franciscus den 1 talade i sin första stora predikan för en fredlig politisk lösning på
konflikten i Syrien.

5 maj rapporterade FN:s observatörer att de har indikationer för att rebellerna i Syrien har använt
nervgasen sarin (se kapitel 7).

USA och Ryssland kom överens (7/5) att försöka sammankalla en internationell konferens samma
månad för att komma till en politisk lösning för att avsluta det tvååriga syriska inbördeskriget. USA:s
utrikesminister Kerry sade att om ett sådant utspel blir framgångsrikt, kanske det inte längre är
nödvändigt att överväga att beväpna de syriska rebellerna och nämnde inte att USA & Co redan från
början medverkat till beväpning och utbildning av rebellerna – se tidigare kapitel. Ett par dagar senare
hade rebellkoalitionen tagit avstånd från förslaget till fredssamtal om inte Syriens president avgår och
Vita Huset uppgav att president Assad inte har någon roll i ett framtida Syrien.
www.nytimes.com/2013/03/25/world/middleeast/arms-airlift-to-syrian-rebels-expands-with-ciaaid.html?pagewanted=all&_r=1&
32
44
45

EU (senaste mottagare av Nobels fredspris) beslöt i slutet av maj efter argumentering från främst de
gamla kolonialmakterna Frankrike, Storbritannien att tillåta att EU-länder beväpnade rebellerna i
Syrien.

I maj kom en rapport från den förre mottagaren av Nobels fredspris Mairead Maguire i en
fredsdelegation som just besökt Libanon och Syrien. Rapporten noterades knappast av vanliga
massmedia. I rapporten sägs sammanfattningsvis att ”kriget i Syrien är inte, som det beskrivs, ett inbördeskrig
utan ett krig genom ombud med allvarliga brott mot folkrätten och internationella humanitära lagar. Ett antal länders
(flera mycket mäktiga) skyddande av de utländska krigarna ger dem ett slags ansvarsbefrielse som gör att de ostraffat
kan begå alla slags grymheter mot oskyldiga civila. Krigskonventioner respekteras inte och man kan tala om brott mot
mänskligheten.”44. Enligt en intern NATO-rapport som läckte ut i slutet av maj stöder 70 procent av
Syrien invånare president al-Assad. Tio procent stöder "rebellerna" och 20 procent har ingen åsikt enligt
en artikel med titeln "Efter två års inbördeskrig har stödet för den syriska regeringen och president al-Assad ökat
kraftigt."45.

27/5 beslöt EU att häva vapenembargot mot Syrien, efter påtryckningar från främst de gamla
kolonialmakterna Storbritannien och Frankrike, vilket officiellt möjliggjorde vapenexport till
rebellerna, och stärker al-Qaidas position46.

Sveriges Radio rapporterade åter 16/6 att värvning av svenskar sker till al Qaida-associerade al-Nosra i
Syrien47.

Den 18/6 rapporterar saudiarabisk press att 250 anti-tank missiler överförts under första hälften av
juni från ett land i "Gulfen" till islamiska fundamentalistiska brigader som samarbetar med den Fria
syriska armén48. Överföringen av vapnen hade skett via Turkiet med USA:s samtycke49.

I mitten av juni meddelas att ett stort antal organisationer i USA har gått samman för nationella
aktionsdagar 28/6-17/7 för att protestera mot "USA:s och NATO:s och Israels krig mot Syrien - inga
fler krig - USA ut ur Mellanöstern”50.

Syriens regering i slutet av junirapporterade att 39 lokala rebelledare från Fria syriska armén har
överlämnat sig med sina vapen51.

I början av juli meddelar Ryssland att det finns bevis för en projektil som träffat den syrisk byn Khan
al-Assal innehöll nervgasen sarin och var troligen skjuten av rebeller. Moskvas permanenta
representant till FN har rapporterat detta till FN:s generalsekreterare.

.

Den 18/7 rapporterade Dagens Nyheter att Sverige tackat nej till förfrågan från FN att stationera
svensk trupp på Golanhöjderna. ”Anledningen till att man avstår från att delta i Undof är att uppdraget är
betydligt mer komplicerat och riskfyllt i dag än då mandatet inrättades.”52.
www.counterpunch.org/2012/10/15/a-nobel-laureate-on-the-degeneration-of-the-peace-prize/.
www.worldtribune.com/2013/05/31/nato-data-assad-winning-the-war-for-syrians-hearts-andminds/;www.voltairenet.org/article178779.html. Vi har inte kunnat få uppgiften bekräftad på annat håll.
46
www.irishtimes.com/news/world/europe/eu-nations-allow-syria-arms-embargo-to-lapse-1.1408644
47
sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5566032
48
ANSAmed - BEIRUT, 18 juni
49
www.abna.co/data.asp?lang=3&id=432363
50
www.answercoalition.org/
51
www.independent.co.uk/news/world/middle-east/tal-kalakh-syrias-rebel-town-that-forged-its-own-peace-deal8673695.html
52
www.dn.se/nyheter/varlden/nej-till-svenska-trupper-i-golanhojderna/
33

Den 19/7 rapporteras att den tre månader långa rebelloffensiven mot Syriens regering har
misslyckats53.

Den 20/7 uttryckte Matthew Olsen, direktör för USA:s regerings National Counterterrorism Center att
kriget i Syrien är en samlingspunkt och en träning för ett ökande antal radikala islamister från olika
länder, bland annat inom EU och från USA. Han menar att Syrien är den dominerande stridsscenen
för terrorismen och varnar för att radikala unga muslimer kan återvända till sina hemländer och begå
terroristhandlingar där54.

Den 21/7 uppgav Egypten att landet skulle avskaffa viseringsavgifterna för syrier som en av flera
åtgärder för att lindra de diplomatiska spänningarna mellan de två arabiska staterna. Ex-president
Mursi, medlem av det sunnimuslimska Muslimska brödraskapet, bröt i juni de diplomatiska
förbindelser med Syrien på ett opinionsmöte med sunnitiska islamister som kräver heligt krig i
Syrien.55.

Den 23/7 offentliggjorde media att Pentagon för första gången offentliggjort detaljer i några scenarier
för militär invasion i Syrien i form av ett brev från generalstabschefen general Martin Dempsey till
USA:s senat 22/7. I brevet påpekar general Dempsey att en inblandning kan få oväntade
konsekvenser. Han att USA kan råka förstärka extremisterna eller orsaka användning av kemiska
vapen som man vill ta under kontroll. Dempsey påpekar i sitt brev att en invasion i Syrien automatiskt
kommer att skapa ett andra Afghanistan eller Irak för USA
4.5.3. Iran, Hizbollah och Syrien
Vid striderna om staden al-Qusayr i början av juni
deltog soldater från den libanesiska motståndsrörelsen
Hizbollah, vilket stort uppmärksammades. Hizbollahs
ingripande motiverades av att rebeller i Syrien under
lång tid hade beskjutit Hizbollahdominerade områden i
Libanon .
Hizbollahs flagga
53
www.worldtribune.com/2013/07/19/nato-assad-russia-and-iran-are-prevailing-in-syria/
www.timesofoman.com/News/Article-20084.aspx
55
www.nyhetsbanken.se/news/view.asp?ID=1536
54
34
4.5.4. Relationen mellan Egypten och Syrien.
Vid en intervju med den kände journalisten Mohamed Hassanein Heikal i den egyptiska tv-kanalen CBC
(20/6) påpekade Heikal bl. a att relationerna med Syrien varit viktiga för Egyptens nationella säkerhet och
geopolitik. Beslutet av Egyptens president
Mursi att strax dessförinnan avbryta
relationerna med Syrien och uppmana till jihad
har skadat Egypten. Detta viktiga beslut fattade
Mursi själv utan godkännande av parlamentet
eller regeringen, vilket han inte ska få göra
enligt konstitutionen. Egyptens militär gick
snabbt ut med en kommuniké som hävdade att
beslutet innebar landets nationella säkerhet är
utsatt för allvarliga nytt hot. Mursi har
sannolikt begått brott mot konstitutionen då
han bröt relationerna mellan Egypten och
Den nu störtade Mohammed Mursi med sin organisations
(Muslimska Brödraskapet) symbol.
Syrien56. Egyptens arméstödda
övergångsregering sedan dess försökt att
distansera sig från Mursis beslut, vilket kan
signalera en önskan att återvända till en roll som en mer neutral mäklare i kriget57
56
57
http://www.fib.se/utrikes/item/3129-hot-mot-egyptens-nationella-sakerhet
http://www.nyhetsbanken.se/news/view.asp?ID=1536
35
5. Oppositionen i Syrien
I detta kapitel fokuserar vi på den inhemska och den utlandsbaserade oppositionen, vilket
innebär en viss dubblering eller överlappning med uppgifter i föregående kapitel, men det mesta
är nytt.
En del av den syriska oppositionen utgörs av Nationella koordinationskommittén för demokratisk förändring
(NCC) som säger nej till våld, etnisk-religiös splittring och utländsk inblandning och de vill ha ett
demokratiskt, fredligt regimskifte utan utländsk inblandning och utan våld (Aron Lund kallar
organisationen för National Coordination Bureau, NCB i rapporten ”Divided they stand”). Andra delar av
oppositionen är Syriska Nationella Rådet (Syrian National Council, SNC) med ”Fria Syriska Armén”
(FSA) (som i betydande utsträckning består av wahhabiter och andra rebeller från andra länder) har en helt
annan uppfattning och de välkomnar sådan inblandning och de har fått stor och positiv uppmärksamhet i
massmedia. Dessa har från början stötts av USA och allierade och de är den gruppen som kallas för
”moderata rebeller”. Detsamma gäller den nya koalitionen (Syrian National Coalition) som bildades i
Doha i början av november 2012 på uppmaning av USA:s utrikesminister Hillary Clinton. Den kallar sig
nu ”The Syrian Colation”, och hänvisar i sin ”Mission statement” till Doha-konferensen. . På sin hemsida
(http://en.etilaf.org/) skriver man”The Syrian Coalition, as the legitimate representative of the
Syrian people” och vidare “The establishment of a new political system in Syria forms the
basis for the fight against all forms of terrorism, which is sponsored and produced by the
current regime.Men ingen I Syrien har valt “The Syrian Coalition”. Vi anser att terrorismen är
en product av den politik som USA och Co fort. Den syriska armén är alltsedan 2011 en
huvudkraft mot terrorismen.
Denna av USA och allierade, inclusive Sverige, stödda koalition uppställer följande mål:

To unify support for the joint leadership of the military council, the revolutionary
council, and the FSA

To generate a fund to support the Syrian people through international coordination

To create a Syrian National Legal Committee

To establish a transitional government after receiving international recognition
Som framgår nedan har al-Qaidaassocierade al-Nusra, ISIS och andra antidemokratiska salafister
alltmer framträtt som ledande bland de stridande rebellerna under de senaste 2-3 åren, medan
FSA är en mycket svag organisation med föga lokal förankring. Det har gång efter annan rapporterats att anhägnare gått över från FSA till al-Nusra och ISIS
Enligt en artikel i the Guardian är Khaled Khoja, president of the Syrian National Coalition (SNC).
Han besökte Frankrikes president Hollande i mars och beskrev USA:s planer att träna och utrusta
15 000 syriska rebeller under de kommande tre åren som ett skämt (“joke”) och frågade varför
Washington förbisåg FSA. (http://www.theguardian.com/world/2015/mar/12/syrian-oppositionleader-hits-out-at-wests-cardboard-support). Detta indikerar att USA söker andra allierade i sin
strävan att störta Assad
36
5.1. NCC - den inhemska demokratiska oppositionen
58
I rapporten ”Divided they stand” om oppositionen i Syrien av syrienkännaren Aron Lund till Olof Palmes
International Center sommaren 2012 finns en redogörelse för National Coordination Bureau (NCC), som
bildades nära Damaskus 30/6 2011. Dess centrala
budskap är att den syriska regimen måste ersättas
av en demokratisk regering och att ”revolutionen”
måste ske efter de tre ”Nej-principerna”: Nej till våld,
nej till sekterism, nej till intervention”.
På bilden syns ordföranden för NCC, Hassan Abdel Azim.
NCC är den breda syriska opposition som motsätter sig
utländsk intervention och som media helt förtiger.
I ett mycket tidigt skede våren 2011 skedde under
en period på två månader flera möten mellan
oppositionsgrupper i Syrien och regeringen,
företrädd av presidentens rådgivare Bouthaina
Shaaban med inriktning på demokratiska
reformer. Den 27/6, tre dagar innan NCC
bildades höll denna fredliga del av oppositionen
ett möte på Semiramis hotell i Damaskus.
Detta oppositionsmöte skedde med regeringens
goda minne och några av deltagarna intervjuades av syrisk TV. Regeringen ville visa sin goda vilja och ge
den icke-interventionistiska delen av oppositionen manöverutrymme. Mötet sågs med stor
misstänksamhet av vissa exilsyrier och delar av en mera ”radikal” opposition. Mötet resulterade i ett starkt
uttalande mot regeringen, men man distanserade sig också från utländsk inblandning och väpnat våld.
NCC består av fem av de sex partierna i NDA, National Democratic Opposition, som är en
sammanslutning av nationalistiska och radikala partier som bildades 1979. Det största
partiet i NDA är Democratic Arab Socialist Union (DASU), ett arabnationalistiskt parti
som är Syriens största sekulära oppositionsparti. Det näst största partiet är Syrian
Democratic People’s Party (SDPP), som enligt Aron Lund närmast är ett
socialdemokratiskt parti. I NCC ingår förutom dessa fem partier fyra andra partier,
bland annat två kurdiska partier.
NCC:S symbol.
Den syriska regeringens dialog med den inhemska oppositionen
Syriens regering har dialog med denna inhemska demokratiska opposition, som inte
illegalt samarbetar med utländska stater, som vill störta regeringen. Genom demokratiska förändringar i
Syriens grundlag i februari 2012 är det lättare att bilda politiska partier. Den har möjliggjort bildandet av
ett stort antal partier.
5.2. Syriska Nationella Rådet (SNC)
SNC bildades i augusti 2011, två månader senare än NCC och höll sin första kongress i Istanbul i
september samma år59. Den inhemska oppositionen, NCC, som är motståndare till utländsk inblandning
inbjöds, men avstod från att delta i mötet. Vid ett möte i Tunis med deltagande av drygt 70 länder ”Syriens
vänner” under senare delen av februari 2012 fick SNC brett internationellt erkännande som ”legitim
representant för alla syrier och som paraplyorganisation för alla oppositionsgrupper i Syrien.”. Inför mötet i Istanbul 1
april 2012 hade FSA och SNC inlett nära samarbete.
58
www.syrianncb.org
Ur rapporten ”Divided they stand” om oppositionen i Syrien av syrienkännaren Aron Lund till Olof Palmes
International Center sommaren 2012.
59
37
Muslimska brödraskapet och dess
anhängare dominerar SNC och är en
gren av det internationella Muslimska
brödraskapet. Partiet är ett religiöst
sunni-fundamentalistiskt parti som har
goda relationer med dels
kungadiktaturerna i Gulfen och
Saudiarabien, dels med turkiska grenen
av Muslimska brödraskapet,
premiärminister Erdoğans
SNC:s förre ordförande, uppsalabon Abdulbaset Sieda, i samtal med
utrikesminister Carl Bildt i augusti 2012. Till vänster skymtar Mohammad regeringsparti.
Farouk Tayfour som är den näst högste ledaren i syriska Muslimska
Journalisten Charlie Skelton har i en
Brödraskapet.
ingående kartläggning av ledningen för
SNC i the Guardian i juli 2012 påvisat att denna nästan enbart bestod av exilsyrier60. Denna artikel fick
sedan Johan Croneman att i sin krönika ”Det går att göra journalistik så enkel att ingen förstår” i Dagens
Nyheter 31/7 att påtala den bristfälliga svenska massmediarapporteringen om Syrien och han
rekommenderar Skeltons rapport61. Mot bakgrund av beskrivningen nedan är det föga förvånande att DN
2/8 skriver: ”Men inne i Syrien förlorar den splittrade exiloppositionen alltmer förtroende.”.
Charlie Skelton skriver i en sammanfattning av sin artikel i the Guardian 12/7 2012 ”Dessa talesmän för den
syriska oppositionen säljer förslag på militär intervention och regimförändring, och dominerande massmedia köper det gärna.
Många av “aktivisterna” i den syriska oppositionen är nära och i många fall finansiellt knutna till USA och London, till
de personer som skulle genomföra en intervention. Detta innebär att informationen från dessa källor inte bara handlar om
nyheter – det rör sig om en PR-kampanj.”. Washington Post beskrev (3/8) SNC som “en paraplyorganisation av
rivaliserande fraktioner baserade utanför Syrien”.
New York Times skrev också 1/11 2012 att ”Hundratals oppositionella ska samlas i Qatar nästa vecka för att
försöka bilda en sådan grupp – skenbart i regi av Arabförbundet men i verkligen drivs detta av USA. Utrikesminister
Clinton sade att hon varit starkt engagerat i planeringen av mötet, bland annat genom att rekommendera individer och
organisationer till en ny ledningsstruktur.”. ”Vi har klargjort att SNC inte längre kan ses som den synliga ledaren för
oppositionen” sa Clinton. Hon menar att oppositionen måste inkludera människor inifrån Syrien och andra
som har en legitim röst som behöver höras. ”Dessa obskyra akademiker och aktivister som länge varit i exil har
verkat alltmer ovidkommande i ett inbördeskrig där extrema wahhabiter blir alltmer synliga” skrev New York Times.
Artikeln i New York Times sommaren 2012 bekräftar att:
1. Det är USA som styr oppositionen. Den bild av oppositionen som presenterats av t.ex. Skelton
bekräftas.
2. Det finns nära samarbete mellan USA:s statsledning och extrema utländska wahhabiter, där al-Qaida
finns med.
3. Syriens nationella råd (SNC) som länge och aktivt stötts av USA och flera andra länder, däribland
Sverige, leds främst av personer som inte varit i Syrien på många år, och skulle komma att ersättas av ett
nytt, ”bättre” råd.
4. USA nonchalerar FN och dess stadgar och underminerar en fredlig lösning.
Man erinrar sig uppslutningen bakom SNC av utrikesminister Carl Bildt och andra.
60
61
www.guardian.co.uk/commentisfree/2012/jul/12/syrian-opposition-doing-the-talking?INTCMP=SRCH
www.dn.se/kultur-noje/kronikor/johan-croneman-det-gar-att-gora-journalistik-sa-enkel-att-ingen-forstar
38
5.3. Syriska nationella koalitionen av revolutions- och motståndsstyrkor.
DN skrev 11/11 2012 ”Syriska oppositionsgrupper lyckades efter långa förhandlingar enas om att idag bilda en ny
gemensam front mot regimen i Damaskus”. Avtalet nåddes sedan den dittills dominerande motståndsgruppen
Syriska nationella rådet (SNC) gett efter för påtryckningar från arab- och västländer om att ingå i en ny,
större sammanslutning som ska förbereda sig att ta över när president Bashir al-Assads regering faller62.
Koalitionen har ett råd på 60 medlemmar, av vilka 22 kom från SNC.
Till ordförande valdes Moaz alKhatib som uppgavs vara en
mittenpolitiker. Han har varit
lärare i islamsk sharialagstiftning
och är känd för antisemitiska
yttranden63 och för skarpa,
nedsättande av shia och alawiter.
Sedan han valts bad han världens
länder att beväpna FSA64.
Moaz al-Khatib och Muslimska
Brödraskapets Farouq Tayfour
har krävt att USA skall upphäva
USA: s utrikesminister John Kerry talar till dåvarande ordföranden för Syriska
Nationella Koalitionen, Moaz al-Khatib, under ”Friends of Syria”-mötet den 28
februari 2013 i Rom.
sin taktiska terroriststämpling av
al-Nusra (al-Qaida-krigare i Irak
och Syrien).
Syriska Nationella koalitionen av revolutions- och motståndsstyrkor utfäster sig att vara öppen för alla och vill bilda
en gemensam militär front och en övergångsregering med sikte på internationellt erkännande. Man vill
störta den syriska regeringen och vägrar dialog och förhandlingar med den.
Genast erkände alla EU-länder, USA och snart många andra länder Syriska nationella koalitionen av revolutionsoch motståndsstyrkor som Syriens legitima representant, trots att koalitionen inte behärskade annat än
möjligen en liten del av landets territorium och trots att den inte har någon känd legitimitet bland
befolkningen i Syrien.
I Doha-mötet deltog enligt Svenska Dagbladet (13/11) bland andra svensk-syriska Nadia Driai Bayrakdar.
Inför ett möte arrangerat av Anna Linds Minnesfond på Medelhavsmuseet i Stockholm 28/11 presenteras
hon som medlem i kommittén ”Stöd den syriska revolutionen”. Hon var också inbjuden talare på Socialistiska
Partiets (ett trotskistiskt parti) möte ”Vad pågår i Syrien?” den 13/11 på ABF-huset i Stockholm och
presenterades då som syrisk socialist.
Rebeller på marken tog genast
avstånd från den nya
koalitionen
DOHA-protokollet
Enligt en rapport från mötet av den
algeriske journalisten Noureddine
62
www.dn.se/nyheter/varlden/avtal-enar-syriskt-motstand
www.foreignpolicy.com/articles/2012/11/14/islamist_in_chief
64
en.wikipedia.org/wiki/Moaz_al-Khatib.
63
Qatars premiärminister Sheikh Hamad bin Jassim Al-Thani (till höger)
gratulerar al-Khatib under Syriska Nationella Rådets möte i Doha i
november 11, 2012.
39
Merdaci i The Sham Times (17/12) producerade mötet i Doha ett dokument, ”Dohaprotokollet”, som
skall träda i kraft om oppositionen segrar. Observera att man ingenstans i detta protokoll kan finna någon
antydan om någon fördel för folket i Syrien. ”Syriens vänner”, dvs. USA & Co plockar åt sig godbitar och
syrierna betalar. Syrien skall avväpnas, tvingas förhandla om Golan, avträda landområden till Turkiet, driva
ut Kurdiska Arbetarpartiet, tvingas dra ledningar för gas och olja som gynnar Israel, Turkiet och Qatar,
bryta överenskommelser och kontrakt med Ryssland och Kina och avbryta relationerna med dem och Iran
men tvingas till kontrakt för återuppbyggnad som gynnar Qatar och Förenade Arabemiraten. Däremot
finns inga punkter om demokrati, frihet eller mänskliga rättigheter.
Måste inte varje syrier som frivilligt ställer upp på detta ses som en landsförrädare? Ledningen för Syriska
nationella konferensen av revolutions- och motståndsstyrkor (se kommande avsnitt) har ställt sig bakom
dokumentet.
Syrien skall enligt Doha-dokumentet:
1. minska antalet soldater i den syriska armén till 50 000 man.
2. hävda sin rätt till suveränitet över Golan enbart med politiska medel. Båda parter skall signera
fredsöverenskommelser under USA:s och Qatars beskydd.
3. under överinseende av Förenta staterna göra sig av med alla sina kemiska och biologiska vapen och alla
missiler. Detta måste verkställas i Jordanien.
4. återkalla varje anspråk på Liwa Iskenderun (Alexandretta) och till Turkiets favör dra sig tillbaka från en
del gränsbyar bebodda av turkmener i ”muhafazahs” i Aleppo och Idlib.
5. driva ut alla medlemmar av Kurdistans arbetarparti och utlämna de som efterlysts av Turkiet. Detta
parti skall läggas till på listan över terroristorganisationer.
6. annullera alla undertecknade överenskommelser och kontrakt med Ryssland och Kina som berör
markborrningar och krigsmaterial.
7. tillåta Qatar att dra en gasrörledning gnom syriskt territorium mot Turkiet och sedan vidare till Europa.
8. tillåta en vattenledning att passera genom syriskt territorium från Atatürkdammen till Israel.
9. tillmötesgå krav från Qatar och Förenade Arabemiraten att återuppbygga det som har blivit förstört
genom kriget i Syrien på villkor att deras företag har exklusiv tillträde till kontrakt för återuppbyggnad och
för utnyttjande av syrisk olja och gas.
10. avsluta relationerna med Iran, Ryssland och Kina.
11. avbryta relationerna med Hizbollah och med palestinska motståndsrörelser.
12. ha en regering som skall vara islamisk och icke salafistisk.
Denna överenskommelse ska träda i kraft så snart makten är erövrad av oppositionen.
40
5.4. Oppositionen under 2013 – ökad splittring och ökad extremism
Ghassan Hitto är en syrienfödd amerikansk medborgare och affärsman som valdes till ”blivande premiärminister” i Syrien
av den USA-stödda rebellkoalitionen.
Omkring den 20 mars valdes Ghassan Hitto en syrienfödd amerikansk medborgare och affärsman till
”blivande premiärminister” i Syrien av den USA-stödda rebellkoalitionen. Precis som när USA tillsatt
ledare i Afghanistan och Irak har deras USA-anknytning varit en viktig merit.
Ett par dagar senare avgick Moaz al-Khatib, ledare för koalitionen. Enligt Washington Post65 (24/3) var
”Syriens oppositionskoalition på väg att kollapsa någon dag efter det att al-Khatib avgick och rebeller förkastat
interimsregeringen, vilket slog tanken på en USA-stödd enad front mot president Bashar al-Assad i spillror.”. al-Khatibs
avgång var ett resultat av en bitter intern strid i en rad frågor, från utnämningen av en tillfällig regering till
förslaget från al-Khatib att inleda förhandlingar med den syriska regeringen. Den utlösande faktorn bakom
al-Khatibs avgång var alltså valet av den okände Ghassan Hitto att leda en interimsregering. al-Khatib och
hans anhängare hade motsatt sig bildandet av en interimsregering vid denna tid, liksom åtminstone en del
diplomater från USA. Hittos kandidatur backades dock av den syriska grenen av Muslimska brödraskapet,
och insatserna för att installera honom som Syriens första ”motstånds”-premiärminister betraktades
allmänt som ett försök av Brödraskapet att återfå en del av det inflytande man förlorade när den
ursprungliga oppositionsgruppen, Syriens nationella råd, absorberades in i den bredare syriska koalitionen.
Dagens Nyheter meddelade den 25/3 bara att: ”Ahmed Moaz al-Khatib, ledare för oppositionsgruppen Syriens
nationella koalition, lämnar sin post. Orsaken är att han upplever frustration över bristande engagemang från omvärlden.”
I början av juli avgick så Ghassan Hitto efter att ha misslyckats att bilda en regering under de knappt fyra
månaderna sedan hans valdes.
Hittos avgång kom ungefär samtidigt då oppositionskoalitionen valt en ny ledare med 55 röster mot 52.
Den nye oppositionsledaren Ahmad Assa Jarba anses ha ett nära samarbete med Saudiarabien. Hans
främste rival var affärsmannen Mustafa Sabbagh som stöds av Qatar, som också är känt för sitt stöd till
Muslimska brödraskapet. Man kan fråga sig om att detta är en del av försvagningen av Muslimska
brödraskapet efter statskuppen i Egypten.
65
www.washingtonpost.com/world/syrian-opposition-in-disarray-as-its-leader-resigns/2013/03/24/1652330494ba-11e2-95ca-dd43e7ffee9c_story.html
41
Och på marken är splittringen ännu större
Salafismen är enligt Wikipedia en riktning inom sunniislam som vill gå tillbaka till religionen så som de
själva uppfattar att den lärdes och praktiserades av de tre första generationerna av muslimer efter profeten
Muhammed. Gemensamt för salafisterna är deras idealbild av hur de första muslimska samfunden såg ut
och de menar att de följer Muhammed och hans följeslagare så mycket som möjligt genom sina
handlingar. Salafisterna är bokstavstroende och de anser att de följer de olika religiösa texterna till punkt
och pricka. De menar sig förstå Koranen som profeten och hans följeslagare gjorde. Ordet salaf betyder
förfäder. Wahhabismen som finns bland annat i Saudiarabien kan ses som en del av salafismen.
Enligt Daily Star (14/4) så stärks Syriens regering av de allt tätare rapporterna om al-Nosras al-Qaidaanknytning. USA ”terrorstämplade” i slutet av 2012 al-Nosra, men USA:s ökande stöd till rebellerna
försvagar Syriens regering och förstärker därmed al-Nosras position66. Praktiskt taget alla rebeller som
yttrat sig har förklarat sin uppskattning av hårdföra al-Nosra enligt en artikel i Asia Times Online (22/12)
av den erfarne journalisten Pepe Escobar67. Många – ”mer moderata(!)” olika syriska islamistiska grupper
är ”bara” intresserade av att etablera en islamistisk stat i Syrien, och inte av ett globalt heligt krig. Syrien
har länge väsentligen varit en sekulär stat, men sedan Bashar al-Assad blev president öppnades Syrien både
för internet, olika TV-stationer och för ökat salafistiskt inflytande, bland annat genom saudistött religiöst
material som vällde in, men under viss överinseende eller kontroll av regeringen.(Man kan fråga sig hur
den svenska regeringen och SÄPO skulle reagera vid ett inflöde av religiöst material till Sverige som
predikade heligt krig med alla metoder).
Lund menar att demonstrationerna våren 2011 dominerades stort av sunniter och redan denna vår ökade
den religiösa splittringen dramatiskt, och tog över det socioekonomiskt grundade missnöjet på
landsbygden. ”Fria syriska arméns (FSA) uppgång och fall” heter ett avsnitt i rapporten. FSA bildades av några
avhoppade militärer i Turkiet i juli 2011 och lyftes snabbt fram som rebellernas ”militära ledarskap” av
västerländska media och politiker (och porträtteras fortfarande så i SvT i år). Det blev snabbt klart att FSA
inte var en fungerande organisation enligt Lund. Namnet FSA används då och då av olika rebellgrupper
som vill få utländskt ekonomiskt stöd och mediauppmärksamhet eller som en lös beteckning på rebellerna
Enligt Lund började USA & Co 2012 stödja och finansiera regionala militära ledare, och där blev Syria
Support Group (SSG) en ledande organisation
Aron Lund skriver senare, 11/6 2013, ”Det råder i mina ögon inget tvivel om att en mångfacetterad skara religiöst
konservativa sunniislamiska grupper idag helt dominerar det väpnade motståndet på marken och att olika typer av
ideologiska islamister utgör det enskilt starkaste blocket. Det är, liksom det stora utländska inflytandet över
oppositionsfraktionerna, en viktig fråga som tyvärr sopas under mattan av många av den bredare syriska oppositionens
medlemmar och anhängare, inklusive, vad jag kan se, skribenterna på den här bloggen. Det är också illavarslande för
landets och för hela regionens framtid, även om det är symptomatiskt för tongångarna i svensk Mellanösterndebatt.”68.
Enligt Washington Posts artikel (15/7) "In Syria, infighting between al-Qaida groups and mainstream rebels
undermining revolt" kämpar al-Qaida-liknande grupper mot mer moderata rebeller i en maktkamp som har
undergrävt ansträngningarna att störta Syriens regering. Efter våldsamma sammandrabbningar och
dödandet av två rivaliserande befälhavare, varav en halshöggs, anklagar den mer moderata falangen
offentligt extremisterna för att försöka ta kontroll över upproret.
Denna rivalitet, tillsammans med de mer extremistiska utländska rebellernas försök att införa en strikt
tolkning av islam i områden de kontrollerar har minskat rebellernas popularitet i Syrien samtidigt som
66
www.thedailystar.net/beta2/news/rebels-tie-with-qaeda-boosts-syria-regime/
67
www.atimes.com/atimes/Middle_East/NL22Ak03.html.
68
kildenasman.se/2013/06/11/aron-lund-svarar-anders-romelsjo/;jinge.se/wpadmin/post.php?post=96898&action=edit
42
regimen gör betydande framsteg på marken69. Andra experter menar att beskrivningen av stora
motsättningar mellan ”moderata” och extremistiska rebeller är överdriven, och att detta kan främja
förståelsen och stödet för fortsatt och ökat militärt och ekonomiskt stöd till rebellerna av USA & Co. Till
dessa hör Phil Greaves, en brittisk författare och analytiker, med fokus på Storbritanniens och USA:s
utrikespolitik i främst Mellanöstern efter andra världskriget. Han har ungefär samma bedömning som
5.5. USA:s stöd till oppositionen saknar stöd i befolkningen
Här följer en summering av USA:s intervention i Syrien.
• Enligt Pentagondokument från 2001 planerade USA då att destabilisera Irak, Libyen, Syrien och senare
Iran (Intervju med presidentkandidat Clark mars 2007 i Democracy Now).
• Washington Post skrev 18 april 2011 ”USA :s utrikesdepartementet finansierar i hemlighet syriska politiska
oppositionsgrupper.”
• Förre CIA-agenten Philip Giraldi medgav hösten 2011 att USA var inblandat ”NATO är redan i hemlighet
engagerat i Syrien under ledning av Turkiet som USA:s ställföreträdare”.70
• Vid ett möte 1 april 2012 i Istanbul beslöt USA och drygt 70 andra stater (”Syriens vänner”) att stödja
det splittrade Syriska nationella rådet med vapen och pengar med totalt 130-140 miljoner dollar. USA gav
mest 12 miljoner dollar.
• Al-Qaida deklarerade i februari 2012 via sin högste chef Ayman al-Zawahri att man stödde de syriska
rebellerna. Hillary Clinton medgav samma månad att al-Qaida också arbetade för att störta Syriens
regering71.
• Den brittiska tidningen Daily Star skrev 26/8 2012 i artikeln att “nästan 200 elittrupper (SAS och SBS
trupper) i eller nära Syrien är på jakt efter massförstörelsevapen” Dessa elittrupper åtföljdes av folk från
underrättelseorganisationerna MI6 och CIA, och av franska och amerikanska soldater.
• New York Times har den 4/8 2012 rapporterat att Turkiet, Saudiarabien och Qatar, tillhandahåller
vapen, med hjälp av tjänstemän från CIA som tränar och tar emot rebeller och arbetar med tjänstemän i
utrikesdepartementet.
• I en artikel (24/3) i år ger New York Times många belägg för kraftigt ökat vapenstöd från USA och
allierade till rebellerna i Syrien. ”Med hjälp från CIA har arabiska regeringar och Turkiet kraftigt ökat det militära
stödet till Syriens opposition och upprättat en hemlig luftbro av vapen och utrustning för upproret mot al-Assad, enligt
uppgifter från flygtrafik, intervjuer med tjänstemän i flera länder och uppgifter från rebelledare.”
• Ledningen för rebellerna (SNC, Doha-koalitionen) är tillsatt av USA eller med USA:s stöd, och förre
premiärministerkandidaten Ghassan Hitto bor sedan länge i USA.
• Enligt en färsk opinionsundersökning (Pew) i USA anser 68 % att USA inte bör engagera sig i en annan
konflikt, medan 27 % har annan åsikt.
• 60% anser att oppositionen kanske inte är bättre än Syriens regering.
• 70% är motståndare till att USA beväpnar rebellerna. Bara 20 % stödjer detta, jämfört med 29 % i mars
2012.
69
www.washingtonpost.com/world/middle_east/in-syria-infighting-between-al-qaida-groups-and-mainstreamrebels-undermining-revolt/2013/07/15/d0463894-ed86-11e2-bb32-725c8351a69e_story.html
70
www.theamericanconservative.com, 19 december 2011.
71
www.globalresearch.ca/syria-clinton-admits-us-on-same-side-as-al-qaeda-to-destabilise-assad-government/29524.
43
6. Tidiga rapporter om massakrer
Uppgifterna om antalet döda och sårade i olika händelser i konflikten är osäker och motstridiga uppgifter
är vanliga. Officiella rapporter diskuteras i nästa avsnitt. Redan i tidigt skede fanns uppgifter av denna typ
”De ofta citerade uppgifterna från FN att 3 500 civila har dödats av Assads soldater kommer till stor del från rebellkällor
och är obekräftade. På samma sätt verkar rapporter om massdesertering från den syriska armén och påstådda strider mellan
desertörer och lojala soldater vara ett påhitt. Endast ett fåtal deserteringar bekräftats av oberoende källor”72.
USA:s regering och allierade, som de djupt konservativa diktaturerna Qatar och Saudiarabien, har spritt ut
uppgifter om massakrer av Syriens regering. Dessa uppgifter har visat sig vara felaktiga och man har
kunnat belägga att de i en del fall utförts av USA-stödda infiltratörer i landet. Ett par exempel nedan.
Abu Sakkar som var en ledare för FSA blev världskänd
efter att han synts i en video där skär ut och äter av en
syrisk regeringssoldats hjärta (BBC 2013-07-05).
72
Det statliga TV-programmet BBC publicerade vid ett
tillfälle ett foto av dussintals lemlästade kroppar som
påstods komma från en massaker utförd av regeringen
i Syrien. Det spreds över världen men togs i själva
verket i Irak i mars 2003 av fotografen Marco di
Lauro. Övergrepp i stadsdelen Karm al-Zaytoun i
Homs i februari 2012 fördömdes av USA och en stor
del av världspressen som utan bevis menade att detta
utförts av Syriens regering. Syriens regering förnekar
detta och menar att den utförts av rebeller och
terrorister med utländskt stöd73.
kanaanonline.org/e-bulletin-en/?p=516
www.globalresearch.ca/syria-terrorist-groups-committed-atrocious-massacre-in-homs-to-elicit-internationalsupport-against-syrian-government/29716.
73
44
I Houla skedde en massaker i maj 2012. Syriens regering förnekar att den ligger bakom dödandet av civila i
Homs och Houla och andra massakrer. Den versionen får starkt stöd av den tyske journalisten och
politikern Jürgen Todenhöfer som har intervjuat en av de överlevande från Houla då 108 personer, varav
48 barn dödades. ”Den som beskriver konflikten i Syrien som en ´diktator som dödar sin egen befolkning´ har inte
förstått någonting”, sa Jürgen Todenhöfer efter en intervju med president Bashar al-Assad i tysk TV. Han
På bilden syns en rebell som avrättar syriska regeringsoldater i Aleppo (La Times, 2012-08-02).
menar att delar av den beväpnade oppositionen medvetet mördar civila och sedan via bland annat skakiga
klipp på Youtube visar upp de ofta blodiga offren och ger den syriska armén skulden. Han kallar det här
för ”massakermarknadsföringstrategi” och säger att det är något av de vidrigaste han sett.
En utländsk journalist, Marat Musin, som var i Houla vid händelsen berättar att hela familjer dödades då
mannen var anställd av regeringen, med knivar eller sköts från nära håll. Det är tydligt att massmedia
generellt okritiskt rapporterar en version som passar USA:s regering bäst. Enligt Musin var många av
krigarna i Fria Syriska Armén professionella mördare. Han rapporterar att attackerna utfördes av en enhet
rebeller från Rastan, där hela 700 man ingick. De fick kontroll över staden och inledde rensningsaktioner
mot regeringstrogna familjer, inkluderande även barn, kvinnor och äldre. De dödade presenterades alltså
sedan som offer för den syriska armén74. Men invånare i Houla kände igen flera av mördarna till namnet
som lokala kriminella personer som arbetade för Fria Syriska armén75. Redaktören för världsnyheter på
BBC Jon Williams på BBC medgav i sin blogg 7 juni att det saknades bevis för att den syriska regeringen
eller närstående militär utfört massakern.
Reportern Alex Thomson uppgav 7 juni att oppositionen försökt leda honom in i en eldstrid och försökt
få honom dödad så att skulden skulle kunna falla på Syriens regering.
Ännu har ingen oberoende undersökning skett av massakern i Houla. Men massakern som med stor
sannolikhet utförts av rebeller, med direkt eller indirekt stöd av USA och allierade har använts ”av USA och
74
www.globalresearch.ca/index.php?context=va&aid=31184. ANNA News 31/5 och Frankfürter Allgemeine
Zeitung 7/6 2012. www.bild.de 9/7 och 10/7; Dandridge J. Syria: German author Todenhöfer met with eyewitness
from al-Houla. www.syrianews 10/7
75
Syria News 31 maj 2012
45
NATO för att mer aggressivt och öppet organisera störtandet av Assad. Talesmän för USA och arabisk underrättelsetjänst
medger att CIA finns i södra Turkiet för att förse FSA med vapen. De finns också där för att rekrytera folk”76.
DN skrev 13 juni ”Ögonvittnen och SOHR uppgav
att massakern utfördes av den regimtrogna shabihamilisen efter det att reguljära styrkor bombat området.”
DN skriver dock också ”Regeringen anklagade
däremot ”väpnade grupper” för att han iscensatt
blodbadet, vilket skulle ha skett för att få till stånd en
utländsk militär intervention.”
Även händelserna i byn Treimisa faller inom
Den katolske prästen Francois Murad halshöggs av rebeller den ramen för denna ”massakermarknadsföring”,
även om taktiken denna gång misslyckades. De
23 juni i Gassanieh i norra Syrien (Daily Mail 2013-07-01)
första rapporterna från Treimisa byggde på
osäkra och obekräftade uppgifter och bilder på döda kroppar från rebellkällor. Inte desto mindre
basunerades informationen ut av medierna som en ”ny massaker”. Nu vet vi att vad som skedde i
Treimisa var en militär operation. Någon massaker ägde aldrig rum. Återigen förhastade sig medierna i sin
rapportering.
En massaker på 28 obeväpnade regeringssoldater i oktober 2012 har fått FN att reagera och tala om
krigsförbrytelser på rebellsidan.
Enligt ett vittnesmål från Jacques Beres en av grundarna till Läkare utan gränser rapporterade efter 2
veckors besök i Aleppo sommaren 2012 att 60 % av de sårade som behandlades var rebeller och ungefär
varannan av dem var utlänning77.
Sammanfattningsvis talar mycket för att de tidiga uppgifterna om massakrer av Syriens regering har inget
eller obetydligt stöd. Sannolikt handlar det främst om psykologisk krigföring för att demonisera Assad
och Syriens armé.
6.1. Officiella rapporter om våld av icke oberoende organisationer
Att den syriska regeringen använder våld för att försvara staten och landet mot en utlandsstöd
intervention, där en stor andel av de stridande kommer från andra länder är inte så konstigt. Det har
landet också rätt till enligt FN-stadgan (se avsnitt 2 ovan). Vi har också kunnat påvisa att rapporteringen
av de dominerande massmedia i världen och Sverige ej sällan varit felaktig, liksom den var då det gäller
Libyen. Rapporteringen kan ha påverkas av de rapporterande organisationernas relationer till andra stater
och organisationer.
I krig är det ofta svårt att få tillförlitliga uppgifter, och dessa är också ofta motstridiga, då det finns
tillspetsade, motstridiga intressen. (Denna fråga behandlas också i kapitel 10). Låt oss ändå se närmare på
viktiga organisationer som rapporterar som FN, Amnesty, Human Rights Watch samt från den källan på
plats som ofta citerats, nämligen Syrian Observatory for Human Rights (SOHR). Det är i ett krigstillstånd
viktigt att kort beskriva dessa källor och fundera på om de kan anses vara helt eller delvis fristående, eller
om de har bindning till eller intressegemenskap med någon part i striderna.
76
New York Times 21 juni 2012
Global Research News. Syria jihadist fighters and mercenaries eye formation of Islamic State. 9/9 2012.
www.globalresearch.ca/syria-jihadist-fighters-and-mercenaries-eye-formation-of-islamic-state/5303781
77
46
Syrian Observatory for Human Rights (SOHR)
SOHR har citerats tusentals gånger av BBC och flera internationella nyhetsbyråer men SOHR består bara av en enda man
som från en trerumslägenhet i Coventry, tre mil öster om Birmingham samlar information (SvD 2013-08-02).
SOHR består av en man som bor i ett samhälle utanför London. Han har nära band till regeringen i
Storbritannien och till det Muslimska Brödraskapet. Han har gjort sina beräkningar av dödsfall på osäkra
uppgifter från bl.a. hörsägen, Youtube och Twittermeddelanden. Det är alltså ingen opartisk organisation
och tillförlitligheten i uppgifterna är därför (mycket) tveksamma. SOHR har vid flera tillfällen i tidigt
skede rapporterat om övergrepp från den syriska armén, vilka visat sig sakna stöd eller vara felaktiga.
Al Jazeera
Al Jazeera är en annan viktig informationskälla som finansieras av den diktatoriska monarken av Qatar,
emiren shejk Hamad bin Khalifa Al Thani. Iakttagare har noterat att Al Jazeera aldrig nämner att den
enorma flygbasen för USA:s centrala kommande ligger i Qatar och att 94 % av arbetsstyrkan i Qatar
består av immigranter som väsentligen saknar rättigheter på arbetsmarknaden78. Ett uttryck för Al Jazeeras
vinklade rapportering är att Ben Jeddo, dess chef för nyhetsrapporteringen och chef för Beirutkontoret
avgick i protest mot Al Jazeeras rapportering som innebar en ”förtalskampanj mot Syriens regering, som gjort att
Al Jazeera blivit en ”propagandamaskin” (”propaganda outlet”). Qatar samarbetar nära med USA:s
utrikesdepartement i interventionen i Syrien.
78
Sara Flounders. Syria and US Imperialism, 6/5 2011. www.globalresearch.ca/indexphp?contextva&aid=24659
47
Wikileaks
I sin rapportering har Wikileaks bland annat påvisat att USA sedan flera år etablerat hemliga kontakter
med oppositionen i Syrien. I en artikel ”U.S. secretly backed Syrian opposition groups, cables released by
Wikileaks show” av Craig Whitlock i Washington Post 18/4 beskrivs detta i detalj och artikelförfattaren
menar att de USA-finansierade insatserna utgör en ”långvarigt kampanj för att störta landets ledare”.
Human Rights Watch (HRW)
Denna organisation har vid flera tillfällen kritiserat
Syriens regering för missbruk av mänskliga rättigheter.
Med ökade bevis för att åtminstone en betydande del
av de syriska rebellerna i själva verket är beväpnade
utländska terrorister som finansieras av andra länder
och sedan förs in i Syrien har organisationer som HRW
fått minskad legitimitet. I sin senaste rapport med titeln
"Syrien: Stoppa oppositionens användning av tortyr och
avrättningar"79 medger HRW att "väpnade
oppositionsgrupper har utsatts fångar för misshandel och tortyr
och utfört utomrättsliga eller summariska avrättningar i Aleppo, Latakia och Idlib”.
Mycket av den tortyr som beskrivs syftar till att få tortyroffer att erkänna att de tillhör den regeringen
närstående shabiha-milisen enligt HWR. Det verkar nu som dessa offer var oskyldiga och att den
västerländska pressen, BBC och CNN i synnerhet, var delaktiga i att dölja flagranta brott mot
mänskligheten. Men HRW har också uppgivit att de som utför illdåden är samma grupper som finansieras
79
Syria: End Opposition Use of Torture, Executions www.hrw.org/news/2012/09/17/syria-end-opposition-usetorture-executions
48
och beväpnas av västerländska nationer och "uppmanar länder som bistår oppositionsgrupper att offentligt fördöma
missbruk av mänskliga rättigheter och humanitär lagar av dessa grupper."80.
Rapporter från FN
FN är en oerhört viktig men också en kontroversiell organisation då det gäller oberoende. Vi har i
avsnittet ovan om FN-stadgan och i avsnittet om Libyen kunnat visa att FN stött insatser som inte är
förenliga med FN-stadgan enligt juridisk expertis. Det finns tung juridisk kritik av att insatserna i
Afghanistan och Libyen inte är förenliga med det mandat som FN gav81.
Låt oss se något på Syrien. Vi har i föregående avsnitt presenterat starka belägg för att massakern i Houla
begicks av rebellerna. Kinas FN-ambassadör Li Baodong föreslog (4/6) 2012 att FN skulle begära
förstahandsinformation om Houla-massakern av sin personal i Syrien. Detta var i linje med en begäran
från säkerhetsrådet (27/5) om en fullständig oberoende och transparent undersökning av Houlamassakern. I stället gav FN:s generalsekreterare och flera andra talare vid det informella mötet i
generalförsamlingen (7/6) Syriens regering skulden för massakern, vilket alltså visade sig vara felaktigt.
Representanter för Indien, Kina och Ryssland som representerar 1/3 av mänskligheten hade en annan
uppfattning.82
På bilden syns Karen Koning AbuZayd dela ut ett FN-pris till en
saudisk prins (www.saudiembassy.net).
I augusti 2012 släppte FN en rapport om
mänskliga rättigheter i Syrien83. Enligt
Washington Post säger rapporten också att
väpnade rebeller begick krigsbrott, även
mord, avrättningar utan rättegång och tortyr.
I en rapport (3/12) från FN uppger man att
20 000 människor har dött och att det finns
465 000 flyktingar. Antalet dödsfall är
ungefär hälften så många som i SOHR:s
uppgifter. Man äskar mer pengar för att
hjälpa befolkningen, och nämner att man
gjort framsteg i sina hjälpinsatser, som sker
med regeringens stöd.84
FN-rapporten hade som en av huvudförfattarna Karen Koning AbuZayd, direktör vid den
Washingtonbaserade tankesmedjan Middle East Policy Council. I dess panel sitter representanter för
Exxon, CIA, representanter för Saudi Binladin Group (Osama Bin Laden’s familjs företag) och de tidigare
ambassadörerna till Kuwait, Oman och Qatar. Där sitter även presidenten i US-Qatar Business Council,
vars medlemmar inkluderar Al Jazeera, Chevron, Exxon, ammunitionstillverkaren Raytheon (vars
ammunition användes vid NATO:s operationer i Libyen) och Boeing. Denna jävssituation medför att FNrapporteringens tillförlitlighet måste anses vara tveksam. Varför släpper FN en sådan rapport?
80
Tony Cartalucci. Human Rights Watch: “Syrian Rebels” Guilty of Torture, Murder, 19/9 2012.
www.globalresearch.ca/human-rights-watch-syrian-rebels-guilty-of-torture-murder/5305305
81
Ståle Eskeland. Västvärlden bryter mot aggressionsförbudet i FN-stadgan. Afghanistan Nu nr 2 2011;Ola
Tunander. Libyens geopolitik. Humanitär intervention eller kolonialkrig? Lund: Celanders förlag, 2012
82
Ronda Hauben. The United Nations and the Houla massacre – the information battlefield. 12/6 2012.
www.globalresearch.ca/human-rights-watch-syrian-rebels-guilty-of-torture-murder/31390
83
Tony Cartalucci. UN expert panel concludes Syria regime, militia have committed war crimes against civilians
www.globalresearch.ca/latest-un-syria-report-complied-by-Washington-think-tanker/32386.
84
www.un.org/apps/news/story.asp?NewsID=43659&Cr=Syria&Cr1=
49
I en rapport 17/9 2012 från FN uppger man att våldet ökat kraftigt och kritiserar både regeringen och
oppositionen för detta. Man uppger att 19 000 människor dödats (betydligt färre än SOHR rapporterar)85.
Enligt rapporten har den socioekonomiska situationen försämrats med behov av humanitär hjälp för 2,5
miljoner människor. Man uppgav i slutet av 2012 att mer än 1,2 miljoner människor är på flykt inom
landet, varav hälften är barn.
Amnestys rapporter
Amnesty har också kritiserat våld från den syriska regeringen. Inte heller Amnesty kan ses som en
oberoende organisation, beklagligtvis. 4/7 skriver Amnesty ”Redan i april 2011 krävde Amnesty vapenembargo
för den syriska regeringen, men ej för rebellerna under motiveringen att myndigheterna i Syrien slog ned på fredliga och innan
någon beväpnad opposition framträtt” (”when the Syrian authorities were repressing peaceful protestors, and before any armed
opposition had developed”86).
Som framgår av avsnitt ovan finns starka belägg för att en beväpnad opposition framträdde vid den första
demonstrationen i Daraa. Emsberger menar att Amnestys oberoende är mindre än FN:s. Han skriver att
han väntade att Amnesty skulle följa efter då FN bad om vapenstillestånd, men Amnesty stod fast vid sitt
krav på ensidigt vapenembargo.
Och 2011 gjorde Amnesty ”misstaget” att organisera en
demonstration utanför Syriens ambassad i London
tillsammans med CAABU (Council for Arab British
Understanding, rådet för arabisk-brittisk förståelse)
med kravet att störta Syriens regering. Den
minnesgode erinrar sig att Amnesty gav ut och spred
förfalskade bilder av irakiska soldater som skulle ha
slitit ut barn från kuvöser i Kuwait 1991. Påståendet
att Amnesty fick 500 000 US dollar av Kuwaits
regering för detta har inte förnekats.
I september 2012 släppte Amnesty satellitbilder som visade 600 bombkratrar i staden Aleppo i Syrien87
och påtalar allvarliga konsekvenser för civilbefolkningen. Men man nämner inte att dödandet främst
begåtts av den USA- och -NATO stödda Fria Syriska Armén (FSA).
Amnesty uppger att man finansieras huvudsakligen av medlemsavgifter och offentliga donationer och att
organisationen är oberoende av varje regering, politisk ideologi, ekonomiska intressen och religion.
På Amnestys vanliga hemsida är det svårt att finna information om ekonomiska bindningar. Men i
Amnesty International Limited 2011 Rapport och Redovisning står att Amnesty får stöd av John D. och
Catherine T. MacArthur Foundation, Oak Foundation, Georgia Foundation, Vanguard Charitable
Endowment programmet, Mauro Tunes, och judiska World Service i USA. Man får också stöd från
Storbritannien och EU (EuropeAid).
Uppenbarligen tar Amnesty emot pengar från både regeringar och företags-/finansintressen. Man får
också pengar från ”Open Society”, som kontrolleras av Wall Street-spekulanten och miljardären George
Soros som också finansierar Human Rights Watch och flera andra organisationer som bevakar ”mänskliga
rättigheter” och på detta sätt putsar bilden av sig själv som en spekulant med tvivelaktiga affärer. Han
dömdes för insiderhandel i 2002 i den franska storbanken Société Générale.
Valet av exekutiv chef för Amnesty säger också något om organisationen agenda. Suzanne Nossel,
verkställande direktör för Amnesty International USA, kom direkt från USA: s utrikesdepartement, vilket i
85
www.un.org/apps/news/story.asp?NewsID=42909
Joe Emsberger. Debating Amnesty about Syria and double standards.
mrzine.monthlyreview.org/2012/emsberger060712p.html
87
www.globalresearch.ca/amnesty-international-an-instrument-of-war-propaganda/32271
86
50
sig ifrågasätter Amnesty påstående att man är ”oberoende” av regeringars intressen. Nossel har fortsatt att
främja USA:s utrikespolitik. På Amnestys hemsida nämns särskilt Nossels roll för USA-stödda FNresolutioner om Iran, Syrien, Libyen och Elfenbenskusten. Ser man närmare på verksamheten finner man
att de frågor som USA:s UD arbetar med också har prioritet för Amnesty. Dit hör stöd till USA-stödda
”Pussy Riot”, underminering av regeringen i Syrien och Vitryssland.
I sanningens namn kritiserar Amnesty också amerikansk utrikespolitik, men den kritiken har underordnat
utrymme. Och det är just därför att Amnesty täcker många frågor, men selektivt betonar de som är av
intresse för USA och storbolag, som Amnesty inte är en trovärdig förespråkare för fri opinionsbildning
om mänskliga rättigheter på jorden.
Slutsatsen blir att det föreligger starka kopplingar mellan de mest citerade organisationerna för
rapportering om Syrien och USA:s och andra länders politiska och ekonomiska elit. Detta
påverkar tilltron till deras rapporter.
51
7. Kemiska vapen
5 maj 2013 rapporterade FN:s observatörer att de har indikationer för att rebellerna i Syrien har använt
nervgasen sarin. Reuters skriver: ”FN:s oberoende undersökningskommission om Syrien och mänskliga rättigheter har
samlat vittnesmål från offer för Syriens inbördeskrig och medicinsk personal som indikerar att rebellstyrkorna har använt sarin
nervgas”, sa en av de ledande utredarna igår 5/5.
”FN-kommissionen har inte bevis för att regeringsstyrkor har använt kemiska vapen som är förbjudna enligt folkrätten”, sade
kommissionens ledamot Carla Del Ponte, känd som ledande åklagare vid Internationella brottmålsdomstolen,
ICC. ”Detta var en användning av kemiska vapen av oppositionen, rebellerna, inte av de statliga syriska myndigheterna” tillade
hon.
Syriens informationsminister Omran al-Zoubi förnekar bestämt att Syrien tänker använda kemiska vapen mot
befolkningen.. Han sade våren 2013 att ”kemiska vapen som används av terrorister i Khan al-Assal på Aleppos landsbygd
troligen kom från Turkiet och betonade att anklagelserna från väst om att den syriska armén använt kemiska vapen är
felaktiga.” I början av juli 2013 meddelar Ryssland att det finns bevis för att en projektil som träffar en nordlig
syrisk by innehöll nervgasen sarin och var troligen skjuten av rebeller. Detta är ett stöd till ovan nämnda
uppgifter av den syriska regeringen. Moskvas permanenta representant till FN har rapporterat detta till FN:s
generalsekreterare.
Obama har upprepade gånger sagt att användning av kemiska vapen innebär att en gräns (”a red line”) har
överskridits. Och Syriens regering har instämt! Innebär det nu att han upphör med stödet till rebellerna. Ett par
veckor senare fick vi besked om motsatt beslut.
52
8. Sanktioner
FN:s säkerhetsråd har inte infört några sanktioner riktade mot Syrien men USA, EU och Arabförbundet
har infört sanktioner som så klart förvärrar situationen för befolkningen. 2,5 miljoner syrier hade enligt en
FN-bedömning88 i november 2012 ett akut behov av humanitär hjälp och över 340 000 hade flytt till
grannländerna. Enligt Dagens Nyheter (18/7 2013) så har 1,8 miljoner personer registrerat sig hos
hjälporganisationerna, som slagit larm eftersom de inte har tillräckliga resurser för att hjälpa alla som
befinner sig i de provisoriska flyktinglägren89. Sanktionerna bidrar till att människor inte får de mest basala
mänskliga behoven tillgodosedda. Dit hör dricksvatten, elektricitet, bränsle till matlagning. Sanktionerna
mot Syrien innebär ett aggressivt ekonomiskt tvång som siktar till regimskifte och kränker Syriens
suveränitet. Sanktioner kan aldrig vara tillåtna för att framtvinga en regimförändring och andra stater får
enligt folkrätten inte heller hota med sådana handlingar. Dagens Nyheter rapporterade den 14/7 att ”Två
års inbördeskrig i Syrien har slagit hårt mot landets ekonomi, skriver New York Times. Arbetslösheten har femdubblats,
valutan har reducerats till en sjättedel av sitt värde och skador på offentliga byggnader beräknas till 15 miljarder dollar,
enligt myndigheter och FN-uppgifter. På pappret är sjukvården fri, mat och bränsle subventionerat, men i verkligheten råder
brist på mediciner och bröd och diesel säljs för mer än det officiella priset.”90.
89
90
www.dn.se/ledare/huvudledare/det-finns-att-gora/
www.dn.se/ekonomi/syriens-ekonomi-vacklar/
53
Ekonomiska sanktioner inleddes av USA, EU och Arabförbundet under 2011 under förevändning att
stoppa påstått regeringsvåld mot demonstranter. Som framgår av tidigare avsnitt saknar sanktionerna stöd
i FN-stadgan och internationell rätt.
USA och EU har alltså ensidigt beslutat om en rad långtgående sanktioner riktade mot Syrien. EU har
infört sanktioner som inkluderar investeringsförbud i den syriska oljesektorn och vissa relaterade
exportförbud, begränsningar vad gäller export av utrustning för IT och telekommunikation, en rad olika
förbud på kredit- och finansområdet, restriktioner mot handelsstöd och flygfrakt, och förbud för
Europeiska Investeringsbanken och regeringar att låna ut pengar till Syrien.
I maj 2011 frös EU finansiella tillgångar och införde ett reseförbud. Därefter har nya sanktioner införts.
EU förbjöd export till Syrien av utrustning, varor och teknik som kan användas för "internt förtryck" och
även investeringar i oljebranschen och konstruktion förbjöds. Allt tekniskt och ekonomiskt bistånd
gjordes olagligt. Man har fryst tillgångar och ekonomiska resurser tillhörande Syriens centralbank och
förbjudit leverans av sedlar och mynt dit. Förbud råder mot tillhandahållande av tekniskt och finansiellt
stöd samt av tjänster i samband med utrustning för övervakning av internet och telekommunikation som
ska användas av den syriska regimen samt mot tillhandahållande av viss utrustning eller teknik för
deltagande i vissa infrastrukturprojekt och tekniskt bistånd, finansiellt bistånd samt försäkring eller
återförsäkring i samband med sådana projekt
President Obama utfärdade ett dekret i augusti 2011 om förbud mot export, försäljning eller
tillhandahållande av tjänster från USA till Syrien. USA blockerar investeringar och export av olja från
Syrien. Den 30 maj infördes amerikanska sanktioner mot International Islamic Bank i Syrien. I augusti
2011 införde kongressen sanktioner mot investeringar som direkt och påtagligt kan bidra till av förmågan
hos Syrien att utveckla sina oljetillgångar.
USA och EU har också stoppat satellitöverföring av syrisk TV, som nu går över ryska satelliter istället och
Sverige har stoppat Syrian Airlines.
De upptrappade sanktionerna och frysandet av syriska tillgångar medförde att Syriens valuta föll med 50
%, medan levnadskostnaderna ofta mer än fördubblades. Statsinkomsterna från olja har fallit med
motsvarande 4 miljarder US dollar (25 miljarder svenska kronor) enligt en forskare på Middle East
Institute in Singapore91. I sin senaste rapport om läget i Syrien menar FN:s “Independent Commission of
Inquiry on Syria at the 21st Session of the Human Rights Council in Geneva“ i september 2012 att sanktionerna har
medfört att människor inte får de mest basala mänskliga behoven tillgodosedda. Dit hör dricksvatten,
elektricitet, bränsle till matlagning92. Den baseras på 1000 intervjuer mellan februari och juli 2012.
91
92
www.globalresearch.ca/syria-s-economic-crisis-al-assad-government-roles-back-neoliberal-reforms/32363?print=1
www.un.org/apps/news/story.asp?NewsID=42909
54
9. FN:s roll och fredsplaner
I tidigt skede försökte FN:s säkerhetsråd enas om en resolution som krävde att den syriske presidenten
skulle avgå och som krävde vapenembargo av regeringen, utan att tydligt ställa motsvarande krav på
oppositionen. Kina och Ryssland har lagt in sina veton mot detta och andra liknande resolutionsförslag,
vilket föranlett skarp kritik från USA:s utrikesminister Hillary Clinton.
FN:s förre generalsekreterare Kofi Annan utsågs som medlare i konflikten av FN och Arabförbundet i
slutet av februari 2012 och besökte Damaskus i mars med ett förslag om vapenvila och fred.
Enligt fredsplanens 6 punkter93 skulle parterna förbinda sig att:
1. arbeta med FN:s sändebud i en syrisk-ledd politisk process för att ta itu med de legitima ambitionerna och angelägenheterna för det syriska folket, och att i detta syfte, åtar sig att utse en behörig samtalspartner när man uppmanas att göra det av sändebudet.
2. stoppa striderna och snarast uppnå ett effektivt FN-övervakat vapenstillestånd för att
skydda civilbefolkningen och stabilisera landet. I detta syfte bör den syriska regeringen omedelbart upphöra med trupprörelser och användning av tunga vapen i tätorter och börja dra tillbaka
trupper i och runt tätorter. När detta skett bör den syriska regeringen samarbeta med sändebudet
för att åstadkomma ett hållbart stopp med användning av väpnat våld i alla dess former av alla
parter under effektiv FN-övervakning. FN-sändebudet ska söka liknande åtaganden från oppositionen och säkerställa snabbt humanitärt bistånd till alla områden som berörs av striderna, och
omedelbart godta och genomföra en daglig två timmars humanitär paus.
3. intensifiera takten och omfattningen av frigivning av godtyckligt frihetsberövade personer,
däribland särskilt utsatta kategorier av personer och personer som är involverade i fredlig politisk
verksamhet och omedelbart ge bra information som underlättar detta.
4. säkerställa fri rörlighet och icke-diskriminerande visapolicy i hela landet för journalister.
5. respektera föreningsfrihet och rätten att demonstrera fredligt.
Syriens regering accepterade Kofi Annans förslag (27/3 2012), alltmedan USA och allierade fortsatte med
att beväpna rebellerna94. Vid denna tid krävde USA:s utrikesminister Hillary Clinton att Syriens president
skulle avgå, med stöd av flera stater, däribland Sverige, vilka kallade sig ”Syriens vänner”. Vid mötet i
Damaskus den 1/4 krävde hon att Syrien ensidigt skulle lägga ned vapen i områden där strider pågick.
Varken Syriens regering eller oppositionen kunde i praktiken sedan uppfylla kraven.
Mötet 1 april i Istanbul då USA och drygt 70 andra stater beslöt att stödja det splittrade Syriska nationella
rådet med vapen och pengar bidrog också till att underminera Annans fredsplan.
En vapenvila som proklamerades (12/4) iakttogs delvis en tid, men enligt uttalande av FN (1/5) hade
båda sidorna brutit mot vapenvilan. Mot slutet av maj hade vapenvilan upphört då FSA började en militär
offensiv95.
Vid ett viktigt möte 30 juni i Genève om Syriens framtid under Kofi Annans ledning enades deltagarna
(säkerhetsrådets medlemmar och ett fåtal andra länder) om behovet av en övergångsregering i Syrien.
93
www.svd.se/nyheter/utrikes/syrisk-opposition-i-nyckelroll_6957159.svd.
94
sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5037307
en.wikipedia.org/wiki/Kofi_Annan_peace_plan_for_Syria.
95
55
Även representanter för den sittande regimen kan ingå i en övergångsregering, enligt vad som
överenskommits. Detta kunde ses som en framgång för Kofi Annan och var kanske sista chansen att
rädda hans fredsplan. Det gemensamma dokumentet föreskriver att en övergångsregering bildas genom en
ömsesidig överenskommelse och inkluderar både medlemmar från den sittande regeringen och
oppositionen, rapporterar nyhetsbyråerna Reuters och AFP. Oppositionsgrupper i Syrien har tidigare dock
sagt att de motsätter sig alla former av lösningar som inkluderar medlemmar i den sittande regeringen.
När mötet öppnades underströk FN-sändebudet det kritiska läget:
”Vi kommer alla att dömas hårt om vi visar oss oförmögna att välja rätt väg i dag, sade Kofi Annan. Syrierna blir de
främsta offren och deras död kommer inte enbart att bero på mördarnas handlingar utan även på er oförmåga att överbrygga
era meningsskiljaktigheter”96.
Kofi Annans förslag att ha med även Iran i diskussionerna om Syrien hade hela tiden blankt avvisats av
USA. Kofi Annan själv har i en intervju i franska Le Monde (7/7) förklarat att det var dags att titta på de
länder som finansiellt och militärt stöder rebellerna i Syrien, vilket undergräver säkerhetsrådets bedömning
att en nationell enhetsregering bör bildas i Syrien. Det var ovanligt franka ord för att komma från en
medlare och det går inte att missförstå att Annan syftade på USA, Frankrike, Gulfstaterna och deras
vänner.
9.1. Kofi Annans efterträds som medlare av Lakhdar Brahimi
Den 2 augusti meddelade massmedia att Kofi Annan lämnar sitt medlaruppdrag för FN och
Arabförbundet. Anledningen sades vara att han inte fått tillräcklig uppbackning i FN:s säkerhetsråd.
Alla länder beklagar att Kofi Annans avhopp. Genast föll anklagelser om vems fel det var att han
misslyckats att skapa fred i Syrien. Vi menar att främst hållningen från USA och “Syriens vänner” med
långvarigt stöd till “motståndsmännen”, som vanligen kommer från andra länder, med vapen och pengar var
avgörande. Hillary Clinton, Carl Bildt m.fl. har sedan länge krävt att Syriens president ”måste bort”,
medan Annan arbetade för en dialog mellan Syriens regering och “motståndsmännen”. Både Syrien och
Ryssland ville ha kvar Annan. Hans avgång ökade rimligen svängrummet för fortsatta undermineringsoch interventionsinsatser av USA och dess allierade, i strid med FN-stadgan.
Den sjuttonde augusti, dvs. två veckor senare övertog den erfarne 78-årige FN-diplomaten Lakhdar
Brahimi Kofi Annans uppdrag. I oktober proklamerade han en vapenvila vid en religiös högtid, en
vapenvila som inte hölls. Brahimi var tidigare FN:s särskilda sändebud i Irak och Afghanistan. Han
spelade en viktig roll då det gällde att hitta kandidater till den nya regeringen i Irak efter Saddam Hussein.
Han avgick som sändebud i Irak i visst missnöje med delar av USA:s politik.
Brahimi sa inför FN: s generalförsamling 29 november 2012:
”Naturligtvis vill ingen se en kollapsad stat i Syrien. Ingen vill se staten och dess institutioner dö bort, laglöshet, krigsherrar,
ökning av kriminalitet, narkotika, vapensmuggling och, värst av allt, sekteristiska stridigheters fula ansikte i Syrien.
Därför, bör det enda alternativet vara förhandlingar.”
9.2. Internationellt initiativ för att stoppa kriget i Syrien
Ett initiativ togs i slutet av 2012 för att sända en delegation av högt uppsatta personligheter i det
internationella civila samhället till Syrien i syfte att öppna en nationell dialog mellan de viktigaste politiska
96
Dagens Nyheter 30/6 2012. www.dn.se/nyheter/varlden/overenskommelse-i-geneve-om-syriskovergangsreregering.
56
och sociala krafterna för att bereda en väg för en politisk lösning. Medan USA och andra (EU-länder)
arbetar för en militär lösning arbetar andra för fred, liksom FN.
Vi presenterar nedan ett utdrag ur uppropet:
”Vi som står bakom detta ingår i det internationella civila samhället och har blivit alltmer oroliga för den hemska
blodsutgjutelsen bland det syriska folket och stöder ett politiskt initiativ på grundval av faktainsamling vid en studieresa till
Beirut och Damaskus i september 2012. Detta initiativ består i att sammankalla en delegation av högt uppsatta
internationellt kända personligheter för en resa till Syrien för att diskutera den nuvarande situationen med de viktigaste
politiska aktörerna och bana väg för en politisk förhandlingslösning av den väpnade konflikten i Syrien som allvarligt hotar
världsfreden och Syriens existens som en självständig och suverän nation.
Vi stödjer därför en politisk lösning med följande kriterier:
1. Vi stöder helt en politisk process som bör inledas med förhandlingar och vapenvila. Detta bör gå hand i hand med
nedtrappning och demilitarisering som gör att det syriska folket får trängande hjälpbehov tillgodosedda och möjlighet att
fredligt uttrycka sin vilja och så småningom vid valurnorna.
2. Eftersom varje lösning måste grundas på det syriska folkets suveräna vilja förkastar vi kategoriskt alla typer av militär
intervention, varifrån den än kommer.
3. Att respektera den suveräna rätten till självbestämmande innebär att respektera de demokratiska och sociala rättigheter
hos den stora majoriteten av folket. Därför bör ingen större politisk kraft uteslutas på förhand. En hållbar, fredlig lösning
måste bygga på en konstitutionell process som möjliggör att fria val anordnas av en övergångsregering som ett resultat av
förhandlingarna.
4. Eftersom konflikten har sett ett växande instrumentalisering av sekteristisk tillhörighet, vilket försvårar det politiska
enandet av folket baserad på demokrati, stöder vi alla initiativ och tendenser bland de befintliga politiska och militära
krafter som främjar religiös tolerans på basen av lika rättigheter för alla medborgare.97
9.3. Fredsförslag av Syriens regering i januari 2013
Vid ett möte 6 januari lade Syriens president al-Assad fram ett fredsförslag, som är förenligt med FN:s
fredsförslag. Inledningsvis sade han ”Syrien har alltid varit, och kommer att förbli, en fri och suverän stat som inte
accepterar underkastelse och förmynderskap, vilket varit en olägenhet för väst, så de försökte försvaga Syrien. Men
västvärlden är inte hela det internationella samfundet. Ryssland och Kina, och många andra länder vill inte att utomstående
ska lägga sig i länders inre angelägenheter och destabilisera regionen.”
”Vi har inte någonsin förkastat en politisk lösning och vill ha dialog och sträcker ut våra händer till dem som vill föra
Syrien framåt men inte till extremister som inte tror på annat än i blod, död och terrorism”.
”Det första steget måste inledas med att stater stoppar finansiering och härbärgering av beväpnade män och att
terroristaktioner upphör så att återkomsten underlättas för syrier som flytt inom och utom landet. Därefter ska
försvarsmakten upphöra med alla militära operationer, fastän försvarsmakten har rätt att svara om säkerheten hotas för
hemlandet eller dess medborgare.
För det tredje ska den nuvarande regeringen inleda intensiva samtal med alla grupper, partier och organisationer i Syrien i
öppna dialoger för att kunna hålla en nationell dialog konferens med deltagande av alla som önskar en lösning i Syrien,
”from inside and outside Syria”.
I det andra steget kallar den nuvarande regeringen till en omfattande nationell konferens för att uppnå ett traktat som
respekterar Syriens suveränitet, enhet och territoriella integritet. Utländsk inblandning och alla former av terrorism och våld
förkastas, eftersom detta traktat ska dra upp den politiska framtiden för Syrien och föreslå konstitution och rättssystem och
beskriva politiska och ekonomiska funktioner, förutom avtal om nya lagar för partier, val, lokal förvaltning mm. Vidare
måste det nationella traktatet underkastas en folkomröstning.
97
www.peaceinsyria.org/mission.html
57
För det tredje bör en breddad regering etableras med representanter för olika delar av samhället.
Konstitutionen underkastas därefter en folkomröstning. Sedan den har ratificerats antar den breddade regeringen de lagar
man kommit överens om i den nationella konferensen, inklusive vallag, och sedan sker parlamentsvalen.
Slutligen bildas en ny regering baserad på valresultatet.
Vidare bör en konferens för nationell försoning hållas som kan ge amnesti för dem som gripits på grund av tidigare
händelser. Dessutom behövs återuppbyggnad och kompensation till de drabbade medborgarna.”
Detta fredsförslag tegs antingen ihjäl eller avspisades, ibland med nedsättande kommentarer, av
massmedia.
9.4. Fredsförslaget av Rysslands och USA:s utrikesministrar i maj 2013
USA och Ryssland kom överens (7/5) att försöka
sammankalla en internationell konferens 9 juli 2013 för att
komma till en politisk lösning för att avsluta det tvååriga
syriska inbördeskriget. USA:s utrikesminister Kerry sade att
om ett sådant utspel blir framgångsrikt, kanske det inte
längre är nödvändigt att överväga att beväpna de syriska
USA:s utrikesminister John Kerry.
rebellerna. (Han bortser från att USA har själv och via
allierade från tidigt skede stött beväpning och utbildning av
rebellerna – se tidigare kapitel).
Kerry sade att det var upp till det syriska folket om Assad bör avgå. Dessförinnan hade USA hela tiden
sagt att ”Assad måste bort”, inte minst via förra utrikesministern Hillary Clinton, med instämmande av Carl
Bildt.
Kerry menade att Obama-administrationen kunde överväga att avvakta med att ge vapen till utvalda
enheter av den syriska oppositionen om fredsstrategin kan utvecklas. Kerry sade att den internationella
planen från överenskommelsen i Genève förra året måste vara färdplanen för fred. ”Den borde inte vara en
bortglömd kommuniké av diplomati”, sade han. Fredsförslaget hälsades allmänt med tillfredsställelse runtom i
världen, bl.a. inom EU.
Förslaget till fredsplan kunde ses som en framgång och som ett utslag av att USA ändrat sin Syrienpolitik.
Ändringen kunde också förklaras av framgångar för den syriska regeringen och armén mot rebellerna och
vara ett uttryck för att USA vill vinna tid i ett fortsatt ”unconventional warfare”. Den fortsatta utvecklingen
visade tydligt att detta med fredskonferens inte var allvarligt menad av USA. Ett par veckor senare hade
USA officiellt beslutat att beväpna rebellerna EU beslöt ungefär samtidigt att tillåta att EU-länder
beväpnar rebellerna i Syrien.
Redan inom ett par dagar hade den av USA & Co sanktionerade nya ledningskonstellation för rebellerna
"Syriska nationella koalitionen av revolutions- och motståndsstyrkor” tagit avstånd från förslaget till fredssamtal om
inte Syriens president avgår. Under eftermiddagen den 8/5 kom ett meddelande från Vita Huset om att
den demoniserade president Assad inte har någon roll i Syrien framöver. Detta innebär en helomvändning
från John Kerrys uttalande att det är upp till det syriska folket att bestämma om Assad ska avgå eller inte.
58
10. Massmedias rapportering
Man brukar säga att sanningen är ett av krigets första
offer. Samtidigt är det svårt att hitta öppet cyniska
makthavare. Man brukar säga att ”deras ideologi”
bäddar in dem i ett synsätt, som möjliggör att de lever i
en slags acceptans av situationen, trots krigens oerhörda
konsekvenser, i form av offer. Det framstår heller inte
som intressant att försöka avgöra om en makthavare, t
ex en president, ljuger med berått mod. Det verkar mer
fruktbart att försöka förstå de mekanismer som driver
fram argumenteringen att ett anfall på ett främmande
land är ett försvar. Vad är det för processer som
formerar propagandan?
Herman & Chomsky (1988) skriver i sin bok om den
propagandamodell som massmedia i USA
huvudsakligen använder, och som fortfarande är aktuell
ännu efter ett kvartssekel:
Massmedia fungerar som ett system för kommunikation av meddelanden och symboler till allmänheten.
Uppgiften är att roa, underhålla, informera, och inskärpa hos individerna värden, föreställningar och
uppförandekoder för att integrera dem i samhällets strukturer av institutioner. I en värld med
koncentrerad rikedom och stora konflikter kring klassintressen krävs systematisk propaganda för att
fullfölja denna roll. I länder där maktens spakar är i händerna på statsbyråkratin kompletteras
mediamonopol med officiell censur, vilket visar att media tjänar den dominerande elitens mål. Det är
mycket svårare att se ett propagandasystem i arbete när media är privatägda och en formell censur saknas.
Det är särskilt påtagligt när media aktivt tävlar om att, periodvis attackera och avslöja felgrepp hos företag
eller myndigheter, samtidigt som media starkt målar upp bilden av sig som talesmän för yttrandefrihet och
allmänhetens röst. Vad som inte är påtagligt (och inte diskuteras i media) är den kritik som framförs är
begränsad, lika litet betydelsen av de stora skillnaderna i resurser har för tillgången till privata media och
dess utnyttjande.
En propagandamodell fokuserar i stället på denna skillnad i resurser och makt, och dess effekt på flera
nivåer av massmedias prioriteringar. Den spårar rötterna till att pengar och makt har förmågan att filtrera
nyheter, så att de passar att trycka, marginalisera missnöjet, och tillåta att regering och förhärskande
privata intressen får igenom sitt budskap till allmänheten.”
Sammanfattningsvis bygger Herman & Chomskys (ibid.) modell huvudsakligen på förekomsten av ett
antal ”filter”. Dessa är:
(1) De dominerande massmediabolagens storlek, det koncentrerade ägandet, ägarnas rikedom, och
inriktningen på att skapa vinster.
(2) Massmedias primära inkomstkälla är annonser, med allt vad det innebär av påverkan.
(3) Media förlitar sig på den information som tillhandahålls av regering och affärsliv samt deras experter
och andra maktorgan.
(4) Negativ återkoppling; moteld, ”dementimaskiner”, påtryckningar från organisationer, företag, för att
disciplinera media
59
(5) Propaganda i form av antikommunism/antivänster (och idag antiterrorism) som en nationell religion
och kontroll mekanism
Dessa element interagerar och förstärker varandra. Råmaterialet till nyheter måste successivt passera filter,
vilka endast lämnar en tvättad återstod som duger att trycka. De lägger fast förutsättningarna för
diskussioner och tolkningar, och definierar i första hand vad som är värt att trycka som nyheter. De
förklarar basnivån och vilka operationer som propagandamaskinen måste svara upp mot.
Genom de mekanismer som Herman & Chomsky (ibid) beskriver etableras en medial hegemoni, en
förhärskande syn. Denna världsbild hamras in med sådan kraft i huvudena på USA:s medborgare att
många tar den för given. ”Så är ju situationen, det vet ju alla. Det är bara avvikare och extremister som hävdar något
annat”. Dessutom är information från regeringsorgan den dominerande källan. Därmed har USA:s regering
och närstående kretsar lyckats etablera en härskande ideologi, en hegemoni. ”Det finns i stort sett bara en
världsbild, och det är den ”vi” beskriver för er.”
I en senare, omfattande analys av mediesituationen i USA framkommer att ingen väsentligt ändring skett98
För den ledande tidningen New York Times var källan till nyhetsinformation om Irak under perioden april
2004- juli 2007 i 66 % regeringskällor, i 12 % allierade regeringar, i 6 % militären och i 6 % händelser i
Irak. DiMaggio visar i en särskild analys hur de ledande massmedia felrapporterar och reducerar
betydelsen av en viktig antikrigsdemonstration 15 september 2007. ”On nearly every major point, the mainstream
press distorted the news and conveyed serious misinterpretations of the reality on the ground”. CNN och andra media
rapporterade ganska noga dödsfall bland USA:s soldater i Irak, och de framställdes inte sällan som hjältar.
Mycket sällan rapporterar man om de mångdubbelt fler som dödats av USA:s trupper i Irak. Man erinrar
sig att president Obama i sitt tack till de soldater som vänt hem från Irak berörde dödsfallen bland USA:s
soldater i Irak, men inte nämnde ett ord om de upp mot 1 miljon dödade irakier till följd av kriget, ungefär
200 gånger fler än antalet dödade soldater från USA. DiMaggio nämner också att progressiva kritiker av
USA:s massmedia vanligen möts med fientlighet också inom akademiska kretsar, där man inte gärna vill
höra att det kapitalistiska ägandet av media är skadligt för demokratin. Han visar också att tidningar som
ägs av multinationella bolag har en mer positiv skildring av USA:s krig i Irak än andra tidningar.
En viktig orsak är nog att ägarna av de stora massmedia värderings- och klassmässigt står det ekonomiska
och politiska etablissemanget nära, eller snarare är en del av det ekonomiska etablissemanget. Det har
under senare år skett en väldig koncentration av ägandet av massmedia till få aktörer. I USA äger 2011 6
bolag 90 % av mediemarknaden, jämfört med 50 bolag år 1983. De sex bolagen är: General Electric
(NBC, Universal), Newscorp (Fox & Wall Street Journal), Disney, Viacom (Paramount & MTV) och Time
Warner (CNN, Time, Warner Brothers) och CBS. De är börsbolag som strävar efter största möjliga vinst
åt mäktiga aktieägare. Man kan inte vänta sig att deras massmedia, och journalister, bedriver någon
oberoende journalistik, även om intressanta uppgifter då och då kommer fram.
Så kallade inbäddade journalister
Under Irakkriget myntades begreppet “inbäddad” om journalister som följde de amerikanska och brittiska
trupperna under sin rapportering. De följer med förbanden och de får se det som ledarna låter dem se.
Resultatet blir likriktade reportage med ett innehåll som passar den krigförande statens intressen.
Presskonferenser i ett krigsskede blir ett sätt för en krigförande stat att visa upp de krigshandlingar som
anses lämpliga med uppvisning av kartor och aktioner som svårligen kan ifrågasättas av någon som inte
var med. När NATO:s krig drar igång ställs medierna inför en flodvåg av information från NATO.
NATO håller presskonferenser på sitt huvudkvarter i Bryssel. Dit kommer journalisterna och lyssnar på
NATO-talesmännen rapporter. De sitter i rader och när de skall ställa frågor så får de räcka upp handen
98
DiMaggio, 2008.
60
precis som i ett klassrum. Det är hela tiden NATO som har den psykologiska kontrollen. Alla stora
mediebyråer kommer till klassrummet och det är hela tiden NATO som har den psykologiska kontrollen.
På så sätt kablas NATO:s ord ut över hela världen. Många av de artiklar som skrivs i Sverige om NATOländernas krig har sitt ursprung i klassrummet. Samtidigt som NATO håller presskonferens så kommer
ständigt uttalanden från de krigförande ländernas ledare. Pressträffar hålls i Pentagon, London och Vita
Huset. Resultatet blir att NATO dominerar rapporteringen om sina krig.
När NATO i december 2012 gick ut med att de skulle sätta upp patriotmissiler längs gränsen mot Syrien
så höll de naturligtvis en presskonferens. NATO-chefen Rasmussen sa att tanken på att rikta missiler mot
Syrien var “defensive only” och att han oroade sig för rapporter om att Syriens regering “överväger att
använda kemiska vapen”. Dessa “fakta” fördes naturligtvis ut genom medierna världen över.
10.1. Strategin för okonventionell krigföring, en manual för kriget mot
Syrien.
”Amerikanska insatser med okonventionellt krig (OK) avser att utnyttja en fientlig makts politiska, militära, ekonomiska
och psykologiska sårbarhet genom att utveckla och upprätthålla en motståndsrörelse som kämpar för att uppnå USA: s
strategiska målsättningar … För överskådlig framtid kommer de amerikanska styrkorna främst engagera sig i irreguljär
krigföring (IK) verksamhet. ”
Så inleds 2010 års handbok99 i okonventionell krigföring. En handbok utarbetad för den amerikanska
militärens specialstyrkor. En genomläsning av manualen är avslöjande läsning eftersom USA i detalj anger
hur man arbetar för störta en regering genom att beväpna gerillastyrkor. Dessa hemliga krig är varken
godkända av kongressen, och inte heller av invånarna i de nationer vars liv offras för att USA ska uppnå
sina militära och politiska målsättningar.
Ett citat av president John F. Kennedy från 1962 inleder manualen. Citatet illustrerar Washingtons
övertygelse att amerikanska styrkor har rätt att destabilisera, infiltrera, mörda, omstörta - allt i
tjänst för att uppnå utrikespolitiska målsättningar.
”Det finns en annan typ av krigföring -ny i sin intensitet, gammal till sitt ursprung gerillakrig, subversion, rebeller, mord,
krig genom bakhåll istället för öppen strid, genom infiltration istället för aggression, att söka segern genom att nöta ner och
utmatta fienden istället att möta honom.”
En aspekt av OK som kan uppfattas som särskilt frånstötande - bortsett från de uppenbara
kränkningarna av folkrätt och suveränitet, förlust av människoliv, egendom, etc. – är de aggressiva
försöken att psykologiskt vända en befolkning mot en regering.
I det arbetet använder USA planmässigt sociala medier för att samordna protester och sprida falska
berättelser. USA har under det senaste åren kraftigt ökat budgetanslagen till subversiv verksamhet på
webben. Dagens Nyheter skrev den 31/7 ”En topphemlig programvara från NSA tillåter analytiker att söka genom
enorma databaser med e-post, chatthistorik och surfstatistik, avslöjar tidningen the Guardian.”
I juli 2011 anslog försvarsdepartementet 42 miljoner dollar till den amerikanska militären för att
”upptäcka, klassificera, mäta och spåra idébildning samt utveckla och sprida idéer och koncept” inom sociala medier.
Wired magazine kallar projektet för Pentagons ”propagandamaskin för sociala medier”.
USA har historiskt genomfört okonventionell krigföring till stöd för omstörtande verksamhet som
Contras i Nicaragua 1980 och till en gerilla för att besegra en ockupationsmakt såsom med Mujahedin på
1980-talet i Afghanistan. Ett annat exempel är UCK-gerillan i Kosovo.
I Libyen genomfördes kriget med NATO-mantel men USA ledde i kulisserna. Den storskaliga
okonventionella krigföringens framgång på marken berodde främst på NATO:s bombanfall och
underrättelseförmedling till ”rebellerna”.
99
www.syriensolidaritet.se/wp-content/uploads/2013/07/TC18-01-Unconventional-
61
I Syrien har USA & Co sedan flera år tillbaka gett råd och stöd till rebellerna. På nästa
aggressionsnivå tänker de sig ”genomföra begränsade attacker mot militära mål”. Andra alternativ diskuteras,
flygförbudszon med attacker på flygfält, inrättandet av ”buffertzoner” där rebellerna kan ta skydd. Allt
detta beskrivs i manualen för okonventionell krigföring.
För att skaffa sig så brett stöd för denna krigföring som möjligt och utsträcka den till nya grupper
som normalt sett är motståndare till USA:s krig så kallar de i Syriens fall krigföringen för en
”revolution” och sprider ut att den breda proteströrelsen som fanns mot Syriens regering plötsligt
övergick till väpnad kamp. I själva verket kan inte proteströrelse plötsligt övergå till en omfattande väpnad
kamp, utan den måste planeras och förberedas lång tid i förväg. Den stora oppositionen bestående av
tiotals olika partier för ingen väpnad kamp men det gör däremot de rebeller som USA-alliansen har
beväpnat.
Ett Wikileaks dokument visar att USA redan 2005 att identifiera ”möjligheter” att avslöja ”sårbarheter”
i den syriska regimen och orsaka sekteristisk/etnisk uppdelning, oenighet inom den
militära/säkerhetsapparaten och ekonomiska svårigheter. OK-manualen instruerar specialstyrkorna att
”utnyttja en fientlig makts politiska, militära, ekonomiska och psykologiska sårbarhet.”
Manualen beskriver svårigheterna med att få stöd från befolkningen: ”I nästan varje scenario måste
motståndsrörelsen hantera en befolkning där en aktiv minoritet stödjer regeringen och en lika liten militant fraktion som
stödjer motståndsrörelsen. För motståndet ska lyckas måste den övertyga den osäkra mittenbefolkningen … att acceptera dem
som en legitim styrka. En passiv befolkning är ibland allt ett väl underbyggt uppror behöver för att gripa den politiska
makten. ”
För att förmå den ”osäkra mittenbefolkningen” att stödja upproret, rekommenderar manualen att ”skapa
en atmosfär av brett missnöje genom propaganda och politiska och psykologiska insatser för att misskreditera regeringen.”
När konflikten eskalerar, så bör de ske en ”intensifiering av propagandan … för att psykologiskt
förbereda befolkningen för upproret”. Det bör utvecklas lokal och landsomfattande ”agitation” –
anordnande av bojkotter, strejker och andra insatser för att öka missnöjet. I nästa steg: ”infiltration av
utländska organisatörer och rådgivare och utländsk propaganda, material, pengar, vapen och utrustning.”
Ytterligare ett steg i kriget tas genom att upprätta ”nationella frontorganisationer” (t.ex. Syrian
National Coalition) och befrielserörelser (t.ex.. Fria syriska Armén) ”som skall förmå större delen av
befolkningen att acceptera det ökade politiska våldet och sabotagen”- och ”individer eller grupper som bedriver sabotage i
städerna”.
Hur skall den passiva majoriteten av befolkningen förmås att acceptera oppositionsgruppernas
våld? Manualen har svaret:
”Om vedergällning (från regeringen) inträffar kan motståndet utnyttja de negativa konsekvenserna att samla mer sympati och
stöd från befolkningen genom att betona de uppoffringar och umbäranden motståndet genomlider på uppdrag av ”folket.” Om
vedergällningen är ineffektiv eller inte förekommer kan motståndet använda detta som bevis på dess förmåga att föra effektiv
kamp mot fienden. Dessutom kan motståndet skildra oförmåga eller ovilja av fienden att hämnas som en svaghet, vilket
kommer att demoralisera fienden och ingjuta en tro att de kommer lida nederlag.” 100.
100
globalciviliansforpeace.files.wordpress.com/2012/02/special-forces-uw-tc-18-01.pdf IW-dokumentet som kallas
TC 18-01; publicintelligence.net/u-s-army-special-forces-unconventional-warfare-training-manualnovember-2010;Warfare-Nov-2010.pdf; www.syriensolidaritet.se/?p=837; www.globalresearch.ca/going-rogueamerica-s-unconventional-warfare-in-the-middle-east/31766.
62
10.2. Erfarenheter från Syrien
Hermans och Chomskys modell och USA-manualens riktlinjer är förenligt med att viss väsentlig
information som inte direkt är i etablissemangets intresse rapporteras. Vi har gett flera exempel på det
ovan, till exempel om rapporteringen av massakrer. Men vi har också gett flera exempel på vinklad eller
felaktig rapportering i dominerande massmedia. Här kommer ett fåtal kompletterande uppgifter.
Journalisten Lizzie Phelan, som varit i Syrien 2011 har i en tänkvärd intervju i New York Times påtalat
generellt vinklad rapportering från Syrien av de stora massmedia, och kopplar detta till intressen hos ägare
och dominerande politisk opinion101.
Massmedier accepterar trots allt vanligen den version som passar USA:s regering bäst. Ofta beskrivs
Syrien som det ”stängda landet”, där ingen opposition tillåts. Ändå kunde journalisten Hans Öhrn, Kenneth
Lundgren och Hashim Al-Malki besöka Syrien i maj och intervjua oppositionen mot Assad på dess eget
101
Lizzie Phelan vs. the New York Times. Counterpunch, nr 3 1-15.2, 2012. www.counterpunch.org
63
kontor i centrala Damaskus. Samtidigt underlåter medierna ofta att rapportera om sådant som motsäger
den gängse bilden av Syrien. Syrien sköt i slutet av juni ned ett turkiskt stridsflygplan över landets luftrum,
vilket är tillåtet enligt internationell rätt. Medierna har mycket sparsamt rapporterat att försvarsministern
och en general i Turkiet inte fann belägg för att det turkiska flygplanet som sköts ned i juni skulle ha
träffats av en missil på internationellt vatten, vilket premiärminister Erdoğan påstod. Denna händelse
skedde tre dagar före ett NATO-möte.
Det är skrämmande att massmedia inte ifrågasätter då NATO i hårda ordalag sommaren 2012 sluter upp
bakom Turkiets militära intrång på Syriens territorium, liksom att Sveriges regering inte ifrågasätter
NATO:s reaktion. Kan man för resten verkligen tro att det turkiska flygplanets överflygning av Syriens
luftrum 24 juni, tre dagar före ett inplanterat NATO-toppmöte, var en handling av enbart Turkiet och ett
misstag? Senare laddade Turkiet upp militärt mot Syrien, som man tidigare hade en god relation till.
7 maj 2012 ägde det första parlamentsvalet rum i Syrien på många år. Detta resulterade i en seger för det
regerande Baath-partiet, som fick 53 % av rösterna. Detta har knappast uppmärksammats i våra
massmedia. Inte heller har demokratiseringen av konstitutionen, och bildandet av flera nya politiska partier
rapporterats. Inte heller har fredsförslaget från den syriska regeringen i januari uppmärksammats, annat än
i förklenande ordalag.
Ibland (sällan) rapporteras om att någon bemärkt person hoppat från den syriska regeringen, vilket kan
slås upp stort i västmedia för att senare tonas ned. Ett exempel är avhoppet av brigadgeneralen (motsvarar
svensk överste) Manaf Tlass sommaren 2012. När Assad ombildade regeringen i april 2011 uteslöts Tlass.
När Assad förbigick Tlass namn vid en andra regeringsombildning den 23 juni hade han fått nog.
Sharmine Narwani, en brittisk Mellanösternforskare, skriver i bl.a. Al-Akhbars engelska utgåva om det
"sensationella avhoppet" från Syriens ledning sommaren 2012. Hennes avslöjande rapporter från Syrien har
stoppats av den amerikanska mediejätten AOL. Enligt Narwani följer uppmärksamheten kring "avhoppet"
helt USA:s standardmodell för hur utifrån konstruerad opposition ska drivas fram till maktövertagande.
Svenska massmedia har unisont (finns undantag – tacksam för korrigering i så fall) tigit om den centrala
komponenten – kriget i Syrien är från tidigt skede ett sedan länge dokumenterat, planerat angrepp från
USA & Co via unconventional warfare.
En kort, ofullständig summering av USA intervention följer nedan:
• Enligt Pentagondokument från 2001 planerade USA då att destabilisera Irak, Libyen, Syrien och senare
Iran (Intervju med presidentkandidat Clark mars 2007 i Democracy Now.
• Washington Post skrev 18 april 2011 ”USA :s utrikesdepartementet finansierar i hemlighet syriska
politiska oppositionsgrupper.”
• Förre CIA-agenten Philip Giraldi medgav hösten 2011 att USA var inblandat ”NATO är redan i
hemlighet engagerat i Syrien under ledning av Turkiet som USA:s ställföreträdare102.
• Vid ett möte 1 april 2012 i Istanbul beslöt USA och drygt 70 andra stater (”Syriens vänner”) att stödja
det splittrade Syriska nationella rådet med vapen och pengar med totalt 130-140 miljoner dollar. USA gav
mest 12 miljoner dollar.
• Al-Qaida deklarerade i februari 2012 via sin högste chef Ayman al-Zawahri att man stöder de syriska
rebellerna. Hillary Clinton medgav samma månad att al-Qaida också arbetade för att störta Assads
regim103.
• Den brittiska tidningen Daily Star skrev 26/8 2012 i artikeln att “nästan 200 elittrupper (SAS och SBS
trupper) i eller nära Syrien är på jakt efter massförstörelsevapen. Dessa elittrupper åtföljdes av folk från
underrättelseorganisationerna MI6 och CIA, och av franska och amerikanska soldater.
102
103
www.theamericanconservative.com, 19 december 2011
www.globalresearch.ca/syria-clinton-admits-us-on-same-side-as-al-qaeda-to-destabilise-assad-government/29524
64
• New York Times har 4/8 2012 rapporterat att Turkiet, Saudiarabien och Qatar, tillhandahåller vapen,
med hjälp av tjänstemän från CIA som tränar och tar emot rebeller och arbetar med tjänstemän i
utrikesdepartementet.
• I en artikel 24/3 i år ger New York Times många belägg för kraftigt ökat vapenstöd från USA och
allierade till rebellerna i Syrien.”Med hjälp från CIA har arabiska regeringar och Turkiet kraftigt ökat det
militära stödet till Syriens opposition och upprättat en hemlig luftbro av vapen och utrustning för
upproret mot al-Assad, enligt uppgifter från flygtrafik, intervjuer med tjänstemän i flera länder och
uppgifter från rebelledare.”
• Ledningen för rebellerna (SNC, Doha-koalitionen) är tillsatt av USA eller med USA:s stöd, och förre
premiärministerkandidaten Ghassan Hitto bor sedan länge i USA. Det är bra att massmedia rapporterat
även om detta i notisform. Finns det då någon anledning till klagan?
– Trots notiserna har massmedia inte klart och tydligt informerat om att det rör sig om ett sedan länge
planerat angrepp av USA & Co.
-Varför har man inte kritiserat att agerandet av USA & Co, EU-beslutet etc. är brott mot FN-stadgan?
-Varför har massmedia inte påtalat att sanktionerna är brott mot FN-stadgan?
-Var läser man att ”USA talar om fred men rustar för krig i Syrien”?
-Var i massmedia finns den förintande kritiken av krigshetsen?
-Varför skriver man inte om kriget mot Syrien som en möjlig etapp inför krig mot Iran
11. Ställningstaganden av regering och
politiska partier i Sverige
Alliansregeringen
Sveriges utrikesminister Carl Bildt har från början okritiskt slutit upp bakom USA:s Syrienpolitik, liksom
bakom USA:s ofta aggressiva och brutala utrikespolitik i stort, som ofta står i strid med FN-stadga och
internationell rätt. Han har också fått beröm av USA, fick till och med epitetet ”en medelstor hund som vill
vara en stor hund” i interna USA-dokument enligt Wikileaks.
Men det är också viktigt att framhålla att utrikesminister
Bildt under senaste året även markerat en bättre
inställning i Syrienfrågan. Han gick i början tydligt emot
det segrande EU-förslaget att EU-länder skulle få sälja
vapen till oppositionen. Han har behållit ambassaden i
Damaskus och har motsatt sig EU-förslag att ställa
Syriens president inför internationell domstol
Vi vill ändå påminna om att Expressen 21/2 2007
avslöjade att ”utrikesministern var djupt involverad i den
amerikanska lobbyapparaten inför upptakten av kriget i Irak
2003″. I november 2002 bildas lobbygruppen
”Committee for the Liberation of Iraq” (CLI), där det
ingick ”idel neokonservativa krigshökar, många med starka
kopplingar till den amerikanska krigsindustrin.”. ”Carl Bildt var
65
en viktig värvning för oss. Opinionsläget var dåligt i Europa”, säger Bruce Jackson, ordförande i ”Kommittén för
Iraks befrielse” och före detta en chef på vapentillverkaren Lockheed Martin.
I en debattartikel i International Herald Tribune i januari 2003 förordar Carl Bildt en konfrontation med
Saddam Hussein och nämner att han själv är före detta statsminister i Sverige. Men han nämner inte att
han agerar för krigsförespråkare i Washingtons räkning. Enligt Expressen var meningen att Vita huset
efter kriget skulle belöna honom med ett toppjobb i Irak. SSU krävde då Bildts avgång. Förresten, hur
mycket pläderar Bildt och massmedia för kraftfulla insatser mot USA:s regering för dess brutala krig i Irak
och Afghanistan, som skördat mångdubbelt fler oskyldiga dödsoffer än kriget i Syrien? Inte alls. USA
medger att CIA stödjer verksamhet inne i Syrien. Landet är alltså utsatt för angrepp utifrån. Sådant här vet
naturligtvis Carl Bildt. Han säger att regimen kommer att falla men nämner inte yttre inblandning. Hans
beskrivning av händelserna var inte riktig, och han förde faktiskt Sveriges folk bakom ljuset.
Sverige deltar i EU:s hårda sanktioner mot Syrien. Våren 2012 krävde Carl Bildt Assads avgång, i våras
besökte han och statsminister Reinfeldt NATO:s toppmöte i Chicago där Reinfeldt hedrades med att vara
en huvudtalare. Efteråt pläderade de för ännu närmare samarbete med den aggressiva krigsorganisationen
NATO, vilket bemöttes i DN av förre socialdemokratiske försvarsministern Tage G Peterson med flera.
I en intervju i Svenska Dagbladet 18 juli 2012 sa Carl Bildt att det nu bara var ”slutstriden” om Syrien som
återstod. ”Gradvis finns områden i Syrien som rebellerna kan ta över och börja styra. Då är det viktigt att så sker,” sa
Bildt till TT.
Utrikesminister Carl Bildt sa enligt Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter 30/ 8 2012 att Sverige kan
komma att hjälpa SNC med ambulanser och mobila kök.104 ”De framförde en del konkreta önskemål, som vi ska
titta på. Jag tror vi kan klara huvuddelen av vad de var intresserade av” säger Carl Bildt till TT efter att ha träffat
SNC:s ordförande Abdulbaset Sieda och ytterligare fem ur SNC:s ledning i Stockholm. Under våren 2013
fick Sverige en förfrågan från FN om att sända trupp till ett uppdrag på de omstridda Golanhöjderna på
gränsen mellan Syrien och Israel. Försvarsminister Karin Engström var positiv.
”Vi kommer ju att få en framtida ökad kapacitet, eftersom vi drar ned insatsen i Afghanistan, när det gäller den militära
delen. Då kommer det också att frigöras resurser. Så vi tittar nu på – i steg – hur vi skulle kunna vara med och bidra, mer
till Mali, men kanske också till andra ställen” sade hon. Utrikesminister Carl Bildt var negativ. Dagens Nyheter
rapporterade 17/7 att Sverige tackat nej till förfrågan från FN. ”Anledningen till att man avstår från att delta i
Undof är att uppdraget är betydligt mer komplicerat och riskfyllt i dag än då mandatet inrättades.”105.
Alliansregeringens övriga partier sluter upp bakom den moderate utrikesministern i syrienfrågan.
Socialdemokraterna
Socialdemokraterna är det enda parti vars ledande organ i förhand välsignat ett beslut om svenskt
deltagande i ett öppet angrepp är Socialdemokraterna då partistyrelsen lade fram ett utlåtande om utrikesoch säkerhetspolitiken på kongressen 3-7 april.
I dokumentet står att vid ”extrema
104
www.svd.se/nyheter/utrikes/syrisk-opposition-lovas-svensk-hjalp_7460492.svd;
www.dn.se/nyheter/varlden/svensk-teknik-till-syrisk-opposition.
105
www.dn.se/nyheter/varlden/nej-till-svenska-trupper-i-golanhojderna/
66
nödsituationer”, där inte FN agerar på grund av vetorätten, kan Sverige delta i krig under ledning av ”en
regional organisation” (läs NATO) och exemplifierar med ”som är fallet med Syrien idag”.
Utifrån den skrivningen är krigsdeltagande lätt att motivera eftersom krig alltid är en ”extrem nödsituation”
och då krigspropaganda kan underbygga skälen för ett ingripande på grund av den humanitära kris som
angreppskriget och sanktionerna orsakat, men som skylls på ”regimen”106.Socialdemokraternas
utrikespolitiske talesman Urban Ahlin har ungefär samma syn som Carl Bildt i utrikespolitiska frågor och
är också medlem i Bildts hemliga klubb ”Strategiska rådet”. Ahlins hemliga möten med USA:s ambassadör
har väl dokumenterats av bland andra Wikileaks. Kritiken mot Bildt från Ahlin rör smärre frågor. Denne
socialdemokraternas utrikespolitiske företrädare deltar i finanselitens och USA-imperialismens slutna
maktcentra som Trilaterala kommissionen, startad 1972 på storkapitalisten David Rockefellers lantställe,
Aspen och Bildergberggruppen.
Olof Palmes internationella centrum
ångar på i ungefär samma hjulspår
som Bildt och Ahlin. På dess
hemsida kan man läsa att Syriska
oppositionen möttes i Stockholm 12
oktober. ”I helgen möttes ett hundratal
representanter från den syriska oppositionen
i Stockholm. Deltog gjorde ledande
företrädare från en rad olika
oppositionspartier, organisationer bildade på etnisk och religiös grund, samt författare, universitetslärare, skådespelare och
bloggare. Konferensen genomfördes med stöd av Olof Palmes Internationella Center.”. Även ordföranden i Syriens
nationella råd deltog. Olof Palmes internationella centrum har också startat en insamling, Syrienfonden, till
stöd för SNC och arbetar därmed i praktiken mot FN:s fredsarbete vilket verkligen inte förefaller att vara
förenlig med Olof Palmes utrikespolitiska linje.
Urban Ahlin, Carl Bildt och Marcus Wallenberg är några av en
handfull svenska medlemmar i den amerikanska elitklubben The
Trilateral Commission som årligen samlar den ekonomiska.och politiska
eliten i väst för att diskutera världsproblemen.
106
jinge.se/wp-admin/post.php?post=95011&action=edit; www.proletaren.se/utrikes-mellanostern/stodjersyrienangrepp.
67
Riksdagsmän skickar brev till Putin.
Den 26 oktober 2011 bildade riksdagsledamöter från V, MP, FP, M, S, C, och KD och sakkunniga ”Riksdagsnätverket
till stöd för demokrati och mänskliga rättigheter i Syrien”. Längst till vänster syns (USA-stödda) Syrian National Councils
före detta ordförande Abdulbaset Sida som kräver en väpnad utländsk intervention i Syrien. Syftet med nätverket är att genom
”opinionsbildning”, ”sätta press på svenska och internationella makthavare” att agera i syrienfrågan.
En riksdagsledamot från vardera av de sju partier (S, V, Mp, C, Kd, Fp och M) tillhörande Riksdagsnätverket
för Demokrati och Mänskliga Rättigheter i Syrien skickade (15/6 2012) ett brev till Rysslands president Vladimir
Putin, dvs. vid sidan av utrikesministern. Detta givetvis mycket ovanligt och anmärkningsvärt i sig.
Initiativtagare till brevet var Amineh Kakabaveh från Vänsterpartiet.
Enligt brevet är Rysslands aktiva stöd till den syriska regimen, i FN och det faktum att de fortsätter att
förse den syriska militären med vapen är oacceptabelt med tanke på den allvarliga utvecklingen av
situationen i Syrien. I brevet påpekar riksdagsledamöterna att de syriska myndigheternas våld mot civila
har fortsatt i oförminskad skala trots att Syrien lovat följa Kofi Annans fredsplan.
De skriver att ”En av de mer chockerande händelserna var Assad-regimens angrepp på staden Houla den 25 maj då 108
människor dödades, varav 49 barn och 34 kvinnor, enligt vittnesmål från FN:s observatörer.” (Vi påminner om att vi
ovan framfört starka belägg för att denna massaker utfördes av rebeller.)
Nätverket har vänt sig till President Putin med krav på att FN:s observatörer måste garanteras de
arbetsmöjligheter och den säkerhet som deras uppdrag kräver. Nätverket kräver också att Ryssland
upphör med sin export av krigsmateriel till den syriska regimen och medverkar till ett effektivt
vapenembargo när det gäller Syrien.
Vidare förklarar riksdagsledamöterna att de som gjort sig skyldiga till förbrytelserna mot civilbefolkningen
måste kunna ställas inför rätta och dömas av den Internationella Brottmålsdomstolen i Haag (ICC).
Brevets undertecknare var Amineh Kakabeveh, (V), Kerstin Lundgren, (C), Désirée Pethrus (KD), Pia
Hallström (M), Anna Steele (FP), Bodil Ceballos (MP) och Arhe Hamednaca (S)
68
Vi noterar att ingen kritik framförs i brevet mot USA och dess allierade för ekonomiskt och militärt stöd
till den fundamentalistiska rebellsidan eller mot sanktionerna som drabbar Syrien så hårt eller mot
rebellsidan för massakrer och andra övergrepp eller mot sabotaget av FN:s fredsplan av USA och allierade
samt rebellsidan.
Riksdagsnätverket för Demokrati och Mänskliga Rättigheter i Syrien har oss veterligen inte skickat något kritiskt
brev till USA och dess allierade eller till EU.
Brevet är närmast chockerande i sina ställningstaganden och förslag. Man undrar om det främst bottnar i
stor okunnighet eller i uppfattningen att en stormakt ska få störta en obekväm regim om den så vill. Vilka
övriga riksdagsmän står bakom detta?
I en artikel i V:s tidning Flamman nr 25 2012 kritiserar initiativtagaren till brevet Amineh Kakabaveh
Vänsterpartiet för flathet, lågmäldhet och handfallenhet inför utvecklingen i Syrien.
Vänsterpartiets syn på syrien-konflikten
I mars 2012 demonstrerade Vänsterpartiets ordförande Jonas Sjöstedt på Medborgarplatsen i Stockholm tillsammans med
bl.a. Amnesty och Svenska FN-förbundet till stöd för den USA-ledda krigförande oppositionen vars flagga syns i
bakgrunden. Kravet från organisationerna var att ”omvärlden” måste göra något i Syrien.
www.amnestypress.se/artiklar/reportage/24064/manifestationer-for-syrien/
Vänsterpartiet förefaller vara djupt splittrat i Syrienfrågan. Där finns medlemmar som har samma syn på
konflikten som föreningen Syriensolidaritet. Tidningen Flamman har vid flera tillfällen publicerat olika
uppfattningar från partimedlemmar.
Vänsterpartiets utrikespolitiske talesman Hans Linde, som representerar partiets officiella uppfattning
redovisar i olika sammanhang sin uppfattning. Han replikerade i Flamman (27/6 2012) Kakabavehs artikel
i Flamman (se ovan). ”Vänsterpartiets ställningstagande är tydligt. Vi anser att oppositionens krav på demokratiska
reformer och regimens avgång är legitima. Även om vi ser att övergrepp begåtts av olika parter har vi också vart tydliga med
att det är regimen som bär huvudansvaret för utvecklingen i landet. Vi har tydligt avvisat förslag om militärt ingripande i
Syrien och istället lyft konkreta krav på hur omvärlden kan sätta press på regimen i Damaskus att upphöra med sina
övergrepp genom politiska och diplomatiska påtryckningsmedel. Vi stödjer FN-sändebudet Kofi Annans ansträngningar för
69
vapenvila.” Det är bra att V avvisar förslag om militärt ingripande, inte minst då man i Libyen-kriget slöt
upp bakom NATO:s insatser. Det är bra att V, liksom många andra sluter upp bakom arbetet på
vapenvila. Men man anser att den syriska regeringen ska avgå och att den bär huvudansvaret för
utvecklingen i landet, utan motivering i artikeln eller i andra sammanhang. Man nämner inget om utländsk
intervention, vilket är en central fråga. Och V vill ha skärpta sanktionerna mot den syriska regeringen.
Hans Linde skriver ”Vänsterpartiet krävde tidigt riktade sanktioner mot regimen, mot landets oljesektor och ett
vapenembargo. Vi ser fortfarande behov att skärpa sanktionerna, bland annat mot landet telekomsektor”. Han tar inte
avstånd från brevet från partikamraten Kakabaveh.
Den 20/2 2013 kom ett uttalande från internationella utskottet107. Detta fick 27 kommentarer varav fler än
hälften är kritiska. Föreningen Syriensolidaritet, som kritiseras i uttalandet, skickade in ett faktarikt svar,
som inte publicerades. (Hans Linde lämnade den 20/5 in en interpellation till konstitutionsutskottet i
riksdagen. Denna föranledde följande kommentar från den moderate utrikesministern (14/6): ”Jag kan
skriva under på vartenda ord som Hans Linde här i kammaren framfört. I sammanhanget hör det inte till vanligheterna att
jag alltid är helt överens med Vänsterpartiet, men i detta sammanhang är det så vilket jag uppskattar”.
Linde framhöll i denna riksdagsdebatt, beträffande oenigheten i EU kring upprätthållandet av det officiella
vapenembargot mot Syrien, att det var mycket illa att EU inte har en gemensam och slagkraftig
utrikespolitik. Och tillade att detta strider mot Sveriges uppfattning om att EU:s utrikespolitik är Sveriges
utrikespolitik.
Socialistiska partiet
Det lilla trotskistiska Socialistiska Partiet (SP) arbetar mer än andra politiska partier för att stödja
oppositionen och därmed interventionspolitiken ledd av USA-imperialisterna, och utan särskilda förbehåll,
fast SP kallar sig för vänsterparti. Detta framgår av artiklar i SP:s tidning Internationalen och av
mötesverksamheten.
107
www.vansterpartiet.se/vansterpress/vansterpartiet-och-syrien/
70
11.1 Svenskar strider med extremistiska rebeller i Syrien
Svenska Mujahedeen Fi Ash-Sham är en grupp med svenskar som strider i Syrien för att störta den syriska regeringen.
www.svd.se/opinion/brannpunkt/terrorresor-tas-inte-pa-allvar_8142778.svd
Regeringen och andra politiska partier tillåter i praktiken att svenska medborgare far ned till Syrien och
strider tillsammans med al-Qaidaassocierade grupper, dvs. att svenska medborgare strider för er- och
ökända terroristorganisationer. Aron Lunds publicerade (18/12 2012) artikeln Swedes, jihadis & anti-air
missiles in northern Syria108
Han skriver där att en grupp av utländska rebeller eller jihad i Syrien har publicerat fotografier av militanta
soldater som poserar med ett sovjetiskt 9K38 Igla SAM-system, ett bärbart luftvärnsvapen som liknar den
amerikanska Stingermissilen. Den nyetablerade gruppen, som kallas Kataeb al-Muhajerin, eller
”invandrarnas brigader”, tycks ha skapats av svenska frivilliga, som arbetar tillsammans med radikala jihadgrupper.
Dess logotyp visar en karta med Syrien, Jordanien, Israel och Palestina, den region känd i arabiska som
”Sham”, eller Levanten.
Den 21 november offentliggjordes ett videouttalande på svenska där en grupp svenska islamister som
kallar sig Mujahedin Fi Ash Sham (”heliga krigare i Levanten”) kräver ett heligt krig mot Syriens regering. De
uppmuntrar svenska likasinnade att förena sig med gruppen i Syrien. Nätverket verkar ha funnits i den
turkisk-syriska gränsen under minst ett par månader. På en facebook-sida, har en medlem av gruppen
hävdat att den består av omkring 40 personer, inklusive många från Göteborg. SÄPO, den svenska
säkerhetstjänsten, har påvisat att det finns svenskar för krig i Syrien.
Expressen har 27 februari 2013 rapporterat om att en svensk medborgare dödats i Aleppo som rebell i
Syrien under rubriken ”Terrorgrupp: svensk jihadist dödad i Syrien.”109. Dödsfallet ska ha skett i strider mellan
Syriens reguljära armé och terrorstämplade al-Nosra-fronten. Svenska Dagbladet skrev den 6 mars ”En
videofilm från Syrien visar att en rebell använder det svenska granatgeväret Carl Gustaf i strid.”.110 Svenska Freds- är
108
www.joshualandis.com/blog/?p=17077
109
www.expressen.se/nyheter/terrorgrupp-svensk-jihadist-dodad-i-syrien/
www.svd.se/nyheter/inrikes/svenskt-granatgevar-i-syrien_7973100.svd.
110
71
kritiskt till att svenska vapen återigen är på villovägar och anser att Sverige måste ta ansvar eftersom det
blir en del av utrikespolitiken, rapporterar TV 4 Nyheterna.
Sveriges Radio rapporterade åter (16/6) att värvning av svenskar sker till al Qaida-associerade alNosra i Syrien111. Genom att svenska regeringen inte från början kraftfull tagit avstånd från att svenska
medborgare strider för al-Qaida bidrar man till en förstärkning av terrorismen.
111
sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5566032
72
12. Föreningen Syriensolidaritet
Inför hotet att Sveriges regering, med stöd av en majoritet av oppositionen i riksdagen, skulle dra in
Sverige i ännu ett orättfärdigt angreppskrig under USA:s och NATO: s ledning startade Föreningen
Syriensolidaritet.
Vi menar att det bara finns en väg ut ur krisen i Syrien och det är vapenstillestånd och en
förhandlingsprocess, som inte blir lätt. Syrien är en sekulär stat, kanske Mellanösterns enda vid det här
laget, ett land med flera religiösa samfund och etniska grupper som måste samsas om makten. Det säger
sig självt att motsättningar mellan stora folkgrupper inte kan lösas med militära medel, vilket skulle kunna
medföra den ena gruppens övergrepp eller folkmord på den andra eller den andra på den tredje.
Ett maktövertagande i Syrien av de fundamentalistiska grupper som idag driver upproret med utländskt
militärt och ekonomiskt stöd skulle med all sannolikhet betyda slutet på den sekulära staten och början på
ett allmänt religionskrig. Är det just detta USA, EU och Israel önskar uppnå? En viktig arabstat i totalt
kaos, vilket kulle underlätta ett militärt angrepp på Iran.
Föreningen Syriensolidaritet är en religiöst, etniskt och partipolitiskt oberoende ideell förening. Som
medlem arbetar du för solidaritet med det syriska folket och dess rätt att demokratiskt utforma sin framtid
fritt från militära påtryckningar från USA/NATO och dess allierade i enlighet med det generella
aggressionsförbudet i artikel 2(4) av FN-stadgan.




Ett fritt, enat och självständigt Syrien
Upphäv sanktionerna mot Syrien
Inget svenskt stöd till krig mot Syrien
Stoppa angreppskriget mot Syrien
Är du intresserad av att arbeta med Syriensolidaritet?
Vill du bygga upp en lokalgrupp någonstans i Sverige?
Kontakta oss: [email protected]
Nyheter och information: www.syriensolidaritet.se
En exilsyrier berättar om solidaritetsarbetet
“Det började våren 2010, man sa att den arabiska våren hade kommit till Syrien. De framställde
utvecklingen i Syrien som om det var en revolution men ingenting som de sa i medierna stämde. I början
var jag på de upproriskas sida men sedan ändrades bilden.
Jag började jag förstå att det här var som en konspiration mot landet. Jag kände att vi måste göra något. Vi
var några som samlades sommaren 2011 och bildade Syriska Stödkommittén för Demokrati. Vi ville visa
att vi var för politiska förändringar i Syrien men att förändringen måste komma inifrån, inte genom att
USA, Frankrike och Storbritannien anfaller Syrien. Vi bestämde oss för att gå ut och försöka göra oss
hörda och vi började med att genomföra en manifestation utanför den ryska ambassaden. Tanken var att
visa stöd för Rysslands veto mot USA:s krigsplaner i FN. Vi gjorde även en stor manifestation i november
2011 med 600 personer på Medborgarplatsen i Stockholm och alla ville komma upp och tala i mikrofonen
och säga något. Manifestationen på Medborgarplatsen fick ingen uppmärksamhet någonstans. Det blev
bråk och några blev misshandlade av anhängare till rebellerna. Det hölls under den tiden också ganska
många små demonstrationer mot USA:s politik i Södertälje och de höll tal på arabiska och de fick så klart
73
inte någon uppmärksamhet. Vi syrier som inte håller med västs politiska linje får aldrig komma till tals i
media. I början kändes det som om hela världen var på USA:s sida. Det kändes som diktatur. Om man
ringer till radion t.ex. och säger något annat än det som är accepterat blir man genast utestängd. Det är
som en stålspärr, folk skall inte få veta vissa saker. De kontrollerar allt så allmänheten bara får en bild av
vad som händer.
Vi tittade på al-Jazeera och de sa att det brinner i Damaskus men när vi ringde dit så fanns det ingenting.
Vi bestämde oss därför för att åka till Damaskus tillsammans med några journalister. Vi träffade folk i
Syrien, alla möjliga, representanter för myndigheterna och representanter för olika oppositionsgrupper
som arbetar öppet i Syrien.
När vi kom hem blev jag tillfrågad om jag ville vara med och starta en förening för att arbeta med
syrienfrågan i Sverige för att försöka hålla Sverige utanför sanktioner och krig. Sommaren 2012 bildade vi
Föreningen Syriensolidaritet. Föreningen var med och arrangerade en demonstration med 300 deltagare på
Sergels torg i slutet av 2012 och under våren 2013 drog vi en gång en studiecirkel. Eftersom vi i princip
hade alla medier mot oss så insåg vi att vi måste vara ute och synas så mycket som möjligt och bygga upp
en opinion. Vi startade en grupp som sedan i januari har varit ute varje vecka i Stockholm. I Malmö,
Karlskrona, Norrköping, Uppsala, Jönköping, Kalmar och Umeå har vi medlemmar eller vänner som har
spridit våra flygblad. I Stockholm bestämde vi oss för att göra manifestationer runt om i olika förorter i
staden för att få nya kontakter och synas ordentligt. Arbetet rullar på och nu i sommar har vi varit med på
demonstrationen mot USA-imperialismen i Gamla Stan och i augusti skall vi till Fredssamtalen i
Degerfors.
74
75
76
77
78
79
Bilaga: Nobelpristagare på besök i Syrien
våren 2013
Detta är en av utrymmesskäl förkortad rapport från mottagaren av Nobels fredspris Mairead Maguiresom
talesperson för Mussalaha International, en fredsdelegation till Libanon / Syrien 1-11 maj. Hela rapporten
har publicerats på svenska av föreningen Syriensolidaritet och av FIB-Kulturfront. Rapporten har
översatts av Agneta Norberg.
Vi kunde 16 oktober förra året rapportera att Mairead Maguire, som är en av grundarna till organisationen
”Peace People”, i en artikel i Counterpunchs nätupplaga tar avståndet från beslutet att ge Nobels fredspris
till EU. Mairead Maguire och hennes organisation har arbetet i Nord-Irland för en fredlig lösning av
konflikten där. Hon fick Nobels fredspris 1976 tillsammans med Betty Williams.
Ur rapporten
”Efter ett 10 dagar långt besök i Libanon och Syrien, där jag ledde en delegation med 16 personer från 8
olika länder (inbjuden av Försoningsrörelsen Massalaha), har jag återvänt med hopp om att fred är möjlig i
Syrien om all utomstående inblandning stoppas och folket i Syrien får lösa sina egna problem och behålla
sin rätt till självbestämmande.
Vi möttes överallt av en vädjan om att avsluta allt våld och att låta syrierna lämnas i fred utan utomstående
inblandning. Vi försöker att förmedla detta till det internationella samfundet i vår avslutande deklaration.
Vi besökte flyktingläger, samhällen, religiösa ledare, stridande, regeringsrepresentanter,
oppositionsdelegationer samt förövare och offer i både Libanon och i Syrien.
1. Besök i ett flyktingläger
I Libanon besökte vi flera flyktingläger. En kvinna sade: ”Innan denna konflikt började var vi lyckliga och hade ett
gott liv (I Syrien finns fri utbildning, fri hälsovård och statliga subventioner bidrag till bränsle) och nu lever vi i stor
fattigdom.”. De berättade att våldet hade brutit ut till allas förvåning och spridits så snabbt att de alla
fortfarande befann sig i chocktillstånd. När välbeväpnade utländska stridande kom till Homs och tog deras
hem, våldtog kvinnorna och dödade unga män som vägrade att gå med dem, så flydde människorna från
terrorn. Dessa utländska krigare kom från många olika länder som Libyen, Saudiarabien, Tunisien,
Tjetjenien, Afghanistan, Pakistan, Emiraten, Libanon, Jordanien, Turkiet Europa, Australien. De
finansieras och tränas av utländska regeringar. De sätter på människor västar som är apterade med
sprängmedel och hotar att utlösa dessa om man inte lyder.
Religiösa ledare och regeringstjänstemän har uppmanat befolkningen att inte fly från Syrien. Det är bara
att hoppas att många följer denna uppmaning eftersom så många flyktingar bor i tältläger (där de
exploateras på många sätt, även sexuellt). Den bästa lösningen är att stabilisera Syrien så att människor
känner sig säkra nog att stanna kvar. Om människorna fortsätter att lämna Syrien till grannländerna kan
dessa länder destabiliseras. Detta kan orsaka en dominoeffekt och destabilisera hela Mellanöstern. Vi blev
informerade om att Turkiet inbjuder flyktingar från Syrien att komma till landet och sedan förbjuder dem
att återvända. Flyktingar från Syrien behandlas illa i Turkiet och Jordanien och några unga flickor har sålts
till påtvingade äktenskap i Jordanien. OHCHRs (Office of the High Commissioner for Human Rights)
rapporterar att mer än 4 miljoner lever som flyktingar inom Syrien och är i stort behov av hjälp.
En representant från Röda Korset berättade att de fick arbeta fritt i hela Syrien.
80
Alla NGO:s och den syriska röda halvmånen samarbetar med ministeriet för sociala frågor under svåra
förhållanden. Men det är ont om finansiellt stöd för arbetet med internflyktingar. De ekonomiska
sanktionerna orsakar, på samma sätt som i Irak, mycket svåra förhållanden. Vår delegation kräver att dessa
illegala USA-ledda sanktioner mot det syriska folket, som införts av politiska skäl för att uppnå
regimförändringskulle, hävs.
2. Sjukhusen
På sjukhus såg vi många som led av skottskador, bombskador och skador från väpnade attacker. En
moderat sunni-imam berättade för mig hur han blivit tillfångatagen av jihadister, som torterat honom,
skurit av honom öronen, försökt att skära halsen av honom, och skurit honom i benen och sedan lämnat
honom för att dö. Han sa: ”Dessa är utländska krigare, jihadister från andra länder, välbeväpnade, vältränade, med
pengar, de är i vårt land för att förstöra det. De är inga sanna muslimer utan religiösa extremister/fundamentalister som
kidnappar, dödar vårt folk.”. Regeringsföreträdare bekräftade att de har tillfångatagit utländska krigare från 29
länder, tjetjener, irakier, och från många andra länder. De visade en dokumentär om jihadisternas dödande
och terror som förstör hela den medicinska infrastrukturen och som har gjort det mycket svårt att hjälpa
människor i nöd.
3. Möten med oppositionen
Vi deltog i ett öppet möte med många representanter från den interna oppositionens olika partier. En
politisk motståndare hade suttit i fängelse i 24 år under Assadregimen och varit fri i 11 år. Han önskade en
politisk förändring utan utländsk inblandning och våld. Vi mötte en beväpnad opposition som sa att de
hade accepterat regeringens erbjudande om amnesti och ville arbeta fredligt. En man berättade att han
hade fått pengar från jihadister men chockats av deras grymheter och behandling av syrier som de inte
ansåg vara riktiga muslimer:
”Utländska jihadister vill ta över Syrien – de vill inte rädda det.”
4. Möten med politiker och tjänstemän
Vår delegation mötte parlamentariker, premiärministern och sju andra ministrar. Vi fick inblick i den nya
konstitutionen och de politiska reformer som antagits och planerna inför valet 2014. Ministrarna medgav
att de begått misstag och varit alltför långsamma med att infria de legitima kraven på förändring från
civilsamhället. Dess krav hade nu implementerats. De berättade att när konflikten inleddes var den fredlig
med krav på förändring. Den hade snabbt förvandlats till ett blodbad när beväpnade män dödade många
soldater. Under de första dagarna var regeringssoldaterna obeväpnade men när folk började kräva skydd
började regeringen och militären att besvara våldet för att försvara folket och sig själva.
När vi frågade om saringas så berättade man att så snart som nyheterna från Aleppo kom att gas använts
så inbjöds omedelbart FN att komma och undersöka men man fick inget svar. Men nyligen har Carla del
Ponte (high commissioner) bekräftat att det var rebeller och inte den syriska regeringen som hade använt
gas. Vid mötet med justitieministern lade vi fram en lista på de 72 politiska dissidenterna som arbetar med
icke-våldsmetoder och som hållits fängslade. Vi krävde att de skulle friges. Justitieministern sade att han
skulle kontrollera namnen och samtycka till att de släpptes. Han sa att de inte kommer att använda
dödsstraff och hoppas att man helt kan avskaffa dödsstraffet när situationen förbättrats.
Ministrarna slog fast att president Assad hade deras stöd. Vi talade med många människor som hade
samma uppfattning. Några ungdomar sa att de stödde oppositionen. För att bevara Syrien från
förstörelsen utifrån skulle de stödja Assad fram till valet nästa år och sedan rösta på oppositionen. De
hävdade bestämt att Doha-koalitionen inte representerar dem och att ingen utanför Syrien har rätt att
avsätta Assad förutom det syriska folket genom val.
81
5. Möten med religiösa ledare
Vid möten med religiösa ledare för olika trosuppfattningar betonade dessa att det inte handlade om en
religiös konflikt eftersom muslimer och kristna alltid hade levt tillsammans i Syrien. De underströk att de
ville vara ett ljus för fred och försoning för världen, både de från moskéer och från kyrkor. De menade att
de som befinner sig inom och utanför Syrien bör avvisa allt våld och stödja det syriska folket i arbetet för
dialog, försoning och fred.
Muslimska och kristna andliga ledare är mycket oroliga för att de religiösa
extremisterna/fundamentalisterna ska få ökat inflytande i Syrien. De som inte stöder fundamentalisterna
som t.ex. de moderata muslimerna, de kristna, minoriteterna och andra syrier lever i stor fara. Ja,
Mellanöstern kan förlora sin mycket speciella pluralistiska väv med kristna på samma sätt som i Irak.
Detta skulle vara en stor tragedi för alla inblandade i detta mångreligiösa, mångkulturella sekulära Syrien,
en gång ett ljus av fred i den arabiska världen.
Översikt
Efter att ha läst många rapporter i massmedia och tagit del av våra egna erfarenheter så vill jag understryka
att Syrien och dess befolkning är drabbade av ett krig genom ombud som leds av utländska makter och
finansieras samt uppbackas huvudsakligen av Qatar som har påtvingat sin vilja på Arabförbundet.
Turkiet, en del av den libanesiska oppositionen och vissa i Jordanien skyddar olika jihadistgrupper, som
rekryterats i många länder. Gäng av beväpnade jihadister som finansieras av utländska makter invaderar
Syrien via Turkiet, Jordanien och Libanon för att destabilisera Syrien. Det finns uppskattningsvis 50.000
utländska jihadistkrigare som terroriserar Syrien.
Dessa dödsskvadroner förstör systematiskt landets infrastruktur (elektricitet, olja, gas och vattenverk,
sjukhus, skolor, offentliga byggnader, kraftledningar, kulturminnesmärken och religiösa heliga platser).
Landet översvämmas av krypskyttar, personer som utför bombattentat, agitatorer och banditer som
hänvisar till sharialagar och som kränker frihet. De torterar och dödar dem som vägrar att stödja dem. Det
är väldokumenterat att många terrorister ständigt är drogade av ämnet Captagon (ett slags amfetamin).
FN:s och EU:s ekonomiska sanktioner och stränga embargo leder Syrien till randen av social kollaps.
Olyckligtvis ignorerar det internationella medianätverket dessa realiteter och väljer att demonisera, beljuga
samt destabilisera landet och underblåser mer våld och motsättningar.
Sammanfattningsvis: Kriget i Syrien är inte, som det beskrivs, ett inbördeskrig utan ett krig genom ombud
med allvarliga brott mot folkrätten och internationella humanitära lagar. Ett antal länders (flera mycket
mäktiga) skyddande av de utländska krigarna ger dem ett slags ansvarsbefrielse som gör att de ostraffat
kan begå alla slags grymheter mot oskyldiga civila. Krigskonventioner respekteras inte och man kan tala
om brott mot mänskligheten.
Sammanfattning
Under vistelsen i Syrien har vi bemötts med stor vänlighet av alla och jag vill varmt tacka all som gjort vår
vistelse möjlig. Vi såg att syriska folket har lidit mycket och fortsätter att lida. Befolkningen på 23 miljoner
människor står under ett fortsatt starkt hot från infiltrering av utländska terrorister. Många är fortfarande i
chock och de fruktar att deras land ska anfallas och delas av utländska krafter. De är mycket medvetna om
de geopolitiska krafter som arbetar med destabilisering av Syrien för politisk kontroll, olja och resurser.
82
Syrien har USA/UK/NATO-styrkornas förstörelse av grannen Irak i färskt minne. Detta innefattar även
minnet hos de en och en halv miljoner irakier som flydde från Irak och som gavs skydd i Syrien av
regeringen.
Det största hoppet mötte vi hos Mussalaha, en ickepolitisk rörelse från alla sektorer av det syriska
samhället som har arbetsgrupper över hela Syrien och har framgångar med dialog för att bygga fred och
försoning. Mussalaha medlar mellan beväpnade banditer och säkerhetsstyrkorna, de hjälper till att befria
många som har blivit kidnappade och för samman alla parter i konflikten för dialog och praktiska
lösningar. Det var denna religiöst färgade rörelse som var våra värdar.
Denna storartade civila samhällsrörelse kommer att försöka hjälpa till att skapa fred i Syrien. De erkänner
att det måste vara en ovillkorlig, inkluderande politisk lösning med kompromisser. De är säkra på att det
kommer att ske på många samhällsnivåer och att det är den enda vägen framåt för det syriska folket.
Jag stöder denna nationella försoningsprocess som många syrier tror är den enda vägen för fred i Syrien
och hela Mellanöstern. Jag är själv engagerad i denna fredsprocess och hoppas att det internationella
samfundet, de religiösa och politiska ledarna såväl som varje person av god vilja kommer att hjälpa Syrien
att komma förbi våld och fördomar och ansluta sig till en ny era av social fred och framgång. Denna
civilisationernas vagga där Syrien utgör själva hjärtat är ett enormt andligt arv för mänskligheten. Låt oss
sträva efter att etablera en icke-krigszon proklamera det en fredsoas för den mänskliga familjen”.