Mars 2016
Karlavagnen - en
vägvisare i rymden.
D
et är idag både billigt och enkelt att skaffa
sig ett datorstyrt teleskop som själv letar
upp intressanta objekt på himlen.
Det är så enkelt att ta fram sin surfplatta eller smartphone och klicka på galaxer och stjärnhopar och några
sekunder senare har teleskopet riktat in sig. Och det är i
sanning fascinerande; på en natt kan man hinna se fler
djuprymdsobjekt än vad en amatörastronom tidigare
hann med under en hel livstid.
För den som inte tagit sig tiden och nöjet att lära sig
att hitta på stjärnhimlen för blotta ögat, kan dock det
datorstödda observerandet bli lite som en rik turist som
flyger mellan världens storstäder, stannar en halvdag
och shoppar i huvudstaden och sedan flyger vidare.
Resultatet blir att man får se en del detaljer, men man
missar helheten och sammanhanget.
Att lära sig känna igen och hitta de största stjärnbilderna och stjärnorna utan hjälpmedel är en stor fördel.
Man lär sig snart var på himlen olika intressanta objekt
finns och vet om det är en lämplig kväll för att se ett
speciellt objekt. Ibland är det ju en ljusstark måne som
kan “förstöra” halva stjärnhimlen, vissa stjärnbilder syns
bara under delar av året eller dygnet. Dessutom är det
ett välbeprövat romantiskt trick att en ljummen sensommarkväll kunna peka ut stjärnbilderna för sin hjärtevän.
Alla amatörastronomer har sina knep för att snabbt
kunna orientera sig på stjärnhimlen. Ett vanligt sätt är
att utgå från stjärnbilder som är enkla att hitta och lära
sig hur andra stjärnbilder och objekt förhåller sig till de
man enkelt känner igen. Även om Karlavagnen inte är
en stjärnbild i normal bemärkelse - den är ju en del av
stjärnbilden Stora björnen - så är det nog den “stjärnbild” som de flesta känner till och kan hitta på himlen.
Därför passar just Karlavagnen som utgångspunkt för
att hitta andra objekt på natthimlen.
På stjärnkartan nedan har Karlavagnen placerats mitt i
bilden. Med utgångspunkt från dess stjärnor har sedan
streckade linjer dragits, vilka “pekar” mot stjärnor i de
närliggande stjärnbilderna. mitt i bilden. Med utgångspunkt från dess stjärnor har sedan streckade linjer
dragits, vilka “pekar” mot stjärnor i de närliggande
stjärnbilderna.
Karlavagnen
Om du tar stjärnkartan och ger dig ut i natten med din
kikare eller teleskop, kan det vara lämpligt att först
bekanta sig lite med området kring Karlavagnen, innan
du “reser vidare”. Själva Karlavagnen består inte av
några spektakulärt ljusstarka stjärnor, så som de som
finns i stjärnbilderna i dess närhet. Däremot finns här
en dubbelstjärna och flera galaxer i närheten som är
enkla att finna och som kan observeras i ett mindre
teleskop.
På kartan kan vi räkna sju stjärnor, från vänster till
höger i Karlavagnen. Den andra stjärnan från vänster
är egentligen två stycken om man tittar noggrant. De
heter Alcor och Mizar och råkar bara vara nära varandra
från jordens perspektiv; i själva verket befinner de sig
runt ett ljusår ifrån varandra. Forskarna är oeniga om de
hänger ihop gravitationsmässigt. Avståndet mellan dem
kan jämföras med avståndet från Solen till vår närmaste
stjärna Proxima Centauri, vilket är cirka fyra ljusår.
Om man har lite sämre syn, kan det vara svårt att se
den mindre stjärnan, Alcor, men redan i en vanlig handkikare är det tydligt att det är frågan om en dubbelstjärna. (Att kunna skilja mellan Alcor och Mizar utan
hjälpmedel brukar sägas vara ett bra test på om man
har god syn eller inte). Men inte nog med det; bara
med lite högre förstoring kan man se att Mizar i sig är
en dubbelstjärna - Mizar A och Mizar B. Det räcker t.ex.
med Celestron Firstscope 70 och ett av de medföljande
okularen för att särskilja Mizar A och B. Men det tar
inte slut här; även Mizar A och Mizar B är dubbelstjärnor; men de ligger så nära varandra att det inte går
att se för blotta ögat i ett vanligt teleskop.
I Karlavagnens omedelbara närhet ligger även en
handfull galaxer som går att observera med ett mindre
teleskop. Rakt under den vänstra av de sju stjärnorna
i Karlavagnen (Alkaid) så hittar vi galaxen M51 (Malströmsgalaxen). Den ligger cirka 3 grader rakt under
Alkaid, dvs 6 månbredder (månen är ungefär 1/2 grad
i diameter). En fantastiskt vacker och spännande galax
som blir vackrare ju större teleskop man har. Om du har
ett Celestron-teleskop; använd det medföljande planetarieprogrammet för att utforska fler objekt i Karlavagnens närhet. Ett gratis planetarieprogram att ladda
ned från webben är Stellarium (finns för PC, Mac och
Linux).
Polstjärnan i Lilla björnen
Karlavagnens vanligaste “pekfunktion” är för att hitta
Polstjärnan (Polaris), d.v.s. den någorlunda ljusstarka
stjärna som ligger nära den norra himmelspolen.
Polstjärnan är praktisk att känna till eftersom den alltid
ligger i norr - om man kan se Polstjärnan på natthimlen,
så vet man åt vilka håll de olika väderstrecken finns.
Polstjärnan har använts för navigering åtminstone sedan
antiken; inte minst på sjön.
För att hitta Polstjärnan drar man ett tänkt streck rakt
“upp” från de två “högra” stjärnorna i Karlavagnen (se
kartan). Och har man hittat Polstjärnan så har man även
hittat spetsen av svansen på stjärnbilden Lilla björnen
(Ursa Minor). Kroppen utgörs bl.a. av de fyra stjärnorna
som syns på kartan och som tillsammans med svansen
liknar en spegelvänd, lite mindre Karlavagn.
Arcturus i Björnvaktaren
En av stjärnhimlens ljusstarkaste stjärnor är Arcturus i
stjärnbilden Björnvaktaren (Bootes). Du hittar den genom att följa “handtaget” i Karlavagnen i en lätt båge
(se kartan). Lär dig att känna igen formen på stjärnorna
i Björnvaktaren och efter ett slag hittar du stjärnbilden
utan att utgå från Karlavagnen.
Arcturus är en orange jätte och den ligger på 37 ljusårs
avstånd från Solen. Arcturus är en speciell stjärna, då
den inte följer övriga stjärnor i galaxarmen runt galaxens centrum. Istället är den på väg vinkelrät ut från
galaxen i en enorm hastighet; cirka 150 km/s. Om några
miljoner år kommer den inte längre att vara synlig för
blotta ögat från jorden.
Stjärnbilden Björnvaktaren ligger så till i galaxen att där
inte finns några nebulosor eller öppna stjärnhopar. För
amatörastronomen med ett medelstort teleskop (t.ex.
ett Firstscope 130 eller ett Nexstar 5 eller större), finns
dock en trevlig klotformig stjärnhop - NGC 5466 - att
upptäcka. Dessutom de två spiralgalaxerna NGC 5248
och NGC 5676, med magnituderna (ljusstyrkan) 10,2
respektive 10,9. Under mycket bra förutsättningar kan
de två galaxerna observeras med en 90 mm refraktor
(t.ex. Celestron Firstscope 90EQ), men helst bör man
ha ett teleskop med större ljussamlande förmåga, t.ex.
ett Celestron Nexstar 6SE eller 8SE. För denna typ av
ljussvaga djuprymdsobjekt gäller som alltid, att ju längre bort från störande ljus och ju renare luft, desto fler
detaljer.
Regulus i Lejonet
Regulus i stjärnbilden Lejonet (Leo) är den tjugonde
ljusstarkaste stjärnan på natthimlen. Det arabiska
namnet för Regulus är Qalb al-Asad som betyder “lejonets hjärta”, vilket känns logiskt när man ser kartan.
För att hitta Regulus; följ de två “vänstra” stjärnorna i
Karlavagnens “korg” rakt nedåt (se kartan).
Regulus ligger nära ekliptikan, d.v.s. den skenbara banan på himlen där solen, månen och planeterna färdas.
Detta innebär att Regulus regelbundet förmörkas av
månen, där månen alltså passerar framför stjärnan och
skymmer den. Nästa ockultation av Regulus inträffar i
december 2016.
sig ensam bland ljusstarka stjärnor åt norr. Capella är
egentligen en dubbel-dubbelstjärna. Det ena dubbelparet (Capella Aa och Ab) är gula jättar och kan inte
skiljas ens med det största amatörteleskopen. Däremot
finns ett dubbelpar av röda dvärgstjärnor (Capella HL)
i närheten som tycks hänga ihop med Capella Aa och
Ab. Capella HL har en magnitud på 9,5 och kan enkelt
observeras med t.ex. ett 6-tums teleskop.
Lejonets stjärnbild är högintressant för amatörastronomen. Förutom Regulus och en rad andra stjärnor,
finns här en mängd ljusstarka galaxer att upptäcka.
Flera av dem ingår i Charles Messiers katalog och då vet
vi att de är fina objekt även för mindre teleskop. Två
av dessa är M65 och M66 som tillsammans med NGC
3628 ingår i den s.k. Leo-tripletten. Den ljusstarkaste av
galaxerna är M66 (se fotografiet nedan).
Liksom Lejonets stjärnbild, rymmer Kusken massor
av spännande objekt för amatörastronomer. Förutom Capella och en del andra ljusstarka stjärnor, även
förmörkelsevariabler, dubbel- och multipelstjärnor och
en hel rad djuprymdsobjekt. Ett bra ställe för att börja
lära sig mer om Kusken och alla dess fina objekt är den
engelska wikipediasidan för Auriga (Kusken). Ha även
ditt planetarieprogram redo för att lokalisera objekten
på natthimlen.
Castor i Tvillingarna
Den sista stjärnan och stjärnbilden som vi kan hitta med
hjälp av Karlavagnen är Castor (och Pollux) i stjärnbilden Tvillingarna (Gemini). Se på kartan hur du tänker
dig en diagonal linje mellan stjärnorna i Karlavagnens
korg och hur den pekar mot Castor.
Rent observationsmässigt, liknar Tvillingarna stjärnbilden Björnvaktaren som ligger lite avsides i Vintergatan. I detta område finns få galaxer och andra djuprymdsobjekt. Ett av de mer spektakulära objekten är den
planetariska nebulosan NGC 2392 som beskrivits likna
ett “clownansikte”. Det är ett svårt objekt att observera
i ett mindre teleskop.
Tvillingarna med Castor och Pollux är annars känt för
sin mytologiska historia och för att stjärnbilden ingår i
Zodiaken.
M66 - Spiralgalax i Lejonet (Foto: ESO)
Spiralgalaxen M66 har magnitud 8,9 i ljusstyrka och kan
därför observeras även i en större handkikare och med
ett mindre teleskop. Dess utseende är lite “tilltufsat”
och det beror på att de två andra galaxerna i Leo-tripletten påverkar med sina gravitationer.
Hitta fler objekt i Lejonet med ett planetarieprogram
och googla på webben för att läsa mer om objekten.
Slutligen vill vi passa på att redan nu annonsera för
Merkuriuspassagen den 9 maj i år. Merkurius kommer
då att passera framför solen och detta kan endast
observeras med ett teleskop eller en högförstorande
kikare. Dessutom måste ett solfilter (solfilm) användas.
Vi kommer att berätta mer om denna sällsynta händelse
i april- och majnumren av Focus Nordic Astroinfo.
Text: Claes Tunälv
Capella i Kusken
Om man väl har lärt sig att hitta Capella första gången är den sedan lätt att komma ihåg. Följ bara de två
översta stjärnorna i Karlavagnens “korg” åt höger (se
kartan) så kommer du snart till Capella i stjärnbilden
Kusken (Auriga).
Capella är norra stjärnhimlens tredje ljusstarkaste stjärna och därför enkel att finna, där den alltid befinner
