Inspirationsseminarium tisdag 3 juni 2014
Familjecentrerat arbetssätt
- Familjecentral
Samverkanstorget.se
Medverkande:
Moderator - Lars Gelander
verksamhetschef Angereds Närsjukhus
Ing-Marie Wieselgren
projektchef SKL
Vibeke Bing
folkhälsovetare, författare
Åsa Lundqvist
planeringsledare socialresursförvaltning Göteborg
Anna-Karin Bragd
Utvecklingsenheten för barns ohälsa och rättigheter (f.d. Hälsoäventyret Oasen )
Familjecentraler - Västra Frölunda, Lindome, Bergsjön, Hjällbo
Dokumentation och sammanställning av Julia Allheim och Anja Stjernholm, studenter
vid Göteborgs Universitet, Folkhälsovetenskapligt program.
Inledning: Syfte
Lars Gelander, moderator
Seminariet inleddes av Lars Gelander, ordförande i temagruppen Barn och Unga som är ett
samarbete mellan kommuner i Göteborgsområdet och Västra Götalandsregionen. Deras
uppdrag är att hitta samverkansmöjligheter för barn och familjer och målet är att alla barn och
unga ska lyckas i skolan. Detta kräver att det finns ett fokus på alla olika dimensioner kring
barnen. Vad är det i din organisation som arbetar för barns möjligheter att lyckas i skolan?
Vilka mål kan ni sätta upp i er organisation som stärker det arbetet?
Closing the gap – Ojämlik hälsa i Göteborg med barn och familj som
utgångspunkt
Åsa Lundquist, Social resursförvaltning
Hälsa är en mänsklig rättighet. Att minska skillnaderna i hälsa ger
vinster för både individen och samhället. OECD liksom
Världsbanken och WHO lyfter frågan om vikten av att minska de
sociala skillnaderna. Om beslutsfattare väljer att investera i hälsa kan
skattepengar användas till annat än att lösa de problem som uppstår
på grund av social ojämlikhet. Göteborgs stad har som prioriterat
1
målområde att minska skillnaderna i hälsa. Balansen mellan det individuella
och det samhällsekonomiska perspektivet är alltid viktigt.
På befolkningsnivå följer hälsan en social gradient som beror på samhällelig hierarki. Det
grundar sig i makt, kontroll och resurser och hur dessa är fördelade i samhället. Den sociala
gradienten kan förklaras som en trappa där varje trappsteg utgör en position i samhället och
dessutom ett visst hälsoläge. För varje trappsteg kan man se en skillnad i hälsa. Högst upp på
trappan befinner sig de med hög utbildning, god ekonomi och mycket makt i samhället, ju
längre ner på trappan desto lägre är utbildningsnivå och desto sämre är ekonomi och makt.
Den sociala gradienten förklarar hälsa till större del än andra betydande faktorer. Det är
viktigt att komma ihåg att det här mönstret syns på befolkningsnivå, en individs hälsa kan inte
bedömas utifrån social position, däremot kan risken för ohälsa till viss del bedömas.
I Göteborg har det sedan 1992 skett en positiv ekonomisk utveckling, dock har inte alla
invånare fått ta del av den vilket visar att de sociala klyftorna och hälsoskillnaderna har ökat.
Barnen påverkas av föräldrarnas situation och sin omgivning och tidigt i livet bestäms barns
framtida livsstilsval och hälsoutveckling. Sociala skillnader, och därmed olika uppväxtvillkor,
finns i hela Göteborg men också inom varje stadsdel. Skillnader kommer alltid att finnas i ett
samhälle, men när de blir för stora blir det ett problem och det kan vi se i Göteborg.
Diskussion:
Kommer funktionsnedsättning kopplat till hälsa finnas med i den kommande rapporten
som utarbetas?
Svar: Det är svårt att få fram data vilket tyvärr innebär att vi inte kommer att kunna ha
med det i den utsträckning som vi önskat men det kommer att finnas med. På grund av
dubbel utsatthet genom en låg position i trappan tillsammans med funktionshinder är
det en mycket viktig grupp att synliggöra.
Hur ska vi som träffar människor på arbetet hjälpa dem att ta ett trappsteg upp?
Svar: Som individ kan man hjälpa till genom att vara medveten om och fundera över:
var på trappan befinner sig de grupper jag möter? Vilka skillnader kan jag se?
Diskussion:
- Tidiga insatser i tidig ålder gör störst skillnad.
- Forskning talar om effektiva insatser både på ett generellt plan men även selektiva
insatser. Insatser ska vara riktade till alla men graden av utsatthet avgör den
individuella insatsen.
Alla familjer och barn har drömmar om framtiden men ändå syns dåliga skolresultat.
Detta blir en kraschlandning för många familjer. Hur hjälper man till att undvika det?
Svar: Skolan eller familjer kan inte lösa problemet på egen hand. Man behöver jobba
på alla fronter. Det finns drömmar och potential hos unga och vi måste skapa
möjligheter att kunna bidra till att alla unga lyckas i skolan.
2
Rätt stöd i rätt tid på rätt plats
Ing-Marie Wieselgren, SKL
Psykisk hälsa är på väg att bli den viktigaste samhällsfrågan och är avgörande för hur mycket
man kan vara delaktig i samhället. Den psykiska hälsan påverkas av många faktorer;
exempelvis arbete, utbildning, livshändelser och familj.
Samhället har genomgått stora förändringar men hjärnan ser likadan ut som den gjorde på
stenåldern. Idag finns stora förväntningar och det ställs höga krav, vi kan fråga oss om
hjärnan överbelastas. Vi ska inte stoppa utvecklingen men vi behöver lära oss att hantera den
på ett hälsosamt sätt. Fundera över hur du kan hjälpa och uppmuntra barnen du möter att låta
hjärnan vila. Är din arbetsplats hjärnergonomisk - för dig, för personalen, för barnen?
Det finns fler möjligheter än någonsin för barn och unga men samtidigt också en större
utsatthet och fler krav än tidigare. Psykisk ohälsa ökar bland unga, inte bara den upplevda
utan också allvarliga hälsotillstånd som kräver sjukhusvistelser. Psykisk hälsa är avgörande
för att lyckas i skolan. Västra Götaland har problem med första linjen. Idag hänvisas man till
primärvården men resurserna där räcker inte till. Kan vi göra familjecentraler till första linjen
och hur kan familjecentraler arbeta preventivt för att förebygga psykisk ohälsa? Vi vill alla
barnens bästa och bör därför arbeta tillsammans med detta. Lagstiftningen ser till barnets, inte
organisationens, bästa. Om vi ska nå målet att alla barn ska lyckas i skolan måste vi samarbeta
gränsöverskridande och tvärprofessionellt. Idag kommer barnen till skolan som ett blankt blad
och barn med särskilda behov missgynnas av systemet. Genom ett samarbete mellan BVC,
förskola och skola slipper barn uppleva misslyckanden innan behoven förstås och hen kan
från början få den hjälp och stöd som krävs för att lyckas i skolan. Om alla barn ska ha samma
förutsättningar måste vi ha verktyg för att se allas behov.
Diagnostisering och medikalisering av sjukdomar som ADHD ökar. Förr var det de fysiskt
klena som var sjuka men idag är det individer som har svårigheter att hantera
informationssamhället som blir sjuka. Vad är det egentligen som gör oss sjuka? Är det rimligt
att ställa diagnoser när människor inte matchar samhällets krav? Genom att anpassa samhället
och individualisera insatser ges alla en chans att nå sin fulla potential och känna sig behövd.
Generella insatser behöver en gemensam
ledning och styrning. Våra organisationer
behöver en gemensam behovsbild och
känna till vilka glapp som finns för att
möjliggöra förändring. Organisationer har
olika kulturer och arbetssätt och vi
behöver ha fördragsamhet för varandras
kulturer och se vad det är vi ska göra
tillsammans. Det är ett pussel som måste
läggas och för att lyckas måste vi alla ha
samma bild framför oss. Vi måste tänka
som ett lag; spela på din medspelares bästa
fot, inte bara din egen.
Sluta inte här!
3
FN:s konvention om barnets rättigheter – från teori till praktik
Anna-Karin Bragd
FN:s barnkonvention antogs 1990 i Sverige och är
juridiskt bindande på alla samhällets nivåer. Sverige är
bra på att erkänna att konventionen ska följas men
FN:s barnkommitté har kritiserat Sverige för att inget
händer. Regeringen har markerat 2014 som
barnkonventionens jubileumsår för att driva arbetet
med barns rättigheter framåt. På alla samhällsnivåer
ska beslut fattas utifrån barns bästa. Kunskapen om
barns rättigheter ska öka hos både barn och vuxna.
Varje enskilt barn ska ges möjlighet att uttrycka sina
åsikter. Barnen behöver känna att det är dem man
vänder sig till. Vi behöver gå från teori till praktik,
skapa dialog och reflektion.
Vad får dina tankar om barnets rättigheter för konsekvenser i dina handlingar?
Barnkompetens och barnrättskompetens är två olika saker. Viktiga frågor att ställa är:
Hur högt prioriterar vi barns rättigheter i vår verksamhet?
Hur fattar vi beslut om vad som är barnets bästa?
Vilka resurser avsätter vi för de här frågorna, finns barnen med i vår budget?
Hur informerar vi det enskilda barnet och de vuxna runt barnet om dess rättigheter?
Synen på barn påverkar, vad har jag för syn på barn?
Vad har jag för syn på konventionen?
Konventionen innehåller 54 artiklar och de måste ses i sin helhet, varje rättighet förhåller sig
till andra. En handbok i hur man ska tolka artiklarna och hur man kan implementera och
arbeta med rättigheterna har getts ut som en del av arbetet att driva arbetet framåt. Ett
familjecentrerat arbetssätt som sätter barnet och barns rättigheter i centrum är ett steg i rätt
riktning.
Vinster med samverkan kring de små barnen ur ett jämlikhetsfolkhälso- och barnperspektiv
Vibeke Bing
Familjecentralen jobbar på första våningen, både bildligt och bokstavligt. Där arbetar
mödravårdscentral, barnavårdscentral, öppna förskolan och socialtjänsten. Arbetet på en
familjecentral är gränsöverskridande genom att flera organisationer och professioner arbetar
och samverkar under samma tak. Aktörerna är inte bara de olika yrkesgrupperna utan även
föräldrarna och barnen bidrar till resultatet. Samarbetet gynnar professionell utveckling och
bidrar till att de olika yrkesgruppernas uppdrag fullföljs på ett bättre sätt. Undersökningar
visar att familjecentraler erbjuder fler föräldragrupper, att fler pappor deltar i dessa och att
anmälningar till socialtjänsten sker oftare än hos motsvarande organisationer som inte ingår i
en familjecentral.
4
Till familjecentralen är alla familjer med barn från noll till fem år välkomna. Familjecentrerat
arbetssätt har ett hälsofrämjande perspektiv och insatser för barn och unga tar hela familjer
och dess livsvillkor i beaktning. Målet är att förbättra uppväxtvillkoren för barnet genom att
stärka familjen. Föräldrarna/vårdnadshavare ses som barnets viktigaste resurs och därefter
barnets sociala nätverk. Centralen är en nära mötesplats och ett socialt nätverk. Det ska vara
lätt att komma dit och få service och ska vara en del av varje barnfamiljs vardagsliv.
Familjecentralen Trädet, Västra Frölunda
På Familjecentralen Trädet i Västra Frölunda har man en styrgrupp som utgörs av fyra chefer
och folkhälsoutvecklare. Familjecentralen har valt att inte ha någon samordnare utan all
personal skiftar i uppgiften som språkrör mellan styrgruppen och övrig personal. Alla
anställda är dessutom involverade i beslutsfattande och tid för möte varje vecka är avsatt. På
dessa möten skiftar man mellan husmöten, handledning och kvalitetsutveckling. Beslutsprocesserna kan bli långa men det slutgiltiga resultatet blir oftast också bättre.
Tystnadsplikten mellan professionerna har lösts genom att informera familjen om den
samverkan som sker och då brukar ett samtycke till att bryta tystnadsplikten inte vara något
problem. Det som personalen själva framhäver är att familjecentralen är en platt verksamhet
med låga trösklar vilket gör det lätt att fråga varandra i de olika professionerna. Det blir
lättare att utnyttja varandras kompetenser.
På Trädet har man kvällskurser i pedagogisk familjedokumentation där föräldrar får hjälp att
själva dokumentera barnets första tid och reflektera kring denna. Resultatet blir en fotodagbok
på barnets första år som blir en gåva från föräldern till barnet. En handbok för hur man arbetar
med pedagogisk familjedokumentation har utformats. På dagtid arbetar centralen även med
frukostklubbar och föräldragrupper.
Familjecentralen Fyrklövern, Lindome
Familjecentralen har funnits sedan 2006. Här deltar alla yrkesgrupper i föräldragrupperna.
2014 har man valt att fokusera extra på barnkonventionen och man lyfter en artikel från
barnkonventionen vid varje föräldraträff för att medvetandegöra sig själva och föräldrarna att
fokusera på barnets bästa. Man diskutterar hur man arbetar med frågan och vad som kan
förbättras. I samverkan ingår också biblioteket som har barnkonventionen som ett av sina
styrdokument och tillhandahåller böcker på 27 olika språk. Fyrklövern arbetar också aktivt
med genusfrågor och normer.
Familjecentralen Bergsjön
Familjecentralen är belägen i ett mångkulturellt område. 94 procent har utomnordisk
härkomst och det är viktigt att tänka på att invandrare inte är en homogen grupp. Här finns
över hundra kulturer med olika syn på barnuppfostran m.m.
Genom rutinbesöken på BVC och MVC och med öppna förskolan lyckas man nå grupper som
generellt sett anses vara svåra att nå. Aktiviteter som erbjuds är:
- Frukost med inbjuden gäst. Gästen kan vara en dietist, bibliotekarie, polis eller
annan yrkesverksam. Genom samtal och dialog kan det ge upplysning, kunskap
och ett ökat förtroende för myndigheter.
- Hälsosam lunch. Aktiviteten är riktad till föräldrar och barn med behov av särskilt
stöd. Luncherna lagas av alla deltagare tillsammans.
- Svenska på flekis är en mycket uppskattad verksamhet med många besökare där en
pensionerad SFI-lärare lär ut svenska till föräldrar som inte har rättigheter till SFI5
-
utbildning. Här får exempelvis asylsökande och föräldralediga möjlighet att lära
sig det svenska språket.
Babyflekis. Varje onsdag har man babyöppet och pratar om sömn, samlevnad och
den första tiden som förälder.
Studiecirkel. Handlar om att stärka föräldrars roll i det mångkulturella Sverige.
Deltagarna får kännedom om sina rättigheter och skyldigheter.
Familjecentralen Hjällbo
På familjecentralen i Hjällbo har man ett utökat uppdrag att även arbeta med barn 6-12 år. Det
finns flera drivkrafter som gör att föräldrar till barn som är över fem år behöver erbjudas stöd.
Det är en stor utmaning att få föräldrar att komma. Andra stora bekymmer, som brist på
boende och traumatiska händelser överskuggar behovet av föräldrastöd. Personer med
bakgrund i länder med opålitliga myndigheter har en rädsla för myndigheter och vad ”hjälp”
kan innebära. På centralen vill man vara en brygga för att hjälpa familjer att komma rätt och
de som kommer till centralen är tacksamma. Personalen arbetar för att identifiera problemet,
ge information, råd och stöd och man upplever att man hittar andra lösningar än vad man hade
gjort utan centralens samverkan. Man följer med i utvecklingen vilket ger trygghet och
kontinuitet. Genom att utöka stödet kan man ha ett närmare samarbete med skolan och
skolhälsovården.
De olika yrkesgrupperna träffas två timmar en gång i månaden. Då tar man upp barnärenden
och konkreta situationer. Prioriteringar görs för vad man bör arbeta med och man bjuder in
personer med yrken som t.ex. psykolog för föräldrarna. När man arbetar tillsammans
utvecklas man tillsammans, vi har förståelse för varandras yrkesprofessioner men ”pinkar
inga revir”.
Frågor som diskuterades i bikupor:
Hur kan det främjande och förebyggande arbetet stärkas ytterligare och bli ännu
vassare?
Vilka möjligheter till samordnade tidiga insatser finns i din stadsdel?
Hur säkrar vi att de mest utsatta grupperna får del av detta arbete?
Hur arbetar du och dina kollegor med barnkonventionen i vardagen? Hur kan
barnen känna av detta?
Hur når man dem som är svårast att nå?
Hur ser behovet ut av strukturerad samverkan i din stadsdel/kommun?
Hur skulle den kunna utvecklas?
Uppsummering
Lars Gelander, moderator
Anknytning är en grund för psykisk hälsa. Lars Gelander menar, utifrån egen erfarenhet, att
psykisk ohälsa kan ses på barnens vikt- och längdkurva. Vi behöver lägga fokus på
friskfaktorer, hur kommer det sig att en del kan vara utsatta för många riskfaktorer men ändå
ha en bra hälsa? Barndomen kan vara avgörande och där kan vi göra en förändring, det är inte
tillräckligt bra idag. De är viktigt att redovisa och återkoppla vad nyttan är med det vi gör.
Om vi överger ett arbetssätt måste det bidra till något bättre, det är då också försvarbart att
6
lägga extra pengar på. Livslängd avgörs inte av genetik, utan till stor del på bekräftelse på att
man är behövd. Om man redan som barn ser att man inte kommer att vara behövd genom
livet, vilken framtidstro kommer det barnet att ha och vilken hälsa kommer personen att få?
Vi måste lägga fokus på barnen och lyssna på dem. Föräldrar upplever att de inte har
någonstans att vända sig när barnen passerat en viss ålder, därför behövs utvidgat arbete för
högre åldrar än fem år. Vi vill skapa arenor som gör hälsokedjan hel. Unga ska känna att de
lyckas, kriterier för det är t.ex. att ha vänner, föräldrar som stöttar, psykisk hälsa,
framtidshopp, bekräftad, närvaro i skolan, koncentrationsförmåga och drömmar.
”Det krävs en by för att fostra ett barn”
7
