Lilla retorikskolan – Del 12: Några retoriska klassiker
Klassiska ord – baserade på flera figurer!
Den som tränger in i retorikens värld upptäcker snabbt att ett uttryck på en och samma gång kan bestå av flera olika s
k retoriska figurer. Ett bra exempel kan vi hämta från första månbesöket. När Neil Armstrong den 21 juli 1969, som den
första människan i historien, klockan 03,56 svensk tid satte sin fot på månens yta, yttrande han följande klassiska fras:
”One small step for (a) man. One giant leap for mankind.”
Här ser vi två satser med lika många ord; figuren kallas isokolon. Vidare börjar båda satserna med ”one” vilket är
en anaphora. Dessutom innehåller Armstrongs uttalande en tydlig antithesis; han ställer small mot giant. Han varierar
dessutom ordet man genom att i andra satsen säga mankind, vilket är en figur som kallas polyptoton. Till sist använder
han varierande men ändå snarlika uttryck för att beskriva själva rörelsen, det vill säga step respektive leap. Den figuren
kallas synonymia. Så Armstrongs första ord på månen är en kombination av fem olika retoriska figurer och en blandning
av bilder, rytmer och motsatser. Sannolikt ett avgörande skäl till att vi än i dag minns hans ord.
Så här är det ofta med retoriska figurer. De riktigt lyckade, som kanske går till historien, innehåller ofta flera saker ur den
retoriska verktygslådan. En som verkligen förstod styrkan i retoriken och dess figurer var Englands premiärminister
under andra världskriget Winston Churchill. Smaka på det här uttalandet, hämtat från ett tal i underhuset, riktat till det
tyska ledargarnityret, i samband med tyskarnas bombningar av London:
”You do your worst, (and) we do our best!”
Lika långa satser (isokolon), tre antithesis, you-we, your-our, worst-best och bägge satserna avslutas med ord som
slutar på samma bokstäver; ”st” (en s k homioteleuton).
Ytterligare ett Churchill-exempel.
Flygkriget om Storbritannien varade mellan den 12 augusti och den 17 september 1940. Det såg länge ut som om
tyskarna skulle gå segrande ur striden, men en strategiändring från ledningen för Luftwaffe (läs Hermann Göhring)
i början av september ledde till att engelska RAF vann slaget. Churchill säger i ett tal, för att hylla RAF:s piloter i
samband med detta flygslag över England, följande:
”Never in the history of human conflict, has so much been owed, by so many, to so few.”
History of human conflict är en något förskönande omskrivning för history of war vilket kallas euphemismus. Det är
också en tre-rytm; much-many-few, vilket är en trikolon (much been owed – by so many – to so few). Tre-rytmen i sig är
också en antiklimax genom att den går från mycket till många för att sluta i få. Han använder sig också av en upprepning
genom att använda ”so” tre gånger vilket kallas mesarkhia. Till sist innehåller uttalandet också en antithesis genom att
han lyfter fram motsatsen many-few.
Än en gång; du kommer att finna att det ofta förhåller sig på det här sättet – att de ord och fraser vi betraktar som
odödliga ofta är uppbyggda med hjälp av flera olika retoriska figurer.
I Almedalens 10-i-topp 2010 kan du på lördag den 11 juli läsa om vilka retoriska figurer som våra partiledare använde sig av och
som blev våra favoriter.
