LUNDS UNIVERSITET Statsvetenskapliga institutionen Statsvetenskap 1-20 poäng PROV 2003-02-17 STV001 STV001 Politisk teori (5p) Hemskrivning Varje student skall lämna individuella svar på frågorna. Besvara båda frågorna. Inlämning till receptionen senast fredagen den 21/2 kl 11.00 Resultatet anslås på Edens anslagstavla den 13/3 kl 15.00 ------------------------------------------------------------------------------------Ange på försättsbladet vilka lärare Du haft: Henrik Hermerén Jakob Gustavsson Grupp Grön, Röd, & Blå Björn Badersten Staffan Lindberg Gul & Lila Uppgift 1 Internationella vetenskapssamfundets vetenskapsråd (IVV) har just haft deadline för inlämning av projektförslag från forskare som söker anslag till sin forskning. Du har tillfälligtvis adjungerats som ledamot av IVV:s statsvetenskapliga expertgrupp vars uppgift är att komma med rekommendationer till rådet inför fördelningen av resurser. Du har fått på din lott att bereda expertgruppens beslut gällande ett av de inlämnade förslagen (bifogas). Din uppgift är att analysera och kritisera bifogade projektförslag och presentera din analys på ca 3 sidor. Din analys skall beröra förslagets metodologiska uppläggning: vetenskapsteoretiska utgångspunkter, teoribildning, metod, material samt övriga relevanta delar. Avsluta med att sammanfatta projektförslagets goda och mindre goda sidor. För att styrka dina argument bör du föra in så många referenser till kurslitteraturen som möjligt och använda dig av en bred flora av statsvetenskapliga begrepp. Uppgift 2 Förhållandet mellan frihet och rättvisa är omdiskuterat i den politiska filosofin. Det är Din uppgift att med utgångspunkt från två olika politiska tänkare analysera och jämföra skilda synsätt på relationen mellan frihet och rättvisa. Avsluta diskussionen med att argumentera för och emot det ofta framförda påståendet att ”de politiska ideologierna är döda”. Lycka till! 1 Etiska dilemman i politiskt beslutsfattande 2 Politik och etik – en introduktion Enligt ett grundläggande statsvetenskapligt synsätt handlar politik om makt; maktens förutsättningar, organisation och utövande (Lane & Stenlund 1984; Petersson 1987). En klassisk fråga i politisk filosofi är om makten överhuvudtaget lämnar något utrymme för etiken, dvs. för frågor om vad som är gott och ont, rätt och orätt (Jacobsson 1973; Vega 1985). Det torde emellertid stå klart att endast föreställningar som innebär att det politiska handlandet är underkastat moraliska krav är förenliga med ett demokratiskt styrelsekick (Lundquist 1988:59-62; Pontara 1971:11-16). Under senare tid har ett tydligt ökat intresse för etikens roll i politiken kunnat förmärkas internationellt. I t ex USA där dessa frågor varit uppmärksammade sedan 1950-talet (Douglas 1952; Getz 1966), har debatten tagit ny fart under 1980-talet (Simmons 1991). I Sverige har under de allra senaste åren frågor om politikernas etik aktualiserats såväl i den allmänna debatten som i riksdagen (Daléus 1990; Politik•Etik 1991; Westholm 1990; 1990/91:KU1, KU32; Prot. 1990/91:58; Riksdagens Årsbok 1990/91, s 27). Någon enighet om vilka etiska krav som kan ställas och hur etiska evalueringsprinciper skall tillämpas i politiken finns emellertid inte. Ett klassiskt problem är om det finns ett gemensamt etiskt system som gäller både på det privat-individuella planet och för grupp-politiskt handlande, eller om det handlar om två skilda typer av etiska system (Pontara 1971:16-32). En andra skiljelinje återfinner vi inom beslutsetiken. Från deontologisk eller pliktetisk synpunkt är en politiskt handling i sig god eller ond oberoende av vad den åstadkommer. Enligt ett teleologiskt eller konsekvensetiskt synsätt å andra sidan är en politisk handlings moraliska kvaliteter enbart beroende av effekterna, dvs. det goda eller onda som åstadkoms (Frankena 1976:20-23; French 1983:37-30; Lundquist 1988:45; Weber 1971. För det tredje, slutligen, konkurrerar etiken ofta med andra viktiga normer för det politiska handlandet, t ex rationalitet, effektivitet och legalitet (Lundquist 1988:75-79; jfr. Dobel 1986; Hermerén 1986:52ff). Frågan om etikens roll i politiken aktualiserar flera principiellt intressanta statsvetenskapliga forskningsproblem i skärningspunkten mellan empirisk och normativ teori. Tillämpningen av etiska normer i praktisk politik synes emellertid vara ett i stort sett outforskat område. Att döma av moderna internationella översiktsverk (t ex Bowie 1981; Gutmann & Thompson 1984; Neumann 1985) har statsvetare huvudsakligen intresserat sig för normativ teori, i den mån empiri utnyttjas är det huvudsakligen i illustrativt syfte. När det gäller svenska förhållanden torde det inte gå att uppbringa mer än en handfull vetenskapliga arbeten där etiska aspekter av det politiska handlandet diskuteras (se t ex Holmberg & Esaiasson 1988 kap 2; Lewin 1984 särsk kap 10; Larson 1973). Överhuvud tycks det som intresset för politisk etik, i betydelsen nationella politiska processer, varit väsentligt mindre än intresset för förvaltningsetik (jfr. International Political Science Review nr 3, 1988; 3 Lundquist 1988; Nigro & Richardson 1990) och etik i internationella relationer (jfr. Ellis 1986; Elshtain 1992; Goldman & Boréus 1990; Pettman 1979). Huvudsyftet med det projekt som här presenteras är att bidra till utvecklingen av en empirisk teori om politisk etik. Det handlar alltså om vilken betydelse etiska normer har för politikernas handlande i olika situationer och hur de hanterar olika typer av etiska problem. I detta avseende knyter forskningsprojektets inriktning an till den statsvetenskapliga teoribildning som analyser hur normer, plikter och roller påverkar politiskt handlande (March & Olsen 1989:21-25, 47-52. 160-163). Forskningsprojektets orientering mot empirisk teori betyder emellertid inte att normativ teori kan negligeras. Tvärtom måste en empirisk teori om politisk etik med nödvändighet utgå från och relateras till normativ teori (jfr. Lundquist 1988:16f). Här kan fyra viktiga utgångspunkter för projektet anges: ◊ Ämnet politisk etik anknyter både till statsvetenskaplig och etisk teori. En grundtanke är att utgå från ett statsvetenskapligt perspektiv och integrera relevanta moralfilosofiska aspekter, bl a kriterier på goda eller rätta handlingar och principer för rättfärdigande av moraliska omdömen (jfr. Frankena 1976:9ff; Sahakian 1974:3ff), i denna referensram. ◊ Etiska värderingsprinciper för politiskt handlande måste knytas till ett övergripande värdesystem, normativ demokratiteori. ◊ Politiskt handlande är en kollektiv process. Etiska värderingskriterier för politiskt handlande måste därför utgå från, eller i varje fall beakta den situationella och organisatoriska kontexten, kort sagt ”politikerrollen”. ◊ Appliceringen av etiska kriterier på politiskt handlande innebär att avvägningar måste göras mellan konkurrerande eller motstridiga normer. Sådana etiska problem kan analyseras som dilemmasituationer. Projektets teoretiska utgångspunkter utvecklas på sidorna 3-7. Den närmare uppläggningen av projektets analyser redovisas på sidorna 8-10. Det politiska handlandets etik För att analysera hur etiska normer tillämpas i politiken måste vi kunna relatera empirin till något normativt system som anger vilka principer som kännetecknar det goda politiska handlandet. Som redan påpekats, finns det inte någon enhetlig utgångspunkt för den normativa etiken. Thompson (1987:96-105) diskuterar tre olika synsätt på det politiska handlandets etik: En minimalistisk etik formulerar ett begränsat antal etiska restriktioner för det politiska handlandet, ofta på grundval av allmänt omfattade individual-etiska handlingsregler som att tala sanning, hålla ord och vara hederlig (Bergström 1991:34ff; Douglas 1952:64; Hermerén 1986:26; Ruin 1991:45). En rationalistisk politisk etik syftar i stället till att ange övergripande, substantiella mål för det politiska handlandet, antingen med utgångspunkt från 4 universella etiska principer (Hermerén 1990:31; Westholm 1991:58f) eller den politisk filosofins grundläggande principer om rättvisa, frihet och allmänintresse (Thompson 1987:102; Björklund 1977). En funktionalistisk politisk etik tar fasta på de särskilda etiska krav som politikerrollen aktualiserar. Med utgångspunkt från normativ demokratiteori anges de etiska normer som uppgiften att representera väljarna och fatta beslut på andras vägnar medför (French 1983:65-71; Thompson 1987:99-102). För detta forskningsprojekts syfte förefaller det mest fruktbart att försöka vidareutveckla en etik för det politiska handlandet baserad på normativ demokratiteori och det funktionalistiska synsättet. Den minimalistiska approachen är direkt problematisk, bl a är det oklart vilka individual-etiska normer som är relevanta för eller går att tillämpa på politiskt handlande, och de etiska reglerna blir därför av ad hoc karaktär. Det rationalistiska perspektivet har däremot principiellt tilltalande inslag. Ytterst måste ju normer för det goda politiska handlandet kunna föras tillbaka på fundamentala demokratiteoretiska värden. Mitt ställningstagande till förmån för den funktionalistiska utgångspunkten bygger här väsentligen på pragmatiska överväganden. Att starta i ”grand theory” genren och den rationalistiska ansatsens försök att finna den politiska etikens ”grundbultar” tror jag är förenat med alltför komplicerade teoretiska och empiriska problem (jfr. Axberg 1990; Kukathas & Pettit 1990). Även om den funktionalistiska etiken, sedd som normativ teori på ”mellannivå”, är mer hanterlig som instrument för empirisk analys, är den också förknippad med nackdelar. Ett uppenbart problem är att perspektivet i litteraturen oftast begränsas till relationen representant-väljare (se t ex Bowie 1981 Part I). Den moderna politikerrollen aktualiserar också flera andra etiskt problematiska aktörsrelationer (Hermerén 1991:17ff). Individ, organisation och etik Moralfilosofiska resonemang utgår nästan alltid från enskilda individers handlande och relationer mellan individer. Politikens natur däremot är kollektiv. Politiker handlar i en organisatorisk kontext och beslutsfattandet sker i kollektiva former (Lundquist 1988:150-156; Thompson 1987:40f). I demokratier med ett starkt partiväsende understryks det kollektiva draget i det politiska handlandet ytterligare. I en mening, nämligen att den enskilde politikern ytterst har ett personligt moraliskt ansvar för kollektiva beslut och handlingar han eller hon medverkar till, är förhållandet mellan individuell och kollektiv nivå relativt oproblematisk (Downie 1964:53 99ff; 1972:72ff). Däremot kan en analys av politisk etik inte stanna vid den enskilde politikerns handlingar. Vi måste beakta att politikerns agerande i väsentlig mån påverkas av av andra aktörers handlande och av den politiskt-institutionella kontexten. En modell för att knyta ihop det individial-etiska och kontextuella perspektivet på politiskt handlande har föreslagits av Downie 1964 & 1972). Han menar att politikerrollen är en förmedlande länk mellan individ och organisation, ett slags sammanfattande uttryck för alla 5 de etiska problem politikerna ställs inför. Politikerrollen innefattar åtminstone tre olika aspekter (Downie 1964:84-98; 1972:70ff). För det första kan den uppsättning av institutionellt bestämda skyldigheter och rättigheter som är knutna till en viss roll, dvs rollen i sig, göras till föremål för en etisk värdering. Om en person accepterar en roll blir vederbörande också moraliskt ansvarig för de handlingar som utföres i rollens namn. Den andra dimensionen för etisk värdering tar sålunda sikte på rollacceptans. Det handlar bl a om när en individ skall acceptera en roll, när personen skall avgå eller eventuellt vägra utföra handlingar som rollen kräver. Politikerrollen ger emellertid också aktören en betydande grad av autonomi (Downie 1964:35f; Lundquist 1988:149f). Därmed får vi en tredje dimension för etisk värdering, rollutförandet. Downie (1964:88ff) anger också möjligheten av en fjärde dimension för etisk värdering: innehållet i politiska policies och beslut. Detta anknyter till en klassisk kontrovers inom demokratiteorin som gäller huruvida demokratins medel enbart skall uppfattas som en fråga om processer och procedurer, eller om de också omfattar politikens innehåll (Boström 1988 kap 2; Lundquist 1991:64-67). Forskningsprojektet tar fasta på de etiska problem som är förknippade med rollacceptans och rollutförande, kort sagt politikens ”spelregler”. En empirisk analys av det politiska handlandets etik kan emellertid, enligt min mening, inte helt frikopplas från frågor om politikens substans. Etiska dilemman i politiken Empirisk tillämpning av etiska normer aktualiserar praktiskt taget alltid frågan om hur olika etiska hänsyn skall vägas mot varandra (jfr Frankena 1976:136ff; Hare 1981 kap 2). Ofta uppkommer situationer där aktörerna tvingas träffa ett val mellan oförenliga alternativ som är etiskt likvärdiga – etiska dilemman (Lundquist 1988:168f; jfr Stenelo 1984:160ff). En typ av etiskt dilemma innebär att politikern tvingas välja mellan flera i sig goda eller onda alternativ – antingen åtgärder, effekter, medel eller mål (Dahl 1982:99ff; Lukes 1991:5f; Lundquist 1988:169f). Det handlar, populärt uttryckt, om varianter på temat ”åsnan mellan två hötappar” respektive ”att välja mellan pest och kolera”. Andra dilemman uppkommer när plikt- och konsekvensetiska normer för det politiska handlandet kolliderar med varandra (Dahl 1982:96ff; Lukes 1991:7ff; Lundquist 1988:170f; Thompson 1987:13). Här återfinner vi ett av den politiska etikens mest omdiskuterade problem, dirty hands, dvs. när goda effekter endast kan nås genom onda åtgärder. Parallellproblemet är att i sig goda åtgärder kan resultera i onda effekter (French 1983 kap 2; Lukes 1991 kap 10; Thompson 1987 kap 2). En tredje viktig källa till etiska dilemman är politikens kollektiva karaktär. Vad skall politikern göra när politikerrollens etiska krav kommer i motsättning till individual-etiken (Lundquist 1988:190f; Thompson 1987:40f)? 6 Det principiellt intressanta med etiska dilemman är att de saknar ”lösning” i konventionell mening. Hur man än väljer blir resultatet otillfredsställande (Lundquist 1988:168). Samtidigt måste politikern på något sätt ”ta sig ur” dilemmat. McLaren (1982f, 125 ff; jfr Stenelo 1984:172; Thompson 1983:25) diskuterar tre möjliga förhållningssätt i dilemmasituationer. Om alla handlingsalternativ är starkt negativt värderade, som i valet mellan ”pest och kolera”, tillgrips inte sällan en undvikandestrategi. På längre sikt måste aktören emellertid antingen välja en dominansstrategi, dvs. acceptera priset för att undvika beslutsoförmåga och satsa på ett av de oförenliga alternativen, eller försöka hitta en balansstrategi, som innebär en kompromiss mellan de konkurrerande värden som konstituerar dilemmat. Hirschmans (1970; jfr Barry 1974; Birch 1975; Laver 1976; Lodge 1975; Rokkan 1974) generella modell för missnöjesreaktioner i organisationer kan också användas för att analysera individuella handlingsstrategier i etiska dilemmasituationer. Politikern kan göra sorti, protestera eller välja tystnaden, dvs. vara passiv och lojal. Med utgångspunkt från normativ demokratiteori kan tre centrala etiska dilemman i politiken formuleras: Lojalitet: politikern mellan parti och väljare Uppgiften att representera väljarna är den viktigaste legitimitetsgrunden för politikerrollen (Lundquist 1991:92ff, 102ff). Samtidigt innefattar representationsfunktionen flera olika, ofta motstridiga krav. Partirepresentationen är numera den dominerande normativa representationsprincipen i Sverige och andra europeiska demokratier. Men den klassiska motsättningen i demokratisk representationsteori mellan politikern i rollen som självständig individualist och väljarbunden folktribun spelar alltjämt en viktig roll i politikernas föreställningsvärld (Birch 1972; Christophersen 1963 & 1964; Holmberg & Esaiasson 1988 kap 2; Håstad 1959; Pitkin 1972). De lojalitetskonflikter som olika representationsteoritiska synsätt ger upphov till tolkas ofta i termer av etiska dilemman för politikerna (Bowie 1981:ix; Fleishman 1981:54f, 66f). En grundläggande fråga är hur långt politikerns lojalitet mot det egna partiet skall sträcka sig? Vad kan och bär politikern göra när partiets politik strider mot den personliga övertygelsen, alternativt vad politikern uppfattar som väljarintresset eller allmänintresset? Vallöften: mellan plikt och konsekvens En klassisk fråga inom demokratiteorin är vilka förpliktelser de valda har gentemot sina väljare (Flathman 1972; Pateman 1985; Pennock & Chapman 1970). En av de mest omdiskuterade förpliktelserna i modern politik är partiernas skyldighet att (i regeringsställning) genomföra sina valprogram och, i synnerhet, att hålla givna vallöften. Den empiriska forskningen kring omsättningen av valprogram i praktisk politik är relativt omfattande. Om svenska förhållanden se Bergström (1987) och Lewin (1984), aktuella 7 exempel från andra europeiska länder är Hofferbert & Klingemann (1990), Kalogeropoulou (1989) och Rallings (1987). Däremot diskuteras sällan de etiska problem som vallöften kan medföra i litteraturen (för undantag se Bergström 1991:37-41; French 1983:71-74). Ofta kan de etiska dilemman som är förknippade med infriandet av vallöften tolkas som en motsättning mellan pliktetiska och konsekvensetiska värderingsprinciper. En utlovad kostnadskrävande reform kan t ex komma i motsättning till målen för den ekonomiska politiken, om statsfinanserna drastiskt försämras under löpande mandatperiod. Kompromisser: mellan majoritets- och konsensusdemokrati Som en röd tråd genom den beslutsteoretiska litteraturen löper diskussionen om avvägningen mellan två fundamentala demokratiska hänsyn formulerade bl.a. som en motsättning mellan majoritets- och konsensusbeslut, mellan majoritets- och minoritetstyranni, och mellan egenintresse och allmänintresse (Dahl 1989 kap 10 & 11; Lewin 1988; Pennock 1979 kap 9 & 10; Sartori 1987 kap 6 & 8). Ett etiskt dilemma konstitueras bl a när en part (ett enskilt parti eller en koalition) har möjlighet att genomdriva sina egna preferenser vid ett beslut, samtidigt som ett brett politiskt samförstånd uppfattas som eftersträvansvärt (jfr Stenelo 1987 & 1991:224ff; Wigforss 1956:327f). Breda samförståndslösningar grundade på olika typer av politiska kompromisser uppfattas av flera teoretiker antingen som en långsiktig ”lösning” på eller en dominerande handlingsstrategi i sådana dilemmasituationer (Benjamin 1990; Dobel 1990; Pennock & Chapman 1979 Part I & III, Pruitt 1987; Sartori 1987:227-232; Stenelo 1987:286-290). Projektets uppläggning Syftet med forskningsprojektet är att utifrån det teoretiska perspektiv på relationerna mellan etik och politik som ovan presenterats utveckla en empirisk teori för de etiska normernas roll i politiskt handlande, med fokus på hur etiska problem hanteras vid politiskt beslutsfattande. För att få underlag för en sådan empirisk teori genomförs inom projektet en serie fallstudier av de tre olika typer av etiska dilemmasituationer som tidigare redovisats. Den konkreta forskningsuppgiften kan formuleras som att på basis av fallstudierna försöka hitta generella mönster eller strukturer för hur etiska principer tillämpas i komplexa politiska beslutssituationer. I de empiriska studier som genomförs inom projektet läggs tonvikten på modern svensk politik (1970-1990-talen). Samtidigt finns ett uppenbart behov av att bl.a. anlägga ett längre tidsperspektiv. En vanlig uppfattning är att det politiska beslutsfattandet bl.a. i Sverige blivit mer komplicerat och att tempot i de politiska beslutsprocesserna höjts under de senaste decennierna (Ruin 1982; Stenelo 1991). Dessa förändringar av politikens villkor kan antas 8 påverka också politikernas hantering av etiska problem. Jämförelseobjekt från tidigare perioder (1950- och 1960-talen) kommer därför att inkluderas inom de olika fallstudieområdena. Däremot är det, enligt min mening, orealistiskt att inom projektets begränsade ram genomföra regelrätta internationella komparativa studier. De empiriska analyserna av olika dilemmasituationer i politiken kräver delvis skilda teoretiska och metodologiska redskap, beroende på problemets karaktär. Samtidigt är det angeläget att integrera analyserna i en gemensam referensram. Var och en av fallstudierna kommer därför att omfatta en kärna av tre huvudmoment, med variationer på det gemensamma temat. På normativ nivå analyseras tre viktiga områden inom demokratiteorin: representationsteorier, teorier om politiska förpliktelser och beslutsteorier. Forskningsmässigt handlar uppgiften om att inom vart och ett av dessa områden försöka rekonstruera olika, kontrasterande demokratiteoretiska idealtyper till vilka det faktiska politiska handlandet kan relateras (jfr. Eliæson 1982:106ff; Parkin 1982:28ff). I idealtyperna renodlas normerna för det goda politiska handlandet. De omfattar bl.a. särskilda förpliktelser som är förknippade med politikerrollen, utmejslande av primära handlingsrekommendationer i olika situationer och rättfärdiganden av dessa handlingsalternativ. Ett andra huvudmomentet i det teoretiska arbetet består i att på operativ nivå identifiera, precisera och analysera olika typer av etiska dilemmasituationer i politiskt beslutsfattande. Frågor som här aktualiseras är bl.a. vilka olika etiska normer bryts mot varandra, vilka möjliga handlingsstrategier finns i den aktuella dilemmasituationen och vilka etiska implikationer har de olika handlingsalternativen – kort sagt vari består det etiska dilemmats (eller dilemmanas) karaktär? En av grundidéerna bakom projektets uppläggning är att dilemmaproblematiken kan användas för att knyta ihop normativ teori med empirisk analys. För att genomföra forskningsprojektets teoretiska uppgifter krävs för det första en ordentlig genomgång av relevant litteratur om politisk filosofi, i synnerhet normativ demokratiteori. Detta är den rekonstruerande analysen. För det andra måste element från etisk beslutsteori, allmän statsvetenskaplig eller samhällsvetenskaplig besluts- och rollteori integreras och även anknytas till den normativa demokratiteorin. Det tredje huvudmomentet, som kommer att uppta den största delen av arbetet inom projektet, består av empiriska analyser av etiska dilemmasituationer i politiken. Vi förflyttar oss nu till aktörsnivå. Här aktualiseras ett flertal olika frågor, t ex: Hur uppfattar politikerna själva den aktuella beslutssituationen? Tolkar olika aktörer situationen på samma sätt? Ser de överhuvudtaget den som ett dilemma och etiskt problem? Vilka olika handlingsalternativ diskuteras? Vilka ställningstaganden görs för eller emot dessa? På vilka grunder (etiska och andra) rättfärdigas och kritiseras olika handlingssätt? Flera olika faktorer bidrar till att dilemmasituationer är särskilt väl lämpade för empirisk analys av etikens roll i det politiska beslutsfattandet. Genom oförenligheten mellan olika 9 alternativ tydliggörs normernas roll för det politiska handlandet på ett direkt sätt. Eftersom det inte är givet vilket alternativ som är optimalt ur etisk synvinkel tvingas den etiskt ansvarsfulle politikerna till en explicit deliberation, dvs. en analys av och avvägning mellan mellan vad som är etiskt önskvärt och vad som faktiskt kan göras i det enskilda fallet (jfr. Lundquist 1988:139). Vidare är val i etiska dilemmasituationer ofta kontroversiella och blir föremål för offentlig debatt. Samtidigt som offentligheten i vissa avseenden kan medföra tolkningsproblem (Sydow 1978; jfr. Midgaard 1970), är det uppenbart att forskningsuppgiften väsentligt underlättas av att det finns en omfattande, någorlunda lätt tillgänglig dokumentation om politikernas argumentering, handlingsalternativ och ställningstaganden i etiska dilemmasituationer. Tanken är alltså att till stor del utnyttja befintligt skriftligt material som underlag för fallstudierna: dagspress, tidskrifter, offentligt tryck, memoarlitteratur etc. Som komplement till den skriftliga dokumentationen kommer ett antal intervjuer med inblandade politiker att genomföras. Några forskningsetiska problem med projektets genomförande synes ej föreligga då det bygger på offentligt material och intervjuuppgifter som endast publiceras med uttryckligt samtycke från intervjupersonerna. Någon databehandling av insamlade uppgifter är ej aktuell. Tidsplan och omfattning av projektet För att genomföra det projekt som här har presenterats krävs enligt min bedömning en forskningsinsats motsvarande närmare två och ett halvt års heltidsarbete. Anslag söks därför för en 75 % forskartjänst under en treårsperiod. Projektets första år ägnas till stor del åt litteraturstudier för att elaborera de nödvändiga teoretiska utgångspunkterna för den empiriska analysen. I slutet av året inleds arbetet med fallstudierna. Det andra året ägnas så väsentligen åt fallstudieanalyser. Under det tredje och avslutande året genomförs kompletterande arbete med materialinsamling, samtidigt som resultaten av projektet utarbetas. Avsikten är att forskningsprojektet dels skall avsätta en monografi, dels några artiklar i internationella statsvetenskapliga tidskrifter. Kommentarer till projektbudgeten 1. Lönekostnaden motsvarar 75 % tjänst som högskolelektor. Det angivna beloppet för 1992/93 är en skattning av min lönegradsinplacering under våren 1992. Lönekostnadsutvecklingen under följande år har ej beaktats. 2. Resekostnader. Här har dels medtagits uppskattade kostnader för planerade intervjuer, dels för deltagande i konferenser där projektets uppläggning och preliminära resultat kan presenteras och diskuteras (Svenska statsvetarförbundet 1992-1994, Nordiska statsvetarkongressen 1993 och ECPR 1993, 1995) 10 3. Expenser. I denna post inkluderas uppskattade kostnader för kopiering av press- och tidskriftsmaterial samt för inköp av nödvändig internationell speciallitteratur Medelsberäkningen för projektets sista år inkluderar ej tryckningsbidrag Referenser Axberg, M. 1990. ”Den teoretiska rättvisan – teoretisk elegans och empirisk relevans”, Statsvetenskaplig Tidskrift 93, s 25-46 Barry, B. 1974. ”Review Article: ‘Exit, Voice and Loyalty’, British Journal of Political Science 4, s 79-107 Benjamin, M. 1990. Splitting the Difference. Compromise and Integrity in Ethics and Politics. Lawrence: University Press of Kansas Bergström, H. 1987. Rivstart? Om övergången från opposition till regering. Stockholm: Tidens Förlag Bergström, H. 1991. ”Det politiska handlandets etik”, i Politik•Etik, Bjästa: CEWE-förlaget, s 29-42 Birch, A. H. 1972. Representation. London: Macmillan Birch, A. H. 1975. ”Economic Models in Political Science: the Case of ‘Exit, Voice and Loyalty’”, British Journal of Political Science 5, s 69-82 Björklund, S. 1977. Den uppenbara lösningen. Om möjligheten till en objektiv ståndpunkt i politiska värdefrågor. Stockholm: Aldus/Bonniers Boström, B-O. 1988. Samtal om demokrati. Lund: Doxa Bowie, N. E., ed. 1981. Ethical Issues in Government. Philadelphia: Temple University Press Christophersen, J. A. 1963. ”Representant og velger I”, Tidsskrift for samfunnsforskning, s 215-240 Christophersen, J. A. 1964. ”Representant og velger II”, Tidsskrift for samfunnsforskning, s 85-110 Dahl, R. A. 1982. Dilemmas of Pluralist Democracy. Autonomy vs. Control. New Haven: Yale University Press Dahl, R. A. 1989. Democracy and Its Critics. New Haven: Yale University Press Daléus, L. 1990. ”Etiska regler för politiker”, Kommunaktuellt nr 13, s 9 Dobel, P. J. 1986. ”The End of Ethics – The Beginning of Politics”, i Pennock, R. J. & Chapman, J. W., eds., Justification: Nomos XXVIII. New York: New York University Press, s 307-335 Dobel, P. J. 1990. Compromise and Political Action. Political Morality in Liberal and Democratic Life. Savage: Rowman & Littlefield Douglas, P. H. 1952. Ethics in Government. Cambridge, Mass.: Harvard University Press Downie, R. S. 1964. Government Action and Morality. Some Principles and Concepts of Liberal-Democracy. London: MacMillan Downie, R. S. 1972. ”Responsibility and Social Roles”, i French, P. A., ed., Individual and Collective Responsibility. Massacre at My Lai. Cambridge, Mass.: Schenkman, s 65-80 Eliæson, S. 1982. Bilden av Max Weber. En studie i samhällsvetenskapens sekularisering. Stockholm: Norstedts Ellis, A., ed. 1986. Ethics and International Relations. Manchester: Manchester University Press. Elshtain, J. B., ed. 1992. Just War Theory. Oxford: Basil Blackwell Flathman, R. E. 1970. Political Obligation. London: Croom Helm Fleishman, J. L. 1981. ”Self-Interest and Political Integrity”, i Fleishman, J. L. & Liebman, L. & Moore, M. H., eds., Public Duties: The Moral Obligation of Government Officials. Cambridge, Mass.: Harvard University Press, s 52-92 Frankena, W. 1976. Etik. Lund: Studentlitteratur French, P. A. 1983. Ethics in Government. Englewood Cliffs, N.J.: Prentice-Hall Getz, R. S. 1966. Congressional Ethics. The Conflict of Interest Issue. Princeton, N.J.: D. Van Nostrand Goldmann, K. & Boréus, K. 1990. ”Etik och politik: kärnvapen och internationalism”, Statsvetenskaplig Tidskrift 93, s 113-135 11 Gutman, A. & Thompson, D., eds. 1984. Ethics and Politics. Cases and Comments. Chicago, Ill.: Nelson-Hall Hare, R. M. 1981. Moral Thinking. Its Levels, Methods and Point. Oxford: Oxford University Press Hermerén, G. 1986. Kunskapens pris. Forskningsetiska problem och principer i humaniora och samhällsvetenskap. Stockholm: Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet Hermerén, G. 1990. Det goda företaget. Om etik och moral i företag. Stockholm: Svenska Arbetsgivareföreningen Hermerén, G. 1991. ”Machiavelli 1990 – Politik och etik”, i Politik•Etik. Skytteanska samfundets symposieserie A:4. Bjästa: CEWE-förlaget, s 13-28 Hirschman, A. O. 1970. Exit, Voice and Loyalty. Responses to Decline in Firms, Organizations, and States. Cambridge, Mass.: Harvard University Press Holmberg, S. & Esaiasson, P. 1988. De folkvalda. En bok om riksdagsledamöterna och den representativa demokratin i Sverige. Stockholm: Bonniers Hofferbert, R. I & Klingemann, H-D. 1990. ”The Policy Impact of Party Programmes and Government Declarations in the Federal Republic of Germany, European Journal of Political Research 18, s 277-304 Håstad, E. 1959. ”Tvång och tolerans i partilivet”, i Bergvall, J. m.fl., red., Ekonomi, politik, samhälle. En bok tillägnad Bertil Ohlin på sextio-årsdagen. Stockholm: Bokförlaget Folk och samhälle, s 132-142 International Political Science Review 9, 1988, nr 3. Temanummer om ”Bureaucratic Morality” Jacobsson, M. 1973 (1925). Om statsmoral. Är staten bunden av individmoralens regler? Stockholm: Natur och Kultur Kalogeropoulou, E. 1989. ”Election Promises and Government Performance in Greece: PASOK’s Fulfilment of its 1981 Election Pledges”, European Journal of Political Research 17, s 289-311 Kukathas, C. & Pettit, P. 1990. Rawls. ‘A Theory of Justice’ and its Critics. Cambridge: Polity Press Lane, J-E. & Stenlund, H. 1984. ”Power”, i Sartori, G., ed., Social Science Concepts. A Systematic Analysis. Beverly Hills, Cal.: Sage, s. 317-402 Larson, E. 1973. Etiska argument i den svenska freds- och försvarsdebatten under åren 1957-1970. Stockholm: Verbum Laver, M. 1976. ”‘Exit, Voice and Loyalty’ Revisited: The Strategic Production and Consumption of Public and Private Goods”, British Journal of Political Science 6, s 463-482 Lewin, L. 1984. Ideologi och strategi. Svensk politik under 100 år. Stockholm: Norstedts Lewin, L. 1988. Det gemensamma bästa. Om egenintresset och allmänintresset i västerländsk politik. Stockholm: Carlssons Lodge, J. 1975. ”Britain and the EEC: Exit, Voice or Loyalty?”, Cooperation and Conflict X, s 199-216 Lukes, S. 1991. Moral Conflict and Politics. Oxford: Clarendon Press Lundquist, L. 1987. Implementation Steering. An Actor-Structure Approach. Lund: Studentlitteratur Lundquist, L. 1988. Byråkratisk etik. Lund: Studentlitteratur Lundquist, L. 1991. Förvaltning och demokrati. Stockholm: Norstedts March, J. G. & Olsen, J. P. 1989. Rediscovering Institutions. The Organizational Basis of Politics. New York: The Free Press McLaren, R. I. 1982. Organizational Dilemmas. Chichester: John Wiley & Sons Midgaard, K. 1970. ”Strategy and Ethics in International Politics”, Cooperation and Conflict, s 224-240 Neumann, F., Hrsg. 1985. Politische Ethik. Handbuch. Baden-Baden: Signal-Verlag Nigro, L. G. & Richardson, W. D. 1990. ”Between Citizen and Administrator: Administrative Ethics and PAR”, Public Administration Review 50, s 623-635 Parkin, F. 1982. Max Weber. Chichester: Ellis Horwood Pateman, C. 1985. The Problem of Political Obligation. A Critique of Liberal Theory. Cambridge: Polity Press Pennock, R. J. 1979. Democratic Political Theory. Princeton N.J.: Princeton University Press Pennock, R. J. & Chapman, J. W., eds. 1970. Political and Legal Obligation. NOMOS XII. New York: Atherton Press 12 Pennock, R. J. & Chapman, J. W., eds. 1979. Compromise in Ethics, Law, and Politics. NOMOS XXI. New York: New York University Press Petersson, O. 1987. ”Introduktion”, i Petersson, O., red., Maktbegreppet. Stockholm: Carlssons, s 7-26 Pettman, R., ed. 1979. Moral Claims in World Affairs. London: Croom Helm Pitkin, H. F. 1972. The Concept of Representation. Berkeley, Cal.: University of California Press Politik•Etik. 1991. Skytteanska samfundets symposieserie A:4. Bjästa: CEWE-förlaget Pontara, G. 1971. ”Etik, politik, revolution: en inledning och ett ställningstagande”, i Pontara, G., ed., Etik, politik, revolution, vol I. Lund: Cavefors, s 11-70 Pruitt, D. 1987. ”Creative Approaches to Negotiation”, i Sandole, D. J. D. & Sandole-Staroste, I., eds., Conflict Management and Problem Solving: Interpersonal to International Applications. London: Francis Pinter, s 62-76 Rallings, C. 1987. ”The Influence of Election Programmes: Britain and Canada 1945-1979”, i Budge, I. & Robertson, D. & Hearl, D., eds., Ideology, Strategy and Party Change: Spatial Analysis of Post-War Election Programmes in 19 Democracies. Cambridge: Cambridge University Press, s 1-14 Riksdagens Årsbok. Riksmötet 1990/91 Rokkan, S. 1974. ”Entries, voices, exits: Towards a Possible Generalization of the Hirschman Model”, Social Science Information XIII, s 39-53 Ruin, O. 1982. ”Sweden in the 1970s: Policy-Making Becomes More Difficult”, i Richardson, J., ed., Policy Styles in Western Europe. London: George Allen & Unwin, s 141-167 Ruin, O. 1991. ”Etik i politiken förr och nu”, i Politik•Etik. Skytteanska samfundets symposieserie A:4. Bjästa: CEWE-förlaget, s 43-51 Sahakian, W. S. 1974. Ethics: An Introduction to Theories and Problems. New York: Barnes & Noble Books Sartori, G. 1987. The Theory of Democracy Revisited. Chatham, N.J.: Chatham House Publishers Simmons, C. W. 1991. ”Thoughts on Legislative Ethics Reform and Representation”, PS: Political Science & Politics 24, s 193-200 Stenelo, L-G. 1984. The International Critic. The Impact of Swedish Criticism of the U.S. Involvment in Vietnam Lund: Studentlitteratur Stenelo, L-G. 1987. ”Samförståndets problem”, i Stenelo, L-G., red., Statsvetenskapens mångfald. Festskrift till Nils Stjernquist. Lund: Lund University Press, s 281-291 Stenelo, L-G. 1991. ”Demokratisk politik och internationalisering”, i Olsen, J. P., red., Svensk demokrati i förändring. Stockholm: Carlssons, s 224-243 von Sydow, B. 1978. Kan vi lita på politikerna. Offentlig och intern politik i socialdemokraternas ledning 19551960. Stockholm: Tidens förlag Thompson, D. F. 1987. Political Ethics and Public Office. Cambridge, Mass.: Harvard University Press Thompson, K. W. 1983. ”Ethics and Foreign Policy”, i Canavan, F., ed., The Ethical Dimension of Political Life. Durham, N.C.: Duke University Press de la Vega, R. 1985. ”Grundpositionen der Ethik. Ethik und Politik in der Gesichte”, i Neumann, F., Hrsg., Politische Ethik. Handbuch. Baden-Baden: Signal-Verlag, s 9-43 Weber, M. 1971 (1921). ”Etik och politik”, i Pontara, G., red., Etik, politik, revolution. vol I. Lund: Cavefors, s 73-85 Westholm, B. 1991.”Behöver vi etiska normer i politiken?”, i Politik•Etik. Skytteanska samfundets symposieserie A:4. Bjästa: CEWE-förlaget, s 57-65 Wigforss, E. 1956. ”Demokrati och värdegemenskap”, i Holmbäck, Å. & Petrén, S. & Willers, U., red., Festskrift till Östen Undén. Stockholm: Almqvist & Wiksell, s 323-333 Bedömningskriterier för prov * Relevans: Frågan skall vara rätt analyserad vad gäller ämnet och begreppen och skrivaren skall ha svarat på det centrala i frågan. Svaret skall också vara behandlat på det sätt som frågan förutsätter i sitt verbimperativ (jämför, diskutera, exemplifiera etc). * Bredd: Skrivaren skall ha beaktat ett rimligt antal olika områden, synvinklar och aspekter i sitt svar. Vad som är "rimligt" beror på frågans karaktär och förutsätter ett helhetsperspektiv på frågan. * Djup: Skrivaren skall kunna värdera kunskapsstoffet i förhållande till frågan och välja ut det viktigaste. Svaret skall vara utförligt och precist i sin mest centrala punkt, huvudtanke eller viktiga poäng. Långa referat och/eller citat bör inte förekomma. Undvik upprepningar. * Disposition: Dispositionen återspeglar skrivarens "tankereda". Svaret skall vara strukturerat, logiskt begripligt och sammanhängande. * Strategi: Frågorna är av den karaktären att det sällan finns något "rätt" eller "fel" svar. "Sanningen" är snarare relativ och beroende av sitt sammanhang. Därför kan det också finnas olika strategier att närma sig frågan. En del strategier är mer ändamålsenliga, självständiga och kreativa än andra för att tydliggöra huvudbudskapet i svaret på frågan. * Egen värdering: Har skrivaren förmåga att göra egna reflexioner och värderingar av kunskapsstoffet och litteraturen i förhållande till frågan samt argumentera för dessa på ett förståeligt sätt betraktas detta som ett stort plus. * Litteraturanvändning: Bedömningen gäller hur väl skrivaren lyckats utnyttja kurslitteraturen som svar på frågan. Ange lämpliga referenser till kurslitteraturen i svaren på frågorna. * Centrala facktermer: Bedömningen avser skrivarens förmåga att använda gängse facktermer i sitt svar på ett korrekt sätt. Skrivaren bör kunna avgöra vilka begrepp som är centrala i ett visst sammanhang. * Språket i övrigt: Hemtentamen bör vara skriven med hela sammanhängande meningar och stycken samt ha bra "flyt". Texten bör vara välformulerad och dessutom väl korrekturläst. Även textens yttre form, typografi, har betydelse och påverkar läsbarheten, t ex tydliga rubriker, styckeindelningar och skiljetecken. Anvisningar för hemskrivning på STV 001 Skrivningsfrågor kan avhämtas vid receptionen enligt anvisning på schema eller enligt lärares anvisning. Varje student skall lämna individuella svar på frågorna. Hemskrivningen skall avlämnas i receptionen senast angiven dag klockan 11.00. Sista inlämningsdag har receptionen extra öppethållande, normalt mellan 9.00 och 11.00. Om hemskrivningen sänds med post måste den vara institutionen tillhanda senast ovan angiven tidpunkt. Institutionen kan tyvärr inte ta emot hemskrivningar via e-post eller fax. I samband med inlämnandet av hemskrivning skall inlämningen bekräftas genom att studenten skriver sin namnteckning på en särskild lista. Dessutom skall studentkort med giltigt bevis om erlagd terminsräkning uppvisas. Vid postinlämning skall kopia på studentkort bifogas. För delkurs 1, Politisk teori och delkurs 3, Internationell politik får svaret på en fråga inte överstiga 8400 tecken (ca 3 maskinskrivna A4-sidor). På delkurs 2, Politik och styrelse får svaret inte överstiga 20000 tecken (ca 7 sidor). Sidorna skall vara numrerade och sammanhäftade. Hemskrivningen skall ha ett försättsblad med namn, personnummer, adress, telefonnummer, grupptillhörighet samt lärarens/lärarnas namn. För att underlätta för både skrivare och läsare har Statsvetenskapliga institutionen utformat anvisningar för den typografiska utformningen av bl a uppsatser. (Konsten att skriva och tala). Dessa regler bör följas även vid hemskrivningar. Anvisningarna är relativt allmänna och får anpassas till det ordbehandlingsprogram som du använder: • Stilstorleken ska vara 12 punkter i typsnittet Times eller motsvarande. (Var medveten om att stilstorleken kan vara olika i olika typsnitt - 12 punkters New Century Schoolbook motsvarar t.ex. 14 punkters Times.) • Radavståndet ska vara typsnittsgraden + 20%, dvs. i det här fallet 15 punkter. (Använd inte de snabbvalsalternativ som finns i ditt ordbehandlingsprogram. De ger inte rätt radavstånd. Du måste själv ställa in radavståndet till just 15 punkter. Student som inte lämnar hemskrivning i föreskriven tid eller blir underkänd bereds ytterligare tillfälle att göra hela provet ca 1 1/2 månad senare under terminstid.