Hur kan ekonomiska styrmedel möta klimatet?
– Plånbok och moral måste gå hand i hand, säger ekonomen Klas Eklund, som menar
att det måste vara lönsamt att satsa på klimatsmarta lösningar.
Hans enkla recept lyder: Det måste kosta mer att smutsa ner.
Nyligen publicerades Klas Eklunds bok ”Vårt klimat – ekonomi, politik, energi”. Det höjdes
kanske en del ögonbryn när en av Sveriges mest kända ekonomer gav sig in i klimatdebatten.
Men för honom själv var det helt naturligt:
– Dels har jag ett personligt miljöintresse sedan länge, och skrev faktiskt i unga år, när jag
jobbade i statsministerns kansli, flera artiklar om behovet av att sätta pris på miljön. Dels tror
jag att ekonomer har något att säga, när det gäller klimatfrågan. Eftersom den är så allvarlig,
är det viktigt att politikerna fattar så effektiva beslut som möjligt. Här kan vi ekonomer bidra,
säger han i sitt föredrag på klimatkonferensen i Jönköping.
Effektiv klimatpolitik
Klas Eklund menar att politiska budskap ofta har undermeningen att dyrt alltid innebär bättre,
när man lovar att ”satsa mer” på olika områden.
– Men istället borde man resonera utifrån vad man åstadkommer. Om syftet med
klimatåtgärder är att inte slösa med resurser, får inte klimatpolitiken heller vara slösaktig. Den
måste vara effektiv!
I sina resonemang utgår Klas Eklund från beräkningarna av FN:s klimatpanel IPPC, och dess
rekommendation att temperaturen inte bör öka mer än två grader. För att klara det måste man
börja med att räkna baklänges för att kunna svara på: Vilken koldioxidhalt som är möjlig
utifrån målet? Hur kan vi minska utsläppen av nya växthusgaser?
Omedelbart krav på åtgärder
Klimatmodeller kan ge teoretiska svar på frågorna, men det finns ett osäkerhetsintervall kring
olika nivåer och effekter. De flesta forskare anser att koncentrationen av växthusgaser inte får
överstiga 450 ppm (miljondelar). Andra menar att det inte räcker; några menar att
koncentrationen helst inte bör överstiga 350 ppm. Det är ett tufft mål, med tanke på att nivån
redan är över 430 ppm. Så det är ingen underdrift att säga att tuffa åtgärder behövs omedelbart.
Men vilka ska vi satsa på?
– Som krass ekonom säger jag att vi först ska satsa på det som är billigt och först därefter på
det som är dyrt. Då räcker åtgärderna längre.
Kostnadskurva visar vägen
Klas Eklund berättar om en kostnadskurva, som konsult- och analysföretaget McKinsey tagit
fram. I den har man försökt sätta pris på olika åtgärder, utifrån känd teknik, för att minska
utsläppen av växthusgaser. Nationella kostnadskurvor har bidragit till en global modell.
– De billigaste åtgärderna är sådana som vi vet lönar sig redan idag, när det gäller att spara
energi. De innebär alltså inte några ökade kostnader för företagen, utan tvärtom.
Han nämner åtgärder som bättre isolering av fastigheter, använda energilampor, stänga av
datorer och apparater när de inte används samt bränslesnålare och mindre bilar.
Längre bort på skalan ligger åtgärder inom jord- och skogsbruk (framför allt att plantera skog
och hindra avskogning) samt hantering och gasutvinning av sopor.
– Mer än en fjärdedel av dagens globala utsläpp skulle kunna minskas bara genom dessa
åtgärder, som är mycket billiga, säger Klas Eklund.
Sätt pris på utsläppen
Dyrare blir det att utveckla ny teknik som gör att energisystemen blir fria från fossila bränslen.
Här krävs både vindkraft, kärnkraft och CCS (att fånga och pumpa ned koldioxid i marken i
stället för att låta den slippa ut i atmosfären).
– Ibland säger folk att de gärna betalar mer för ”gröna” varor och tjänster. Det låter bra, men
egentligen är det helt uppåt väggarna. Det är de smutsiga tjänsterna som borde vara dyrast. Då
får individen direkt en egen drivkraft att agera och lägga om sin konsumtion. Och företagen
vinner på att minska sina utsläpp och utveckla ny teknik.
Därför är det viktigt att utsläppen får ett tydligt pris. Genom att kombinera utsläppsmål och
kostnadskurva, får man fram att prisnivån för att släppa ut koldioxid ligger på 40 euro/ton.
Det är klart högre än i dag.
– Ett globalt utsläppspris skulle bli en drivkraft för företag och hushåll att göra alla de
åtgärder som egentligen är billigare för dem. Det är både en morot och piska för att tvinga
fram förändringar, som länkar det egna och samhällets intressen.
Börja från rätt håll
Både Valutafonden IMF och sir Nicholas Stern (Sternrapporten) har fört fram prissättning på
utsläpp som huvudvapen.
– Det ger förutsättningar för kostnadseffektiv politik med ekonomiska styråtgärder,
konstaterar Klas Eklund.
– Men, poängterar han. Det är inte alla åtgärder som är billiga, så det är viktigt att börja från
rätt håll. Startar man med dyra åtgärder räcker inte pengarna till allt som vi skulle vilja göra.
Handel istället för skatter
Vilket är mest effektivt för att kontrollera utsläppen – skatter eller utsläppshandel? Klas
Eklund gillar egentligen skatter men tror att handel i praktiken blir vägen framåt:
– Jag tror att det är politiskt omöjligt att få en global enighet kring skatter. Det är skälet till att
EU har ett handelssystem. Inte ens i EU, där länderna ändå är ganska lika, kunde politikerna
enas om klimatskatter. I praktiken handlar det istället om att länka ihop system för handel
med utsläppsrätter, något som är på gång i USA.
– Poängen är att använda sig av marknadsmekanismer, men inom politiska ramar.
Fortsatt efterfrågan på energi
Energi intar en särställning i kampen mot klimathotet, eftersom användningen av fossila
bränslen är den främsta källan till utsläpp av växthusgaser. Klas Eklund konstaterar att
efterfrågan på energi fortsätter att öka och att fossila bränslen står för en majoritet av
användningen. Visserligen har andelen förnybara energikällor ökat, men nivån är ännu låg.
Det finns olika förslag på åtgärder för att få ner utsläppen, men Klas Eklund vill trycka på att
det inte finns någon ”quick fix”, någon allenarådande snabb lösning.
– Den enskilt viktigaste åtgärden är att spara och snåla. Den bästa metoden för att minska
utsläppen är att se till att de inte uppstår!
Återigen hänvisar Klas Eklund till priset som en viktig hävstång för att balansera utbud och
efterfrågan.
Rätt el till nya fordon
Det behövs naturligtvis också åtgärder inom området transporter och bilåkning, som nyttjar
fossilt bränsle.
– Många vill tänka bort bilen. Men jag menar att det allra viktigaste är att ge sig på motorn
och drivmedlet, snarare än bilen i sig. Då är ett höjt pris på utsläppen en bra metod; det
tvingar fram åtgärder. Men det finns inget skäl att straffbeskatta just bilar. Alla utsläpp är lika
farliga, oavsett från var de kommer. Så bilarna bör möta samma kostnad som alla andra
utsläppare.
Transporterna i sig kommer inte att minska, tror Klas Eklund. Så det måste även till fordon
som drivs med annan energi än olja och bensin. Elektricitet ligger nära till hands.
– Men då måste det finnas tillräckligt mycket fossilfri el, från kärnkraft eller förnybara
energikällor. Annars är inte mycket vunnet.
Liten andel svenska utsläpp
Ur ett nationellt perspektiv är Sverige inga stora miljöbovar. Vi står för två promille av de
globala utsläppen av växthusgaser. De svenska utsläppen har minskat med 40 procent sedan
1970. Klas Eklund pekar på tre faktorer som gjort oss gröna: kärnkraftsutbyggnad,
koldioxidskatt och övergång till fjärrvärme.
– Det är jättebra, men det finns en baksida: Eftersom vi redan gjort så mycket och ligger långt
framme, blir det dyrt att fortsätta att kraftigt skära ned utsläppen på hemmaplan. Ett alternativ
är därför att ta på sig ett ambitiöst mål, men att nå det genom att minska utsläpp i fattiga
länder där det blir billigare att sätta in åtgärder.
Kombinera olika åtgärder
Det finns synpunkter på att det sista alternativet skulle vara omoraliskt; att man kan köpa sig
fri från ansvar.
– Jag anser inte att det är omoraliskt. En miljard räcker längre för att minska utsläpp i till
exempel Kina än i Sverige. Och det viktiga är ju att minska utsläppen globalt, eller hur?
Klas Eklund vill se en svensk politik som kombinerar olika åtgärder: Att för det första
acceptera ett ambitiöst mål för att minska utsläppen, för det andra utnyttja handel med
utsläppsrätter för att klara en betydande del av målet, och för det tredje kraftfullt stödja
teknikutveckling i u-länder och på hemmaplan.
– Det är en klimatpolitik som går före på ett konstruktivt sätt, utifrån en ekonomisk analys,
säger han.
Osäker framtid
Slutligen vill Klas Eklund påtala att analysen är osäker. Klimatet är komplext, och insatserna
som diskuteras ska ge effekter många år in i framtiden. Det ger både farhågor och
förhoppningar. Dels kan klimatet ta ”språng” på sätt som vi inte känner till idag, dels kan det
komma stora positiva tekniksprång. Han ser tillbaka på vilken teknik som fanns att tillgå 1809
och frågar retoriskt om någon då kunde förutspå hur det skulle se ut idag, 200 år senare.
– Så vi vet ju inte heller vad teknikutvecklingen har åstadkommit om 200 år. Det ser jag som
hoppingivande.
Kreativ förstörelse
Klas Eklund hänvisar till den österrikiske ekonomen Joseph Schumpeters teori om kreativ
förstörelse, som innebär att gammalt slås ut och nytt kommer i dess ställe. Det har skett gång
på gång sedan industrialismens genombrott.
– Nu står vi inför nästa våg av kreativ förstörelse, när de fossila bränslena ska fasas ut. Ett
högt pris på koldioxidutsläpp kan skapa den press som behövs för att spännande innovationer
ska tas fram även inom det här området, säger Klas Eklund.
Text: Malin Skreding, frilansjournalist, MASK Kommunikation
