Tiden

Mesopotamien
Landet mellan de två floderna
Det är i dagens Irak mellan Eufrat och Tigris som de Mesopotamiens högkultur växer fram.
Högkultur är ett samhälle med en ordnad struktur med olika samhällsklasser och
samhällsfunktioner såsom, kung, militär, präst, bonde, mm. Ett sånt avancerat samhälle kräver
ett räknesystem och ett alfabet så att man kan meddela sig och skriva upp saker man måste
komma ihåg.
De första bönderna
När man säger ”stenåldern” tänker vi gärna på brutala figurer klädda i skinnkläder och pälsar
som jagar vilddjur och grymtar till varandra. Så var det inte. I alla fall inte i landet öster om
Medelhavet.
Allt tyder på att man bodde i familjegrupper, gjorde kläder av lin och andra växtfibrer, och
samlade rötter, bär, frukter och örter som man åt. Kött var något man åt ibland när man
lyckades döda en vildget, rådjur eller en gasell som levde i bergen i norr. När maten började
att ta slut på ett ställe flyttade man vidare till något nytt ställe där det fanns mer mat. Men
Här är den så kallade ”Bördiga halvmånen”
där man först började odla säd.
detta sätt att leva förändrades för några tusen år sedan.
För 12000 år sedan började de första byarna att uppstå längs kullarna i norr längs
Zagrosbergen i det vi numera kallar för den bördiga halvmånen. Man vet att det är där som
både vete och korn växer vilt och antagligen kom man på att man kunde plantera fröna från
dem och sedan skörda några månader senare. Man vet också att det fanns både vilda får och
vilda getter i området som kunde tämjas. Men varför började man odla säd och tämja djur just
då?
Man tror att en bidragande orsak var att det blev varmare efter istiden, så varmt att platser där
det tidigare vuxit gräs blev öken. Det blev helt enkelt svårare att hitta mat till familjen om
man jagade och samlade. Det var enklare att stanna vid en plats där det fanns en brunn och
försöka klara sig på odling istället. Tidigare flyttade man runt efter maten, men när man
började odla mat på ett enda ställe blev man ”bofasta”, vilket innebär att man bor på samma
ställe året runt. Eftersom man bodde på samma ställe byggde man också bättre hus. Ibland
hände det att kringvandrande nomader kom till brunnen för att låta sina djur dricka vatten.
Problemet var att nomadernas djur trampade ner den känsliga grödan som bönderna planterat.
Då behövdes det starka män som kunde jaga bort nomaderna och murar och stängsel för att
hålla djuren borta. Detta kan vara en anledning till att husen klumpade ihop sig till byar som
var lättare att försvara gemensamt.
När man skördade vetet måste det lagras någonstans. Om man förvarar det utan skydd i en
hög i huset blir det snabbt uppätet och förstört av råttor och insekter, speciellt med tanke på
att en av de största fördelarna med korn och vete är att det kan sparas och lagras i många år.
Ett sätt att skydda säden är att lagra den i stora lerkrukor vilket nog var en orsak till att
krukmakeriet uppstod. En krukmakare tillverkar krukor av lera och bränd lera är så hård så att
råttor och insekter inte kan komma åt maten. När klimatet blev torrare, brunnarna sinade och
öknarna spred ut sig tvingades bönderna att flytta där det fanns vatten och många hamnade
slutligen längs floderna Tigris och Eufrat, i det land som heter Irak idag. Landet mellan de två
floderna var det bästa området att odla i med den bästa jorden och alltid nära till vatten, och
där var det bäst att bosätta sig. Det landområdet heter ”Mesopotamien” och Mesopotamien
betyder ”landet mellan floderna”.
Vad levde egentligen bönderna på?
Man odlade allt möjligt. Förutom korn och vete har man hittat havre, kikärtor, ärtor och linser,
men också dadlar, fikon oliver och druvor. De visste hur man tillverkade ost och tog tillvara
honung. De visst hur man gjorde öl av korn. De hade kor, får, getter, grisar och hundar men
inga hästar, dromedarer eller kameler. Som dragdjur hade man istället ett djur som heter
”onager” som är nära släkt med åsnor.
(Bild på onager)
Hur vattnade man?
Fälten vattnades av regnen, men för att kunna
öka skördarnas storlek började man bygga
kanaler från stränderna av Tigris och Eufrat. Det gjorde att områdena man kunde förse med
vatten och odla mat på ökade väldigt mycket. Samtidigt var det ett tungt arbete att gräva
kanaler och dammar och många människor måste ha samarbetat. Man tror att detta samarbete
om odlingarna är det som är orsaken till att flera byar klumpar ihop sig till större samhällen
runt 6000 f.kr. Dessa dammsystem gjorde att bönderna kunde skörda säd flera gånger om året.
Men det var ett invecklat system och det kunde gå fel. Det finns t.ex. lagar från den tiden som
säger att ”om någon råkade dränka grannens åker med vatten så att hans skörd blev förstörd
fick han som straff lämna ifrån sig sin egen skörd”.
När man planterade i början hade man antagligen bara en pinne som man gjorde fåror med i
marken. Sedan lade man ner frön i fårorna och tryckte tillbaka jorden. En uppfinning i
Mesopotamien var plogen. Genom att sätta ett dragdjur framför
plogen kunde man göra fårorna både snabbare och djupare.
Modern
konstbevattning
på liknande sätt
som kanalerna i
Mesopotamien.
Plogen vänder jorden och gör att det växer bättre.
Hade man båtar?
Man byggde enkla båtar. Den allra enklaste typen bestod av vassknippen som man band ihop.
Först så att de blev ungefär lika tjocka knippen som ett lår. Sedan tog man flera såna knippen
och band ihop i en enkel båtform. Tigris och Eufrat är så smala att de aldrig egentligen
påverkas av stormar. Det gjorde att en så enkel båt dög gott för att fiska eller för att ta sig
mellan flodstränderna.
Nackdelen var att vassen drog åt sig vatten så att efter en månad ungefär sjönk båten och man
fick göra en ny. Det gick också att göra små träbåtar av de träd som växte i Mesopotamien.
Man gjorde inga stora skepp. För att göra stora skepp krävdes stora träd och de växte långt
upp i bergen, främst cedrar. En sorts tall. Det finns legender om hur gudar och kungar
färdades dit för att hämta enstaka träd till tempelbyggena, men inget tyder på att man byggde
skepp av dem.
Modell av en vassbåt
från Sumerisk tid
Hur bodde man?
Det enklaste huset var byggt av likadana vassknippen som man byggde båtarna av. Istället för
att knyta ihop dem till en båt grävde man ner en ände i marken. Sedan böjde man ändarna mot
varandra så att de bildade bågar. Därefter lade man vassmattor ovanpå bågarna. På det sättet
fick man en luftig hydda. Visserligen blev taket inte vattentätt, men det regnade nästan aldrig i
Mesopotamien.
Vasshusen var lätta att bygga men höll bara något år. Ett
annat sätt att bygga hus som skulle hålla hundratals år
var att ta upp lera ur floderna, blanda leran med halm
och göra fyrkantiga lerblock som fick torka i solen. Av
dessa soltorkade tegelstenar kunde man bygga hus, men
även stora byggnader som tempel. Lerblocken smälte
om det regnade på dem eftersom man inte brände dem i
en ugn, men som sagt, det regnade nästan aldrig i
Mesopotamien.
De första städerna
Runt 4000 f.kr. Händer någonting i södra Mesopotamien i det område som då låg längs kusten
av Persiska viken. Byar slås samman till städer. Störst av alla är staden Uruk. I den finns
tempel där man dyrkade himmelsguden An och gudinnan Inanna som härskade över krig och
kärlek. Det fanns en prästkung som styrde staden och staden hade en mur som skyddade
invånarna som, enligt legenderna, byggdes av sagokungen Gilgamesh. Invånarna fick betala
skatt till kungen så att han kunde bygga viktiga byggnadsverk som sädesmagasin, tempel och
ziggurater, och betala hantverkare så att de kunde fortsätta tillverka krukor, fläta korgar osv.
istället för att tvingas ge sig ut på fälten för att arbeta som bönder.
Ruinerna efter staden Ur i nuvarande Irak.
Denna staden är det enligt traditionen som
Abraham vandrade ut ifrån enligt Bibeln.
Uruk var den viktigaste staden i Mesopotamen under lång tid och när andra städer byggdes
försökte man att kopiera idéerna från Uruk så att även de styrdes av prästkungar, hade tempel
med sädesmagasin, präster och anställda hantverkare och bönder som betalade den skatt som
bekostade alltihop.
Zigguraterna
Återuppbyggd ziggurat i Babylon.
Mesopotamien är ett platt land. Samtidigt trodde sumererna att
gudarna bodde i himlen och färdades på molnvagnar. Ett sätt att
komma närmare gudarna var att bygga ziggurater. Det var stora
pyramider byggda av soltorkat tegel och de högsta
byggnaderna i Mesopotamien. Till skillnad från Egyptens
pyramider var zigguraterna inga gravar. Man begravde inga
människor i dem. Zigguraterna byggdes i trappstegsform och längst upp på toppen byggde
man ett tempel som prästerna höll till i. I templet kunde prästerna också titta på stjärnhimlen
och studera planeternas och stjärnornas rörelser.
Uppfinningarna
Vi har redan nämnt plogen, men sumererna kom på en mängd andra uppfinningar också. Tänk
på att det finns 7 stycken olika saker som man kom på! Lika många som veckodagarna.
1. Plogen
Plogen gör
fåran djupare
och det växer
bättre
2. Skriftspråket
Cylindersigill.
Kilskrift.
Det var i Uruk som det första skriftspråket utvecklades. Först bestod det av bilder. Vi kan inte
läsa det, men förstå delar av det genom att titta på bilderna och lista ut vad de föreställer. Runt
3000 f.kr. Började sumererna i Uruk att skriva med torkade vasstrån och hårda pinnar som de
tryckte i blöt lera. Tecknen blev formade som smala trekanter och från den formen kallar vi
skrivpråket för kilskrift. Man hade även två andra former av skrift. Dels sigill av lera, helt
enkelt en bild som användes ungefär som vi använder en namnteckning på ett papper. Sedan
fanns det även stenrullar med ett mönster på som rullades över blöt lera så att mottagaren var
säker på vem som skapat lertavlan, eller så kunde två personer som kommit överens om ett
kontrakt rulla sina båda rullar i leran så att man senare kunde bevis att man var överens. Att
använda rullar och sigill var ett finurligt sätt att underteckna saker som kopierades av andra
folk, men det var sumererna som var först.
Att kunna skriva var fantastiskt. Helt plötsligt kunde en människas erfarenheter delas av
många andra människor utan att de ens behövde träffas. Författaren kunde t.o.m. vara död,
men hans tankar och kunskap fördes vidare och byggdes på tack vare skrivkonsten. En kung
kunde skicka ett skrivet meddelande och veta att när mottagaren fick det kunde han läsa det
utan att riskera att det förändrat längs vägen, något som kunde hända om han skickade ett
muntligt meddelande. Det vanligaste var dock att de som kunde skriva arbetade i templen och
skrev ner vad folk köpte och sålde och vilken skatt de betalade. Med skriftspråket kom även
tecken för matematiken så sumererna var också först med att kunna göra mer avancerade
beräkningar.
3. Skolan
Eftersom det tog lång tid att lära sig att skriva de över
600 olika tecknen behövde barnen gå i skolan, eller
”tavelhuset” som det kallades på den tiden. Där fick
inte alla gå utan bara de som hade råd att betala för sina
barn. Det var vanligtvis pojkar, men det finns texter som tar upp skickliga kvinnliga skrivare
också så vi kan anta att några flickor fick gå i skolan. Det ansågs fint att vara skrivare och när
de var färdigutbildade fick de vanligtvis jobb i något tempel eller palats eller hos någon rik
köpman. Förutom att skriva fick eleverna lära sig de fyra räknesätten; addition, subtraktion,
division och multiplikation.
4. Metaller
Bronsvapen från Mesopotamien.
De som bodde i- och runt Uruk kunde hantera och smälta guld, silver, bly och koppar. De
gjorde brons av koppar och arsenik, innan de kom på att man kunde använda tenn istället.
Man har hittat järnbitar men forskarna tror att de kommer ifrån meteoriter.
5. Hjulet
Genom att sätta hjul på en vagn kunde en oxe dra tre
gånger så stor vikt som om den släpade lasten på marken.
Hjulet var en fantastisk uppfinning, men det kräver att
marken är plan och hård för att en fullastad vagn inte
skulle fastna. En annan sorts vagn blev istället
”stridsvagnen”. Det var en liten, vanligtvis tvåhjulig, vagn
som drogs av flera djur samtidigt. I vagnen fanns bara två
personer, den som styrde hästarna och en soldat, ofta med pilbåge, som slogs från vagnen.
Ett annat viktigt sätt att använda hjulet är som en ”drejskiva”. Då placerar man en bit lera
ovanpå hjulet och när hjulet snurrar kan man forma leran till vackra, helt runda, krukor med
händerna.
I början var hjulen massiva och gjorda av tjocka, runda träskivor, men med tiden kom man på
att man kunde sätta ekrar i hjulen istället. Då blev de mycket lättare.
6. Tiden
Sumererna såg att månen blev full tolv gånger på ett år och delade upp året
i tolv månvarv, eller månader. Så räknar man fortfarande ett år i många
delar av världen än idag. Det var också sumererna som kom på att man
delade in dygnet i timmar och minuter, att en timme skulle ha 60 minuter
och en minut 60 sekunder. Så har vi det än idag. Dessutom namngav de veckans dagar efter
solen, månen och de fem planeter som de hade identifierat på stjärnhimlen.
7. Astronomi och astrologi
Zodiak = stjärnbilderna för hela året
Sumererna studerade rymden noga och
såg hur planeterna rörde sig, det vi kallar
för ”astronomi”. De delade upp
stjärnhimlen i stjärnbilder och såg att
solen gick upp i olika stjärnbilder vid
olika tidpunkter på året. De skapade en
”zodiac”, ett system av stjärnbilder där
man sa att en person var född i den
stjärnbild som solen gick upp i den dag
barnet föddes. Dessutom började
sumererna med ”astrologi”, läran om att man får en speciell personlighet beroende på hur
stjärnorna och planeterna stod i förhållande till varandra när barnet föddes.
Gudar, demoner och präster
Ishtar, nattens gudinna.
Det fanns hundratals mer eller mindre viktiga gudar som
dyrkades i Mesopotamien. Ett vanligt sätt att visa att en figur
var gudomlig var att förse huvudena med tjurhorn. Gudarna var
ungefär som oss förutom att de hade en del övermänskliga
förmågor, men de blev lika arga, ledsna eller glada som andra
människor. Bland gudarna fanns Enlil - luftens gud, Enki –
jordens och sötvattnets gud, Dumuzi som var Inannas make och
den som byttes mot henne i dödens rike, Utu- solens och
rättvisans gud, Nanna-månguden, Ninhursag – barnafödandets
gudinna men även andra mindre gudar som skrivkonstens
gudinna, tegelstenens gud osv. Dessutom fanns det minst lika många andra övernaturliga
väsen som t.ex. olika demoner som man trodde spred sjukdomar och som man skyddade sig
emot. Ett sätt för prästerna att spå framtiden var att offra ett får till gudarna, skära upp buken
och spå framtiden i fårets inälvor.
Kvinnorna i Mesopotamien
Som du såg tidigare kunde skrivare vara kvinnor. Det var nog inte vanligt att kvinnor var
specialister på olika saker. Danserskor och musiker i templen omnämns som kvinnor.
Antagligen fanns det också kvinnliga präster, prästinnor, i en del tempel. Annars var nog
kvinnans lott att sköta hemmet och ta hand om barnen medan männen var ute och arbetade på
fälten.
3000 – 2000 f.kr. Inbördeskrig i Sumer
Uruk tappade sin makt och de olika städerna i Mesopotamien gick ihop i olika ”lag” eller
allianser och stred mot varandra. Städerna växte sig starka. Det var där bönderna kunde få
skydd. Varje stad hade en stadsmur och en beskyddande gud som var i kontakt med den kung
som styrde i staden. Naturligtvis fanns det också andra tempel i varje stad där man dyrkade
andra gudar. Eftersom man började kriga mer med varandra blev det vanligt att man tog
krigsfångar som man sedan behöll som slavar. Under periodens slut lyckas kungarna skapa ett
gemensamt rike för hela Mesopotamien. Att det var rikt syns i skattelängderna, i staden
Drehem förde man t.ex. in 28 000 kor och 350 000 får för vidare transport till rikets olika
tempel under ett enda år.
2000 - 1600 f.kr. Babylonierna tar makten
Återigen rasade Mesopotamien ihop i en lång period av krig där olika städer samarbetade för
att erövra andra städer. Speciellt staden Ur var viktig att erövra för genom att hålla den höll
man också den hamn som all handel med Persiska viken gick igenom. Sumerernas huvudstad
hette Uruk. Det fanns ett annat folk som bodde en bit längre upp längs floderna som hade
staden Babylon som huvudstad. Dessa kallades för babylonier. Det var dom som slutligen tog
makten över Mesopotamien. Den mest kända av de babyloniska kungarna under perioden var
Hammurabi som försökte skapa en gemensam lag som skulle vara känd över hela riket Han
skrev ner lagarna på stenpelare och stenpelarna sattes upp på olika platser i riket så att alla
människor som han härskade över skulle känna till lagarna. Överst på stenpelarna ser man hur
Hammurabi får lagarna av solguden. Tanken bakom detta är antagligen att folket inte skall
säga emot lagarna, hur kan man säga emot något som en gud har skrivit?
Stenpelare med Hammurabis lagar.
Det finns lagar om det mesta, det står t.ex. att alla skall
behandlas rättvist, det är förbjudet att döda andra babylonier,
om ett barn slår sin far skall man hugga händerna av barnet som
straff. Det står vilken skatt folket skall betala och vad som
händer med de som vägrar att betala skatt. Det står hur man
avgör vem som är skyldig om ingen erkänner. De misstänkta får
sätta sig i en ring och räcka ut tungan. Därefter kommer en präst
med en rödglödande sked som han bränner de misstänktas tunga
med. Sedan tittar prästen hur brännmärket ser ut och utifrån det, påstås det, kan prästen
avgöra vem som är skyldig. Det finns fortfarande en del beduinstammar som gör likadant i
vår tid, hur märkligt det än kan verka
De hängande trädgårdarna
I Babylon fanns något som omnämns som ett av jordens sju underverk; Babylons hängande
trädgårdar. Vi vet inte säkert vad det var, men troligtvis var det en ziggurat där man täckt
ytorna med jord och sedan planterat träd, blommor och örter på så att det såg ut som att hela
zigguraten var täckt av grönska.
Babylons torn
Människorna i Babylon ville bygga ett torn upp till gud, ett torn som kallas ”babels torn” i
bibeln. Man började att bygga tornet men gud blev orolig och tänkte ”kan människorna bygga
det tornet så kan de göra vad som helst”. För att förhindra att människorna byggde klart tornet
gjorde gud så att alla människorna började tala olika språk och ingen förstod vad andra sa.
Istället spred sig de människor som förstod varandra över jorden och det är därför vi talar
olika språk och har olika traditioner, enligt Bibeln.
Assyrierna 1000-600 f.kr. och sedan Babylonier och Perser
Assyrisk lejonjakt.
Under drygt 300 år härskade ett annat folk över Mesopotamien,
de dyrkade guden Assur och folket kallades för Assyrier. De
blev kända som ett farligt krigarfolk som spred skräck
runtomkring sig.
Assyrierna handlade med det som är Turkiet idag, Egypten och
Medelhavet. Deras blickar var riktade västerut när Babylonierna
tittade österut. .Assyrierna hade tillgång till tenngruvor, en viktig metall eftersom den,
blandad med koppar, ger metallen brons som är hårdare än både tenn och koppar. Man kunde
tillverka långa svärd för första gången i historien, och man kunde tillverka metallvapen som
gick att slipa vassa. Genom att köpa koppar i stora mängder
från Anatolien, som ligger i nuvarande Turkiet, kunde de
komma över brons på ett ganska billigt sätt för att utrusta
sina soldater med bronsvapen och bronsrustningar.
Assyrierna var också kända som skickliga guldsmeder och
hantverkare. Assyrierna tyckte att lejon var viktiga och att
lejonet var djurens konung. Därför finns just lejon ofta avbildade och vi vet att bara kungen
fick jaga lejon.
I staden Nineve hade assyrierna ett bibliotek. Det var över 20 000 lertavlor med kilskrift som
lärda människor kunde läsa. Som tur är finns stora delar av det biblioteket kvar. Det är en
anledning till att vi vet så mycket om Mesopotamien nu.
Nimrodporten, Assyrien.
Under några hundra år förekom strider mellan Assyrierna,
babylonierna och andra angränsande folk. Det kunde vara stora
slag, uppgifter om 20 000 soldater i ett enda slag förekommer.
Man började dessutom att använda hästar som drog stridsvagnar
för första gången, en ny teknik i Mesopotamien som man tagit
efter från nomadfolk norr om Turkiet.
Assyrierna var mästare på att erövra städer och var en svår fiende för Babylonierna. Det
berättas att när de erövrat en stad hög de huvudena av de som hade styrt i staden och staplade
upp dem i högar utanför stadsporten. Eller så kunde de flå kungen levande och spika upp
skinnet.
Assyriernas grymhet och krigskonster hindrade inte Babylonierna att återigen komma till
makten i Mesopotamien under en kort tid, drygt ett århundrade. Deras kung, Nebukadnessar
blev känd mycket genom att han nämns flera gånger i vår bibel eftersom det var han som
erövrade Juda land år 605 f.kr. och tog judarna till fånga och förde dem till Babylon. Något
som kallas för "Den babyloniska fångenskapen" i Bibeln.
Slutet
I slutändan var det ändå ett helt annat folk, Perserna, som trängde in i Babylon, erövrade
städerna och avslutade babyloniernas makt i Mesopotamien. Då hade en annan naturlig fiende
förstört mycket av åkrarna under lång tid - salt. Om man vattnar fält i ett varmt klimat utan
regn, som klimatet i Mesopotamien är, dunstar vattnet bort. För varje liter vatten som dunstar
bort lämnas pyttelitet salt kvar i marken, salt som fanns upplöst i vattnet. Det saltet gör
ingenting under ett år, eller tio, eller t.o.m. hundra år. Men vissa åkrar konstbevattnades i över
tusen år. När jorden blev så salt att vete slutade växa gick man över till att odla korn som tål
högre salthalt i jorden, men till slut växte inte ens korn och åkrarna var förstörda för all
framtid. Än idag går det inte att odla på fälten i Mesopotamien. Matbrist och plundring av
främmande folk knäckte slutligen Mesopotamien.