ANTIKENS KULTUR OCH
SAMHÄLLSLIV - DEL 1
Faktakompendium omfattande Medelhavsområdet fram till ca 1000 före Kristus. (Motsvarande
moment 1. grundkurs 20 poäng)
Av Kjell Sjögren
Källor:
Brewer, D, J & Teeter, E, Egypt and the Egyptians (1999)
Gates, C, Ancient cities. The archaeology of urban life in the ancient Near East and Egypt, Greece and
Rome (2003)
Leick, G, Mesopotamia. The invention of the city (2002)
Palmqvist, L Främre Orienten. Historisk översikt c:a 3000-700 f. Kr. (Kompendium 1995),
Preziozi, D & Hitchcock, Aegean art and architecture (2000)
Reade, J, Mesopotamia (2000)
Innehållsförteckning
Kapitel 1. De första människorna ........................................................................................................... 3
Inledning ............................................................................................................................................ 3
Olika människor.................................................................................................................................. 3
Kapitel 2. Den neolitiska revolutionen ................................................................................................... 4
Inledning ............................................................................................................................................ 4
Kapitel 3. Mesopotamien t o m Ur III ..................................................................................................... 6
Mesopotamien under senneolitisk tid................................................................................................ 6
Eridu ................................................................................................................................................... 6
Uruk.................................................................................................................................................... 7
Tidig dynstisk tid (TD) ......................................................................................................................... 8
Shuruppak ...................................................................................................................................... 9
Ur.................................................................................................................................................... 9
Nippur ............................................................................................................................................ 9
Mesopotamien under sumerisk tid 3 500 – 2 000 f. Kr..................................................................... 10
Akkaddynastin .............................................................................................................................. 10
Lagash och Gudea......................................................................................................................... 11
Ur III-dynastin................................................................................................................................... 11
MESOPOTAMIEN 1 ........................................................................................................................... 12
Kapitel 1. De första människorna
Inledning
Efter Charles Darwins publicering av Descent of Man år 1871 förändrades synen på människans
ursprung radikalt och utvecklingen inom fossilforskningen sköt fart. Ny kunskap ackumuleras varje år,
men fortfarande är den för fragmentarisk för att vi mera exakt ska kunna fastställa hur utvecklingen
till den moderna människan gått till. Den länge närda idén om en ”felande länk”, har övergivits och
man tror i stället på olika parallella utvecklingslinjer.
Redan för ca 20 miljoner år sedan fanns hominider d v s en slags människoapor. För ungefär 7
miljoner år sedan skedde en uppdelning i två utvecklingslinjer, en för människor och en för apor.
Olika människor
De första människorna man känner till är Australopithecus Afarensis som fanns för 4 miljoner år
sedan samt Australopithecus Africanus för 3 miljoner år sedan. Till de förstnämnda hör den berömda
”Lucy” återfunnen i Etiopien. Dessa människor var 1 – 1,5 m höga och gick upprätta. Deras
hjärnvolym var ca en tredjedel av den moderna människan. Det finns inga bevis för att de använde
redskap eller att de kände till bruket av elden.
Några steg på utvecklingen mot den moderna människan:
Människoart
Australopithecus afarensis
Australopithecus africanus
Homo Habilis
Homo Erectus
Homo Neanderthalensis
Tidsperiod
4 milj år
3 milj år
2,5 milj år
1,8 milj år
300 000 år
Homo Sapiens
200 000 år
Karaktäristika
1-1,5 m, gick upprätt
Enkla redskap
Kände till bruk av eld
Redskapskultur, fungerande
språk. Troligen inget rituellt liv
Föreställande konst
Hjärnvolym
450 kubikcm
450 kubikcm
500 kubikcm
825 kubikcm
1500 kubikcm
1500 kubikcm
Alla nu levande människor anses härstamma från en mindre population av Homo sapiens, vilka
lämnade Afrika för ca 100 000 år sedan. Till Europa kom dessa människor för ca 40 000 år sedan och
kallas för Cro magnon (efter upptäckten i Frankrike 1868). Cro-magnonmänniskorna åstadkom en
snabb utveckling på kort tid. De använde yxor, pilbågar, fiskkrokar och harpuner. De sydde kläder och
begravde sina döda. Eftersom neanderthalarna försvann först för ca 30 000 år sedan i Europa, måste
dessa två människoarter levt parallellt med varandra. Man tror att cro-magnonmänniskorna
konkurrerat ut neanderthalarna.
För ca 40 000 år sedan nådde Homo sapiens Australien och för ca 25-30000 år sedan började man att
befolka den Nordamerikanska kontinenten.
I Europa kommer nu den första figurativa konsten, omkring 30000 år f. Kr. Ca 25 000 år f . Kr
framträder Gravattien-kulturen (efter fyndorten Gravette i Dordogne) med bl a kvinnofiguriner.
Magdalien-kulturerna från ca 18000 – 10 000 f. Kr har efterlämnat grottmålningar.
Kapitel 2. Den neolitiska revolutionen
Inledning
Någon gång efter ca 10000 f. Kr började människorna att övergå från en jägar- och samlarkultur till
en bofast jordbrukskultur. Övergången ägde rum under flera tusen år och försiggick gradvis. På
många ställen var man både jägare och jordbrukare samtidigt. Denna revolutionerande förändring
brukar kallas den neolitiska revolutionen. Orsakerna till att man blev bofasta är föremål för flera olika
teorier:
1. Oasteorin (Gordon Childe) - På grund av ett torrare klimat sökte sig människorna till mindre
områden (oaser) med gynnsamma förutsättningar för jordbruk
2. Naturliga boendezoner (Hilly Flank /Braidwood)– människorna hittade lämpliga platser för
att slå sig ned (som jägare använde man ofta säsongboplatser)- naturlig utveckling
3. Befolkningsexplosionsteorin
Det första jordbruket etablerades inom ett område i Främre Orienten, vilket går under namnet ”den
bördiga halvmånen. Området sträcker sig från Palestina över Syrien, Anatolien och söderut genom
östra Irak.
Karaktäristika för jägare/samlare resp bofasta:
Jägare/samlare
Varierad kost
Ekologisk balans
Demografisk
balans
Bofasta
Beroende av få
produkter
Skadedjur/sjukdomar
Större befolkning
Svält om skörden
slog fel
I den bördiga halvmånen har man hittat lämningar från perioden ca 10000 – 5000 f. Kr, varav många
vittnar om fasta boplatser och ett jordbruk och en boskapsskötsel i olika stadier av utvecklingen. De
viktigaste är:
Boplatser i Främre Orienten under neolitisk tid:
12000 f. Kr.
Ain Mallaha
Jordandalen
(Natufien)
9000 f. Kr
Tell-es-Sultan
(Natufien)
Jeriko
9000 - 8000 f. Kr.
Abu Hureyra
Syrien
7000 – 6500 f. Kr.
Cayönu
Anatolien
Små byar med runda stenhyddor. Mortlar,
handkvarnar, skörd av
Skörd av vilda sädesslag, flätade korgar.
Gravplatser under golven
Lerhyddor med en ringmur (3,6 m) och
befästningstorn (8 m). Låg vid en kallkälla.
Obsidian och kaurisnäckor tyder på handel.
Förfäderskult. Skallarna förvarades för sig i
husen.
Runda lerhydor. 157 olika växtarter. Gaseller
Ca 7000 f. Kr.Tamdjur, samt odling av
korn,vete,linser
Djurben, som pekar på övergång fån jakt till
tamdjur
Förkeramisk stenålder men användning av
koppar
6500 – 6000 f. Kr.
Jarmo
Östra Irak
6500 – 5500 f. Kr
Catal Huyuk
Anatolien
Byar på 150 personer. Kor, getter, får , grisar,
korn, vete och grönsaker.
Verktyg av obsidian, flinta, malstenar, lerfigurer
Stämpelsigill
By med tusen hus och 5-6000 invånare. Husen ca
25 kvm. Ingång via stege till taket. 40 av husen
var helgedomar, med väggmåln, skulpturer,
tjurhorn.
Den heraldiska gruppen (kvinna med pantrar)
Kännedom om metallurgy. Tillverkn av
lyxartiklar.
Handel. Stämpelsigill
Begravning under golven. Skallarna separerade
Kapitel 3. Mesopotamien t o m Ur III
Mesopotamien under senneolitisk tid
I samband med att man börjat gå över till fasta bosättningar och jordbruk och boskapsskötsel, blev
människorna mindre beroende av den mer varierande miljön i bergsområdena i t ex Anatolien. I
stället blev de bördiga flodslätterna i Mesopotamien den bästa plasten för ett intensivt jordbruk med
tillhörande hållning av tamboskap. I Mesopotamien fanns både de bördiga alluvialslätterna,
tillgången till vatten samt betesmarker för kreaturen. Till detta kom en rikedom på fisk och vilt i
träskmarkerna samt att floderna blev transportleder för en livlig handel. Genom konstbevattning
kunde man erhålla tre skördar per år. Från ca 6000 f. Kr. kommer ett antal platser i Mesopotamien
att ta ledningen i en utveckling, vilken leder fram till de första städerna.(enligt Gordon Childes
kriterier).
Perioden ca 6 000 till 3 500 f Kr. i Mesopotamien kan delas upp i ett antal ”kulturer”, namngivna efter
de orter där utgrävningar först gjordes. Framför allt är det utvecklingen av keramiken, som utgör
kriterierna för de uppdelningar som har gjorts. Om andra teknologiers utveckling vet man mycket
lite. De olika kulturerna är:
Kulturer i Mesopotamien under senneolitisk tid
6 000 – 5 500
5 600 – 5 000
Hassuna
Samarra
Keramik-utveckling av Jarmo
Konstrikt bemålad keramik
Krukmakarsignaturer
Hantverksprofessionalism
Sigillstämplar
Byar upp till 5 ha
5 500 – 4 300
Halaf
Distinkt krukmakarstil, tunna väggar
Konstfulla, geometrisk figur, djur, fåglar
Byar, stenlagda gator, lertegel
Plogar
5 000 – 3 750
Ubaid
Tempel, på podium (ziggurat)
Templen kontrollerade ekonomiska
aktiviteter
Bränt tegel, koppargjutningar
Ödlefiguriner (smärta)
Segelbåtar
Eridu
Även om Ubaid-kulturen fått sitt namn efter staden El –Ubaid, är den främsta representanten staden
Eridu.
Denna låg vid vattnet, vid alluvialjordarna och i kanten av öknen. Utgrävningarna påbörjades av
British Museum 1854 och man har funnit 17 olika kulturlager. I Eridu har han funnit en mer
organiserad kultur och framförallt lämningar av olika tempel, det första daterat så tidigt som 4 900 f.
Kr. Templen byggdes på varandra och var gjorda av murtegel. De var rektangulära och hade en
planlösning, vilken kom att bli standard för tempelbyggande i hela Mesopotamien. Det stod på ett
podium (ziggurat).
I templet fanns ett altare och ett bord för att förrätta offer. Templet var tillägnat Enki (vattnets gud).
Man har funnit magasin och lämningar av fiskben, vilket skulle kunna tyda på kommunal utspisning.
Förekomsten av vissa prestigevaror tyder på någon form av hierarkisk samhällsuppbyggnad. Genom
handel skaffade man dessa varor. Även keramiken kom så småningom att importeras, även om man
från början tillverkade denna i staden (före period XIII). Kornetten, föregångaren till drejskivan,
uppfanns i Eridu.
En utgrävd gravplats visar enkla gropar, fodrade med murtegel och med gravgåvor i form av keramik.
En speciell grupp människor har begravts här (en elit?). Ett gemensamt drag var att de hade dåliga
tänder (dieten?). På slutet användes endast templet och staden övergavs.
Uruk
Under den andra halvan av 3000-talet fortsätter utvecklingen. Nu har sumererna kommit
invandrande från sydöst och dessa tar så småningom ledningen. Befolkningen växer och den
sumeriska kulturen sprids över hela Mesopotamien. Centrum för utvecklingen blir staden Uruk,
vilken under denna period utvecklar det sista kriteriet enligt Childe på en stad, nämligen
skrivkonsten.
Uruk växte till en storlek om 550 ha. Arkitektoniskt var det templen som dominerade i staden. I Uruk
finner vi två stora komplex. Det var dels Anu-templet (vita templet), vilket var tillägnat himlens gud
Anu, samt Ianna-templet som var tillägnat Ianna (fruktbarhetsgudinnan). Anu-templet låg på ett
podium, en ziggurat, vilket inte Ianna-templet gjorde. Det senare var byggt i kalksten, medan Anutemplet var byggt av lertegel täckt av vit puts. Templen var försedda med en slags ”stödpelare”, vilka
gav dem ett ”livaktigt” utseende. Templen byggdes ständigt om och förbättrades. Härvid
experimenterade man både med arkitekturen och byggnadstekniken. Själva planlösningarna var
öppna med stor tillgänglighet, vilket tyder på att de var livigt frekventerade av en allmänhet. Man
kan också dra slutsatsen att de fyllde flera olika funktioner, religiösa, ceremoniella, administrativa,
ekonomiska. I det senare fallet kan man tänka sig någon slags ceremoniellt handelsutbyte. Templen
var oftast dekorerade med konmosaik.
Ett par viktiga förutsättningar för verksamheterna i Uruk, var utvecklingen av cylindersigillen samt
skrivkonsten. Cylindersigillen var en utveckling av de gamla stämpelsigillen och innebar att man
kunde få en större yta på sigillet och därmed utforma det mer personligt. Cylindersigillen avbildade
oftast människor och djur och olika vardagliga situationer, vilket givit oss stor insikt i det dagliga livet
i Uruk.
Skrivkonsten uppstod ur templens behov att föra räkenskaper över de ekonomiska aktiviteterna.
Först användes naturliga avbildningar av t ex får, vilka utvecklades till pictogram och ideogram för att
så småningom övergå i fonetiska tecken. Tecknen kom att utformas som en slags kilar, vilka trycktes
på våta lertavlor. De första formerna av skriften utvecklades i Uruk omkring 3 200 f. Kr., men först
kring 2 500 f. Kr. fanns en fullt utvecklad fonetisk kilskrift.
Anu-templet i Uruk (Vita templet)
Uruk var beroende av handelsutbyte, främst när det gäller timmer och metaller. Man tror också att
Uruk direkt kontrollerade vissa områden som rena kolonier t ex Habuba Kabira i norra
Mesopotamien.
Några viktiga artefakter från Uruk är Uruk-vasen i alabaster (105 cm) tillägnad gudinnan Ianna samt
en kvinnomask i kalksten.
Av tradition har man menat att civilisationerna i de mesopotamiska städerna skapades av en
byråkrati, som krävdes för att hålla igång konstbevattningssystemen. En annan tolkning är att
naturliga förhållanden och konkurrens stimulerade organisation och civilisation (Nissen). Det finns
även olika uppfattningar om sociala hierarkier. En uppfattning är att Uruk var ett ganska jämlikt
samhälle (Charvát), en annan att samhället var tydligt skiktat(Pollock).
Uruk fortsätter att växa fram till TD1, 2 700 f. Kr. Kungen Gilgamesh byggde en mur runt staden,
vilken var 7 meter hög och 9 kilometer lång.
Tidig dynstisk tid (TD)
Denna epok har fått sitt namn av att vi nu känner till ett antal kungar och dynastier från de
mesopotamiska stadsstaterna. Vi känner till ca 35 olika stadsstater i Mesopotamien under denna tid.
Varje stad kunde ha från ca 10 000 ända upp till 50. 000 invånare. Staden omgavs av en stadsmur,
men hade ett omland som sträckte sig 10-15 km runt om staden. Varje stad hade sin egen stadsgud
och denne hade delegerat makten till en prästfurste (enri) vilken ofta genom att besegra någon
annan stad kunde ta sig kungatitel.
Under denna tid växte kungarnas makt, vilket bl a tog sig uttryck i att de lämnat efter sig stora
kungapalats.
Mellan de olika staterna var rivaliteten stor, inte minst om tillgångarna till vattenresurserna. Ständigt
återkommande krig fördes mot grannarna, liksom mot bergsfolk, som trängde sig på. Det finns dock
även exempel på samarbete mellan städerna, t ex från Shuruppak. Det bäst kända rivaliteten mellan
två städer, är den mellan Lagash och Umma, där kungen i Lagash, Eannatum, ca 2 525 f. Kr. besegrar
Umma. En minnessten över detta finns bevarad (gamstelen).
Under den tidiga dynastiska tiden har skriftspråket standardiserats på sumeriska och religionen hade
mycket gemensamt, även om varje enskild stad hade sin egen gud.
Den första kända kungen är Mebarageshi (ca 2 800 f. Kr.) från Kishdynastin.
Den tidigdynastiska tiden brukar delas in i tre olika perioder:
Tidig dynastisk
tid
2 900 – 2 750
2 750 – 2 600
2 600 – 2 350
Kungar
TD 1
TD 2
TD 3
Mebarageshi (Kish)
Gilgamesh (Uruk)
Eannatum (Lagsh)
Uru-inim-gina (Lagash)
Lugalzaggesi (Umma)
2 800
2 750
2 500
2 400
2 400
Under den tidigdynastiska tiden kan vi titta närmare på några av de olika stadsstaterna:
Shuruppak
Shuruppak blomstrade under tidig dynastisk tid. Man ha funnit ett 1000-tal lertavlor, vilka befann sig
på de platser de ursprungligen har förvarats. Det administrativa centret i staden sysselsatte inte
mindre än 2 000 personer. I Shuruppak har man också funnit de första rent skönlitterära texterna på
kilskrift, vilken nu hade utvecklats till en skrift som på samma gång var både bildskrift och fonetiskt
språk. Ordlistor fanns upprättade, vilka förutom sitt språkliga innehåll, också kan ses som kataloger
över det samtida vetandet. Dessa ordlistor var även systematiserade efter ett värdesystem. Så
nämndes t ex fåret först av alla djur, då det ansågs stå för den största nyttan.
Från Shuruppak kommer också myten om den stora översvämningen, vilket i mycket påminner om
bibelns syndaflod och Noa.
Shuruppak bränns ned till grunden i TD 3 och överges.
Ur
Staden Ur med anor från Ubaid-perioden låg vid vattnet. Ur var säte för månguden Nannar (Sin).
Utgrävningar genomfördes av engelsmannen Woolley 1920 – 34. Utgrävningarna av flera gravplatser
gav sensationella resultat. Dels hittade man ”vanliga gravar ” med rika gravgåvor, men framförallt var
upptäckterna av 16 ”kungagravar” sensationella. Dessa gravar hade ofantligt rika gravgåvor i form av
guld, silver, elfenben och ädelstenar. Varje grav innehöll ett stort antal kroppar, i form av tjänare alla
praktfullt utstyrda, som hade begravts tillsammans med ”kungen”. I en av gravarna fanns inte mindre
än 74 kroppar.
Woolleys tolkning, var att det rörde sig om människooffer som frivilligt gått i döden för sin härskare.
En alternativ tolkning (Charvát) skulle vara att alla dessa människor dött tidigare och liken sedan
lagrats för att begravas tillsammans med ”kungen” eller någon annan betydelsefull person.
I en grav fann man även den s k Standaren från Ur.
Nippur
Nippur växte fram som en stad, vilken hade en slags ideologisk överhöghet bland de sumeriska
städerna (Jakobsen). Endast Nippurs stadsgud Enlil kunde utse en kung. Nippur hade särskild
betydelse både för Sargon I och under Ur III. Genom detta fick Nippur och prästerskapet i staden
särskilda fördelar.
I Nippur fanns ett 20-tal olika tempel och många olika gudar dyrkades. Nippurs statsgud Enlil
tillägnades templet Ekur. Enlils son Ninurta dyrkades i templet Eshumesha. Även Iannatemplet i
Nippur blev viktigt och byggdes ut av Shulgi (Ur III).
Templen ägde stora landområden och 100 000-tals människor hade uppdrag för templen, främst som
jordbrukare och boskapsskötare, men även i många specialiserade funktioner som t ex musiker och
dansare. Gravgåvor som lämnades till templen fördelades bland templens personal.
Sumeriska gudar:
Anu
Enlil
Ninlil
Ninurta
Enki
Ianna
Nannar
Nigal
Himlens gud
Luftens herre, vädergud
Enlils hustru
Son till Enlil, åkerbruksgud och regngud
Jordens och vattnets gud
Fruktbarhetsgudinnan
Månguden
Nannars hustru
Nippur var också ”akademikernas stad. 30 000 lertavlor har återfunnits, varav 2 100 är skönlitterära.
Sumeriskan försvann som talat språk, men fortlevde som de lärdas språk.
Mesopotamien under sumerisk tid 3 500 – 2 000 f. Kr
Akkaddynastin
Genom den semitiske kungen Sargon I (2340 – 2284) kunde hela Mesopotamien förenas till ett enda
rike. Sargon, vars ursprung är okänt, var enligt legenden oäkta son till en översteprästinna, vilken lät
sätta ut honom i en korg i floden (jfr Moses). Sargon tog möjligen ta makten i Kish genom att vid en
kupp avsätta Ur-Zabata av Kish.
Sargon sades utkämpa inte mindre än 34 krig. Han kom att kontrollera området från Medelhavet ned
till Persiska viken. De besegrade kungarna fick vanligen sitta kvar som guvernörer i sina städer. En av
dem som Sargon besegrade var Lugalzagesi av Uruk. Sargon införde ny krigsteknik i och med att han
utrustade sin soldater med pilpågar, ett vapen som tidigare använts endast vid jakt.
Sargon gjorde Akkad till huvudstad, en stad som aldrig återfunnits, men man tror att den låg strax
norr om Kish. Sargon införde en statlig byråkrati där både akkadiska och sumeriska användes som
språk.
Sonsonen Naram-Sin (2260 – 2223) kunde ytterligare utvidga riket och utropade sig själv till gud.
Hans seger över lullubyfolket skildras på en minnessten, vilken idag finns på Louvren.
Ganska snart försvagas det akkadiska riket. Gutifolket och amoriterna svarar för upprepade
störningar samtidigt som de sumeriska städerna i söder gör uppror. Omkring 2 200 faller riket
sönder. Gutifolket erövrar stora områden i norr, samtidigt som stadsstaterna i söder åter blir
suveräna. Den mäktigaste av dessa blir nu Lagash under kungen Gudea.
Lagash och Gudea
Gudea (2141 – 2122) återupprättade för kortare tid makten över de sumeriska städerna från Nippur
ned till Persiska viken. Han ägnade sig åt tempelbygge (Ningirsutemplet i Girsu) och har efterlämnat
ett stort antal statyetter. Hans regeringstid finns också beskriven på de s k Gudeacylindrarna.
Ur III-dynastin
Gutifolket fördrivs slutligen av Utu-hegal från Uruk och strax därefter går makten till Ur-Nammu,(
2123 – 2113) vilken grundar dynastin Ur III. Nu omfattar riket ett 20-tal sumeriska städer och hålls
samman av en armé av statstjänstemän. Man har hittat hundratusenstals lertavlor från denna tid.
Minsta lilla transaktion bokfördes. Staten och templen stod för en stor del av den ekonomiska
verksamheten. Man tror t ex att staten hade monopol på textilframställningen.
Ur-Nammu lät bygga nya kanalsystem och införde också en helt ny lag-kod (vilken påverkat
Hammurabis lagar). Han införde också standardiserade längd- och viktmått.
Ur-Nammu och sonen Shulgi lät uppföra den stora zigguraten för månguden Nannar, vilken
fortfarande finns bevarad i rekonstruerat skick. Basen är 61x45 m och höjden 15 m. En särskild
byggnad är avsedd för Nannars hustru Nigal.
Ur III-kungarna tog kontrollen över de religiösa riterna och i kungshymner förhärligades kungarna.
Kungens koppling till gudarna förstärktes. Shulgi (2095 – 2048) erhöll gudomlig status och hölls för
att vara maka till gudinnan Ianna.
Under den siste kungen Ibi-Sin (2028 –2004) ökar problemen. Ur lider hungersnöd och kan inte
försörja sina 100 000 invånare. Uppror utbryter bland städerna och till sist erövrar elamiterna staden
och skövlar den.Ibi-Sin tas till fånga (2004).
MESOPOTAMIEN 1
