Allting har ett samband
Kommunikation
Stress
Kompetens
Bemötande
Ingela Andersson
FoU-trainee
Uppsats nr 20
December 2011
Förord
Detta arbete är resultatet av en litteraturstudie som genomförts av Ingela
Andersson, omsorgspedagog på en bostad med särskild service enligt
LSS i SDF Husie. Arbetet är genomfört under Ingelas tid som FoUtrainee på FoU Malmö.
Att vara trainee innebär att man arbetar på FoU Malmö en dag i
veckan under ett halvår. Personal inom vård och omsorg får ledigt från
sitt ordinarie arbete för att kunna fördjupa sig inom något område som
är viktigt för den egna arbetsplatsen. Ämnet kan vara en fråga eller ett
problem som diskuterats på arbetsplatsen, eller något som den anställde
själv funderat på. Fördjupningen sker genom att den anställde får tillfälle
att söka litteratur som rör det valda ämnet. Litteratursökningen genomförs med hjälp av en handledare på FoU Malmö, samt med en introduktion på Stadsbiblioteket om hur man kan söka information via Internet.
Aktiviteten FoU-trainee syftar till att öka de anställdas intressen och
möjligheter att följa utvecklingen av den forskning som bedrivs inom
vård och omsorg. Målet är att stödja Malmö stads långsiktiga arbete med
kvalitets- och kompetensutveckling inom detta område.
Varje trainee redovisar sin studie i en uppsats eller på annat sätt.
Uppsatserna publiceras i en serie enklare publikationer. De publicerade
uppsatserna har olika ambitionsnivåer. Syftet med publiceringen är att ge
personalen på den egna arbetsplatsen och andra intresserade möjlighet
att ta del av litteraturstudien.
Ingela är en nyfiken person, ständigt intresserad av att lära sig nya
saker. Denna uppsats är en del i ett större projekt, där vi gemensamt
undersöker hur brukare inom LSS med särskilt utmanande beteenden
kan få ett bra stöd. Ingela bidrar generöst med sina erfarenheter och sin
kunskap, sitt engagemang och inte minst som person!
Petra Björne
Koordinator
FoU Malmö
1
Innehållsförteckning
Inledning.......................................................................................... 3
Syfte.................................................................................................. 4
Metod ............................................................................................... 4
Bemötande ....................................................................................... 5
Stress/ belastning ............................................................................ 7
Stress autismspektrum/ utvecklingsstörning ........................................... 9
Kommunikation ..............................................................................21
Kommunikation och utvecklingsstörning/autismspektrum................ 22
Kompetens/ Kunskap.....................................................................25
Diskussion ......................................................................................29
Tack ................................................................................................32
Referenslista....................................................................................33
2
Inledning
Detta är en uppsats som handlar om brukarens rättighet att få ett bra
bemötande i sin vardag. Den tar upp ämnen som stress, kommunikation,
personalens kompetens och bemötandet i sig. Jag har valt att begränsa
mig till bostad med särskild service enligt LSS, då jag själv arbetar på ett
boende som omsorgspedagog. Jag kommer att fokusera på målgruppen
intellektuell funktionsnedsättning/utvecklingsstörning samt på diagnoser
inom autismspektrum.
Mitt mål var från början att skriva en uppsats om bemötande. Efter
att ha läst en hel del litteratur insåg jag att det finns flera olika faktorer
som påverkar bemötandet bl. a hur vi väljer att kommunicera med våra
brukare. Jag såg vikten av att individanpassa, för att ge brukaren möjlighet att förstå och kommunicera efter sina förutsättningar. Att stress har
en dålig inverkan på människan vet vi och det vi måste göra ute i våra
LSS verksamheter, är att kravanpassa efter individens egna förmågor.
När vi inte har kompetens och kunskap om detta misslyckas vi i att ge ett
bra bemötande.
Jag vill att ni som läsare ska kunna se att:
•
•
•
•
Rätt bemötande och ett pedagogiskt förhållningssätt gör skillnad
för brukarens livskvalité.
En god kommunikation är avgörande för samspelet mellan brukare och personal.
För höga/låga krav ger ökad stress som i sin tur leder till problemskapande beteende.
Arbetslivserfarenhet är bra, men utan kunskap om aktuell forskning kan jag som personal inte utvecklas i mitt arbete.
I denna uppsats hoppas jag kunna påvisa vikten av att ett bra bemötande
gör skillnad för brukaren.
3
Syfte
Syftet med uppsatsen är att med hjälp av tidigare forskning undersöka
varför det är viktigt med ett bra bemötande samt kunna peka på att ett
bra bemötande gör skillnad för brukarens livskvalité.
Frågeställning:
•
•
Vad innebär ett bra bemötande?
Vilka faktorer spelar roll i bemötandet?
Metod
Uppsatsen är baserad på en litteraturstudie. Jag har använt redan befintlig
litteratur samt databaser på internet för att hitta material till uppsatsen.
De databaser jag sökt på är:
www.scholar.google.se
www.libris.kb.se
www.uppsatser.se
Sökord som användes:
Bemötande, attityder, värderingar, fördomar, förhållningssätt, människosyn, människouppfattning, empati, respekt, acceptens, straff, belöning,
bemötandeproblematik, beteendemönster, maktförhållanden, social interaktion, sociala processer, självbestämmande, normalisering, bemötande enligt LSS, personal LSS, omvårdnad LSS, delaktighet, professionellas
bemötande, intellektuell funktionsnedsättning, utvecklingsstörning, funktionshinder, funktionsnedsättning, stressreduktion autism, stress, återhämtning
Jag har valt bort den information som kom upp gällande barn med
funktionsnedsättningar då det är vuxna personer med en funktionsnedsättning jag valt att fokusera på.
4
Bemötande
Hur beskriver man bemötande? Lindqvist (SOU 1999:16) skriver att
bemötandet handlar o människosyn och om människors lika värde. Men
kan bemötande även handla om politik? I Lindqvists nia (1999:21) lyfter
man frågan. Där står att de attityder och värderingar som finns i samhället, inte alltid är medvetna. Däremot att synen på personer med funktionsnedsättning och frågor kring grundläggande mänskliga rättigheter,
har en betydelse för den enskildes kontakt med olika myndigheter. Vilket
bemötande den enskilde får beror på vilken tjänsteman de möter. Samhällssynen, kunskap om funktionsnedsättningen samt inställningen till
offentliga sektorn är andra ingredienser som påverkar hur människan blir
bemött. Ur detta kollektiva bemötande formas det individuella mötet.
Därmed är bemötandet en politisk fråga (SOU 1999:21).
Hur definierar vi ordet bemötande? Enligt Svenska Akademiens ordlista
betyder ordet bemöta: uppträda emot, behandla, uppföra sig, bete sig
mot. Krantz och Larsson (2003) skriver att bemötande handlar om kärnan i den sociala verkligheten, nämligen vardagens möten och utbyten av
ord och handlingar, människor emellan. De skriver också att bemötandet
är när positiva och negativa uppfattningar och värderingar omsätts i
handling. Man kan dra slutsatsen att bemötandet i hög grad påverkas av
människors attityder, värderingar och uppfattningar.
I boken Utvecklingsstörning, samhälle och välfärd (Ineland, Sauer & Molin
2009) definieras begreppet på flera olika sätt, t.ex. att bemötande är ett
sätt att i handling omsätta våra attityder. Eller: bemötande är alla de
handlingar som en person utför mot en annan person. Ett tredje alternativ är: bemötande är en ömsesidig relation, den inställning personer har
till varandra.
Definitionerna tar fasta på att det finns ett samband mellan hur vårt
bemötande och våra attityder ser ut, men att det finns olika uppfattningar kring det. Vissa hävdar att sociala och strukturella faktorer spelar en
stor roll till vilka attityder vi har. Att det är vår egen rädsla och ångest för
det okända som leder till våra egna värderingar och attityder. Det finns
också de som menar att strukturella samband spelar in: hur det ekonomiska läget i samhället ser ut, eller vilka villkor som finns i organisationen. Om en verksamhet t.ex. har en god ekonomi påverkar det personalen positivt, och det i sin tur leder till ett bättre bemötande (Ineland, Sauer & Molin 2009).
I broschyren Det goda bemötandet (2010), utgiven av Malmö Stad, beskriver Bemötandegruppen vikten av ett bra bemötande när man jobbar
med personer som på något sätt är i beroendeställning, eller har svårt att
5
tala för sig själv. Hur man blir bemött och hur man som personal bemöter andra är en fråga som ständigt måste vara aktuell. Att bemöta en
människa som är i behov av stöd kräver ett yrkesmässigt förhållningssätt.
Ineland m fl (2009) skriver att orden vi använder har en stor påverkan och spelar en stor roll för hur vi bemöter människor. Ordet utvecklingsstörd är ett ord som gör att folk redan har gjort sig en bild av hur
personen är och bemöter därför personen som han/hon bemött andra
med utvecklingsstörning. Personer med en utvecklingsstörning har ofta
låg status i samhället och risken finns därför att de inte blir bemötta för
den de är utan efter folks fördomar och tidigare erfarenheter (Ineland,
Molin & Sauer 2009).
Gotthard (2002) säger att människor med en funktionsnedsättning är
precis så olika som alla vi andra och det enda sättet att bevisa det är att
samhället bemöter dem utifrån den synen. Aspeflo (2011) skriver hur
viktigt det är att alla som möter personer med en funktionsnedsättning
funderar över hur man själv ser på den här personen, på funktionsnedsättningen och på vilka olika sätt som människor lär sig saker. Det finns
många olika uppfattningar, men få sanningar och därför är det viktigt att
var och en reflekterar över var man står och vad man tror på. Alla har en
”ryggsäck” med sig och det är viktigt att lyfta fram frågor som rör det
här i arbetsgruppen. Aspeflo skriver
Människor föds med olika personliga egenskaper och förutsättningar in i ett socialt
sammanhang. Det innebär att omgivningens sätt att bemöta och kommunicera
med personen i fråga, påverkar vad han eller hon lär sig och hur samspelet blir.
Aspeflo 2011, s 119
Gottard (2002) påstår att i själva bemötandet spelar det ingen roll vilket
begrepp som används. Det handlar om att möta människan där han eller
hon befinner sig.
Min litteraturstudie visar att tre områden är särskilt viktiga att ta hänsyn till när det gäller bemötande av brukare inom LSS: brukarens stress
och kommunikation, samt personalens kompetens.
6
Stress/ belastning
Varför väljer jag att skriva om stress när mina frågeställningar handlar
om bemötande? Jo, för att stress kan vara en konsekvens av ett dåligt
bemötande. En person kan drabbas av stress om t.ex. en kravsituation
inte är individanpassad eller om det är ett bristfälligt tydliggörande. För
att ge er läsare en förståelse för hur viktigt det är att stress inte blir en del
av brukarens vardag, kommer jag först att beskriva vilken påverkan stress
har rent generellt innan jag går över till att beskriva stress i förhållande
till funktionsnedsättning. Vad är stress? Svenska Akademins Ordlista
översätter det med: tryck, spänning, påkänning, påfrestning. Forskare har beskrivit stress som: en obalans mellan upplevda krav från omgivningen och upplevd egen förmåga att
hantera dessa krav.
Lundberg & Wentz 2005, s 38
Allt fler känner av och upplever stress. Många har drabbats av utbrändhet och utmattningsdepression och ett flertal sjukdomssymtom saknar
fortfarande medicinska förklaringar. På tidigt 1900-tal forskade den amerikanske fysiologen Walter B. Canon om stress. Han gjorde då en upptäckt som visade att när katter hörde en skällande hund så utsöndrade
katterna adrenalin1. När vi försätts i fara utsöndrar kroppen två olika
stresshormon, adrenalin och kortisol2. Om nervsystemet gör en bedömning att angrepp för tillfället är den bästa strategin, så kommer utsöndringen av adrenalin att öka. Adrenalinet försätter oss alltså i stridberedskap vilket kan vara positivt. Men onödig och långvarig stress kan vara
riskabel (Lundberg & Wentz 2005).
I boken Stressad hjärna, stressad kropp (Lundberg & Wentz 2005) skriver författarna att forskningen om stress fick sitt genombrott någon gång
på 1960-1970-talet. Det framkom då att psykisk stress även kunde bli
skadlig för den fysiska hälsan. Vad händer då i kroppen när vi blir stressade? Blodtrycket stiger, pulsen och utsöndringen av stresshormoner
ökar. Detta ger oss extra energi och en ökad koncentrationsförmåga,
samtidigt som blodflödet till de inre organen minskas. Produktionen av
köns- och tillväxthormon dämpas och sexlusten hämmas. Blodets förmåga att koagulera ökar vilket minskar blodförlusten vid en eventuell
skada. Kroppens sätt att bemästra stressen är ett skydd och en överlevnadsstrategi. Denna reaktion är kroppens förmåga att hantera och återställa en inre balans genom att anpassa sig till nya situationer. Utan denna
Ett viktigt stresshormon som styrs av det sympatiska nervsystemet och utsöndras från
binjuremärgen samt från sympatiska nervändar.
2 Ett viktigt stresshormon som utsöndras från binjurebarken och bland annat påverkar
ämnesomsättningen och immunförsvaret.
1
7
förmåga skulle vi inte klara av minsta lilla påfrestning. Förmågan till anpassning genom förändring är nödvändig för vår överlevnad. Långvarig
stress leder till försämringar i mag- och tarmkanalen samt till ett försämrat immunförsvar. Det är viktigt att avslappning sker fullt ut, annars kan
de höga hormonkoncentrationerna kvarstå i flera veckor, månader eller t
o m år. Detta är en belastning som kan leda till stora konsekvenser för
hälsan.
Upprepad stress kan även leda till konsekvenser i form av försämringar av hjärnans funktioner. I synnerhet är det hippocampus3 som påverkas. Vid störningar i hippocampus kan en person glömma bort vad
han/ hon gjorde i går, vem/ vilka de träffade och var det skedde. Detta
kan således leda till stora konsekvenser i det dagliga livet (Lundberg &
Wentz 2005).
Vad är det då som utlöser stress? Stress kan uppkomma genom olika
typer av påfrestningar som vi utsätts för. Det kan vara psykiska, fysiska,
inre och yttre påfrestningar. Det kan vara händelser på arbetet, hemma, i
skolan, eller en dålig boendemiljö. Även sjukdomar och infektioner kan
innebära stress för kroppen. Dåliga kostvanor, drogmissbruk, brist på
sömn och andra beteenden är livsstilsfaktorer som utgör en stor stressbelastning för kropp och psyke. Psykosocial stress uppstår när livsfaktorerna kopplas samman med individens socioekonomiska situation.
Psykosocial stress är ofta långvarig och finns som en belastning hela tiden. Exempelvis kan för hög arbetsbelastning, alltför höga krav i arbetet,
monotona och repetitiva arbetsuppgifter, brist på inflytande och kontroll
eller plötsliga förändringar leda till psykosocial stress. En förändrad
dygnsrytm, nattvak, påverkan från omgivningen såsom dofter, värme och
kyla är andra saker som kan leda till stress. Negativa känslor som depression, ångest, oro och ilska är stressande. Kronisk och akut stress i det
dagliga livet, kan också leda till långvariga konsekvenser.
Stress påverkar individen på många olika sätt och det som är stressande för en person, behöver inte vara det för en annan (Lundberg &
Wentz 2005). Sömnbrist är en komponent som har stor betydelse för de
onda cirklar som stress och utmattning innebär. Längre sömnbrist påverkar organismen negativt på mer än ett sätt. Det kan leda till ett försämrat immunförsvar, oro, nedstämdhet, trötthet, irritabilitet, frusenhet,
psykisk och fysisk obehagskänsla samt försämrad kognitiv förmåga. Den
kognitiva funktionen innefattar koncentration, beslutsfattande, minne,
kreativitet, reaktionsförmåga, simultankapacitet, tankeflexibilitet mm.
Stressreaktioner kan utlösas om kraven är för höga i förhållande till resurserna. Stress leder ofta till sömnstörningar och därmed till försämrad
återhämtning (Almén 2007).
3
Den del i hjärnan som är särskilt viktig för minne och sammanhang samt för kontrollen av plats och tid för viktiga händelser.
8
I boken Stress, kognition och hälsa (1999) ger Cassidy sin beskrivning av hur
Lazarus beskrev stress. Lazarus beskrev stress som en process, som innebär en ständigt pågående anpassning, mellan människa och omgivning.
Han har definierat stress som de villkor som uppstår när en människa
utsätts för krav i en situation som tar hennes resurser i anspråk. Stress är
ett särskilt förhållande mellan personen och omgivningen, som uppfattas
som en belastning av personen, eller som överstiger hans eller hennes
resurser, samt hotar hans eller hennes välbefinnande.
• Vilken som helst företeelse eller händelse i yttervärlden kan
bli en stressor
• Ingen händelse eller företeelse kan identifieras som stressor
utan att man känner till personens bedömning av densamma
(Cassidy 1999, s 96).
Hejlskov Elvén (2009) skriver att stress har diskuterats som en av orsakerna till ett avvikande beteende och att det finns olika sätt att bemästra
belastning. Detta kallas coping4. Har man bra copingstrategier har man
lättare för att klara av belastningar av olika slag (Hejlskov Elvén 2009).
Enligt Cassidy (1999) kan individens kognitiva bedömning och kognitiva stil avgöra vilket copingbeteende som kommer att användas i
stressiga situationer. Utåtagerande beteende, aggressivitet och självskadebeteende kan ses som ett copingbeteende. Det som är svårt undviker
man och för att få kontroll utvecklar man sina egna copingstrategier
(Cassidy 1999).
Stress autismspektrum/ utvecklingsstörning
I Boendestödsboken, som Autism- och Aspergerförbundet, tidigare Riksföreningen Autism, gett ut, beskrivs två olika typer av coping: känslofokuserad coping och problemfokuserad coping. Känslofokuserad coping
innebär att situationen anpassas till personen så att han/hon själv ska
kunna ta tag i sina egna reaktioner och dess obehag. Problemfokuserad
coping innebär att man gör något åt problemet som leder till en stressituation, te x öronproppar om ljudet är störande och är det som framkallar stressen. Det är mycket viktigt att man får kvalificerad handledning
för att komma till rätta med de olika stressmomenten så att man inte
utsätter personen för onödiga övergrepp. Det är viktigt att försöka undvika de situationer som är stressframkallande, men metoderna ska alltid
vägas mot negativa följder te x risk för isolering (Sjölund & Bejerot
2009).
Gerland (2000) refererar i boken Hur kan man förstå och behandla utagerande och självskadande beteende vid autism till vad June Groden och hennes
4
Coping är de strategier som en person har för att kunna uthärda belastning.
9
kollegor hade för teorier kring de beteenden som är vanliga vid autism.
De menade att det typiska beteendet vid autism är
funktionellt relaterade till upplevelser av stress och oro hos individer som saknar
en repertoar av adekvata copingmekanismer
Gerland 2000, s 178
Groden menade även att problembeteende som självskadande beteende,
utbrott, aggressivitet och passivitet kan vara dåligt anpassade copingstrategier (Gerland 2000).
I Boendestödboken (2009) står det att personer med autismspektrumtillstånd har lättare för att hamna i stressituationer än andra människor. Det
kan vara situationer där man utsätts för valsituationer, för mycket information och intryck, att man har svårigheter att förstå sammanhang, att
man inte förstår ordets mening, att inte ha någon tidsuppfattning, att
sakna sysselsättning mm (Sjölund & Bejerot 2009).
Att tolka och förstå världen annorlunda, samt ha svårigheter att se
orsak och verkan ställer till med stora svårigheter för personer med utvecklingsstörning eller autismspektrumtillstånd. Antonovsky (2005), professor i medicinsk sociologi, säger att vi människor behöver en känsla av
sammanhang och möjlighet att begripa tillvaron för att må bra. Han kallade begreppet KASAM, som innefattar begriplighet, hanterbarhet och
meningsfullhet Att ha en känsla av begriplighet innebär att man upplever
världen som begriplig och strukturerad, inte som kaotisk och oförklarlig.
Hanterbarhet står för att man anser sig förfoga över resurser för att klara
påfrestningar som kan ge stress i livet. Meningsfullhet innebär att man
har en känsla av delaktighet som gör att man kan vara med och påverka
situationen. Att kunna se en mening med det man gör. Författaren menar att dessa ”friskfaktorer” gör att människan klarar belastning och påfrestning på ett bättre sätt. Den mentala styrkan ökar (Antonovsky 2005).
Enligt Larsson (2010) kan en känsla av sammanhang och begriplighet uppnås om miljön tydliggörs för personer med utvecklingsstörning
och/ eller autism. Då kan personen förstå strukturen och på så sätt vara
med och påverka den. Då kan en känsla av sammanhang och begriplighet uppstå. Genom att strukturera miljön har personalen bemött brukaren efter dennes förmågor att hantera vardagen, och därmed minskat
risken för stress (Larsson 2010). Larsson (2010) är en kvinna som genom
egen erfarenhet av stöd- och omsorgsarbete för personer med funktionsnedsättning, har gett ut böcker tilltänkta som stöd i det praktiska
arbetet på gruppbostäder. Det hon skriver bygger inte på forskning utan
på egna erfarenheter.
Larsson (2009) skriver i Jag kan själv, att alla borde få prova på hur
det är att ha störningar i perceptionen. Det kan innebära att man har
svårt att ge saker mening, gallra bland intryck, tolka och placera intryck,
10
bestämma styrkan på det man hör, ser eller känner, hålla rätt vakenhetsnivå samt bestämma muskelstyrkan. Om man försöker föreställa sig hur
det är att höra alla ljud högt, ha fel vakenhetsnivå eller inte kunna välja
bort fel intryck, kan man få en förståelse för hur det är för personer med
utvecklingsstörning eller personer med autismspektrumtillstånd och
därmed få en större förståelse för det som är ansträngande och stressframkallande. Personalen hade då kanske bättre förstått vikten av att
verksamheten ska anpassa kravnivån och ordna miljön på bästa sätt.
I boken Problemskapande beteende (2009) skriver Hejlskov Elvén att det
de senaste åren forskats en hel del på hur stress och belastning påverkar
personer med utvecklingsstörning. Forskarna har då hittat ett samband
mellan livshändelser, depression och problemskapande beteende hos de
personer som har en utvecklingsstörning. Det som kunnat påvisas är att
oavsett om det är positiva eller negativa händelser som skett, så leder de
till ett problemskapande beteende. Det är alltså stressen i sig som är problemskapande.
Hejlskov Elvén (2009) utgår från en stress-sårbarhetsmodell. Enligt
denna modell kan en psykos vara ett resultat av för höga stressnivåer
över tid. Tillsammans med sin kollega Uhrskov, har Heilskov Elvén vidareutvecklat stress-sårbarhetsmodellen så att den kan användas vid beteendeproblematik och andra sekundära problem vid utvecklingsstörning, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar samt vid hjärnskador Det
går inte att förklara de grundläggande symtomen vid neuropsykiatriska
funktionshinder utifrån stress och belastning, men man kan förklara
problemskapande beteende, depression och ångest utifrån denna modell.
Hejlskov Elvén och Uhrskov pratar inte om psykoser vid sin stresssårbarhetsmodell, utan om kaos. Om en brukare förlorar självkontrollen
när belastningen blir för stor uppstår kaos, som kan visa sig i våldsamt
utåtriktat beteende, ångestattacker eller självskadebeteende. I boken diskuteras det att vissa forskare har ansett att stresståligheten skulle vara
lägre hos personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar än hos
befolkningen i allmänhet. Hejlskov Elvén (2009) menar att det kan bero
på att det finns fler stressande faktorer för personer med utvecklingsstörning eller autismspektrumtillstånd än i andra människors liv. Sömnstörningar är te x en grundläggande belastningsfaktor och det innebär att
den finns varje dag i brukarens liv. Alla vet hur svårt det är att fullfölja
sina sysslor en dag när man inte sovit som man ska på natten. Om man
dessutom har svårt att förstå orsak och verkan och kanske behöver koncentrera sig hela dagen, är det givet att belastningen blir för hög (Hejlskov Elvén 2009). När det gäller personer med autismspektrumtillstånd
förekommer sömnstörningar i mycket hög omfattning. Problemen börjar
ofta tidigt i livet och kvarstår sedan över tid. De vanligaste svårigheterna
är insomningsproblem, uppvaknande mitt i natten samt tidigt uppvak-
11
nande. Det är också vanligt med sömngång, motorisk oro samt skrik i
sömnen på grund av drömmar (Autismforum).
Jag kommer här att göra en sammanfattning av de olika belastningsfaktorer som kan påverka en persons livskvalité. De är hämtade från
boken Problemskapande beteende (Hejlskov Elvén 2009).
De grundläggande belastningsfaktorerna är:
• Exekutiva svårigheter. Förmågan att hålla tillbaks impulser eller
förmågan att planera och genomföra saker. Detta kan i förlängningen leda till konsekvenser av sitt eget beteende, speciellt för
personer som har svårt att förstå sammanhang.
• Bristande struktur. Genom att strukturera vardagen för brukaren
kan han/hon få förutsägbarhet och större förståelse för sammanhang.
• Sömnsvårigheter. Är vanligare än man tror. Många med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar har stora sömnsvårigheter. I
dag finns bra mediciner att ta till hjälp om det behövs.
• Sinnesöverbelastning. Många med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar har stora svårigheter att sortera sina intryck. Ibland
löser personen problemet med att slåss, skrika eller skada sig
själv. Detta är kaos och ett varningstecken. Sinnesöverbelastning
kan bero på oförutsägbart ljud eller oljud, stökiga omgivningar eller svårigheter med känselsinnet.
• En vardag präglad av för höga eller för många krav
Egna krav på att vara duktig, vanlig, bete sig rätt osv. Det kan
också vara krav från andra t.ex. jobb, skola eller föräldrar. Dessa
kan jämföras med krav som vi alla kan uppleva och som till slut
leder till utbrändhet och depression.
• Stora livshändelser. Flytta, förlora en förälder eller byta jobb. Alla
stora förändringar innebär stressnivåer som är svåra att få ner
igen.
• Långvariga smärttillstånd. Inte ovanligt hos människor med utvecklingsstörning. Viktigt att vara extra observant på brukare
som inte talar.
Andra grundläggande faktorer kan vara tonårsexistens, ensamhet, utanförskap, familjerelaterade problem, pollenallergi mm. Det gemensamma
för belastningsfaktorerna är att de inte är flyktiga i tid utan de finns kvar
som en belastningsfaktor under längre perioder.
Förutom belastningsfaktorer som är bestående under en lång tid finns
det s.k. situationsbestämda belastningsfaktorer. Dessa är händelser
som är specifika för stunden/ situationen. Det kan vara:
12
•
•
•
•
•
•
•
•
•
Krav. Personal och föräldrar har en uppfattning att brukaren klarar av det krav som ställs. Kravet kanske gör att brukaren misslyckas, eller helt vägrar att genomföra det. Ibland är kravet så
stressande för brukaren att han/hon måste vänta med att uppfylla kravet tills han/hon tagit kontrollen över sig själv igen. Kravsituationer leder ofta till ett problemskapande beteende och det är
inte brukarens fel när problemet uppstår.
Konflikter. Det kan vara konflikter som man själv ingår i eller
konflikter mellan andra i närheten. Personer med utvecklingsstörning eller neuropsykiatriska problem har svårt att förutsäga
vad som ska hända och upplever därför andras konflikter som
svåra att uthärda.
Att inte förstå. Kommunikationssvårigheter betyder ofta att man
känner sig frustrerad. Att försöka kommunicera med någon och
inte kunna göra sig förstådd skapar problemsituationer. Att åka
på en smäll när man försöker kommunicera med en person som
har svårt att uttrycka sig är inget ovanligt. Personen blir frustrerad och stressad och kan inte visa det på annat sätt än att slåss.
Tillfälliga smärtor. Alla vet hur svårt det är att arbeta med huvudvärk eller tandvärk. När man jobbar med någon som har svårigheter att uttrycka sig, är det extra viktigt att vi är observanta på
varför personen t.ex. visar ilska eller slåss.
Vikarier. I många pedagogiska verksamheter är vikarier en stor
belastning för personerna som vistas där. När man jobbar som
vikarie måsta man tänka på att anpassa kraven så man inte blir en
stressfaktor för brukaren.
Personal eller andra brukare som man inte tycker om. Att jobba
tillsammans med personal man inte trivs med kan vara en stor
stressfaktor för brukaren. Ibland kan han/hon inte tala om varför de inte vill ha stöd av just den personalen, bara att de inte
mår bra av det. Det är också vanligt att man som brukare inte
trivs tillsammans med andra brukare. Det kan bero på ett konstigt läte, eller en händelse som hänt för länge sedan. Det är då
viktigt att försöka kravanpassa verksamheten i den mån det går
för att vardagen ska gå ihop.
Plötsliga ändringar. Oförutsedda händelser och ändringar i vardagen kan leda till ångest hos brukaren.
Mat. Många brukare stressas av mat. För oss är det ofta trevligt
att äta tillsammans med någon annan, men för brukaren kan det
vara precis tvärtom. Sociala krav är bara ytterligare en belastning
som i sin tur leder till ett stressmoment.
Fasthållningar. Är något av det mest belastande som finns. Ofta
vet inte brukaren varför han/hon blir fasthållen och upplevelsen
13
blir därför helt oförutsägbar. Att bli fasthållen ökar ångesten och
förnedringen och maktlösheten blir total. Fasthållning kan leda
till mindre tillit till personalen, lägre självförtroende hos brukaren
samt en ökad ångest.
Orättvisor och känslan av att inte räcka till är andra situationsbenämnda
belastningar (Hejlskov Elvén 2009).
Gerland (2000) skriver att Groden m fl (1994) pekar på att bestraffning som metod är stressframkallande och kan leda till ångest, oro och
stress. Modellen som Groden och hennes kollegor framhåller visar på att
det finns olika metoder för anpassning till stress. Hos en person med
goda copingstrategier kan en händelse som normalt utlöser stress, t.ex.
ett smärttillstånd, hanteras av en ”buffert”. Om personen har ett bra
socialt nätverk eller en inre kontrollmekanism leder det till goda anpassningsbeteenden. Då blir det positiva upplevelser som leder till stressreducering. Om en person däremot har en dåligt utvecklad copingstrategi,
och speciellt då en person med utvecklingsstörning, kan de faktorer som
är stressutlösande leda till dåliga anpassningsbeteenden t.ex. utbrott eller
självskadande beteende. Dessa beteenden leder ofta till bestraffning som
i sin tur leder till att stressen ökar.
Hejlskov Elvén (2009) beskriver vilka symtom som kan bli synliga
när belastningarna blir för stora. Då reagerar man vanligtvis med olika
beteende eller får vissa tydliga symtom. Dessa är ofta personliga och
tydliga för omgivningen:
•
•
•
•
Särskilda rörelsemönster. Hand och/eller huvudrörelser. För en
brukare som normalt har tics, kan dessa förvärras.
Svarta ögon. Början till ilska kan ofta ses i ögonregionen.
Särskilt fokus på vissa samtalsämnen. Pratar ofta och mycket om
en händelse som hänt för länge sedan och som vid tidpunkten
var en stressfaktor för brukaren. Känslan av stress kopplas till en
viss händelse.
Komplexa personliga varningstecken. Kan t.ex. handla om sexuellt utåtagerande eller ett självskadebeteende.
Det finns också positiva varningstecken eller coping. Det är inte alltid
omgivningen ser dem som positiva, men då de minskar belastningen hos
brukaren är de i utgångsläget bra. En del av dem kan ses som strategier
för att kunna behålla självkontrollen. De positiva varningstecknen kan
vara:
• Att avskärma sig. Det kan vara från en stressande vardag. Vissa
personer kan avskärma sig genom att bara bestämma sig för att
14
•
•
•
•
”stänga av” medan andra behöver hjälp med en avskärmare vid
t.ex. arbetsbänken.
Att bli trött eller kanske somna. Ett nyfött barn som överstimuleras kan ibland somna för att slippa alla intryck. En del brukare
somnar också vid de mest olämpliga tillfällen. Kanske det beror
på att de behöver avskärma sig mot för många intryck. Vid
ADHD är detta vanligt.
Copingorienterat självskadande beteende. Kriterierna för att ett
självskadande beteende är copingorienterat är att det minskar
stressen på kort sikt. Dessa beteenden kan t.ex. vara att bita på
naglarna, bita sig i handen eller skära sig.
Lättja. Kan vara ett felaktigt ord då det antyder att det finns en
vilja med i det hela. Vilja är nog inte relevant i sammanhanget då
människor vill göra sitt bästa. Lyckas man inte så är det för att
man inte har rätt redskap, en färdighet saknas.
Specialintressen. Personer med Aspergers syndrom, autism eller
andra funktionsnedsättningar utvecklar ofta specialintressen. Vid
autism är det inte ovanligt att det finns en sinnesmässig utgångspunkt, t.ex. en doft eller en visuell rörelse. Eftersom vissa av specialintressena kräver stort fokus räknas de in i copingstrategierna,
då dessa är stressreducerande.
Negativa varningstecken är vanligt hos alla och inte bara hos personer inom det specialpedagogiska fältet. Att de räknas som negativa
beror på att de ökar belastningen istället för att minska den. Det kan
vara tecken som:
• Irritabilitet och aggressivitet. Är de vanligaste tecknen och även
de som skapar mest problem för omgivningen. Är i mångas
ögon synonymt med problemskapande beteende. Dessa beteenden skapar negativ feedback till brukaren och ökar därför också
belastningen. Det som är positivt är att dessa tecken är väldigt
tydliga för omgivningen. Vid aggressivt beteende måste personalen sänka den samlade belastningsgraden och kravanpassa verksamheten på ett bättre sätt.
• Otrygghet och ångest. Ångest begränsar människan på flera sätt
och skapar därmed sämre livskvalité. Social isolering är en stor
riskfaktor när det gäller belastningsfaktorer. Om ångesten tar
över en persons liv bör han/hon behandlas antingen medicinskt,
kognitivt eller med psykoterapeutisk behandling.
• Infektioner. Immunförsvaret försämras vid hög stressbelastning
och vi blir mer infektionskänsliga under stressiga perioder.
• Ljud-, ljus och annan sinneskänslighet. Är vanligt hos personer
med neuropsykiatriska problem, vid utvecklingsstörning och vid
15
•
•
•
•
hjärnskador. Varningstecknen är att både svårigheterna, känsligheten och oförmågan att sålla bort intryck ökar.
Störd sömn. Sömnrubbningar är ett varningstecken på hög
stressbelastning.
Tvångstankar och tvångsbeteende. Kan också vara ett tecken på
för hög belastning. Beteendet brukar öka under press och är ofta
ett varningstecken för omgivningen.
Humörsvängningar. Är ett känt tecken vid psykotiska besvär.
Här är det än en gång viktigt att personalen tänker på att kravanpassa då svängningarna kan bero på för höga krav från omgivningen.
Bristande inlärningsförmåga. All inlärning försämras under
stressiga situationer. Viktigt att kravanpassa samt individanpassa.
Tappade färdigheter är en annan typ av varningstecken som varken är positiva eller negativa. Det handlar om att man tappar en färdighet som man redan har, men som återkommer när man mår bra
igen. I dem tappade färdigheterna ingår bl a :
• Hygien och ordning. Personen förlorar förmågan att sköta sin
hygien samt förmågan att hålla ordning.
• Förmågan att skapa struktur. Hänger till viss del ihop med förmågan att hålla i ordning. Det kan handla om allt från att passa
tider till att packa sin väska med rätt innehåll. Så fort belastningen blir för stor blir det kaos i personens tillvaro.
• Språkliga förmågor. Personer med autismspektrumtillstånd tillhör en målgrupp som ofta tappar språket. Personen är kanske
hänvisad till andra kommunikationsformer och det är inte ovanligt att personen börjar kommunicera med skällsord, hot eller t o
m våld. Det talade språket fungerar inte alltid i stressade situationer och ibland kan hjälpmedel behövas t.ex. skrivna meddelande eller bilder som stöd.
• Koncentration och minnet: Personer inom autismspektrum är
precis som alla vi andra. När vi har för mycket att göra är risken
stor att minnet sviktar. Stress leder också till att personen blir
mer disträ.
Det kan i det pedagogiska arbetet vara till stor nytta att utgå från de olika
tecken som finns. Om man kartlägger varje brukares varningstecken kan
man lättare anpassa så att den enskilde brukaren får ett anpassat pedagogiskt stöd. Genom att se tecknen som varningssignaler och inte som ett
problemskapande beteende, kan vi se vad vi som personal kan göra för
att underlätta brukarens vardag och inte se det som något problem som
16
brukaren ska ändra på. På så sätt får vi en möjlighet att påverka både
brukarens och personalens vardag (Heijlskov Elvén 2009).
I Stress och utmattningsproblem skriver Almén att
första steget i en förändringsprocess är att bli medveten om hur man beter sig och
när.
Almén 2007, s 134
Det är särskilt viktigt att medvetandegöra stressbeteende som befinner
sig i sammanhang där stress inte uppmärksammas, utan räknas som
normalt beteende. Många tror att stress inte är farlig och inte påverkar
hälsan negativt, så länge den är kopplad till en lustfylld upplevelse. Idag
vet man att kortvarig stress kan vara ofarlig, men långvarig stress är skadligt för hälsan, oavsett om den är positiv eller negativ. Ett vanligt problem i stress och utmattningsproblematiken är att lära sig trycka på ”offknappen”, vilket innebär konsten att lära sig att slappna av när de yttre
förutsättningarna infinner sig. Om personen har svårt att hantera av och
anspänning behöver han/hon få hjälp att tydliggöra skillnaderna på anspänning och avspänning. En person som är stressad behöver fler avbrott i sitt liv än andra. Ofta behövs avspänning en längre stund varje
dag då man t.ex. tar en långpromenad eller lyssnar på lugn musik en
stund. Återhämtning bör alltid ske i en lugn miljö med så lite ljud och
rörelse som möjligt (Almén 2007).
Hejlskov Elvén (2009) tar upp två typer av kaostecken: akuta och
långvariga. Akuta kaostecken kan uppkomma när belastningen i en
given situation överskrider gränsen för kaos. Många av dessa kaostecken
är kortvariga, men smärtsamma för brukaren. Ofta har brukaren ingen
kontroll i dessa kortvariga kaossituationer och kan därför inte heller påverka situationen speciellt mycket. Flera av de beteenden som brukar ses
som problemskapande hör till denna grupp. Det kan t.ex. vara:
• Utåtagerande beteende: Är ofta ett stort problem för personalen då
det är stor risk att man som personal får ett slag, en spark eller blir
klöst, medan det hos brukaren är vanligt med ångest i den kaosfyllda situationen. De typer av utåtagerande beteende som vi kan se är
slag, skallande, sparkar och bett.
• Ångestattacker och panikångest: Av våldsammare slag än vanligt.
• Impulsiva självmordsförsök: Förekommer ibland vid akuta kaossituationer.
• Våldsamt självskadande beteende: T.ex. att slå huvudet i väggen.
• Desorientering: Är ett av de vanligaste akuta kaostecknen Om belastningen blir för hög är det stor risk att tappa orienteringen. Det
är då även vanligt med handlingsförlamning.
17
Det som är gemensamt för dessa kaostecken är att de upplevs som kaos
och att brukaren inte har någon möjlighet att påverka dem. I kaoset har
brukaren ingen självkontroll alls och det blir en skrämmande och ångestladdad upplevelse.
Det finns även kaos som uppkommer efter en lång tids belastning.
Dessa tecken är svårare att koppla till belastning eftersom de uppkommer långsamt. Dessa tecken beskrivs ofta som tilläggsproblem eller psykiatriska sjukdomar. Det har visat sig att personer med neuropsykiatriska
funktionsnedsättningar löper högre risk att utveckla problembeteende än
befolkningen i övrigt, vilket gör vårt pedagogiska arbete än viktigare. De
långvariga kaostecknen kan t.ex. vara:
• Depression: Är ett av de vanligaste kaostecken vid långvarig
stress. Kan vara svårtolkad speciellt hos personer med språkstörningar. Depressionen visar sig ofta i sömnstörningar, irritabilitet,
ätstörningar samt i problemskapande beteende.
• Psykoser: Flera studier har visat att personer med utvecklingsstörning löper tre till tio gånger så stor risk att hamna i psykos i
jämförelse med befolkningen i övrigt.
• Ångesttillstånd: Behöver inte ses som långvarigt kaostecken. En
del kan vara varningstecken och en del fobier, som vi även ser
hos befolkningen i stort, t.ex. spindelfobi.
De långvariga kaostecknen kan ibland missförstås som problem i sig.
Hejlskov Elvén (2009) tror däremot att det kan bero på för hög belastning under lång tid. Detta innebär att fokus måste ligga på att anpassa
omgivningarna efter personens förutsättningar och inte enbart på att
behandla symtomet.
I tidsskriften Klinik och Vetenskap (nr 14-15 2007) skriver Näslund att
man ända sedan 1950-talet haft en stark tradition i Sverige att behandla
utvecklingsstörda med olika psykofarmaka, framförallt neuroleptika. Medicinen började användas på både barn och vuxna med svårbemästrade
beteende. Läkemedelsverket rapporterade i Läkartidningen 1989, att effekten av neuroleptika var dåligt dokumenterad och avsaknaden av studier kring ämnet var närmast total. Näslund hänvisar vidare till en rapport från SBU5 1998, där det framkommer att några vetenskapliga bevis
inte finns på att dessa preparat har en lugnande effekt på personer med
utvecklingsstörning. Istället bör läkarna vara restriktiva med att skriva ut
preparaten då risken för biverkningar är ovanligt stor för personer med
skadad hjärnfunktion. I stället för mediciner rekommenderar SBU peda5
SBU är en statlig myndighet som utvärderar hälso- och sjukvårdens metoder. SBU
analyserar metodernas nytta, risker och kostnader och jämför vetenskapliga fakta med
svensk vårdpraxis. Målet är att ge ett bättre beslutsunderlag för alla som avgör hur
vården ska utformas.
18
gogiska insatser som hjälp mot beteendestörningar. Innan man påbörjar
det pedagogiska arbetet måste dock de psykiatriska och fysiologiska
åkommorna utredas och eventuellt behandlas. Det är också viktigt att
graden av utvecklingsstörningen kartläggs så att kravnivån blir på en rimlig nivå.
De metoder som visat sig ha störst effekt på utåtagerande, självdestruktivt eller destruktivt beteende bygger på visuell, strukturerad pedagogik efter noggrann analys av det oönskade beteendet. Dessa strategier
bygger på internationell forskning om kommunikationssvårigheter vid
t.ex. utvecklingsstörning och autism. Metoden handlar om att göra vardagen tydlig och förutsägbar med god struktur gällande tid, rum och
arbetsordning. Den ska vara individuellt anpassad och ska svara på frågorna; Vad ska göras? Var? När? Med vem? Hur länge? Vad händer sedan? (Klinik och vetenskap nr 14-15 2007, volym 104).
Hejlskov Elvén (2009) skriver om skyddande och lugnande effekter. De ser till att minimera risken att råka ut för kaosupplevelser. I boken Problemskapande beteende (2009) kallas de skyddande faktorer medan
forskaren Antonovsky (2005) kallade dem salutogena faktorer eller friskfaktorer. Antonovsky menar att dessa faktorer är ett skydd mot belastning och en riskfaktor för psykisk ohälsa. Hejlskov Elvén (2009) säger att
en del av dessa faktorer är copingorienterade och har med brukarens
resurser och strategier att göra. Personal och föräldrar har ett stort ansvar gällande skyddsfaktorerna. Här kommer några exempel på personliga skyddande faktorer:
• Bra vardagsstrategier: T.ex. att andas långsamt och djupt när man
hamnar i en stressig situation eller blir orolig.
• Självkännedom: Det finns flera olika sätt att skaffa sig självkännedom och det kan se olika ut för var och en. Någon kan utveckla självkännedom med fokus på stressnivå, någon söker hjälp när
det behövs och en tredje använder sig av KAT6-kittet. KATkittet kan vara en hjälp för att öka kunskapen om sig själv och
sina känslor, samt ett sätt att lära sig hur kroppen fungerar och
hur ångest känns i kroppen.
• Humor: Har också visat sig vara ett bra skydd mot belastning.
• Struktur: Är på det neuropsykiatriska fältet en utgångspunkt för
bra pedagogik. Struktur är till för brukarens skull och inte för
personalens. Detta innebär att strukturen ska bygga på brukarens
förutsättningar och vara individuellt anpassat. Struktur är till för
att kompensera bristande förståelse för sammanhang och strukturen ska bygga på förutsägbarhet så att vardagen blir tydlig för
brukaren. Det går bra att bygga upp strukturen tillsammans med
brukaren och det får aldrig vara ett sätt att få brukaren att accep6
Kognitiv Affektiv Träning
19
tera personalens auktoritet. Personer med autismspektrumtillstånd har ofta svårigheter med förståelsen av sammanhang och
har därför svårt att förutsäga vad som ska komma. Oförutsedda
händelser leder därför till en ökad känsla av otrygghet som kan
vara lång tid framöver.
• Gemensam problemförståelse: Det gäller att alla som är runt
brukaren, t.ex. föräldrar och personal, har en gemensam förståelse för problemet och inte skyller ifrån sig på varandra. Om inte
gemensam förståelse finns är risken stor att brukaren hamnar i
ett beteende som inte går att påverka.
• Kravanpassning: En mycket viktig skyddsfaktor som omgivningen måste ta ansvar för.
(Hejlskov Elvén 2009).
Hejlskov Elvén (2009) pratar om problemskapande beteende. Aspeflo
(2011) undrar vad och vems problem det är? Begreppet kan uttryckas på
flera sätt: beteendeproblem, problemskapande beteende eller problemskapande situationer. Beteendeproblem kan tolkas som om det är ett
beteende hos personen som är problemet. Problemskapande beteende
kan uppfattas som om personen gör något som vi i omgivningen uppfattar som ett problem och som vi inte kan hantera. Men om vi pratar om
problemskapande situationer istället lyfter vi fokus från personen och
tittar på hela situationen. Då kan vi tänka att vi hamnat i en svår situation
som både personen i fråga och personalen behöver komma ur. Det är
inte ovanligt att personalen ser det som om de har det jobbigt under den
här tiden. Aspeflo menar att man kan vända på hela resonemanget. ”Oj,
den här personen har varit tvungen att ta till våld för att kunna ta sig ur alla dessa
situationer” (Aspeflo 2010, s 109). Aspeflo är logoped och har under flera
år hållit kurser samt handlett i olika verksamheter inom LSS. Hennes bok
bygger således på egna erfarenheter.
20
Kommunikation
Vad är kommunikation? Ordet kommunikation kommer från latinets
”communicare” som betyder att något ska bli gemensamt. Det innebär
att vi både meddelar oss och delar med oss av något, t.ex. upplevelser,
känslor, handlingar, innebörder och värderingar. Att vi har något gemensamt med andra och kan mötas betyder att vi har kompetens att hantera
vårt språk, både socialt och psykologiskt. Vi lär oss tidigt i livet att kommunicera i samspel med andra människor. Men varför kommunicerar vi?
Orsakerna kan vara många och behovet variera. Det finns psykologiska
behov7, fysiologiska behov8, relationsbehov9 och samhälleliga behov10.
Kommunikationen handlar om samspel där fakta och kunskap är en viktig del (Nilsson & Waldemarson 2007).
Det finns även olika typer av kommunikation. Verbal kommunikation är ord som kan ha olika betydelser eller olika nyanser i fråga om
betydelse. Orden har dessutom olika känslomässigt värde. En del upplevs som värdeladdade, andra som negativa eller neutrala. Men utifrån
våra personliga erfarenheter får orden dessutom en privat eller specifik
känslomässig laddning. Ordet mamma kan t.ex. för någon förknippas
med en varm och omhändertagande person, för någon annan står ordet
för tjat och problem. Den icke-verbala kommunikationen handlar om att
sända och ta emot ordlösa meddelanden. Sådan information kan överföras genom gester, kroppsspråk eller kroppsställning, ansiktsuttryck,
ögonkontakt, eller genom fysiska yttranden såsom klädval och frisyr.
Men också genom symboler och informationsgrafik (Granér 1994).
Dahlkwist (1999) skriver att det verbala språket ibland kan motsäga det icke-verbala, d.v.s. kroppsspråket och att resultatet då blir förvirrande. Granér (1994) skriver också om kroppsspråk och hur man rör sig.
Författaren skriver att hållningen hos en människa är viktig bl. a. för att
ange relation till andra. I boken Kommunikation, samspel mellan människor
(Nilsson & Waldemarson 2007) skriver författarna att det icke-verbala
budkapet är en viktig del av människans kommunikation. Känslor, upplevelser och tankar avspeglas i det kroppsliga uttryck som förmedlas tillsammans med talat språk. Genom minspel och gester kan vi kommunicera med andra människor samt förstå den andres känsla. I vårt dagliga
tal kan vi se att kroppsliga uttryck och upplevelser hänger samman. Vi
säger t.ex. ”att förlora ansiktet”, ”inte lägga näsan i blöt” eller ”stå med
båda fötterna på jorden”. Rörelser, kroppshållning, gester och mimik är
icke-verbal kommunikation, men innefattar även talet med dess and7
Bekräftelse, identitet
Föda, skydd, fortplantning
9 Närhet, status, tillhörighet
10 Kunskapsöverföring, makt, anpassning
8
21
ningsrytm, betoningar och tonläge, rörelsemönster, hur vi skapar egna
utrymmen, vårt personliga avstånd till andra samt hur vi berör oss själva
och andra. Också lukt, smak, färg och form samt klädstil och frisyr ingår
i icke-verbal kommunikation (Nilsson & Waldemarson 2007). Ansiktsuttryck kan visa mycket av vad den andre personen känner och förmedlar.
Man säger att ögonen är själens spegel och genom olika uttryck i ögonen
och med minspel kan man förmedla många viktiga budskap. Man kan
också tala om verbala budskap som innebär det talade eller skrivna ordet
(Dahlkwist 1999).
Ibland kan det vara svårt att förstå vad människor menar eftersom
språket innehåller en mångtydighet. Författarna Nilsson och Waldemarson (2007) menar att om vi alltid skulle vara konkreta och tydliga i det vi
säger skulle vi aldrig bli färdiga. Vi inväntar ofta en mening som kan ge
sammanhang till det som sades. På så sätt får vi ofta klarhet i det som
sägs.
Kommunikation är något oundvikligt. Det går inte att inte kommunicera.
Nilsson & Waldemarson 2007, s 34
Allt vi gör skickar iväg signaler som rymmer budskap eller tolkningar.
Varje beteende rymmer ett budskap. En orörlig kropp, ett uttryckslöst
ansikte eller en tyst mun kommunicerar på något sätt. Om vi försöker att
undvika kommunikation blir vi ofta betraktade som blyga, rädda, aggressiva eller avståndstagande. Alla människor har ett behov av meningsfullhet, eftersom det ger trygghet och förutsägbarhet, en värld utan struktur
är en värld utan mening. I kommunikation skapar vi ordning genom att
vi kategoriserar och namnger händelser, föremål och personer. Samspelet
hjälper oss att förstå världen, vilken då också blir möjlig att förändra och
gripbar. En värld utan denna meningsfullhet skulle vara obegriplig och
meningslös, vi skulle sakna vägledning för handling och ingen ordning
skulle råda (Nilsson & Waldemarson 2007).
Kommunikation och utvecklingsstörning/autismspektrum
När det handlar om människor med autismspektrumtillstånd, utvecklingsstörning och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar kan kommunikationen se annorlunda ut än vad som beskrivits ovan. Det finns idag
två klassificeringssystem som används för att ställa diagnos autism, Aspergers syndrom och utvecklingsstörning, ICD-10 och DSM IV-TR.
Personer med autism har bekymmer inom tre områden:
•
22
Kvalitativt nedsatt förmåga till socialt samspel/social interaktion:
– bristande förmåga i att använda sig av icke-verbala beteenden
såsom ansiktsuttryck, gester, ögonkontakt och kroppshåll-
–
ning för att kunna upprätthålla ett socialt samspel och kommunikation människor emellan.
svårigheter/bristande intresse i att skapa relationer som är
adekvata för utvecklingsnivån samt att dela andra människors
glädje/sorg och intressen, en brist på social eller emotionell
ömsesidighet
•
Kvalitativt nedsatt förmåga i kommunikationen:
– oftast försenad eller utebliven verbal språkutveckling samt
språkförståelse
– brister i förmågan att inleda och upprätthålla ett samtal med
andra människor
– användning av ett monotont språk med många upprepningar,
– brist på varierad, spontan låtsaslek eller socialt lekbeteende
som är adekvat för utvecklingsnivån
•
Begränsade, repetitiva och stereotypa mönster i beteende, intressen och aktiviteter:
– fixering vid ett eller flera intressen
– stereotypa och repetitiva motoriska rörelser, som t.ex.
handviftningar, gunga med hela kroppen
– fixering vid ritualer och rutiner, individen kan reagera
starkt om rutiner bryts
– ihärdigt intresse för delar av/detaljer på föremål
Nedsättningarna ska visa sig inom minst av ett av följande områden;
socialt samspel, användande av språket i social kommunikation, fantasioch symbollek (DSM-IV-TR).
När det gäller den verbala kommunikationen skriver Peeters (1998)
att den ofta är för abstrakt för personer med autismspetrumtillstånd och
att vi därför måste använda oss av visuella kommunikationsstöd för att
förtydliga det vi vill. Att kommunicera med bilder och foto förbättrar
inte bara möjligheterna till bättre kommunikation utan det ställer också
lägre kognitiva krav. Bilder är mer konkreta, det finns en igenkännbar
länk mellan föremål och bild och bilderna är mindre godtyckliga. Det är
inte bara kommunikationen som blir bättre utan även ömsesidigheten
ökar. Personer med autism vill kommunicera, men förstår inte hur de ska
göra. Det är ett rimligt mål att lära barn med autism att ett ord, ett föremål eller en bild kan påverka omgivningen. Att det har större effekt att
t.ex. visa en bild på en mugg när man vill ha något att dricka, än att få ett
raseriutbrott och ingen förstår vad man vill. Peeters (1998) refererar till
Watson m.fl. om vilka som är de viktigaste kommunikativa funktionerna.
• Att be om något. Kan uttryckas verbalt eller icke-verbalt.
23
•
•
•
•
•
•
Att kräva uppmärksamhet.
Att vägra.
Att kommentera, synliga aspekter på den närmsta omgivningen.
Att ge upplysningar.
Att be om upplysningar.
Att kommunicera en känsla (Peeters 1998).
I Boendestödsboken (2009) står det att den främsta svårigheten för personer
med autismspektrumtillstånd ligger i kommunikationen med andra människor. Många tolkar språket bokstavligt och har svårt att ”läsa mellan
raderna”. Många har också svårigheter när det gäller att förstå ironi. De
kan ha svårt att hinna bearbeta informationen som den andra personen
förmedlar under samtalet. Det finns ofta stora svårigheter att svara på
öppna frågor, som t.ex. ”vad behöver du hjälp med”? Det är därför viktigt att tänka på hur man formulerar frågan när man samtalar med personer som har någon av dessa diagnoser. Kommunikation är något alla
förväntas kunna och därför är det lätt att överskatta en persons förmåga
till ömsesidig kommunikation. Det är vanligt att man lägger nivån för
högt och då är det stor risk att missförstånd uppstår (Sjölund & Bejerot
2009).
Aspeflo (2011) tar upp svårigheterna i att förstå det talade språket
samt att många med autismspektrumtillstånd inte pratar själv. Men även
hos personer som pratar finns kommunikationssvårigheter. När man
undersöker frågan närmre märker man att det ofta blir luckor och att de
säger saker som de inte själv förstår. Vissa använder sig av ekotal, ekolali,
alltså upprepar sådant som andra sagt (Aspeflo 2011). Peeters skriver att
personer som använder ekotal troligtvis gör det som ett försök att ta
kontroll över situationen (Peeters 1998).
24
Kompetens/ Kunskap
I Bostad med särskild service för vuxna enligt LSS (Socialstyrelsen 2007) står
det att personalens vilja och förmåga till ett gott bemötande, samt en god
omvårdnad, är det som avgör tillvaron för de personer som bor i en bostad med särskild service för vuxna.
Enligt 6 § LSS skall det i verksamheten finnas den personal som behövs för att ett
gott stöd och en god service och omvårdnad skall kunna ges. För en person som
förestår en bostad med särskild service för vuxna som inte är gruppbostad, bör
därför samma utbildningskrav gälla som för en person som förestår en gruppbostad.
Socialstyrelsen 2007, s 62
Det står också att personalens strävan mot ett bra bemötande är avgörande för den boende. Att arbeta med människor kan vara påfrestande
och i en undersökning som gjordes av bemötandeutredningen visade det
sig att en stor del av personalen hade önskemål om kompetensutveckling. Speciellt i frågor som rörde inflytande, bemötande, självbestämmande, etik och förhållningssätt (Socialstyrelsen 2007).
Danielsson och Liljeroth (1996) skriver om vikten av kunskapsutveckling och hur viktigt det är att utveckla ett skapande förhållningssätt
till kunskap. En del personer utgår från att erfarenhet innebär samma sak
som kunskap. Men lång erfarenhet är ingen garanti för kunskap.
Erfarenhet och kunskap är inte detsamma. Erfarenhet är en förutsättning för kunskap. Erfarenhet kan bli kunskap
Danielsson & Liljeroth 1996, s 89
Förändrar kunskap personalens attityder? Lindqvist (SOU 1999:21) menar att kortare utbildningar är viktiga, men att det inte förändrar attityden
hos personalen.
I Bostad med särskild service för vuxna enligt LSS, står det att personalen
som jobbar på en gruppbostad spelar en stor roll för brukaren. Kompetens och ökad utbildning ger stora vinster i en verksamhet. Troligtvis
kommer verksamheterna framöver att behöva satsa mer på pedagogisk
utbildning istället för som hittills, då man satsat mer på vårdutbildning.
Enligt Socialstyrelsen kan man ställa följande krav på personal som ska
arbeta på ett LSS boende:
• kunskap om funktionsnedsättning
• kunskap om förhållningssätt och bemötande
• kunskap om innebörden av ”omvårdnad” och förmåga att
25
•
•
•
•
•
tillgodose den enskildes behov av omvårdnad med respekt
för självbestämmande och integritet
kunskap om kompletterande stödåtgärder
kunskap om hjälpmedel
kunskap om medvetenhet om särskilda behov hos funktionshindrade personer med invandrarbakgrund
kunskap och insikt om behov av samverkan
kunskap om lagstiftning
(Socialstyrelsen 2007)
Räcker det med att kompetensutveckla redan befintlig personal eller ska
man anställa helt nya kategorier av yrkesgrupper? I FoU Skånes skriftserie (2008:2) har personalgruppen själv svarat att det behövs en generell
höjning av kompetensnivån ute i verksamheterna för att kunna möta
morgondagens behov och krav (Bengtsson & Arvidsson 2008:2). Aspeflo (2011) skriver om vikten av att personal får möjlighet till handledning
och utbildning, men att det också är ett eget ansvar att läsa de böcker
som rekommenderas, samt gå på de utbildningar som anordnas. Om
man anser att man inte behöver mer utbildning är det, enligt Aspeflo
dags att söka sig ett annat arbete. När man arbetar med att påverka någon annans liv har man inte rätt att göra lite som man vill. Hon skriver
om vikten av att diskutera attityder, grundsyn och känslor då det ofta är
en källa till problemskapande situationer. Aspeflo skriver också att man
som personal måste skilja på sitt hem och sitt arbete. När man kommer
till sitt jobb är det en annan människas liv man går in i.
Även Larsson (2010) poängterar vikten av att arbeta professionellt
och att det bl. a innebär att man respekterar och följer de beslut som
personalgruppen tar gemensamt. Om gruppen har kommit fram till att
man ska göra på ett specifikt sätt, så följer man det, oavsett om man håller med eller inte. Om man tycker något är fel tar man upp det på ett
kommande möte. Vid förfrågningar hos personalen om vad som är viktigt i deras arbete, framkom det att målen i verksamheten måste vara
tydliga, samt att personalen får reda på de förändringar som ska göras.
Det är också viktigt att man får känna sig delaktig i besluten. Att ha kunskap om de brukare man arbetar med är en annan självklar önskan. Hur
personalen mår påverkar brukaren i det direkta arbetet och det är därför
viktigt att man som personal har stöd av både arbetskamrater och chefer.
Att jobba med människor är krävande rent känslomässigt och det är därför av stor vikt att personalgruppen erbjuds handledning. Vad handlar ett
pedagogiskt och professionellt förhållningssätt om? Att kunna skapa bra
förutsättningar för kommunikation och förståelse på ett sätt som människan kan ta till sig, samt att vara bra på att möta människor där de är.
När man betraktar ett sammanhang är det lätt att utgå från sig själv och
26
sina egna föreställningar om hur det är. Detta behöver inte vara fel, men
man tar en risk att missa något om man arbetar med människor som
tolkar och förstår omvärlden på ett annat sätt än vad vi gör. Som medarbetare inom LSS är det nödvändigt att kunna se fler perspektiv än sina
egna. Om miljön skapas av personer som har för lite kunskap om funktionsnedsättningen kan miljön stjälpa istället för att hjälpa. Svårigheterna
som en person har ska ses i relation till miljön och de förutsättningar
som han eller hon har. Detta innebär att man är så funktionshindrad som
miljön gör en (Larsson 2010).
Larsson (2010) uttrycker att det är viktigt att ha kunskap. Du kan
inte utöva en metod, använda ett förhållningssätt eller skapa specifika
förutsättningar om man inte vet något om personen som man arbetar
med. I arbete med människor är kunskapens betydelse ofta underskattad.
Specifikt i de yrken som av andra betraktas som om de kan utföras av
vem som helst. Larsson (2010) skriver också att utbildning och handledning är otroligt viktigt för att personalen ska kunna klara av sitt arbete.
Om personalen får kunskap om begåvningsnivå, normal utveckling och
funktionshinders innebörd, blir det lättare att bemöta brukaren. När förståelsen för brukarens svårigheter ökar, minskar ofta beteendeproblematiken automatiskt. Det nya sättet att bemöta minskar ”laddningen” vilket
ökar tryggheten för brukaren. I många gruppbostäder ligger det djupt
rotat att brukarna ska ”tas om hand”, skötas om och hållas hela och rena.
Det är också vanligt förekommande att personalen ska ”uppfostra” brukaren i sin strävan att göra dem så ”normala” som möjligt. Detta synsätt
är ofta av välmening och det är inte så länge sedan som detta var huvudsysslan på ett gruppboende. Här är det dock viktigt att fortsätta jobba för
en förändrad värdegrund, föreställningar och människosyn (Larsson
2010).
Larsson (2009) skriver vidare att uppdraget inom LSS har ändrats
från att ta hand om, till att ge stöd. I och med det förändrade arbetssättet
krävs kunskaper som tidigare inte behövts. Det blir helt plötsligt nya
pedagogiska utmaningar. När man frågar brukaren vad det är som har
störst betydelse för dem i deras dagliga liv, svarar de flesta att det viktigaste är personalen. För att få ett professionellt förhållningssätt krävs ett
par saker enligt Larsson, exempelvis uppmuntran och stöd från arbetskamrater och chefer. Som personal vill man bli sedd och få respons,
både positiv och negativ. Att arbeta med människor innebär att man ofta
hamnar i känslomässiga och jobbiga situationer. Det är då man som mest
behöver sina arbetskamrater och handledning (Larsson 2009).
I Expressen (2011-04-01) skriver Grunewald, fd medicinalråd, författare och ansvarig för tidskriften Intra, ett öppet brev till Maria Larsson,
Barn- och äldre minister, att funktionshindrade på gruppboende utelämnas till outbildad personal. När LSS lagen trädde i kraft 1994 övertog
kommunerna huvudansvaret för verksamheterna. Tanken var att alla
27
som jobbade på gruppboende skulle ha omvårdnadsprogrammet, och då
gärna med en komplettering på yrkesskola, alternativt Komvux. I dagsläget har endast ca 40 procent av personalen den behövliga utbildningen.
Rent formellt är det inget yrke att vara anställd som personal inom LSS,
då det inte finns någon av regeringen fastställd kompetens. Kommunerna kan i princip anställa vem som helst. I LSS står det klart skrivet att
personalen skall ha den utbildning och erfarenhet som kan krävas för
varje specifik uppgift. Karl Grunewald menar att det uppenbart behövs
en grundläggande yrkesutbildning för den som inte har en gymnasial
sådan och en KY-utbildning11 inom yrkeshögskolan för anställning av
personal inom LSS. Alla som arbetar måste omedelbart få en kompetensutbildning (Expressen 2011-04-01).
Det är många gånger ett krävande arbete att ge ett gott stöd och en
god service till personer med funktionsnedsättning. Det förutsätter, förutom nämnda kunskaper, också förmåga till empati och inlevelse samt
även en pedagogisk förmåga. Att begära att alla anställda ska ha en heltäckande kunskap inom arbetsområdet är knappast rimligt. Att de däremot ska ha så mycket kunskap att de inser när deras egen kunskap inte
räcker till så ska man lyssna, fråga och agera. Detta för att garantera att
de som bor i en bostad med särskild service tillförsäkras goda levnadsvillkor (Socialstyrelsen 2007).
11
Kvalificerad Yrkesutbildning
28
Diskussion
Målet med min uppsats var att ta reda på vilka faktorer som påverkar
bemötandet samt vad det innebär att ha ett bra bemötande? Jag riktade
in mig på den målgrupp som har ett behov av stöd enligt LSS, då det är i
den verksamheten jag arbetar idag. Det som framkom är att i vårt bemötande måste vi lägga in faktorer som stress, kommunikation och kompetens. Bemötande handlar om att anpassa sig efter brukarens behov och
att kunna se varje individ. Lindqvist (SOU 1999:16) skriver att bemötande handlar om människosyn och om människors lika värde. Hur värderar
man då en människa? Som personal handlar det om att ta reda på så
mycket som möjligt om brukaren. Hur vill han/hon att jag kommunicerar så att han/hon förstår vad jag vill. Och hur tar jag reda på vad brukaren vill säga? Ställer jag rimliga krav? Är kraven för höga eller kanske för
låga? Om detta är vad som handlar om människors lika värde så har nog
personalen på våra LSS boende en del att lära.
Att kommunicera är så naturligt för de flesta av oss, att vi inte ens
tänker på det. Kommunikation handlar ju inte bara om det talade språket, utan precis som Granér (1994) skriver, så handlar det ofta om gester,
kroppsspråk eller ansiktsuttryck. Men om du har en utvecklingsstörning
eller en diagnos inom autismspektrum är det inte lika enkelt. Personer
med dessa diagnoser har en frånvaro av och/eller en begränsad förmåga
till ömsesidig kommunikation. Många med utvecklingsstörning eller personer inom autismspektrum har också kognitiva svårigheter, vilket bl.a
innebär att personen tolkar budskapet konkret och därför inte förstår det
dolda budskapet. Det är här den tydliggörande pedagogiken kommer in.
Genom att använda text, bilder, föremål och sociala berättelser
underlättar vi inte bara kommunikationen, utan visar också respekt i bemötandet, då vi ger brukaren ett redskap att kommunicera med sin omvärld. Att tydliggöra med ett dagschema/veckoschema underlättar vardagen för brukaren då han eller hon kan förutse vad som ska hända och
kravnivån kan anpassas efter brukarens förmåga att kommunicera. Förutom att öka förutsägbarheten kan man genom bilder och föremål ge
brukaren det hjälpmedel som han eller hon behöver för att kunna kommunicera med oss. Ett strukturerat arbetssätt leder till begriplighet, hanterbarhet och en känsla av sammanhang.
Enligt Antonovsky (2005) behöver alla människor en känsla av
sammanhang och begriplighet för att må bra. Det är inte svårare än att gå
till sig själv. Visst tycker vi alla om att veta vad som ska hända under
dagen? Vi har vanligtvis en almanacka eller kalender där vi skriver ner
saker vi ska komma ihåg. Vi har inköpslistor när vi handlar och vi är ofta
förberedda när vi vet att något nytt ska hända. Varför skulle personer
med en funktionsnedsättning tänka annorlunda? ALLA vill veta vad som
29
komma skall. Personer med autism vill kommunicera, men vet inte hur
de ska göra (Peeters 1998). Det är vår uppgift som personal att ta reda på
hur vi ska gå tillväga för att underlätta kommunikationen. Peeters (1998)
skriver också om hur en bild, ett ord eller en text kan påverka omgivningen. Om du t.ex. lär en person med autism/utvecklingsstörning att en
mugg betyder dricka, kan utåtagerande beteende minska. Personen lär sig
förstå att när han/hon överlämnar en mugg till en person i närheten, får
man dricka. En kommunikation uppstår.
Bristande kommunikation ger brist på kontroll, som i sin tur leder
till stress. Litteraturstudien har påvisat att stress påverkar oss alla lika,
oavsett om du har en funktionsnedsättning eller inte. Att stress uppkommer vid olika typer av påfrestning som psykiska eller fysiska, inre
eller yttre. Författarna Lundberg och Wentz säger att stress är
en obalans mellan upplevda krav från omgivningen och upplevd egen förmåga.
Lundberg & Wentz 2005, s 38
Varför skulle personer med en utvecklingsstörning eller andra funktionsnedsättningar reagera annorlunda? Tyvärr tror jag att vi allt för ofta ställer för höga krav på våra brukare. Hejlskov Elvén (2009) beskriver hur
brukaren förlorar självkontrollen när belastningen blir för stor och att
detta ofta leder till utåtagerande beteende samt ångest och/ eller självskadebeteende. Det som framkommit i studien är att det är oerhört viktigt att kravanpassa verksamheterna utifrån brukarens behov.
Det framkom även att personalens kompetens har en avgörande betydelse. I en tidskrift (2008:2) som FoU Skåne gett ut, uttrycker personal
som själva arbetar på LSS boende, att de behöver höja sin kompetens.
Intresset av att vidareutveckla sig inom sitt yrkesområde är stort hos
många kollegor, men det finns tyvärr en del som anser att deras arbetslivserfarenhet räcker. Aspeflo (2011) säger att handledning och utbildning är av största vikt för personalens välmående men att det också ligger ett stort ansvar på att läsa de böcker som rekommenderas på arbetsplatsen, samt att gå på de utbildningar som anordnas. Aspeflo (2011)
säger att den personal som anser sig ha tillräckliga kunskaper och inte
behöver mer utbildning, bör söka sig ett annat arbete.
Jag anser att arbetet på ett LSS boende måste genomsyras av ett lågaffektivt bemötande och en tydliggörande pedagogik. Personalen måste
dock få kunskap om arbetsmetoderna. Detta är en ledningsfråga och det
är viktigt att cheferna är tydliga med vad det innebär att arbeta i en pedagogisk verksamhet. Antonovsky (2005) säger att människan behöver få
en möjlighet att förstå tillvaron för att må bra. Begreppet kallas KASAM
och innefattar begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Om personalen inte förstår varför det är bra med en tydliggörande pedagogik eller
ett lågaffektivt bemötande, finns det en risk att brukaren blir drabbad då
30
vi ställer för höga eller för låga krav, som i sin tur leder till stress och ett
problemskapande beteende. Ett stort ansvar vilar på ledningen som måste vara tydlig med vilka pedagogiska metoder som gäller samt se till att all
personal följer den LSS-plan som finns.
Genom min uppsats har jag försökt identifiera vilka olika komponenter som påverkar brukarens mående i både positiv och negativ bemärkelse. I arbetet har jag redovisat ämnen som kommunikation, stress,
kompetens och bemötande. Vart och ett ämne påverkar bemötandet,
men min slutsats är att ingen av de presenterade ämnena kan stå som
ensam komponent . Det finns ett komplext samband mellan alla dessa
faktorer som påverkar varandra. Det måste finnas en kausalitet 12i det
hela. Vilken livskvalité brukaren får beror alltså på alla dessa komponenter tillsammans. Ett bra bemötande är när du ser individen och anpassar
de pedagogiska metoderna efter personens förutsättningar.
Genom litteraturstudien har jag kommit fram till att det inte räcker
att vara bra på att kommunicera med brukaren om du inte är bra på att
kravanpassa. Och det är inte självklart att många års arbetslivserfarenhet
leder till ett gott bemötande. Danielsson och Linderoth säger
Erfarenhet och kunskap är inte detsamma. Erfarenhet är en förutsättning för kunskap. Erfarenhet kan bli kunskap.
Danielsson & Linderoth 1996, s 89
Jag vill avsluta min uppsats med en dikt av Sören Kirkegaard.
Om en jag vill lyckas med att
föra en människa
mot ett bestämt mål,
måste jag först finna henne
där hon är
och börja just där.
Den som inte kan det, lurar sig själv
när hon tror, att hon kan hjälpa andra
För att hjälpa någon måste
jag visserligen förstå mer,
än vad hon gör,
men först och främst förstå,
vad hon förstår.
Om jag inte kan det,
så hjälper det inte, att jag kan och vet mer.
Vill jag ändå visa, hur mycket jag kan,
12
Orsak – verkan
31
beror det på att jag är fåfäng och högmodig
och egentligen vill bli beundrad av den andre
istället för att hjälpa honom.
All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet
inför den jag vill hjälpa,
och därför måste jag förstå,
att detta med att hjälpa
inte är att härska
utan att vilja tjäna
Kan jag inte detta
så kan jag heller inte hjälpa någon
Sören Kirkegaard
Tack
Som avslutning vill jag tacka för möjligheten jag fick att skriva denna
FoU uppsats. Det har varit en rolig, spännande men framförallt lärorik
tid. Jag vill tacka min handledare Petra Björne, som är en otrolig inspirationskälla till mitt fortsatta arbete som omsorgspedagog. Genom mina
samtal med Petra utvecklas jag inte bara yrkesmässigt, utan även som
människa. Tack också till min chef Fisnik Zuta som möjliggjorde denna
uppsats. Jag vill även tacka Jessica Stark, omsorgspedagog och tidigare
kollega till mig, för alla givande diskussioner vi haft då vi delat rum på
FoU. Tack också Patrik Johannson, omsorgspedagog på Daglig Verksamhet, för att du ville läsa min uppsats under skrivandets gång. Jag vill
även tacka min man Robert för hans stöd när jag behövt hjälp vid datorn.
32
Referenslista
Antonovsky, A (2005). Hälsans mysterium. Stockholm: Natur och kultur.
Almén, N (2007). Stress och utmattningsproblem. Kognitiva och beteendeterapeutiska metoder. Lund: Studentlitteratur.
Aspeflo, U (2011). Aspeflo om autism. Enskededalen: Pavus utbildning.
Bengtsson, H. & Arvidsson, J. (2008:2). Dagens och morgondagens LSS boende. Rapport från en FoU-cirkel i Skåne. Lund: FoU Skåne.
Brunt, B. & Hansson, V. (2008). Att leva med psykiska funktionshinder –
livssituation och effektiva vård – och stödinsatser. Lund: Studentlitteratur.
Cassidy, T. (1999). Stress, kognition och hälsa. Lund: Studentlitteratur.
Dahlkwist, M (1999). Kommunikation, utveckling och möjligheter: Stockholm:
Liber AB.
Danielsson, L. & Liljeroth, I. (1997) Vägval och växande: Förhållningssätt,
kunskap och specialpedagogik för yrkesverksamma hjälpare. Stockholm: Liber
AB.
Gerland, G. (2000). Hur kan man förstå och behandla utagerande och självskadande beteende vid autism- en översikt över behandlingsmodeller och relaterade faktorer. Stockholm: Riksföreningen Autism.
Gotthard, L-E. (2002). Utvecklingsstörning och andra funktionshinder. Stockholm: Bonnier Utbildning.
Granér, R (1994) Personalgruppens psykologi. Lund: Studentlitteratur.
Grunewald, K. (2011). Maria Larsson sviker de funktionshindrade.
http://www.expressen.se/debatt/1.2385216/karl-grunewald-marialarsson-sviker-de-funktionshindrade. Hämtad 2011-04-01.
Hejlskov Elvén, B. (2009). Problemskapande beteende vid utvecklingsmässiga
funktionshinder. Lund: Studentlitteratur.
Ineland, J., Molin, M. & Sauer, L. (2009) Utvecklingsstörning, samhälle och
välfärd. Malmö: Gleerup.
33
Krantz, O. & Larsson, S. (2003). Kvalitet i bemötandet : att förbättra bemötandet av personer med funktionshinder. Malmö: Harecpress.
Larsson, S. (2009). Jag kan själv – Nyttan av pedagogisk omsorg. Höganäs:
Kommunlitteratur AB.
Larsson, S. (2010). Äkta omsorg enligt LSS – Bemötande i praktiken. Höganäs: Kommunlitteratur AB.
Lundberg, U. & Wentz, G. (2005). Stressad hjärna, stressad kropp. Om sambandet mellan psykisk stress och kroppslig ohälsa. Stockholm: Wahlström &
Wistrand.
Malmö Stad (2010) Det goda bemötandet – en självklarhet. Malmö stad.
Nilsson, B. & Waldemarson, A-K. (2007). Kommunikation, samspel mellan
människor. Lund: Studentlitteratur
Peeters, T. (1998) Autism: Från teoretisk förståelse till praktisk pedagogik.
Stockholm: Liber AB.
Sjölund, A. & Bejerot, S. (2009). Boendestödsboken: vuxna med autismspektrumtillstånd: Stockholm: Riksföreningen Autism.
Socialstyrelsen (2007) Bostad med särskild service för vuxna enligt LSS.
SOU 1998:16 När åsikter blir handling – en kunskapsöversikt om bemötande av
personer med funktionshinder.
SOU 1999:21 Lindqvist nia - nio vägar att utveckla bemötandet av personer med
funktionshinder.
Tidsskrift
Klinik och Vetenskap nr 14-15, volym 104
Internetsidor
www.socialstyrelsen.se
www.SAOB.se
www.autism.se
34
www.autismforum.se
http://www.nyfikenvital.org/?q=node/1220
http://psycnet.apa.org/index.cfm?fa=buy.optionToBuy&id=201104924-002
35
STADSKONTORET
FoU Malmö
205 80 Malmö
Telefon 040-34 10 00
www.malmo.se/fou
