Filosofi – Bo Heljskov-Elvén
”Det lågaffektiva tankesättet tar utgångspunkt dels i affektteori och annan
utvecklings- och neuropsykologi, dels i en etisk och filosofisk grundsyn. Dessa
kan beskrivas på olika sätt. Jag beskriver den filosofiska grundsynen som två
principer, ansvarsprincipen och kontrollprincipen, samt en människosyn.
Dessa är:
1.
Den som tar ansvar kan påverka.
Det innebär att om man vill ha möjlighet att lyckas i arbete med
människor med problemskapande beteende måste man bestämma sig
för att om något går fel, är det nog ens eget fel. Det är aldrig brukarens
fel, liksom det inte fungerar att tycka att det är någon annans fel. Bara
om det är mitt eget fel får jag möjlighet att skapa en förändring. Det
innebär också att det inte finns omotiverade brukare i omsorgen eller i
pedagogiska verksamheter, det kan dock finnas personal som inte är
bra på att motivera, liksom det inte finns kravavvisande brukare, bara
personal eller föräldrar som inte är duktiga på att få folk att säga ja.
Genom att anta denna principen i vardagen får vi möjlighet att skapa
verksamheter som utvecklas och medverkar till bättre liv för brukarna.
2.
Man måste ha kontroll över sig själv om man ska kunna lämna över
kontrollen till någon annan.
Som personal eller föräldrar tror vi ofta att vi måste ha kontrollen. Vi är
rädda att förlora kontrollen över de situationer vi ingår i tillsammans med
människor med utvecklingsmässiga funktionshinder. Det innebär att vi
ibland försöker ta kontrollen över andra människor, ibland till och med
med våld. Problemet är bara att varken vår eller brukarens kontroll ökar i
situationer som präglas av dominans, disciplin eller krafttag. Bara om
brukaren har full självkontroll kan hon göra vad som förväntas av henne.
Därför måste arbetet i vård och skola ha som mål att brukaren eller
eleven uppnår och behåller full självkontroll.
3.
Människor som kan uppföra sig gör det.
Om vi tror att folk ibland inte vill uppföra sig får vi svårt att ta det ansvar
vi måste ta för att kunna påverka. Om vi däremot tror att om någon inte
uppför sig, har hon nog inte haft förutsättningar för att kunna leva upp till
våra krav eller förväntningar, kan vi plötsligt påverka beteendet. Genom
att anpassa våra krav, förväntningar och ramar kan brukaren uppföra
sig. Då får vi möjlighet att skapa en förändring. I det specialpedagogiska
fält vet vi dessutom att våra brukare inte har samma förutsättningar som
andra, varför denna människosynen borde vara logisk.
Alla mina metoder tar utgångspunkt i detta tänkandet. Det innebär att jag inte
jobbar med behandling. Jag jobbar med utgångspunkt i brukarens rätt att
finnas till utifrån sina förutsättningar och omgivningens ansvar för att skapa
förutsättningar för detta. Det har visat väldigt effektivt. Vi kan minimera våld
och självskada enbart genom ett ändrat arbetssätt. I forskningen har detta
visat sig innebära minskat sjukskrivning i omsorgen och bättre utveckling för
brukarna.
Den etiska grundsynen bygger på at Alla har rätt att säga nej. Den
pedagogiska uppgiften består i att få brukaren att säga ja. Det innebär att
om man ställer ett krav eller kommer med ett förslag med bas i vad man som
personal menar är bra för brukaren, måste man också ta ansvar för att
genomföra utan tvång eller press. Bara genom att acceptera att alla har rätt att
säga nej kan vi få ett reelt ja. Sedan får vi använda oss av alla metoder som
hjälper brukaren att säga ja, från de enkla, till exempel att säga: "Nu går vi"
istället för: "Nu ska du gå" till tydliggörande struktur och användandet av
aktiviteter med ett tydligt slut innan svåra skiften.
Både det etiska ställningstagandet och filosofin har som syfte att brukarnas
grundläggande rättigheter upprätthålls. Alla har rätt till ett gott liv, hela livet.”
Bo Heljskov-Elvén, psykolog, handledare
