Södertörns högskola | Institutionen för Samhällsvetenskap
Magisteruppsats 30 hp | Statsvetenskap | vårterminen 2011
Demokrati! Från vem?
– En jämförande studie om externt inflytande i
demokratiseringen av Turkiet och Egypten
Av: Mahmoud Sadeghian
Handledare: Inga Brandell
Abstract
Democracy! From whom? A comparative study of external influence in the democratization of Turkey
and Egypt.
Discipline: Political Science
Author: Mahmoud Sadeghian
The aim of this thesis is to study the cause of Egypt´s failed development of the transition to democracy
and vice versa, the reason why Turkey succeeded in democratic transition. Thesis methodology is a
comparative analysis between design units Egypt and Turkey. Thus, the most similar design used in the
investigation.
European Commission began in 1998 to review Turkey´s political and economic reforms to fulfil the
Copenhagen criteria. 2005 began negotiations on a Turkish- EU membership. U.S and Egypt have
enjoyed close economic, security and democratic cooperation since 1975. United States during the
period of cooperation has given 28 billion dollar in military, economic and democratic assistance.
Hence it is essential to examine if the external influence was the cause of Egypt´s failed
democratization, and Turkey´s successful democratization. In the study, Linz & Stepan´s theory of
democratic transition and consolidation have been used. Analytical instrument is taken from
Niklasson´s study of democratic transition in Eastern European countries and the external influences in
the transition process.
The empirical material shows that the EU has been the cause of Turkey´s successful democratization.
This is due to several reasons; clear requirements combined with financial and political support, and the
right political and economic incentives. U.S has provided assistance to Egypt with financial and
military assistance without any demands for democratic development. Thus there is no political will to
demand more democracy. The American influence, without reservation, on the government of Egypt
and a major financial assistance to military institutions has been the cause of Egypt´s failed
democratization.
Keywords: EU, USA, Egypt, Turkey, democracy, democratization, external influence
Innehållsförteckning
1 Inledning ................................................................................................................................. 1
Graf 1. Having a democratic political system..................................................................... 3
Graf 2.Importance of democracy ....................................................................................... 3
Graf 3. People choose their leaders in free elections ........................................................ 4
1.1 Syfte och forskningsfrågor ................................................................................................ 5
1.2 Forskningens utformning .................................................................................................. 6
1.3 Historisk bakgrund ............................................................................................................ 6
1.4 Vad är demokrati och demokratisering? .......................................................................... 8
2. Tidigare forskning ................................................................................................................ 10
2.1 Tehranian: Sekularisering och demokratisering .............................................................. 10
2.2 Brownlee: Pluralism i Egypten ......................................................................................... 12
2.3 Mclaren: Demokratisk konsolidering ............................................................................... 13
2.4 Rutherford: Demokratisering eller liberalisering? .......................................................... 15
2.5 Steven A. Cook: Styrande men inte regerande ............................................................... 17
3. Teori ..................................................................................................................................... 19
3.1 Tomas Niklasson: Interaction between domestic change and foreign policy ................. 19
3.2 Linz & Stepan: “The only game in Town .......................................................................... 20
Figur1................................................................................................................................ 22
3.3 Analytiska frågor .............................................................................................................. 23
4. Avgränsning ......................................................................................................................... 24
4.1 Operationalisering ........................................................................................................... 25
Figur 2 ............................................................................................................................... 25
5. Metod ................................................................................................................................... 26
5.1 Möjliga oberoende variabler för undersökningen .......................................................... 27
Figur 3 ............................................................................................................................... 29
5.2 Material & Källkritik ......................................................................................................... 29
5.3 Validitet och reliabilitet ................................................................................................... 30
6. Analys ................................................................................................................................... 32
6.1 ”påverkan” ...................................................................................................................... 32
Tabell 1 ............................................................................................................................. 36
Graf 4 ................................................................................................................................ 37
Tabell 2 ............................................................................................................................. 38
6.2 ”effektivitet ..................................................................................................................... 39
7. Slutsats ................................................................................................................................. 43
8. Vidare diskussion ................................................................................................................. 45
Käll- och litteraturförteckning ............................................................................................ 46-49
1. Inledning
Under 1980 och 1990-talen försökte demokratiska krafter i den muslimska världen att
reformera den inhemska politiken för att övervinna korruption och stärka de mänskliga
rättigheterna samt skapa en stabil och legitim politik. Trots försök att ge mer utrymme för en
liberal demokrati misslyckades demokratiska krafter i den muslimska världen att uppnå de
demokratiska kraven (Tessler 2003: 6, 7). Istället resulterade demokratiseringsförsöket i bland
annat manipulering av allmänna val vilket också ledde till att auktoritära regimer i
Mellanöstern stärkte sin position. Frågan blir då; varför lyckades inte de demokratiska
krafterna i den muslimska världen att etablera och legitimera demokratin i den inhemska
politiken och att fullborda den demokratiska transitionen?
Svaren på frågan är många, vissa forskare och demokratianalytiker hänvisar till institutionella
faktorer och menar att demokratiska institutioner är nödvändiga för att demokratisering skall
uppstå i muslimska länder. Andra demokratiteoretiker anser att ledarna i dessa länder i många
fall försöker att skydda egna intressen vilket har lett till en intressekonflikt mellan folket och
de som styr. Andra hävdar att demokratisering utgår från individnivå och hänvisar till
människornas attityder och värderingar gentemot demokratin. Inglehart tillexempel menar att
folkets åsikter är en viktig faktor för demokratins överlevnad (Inglehart 2003: 8). Ett exempel
på Ingleharts påstående berör länderna Taiwan och Korea. Flera empiriska studier visar att
ovan nämnda länder har lyckats att etablera demokrati på grund av att politiska aktörer, den
politiska eliten och medborgarna är överens om att en demokratisk regering är det bästa för
landet och för samhället (Tessler 2003: 8, 9). Även Islam har kritiserats av de västerländska
forskarna för att begränsa demokratin eftersom religionen utesluter pluralism och folkligt
suveränitet. Andra däremot menar att Islam bygger på öppenhet, tolerans och nytänkande
(Tessler 2003: 9, 10). I medier och andra diskussionsforum hörs ofta en kritik mot Islam som
religion men det är av betydelse att inte glömma att den västerländska demokratin bygger på
kristna värderingar. Även Indien som anses vara demokratiskt har en befolkning som är
kristna, hinduer och muslimer. I själva verket handlar det om vem eller vilka som tillämpar
den islamiska doktorin och den islamiska traditionen (Tessler 2003: 10).
Mark Tessler har i sin artikel ”Do islamic orientations influence attitudes towards democracy
in the arab world?” använt data från World Values Survey (WVS) och jämfört svaren på
1
frågor som gäller religiöst engagemang och attityder gentemot demokrati hos arabiska män
och kvinnor. Undersökningens valda länder är Egypten, Jordanien, Marocko och Algeriet
(Tessler 2003: 10). Det framgår att den islamiska inställningen och attityden i länderna har en
begränsad effekt på befolkningens inställning gentemot demokrati. Däremot framgår av data
att individer som är involverade i religiösa aktiviteter i Egypten har en negativ inställning
gentemot demokrati (Tessler 2003: 17). Tessler har också undersökt den religiösa inriktningen
i respektive land och funnit att Egyptens befolkning ger religionen avsevärd vikt för/i
politiken (Tessler 2003: 13, 15).
Även Farooq Tanwir som undersöker politiska partier och särskilt religiösa partier i Pakistan
har med hjälp av WVS presenterat religionens betydelse för befolkningen i ett trettiotal länder
världen över. Tabellen visar att Egyptens befolkning ser troende politiker som en viktig fråga,
befolkningen vill att politiker skall vara troende. Ungefär 88 procent av de utfrågade anser att
detta har en stor betydelse för dem. Turkiet däremot hamnar längre ner i tabellen, 57 procent
av de turkiska invånarna tycker att tron på Gud hos politiska ledare är viktigt. Vid frågan om
att låta religiösa ledare delta i politiska debatter och fungera som en rådgivande panel i
allmänna val, visar tabellen att majoriteten av Egyptens invånare ställer sig negativ till detta,
det vill säga 52 procent. I Turkiet är det 79 procent som anser att religiösa ledares vägledning
i valen är negativt (Tanwir 2003: 27, 34, 36).
Fares Al- Braizat har i artikeln Muslims and democracy an empirical critique of Fukuyama´s
culturalist approach ifrågasatt Fukuyamas teori angående den liberala demokratin och hans
påstående angående Islams negativa inflytande över demokratisk etablering och modernitet.
Al- Braizat diskuterar i stället frågor om auktoritärt ledarskap och folkets inställning till en
demokratisk regering. Tabellerna enligt WVS visar följande; Turkiets befolkning ställer sig
positivt till auktoritärt ledarskap med total 72 procent medan Egyptens positiva inställning
gentemot ett auktoritärt styre endast är 7 procent. I frågan om folkets syn på en demokratisk
regering hamnar Egypten på samma nivå som de skandinaviska länderna (Sverige, Finland,
Norge). De tillfrågade i Turkiet ställer sig däremot betydligt mer negativt till en demokratisk
regering (Al-Braizat 2003: 47, 56, 60).
2
Graferna som följer nedan har bearbetats och inhämtats från World Value Survey. Inhämtad
data har använts av författarna i artiklarna i detta avsnitt. Graferna ger en bild av
befolkningarnas attityder gentemot demokrati i vissa frågor i analysenheterna Turkiet och
Egypten.
(“I'm going to describe various types of political systems and ask what you think about each
as a way of governing this country. For each one, would you say it is a very good, fairly good,
fairly bad or very bad way of governing this country? Having a democratic political system”)
90,00%
80,00%
70,00%
60,00%
50,00%
Turkiet
40,00%
Egypten
30,00%
20,00%
10,00%
0,00%
Very good
Graf 1.
Fairly good
Fairly bad
Very bad
Källa: www.wvs.org
(“How important is it for you to live in a country that is governed democratically? On this
scale where 1 means it is? not at all important? and 10 means? absolutely important? what
position would you choose?”)
80%
70%
60%
50%
40%
30%
20%
10%
0%
Turkiet
Egypten
3
Graf 2.
Källa: www.wvs.org
(“Many things may be desirable, but not all of them are essential characteristics of
democracy. Please tell me for each of the following things how essential you think it is as a
characteristic of democracy. Use this scale where 1 means ?not at all an essential
characteristic of democracy? and 10 means it definitely is ?an essential characteristic of
democracy? ((Read out and code one answer for each)): People choose their leaders in free
elections.”)
90%
80%
70%
60%
50%
40%
30%
20%
10%
0%
Turkiet
Egypten
Graf 3.
Källa: www.wvs.org
4
1.1 Syfte och forskningsfrågor
Av inledningsavsnittet framgår att populationen i flertalet länder i Mellanöstern- och
Nordafrikaregionen ställer sig positiva till demokrati. Graferna i föregående avsnitt visar
också att Egyptens befolkning har mer positiv attityd gentemot demokrati än Turkiets
befolkning i vissa frågor. Eftersom ländernas demokratiseringsutveckling skiljer sig åt trots
befolkningarnas attityder gentemot demokrati avser författaren att bortse från interna faktorer
och därmed fokusera på externa faktorer. Författaren kommer att undersöka
orsaken/orsakerna till Egyptens misslyckade utveckling gällande övergång av/till demokrati
och tvärtom, det vill säga orsaken/orsakerna till att Turkiet lyckats med den demokratiska
övergången. Ovan nämnda fenomen skall studeras med hjälp av frågor som följer nedan:
1. Vad är orsaken/orsakerna till Egyptens misslyckade demokratisering?
2. Vad är anledningen/anledningarna till Turkiets lyckade demokratisering?
En fördjupad diskussion om uppsatsens frågor introduceras i metodavsnittet och
operationalisering av begreppet demokratisering presenteras i avsnitt Avgränsning. Till hjälp
har Linz & Stepans forskning gällande transition och konsolidering av demokrati tillämpats
som teori. Uppsatsens analytiska frågor är tagna från Tomas Niklassons studie som handlar
om demokratisk transition i östeuropeiska länder. Det metodologiska verktyget i studien
omfattas av en jämförande design mellan analysenheterna Egypten och Turkiet. Målet med
forskningen är att diskutera och presentera det/de mest relevanta området/områdena vad gäller
Egyptens svaga demokratisering och Turkiets lyckade demokratisering.
5
1.2 Forskningens utformning
Uppsatsen indelas i tre områden. Den första delen inleds med ett historiskt bakgrundsavsnitt
om ländernas politiska historia. Därefter har jag valt att framlägga tre perspektiv i fråga om
demokratisering. Här presenteras även tidigare forskning gällande demokratisering.
I den andra delen redovisas olika demokratiteorier och uppsatsens valda teori. Därtill
presenteras studiens analysinstrument och operationalisering av det teoretiska begreppet
demokratisering. I den tredje och avslutande delen lägger jag fram uppsatsens metodologiska
avsnitt. Här introduceras också uppsatsens empiri och analys samt studiens slutsats. Även en
vidare diskussion om det studerande området samt ett vidgat resonemang gällande
demokratisering framförs i det avslutande avsnittet.
1.3 Historisk bakgrund
I detta avsnitt presenteras en historisk bakgrund av Egyptens och Turkiets konstitutionella och
politiska reformer under tidsperioden 1920-1995.
I juli 1952 störtades Egyptens kung av ett antal officerare från den egyptiska militären. En
kommitté vid namn Revolutionary Command Council (RCC) inrättades (Brown 2002: 78)
Efter flera års arbete ersattes konstitutionen år 1956 och parlamentstyre infördes istället för
presidentstyre. Parlamentet bestod av 350 ledamöter. Den nya konstitutionen begränsade
politisk frihet och garanterade inte samma politiska rättigheter som parlamentet hade under
monarkin (Brown 2002: 78). Ändringar i konstitutionen gjordes och 1964 infördes i landets
konstitution att hälften av parlamentets ledamöter skulle bestå av arbetare eller bönder. I
denna framgick även att presidenten skulle utses av parlamentet istället för direkta val.
Förändringar i konstitutionen var ett sätt för president Nasser att underordna landets
lagstiftande församling. Det gav presidenten ett starkt stöd i parlamentet och ökade därmed
hans politiska makt (Baaklini, Denoeux & Springborg 1999: 224, 225). En större förändring i
konstitutionen från detta år var införandet av en politisk och ideologisk arabsocialism (Brown
2002: 79). År 1970 dog Nasser och Anwar- Al Sadat valdes som president och en ny
konstitution antogs av parlamentet. Fortfarande låg den politiska makten huvudsakligen hos
presidenten. Liksom tidigare kunde presidenten avsätta ministrar och vicepresidenten. År
1971 var det parlamentsval i Egypten. Sadat uttalade sig om att en stat med institutioner var
på väg att upprättas. Trots en hel del kritik från vissa medlemmar i den konstitutionella
kommittén gällande den socialistiska inriktningen i konstitutionen, blev den nya
6
konstitutionen fortsatt stark influerad av socialism. Där garanterades arbete, sjukvård,
utbildning etc. (Brown 2002: 80, 81)
Parlamentsvalet 1971 var symboliskt då den politiska viljan bland parlamentets ledamöter att
reformera det politiska styret till ett mer demokratiskt och liberalt sådant var stark. Det varade
dock inte länge eftersom Egypten låg i konflikt med Israel 1973 och kriget var ett faktum.
Presidenten stärkte sin politiska makt vilket ledde till att parlamentets inflytande minskade i
politiska frågor. Parlamentsvalet 1976 gick i landets tidigare motsatta riktning. Nu fick både
centern, högern, vänstern och oberoende kandidater att ställa upp. Det blev startskottet för ett
flerpartisystem, men Sadats avsikt var att fortsätta styra det politiska landskapet (Baaklini,
Denoeux & Springborg 1999: 226, 227). Hosni Mubarak tog makten 1981 efter mordet på
Sadat. Han valde att införa ett mer representativt parlament för att stärka sin politiska position
och därmed sin politik. Parlamentsvalet 1984 var välplanerat av Mubarak precis som de
senare valen 1987, 1990, 1995 och 2000. Partierna var dessutom tvungna att nå 8 procent av
angivna röster för att överhuvudtaget få delta i parlamentet (Baaklini, Denoeux & Springborg
1999: 229).
Turkiet
Landets första republikanska konstitution antogs 1924 av landets nationala församling som
hade valts föregående år. Mustafa Kemals politiska parti Folkets republikanska parti (RPP)
dominerade valet det året. Kemal valde att starta RPP på grund av flera orsaker. [1] för att
majoriteten av medlemmarna i Grand national assembly (GNA) ansåg att sultanerna
fortfarande var idealiska religiösa ledare för en islamisk konstitutionell stat, vilket skulle
underminera Kemals position och den sekulära staten. [2] hans avsikt var att dominera sin
politiska position i GNA för att upprätta en stat utan sultaner, vilket han lyckades med efter
valet 1923. (Owen 2002: 20)
Landet hade ett enpartisystem men 1945 tog RPP ett beslut om att införa flerpartisystem. Ett
antal lagförändringar gjordes 1950 avseende val och press, vilket bidrog till att öppna och fria
val kunde hållas när det Demokratiska partiet (DP) tog makten år 1950. Militärkuppen 1960
ledde till militärtstyre (Özbudun 2008: 5, 6). Kuppen avslutades efter att den Nationella
enhetskommittén (NUC), som bestod bland annat av general Cemal Cörsel, beslutat att
överlåta makten till den nyvalda demokratiska regeringen. Under detta år hade NUC gjort ett
antal ändringar i konstitutionen. Det mest odemokratiska tillägget gav militären inflytande i
en av landets kammare. General Cörsel och NUC hade makt över domstolskåren,
7
universiteten och andra viktiga sociala institutioner. Samtidigt som den politiska friheten
började utvecklas, rådde det status quo i de folkvalda organen på grund av misstro från den
turkiska eliten mot de folkvalda politikerna. Även socioekonomiska faktorer som ekonomi,
utbildning, arbete, sjukvård etc. infördes i konstitutionen ur ett Kemalistiskt vänsterperspektiv
(Özbudun 2008: 6, 7). Den 12 mars 1971 tog militären makten och tvingade Rättvisepartiet
(JP) att avgå och tre radikala förändringar gjordes i konstitutionen. [1] begränsade civila
friheter i förening med domstolarnas granskningsmakt. [2] den exekutiva makten stärktes och
[3] militära institutioner blev självständiga från civila domstolar. Ännu ett militärt ingripande
inträffade och den Nationella säkerhetskommittén (NSC) beslutade att ta över makten från
den sittande regeringen år 1980 (Özbudun 2008: 15).
1.4 Vad är demokrati och demokratisering?
I detta avsnitt kommer de grundläggande definitionerna av begreppen demokrati och
demokratisering att diskuteras samt presenteras. Avsnittets syfte är dessutom att presentera
alternativa teorier. Denna del i uppsatsen har hjälpt författaren att bland annat utveckla och
precisera studiens teori för att anpassa den till samtid kontext. Först kommer författaren att
klargöra skillnaderna och definitionerna mellan de tre olika styrelseformerna som diskuteras i
uppsatsen. Därefter diskuteras alternativa teorier i demokratiområdet.
Auktoritärt styre: kännetecknas av att landets politiska styre reglerar och styr samhället utan
att ta hänsyn till folket. Oftast förnekas medborgarna i ett sådant styre politiska rättigheter.
Därmed är det förbjudet att ifrågasätta eller kritisera regimen och dess politik.
Partisk demokrati: styrelseformens egenhet är att den politiska regimen till en viss grad är
kvalificerad för att regera, dock förekommer det väldigt ofta att andra aktörer har en stor
påverkan på den politiska agendan och landets politiska inställning. Det existerar allmänna val
men detta sker inte enligt spelreglerna, manipulering av exempelvis röstsedlar är ett vanligt
förekommande problem.
Liberal demokrati: enligt ett liberalt demokratiskt styre etableras reglerna och de politiska
besluten genom en representativ modell, det vill säga att det finns en bred acceptans bland
medborgarna. Genom fria och rättvisa val skapar regeringen legitimitet hos folket. Även
politiska och medborgliga rättigheter tas hänsyn till (Potter 1997: 4, 5).
8
Vilka är de grundläggande faktorerna för ett lands demokratisering och varför?
Frågan kan besvaras utifrån tre olika demokratiseringsperspektiv; modernisering, transition
och den strukturella approachen.
Moderniseringsperspektivet: fokuserar först och främst på den ekonomiska utvecklingen.
Beroende på hur väl de socioekonomiska faktorerna som utbildning, välstånd och
industrialisering är etablerade eller institutionaliserade visar detta om demokratisering
existerar eller rättare sagt är på väg i rätt riktning (Potter 1997: 11). Den ekonomiska
reformen leder till att det traditionella överges och en ny politisk civilisation med nya
aktiviteter växer fram. Den ekonomiska utvecklingen stabiliseras och därmed ökar
nationalstatens resurser och likaså medborgarnas möjligheter att engagera sig samt utbildas.
Liksom ekonomin, utvecklas även teknologin, vilket öppnar vägen för nya
informationskanaler i samhället. Dessa faktorer påverkar samhällets referensramar och därav
medborgarnas attityder (Hadenius 2006: 37).
Transitionsteorin: koncentrerar sig på den politiska eliten, vilken delas in två grupper,
extremister och liberalister. Dessa två grupper ingår i en ofullständig politisk kamp som är
början av en process där de traditionella ständigt försöker att behålla status que medan de
moderata grupperna försöker att förnya den politiska kulturen. Rustow menar att
demokratiseringsprocessen inte uppstår genom fredliga medel, utan konflikter och våld är en
del av utvecklingen. Denna procedur når vidare till en gräns där den ofullständiga politiska
kampen inte längre handlar om ensidighet utan en kompromiss mellan grupperna. Nästa steg i
processen är att utveckla de regler som har etablerats genom en kompromiss mellan
extremister och liberalister och följaktligen skapa en vana för nästa generations politiska elit.
Sammanfattningsvis handlar denna approach om förändring av maktstruktur (Potter 1997:
14).
Institutionella faktorer är en av de viktigaste faktorerna för förutsättningen av demokratisering
i ett land. Tocqueville uttrycker att statens roll gentemot medborgarna och det civila samhället
är betydande. Det är staten som kan skapa institutioner som syftar till att vidaresprida normer
och regler för ett demokratiskt samhälle. Även Bellins och Ross menar att en maktfördelning
inom statsapparaten är en viktig betingelse för demokratin. Lijpart anser att den politiska
integrationsprocessen skall börjas på elitnivå för att sedan spridas ner på folklig nivå
9
(Hadenius 2006: 48, 50, 52).
Det strukturella betraktelsesättet koncentrerar sig på en långsiktig historisk förändring. Det
strukturella antagandet menar att strukturer som makt, ekonomi etc. under historiens gång har
påvisat att tvång och möjligheter driver den politiska eliten åt rätt riktning, det vill säga en
liberal demokrati (Potter 1997: 18, 19). Även klassernas, statens och transnationella strukturer
har en betydande roll för denna approach. Men den viktigaste faktorn har varit statens makt.
En total självständig och stark stat har tendens att begränsa eller arbeta emot
demokratiseringsprocessen. Empiri visar att kapitalistiska länder där staten besitter en
begränsad roll i individens liv, har lett till att politiska och sociala grupper blivit allt fler
(Potter 1997: 20, 21). Ekonomiska, sociala och religiösa klyftor i samhället kan vara en fördel
för demokratiseringsprocessen. Hadenius menar att olika åsikter och olika identiteter höjer
förmågan att organisera samt ökar kapaciteten för kollektiv agerande. Demokratins innebörd
är att ha friheten att visa åsikter och att agera gemensamt för egna intressen. Men alltför
skarpa åsiktsskillnader i ett samhälle, där tillit saknas mellan medborgarna, leder ofta till
ostabilitet och en ”vi” och ”dem”-känsla (Hadenius 2006: 45). Detta perspektiv sätter
historien och strukturella förändringar såsom samhällsklasser, staten och det transnationella
mönstret i fokus för ett lands demokratisering.
2. Tidigare forskning
I detta stycke presenteras tidigare forskning om demokratisering. Avsnittet har fungerat som
ett vägledande instrument och rådgivande i valet av uppsatsens variabler. Först kommer en
presentation ur ett bredare perspektiv av demokratiseringen i Mellanöstern, och därefter
fokuseras de länder som här har valts som fall.
2.1 Tehranian: Sekularisering och demokratisering
Majid Tehranian studerar i sin artikel Disenchanted worlds: Secularization and
Modernization in the Middle East sekularisering och demokratisering mot bakgrund av
mångfalden i Mellanöstern. Han hävdar att relationen mellan sekularisering och
demokratisering i regionen är mer komplex än i väst. Ur ett historiskt perspektiv har
relationen mellan stat och moské varit en annan än mellan stat och kyrka. Han menar att den
kristna doktrinen alltid har skiljt mellan den gudomliga makten och den materiella makten
(ex. kungadöme). I Mellanöstern har dessa alltid varit förenade (Tehranian 2003: 79).
10
Tehranian menar att det politiska systemet i Mellanöstern aldrig reformerades som i väst, det
vill säga till en lättare form av despotism. Samtidigt som länderna i väst gick igenom politiska
och institutionella reformer blev länder i Mellanöstern kolonialiserade av västerländska
makter. På grund av kolonialismen började olika grupper i regionen att alliera sig med
varandra. Islamister, liberala och sekulära grupper gick samman för att protestera mot
imperialismen. Tehranian påpekar att liknande protester låg bakom revolutionerna i Egypten
(1881), Iran (1905-9) och Osmanska riket (1908). Revolutionerna och sekulariseringen av det
politiska systemet ledde till att vissa grupper kände sig svikna. Utvecklingen av den nya
samhällsstrukturen motsvarade inte deras förväntningar. Detta ledde bland annat till att
grupper som Muslimska Brödraskapet bildades. Ett antal länder började utvecklas ekonomiskt
på basis av sina naturresurser (olja, naturgas) och detta ledde till urbanisering och
industrialisering. Den snabba utvecklingen av industrin ledde till att fler jobb skapades och
sociala förmåner infördes för befolkningarna. Demokratisering var inte längre ett prioriterat
område (Tehranian 2003: 80). Tehranian delar in diskussionen om sekularisering och
demokratisering i tre historiska faser: under 1800-talet inkrementell sekularisering och
demokratisering, i mellankrigstiden radikal sekularisering utan demokratisering, och radikal
islamisering med och utan demokratisering i efterkrigstiden (Tehranian 2003: 80).
Han hävdar att den koloniala dominansen, externa aktörers inflytande över politiken och
stödet för auktoritära och diktatoriska regimer i Mellanöstern har varit en viktig orsak till
demokratins misslyckande. Däremot har väst alltid stöttat sekularisering då fenomenet har
bidragit till industrialisering. I väst har sekularisering och liberalisering begränsat kyrkans
makt men i Mellanöstern har utvecklingen gått åt ett annat håll. Han påpekar också att
utvecklingen i Mellanöstern antingen har lett till radikal sekularisering och demokratisering
eller en radikal islamisering utan demokratisering. För Tehraninan har varje land sin egen
utvecklingsfas. Det finns kulturella, ekonomiska, politiska och sociala skillnader som
påverkar demokratiseringsprocessen. Han uttrycker detta som (”/…/democratization is a
journey, not a destination”) (Tehranian 2003: 84, 100)
Tehranians artikel är intressant och väsentlig för studien. Kolonialismen existerar inte längre,
det finns dock en form av expansionspolitik, nämligen imperialism.
11
2.2 Brownlee: Pluralism i Egypten
I artikeln The decline of pluralism in Mubarak´s Egypt diskuterar Brownlee om presidenten
Mubarak, hans ledning och landets demokratiska utveckling. Han hävdar att Mubaraks politik
har haft en negativ effekt på det politiska deltagandet och pluralismen i landet. Presidenten
har fängslat regimkritiker, stängt regimkritiska tidningar och använt militärdomstolar för att
döma nyckelpersoner i landets partipolitiska oppositioner (Brownlee 2003: 48). Muslimska
brödraskapet (MB) förklarades av Mubaraks regim som laglös. Efter ett lyckat val för MB
1987 beslutade Mubarak att använda hårdare metoder för att begränsa gruppens makt och
minimera partiets chans att lyckas i framtida val. Vid flera parlamentsval i slutet av 90-talet
och början av 2000-talet användes våldsamma metoder av den egyptiska regimen för att
begränsa valdeltagandet av anhängare till oppositionella grupper, däribland MB (Brownlee
2003: 51). Liksom många andra författare diskuterar Brownlee vikten av externa aktörer. En
av Egyptens viktigaste allierade på den internationella arenan är USA. Den amerikanska
administrationen har under flera decennier givit ekonomiskt bidrag till Egypten utan att ta
hänsyn till regimens inställning gentemot det civila samhället och politiska oppositioner.
Även Rutherford diskuterar det dubbla budskap som den amerikanska utrikespolitiken har i
frågan om demokrati i Mellanöstern, ekonomiskt stöd till Egypten trots odemokratiska
metoder vid allmänna val som leder till uteslutning av politisk frihet och konkurrans. Detta är
ett exempel på det osanna budskap som den amerikanska utrikespolitiken har beträffande
demokratisering. Detta visar att USA: s utrikes- och försvarspolitik stödjer regimen i Egypten
av ekonomiska intressen som Rutherford diskuterar och som kommer att behandlas nedan,
och för att undvika islamisternas frammarsch i den nationella politiken. Det framgår av
tidigare studier att en inre maktkamp mellan religiösa, sekulära och liberala grupper pågår.
Situationen är och förblir komplicerad när externt inflytande är stort i regionen. Mellanöstern
är ett unikt fall med stora tillgångar av naturresurser, vilket attraherar interna och externa
krafter. En stor skillnad, som har diskuterats tidigare, handlar om maktfördelningen mellan
stat och moské, två institutioner med en odelbar karaktär. I det västerländska systemet
däremot, finns en klar gräns mellan stat och kyrka.
12
2.3 Mclaren: Demokratisk konsolidering
Mclaren har i sin forskning om demokratisk konsolidering gjort en jämförelse mellan
Spanien, Italien och Turkiet. Hon har studerat relevanta faktorer som ofta associeras med
demokratisering. Syftet med forskningen är att undersöka varför Italien och Spanien har
lyckats att demokratiseras medan Turkiet, som i många avseenden liknar dessa länder, inte
lyckats med sin demokratiska konsolidering. I studien har data använts från tidigt 1900-tal till
sent 90-tal. Hon har utgått ifrån Linz & Stepans förklaring av vad som karaktäriserar en
demokratisk konsolidering, när demokrati blir ”the only game in town”. Linz & Stepan delar
konsolideringen i tre dimensioner, beteendemässigt, attitydmässigt och konstitutionellt.
Empiriskt har hon använts sig av Schedlers tanke att konsolidering refererar till ”[a]
avoidance of dramatic democratic breakdown,[b] avoidance of democratic erosion”
(Mclaren 2008: 6).
Mclaren har med hjälp av åtta variabler studerat Italiens, Spaniens och Turkiets konsolidering
av demokrati. De övergripande frågorna i studien är att ta reda på varför vissa länder är
demokratiska men andra inte samt de skillnader som finns mellan olika regimtyper (Mclaren
2008: 1). Hon har undersökt följande faktorer:
Stateness
Tidigare erfarenheter av ett demokratiskt misslyckande
Ekonomisk utveckling och ekonomiska kriser
Upprättandet av konstitution
Civilt samhälle, De styrande, Stateness problem och regional självständighet,
Militären
Extern påverkan
(Mclaren 2008: 17, 18, 19, 20, 21)
Stateness-problemet anses av flera forskare, däribland Linz & Stepan, vara ett stort hinder för
konsolidering av demokrati. Det består i att flera grupper i ett land kan finna det svårt att
identifiera sig med staten och försöker därför att underminera statens suveränitet. Detta
resulterar demokratisk instabilitet (Mclaren 2008: 255). Mclaren hävdar dock att statenessproblemet inte kan vara en av orsakerna till Turkiets misslyckade demokratiska konsolidering.
13
Italien och Spanien har trots stateness-problem lyckats etablera en konsoliderad demokrati
(Mclaren 2008: 257).
Tidigare erfarenheter av ett demokratiskt misslyckande visar att Spanien och Italien har
erfarenhet av auktoritära regimer och därmed kunnat hantera den demokratiska transitionen
bättre än Turkiet. Enligt Mclaren har den turkiska eliten aldrig upplevt ett demokratiskt
misslyckande. Även om landet genomgått flera militärkupper var dessa kortvariga. Om den
turkiska eliten och befolkningen hade upplevt en längre period av diktatur i modern tid, hade
variabeln tidigare erfarenheter av ett demokratiskt misslyckande, varit relevant i denna
forskning hävdar Mclaren (Mclaren 2008: 259, 260).
Variabeln ekonomisk utveckling och ekonomiska kriser är enligt flera demokratiforskare en av
förutsättningarna för demokratisering. Lipset och Fukuyama hävdar att ekonomisk utveckling
och kapitalism är relevant för etablering av demokrati. Mclaren påpekar att den ekonomiska
utvecklingen i Spanien, Italien och Turkiet är en möjlig orsak till den lyckade konsolideringen
av demokratin i Spanien och Italien, och den misslyckade konsolideringen i Turkiet. Spanien
och Italien fick uppleva en tidig ekonomisk utveckling (1950-1960 talen) vilket gjorde att
staten och den privata sektorn snabbt kunde möta arbetarnas krav, det vill säga liberalisera
marknaden och olika fackföreningsrörelser kunde därmed bildas. Turkiets ekonomiska
utveckling började under 1990-talet och nådde först då den ekonomiska nivå som Spanien och
Italien hade under 1950-1960- talet. Turkiets sena industrialiserade utveckling resulterade i att
fackföreningar bildades senare och liberaliseringen av marknaden skedde senare. (Mclaren
2008: 84, 85)
Ekonomiska kriser kan inte vara en av orsakerna bakom Turkiets misslyckade konsolidering
enligt Mclaren. Liksom Turkiet har Spanien upplevt ett antal ekonomiska kriser, men
lyckades utveckla demokratin och etablera en fulbordad demokratisk stat (Mclaren 2008: 260,
261).
Upprättandet av en konstitution syftar till utformandet av olika regler som bland annat
handlar om allmänna val och maktfördelning i statsapparaten. En demokratisk konstitution
avser att stärka de demokratiska institutionerna i landet. Ett problem som påpekas gällande
Turkiet handlar om misslyckandet av institutioner som inkluderar flera eliter vilka i sin tur
representerar majoriteten befolkningen. Utanförskap för olika folkgrupper är ett annat
14
problem för den turkiska konsolideringen menar Mclaren. Hon syftar bland annat på den
kurdiska befolkningen som inte har möjlighet att starta legitima politiska partier. Bildandet av
flera olika politiska partier under 1960-1970-talen påvisar att en fullständig representation inte
är en av orsakerna till Turkiets misslyckade demokratisering enligt Mclaren (Mclaren 2008:
264).
Det militära inflytandet i Turkiet är enligt Mclaren den främsta anledningen till att
konsolidering av demokrati har misslyckats i landet då militärens konstitutionella rättigheter
har skapat en demokratisk obalans. Även maktfördelningen mellan parlamentet och
presidenten anses vara ett hinder då presidentens makt inte är institutionaliserad. Maktkampen
mellan parlamentet, presidenten, eliten och den turkiska militären har orsakat spänningar i den
turkiska politiken (Mclaren 2008: 265).
Det externa inflytandet i forskningen syftar på ekonomiskt bistånd, Nato och EU. Mclaren
menar att de amerikanska bidragen till Spanien, Italien och Turkiet kan vara en påverkande
faktor vad gäller ekonomisk utveckling och industrialisering. USA:s ekonomiska bistånd till
Turkiet var mindre än till de övriga länderna. Konsekvensen blev att Turkiets industrialisering
utvecklades senare än Spaniens och Italiens. Nato har inte haft inflytande på Turkiets
demokratisering, däremot har EU varit en betydande aktör gällande demokratiseringen i
landet (Mclaren 2008: 267, 268).
Schlumberger har diskuterat om de västvärldens påverkan på arabiska länder. Budskapet är att
med hjälp av ekonomiska och politiska medel stärka demokratin i Mellanöstern och
Nordafrika. Enligt Schlumberger finns även andra motiv bakom dessa bidrag. Det
amerikanska bidraget till Egypten ämnar stabilisera den ekonomiska utvecklingen för att på så
sätt stärka amerikanska intressen (Schlumberger 2006: 33, 38, 37).
2.4 Rutherford: Demokratisering eller liberalisering?
Bruce K. Rutherford diskuterar i boken Egypt After Mubarak om ekonomiska och politiska
förändringar utifrån ett konstitutionellt perspektiv. Syftet med forskningen är att undersöka
betydelsefulla aktörer i Egyptens politik och ekonomi. Därtill undersöks deras intressen i en
institutionell och ideologisk kontext. Muslimska brödraskapet, domarkåren och Egyptens
företagarförbund är tre grupper som strävar efter mer liberala förhållanden i politiken och
ekonomin. Trots detta uttrycker många företagare i Egypten att en demokratisk utveckling
15
skulle innebära mindre liberala reformer i den privata sektorn. En stat som beaktar
medborgarnas rättigheter skapar konflikt mellan arbetare och företagare. Företagen måste då
respektera arbetarnas krav och rättigheter, vilket leder till en större kostnad för företagen och
en bättre förutsättning för arbetarna (Rutherford 2008: 232, 233).
Mclaren har i forskningen diskuterat om ekonomisk utveckling och ekonomiska kriser. Hon
menar att industrialisering bland annat leder till att fackorganisationer bildas, och därmed kan
arbetarna förbättra sina möjligheter genom att ställa krav på de politiska beslutsfattarna.
Under odemokratiska förhållanden finns det föga möjlighet att beslutsfattarna bemöter
fackrörelsens krav på förbättrade villkor och rättigheter. Ligger fokus däremot på
liberalisering är sannolikheten större att företagens intressen har påverkan på beslutsfattarna.
Detta är den stora skillnaden mellan liberaliserings- och demokratiserings perspektivet i
Egypten. Ur ett företagsperspektiv anses det vara oerhört viktigt med liberala reformer, men
inte så viktigt med demokratiska reformer eftersom dessa kan begränsa företagens
ekonomiska utveckling och intressen.
Andra faktorer som diskuteras av Rutherford angående Egyptens demokratiska utveckling
handlar om ledarnas attityder gentemot demokrati. Mubaraks politiska inställning till
demokrati är att först genomföra liberala ekonomiska reformer och sedan etablera demokrati
(Rutherford 2008: 233). Presidentvalet 2005 var ett steg i rätt riktning för de demokratiska
krafterna i landet då flera kandidater fick möjlighet att ställ upp i presidentvalet. Ett fritt och
rättvist presidentval var dock inte tanken. De kriterier som fastställdes för att ställa upp som
kandidat var nästintill ouppnåeliga . Följden av detta blev att endast kandidater från det
Nationella demokratiska partiet (NDP) kunde nomineras (Rutherford 2008: 234).
Rutherford hävdar att den egyptiska demokratin är svag. Politiska grupper hindras från att
yttra sig regimkritiskt och ställa upp som kandidater i politiska sammanhang. Rättvisa och fria
val är utopi i det nuvarande systemet. Trots detta är landets liberala utveckling betydande.
Stora politiska, ekonomiska och juridiska grupper ställer sig positiva till liberaliseringen. EUoch Medelhavsavtalet har även varit en drivkraft för liberala reformer (Rutherford 2008: 238,
239).
16
2.5 Steven A. Cook: Styrande men inte regerande
Cook har i sin bok Ruling but not governing undersökt den politiska och militära utvecklingen
i Egypten, Algeriet och Turkiet. Forskningen har behandlat områden som islamism, militärens
inflytande i politiken, institutionella faktorer och externa aktörers roll i auktoritära regimer.
Hans teoretiska frågor är, vilka faktorer har bidragit till att auktoritära regimer blivit
motståndskraftiga gentemot demokratisering, och under vilka förutsättningar förväntas dessa
regimer att kollapsa?
Militärens makt och inflytande är en viktig förutsättning för auktoritära regimers överlevnad.
Då det militära makten är institutionaliserad i det politiska landskapet kan eliten styra utan att
regera. Därav soliditet i regimerna. Cook menar också att politiska aktiviteter som
motståndsgrupper eller politiska kriser inte är en avgörande faktor för att ändra politisk
riktning till ett mer demokratiskt styre. Därför blir de externa aktörernas inflytande i att
katalysera demokratisk utveckling en avgörande faktor (Cook 2007: 2). Även islamisternas
roll på det auktoritära spelplanet lyfts fram. Denna grupp får delta och medverka så länge den
inte ökar sitt inflytande så att det medför instabilitet i systemet. Konsekvensen blir uteslutning
från politiska debatter som berör viktiga delar av statsapparaten. Fördelen med grupperna
(antistatgrupper) är att det auktoritära styret förblir stabilt då en politisk legitimitet uppstår
och därmed kan de auktoritära ledarna neutralisera oppositionen i politiken (Cook 2007: 3-4).
Cook diskuterar vidare om olika teoretiska approacher gällande demokratisering. Han
kritiserar Huntington för att endast fokusera på ordning och mer institutionalisering. Cook
menar att Huntingtons teoretiska approach uteslöt auktoritära regimers sätt att behålla och
stärka sitt inflytande med hjälp av etablerade institutioner. När fokus ligger på institutioner
hamnar andra väsentliga faktorer vad gäller demokratisering i skymundan. Dessutom hävdar
han att etablerade institutioner inte nödvändigtvis betyder effektivitet, men istället ett sätt att
behålla makt, prestige och andra fördelar för samhällets elit och dess anhängare på bekostnad
av andra samhällsmedborgare (Cook 2007:5-6).
Cook fokuserar på tre muslimskdominerande länder. Det kan konstateras att länderna är allt
annat än olika, dock finns viktiga faktorer som skiljer dem åt. Den koloniala dominansen i
Egypten och Algeriet är en särskiljande faktor som påverkade utvecklingen av ett totalt
auktoritärt styre och ett semidemokratiskt styre. Egypten och Algeriet kämpade för det
”nationella medvetandet” medan Turkiet lyckades förhindra europeiska länders påtryckningar
17
och därmed kolonialismens frammarsch (Cook 2007: 10).
Sammanfattningsvis summerar författaren tidigare forskning för att visa hur den har varit
vägledande och rådgivande i uppsatsen. Av Tehranians artikel, Disenchanted worlds:
Secularization and Modernization in the Middle East, har framkommit att externt inflytande
har resulterat att länder i regionen först och främst fokuserat på sekularisering och därmed har
demokratiska, politiska och institutionella reformer hamnat i eftersläp. Paralleller kan dras till
vad Brownlee hävdar i artikeln The decline of pluralism in Mubarak´s Egypt. Han menar att
det amerikanska biståndet till landet har, utan hänsyn till civilt samhälle och politiska
oppositioner, lett till mindre demokratiska reformer. Mclaren hävdar i sin artikel att Nato inte
har haft inflytande på Turkiets demokratisering, dock har EU spelat en betydande roll i
landets demokratiseringsprocess. Hon menar vidare att militärens inflytande har varit den
främsta anledningen till att Turkiet misslyckats med demokratisk konsolidering.
Även Schlumberger diskuterar det dubbla motivet bakom det amerikanska stödet till Egypten.
Han hävdar att stödet ämnar stabilisera den ekonomiska utvecklingen för att på så sätt stärka
amerikanska intressen i regionen. Rutherford diskuterar om betydelsefulla aktörer i Egypten
vad gäller politik och ekonomi. Han menar att landets ekonomiska reformer har varit
betydande i jämförelse med demokratiska förändringar och hänvisar bland annat till
presidents positiva inställning till liberala reformer istället för demokratisk förändring. Steven
A. Cook, en annan författare, diskuterar externt och militärt inflytande. Han hävdar att
militärens inflytande är en viktig förutsättning för auktoritära regimers överlevnad och det
externa inflytandet har en avgörande roll i att katalysera demokratisk utveckling.
Militärens inflytande och externa aktörer har varit utmärkande i forskningen som presenterats
i detta avsnitt. Författaren har valt att diskutera tidigare studier som på olika sätt förklarar
varför demokratisering i regionen ej varit framgångsrik. Vad som även är karaktäristiskt för
tidigare forskning är saknaden av en utförlig undersökning om externa aktörer och dess
inflytande. Cooks forskning är den enda som fördjupar sig inom detta område, dock är hans
syfte att undersöka den militära betydelsen och inflytandet. Därav avser jag med denna
uppsats kunna vidga detta outforskade område samt öppna vägen för ett annat perspektiv vad
gäller demokratisering i Mellanöstern- och Nordafrika regionen. En djupare diskussion om
och argumentation av oberoende variabler framförs i avsnitt Metod.
18
3. Teori
I detta avsnitt diskuteras och presenteras två demokratiteorier som används i denna studie.
Dessutom kommer för- och motargument angående teorierna läggas fram.
3.1 Tomas Niklasson: Interaction between domestic change and foreign policy
Niklassons studie handlar om externa aktörer och deras roll i utvecklingen av demokratisering
i östeuropeiska länder. Han hävdar att tidigare studier om demokratisering inte beskriver det
externa inflytandets betydande roll vad gäller demokratisk transition. Laurence Whitehead,
demokratiforskare, har tidigare undersökt internationella aspekter i utvecklingen av
demokratisering. Han framhåller fem karaktäristiska situationer som begränsar det
internationella inflytandet i en demokratiseringsprocess.
1. Peacetime transition
2. Transition from ”rightist” regimes
3. Countries with a liberal, European tradition
4. Developing or newly industrializing countries
5. A geopolitical position within, or close to, the western bloc
(Niklasson 1994: 191-192)
Niklasson menar att flera av situationerna inte reflekterar alla aspekter gällande internationellt
inflytande. Varje land har en specifik karaktär vilket försvårar tillämpningen av Whiteheads
slutsats om att det externa inflytandet har en begränsad effekt på demokratisering. En
utgångspunkt är att ta reda på regimens, statens och det internationella inflytandets karaktär i
ett specifikt fall för att undersöka betydelsen av externa aktörer i nya demokratier (Niklasson
1994: 192-193).
19
Niklasson ställer sex frågor för att undersöka hur det externa inflytandet påverkar ett specifikt
land och dess demokratiseringsprocess.
1. What kind of actor acts?
2. When? In the disintegration of the authoritarian regime or in the process or emergence
of democratic institution.
3. Using what kind of strategy/means?
4. Based on what resource base?
5. For what purpose?/in what role?
6. Against what target group/partner?
(Niklasson 1994: 195)
Niklasson är den enda författaren som i sin forskning lägger vikt vid externa aktörers
påverkan vid demokratisk transition. Medan andra demokratiteoretiker fokuserar på den
interna utvecklingen och därmed betraktar externa faktorer som sekundära, anser Niklasson
att internationellt inflytande har en primär påverkan på regimers utveckling vad gäller
demokratisk transition. Till skillnad från Niklassons studie, som berör demokratisk transition,
avser min forskning att undersöka demokratiseringen i Egypten och Turkiet. Dessutom har
Niklassons kontrollfrågor givit mig som författare utrymme att på ett självständigt sätt
utveckla och precisera de frågor som används i uppsatsens analytiska avsnitt. De analytiska
frågor som presenteras i avsnitt 3.3 har bearbetats utifrån både Linz & Stepans och Niklassons
forskning om demokratisk transition och konsolidering.
3.2 Linz & Stepans ”The only game in town”
(” A democratic transition is complete when sufficient agreement has been reached about
political procedures to produce an elected government, when a government comes to power
that is the direct result of a free and popular vote, when this government de facto has the
authority to generate new policies, and when the executive, legislative and judicial power
generated by new democracy does not have to share power with other bodies de jure”)
(Linz & Stepan 1996: 3).
20
Författarna understryker skillnaden mellan liberalisering och demokratisering. Ett liberaliserat
samhälle innebär att den politiska arenan och sociala organisationer respekteras genom öppen
kommunikation och självständighet. Demokratisering betonar det politiska konceptens frihet,
rätten att delta i och kontrollera en regering vilket indikerar att öppna och allmänna val
existerar. Därmed menar författarna att ett liberaliserat samhälle kan existera utan att vara
demokratiserat (Linz & Stepan 1996: 3).
Vidare menar Linz & Stepan att fria val inte lägger grunden för en demokrati. I vissa länder,
oftast tidigare militärregimer, finns det fortfarande hinder för den nytillträdande regeringen då
den saknar legitimitet och suveränitet i det politiska systemet och bland den politiska eliten.
Även oenighet mellan elit och medborgare i demokratiska institutioner är ett problem som
uppmärksammas. Det är viktigt att inflytelserika aktörer ingår i en uppgörelse med
medborgarna annars riskeras att konsolideringen misslyckas (Linz & Stepan 1996: 4).
Linz & Stepan utgår från tre dimensioner som karaktäriserar en konsoliderad demokrati; [1]
beteendemässigt, [2] attitydmässig och [3] konstitutionellt. Dimensionerna måste
upprätthållas för att den demokratiska konsolideringen ska existera (Linz & Stepan 1996: 5).
Det internationella inflytandet har enligt författarna inte en primär effekt på auktoritära
regimers demokratiseringsprocess. Nationella aktörer anses spela en dominerande roll i
demokratiprocessen och avgör därmed övergång av/till demokratisering (Linz & Stepan 1996:
72-73).
Jag håller inte med argumentet som Linz & Stepan framför i forskningen. Som Cook
beskriver är auktoritära regimer duktiga på att anpassa demokratiska institutioner efter egen
politik. Detta kallas av författaren ”informella institutioner”. Det externa inflytandet har en
begränsad roll i en demokratiseringsprocess men det har även den interna kraften. Jag skulle
kalla detta en ömsesidig övergång, det vill säga båda krafterna är beroende av varandra.
Uppsatsens teoretiska ramverk innehåller Linz & Stepans dimensioner om demokratisk
konsolidering och det analytiska instrumentet består av Niklassons analysverktyg om hur
externt inflytande påverkar demokratiseringsprocessen.
Två teorier har tillämpats för att besvara studiens frågeställningar. Figur 4 visar uppsatsens
”förklaringsvariabler”, ”beroende variabel” och ”bakomliggande förklaringsvariabel”. Jag
hävdar att uppsatsens bakomliggande förklaringsvariabel, extern påverkan, influerar
demokratisering via staten. Linz & Stepans dimensioner, det vill säga förklaringsvariablerna,
21
påverkas av den bakomliggande förklaringsvariabeln. Uppsatsens teoretiska konstruktion
avser mäta demokratiseringen i Egypten och Turkiet med hjälp av den bakomliggande
förklaringsvariabeln.
Figur 1.
Attitydmässig
Beteendemässigt
Konstitutionellt
Demokratisering
Staten
Extern påverkan
22
3.3 Analytiska frågor
I detta avsnitt presenteras uppsatsens teoretiska konstruktion som ämnar fånga väsentliga
aspekter som skall undersökas i studien. Analysverktyget är taget från Tomas Niklassons
studie om hur det externa inflytandet påverkat den demokratiska transition i östeuropeiska
länder. Tre instrumentella frågor används för analysera demokratiseringen i Egypten och
Turkiet. Systematisering av uppsatsens analys och strukturering av frågorna i
analysinstrumentet görs genom att dela in frågorna i två kategorier. Första kategorin
innehåller fråga 1 och sammanslagning av fråga 2 och 3 vilka benämns som ”påverkan”.
Andra kategorin täcker en sammanslagning av frågorna 4 och 5, och namnges ”effektivitet”.
Fråga 1 ”What kind of actor acts?” är besvarad. Två aktörer som uppmärksammats i tidigare
studier om demokratisering i Mellanöstern- och Nordafrika är europeiska unionen (EU) och
USA. Fråga 2 och 3 bildar en fråga eftersom gränsdragningen mellan strategi och medel är
vag. Fråga 4 och 5 bildar också en fråga av samma anledning då roll och grupper
sammanflätas.
1. När agerar EU och USA? I upplösningen av den auktoritära regimen eller i processen
eller uppkomsten av demokratisk institution.
(2)Vilken typ av strategi/strategier använder de under en demokratiseringsprocess?
(3)Vilka medel används som instrument i denna process?
2. Precisering av fråga 2 och 3 blir: Vilka politiska och ekonomiska metoder använder
USA och EU under demokratiseringsprocessen i respektive land och vad resulterar
detta i?
(4)Vilken roll spelar EU och USA i denna utveckling?
(5)Vilken/vilka grupper är deras mål att påverka under demokratiseringsprocessen?
3. Precisering av fråga 4 och 5 blir: Vilka aktörer (statliga och privata) är deras mål att
påverka under demokratiseringsprocessen och vad resulterar detta i?
(Niklasson 1994: 195)
23
4. Avgränsning
Uppsatsens analysenheter är Turkiet och Egypten. Turkiet har sedan 1960-talet aktivt arbetat
för att stärka sin ekonomiska relation till Europeiska Gemenskapen och European Economic
Community för att bli en medlemsstat i blocket. Det finns flera faktorer som har påverkat
landets process gällande ett medlemskap i EU. Ett av skälen är det politiska klimatet.
Europeiska medlemsstater beslutade 1993 att införa politiska, ekonomiska och rättsliga villkor
som ett krav för medlemskap inom europeiska unionen. Än idag arbetar den turkiska staten
med att bli en fullvärdig medlem i EU.
Egypten har sedan 1970-talet haft ett nära samarbete med USA. Landet anses vara en av
USA: s viktigast allierade när det gäller ekonomiskt och militärt stabilitet i regionen. Turkiet
och Egypten anses vara två strategiskt viktiga länder i Mellanöstern- och Nordafrikaregionen.
Fokus i uppsatsen är att undersöka demokratiseringsprocessen i respektive land. Den centrala
delen i undersökningen är att studera orsaken till Egyptens misslyckade demokratisering och
Turkiets lyckade demokratisering. Tidsperiodens fokus är 1998-2008. Empirin i studien består
av rapporter från europeiska kommissionen, det amerikanska utvecklingsdepartementet,
International Crisis Group och sekundärt material om demokratiseringsområdet. Utförligt
urval av insamlat material samt källkritik hittas i uppsatsens metodavsnitt.
Begreppet demokratisering är komplext och viktigt i undersökningen. Med detta som
bakgrund har operationalisering av det teoretiska begreppet gjorts utifrån Linz & Stepans ”the
only game in town”. Uppsatsens teoretiska ramverk är på grund av undersökningens
komplicerade forskningsområde uppdelade i två delar. Den första delen berör
demokratisering, där har Linz & Stepans forskning om demokratisk transition och
konsolidering använts. Den andra delen berör uppsatsens analytiska frågor. I denna del har
Niklassons instrument om externa aktörer och dess roll i demokratisk transition i
östeuropeiska länder utnyttjats. En ordentlig diskussion om, och presentation av, studiens
teori och analysverktyg hittas i uppsatsens teoriavsnitt.
24
4.1 Operationalisering
För att undersöka det som avses i studien, det vill säga uppnå god validitet, har en
operationalisering av begreppet demokratisering gjorts. Syftet med operationella indikatorer
är att påvisa hur det aktuella fenomenet i studien skall mätas och därav ett sätt att samla in
relevant empiri. Operationaliseringen har gjorts utifrån Linz & Stepans definition om
demokratisering.
Figur 2.
Demokratisering
1.
En regering kommer till makten som ett direkt resultat av fri och korrekt
folkomröstning.
1. Avgränsning
2.
Den nya regeringen har de facto befogenhet att generera ny politik.
3.
Den verkställande, lagstiftande och dömande makten som genereras av nya
demokratin behöver inte dela makten med andra organ.
25
5. Metod
I det metodologiska avsnittet kommer för- och nackdelar av designvalet att diskuteras samt
presenteras, här framförs även för- och motargument av studiens variabler. Val av material
introduceras samt källkritik och en diskussion om uppsatsens validitet och reliabilitet kommer
att redogöras.
En jämförande design har använts för att inte begränsa valet av material och därmed studera
svåra enheter och multipla variabler (Merriam 2009: 46). Genom detta undersöks
demokratiseringen i respektive land. Användandet av en jämförande studie i forskningen har
tillgängliggjort faktorer som är betydelsefulla för uppsatsens problemställning. Därtill har
metodiken bidragit till att utesluta irrelevant information för uppsatsens frågeställningar.
Genom att använda en jämförande design har också arbetsinsatsen och informationssökandet
minskat och data som uppvisar diskrepans samlats in (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson,
Wägnerud 2004: 110, 111).
Uppsatsens art är en teorikonsumerande studie med syftet att undersöka orsaken till
analysenheternas skilda utveckling i fråga om demokratisering. I en teorikonsumerande studie
står fallen i fokus. Målet har varit att studera två homogena analysenheter som är helt lika
varandra på alla sätt förutom den förklaringsfaktor som ämnar besvara uppsatsens
frågeställningar. Jämförande studier kan med hjälp av mest lika - design framhäva faktorer
som antingen är ”allt annat lika” (Mest lika - design) eller ”allt annat olika” (Mest olika design) (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson, Wägnerud 2004: 110). Kritik mot denna design är
svårigheten att hitta två helt matchande par. Det finns alltid andra relevanta faktorer som
skiljer sig åt mellan enheterna. I den här forskningen är modellen mest lika – design, trots den
ovan nämnda kritiken, lämpligast att applicera på analysenheterna.
Det finns även andra modeller som kan tillämpas för att undersöka samma
forskningsproblematik. Ett exempel kan vara en enskild fallstudieanalys. Låt oss tänka en
fiktiv slutsats baserad på ovan nämnda analysmodell. Här skulle utfallet bli orsak till lyckat
alternativt misslyckad demokratisering i en av analysenheterna. Studien skulle därmed
utesluta det huvudsakliga fenomenet, det vill säga den grundläggande orsaken till varför vissa
länder i Mellanöstern- och Nordafrikaregionen misslyckas med demokratisering medan andra
lyckas. Idén bakom uppsatsens metodologiska urval är att studera fenomen som inte
26
vanligtvis är förekommande ((Esaiasson, Gilljam, Oscarsson, Wägnerud 2004: 110-111).
Författaren anser att en diskussion om uppsatsens forskningsfrågor måste föras. Eftersom
frågorna har en värdeladdad utformning har jag i denna studie baserat misslyckad/lyckad
demokratisering utifrån Linz & Stepans operationalisering av begreppet, vilket framgår i
avsnitt Avgränsning. Viktigt att notera är att denna jämförelse, det vill säga lyckad/misslyckad
demokratisering i respektive land, är en jämförelse mellan två specifika länder, Turkiet och
Egypten.
5.1 Möjliga oberoende variabler för undersökningen
I detta avsnitt presenteras för- och mot argument av valet av studiens variabler. Variablerna
som introduceras i avsnittet beskriver förändringen i egenskaper hos analysenheterna, som
kan förklara variationen i det beroende variabeln, demokratisering (Esaiasson, Gilljam,
Oscarsson, Wägnerud 2004: 52-53). Författarens val att studera vissa variabler och avfärda
andra grundar sig på studier som presenterats i tidigare forskning. Därtill menar författaren att
de variabler som avfärdats för denna studie kan vara relevanta i andra
forskningssammanhang.
Tehranian hävdar i sin artikel Disenchanted worlds: Secularization and Modernization in the
Middle East att kolonialismens effekt på Mellanöstern- och Nordafrikaregionen varit negativ.
Fenomenet ledde till sekularisering och islamisering. Ur ett ekonomiskt perspektiv resulterade
detta i att urbaniseringen och industrialiseringen i länderna stärktes, demokratisering var inte
längre ett prioriterat område. Enligt Tehranian var kolonialismen och det internationella stödet
för auktoritära regimer orsaken till demokratins svaga ställning i regionen. Brownlee,
Rutherford och Cook delar Tehranians åsikt om vikten av externt inflytande. Det amerikanska
bidraget till Egypten är ett bevis på att USA kan påverka landets politiska utveckling. Och
europeiska unionens bestämmande roll i frågan om ett Turkiskt medlemskap framvisar att
externa aktörers inflytande samt deras roll i utvecklingen av demokrati har varit och förblir
viktig. Därmed ämnas variabeln extern påverkan undersökas i studien.
Stateness är ett problem som diskuteras av Mclaren, Linz & Stepan och Tehranian.
Problematiken uppstår när flera samhällsgrupper finner det svårt att identifiera sig med staten
eller den nya samhällstrukturen. Islamisterna upplever detta i Egypten och den kurdiska
befolkningen erfar detta i Turkiet. Mclaren hävdar att denna problematik inte behöver vara ett
27
hinder för demokratisering. Italien och Spanien har liksom Egypten och Turkiet ett stateness
problem. Trots detta har de lyckats etablera en konsoliderad demokrati. Till följd av detta
avfärdas variabeln stateness.
Mclaren har undersökt tidigare erfarenheter av ett demokratiskt misslyckande i Italien,
Spanien och Turkiet. Hon påstår att Italien och Spanien upplevt ett demokratiskt
misslyckande och därmed kunnat hantera transitionen bättre än Turkiet. Varken Egypten eller
Turkiet har upplevt ett demokratiskt misslyckande och därav saknar den erfarenheten.
Egypten har aldrig upplevt eller genomgått något regeringsskifte med undantag av naturlig
död som fick president Nasser att lämna presidentposten, och mordet på Sadat som öppnade
vägen för Mubarak. Likaså har den turkiska eliten och befolkningen aldrig fått uppleva ett
demokratiskt misslyckande, och därför avfärdas denna variabel.
Ekonomisk utveckling spelar en viktig roll i frågan om demokrati. En stark ekonomisk
institution stärker och utvecklar demokratin. Flera orsaker ligger bakom argumentet. En stabil
socioekonomisk bas bidrar till ett bättre informationsflöde, mindre sociala orättvisor, ett starkt
socialt och ekonomiskt nätverk som oftast leder till ett starkt civilt samhälle. Självklart finns
det alltid motargument. Arabemiraten har en stabil institutionaliserad ekonomi men är inte ett
bra exempel på en demokrati. Mclaren menar att den ekonomiska utvecklingen i Italien och
Spanien började tidigt och därmed kunde fackrörelser utvecklas och ekonomiska institut
etableras. I Turkiet började industrialiseringen senare vilket enligt Mclaren kan ha varit en
hindrande faktor för demokratisk konsolidering. Tehranian hävdar att ekonomisk utveckling i
länder som Turkiet och Egypten hämmat den demokratiska processen. Detta då fokus har
flyttats från att stärka demokratiska instrument till att stimulera ekonomiska institutioner.
Analysenheterna i uppsatsen har haft en stabil ekonomisk tillväxt. Det finns inga särskiljande
faktorer inom det ekonomiska området som påverkat ländernas demokratiseringsprocess. Av
denna anledning avfärdas ekonomisk utveckling som variabel i uppsatsen.
Mclaren och Cook har i sina studier uppmärksammat militärens inflytande i Egyptens och
Turkiets politiska landskap. Mclaren hävdar att militärens makt och inflytande är den främsta
anledningen till att Turkiet misslyckats med sin demokratiska övergång. Cook påstår samma
sak. Han menar att militärens inflytande på politiska institutioner är ett hinder för Turkiets
demokratiska konsolidering. Dock påpekar han att EU har ett stort inflytande på den militära
utvecklingen. Med anledning av tidigare studier angående militärt inflytande kommer denna
28
variabel indirekt att undersökas. Det militära inflytande anses vara ett hinder i båda länder
men avfärdas i denna studie som en primär orsak till demokratisering, och kommer endast
betraktas som en sekundär orsak.
Figur 3.
Oberoende variabel
USA
Beroende variabel
Egypten
Demokratisering
EU
Turkiet
5.2 Material & Källkritik
Som regel är det av betydelse att ha en objektiv inställning till ämnet och undvika oklara och
partiska material som kan manipulera analysen och därmed slutsatsen. En annan kritik som
ofta förs mot studier av detta slag handlar om den begränsade generaliserbarheten. I denna
forskning anses inte detta vara något hinder då en jämförande design bidrar till en ökad yttre
validitet (Merriam 2009: 47, 48). Jag har ständigt under forskningens arbete varit försiktig att
inte inkludera felaktig information och därmed uppmärksammat relevant och objektiv data.
Detta har varit en utmaning i takt med att analysen varit lång vilket ofta kan påverka
forskningsresultatet. Uppsatsens empiri består av primära och sekundära källor.
Primärt material har inhämtats från det amerikanska utvecklingsdepartementets (US aid)
hemsida. Materialet omfattas av budget för räkenskapsåret 09/10 och utvärderingsrapport
angående olika stödprogram. Europakommissionens rapporter om utvärdering av politiska,
ekonomiska och rättsliga reformer i Turkiet avser perioden 1998-2005 samt budgettabell- och
diagram för räkenskapsåren 2007-2012. Därtill har rapport om riktlinjer för civilt samhälle i
29
Turkiet hittats på kommissionens hemsida. Andra primära informationskällor som EUupplysningen har kommit till användning i analysen. Denna källa har riksdagens uppdrag att
ge opartisk information om EU. Även information från US Departement of State har varit en
del av studiens empiri. International Crisis Group är en oberoende organisation som
rapportera om politiska händelser utomlands. Material från denna källa har använts i
undersökningen. Likaså har Steven A. Cooks forskning om militärt inflytande och extern
påverkan i auktoritära regimer varit en del av uppsatsens empiri. Vissa delar av USA: s
utrikespolitiska policy från 2003 har använts som empirimaterial. Svenska
utrikesdepartementets rapport, om mänskliga rättigheter i Egypten utfärdad 2007, bidrog med
information om politiska partier och mänskliga rättigheter. The National Democratic Institute
är en av USA: s största organisationer i Mellanöstern och Nordafrika. Information om
president- och parlamentsvalet 2005 och valet till shurarådet samt kommunalvalet 2008
utnyttjades som analysmaterial. Information om stödorgan som ämnar reformera och bidra
med ekonomiska medel till politiska aktivister i Egypten hittades på Federation of American
Scientists.
Tidigare forskning angående demokratiseringsområdet av Mclaren, Rutherford, Tehranian
med fler, har varit vägledande. Författarna har i sina studier diskuterat väsentliga faktorer
angående demokratiseringen i Mellanöstern- och Nordafrika. Inhämtat material har syftet att
omfatta en stor del av forskningen som handlar om demokratisering i ett större perspektiv och
avgränsas till det väsentliga området i uppsatsen. Jag har också varit noga med att bevara
mångfalden av olika författare, organisationer och skolor i uppsatsen. Detta anser jag har
förstärkt empirin och uppsatsens reliabilitet och validitet. Det finns väldigt mycken
information om demokratiområdet, men relevant information om länderna i fråga har varit
svårt att hitta.
5.3 Validitet och reliabilitet
Vad är validitet och reliabilitet och hur kan forskaren undvika problem i dessa två områden?
Validitet definieras oftast som ”/…/vi undersöker det vi påstår att undersöka” (Esaiasson,
Gilljam, Oscarsson, Wägnerud 2004: 61) men begreppet omfattar fler områden. Definitionen
som har gjorts ovan är resultatvaliditet. Innan vi kan mäta den måste en begreppsvaliditet
fastställas. Begreppsvaliditet är ”/…/överensstämmelse mellan teoretisk definition och
operationell indikator och frånvaro av systematiska fel” (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson,
Wägnerud 2004: 61).
30
Det sistnämnda innebär att studiens valda variabler har operationaliserats. Det måste finnas en
enhetlighet mellan begreppen som skall undersökas och analysverktygen som skall mäta dessa
(Esaiasson, Gilljam, Oscarsson, Wägnerud 2004: 62). En viktig regel som måste beaktas för
att undvika problem med begreppsvaliditet i uppsatsen är att hålla studiens teoretiska
definitioner enhetlig med uppsatsens operationella indikatorer (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson,
Wägnerud 2004: 63). I den här studien har jag valt att använda två olika strategier för att
undvika begreppsvaliditetsproblem. I och med att begreppet demokratisering är komplext, har
det teoretiska begreppet operationaliserats med stöd av Linz & Stepan teoretiska definition av
demokratisering. Detta har förenklat och minskat risken för en sämre begreppsvaliditet. Men
för att noga välja vad som ligger till grund för uppsatsens övergripande problemställning har
jag valt att undersöka två fall med samma oberoende variabel som har operationaliserats till
två aktörer, EU och USA. Även tidigare forskning har varit ett hjälpmedel för att undvika
problemet. Tidigare forskning gällande demokratisering har varit vägledande inför valet av
uppsatsens oberoende variabler. Uppsatsens begreppsvaliditet kan även kritiseras eftersom
valet av variablerna och den teoretiska definitionen har gjorts utifrån tidigare
demokratistudier. Flera studier om demokratiseringen i Mellanöstern och Nordafrika har gjort
att jag minimerat risken att försämra uppsatsens begreppsvaliditet. Sekundära faktorer har
sållats bort och därmed bidragit till en god begreppsvaliditet. Datainsamlingen har inte varit
slumpmässig, utan material har på ett systematiskt sätt inhämtats med hjälp av uppsatsens
teoretiska konstruktion och operationaliseringen av uppsatsens teoretiska begrepp.
Reliabilitet innebär frånvaro av slumpmässiga och osystematiska fel (Esaiasson, Gilljam,
Oscarsson, Wägnerud 2004: 67). Reliabilitet som är otillfredsställande i en forskning orsakas
oftast av slarvfel, missuppfattning etc. Uppsatsens reliabilitet anses vara god eftersom
datainsamlingen varit välplanerad. Här har stressiga situationer undvikits och granskning av
material gjorts. Av säkerhetsskäl har informationen jämförts med andra källor. Därav undvikit
skrivfel, missförstånd och otillförlitliga informationskällor. Materialinsamlingen har varit
ansträngande på grund av studiens forskningsområde. Information om Turkiet och EU har
varit lättillgänglig medan material för Egypten och USA varit svårt att hitta. Detta gäller
primära och sekundära källor. Forskningen är beroende av en balans mellan primära och
sekundära källor och därmed viktigt att undvika ojämnfördelning mellan analysenheternas
empiri. Målet har ständigt varit att få en bra begreppsvaliditet och uppnå en god reliabilitet
och därmed en bra resultatvaliditet.
31
6. Analys
Det empiriska materialet angående demokratiseringen i Egypten och Turkiet introduceras i
detta avsnitt. En systematisk redogörelse för det externa inflytandet presenteras enligt
uppsatsens analysverktyg. Analysen har syftet att ge en bra utgångspunkt för studiens slutsats
och vidare diskussion. Analyspresentationen delas i två kategorier, ”påverkan” och
effektivitet”.
6.1 ”påverkan”
Kategorins syfte är att [1] analysera tidpunkten för externa aktörers agerande på Egypten och
Turkiet. Och [2] redogöra för de politiska och ekonomiska metoder som USA och EU
använder under demokratiseringsprocesserna samt resultatet av deras metoder.
[1]
European Economic Community (EEC) och Turkiet slöt ett avtal 1964 gällande en
överenskommelse om medlemskap. Turkiet kunde dock inte bli en fullvärdig medlem förrän
landet uppfyllt vissa villkor. Militärkuppen 1980 hindrade medlemskapet och EEC fryste alla
förhandlingar med landet. Trots detta uttryckte Europakommissionen att ett samarbete med
Turkiet bör hållas för att landet så småningom skulle närma sig unionen. 1989 preciserades
kraven och 1993 fastställdes dessa i Köpenhamn (www.ec.europa.eu).
(”The Copenhagen European Council in June 1993 decided on a number of “political”
criteria for accession, namely that “membership requires that the candidate country has
achieved stability of institutions guaranteeing democracy, the rule of law, human rights and
respect for and protection of minorities”)
(www.ec.europa.eu)
1.
(”Stabila institutioner som garanterar demokrati, rättssäkerhet, mänskliga
rättigheter samt respekt för och skydd av minoriteter. Detta brukar kallas det politiska
kriteriet.
2.
En fungerande marknadsekonomi med förmåga att hantera konkurrenstrycket och
marknadskrafterna inom unionen. Detta brukar kallas det ekonomiska kriteriet.
32
3.
Förmåga att ta på sig de skyldigheter som följer av medlemskapet inklusive en
anslutning till målen med den politiska, ekonomiska och monetära unionen. Detta brukar
omtalas som det administrativa kriteriet, eller kriteriet om antagandet av den så kallade
acquis communautaire (det gemensamma regelverket”)
(www.eu-upplysningen.se)
EEC: s ekonomiska och politiska bevakning i Turkiet uppstod när militären drog sig tillbaka
efter kuppen 1960. Redan under 40-talet infördes flerpartisystem i landet och under 1950-talet
utökades även press och yttrandefriheter (Özbudun 2008: 5, 6). EEC agerade efter den
auktoritära regimens upplösning och under uppkomsten av en demokratisk institution.
(”For three decades, the United States and Egypt have collaborated closely on economic
development and regional stability. Coordination on the Middle East peace process, interest
in a strong and open Egyptian economy, and cooperation in countering terrorism are pillars
of the two nations' relationship. USAID assistance has totaled $28 billion since 1975. Current
programs focus on trade and investment; utilities; education; healthier, planned families;
natural resources; and democracy”)
(www.usaid.gov)
USA har haft en politisk och ekonomisk relation till Egypten sedan 1970-talet. Förhållandet
mellan länderna har främst handlat om ekonomiska intressen men också regional stabilitet.
1970 avled Nasser och Sadat valdes som president av parlamentet. Egypten har haft
parlamentsval sedan 1956, dock i begränsad form. Parlamentsvalet 1971 ansågs vara
demokratiskt i jämförelse med tidigare val (Brown 2002: 80, 81). Relationen mellan länderna
uppstod efter att monarkin störtats och under processen av demokratisk institution.
[2]
Av Europakommissionens första rapport från 1998 framgår att landet går i rätt riktning och
demokratin har stärkts. Den lagstiftande församlingen i Turkiet har ändrat lagen om
rösträttsålder, den har sänkts från 21 till 18 år. Möjligheten för alla turkiska medborgare att ha
rätt att rösta har diskuterats men ingen lagändring har trätt i kraft. Åldern för medlemskap i
politiska partier har sänkts till 18 år. Generella lagändringar angående politiska partier har inte
33
förverkligats. Ett problem som tillkännagavs i kommissionens rapport handlar om
maktbefogenheter som chefen för generalstaben förfogar över. Det framgår att denne under
två situationer tagit beslut om militärt ingripande mot det kurdiska arbetar partiet (PKK) utan
regeringens godkännande. Kommissionen kritiserar också det turkiska rättssystemet. Personer
som begår terroristbrott eller annat brott som strider mot republikens integritet, döms i statens
säkerhetsdomstolar. Kommissionen ifrågasätter även domstolarnas tillvägagångssätt när det
gäller de anklagades rättigheter (www.ec.europa.eu Europakommissionens rapport 1998).
Av rapporten från 2002 framgår att en kommitté för mänskliga rättigheter har inrättats.
Kommitténs arbetsuppgifter handlar bland annat om att besöka fängelser, barnhem och olika
organisationer i flera städer. Enligt tidigare rapporter kritiserades rättsväsendet i Turkiet. Nu
medger kommissionen att landets rättsystem har förbättrats. En civillag som omfattar
jämlikhet och skydd av minderåringar har införts. Statens säkerhetsdomstolar har fått strikta
ramar att agera inom, vilket har lett till att allt annat förutom militära brottsärenden hamnat
utanför dessa domstolar. Den åtalade har nu rätt till försvarsadvokat. Även landets högsta
domstol har under 2002 arbetat för ett reformpaket som handlar om yttrandefrihet. Under
2004 har det turkiska parlamentet aktivt arbetat för politiska och ekonomiska reformer och
ansträngningar har gjorts för att uppnå EU standard. Flera lagar som är anpassade efter
Köpenhamns kriterier har antagits. Totalt har den lagstiftande församlingen antagit 261 nya
lagar. Även regeringen har aktivt arbetat för politiska och ekonomiska reformer för att möta
Köpenhamns kriterier enligt rapport från 2004. Samma år antog parlamentet ett
konstitutionellt tillägg som tillåter revisionsdomstolen att på begäran av parlamentets
talesman att granska militärens utgifter. Generalchefen har mist sin befogenhet att utse
medlemmar till landets högre utbildningsstyrelse. Rapporten visar att Turkiet tagit viktiga steg
för att reformera och stärka de civila myndigheternas makt och befogenhet över militären.
Dock uttrycker kommissionen att det finns andra brister i samhällsinstitutionerna
(www.ec.europa.eu Europakommissonens rapport 2003 och 2004).
Av rapporterna framgår tydligt att kommissionens hårda kritik i kombination med politisk
vilja och tydliga villkor, bidragit till flera stora förändringar i det turkiska rättsväsendet. Även
Steven A. Cook hävdar i boken Ruling but not gorverning att Turkiets demokratiska framsteg
beror främst på ett medlemskap i EU. Han menar att landet har lyckats vända politisk kurs till
en demokratisk riktning. Han hävdar att EU: s tydliga politiska mål kombinerat med politisk
34
och ekonomisk stimulans bidragit till ändringarna i den politiska riktningen (Cook 2007:
146).
Det amerikanska utvecklingsdepartementets (USaid) mål vid ekonomiskt och politiskt bistånd
till länder i behov är (/…/U.S. foreign assistance has always had the twofold purpose of
furthering America's foreign policy interests in expanding democracy and free markets while
improving the lives of the citizens of the developing world. Spending less than one-half of 1
percent of the federal budget, USAID works around the world to achieve these goals.”)
(www.usaid.gov)
I det specifika fallet, Egypten, saknas en tydlig avgränsning för villkor som landet måste
uppfylla för att fortsätta erhålla ekonomisk och politisk hjälp från USA. USaid presenterade
2004 en granskningsrapport om de stödprogram som erbjudits Egypten under en tidsperiod
om 9 år (2000-2009). Rapporten syftar till att uppdatera och granska programmens strategiska
ramar. Enligt USaid kommer de demokratiska programmen att prioriteras högre än tidigare
(www.usaid.org) . Programmens expansion av demokratiområdet innefattar:
(”/…/ judicial reform for criminal courts, as well as civil courts; legal education and
activities to increase access to justice for women and disadvantaged groups; expanded efforts
to support grassroot organizations while promoting linkages between the citizen
and the state, while increasing transparency and accountability; political process support;
and expanded media training”)
(http://pdf.usaid.gov/pdf_docs/PDACA516.pdf).
Till skillnad från kommissionens rapporter om den demokratiska utvecklingen i Turkiet,
saknar USaid: s rapport en tydlig kritik mot Egyptens regering vad gäller insatser för den
demokratiska utvecklingen. Därtill saknas konkreta förslag som måste vidtas av den egyptiska
regeringen för att säkerställa demokratiska processer och därmed stärka demokratin. EU: s
startegiska plan är att påverka den turkiska regeringen för att ändra tidigare normer genom att
tydligt granska och bevaka nya reformer. Därmed kan EU använda relevanta politiska och
ekonomiska medel för att hjälpa den turkiska regeringens demokratiska utveckling. USA
väljer att bistå Egypten med ekonomiskt bistånd för att stärka demokratiseringen i landet. Den
35
egyptiska regeringen behöver inte uppfylla några demokratiska villkor för att säkerställa de
ekonomiska medel som årligen utbetalas av USaid.
[3]
Tabell 1.
($ in
thousan
ds)
Egypten
FY 2008
Actual
FY 2009
Estimate
FY 2009
Total
FY 2010
Request
Economic
support
fund
Foreign
Military
Financing
Internation
al Military
Education
and
Training
Internation
al
Narcotics
Control
and Law
Enforceme
nt
Nonprolifer
ation,
Antiterroris
m,
Demining
and
Related
Programs
411,639
200,000
200,000
250,000
1,289,470
1,300,000
1,300,000
1,300,000
1,237
1,300
1,300
1,400
1,984
2,000
2,000
1,000
895
1,100
51,100
2,800
Total
1,705,225
1,504,400
1,554,400
1,555,200
Rule of
Law and
Human
Rights
Good
Governan
ce
Civil
Society
18,050
12,200
12,200
8,000
5,000
2,500
2,500
5,000
31,750
7,300
7,300
7,000
Total
54,800
22,000
22,000
20,000
(www.usaid.gov/policy/budget/cbj2010/2010_CBJ_Book_2.pdf)
36
USaid avsätter mer än 1,5 miljarder dollar för att stärka de ekonomiska och militära
mekanismerna i Egypten och 22 miljoner dollar ämnar stärka demokratiska instrument.
Ekonomiska och militära organ får mer ekonomiskt stöd än de demokratiska institutionerna.
Enligt Cook har USA: s demokratiseringspolicy fokuserat allt för mycket på ekonomiska
faktorer. Detta med bakgrund till att väletablerade ekonomiska institutioner leder till politisk
utveckling. Cook menar att ekonomisk utveckling står i relation till demokrati men inte är en
grundorsak till demokrati. Författaren hävdar att nya företag, som uppstår under landets
ekonomiska utveckling, inte ställer krav på regimen gällande demokratisering och därmed
leder inte ekonomisk liberalisering till ökad politisk frihet (Cook 2007: 142-143).
International Crisis Group rapporterar den 4 oktober 2005 om det politiska läget i Egypten.
Organisationen ber USA uppmärksamma problemen i det egyptiska parlamentet samt
uppmuntra den egyptiska regeringen att tillåta landets rättsystem fungera som ett oberoende
organ. Dessutom behövs tydliga krav för att stabilisera det politiska systemet
(www.crisesgroup.org).
Europeiska unionen bistår Turkiet med ekonomiskt stöd för att stärka och utveckla en
demokratisk övergång och institutionsuppbyggnad. Över 700 miljoner euro har avsatts under
en tidsperiod om 3 år för detta område. Stödprogrammen ämnar stödja landet så att de
politiska kriterierna som fastställdes i Köpenhamn 1993 kan uppfyllas. Detta område
innefattar utveckling av landets institutioner, det vill säga att anpassa och främja EU:s regler
och värderingar. Därtill reformera rättsväsendet och stärka de mänskliga rättigheterna i landet.
(www.ec.europa.eu).
Graf 4..
Källa: www.ec.europa.eu
37
Tabell 2.
Källa: www.ec.europa.eu
€ million
Transition Assistance and Institution
Building
07
09
10
11
12
256,1
233,2
211,3
230,6
250,9
2,0
2,8
9,3
9,5
9,7
9,9
167,5
173,8
182,7
238,1
291,4
350,8
Human Resources Development
50,2
52,9
55,6
63,4
77,6
89,9
Rural Development
20,7
53,0
85,5
131,3
172,5
197,8
497,2
538,7
566,4
653,7
781,9
899,5
Cross-border Co-operation
Regional Development
TOTAL
256,7
08
Efter 11:e septemberdådet ansåg Bushregeringen att tydligare mål vad gäller nationellt
intresse för frihet och säkerhet på det internationella planet måste fastställas och därmed
måste en ny biståndspolitisk policy upprättas. Av det färdigställda dokumentet framgår:
(“/…/the United States should use its voice, vote, and full influence within the World Bank
and other multilateral development banks to terminate development assistance to bad
governments and to focus on countries with reasonably good governance. The principles of
U.S. foreign policy should extend into international development—meaning that
international financial institutions should stop financing grossly corrupt, wasteful, and
oppressive governments. Considerable progress has been made on this front over the
past decade, and the United States should continue to press for greater accountability
38
and logic in international lending. The United States must work closer with other bilateral
donors to coordinate pressure on bad, recalcitrant governments. Reductions in U.S.
assistance will not do much to change the behavior of political leaders if their governments
continue to receive significant aid from other donors. Leaders will be most likely to change if
they perceive a consistent message from international donors”)
(www.usaid.gov)
Tabellerna 1 och 2 visar vilka medel som USA och EU använder för att påverka
demokratiseringsprocessen i respektive land. Största delen av USA: s ekonomiska bistånd går
till militära och ekonomiska ändamål. Medan EU: s ekonomiska bidrag avser hjälpa Turkiet
med att bland annat uppfylla villkoren för ett medlemskap. Svenska utrikesdepartementet
rapporterar 2007 om det politiska läget i Egypten. Flera av Muslimska Brödraskapets
medlemmar har frihetsberövats och blivit förföljda av regimen. Islamistiska grupper är under
bevakning och vissa medlemmar arresteras med hänvisning till ”fara för landets säkerhet”.
MB: s medlemmar som arresterades under 2007 skall pröva sina ärenden i militärdomstolar
istället för civila domstolar (www.manskligarattigheter.gov.se)
USA har enligt tabell 1 ökat Egyptens militära bistånd trots att landet fortfarande
underminerar politiska friheter. Därav prioriterar USaids biståndspolitiska policy regional
stabilitet och ekonomiska intressen före demokratisk utveckling.
6.2 ”Effektivitet”
Kategorin avser analysera det externa inflytandets påverkan i ländernas
demokratiseringsprocess. Här presenteras [3] de grupper eller aktörer (statlig och privat) som
har påverkats av EU och USA under respektive lands demokratiseringsprocess. Därtill
presenteras resultatet av denna påverkan.
Europeiska unionen har sedan 1998 rapporterat om de politiska, ekonomiska och rättsliga
utvecklingarna i Turkiet. Kommissionen har fungerat som en hjälpande aktör i landets
demokratiska process. Förutom detta har EU: s medlemsländer aktivt arbetat med olika
myndigheter i Turkiet för att stärka det civila samhället och öka den bilaterala relationen.
39
Enligt kommissionens rapport från 2002 framgår det att landets högsta domstol har
tillkännagivit att alla domstolar skall tillämpa och utgå från den europeiska konventionen om
mänskliga rättigheter (ECHR) www.ec.europa.eu) vilket är ett steg i rätt riktning.
Flera EU- parlamentariker övervakade parlamentsvalet 2002. Även Office for democratic
institutions (ODIHR) övervakade valprocessen och uttryckte att valet varit korrekt och
demokratiskt (www.ec.europa.eu).
Juni 2005 upprättade kommissionen riktlinjer för EU: s medlemstater, för att stärka relationen
med Turkiet, gällande det civila samhället. Staterna i EU har genom samarbeten med olika
utbildningsinstitut inrättat stipendier. Därtill har förhållandet mellan olika medier stärkts.
Medlemsländerna och turkiska myndigheter har tillsammans med frivilligorganisationer aktivt
arbetat med att integrera turkiska samfund i EU. Kontakter mellan olika politiska partier och
parlamentariker har också varit en del av kommissionens riktlinjer för att integrera landets
civila samhälle i unionen. Även den EU-turkiska relationen mellan parlamenten har fungerat
som en viktig plattform för fortsatt dialog med landet. Europeiska ekonomiska kommittén har
aktivt upprättat förbindelser med Turkiet för att främja samarbetet mellan olika ekonomiska
och sociala grupper på båda sidor (www.ec.europa.eu).
EU arbetar aktivt på flera nivåer för att stödja Turkiet med att uppfylla
Köpenhamnskriterierna. EU medverkar i demokratiseringsprocessen genom
Europakommissionen, EEC, medlemsländer, Europaparlamentet och olika ekonomiska
kommittéer.
EU: s sätt att påverka statliga och privata aktörer resulterade 2005 i att turkiska parlamentet
godkände 166 nya lagar samt påbörjade arbetet med nya politiska reformer. Dessutom har
flera partier bildats av medlemmar från Justice and Development Party (AKP) och Republican
People´s Party (CHP). En kommitté har bildats för att förbättra kvinnors - och barns
rättigheter. Under 2005 har lagändringar gällande decentralisering av statsmakten antagits av
parlamentet. Regeringen har aktivt arbetat med att stärka det civila samhället tillsammans med
frivilligorganisationer. Även civila myndigheters makt och befogenhet gentemot de militära
institutionerna har stärkts. Nationella säkerhetsrådets (NSC) makt har minskat. Rådets
generalsekreterare har inte längre vetorätt och antalet tjänstemän i rådet har minskat. Lagen
som ger parlamentet rätt att kontrollerar militärens och försvarets budget trädde i kraft i
januari 2005. Militärens extrabudget kommer att avskaffas under 2007.
40
Samtidigt uttrycker Europakommissionen att Turkiet måste fortsätta att förbättra de civila
myndigheternas position inom de militära institutionerna. Dessa reformer har lett till att media
uppmärksammat situationen och intresset bland medborgarna har ökat. Turkiet måste även se
över militärens interna servicelag, som ger försvaret rätt att agera i syfte till att skydda den
nationella integriteten, tillägger kommissionen i rapporten från 2005. Det turkiska
rättsväsendet har stärkts ytterligare. Strafflagen har reformerats och lagar angående
yttrandefriheter har anpassats efter andra EU länder (www.ec.europa.eu
Europakommissionens rapport 2005).
USA stödjer Egyptens demokratiseringsprocess via ekonomiska och politiska kanaler. USaid
ämnar stödja landet ekonomiskt med hjälp av statliga- och ickestatliga organisationer samt
genom att upprätta olika stödprogram. US departement of State avser att: (” Advance freedom
for the benefit of the American people and the international community by helping to build
and sustain a more democratic, secure, and prosperous world composed of well-governed
states that respond to the needs of their people, reduce widespread poverty, and act
responsibly within the international system “ ) (www.state.gov).
The Middle East partnership initiative (MEPI) och The Broader Middle East and North Africa
Initiative (BMENA) är två andra stödkanaler som USA använder för att påverka bland annat
demokratiseringen i Egypten. Den förstnämnda utfärdar ekonomiskt bidrag till
frivilligorganisationer för att stötta politiska aktivister och mänskliga rättighetsorganisationer.
BMENA är ett multilateralt initiativ bland G-8-länderna och ämnar främja demokrati och
reformera arabiska länder i Mellanöstern och Nordafrikaregionen (www.fas.org).
The National Democratic Intitute (NDI), är en av USA: s ledande organisationer, som arbetar
med demokratifrågor i Mellanöstern. De rapporterar att parlamentsvalet 2005 var ett av de
mest konkurrenskraftiga valen i Egyptens parlamentariska historia. Oppositionsgruppen
Muslimska Brödraskapet lyckades säkra 1/5 av underhusets platser. Dock höll inte trenden i
sig, då valet för shurarådet 2007 och kommunalvalet 2008 var begränsade och mindre fria. I
kommunalvalet 2008 säkrade det regerande partiet NDP 50 000 platser innan valsedlarna
hade räknats (www.ndi.org)
International Crisis Group rapporterar 4 oktober 2005 om lagändring gällande politiska
partier. För att kunna bilda ett politiskt parti måste det stödjas genom 1000 underskrifter från
41
minst 10 av de 26 provinser som finns i landet. Tidigare behövdes 50 underskrifter.
Lagändringen förbjöd politiska partier att motta ekonomiskt stöd från utländska aktörer och
även ökade PPC:s inflytande över nya och existerande partier. Kommittén har befogenhet att
frysa partiers aktiviteter om (i) partiet eller ledande partimedlem ändrar tidigare fastställd
politisk inriktning (ii), eller om det anses ligga i nationens intresse att stoppa partiets
aktiviteter. Ett annat problem som organisationen uppmärksammar i rapporten är kommitténs
medlemmar. PPC:s ordförande är generalsekreterare i NDP som är landets dominerande parti
och tillhör presidenten. Revidering av lagen Politiska rättigheter straffbelägger journalister
och partimedlemmar som mottar utländskt bistånd. Därtill är det förbjudet att föra
valkampanjer i offentliga byggnader. International Crisis Group hävdar att presidentens
intentioner om politiska reformera för att skapa en balans mellan verkställande och
lagstiftande makten inte är äkta (www.crisisgroup.org).
International Crisis Group menar vidare att Egyptens partisystem varken speglar ett pluralism
eller demokrati. Den verkställande makten kan via PPC och andra administrativa mekanismer
säkerställa att existerande partier konkurrar med varandra och därmed utesluts nya partier.
Grundaren till det opositionella partiet Kifaya bekräftar detta på en intervju med International
Crisis group: (”The regime has been controlling the opposition parties for the last twenty
years. Most parties accept this—they are not really in opposition. So the opposition is
developing outside the parties--- notably Kifaya”)
(www.crisisgroup.org)
I rapporten vill organisationen uppmärksamma tre förändringar. Dessa är nodvändiga för att
stärka det politiska systemet i Egypten. [1] avskaffa PPC, [2] ändra det lokala valsystemet för
att garantera konkurrans och politiska friheter och [3] låta legala politiska partier få
ekonomiskt, tekniskt och politiskt bistånd utan att riskera fängelsestraff
(www.crisisgroup.org)
Organisationernas redogörelse för det politiska klimatet i Egypten påvisar att konsekvensen
av en odemokratisk politik i kombination med ekonomiskt bistånd utan tydliga krav blir
ineffektivitet. Detta kan bli en farlig utgång för de demokratiska krafterna i landet. USA: s
militära bistånd till Egypten stärker militärens position och därmed det odemokratiska
systemet.
42
7. Slutsats
I ovanstående avsnitt behandlades de externa aktörernas inflytande i
demokratiseringsprocessen. Därtill presenterades empiri om Turkiets och Egyptens
demokratiseringsutveckling. I detta avsnitt presenteras resultatet av studiens empiriska analys
och forskningens två frågor.
Utgångspunkten i studien har varit att undersöka orsaken till lyckad respektive misslyckad
demokratisering i Turkiet och Egypten. För att redovisa resultatet på ett så konkret sätt som
möjligt presenteras resultatet av den empiriska analysen för respektive land separat.
Orsaken till Turkiets lyckade demokratisering är den europeiska unionen. EU har under flera
decennier haft ett nära ekonomiskt samarbete med Turkiet, dock inte utan förbehåll.
Fastställandet av villkoren 1993 ställde större krav på potentiella medlemsländer.
Europakommissionens utvärderingsarbete började 1998 och avsåg att följa upp Turkiets
demokratiseringsprocess genom att granska de åtgärder som vidtogs för att landet skulle
uppfylla Köpenhamnsvillkoren. Även andra ekonomiska och politiska medel stödde den
turkiska processen vad gäller uppfyllandet av villkoren. Av Europakommissionens
granskningsrapporter framgår att tydliga krav kombinerat med kritik samt politiska och
ekonomiska incitament, och för att inte glömma ekonomiska kommittéer, givit positiva
resultat vad gäller Turkiets framgång under denna process. Värt att nämna är att den turkiska
resan stött på motgångar, där de också fått kritik, bland annat gällande militärens inflytande
över civila institutioner. Med det sagt har Turkiets demokratisering berott på den europeiska
unionens inflytande vad gäller ett medlemskap. Därav är anledningen till Turkiets lyckade
demokratisering EU:s inflytande.
USA:s ekonomiska bistånd till Egypten började för mer än tre decennier sedan. Under denna
samarbetsperiod har över 28 miljarder dollar betalats ut till Egypten. Av USaids budget för
räkenskapsåret 09/10 framgår att över 1,5 miljarder dollar ämnas till största del stödja militära
organ men också ekonomiska instrument. 22 miljoner dollar avses stödja demokratiska
mekanismer i Egypten, trots att USaids granskningsrapport 2004 redogör för att prioritera den
demokratiska utvecklingen och därmed stärka den. Rapporterna från The National Democratic
Institute och International Crisis Group visar att det ekonomiska stödet, utan tydliga krav, inte
gett förväntat resultat. Rapporterna som dessa två organisationer sammanställt visar att
43
politiska friheter fortfarande är begränsade i landet och därmed odemokratiska. Som det har
citerats från en oppositionsledare har den egyptiska regimen kontrollerat existerande
oppositionella partier de senaste tjugo åren. Mubaraks intentioner att reformera landets
politiska system till ett mer demokratiskt sådant var inte äkta. Det partipolitiska systemet
ändrades så att PPC kontrollerar och innehar inflytande över nya och existerande partier.
Även presidentens mål att skapa en demokratisk balans mellan verkställande, lagstiftande och
dömande makten har misslyckats. Presidentens parti och det dominerande partiet i det
politiska systemet, NDP, har medlemmar i bland annat PPC som avgör vilka partier som får
fortsätta sitt arbete med politiska aktiviteter och som inte skadar nationens intresse. Detta
visar att det politiska systemet inte är balanserat mellan de tre makterna, utan domineras av
presidenten och NDP. Det svenska utrikesdepartementet rapporterade 2007 om politiska
friheter och mänskliga rättigheter i Egypten. Där framgår att medlemmar från det
oppositionella partiet Muslimska Brödraskapet har fängslats och förföljts. Detta visar att
politiska friheter i landet är begränsade. Det amerikanska biståndet till Egypten kan påverka
landets demokratisering om tydliga krav, i kombination med rätt politiska och ekonomiska
incitament, ställs på den egyptiska regimen. Med detta sagt har det amerikanska inflytandet,
utan förbehåll, på Egyptens regering och ett stort ekonomiskt stöd till militära institutioner
varit orsaken till Egyptens misslyckade demokratisering.
44
8. Vidare diskussion
I detta avsnitt presenteras författarens egna tankar om förslag på vidare forskning inom det
specifika området.
Som det nämns i tidigare avsnitt har studiens avsikt varit att undersöka orsakerna till lyckad
respektive misslyckad demokratisering i Turkiet och Egypten. I tidigare forskning har
forskare diskutera om andra faktorer som påverkat demokratin i Mellanösterregionen. Steven
A. Cook undersökte militärens inflytande i Turkiet, Egypten och Algeriet. Mclaren diskuterar
faktorer som stateness, militärens inflytande, ekonomisk utveckling och ekonomiska kriser
etc. som möjliga orsaker till Turkiets misslyckade demokratiska konsolidering och Italiens
och Spaniens lyckade demokrati. En annan författare, Tehranian, lyfter fram kolonialismens
påverkan, de olika politiska gruppernas maktkamp i regionen och imperialismen – en annan
form av kolonialism. Han hävdar att kolonialismen och industrialismen hämmade den
demokratiska utvecklingen i Mellanöstern. Därtill att politiska maktkamper mellan olika
grupper i koloniala länder ledde till revolutionerna i Egypten, Iran och Osmanska riket. Han
diskuterar vidare om den gudomliga makten och den materiella makten. Till skillnad från väst
är makten mellan moské och stat enhetlig i Mellanöstern.
Avslutningsvis föreslår författaren ett antal forskningsområden vad gäller demokrati. Ett
intressant forskningsområde skulle kunna vara att undersöka om en ökad levnadsstandard
förändrar synen på demokrati i ett odemokratiskt samhälle. Och vad krävs för att
odemokratiska länder med stark ekonomi ska kunna demokratiseras?
Under tiden som författaren studerat forskningsfenomenet demokratisering i Egypten och
Turkiet har det politiska läget i flertalet länder i regionen förändrats. Under 2011 har bland
annat Egyptens befolkning uttryckt ett krav på större politiska friheter och ett starkare
demokratiskt system, vilket har lett till att Mubaraks regim fallit. Den politiska förändringen
som sker i regionen idag hade sitt epicentrum i Tunisien vilket förmodligen bidrog till en
dominoeffekt där krav på större politiska friheter även började uttryckas i andra länder.
Författaren anser att ett intressant forskningsområde skulle vara att studera externa aktörers
inflytande i och efter dessa politiska revolutioner. Värt att nämna är att författaren ser denna
utveckling som något positivt och ett steg i rätt rikting, och hoppas att demokratin får ett
starkt fäste i denna del av världen.
45
Käll- och litteraturförteckning
Facklitteratur
Baaklini Abdo, Denoeux Guilain och Springborg Robert (1999) ” Egypt”, (ed) Legislative
politics in the arab world. USA, Colorado: Lynne Rienner Publisher, Inc
Brown, Nathan J (2002) ”Republican Constitutions”, ”Judical Review in Arab Constitutional
Systems” (ed) Constitutions in a nonconstitutional world: Arab basic laws and the prospects
for accountable goverment. New York: State University of New York Press, Albany
Brownlee, Jason (2003) “The decline of pluralism in Mubarak´s Egypt”, i Larry Diamond,
Marc F. Plattner and Daniel Brumberg (ed) Islam and Democracy in Middle East. Baltimore:
The Johns Hopkins University Press
Carkoglu Ali, Hale William (2008) ”The politics of constitution making”, i Özbudun, Ergun
(ed) The politics of modern Turkey. UK, Oxon: Routledge
Cook, Steven (2007) (ed) Ruling but not governing: The military and political development in
Egypt, Algeria and Turkey. USA: The John Hopkins University Press
Esaiasson Peter, Gilljam Mikael, Oscarsson Henrik, Wägnerud Lena (2004) (red)
Metodpraktikan. Stockholm: Nordstedts juridik AB
Freedman, Amy. L (2006) “Did elections of 1997 signify genuine change or further
democratization?”, (ed) Political change and consolidation: democracy´s rocky road in
Thailand, Indonesia, South Korea, and Malaysia. England: Palgrave Macmillan
Gill, Graeme (2000) “Elites and Transition”, (ed) The Dynamics of Democratization. London:
Macmillan Press LTD
Grugel, Jean (1999) (ed) Democracy without Borders: Transnationalisation and
Conditionality in New Democracies. London: Routledge
Hadenius, Axel (2006) ”Vad demokrati är”, ”Varför demokrati?”, (red) Demokrati en
46
jämförande analys. Malmö: Axel Hadenius och Liber AB
Inglehart, Ronald (2003) ”Do Islamic Orientations Influence Attitudes Toward Democracy in
the Arab World? Evidence From Egypt, Jordan, Morocco, and Algeria” Tessler, Mark,
”Religious Paries and Politics in Pakistan” Tanwir, Faooq, ”Muslims and Democracy: An
Empirical Critique of Fukuyama´s Culturalist Approach” Al- Barizat, Fares (ed) Islam,
Gender, Culture, and Democracy. Canada, Willodale: de Sitter Publications
Linz, J Juan, Stepan Alfred (1996) (ed) Problems of democratic transition and consolidation.
USA, Baltimore: The Johns Hopkins University press
Mclaren, M Lauren (2008) (ed) Constructing democracy in Southern Europé. UK, Oxon:
Routledge
Merriam, B Sharan (2009) (red) Fallstudien som forskningsmetod. Sverige, Malmö:
Holmbergs
Pridham, Geoffrey and Vanhanen, Tatu (1994) “The Soviet Unionen and Eastern Europé,
1988-9; interactions between domestic change and foreign policy” Niklasson, Tomas (ed)
Democratization in Eastern Europe: domestic and international perspectives. London:
Routledge
Owen, Roger (2004) ”The end of empires: the emergence of the modern Middle Eastern
states” (3rd ed) State, Power and Politics in the Making of the Modern Middle East. Oxon:
Routledge
Potter David, Goldblatt David, Kiloh Margaret, Lewis Paul (1997) ”What is being
explainded? Some democratization terminology, ”Three theoretical approaches” (ed)
Democratization. Cambridge: Polity Press
Rutherford, K Bruce (2008) (ed) Egypt after Mubarak. UK, Oxfordshire: Princeton University
Press
Schlumberger, Oliver (2006) “Dancing with Wolves: Dilemmas of Democracy Promotion in
47
Authoritarian Context, i Dietrich, Jung (ed) Democratization and Development. New York:
Palgrave Mcmillan
Tehraninan, Majad (2003) “Disenchanted worlds: Secularization and democratization in the
Middle East”, i Saikal, Amin och Schnabel, Albrecht (ed) Democratization in the Middle
East: Experiences, Struggles, challenges. Tokyo, Japan: The United Nations University Press
Tilly, Charles (2007) ”What is democracy?”, (ed) Democracy. USA, New York: Cambridge
University Press
Internet källor
http://www.worldvaluessurvey.org/: http://www.wvsevsdb.com/wvs/WVSAnalizeIndex.jsp
www.crisisgroup.org
www.usaid.gov
http://pdf.usaid.gov/pdf_docs/PDACA516.pdf
http://www.servat.unibe.ch/icl/tu00000_.html
http://ec.europa.eu/enlargement/archives/pdf/key_documents/1998/turkey_en.pdf
http://ec.europa.eu/enlargement/archives/pdf/key_documents/1999/turkey_en.pdf
http://ec.europa.eu/enlargement/archives/pdf/key_documents/2000/tu_en.pdf
http://ec.europa.eu/enlargement/archives/pdf/key_documents/2001/tu_en.pdf
http://ec.europa.eu/enlargement/archives/pdf/key_documents/2002/tu_en.pdf
http://ec.europa.eu/enlargement/archives/pdf/key_documents/2003/rr_tk_final_en.pdf
48
http://ec.europa.eu/enlargement/archives/pdf/key_documents/2004/rr_tr_2004_en.pdf
http://ec.europa.eu/enlargement/archives/pdf/key_documents/2005/package/sec_1426_final_p
rogress_report_tr_en.pdf
www.eu-upplysningen.se
http://ec.europa.eu/enlargement/pdf/civil_society_conference/civil-society-dialogue-betweenthe-eu-and-candidate-countries_2005-06-29_en.pdf
http://www.manskligarattigheter.gov.se/dynamaster/file_archive/080326/24f69276de60ad18e
e762a15a4ca3fb2/Egypten.pdf
http://www.usaid.gov/fani/Summary--Foreign_Aid_in_the_National_Interest.pdf
www.state.gov
http://www.fas.org/sgp/crs/mideast/RL33486.pdf
www.ndi.org
http://www.crisisgroup.org/~/media/Files/Middle%20East%20North%20Africa/North%20Afr
ica/Egypt/Reforming%20Egypt%20In%20Search%20of%20a%20Strategy.ashx
49
