Trettondedag jul, 1 årg.
Matteus 2: 1-12
Stora sammanhanget: Matteus evangelium
Författaren:
Okänd. Judekristen med all sannolikhet. Upptagen av judeokristna funderingar om Jesus
förhållande till de judiska Skrifterna och sin egen krets förhållande till synagogan (även om
bytningen med den är oåterkallelig) och fr. a. till Israel. Författaren, förmodligen han, är väl
bekant med judisk tolkningstradition av de judiska Skrifterna
När var det skrivet:
Efter Markus och efter Jerusalems förstörelse förmodligen förre I Petrusbrev. Det skulle
placera evangeliet någonstans mellan sista kvartalen 70 talet och första kvarten av 80-talet (?)
Var skrevs det:
Med all sannolikhet i en stor Syrisk stad där det dominerande språk var grekiska (koiné).
Gissningsvis Antiokia?
Genre:
Historiserade förkunnelse (typ) i form av en Bios, ett exempel på antikens livsbeskrivning
”föregångare” till våra biografier. Se Craig S. Keener, The Gospel of John, A Commentary,
Grand Rapids, 2003: Introduction s 3-36, för en resonemang om evangeliernas genre.
Målgrupp:
En judisk-kristen grupp i diasporan (förskingringen) med grekiska som huvudspråk
(helleniserade judar) och en stark judisk förankring.
Särdragen:
Relativ god grekiska. Förankrad i de hebreiska Skrifterna i dess grekiska översättning
Septuagintan och med en programmatisk användning av Skrifterna för tolkningen och
förkunnelsen av Jesus som Guds Son, en central titel för Matteus som används av de troende i
evangeliet (utom om det är en hädelse av en demon). Evangeliet uppmanar ofta till handling;
läsaren uppmanas till uthållighet, trohet och modig tro, till rättfärdighet. Detta ord och dess
motsvarighet ”rättfärdig” används oftare i detta evangelium än i de övriga tillsammans och det
är en Lagens rättfärdighet efter den tolkning av Lagen evangelisten tillskriver Jesus!
Evangeliet verkar ha som syfte att bekräfta kontinuiteten mellan den ”gamla Israel” och den
kristna kyrkan (ett ord som används endast i Matteus bland evangelierna) för en judeo-kristen
krets. Evangeliet undviker uttryck om ”en ny lag” (Joh.) eller en ny lära (Mk.). Tanken om
kontinuiteten förs fram genom att berätta det som ett slags kommentar av de judiska
Skrifterna/Lagen som fullbordade i Jesus. Betecknande är dess ständiga upprepning om att
”detta hände så att orden skulle fullbordas som det står skrivet…” För detta evangelium är den
kristna kyrkan inte något ”nytt” utan den står i en obruten följd med Israels särskilda karaktär.
Dock har brytningen med synagogan redan skett och det oåterkalleligt. Lärjungaskapet är
viktigt för Matteus på ett helt annat sätt än de andra evangelierna och den handlar om att vara
”rättfärdig” med en annan och högre rättfärdighet än man finner tidigare i Israel. Det gäller att
göra Guds vilja… som finns i Lagen tolkad av Jesus. I den meningen är Matteus evangeliet
mycket mer konservativ i sin inställning till Lagen än de övriga. Kyrkan är den sanna
arvtagaren av Moses… och den mosaiska Lagen. Jesus har ingen ”ny” lära men en ”sann”
tolkning av den gamla! Kyrkan, i detta evangelium, har bl.a. uppgiften att hålla disciplin
bland de troende. Petrus presenteras som prototypen för en kristen ledare. Man kanske kan
placera evangeliet i en petrinsk judisk kristen tradition till skillnad från en jakobinsk. . Det är i
detta evangelium vi finner ordet om att Jesus har kommit till Israel (och inte till
hedningarna!). När evangeliet bryter sina gränser gör det av ”egen kraft” och inte på grund av
Jesus avsikt före uppståndelsen. Detta universalistiska drag finns som en antydan i Jesus
släkttavla (Rut och Rahab, stjärntydarna från öster, den romerska centurion och en del
liknelser bl.a.). Om man skulle jämföra med Paulus man skulle kanske kunna säga att båda
har gemensamt att hedningarna är ”ympade” i det judiska trädet och skillnaden är attityden till
Lagen som sådant… Paulus mer avståndstagande och Matteus mycket mer bejakande. I den
här sista meningen skulle man kunna anta att kretsen kring Matteus evangeliet förmodligen
skulle vara Paulus motståndare i frågan om förhållandet till Lagen. En spännig som skapas när
både inkluderas i vårt Nya Testamente! Observera att i Matteus evangelium är huvudsakligen
”fariséerna” som är motståndarna inte ”judarna” som i Johannes evangelium (även om det
förekommer en och annan utsaga mot judarna). Fariséernas sätt att tolka Lagen erkänns som
korrekt men inte deras sätt att agera enligt Lagen. (Fariséerna var den ryktningen inom
judendomen som ”överlevde” Jerusalems förstörelse år 70.) Det verkar som om för Matteus
de kristna ska betraktas som överlägsna arvtagare till samma judendom som fariséerna gjorde
anspråk på att vara och som en del av den. Precis som hos profeternas samtida mottas inte
Guds uppenbarelse av huvuddelen av folket (och de ledande) i Israel utan av en ”rest”, en
rättfärdig rest, trogen Lagen i dess rätta tolkning. Församlingen betraktas som en trogen rest
och inte i en ny Israel. Till denna ”trogna resten” läggs andra som anammar Lagen och dess
rättfärdighet som är ett villkor för samhörigheten. Matteus evangeliet skall ses som en i
princip inomjudisk debatt inlägg, ej som ett antisemitiskt dokument! Det ligger i samma
tradition som profeternas kritik av deras samtida judendom. För evangeliet att vara kristen ÄR
att vara jude, sann jude och de judekristna har en särställning! Där med är det också sagt att
fariseisk judendom som beskrivet av detta evangelium ska betraktas som ett varnande
exempel. Även de kristna kan hamna i fariséernas miss!
Evangeliet visar också ett särskilt intresse för de ”sista tiderna”. Det tekniska ordet för
företeelsen ”parousia” eller ”återkomst” finns också endast i detta bland evangelierna.
Intresset är mindre centrerat i detaljerna eller förklaringar om ”händelsen” än det är centrerad
i att uppmuntra de troende och kyrkan till rätt handling inför ”företeelsen”.
Struktur:
Här följer en kiastisk struktur enligt en kombination av Bacons och D. H Allisons olika
hypoteser. Underliggande finns Markus evangeliet som ger en understruktur som är lite
annorlunda. Markus strukturen delas i två huvudsakliga avsnitt med en prolog och en epilog
som tillägg. Första avsnitt från 4:17 till 16:20 och andra från 16:20 till 28:15. Matteus
redigering av Markus stoftet finner man huvudsakligen i det första avsnittet.
Prolog
Bok I
Bok II
Bok III
A1 berättelse
B1 tal
C1 berättelse
D1 tal
E1 berättelse
1-2
3-4 Introduktion: Jesus som huvud person
5-7 Jesus krav på Israel
8-9 Jesus gärningar inom och för israel
10 tjänsten genom andras ord och gärningar
11-12 Israels avståndstagande
F tal
13 Himmelriket verkar bland oss
Bok IV (13:53 ?)
E2 berättelse
14-17 den nya Israel, kyrkan
D2 tal
18 instruktioner för kyrkan
C2 berättelse
19-23 Lidandets inledning, början på slutet
B2 tal
24-25 framtiden: domen och frälsningen
Avslutning A2 berättelse
26-28:15 Avslutning: lidandet, död och uppståndelse
A1 berättelse
28:16- 17 Den uppståndne visar sig
B1 tal
28:18-20 Uppdraget
Alla försök att finna gränserna mellan avsnitten har sina kritiker med bra argument. Ingen
hittills har lyckats få en övertygande struktur som man kan acceptera som evangeliets
författares avsikt.
Bok V
Avsnittets sammanhang i berättelsen: Matteus 1-2
Struktur:
Avsnitt: Matteus 2: 1-12
Text:
1
När Jesus hade fötts i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid kom några österländska
stjärntydare till Jerusalem 2och frågade: ”Var finns judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans
stjärna gå upp och kommer för att hylla honom.” 3När kung Herodes hörde detta blev han
oroad, och hela Jerusalem med honom. 4Han samlade alla folkets överstepräster och
skriftlärda och frågade dem var Messias skulle födas. 5De svarade: ”I Betlehem i Judeen, ty
det står skrivet hos profeten: 6Du Betlehem i Juda land är ingalunda ringast bland hövdingar i
Juda, ty från dig skall det komma en hövding, en herde för mitt folk Israel.”
7
Då kallade Herodes i hemlighet till sig stjärntydarna och förhörde sig noga om hur länge
stjärnan hade varit synlig. 8Sedan skickade han dem till Betlehem. ”Bege er dit och ta noga
reda på allt om barnet”, sade han, ”och underrätta mig när ni har hittat honom, så att också jag
kan komma dit och hylla honom.” 9Efter att ha lyssnat till kungen gav de sig i väg, och
stjärnan som de hade sett gå upp gick före dem, tills den slutligen stannade över den plats där
barnet var. 10När de såg stjärnan fylldes de av stor glädje. 11De gick in i huset, och där fann de
barnet och Maria, hans mor, och föll ner och hyllade honom. De öppnade sina kistor och
räckte fram gåvor: guld och rökelse och myrra. 12I en dröm blev de sedan tillsagda att inte
återvända till Herodes, och de tog en annan väg hem till sitt land.
1
Τοῦ δὲ Ἰησοῦ γεννηθέντος ἐν Βηθλέεμ τῆς Ἰουδαίας ἐν ἡμέραις Ἡρῴδου τοῦ βασιλέως, ἰδοὺ
μάγοι ἀπὸ ἀνατολῶν παρεγένοντο εἰς Ἱεροσόλυμα 2λέγοντες, Ποῦ ἐστιν ὁ τεχθεὶς βασιλεὺς
τῶν Ἰουδαίων; εἴδομεν γὰρ αὐτοῦ τὸν ἀστέρα ἐν τῇ ἀνατολῇ καὶ ἤλθομεν προσκυνῆσαι αὐτῷ.
3
ἀκούσας δὲ ὁ βασιλεὺς Ἡρῴδης ἐταράχθη καὶ πᾶσα Ἱεροσόλυμα μετ' αὐτοῦ, 4καὶ συναγαγὼν
πάντας τοὺς ἀρχιερεῖς καὶ γραμματεῖς τοῦ λαοῦ ἐπυνθάνετο παρ' αὐτῶν ποῦ ὁ Χριστὸς
γεννᾶται. 5οἱ δὲ εἶπαν αὐτῷ, Ἐν Βηθλέεμ τῆς Ἰουδαίας: οὕτως γὰρ γέγραπται διὰ τοῦ
προφήτου: 6Καὶ σύ, Βηθλέεμ γῆ Ἰούδα, οὐδαμῶς ἐλαχίστη εἶ ἐν τοῖς ἡγεμόσιν Ἰούδα: ἐκ σοῦ
γὰρ ἐξελεύσεται ἡγούμενος, ὅστις ποιμανεῖ τὸν λαόν μου τὸν Ἰσραήλ. 7Τότε Ἡρῴδης λάθρᾳ
καλέσας τοὺς μάγους ἠκρίβωσεν παρ' αὐτῶν τὸν χρόνον τοῦ φαινομένου ἀστέρος, 8καὶ
πέμψας αὐτοὺς εἰς Βηθλέεμ εἶπεν, Πορευθέντες ἐξετάσατε ἀκριβῶς περὶ τοῦ παιδίου: ἐπὰν δὲ
εὕρητε ἀπαγγείλατέ μοι, ὅπως κἀγὼ ἐλθὼν προσκυνήσω αὐτῷ. 9οἱ δὲ ἀκούσαντες τοῦ
βασιλέως ἐπορεύθησαν, καὶ ἰδοὺ ὁ ἀστὴρ ὃν εἶδον ἐν τῇ ἀνατολῇ προῆγεν αὐτοὺς ἕως ἐλθὼν
ἐστάθη ἐπάνω οὗ ἦν τὸ παιδίον. 10ἰδόντες δὲ τὸν ἀστέρα ἐχάρησαν χαρὰν μεγάλην σφόδρα.
11
καὶ ἐλθόντες εἰς τὴν οἰκίαν εἶδον τὸ παιδίον μετὰ Μαρίας τῆς μητρὸς αὐτοῦ, καὶ πεσόντες
προσεκύνησαν αὐτῷ, καὶ ἀνοίξαντες τοὺς θησαυροὺς αὐτῶν προσήνεγκαν αὐτῷ δῶρα,
χρυσὸν καὶ λίβανον καὶ σμύρναν. 12καὶ χρηματισθέντες κατ' ὄναρ μὴ ἀνακάμψαι πρὸς
Ἡρῴδην, δι' ἄλλης ὁδοῦ ἀνεχώρησαν εἰς τὴν χώραν αὐτῶν.
Struktur:
Centrala begrepp:
fötts i Betlehem i Judéen på kung Herodes tid/ γεννηθέντος ἐν Βηθλέεμ τῆς Ἰουδαίας ἐν
ἡμέραις Ἡρῴδου: ger historisk förankring till berättelsen
österländska stjärntydare/ μάγοι ἀπὸ ἀνατολῶν: höjdpunkten av hednisk visdom
judarnas nyfödde kung/ ὁ τεχθεὶς βασιλεὺς τῶν Ἰουδαίων: begränsningen i den hedniska
visdomen ser Jesus som judarnas konung.
sett hans stjärna/ εἴδομεν γὰρ αὐτοῦ τὸν ἀστέρα: kan ha med uppfattning av varje människa
har en egen stjärna som slocknar vid hennes död. I detta sammanhang är det intressanta
att stjärnan blir till ett tecken från Gud för dessa ”stjärntydare”.
var Messias skulle födas/ ποῦ ὁ Χριστὸς γεννᾶται: Herodes bekymmer är av annan kategori
än stjärntydarnas; han tolkar stjärntydarnas fråga med hänvisning till Messias
förväntningar; en visdom förvaltad inom Israels tradition.
I Betlehem i Judéen/ Ἐν Βηθλέεμ τῆς Ἰουδαίας: kopplar Jesus till Davids stad, Betlehem, och
därmed, som tidigare genom Josef, till den davidiska dynastin.
Stjärnan… gick före dem, tills den slutligen stannade över den plats där barnet var/ ὁ ἀστὴρ…
προῆγεν αὐτοὺς ἕως ἐλθὼν ἐστάθη ἐπάνω οὗ ἦν τὸ παιδίον.: understrycker stjärnans
”litterära” funktion som redskap i Guds handlande genom en fysisk orimlighet.
barnet och Maria, hans mor/ τὸ παιδίον μετὰ Μαρίας τῆς μητρὸς αὐτοῦ: hennes moderliga
funktion som närande är logiskt kopplade till barnet. I denna prolog för ”evangeliet”
spelar Maria en underordnad roll. Det är Josef som kommunicerar med Gud genom
ängeln och som driver händelserna.
föll ner och hyllade honom/ πεσόντες προσεκύνησαν αὐτῷ: det grekiska ordet [proskynein] är
en tekniskt term för ett sätt att hylla Gud, en kung (kanske som gudomlig företrädare)
eller senare, kanske redan på Jesus tid, en rik och betydelsefull man som hade makt över
en. I detta evangelium används nästa uteslutande med Jesus som objekt för hyllningen.
Det innebär att man faller på knän och rör golvet med pannan.
gåvor: guld och rökelse och myrra/ δῶρα, χρυσὸν καὶ λίβανον καὶ σμύρναν: förmodligen utan
annan mening än att det var mycket rika gåvor men… traditionellt hade dessa gåvor
kopplats till tre funktioner som man bekände Jesus bära: guld, den kungliga prakten;
rökelse, den gudomliga tillbedjan/alternativ funktion som överstepräst; myrra, den
mänskliga dödliga. Man använde rökelse vid religiösa kulter och myrra för balsamering.
Många andra tolkningar av gåvorna har uppkommit under historiens lopp.
I en dröm blev de sedan tillsagda att inte återvända till Herodes/12καὶ χρηματισθέντες κατ'
ὄναρ μὴ ἀνακάμψαι πρὸς Ἡρῴδην: implicerad är Guds ingrepp som även förberedder
för avslöjadet av Herodes syften som kommer att berättas om i följande scen.
Genre: From legend/ursprungsmyt?
Vad sägs, vad görs, vad sägs inte vad görs inte?
Jesus födds i ett hus och inte i ett stall. De österlänska stjärntydarna (μάγοι [magåi]) leds till
födelsen av en stjärna, inte på grund av ett bud från änglar. Stjärnans beskrivning motsvarar
ingen astronomisk rimlighet (Ett par astronomiska fenomen några år förre Jesus födelsetid
kan ha funnits kvar i det kollektiva minnet när evangeliet skrevs; komet, planet
sammanställning av Jupiter och Saturn). Inget nummer ges om hur många dessa magåi var
eller varifrån de kom, annat än att de var ”österlänska”. Berättelsen ser på stjärnans funktion
som ett medvetet tecken från Gud, en Guds redskap, och inte på ett astronomiskt fenomen!
Det är Guds handlande som fokuseras inte stjärnans beskaffenhet.
Josef nämns inte i sammanhanget. Hans roll återkommer i nästa scen/avsnitt som får sin
mening genom denna ”introduktion”. Detta avsnitt fungerar som övergång mellan den förra
(1: 18-25), där Josef spelar huvudrollen, och det som följer. Observera att endast Josef, inte
stjärntydarna eller Maria, presenteras som värdiga direkt tilltal från en Guds ängel!
”Profetian” som är en kombination av Mika 5:2 och 2 Samuel 5:2b, tillämpas på Jesus som
ättling till David genom Josef (se 1: 1-17). Avsnittet ställer Herodes i en högst osannolikt
samklang med representanter för det judiska etablissemanget i Jerusalem som stötte ut Jesus
och lät korsfästa honom, mot hedningarna, som tog emot honom. Den spänningen kommer att
prägla hela evangeliet med höjdpunkten i händelserna kring korsfästelsen. Stjärnan som
bebådar Jesusfödelse kan ses som ett universalistiskt drag, förkunnelsen är synlig för alla!
Dock verkar den vara okänd inte bara för Herodes och ”hela Jerusalem”, utan kommenteras
inte heller av barnets föräldrar. Man bör komma ihåg att även dessa, i sammanhanget, är
litterära personae och inte historiska personer underställda berättelsens dynamik. Spänningen
mellan Herodes och stjärntydarna handlar inte om antisemitism, evangeliet är med all
sannolikhet skriven för judiska kristna. Det handlar om spänningen mellan den utstöttande
religiös/politiska etablissemanget och den, i författarens åsikt, av Gud erkände och genom
hens skapelse förkunnade, nye Messias (även det en judisk religiöst begrepp!). Observera hur
stjärntydarna frågar efter ”judarnas nyfödde kung” och Herodes kopplar det till judiska
messianska förväntningar!
I detta sista sammanhang bör tolkaren komma ihåg att den judiska förföljelsen av de kristna
var kvar i ”kyrkans” minnet när evangeliet skrevs. Både Paulus äkta brev som
apostlagärningarna vittnar om denna förföljelse även om den kan ha varit olika i intensitet på
olika håll, vilket även apostlagärningarna vittnar om. Vid tiden för evangeliets
sammanställning av äldre traditioner var kyrkan redan skilt från synagogan.
Efter avsnittets avslutande mening försvinner stjärntydarna ut berättelsen totalt. Deras litterära
funktion är slut.
Den centrala och bärande tanken i detta avsnitt är hedningarnas mottagande av Jesus och
judarnas (religiösa etablissemangets) utstöttning av honom. Berättelsen presenterar för den
implicerade publik ett identifikationsobjekt i dessa stjärntydare. Rent ”kyrkopolitisk”
motiverar denna text inkluderande av hedningarna i den kristna (huvudsakligen judiskkristna) församling.
Var finns den ”träffande repliken”?
2: 5
De svarade: ”I Betlehem i Judéen, ty det står skrivet hos profeten: 6Du Betlehem i Juda
land är ingalunda ringast bland hövdingar i Juda, ty från dig skall det komma en hövding, en
herde för mitt folk Israel.”
Aktörer/ Roller
Stjärntydare från öster: hednisk visdom med associationer till Persien
Herodes: judarnas kung, motpol till Jesus
Hela Jerusalem: folket i det judiska folkets geografiska och religiösa centrum
Folkets överstepräster och skriftlärda: eliten bland det judiska religiösa etablissemanget
Barnet: primära objekt för den religiösa hyllningen
Maria, hans mor: med närande funktion som understryks av bestämningen hans mor.
Setting:
Huvudsakligen i Herodes hus och i Josef och Marias hus.
Vilka tilltalas i berättelsen? (litterära publiken)
Stjärntydarna tilltalar Herodes.
Herodes tilltalar alla folkets överstepräster och skriftlärda.
Herodes tilltalar stjärntydarna i hemlighet.
Stjärntydarna tilltalas i en dröm av ett oidentifierat subjekt.
Vem säger vad om vem?
Stjärntydarna säger om Jesus att han är judarnas nyfödde kung.
Herodes, indirekt, kallar Jesus för Messias.
Stjärntydarna erkänner Jesus som judarnas kung (och hyllar honom som gudomlig
genom att falla ned för honom/”proskynesis”?).
Vilka är vinnarna/förlorare?
Jesus som står i centrum för erkännanden och de som tror på honom
(stjärntydarna, till exempel) som får fördelen av den relationen.
Mot vilka är ”udden” riktade?
Mot de som Herodes som erkänner Jesus som Messias och Judarnas nyfödde kung
men försöker förgöra honom när de ser sin egen ställning hotade.
Vilka tilltalas indirekt? (implicerade publik)
Församlingen i ”Matteus” krets tilltalas.
Vilka tilltalas nu? (faktiska publik)
Alla som läser eller hör evangeliet idag.
Relation till dagens tema: Guds härlighet i Kristus (grekiska: ἐπιφάνεια [epi'faneia];
’synligblivande uppenbarelse’ epi= inför, fanein= dra fram i ljuset, uppenbara)
Det som står i centrum för dagens tema i förkunnelsen är inte spekulationer kring legenderna
om stjärntydarna eller deras gåvor, det hör till folkligt fromhet, utan den nyföddes
samhörighet med Gud; hur Gud uppenbarar sin härlighet till hela världen (även för
hedningarna) genom denne nyfödde Messias.
