Ute är inne - Malmö stad

Ute är inne
Mångfald och lärande i stadens
natur- och kulturmiljö
Inspiration för framtiden från en konferens
i Malmö den 29–30 september 2011
Förord
Gå ut för ett
hållbart lärande
i s e p t e m b e r 2 0 1 1 arrangerades konferensen Ute är inne i Malmö. Det är glädjande att Nordens största konferens om utomhuspedagogik med över niohundra delta­gare genomfördes i vår stad. Speciellt med
tanke på årets konferenstema – mångfald
och lärande i stadens natur- och kultur­
miljö – där Malmö redan är långt framme i
utvecklingen. Vi har en rad goda exempel
på verksamheter inom temat varav flera
syns i den här skriften.
För oss i Malmö är det både viktigt och
självklart att aktivt arbeta för att med hjälp
av utomhuspedagogik profilera och utveckla ett långsiktigt hållbart lärande –
och förbättra förutsättningarna för ökad
måluppfyllelse i skola och förskola. Under
Ute är inne kunde vi tillsammans med
­övriga arrangörer och workshopledare från
Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige, visa både bredd och djup i ämnet. Att
detta i sig innebär mångfald var uppenbart
för alla som på något sätt deltog i konferensens mer än hundra workshopar med
namn som Livet i en vattendroppe, Fysik
på lekplatsen, Stenkoll på staden och Skoloch förskolegårdar på ”dansk”.
i a n s l u t n i n g t i l l u t e ä r i n n e hölls
den 28 september forskningssymposiet
Out & About på Malmö högskola där akademin reflekterade och diskuterade utom2
huspedagogik. På kvällen samma dag möttes deltagare från båda arrangemangen då
Malmö stad, Malmö högskola och Region
Skåne bjöd in till guidad tur och middag i
Limhamns kalkbrott. På morgonen den
29 september invigdes konferensen Ute är
inne på Stadionmässan och övergick i föreläsningar och workshopar på olika platser
i Malmö under två dagar, något som ställde
stora krav på planering och logistik.
e t t s t o r t ta c k t i l l u t e n av e t –
­ ationellt nätverk för främjande av utomn
huspedagogik, som valde att förlägga
­konferensen till Malmö. Tack till Malmö
högskola, Region Skåne, Naturvårdsverket
och Nordiska ministerrådet som tillsammans med oss gjorde det ekonomiskt möjligt att genomföra arrangemanget. Tack
också till planeringsgruppen i Malmö under ledning av miljöförvaltningen och Malmö högskola, utan ert engagemang hade
konferensen inte kunnat genomföras så
välordnat som det gjordes. Framförallt,
tack till alla workshopledare, pedagoger,
planerare, chefer och rektorer som satsar
på utomhuspedagogik.
Lari Pitkä-Kangas
Kommunalråd, Malmö stad
3
Innehåll
Mästare på att tänka.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6
Kött, blod och vitalitet – utomhuspedagogikens kärna.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8
Ta vara på mellanrummen .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12
Relationer böjs och kombineras . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16
Röster från konferensdagarna. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19
Utenavet – nationellt nätverk för främjande av utomhuspedagogik.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22
Ute har länge varit inne i Malmö.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24
Mer utomhuspedagogik med ny lärarutbildning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 26
Forskning under ytan. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30
Utelek – en väg till språket.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 33
Gå till historien.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 35
Att ta litteraturen utomhus.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 36
Konst i och av naturen. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 38
Maskrosor blir musik.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39
Att återskapa natur på naturligt vis.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 40
Drömmarnas Hus skapar äventyr.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 42
Ute är appar inne.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43
Hela kroppen behövs för att lära. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 44
Naturen som berättelse.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 47
Hållbart lärande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 48
­ Mångfald – på Pippi Långstrumps vis. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 50
Skolgårdar för lek och lärande i Köpenhamn. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 53
Röster från konferensdagarna .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 56
Forskare diskuterade utomhuspedagogik på Out & About.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 58
Kunskap om utomhuspedagogik i nordiskt och internationellt perspektiv. . . . . . . . . 61
Programmet för dagarna, information på nätet.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 62
Dokumentation från konferensen Ute är inne® i Malmö 29–30 september 2011. Framtagen
av Malmö stad i samarbete med Utenavet. Skriften har fått ekonomiskt stöd från Malmö stad,
Naturvårdsverket, Nordiska ministerrådet och Region Skåne.
Redaktion: Kerstin Andersson/Friluftsfrämjandet, Åsa Hellström/Malmö stad,
Linnea ­Uppsäll/Malmö stad och Petter Åkerblom ­/Movium SLU
Foto: Alexander Brandel/Malmö Turism, Oscar Falck/Malmö Turism, Sofia Green/NCFF,
Peter Göttinger/NCFF, Peter Hartman/Drömmarnas Hus, Åsa Hellström/Malmö stad,
Jörgen ­Johansson/Snapshots, Fotograf Peter Kroon, Malmö stad, Fotograf Helge Rubin
och Torbjörn Wrange/Naturskoleföreningen.
Omslagsfoto: Peter Kroon
Design: Giv Akt Skåne
Tryck: Holmbergs, Malmö 2012
Skriften finns att ladda ner för läsning och ­spridning på www.malmo.se/utearinne
och www.utenavet.se
4
5
Inledning
Bodil Jönsson menar att det är just variation, inte repetition, som är all inlärnings
moder. Lärande handlar om att träna
­förmågan att hitta mönster och samband
– och att variation därför är själva grund­
förutsättningen för att lära sig någonting.
Mästare på att tänka
På högskolan är det självklart att ­studenterna varvar teori med praktik.
Därför undersöker man verkligheten när man studerar till läkare, arkitekt eller ingenjör. Annars blir man ingen bra yrkesmänniska. Hur kan
det då komma sig att verkligheten utanför klassrumsväggen inte är lika
viktig för våra hundratusentals elever i skola och förskola? Vill vi inte att
de ska bli bra människor som klarar sig i livet?
s å ä r d e t f ö r s tå s i n t e öv e r a l l t :
Först i Linköping. Sedan i Norrköping och
nu senast i Malmö. Varje gång har i snitt
­niohundrafemtio personer kommit till
konferensen Ute är inne, och de har åtminstone haft en sak gemensamt: viljan
att utmana sina föreställningar om undervisning och lärande i natur- och kulturlandskap långt borta eller nära.
m e n va r f ö r ä r just utomhuspedagogik
så viktigt? När Arne Jordet talar skräder
han inte orden. Han utbildar lärare och
har ­undersökt de norska och de svenska
­läroplanerna. Hans slutsats är att ­läroplanernas mål, både i Norge och i Sverige,
är omöjliga att uppfylla om lärarna inte
går ut. Utemiljön är nödvändig som plats
för lärande i de nordiska länderna. Ute
6
finns många av de begripliga sammanhang som gör lärande möjligt.
Att gå ut för att undervisa kan förstås
vara en utmaning. Inte bara för läraren,
som gillar varma, trygga klassrum och
tvingas planera annorlunda när lektionerna flyttar utomhus. Även planerare och
­arkitekter tvingas tänka om. För hur ska de
göra när utemiljön plötsligt ska förvandlas
till pedagogiska rum?
Naturligtvis behöver vi våra klassrum.
Att gå ut är bara ett komplement till de
­resurser vi redan har. Eller är det något
mer än ”bara”?
Att lämna klassrumsmiljön innebär att
man varierar sig. Bodil Jönsson lär oss att
variation väcker nyfikenheten. Nyfiken­
heten gör det mer spännande att under­
söka, utforska och urskilja mönster i kaos.
”Att lämna
klassrums­
miljön inne­
bär att man
varierar sig.
Variation
väcker ny­
fikenheten.
Nyfikenheten
gör det mer
spännande
att undersöka
och utforska.”
s k a f ö r ä n d r i n g s k e måste man dock
låta sig utmanas. Det betyder att öppna sig
för nya tankar. Som när man öppnar fönstret och plötsligt upptäcker de första körsbärsblommorna, vem vill stanna inne då?
Inte är det tankarna i alla fall.
För att bryta vanans makt krävs mod,
­eftertanke och tid. Att satsa på mer utomhusbaserat lärande, eller att utforma skolgårdar och parker på sätt som man inte
gjort tidigare, förutsätter att det finns
­utrymme för reflektion.
Det är bara reflektionstid som kan landa
i visioner, som i sin tur kan utvecklas till
konkreta handlingsplaner.
Bodil Jönsson hävdar att lärare utan reflektionstid egentligen inte kan vara lärare. Har man ingen respekt för sitt eget behov att tänka kan man inte heller utveckla
respekt för elevernas förmåga att tänka
och reflektera. Lärare måste vara mästare i
att reflektera för att klara jobbet.
Men det är i grunden barnen själva allt
detta handlar om. Deras lärande – och lust
att lära – måste vara i centrum. Skolans
viktigaste uppdrag är enligt den svenska
läroplanen att främja lärandet, inte att
förmedla kunskap. Det handlar mer om att
skapa fysiska, sociala och pedagogiska förutsättningar för barns och ungas lärande.
Därför är det viktigast av allt att vårda
våra relationer, anser Mats Trondman. Det
vill säga den brokiga väv av relationer mellan barn och barn, barn och vuxna, relationer som ständigt töjs och förändras.
b a r n ä r e x p e r i m e n t e l l a . Deras
­fantasi, utforskarlust och kreativitet saknar begränsningar – bara förutsättningarna är de rätta. Det som behövs är ett fysiskt
landskap som stimulerar nyfikenhet och
utforskarlust. Ett socialt tillåtande klimat.
Och en omgivning som baseras på barnets
eget perspektiv på lek, lärande och fysisk
aktivitet.
Finns detta i skolan finns goda förutsättningar för livslånga kunskaper och att utveckla en sund livsstil. Att erfara världen
både på sina egna villkor och under vuxnas
ledning, är nödvändigt för att barn och
unga ska utvecklas till ansvarstagande
kompetenta medmänniskor.
Skolan och förskolan har ett stort inflytande på barns och ungas utveckling, inte
minst för att de måste vara där en så stor
del av dagen. Detta inflytande gäller hur
skolmiljön än är utformad, och kan alltså
både vara bra eller dåligt.
I barnens eget perspektiv är en bra skola
en fysisk och social miljö som bejakar dess
inneboende utforskarlusta.
”Mystik” och för barnen begripliga sammanhang är nyfikenhetens moder och
grunden till all utveckling. Utemiljön
finns där redan och användbar för att erbjuda sådana sammanhang i barnets eget
perspektiv. Men också i undervisningsperspektiv, vilket för lärarnas del handlar om
att omsätta läroplanens intentioner i relevanta pedagogiska aktiviteter.
”I barnens
eget perspektiv är en
bra skola en
­f ysisk och
social miljö
som bejakar
dess inne­
boende utforskar­lusta.”
l e k o c h l ä r a n d e är oskiljbara i barnets värld, och sker hela tiden. Därför kan
en bra skola inte begränsas till att erbjuda
goda inomhusmiljöer. Den måste också
­erbjuda attraktiva och inspirerande utemiljöer både för lek och som pedagogiska
rum.
Miljöer som lärare kan och vill använda
i undervisningen kan finnas närmare än
man tror. När man träffas och byter erfarenheter får man inspiration och kunskap
att använda när man kommer hem igen.
På Ute är inne i Malmö flödade möjlig­
heterna i hundratalet workshopar. Här
­lärde man sig hur stadens natur, parker,
skolgårdar, hav och till och med vindpinade parkeringsplatser kan användas för
både lust och lärande. Aaah, ha-ha och
aha i skön förening.
Så svaret är att utomhuspedagogikens
roll är stor och vis. Utomhus kan barn,
unga och vuxna mötas, utmana sig själva,
leka, lära, utvecklas – och knåda sitt relationskapital. Konferensen Ute är inne är
mötesplatsen för att synliggöra möjligheter och byta erfarenheter om allt detta.
Här är inspiration från Malmö 2011.
Välkomna till nästa Ute är inne i Umeå
19–20 september 2013!
Petter Åkerblom är ledamot i Utenavet,
och ­koordinator för Moviums nationella
uppgift att utveckla och förmedla kunskap
om barns och ungas utemiljöer.
[email protected]
7
Porträtt: Arne N. Jordet
Kött, blod och vitalitet
– utomhuspedagogikens
kärna
Att använda närmiljön och lokalsamhället som ­
aktiv ­resurs i lärandet har egentligen aldrig slagit
rot i ­grundskolan. Detta trots att vi vet att utomhus­pedagogik kan ge elever – särskilt de som halkat ­
efter – bättre själv­förtroende, ökad motivation och
mer lärande­lust. Detta är intressant när man jämför
med hög­skolan där det i många fall är helt otänkbart
att inte varva praktik och teori.
a r n e n. j o r d e t betraktar år 1900 som
en avskiljare inom pedagogiken. Det var då
Ellen Keys ”Barnets århundrade” kom ut –
en bok som kan ses som en symbolisk markör eftersom ­synen på lärande och undervisning dramatiskt förändrades, barnet
blev pedago­gikens centrum, mot tidigare
fokus på ­läraren.
– Den pedagogiska idén knyts gärna till
den amerikanske filosofen John Deweys.
Han bidrar till att lärarens roll och barnets
plats i undervisningen blir annorlunda.
I Deweys tanke om den aktive eleven ingick
också tanken att skolan skulle kopplas tätare ihop med lokalsamhället och använda
sig av omgivande miljöer – något som ­visat
sig fungera dåligt i praktiken. Man har tagit idén om elevdelaktighet och pressat in
den i klassrummets kontext, i aktivitetsscheman utvecklade i klassrummet
Det som hänt enligt Arne N. Jordet är att
tankegodset om elevaktivitet problematiserats sedan i mitten av 1990-talet. De senaste årens klassrumsforskning har handlat om lärande i klassrummet. Det man
sett är att läraren har problem med att förhålla sig till idén om den aktiva eleven.
– Lärarna har gått in i ett slags vägledarroll som gjort att eleverna överlämnats för
mycket till sig själva. Norsk pedagogik8
forskning beskriver en tillbakadragen
lärare som kommit för långt från eleven
och elevens mentala processer, vilket lett
till att lärandet blivit för dåligt.
– Skolans traditioner har så djupa rötter
och är så svåra att förändra att läraren lätt
hamnar i en förmedlarroll. Därmed har
skarpare fokus lagts på lärarens betydelse
och vikten av en klarare struktur i undervisningen, läraren måste komma närmare
eleven igen.
Detta var en viktig del av Deweys tankar
men har tidigare uppmärksammats i allt
för liten grad. Det händer emellertid mycket inom pedagogiken på det här området
just nu. Och den Nya Zeeländske forskaren
John Hattie tillhör de som dokumenterat
hur viktig läraren är för elevens lärande.
u t vä r d e r i n g a r av n o r s k s k o l a
under tidigt 2000-tal visar på väldigt lite
lärande utanför klassrummet. Jordet på­
pekar att bilden likväl inte stämmer eftersom det samtidigt pågått ganska mycket
utomhusundervisning från 2000 fram till
idag – ­däremot har forskarna inte brytt sig
så mycket om det.
– Och när de registrerade det så har de
inte varit intresserade av att följa upp det
utan betraktat det som något som inte har
9
Porträtt: Arne N. Jordet
”Traditio­nerna är dock så
starka att de
är svåra att
förändra
– vi har en
kulturell
­u tmaning
framför oss .”
med skolans primära verksamhet att göra.
Det har etablerat bilden att aktivitet utanför
klassrummet inte är skola.
a r n e n. j o r d e t s menar att ­utanför
klassrummet är det lika viktigt att uppgifterna eleverna ska göra är tydliga. De måste
veta exakt vad de ska göra, hur de ska utföra
uppgifterna, och varför de ska göra det. Om
det är otydligt kan också ämnesutbytet bli
otydligt. Fysisk aktivitet, social samvaro och
samarbete hör till lärandet utanför klassrummet men lärandet kopplat till skolans
undervisningsämnen har kanske blivit för
litet? Det är på många sätt här som före­
språkare för utomhuspedagogik står idag.
Det finns inte så mycket empirisk forskning
inom ­området så man är hänvisade till teo­
retiska argument för att övertyga om att det
är förnuftigt att knyta teoretisk utbildning
tätare till praktiska erfarenheter utanför
klassrummet.
– Men eftersom detta inte varit en del av
lärarutbildningen har det aldrig blivit en
del av lärarnas verktygslåda – vi har en bit
att gå innan utomhuspedagogiken kommer
på plats. Det finns ett stort behov av forsknings- och utvecklingspedagogiskt arbete
inom det här fältet för att få en mer forskningsbaserad kunskap för HUR man bör lägga upp den här typen av undervisning och
vilka resultat det kan ge.
– Däremot tvivlar jag inte ett ögonblick
på att om lärarna blir kvalificerade för detta
kommer ett gott pedagogiskt utövande som
kombinerar lärande i och utanför klassrummet att skapa bättre förutsättningar för
­lärandet. Och på samma gång öka elevernas
trivsel och motverka andra problem i skolmiljö.
e n k om p l i c e r a n d e fa k t o r är att
trycket på en mer teoretiserande skola ökat
när resultaten från internationella undersökningar som PISA, TIMSS och PIRLS visar
att norska, danska och svenska skolor hamnar oroväckande långt ner på listan i undersökningar som jämför elevers kunskap och
färdigheter.
– Nationella prov blir måttstocken på om
det går åt rätt håll, vilket kan leda till mer
10
”teaching for testing”, en undervisning
som är riktad mot smala kunskapsområden som ingår i de internationella undersökningarna. Följden blir att vi kan mista
andra viktiga värden och kunskapsområden – detta är något som händer över hela
världen.
– Resultatet är att det utomhuspedagogiska tänkandet kan komma att sättas på
undantag eftersom vi inte har forskning
som visar att lärande utanför klassrummet
leder till bättre resultat. Tvärtom, det kan
leda till en rädsla för att tid tillbringad utanför klassrummet ska leda till ännu svagare resultat.
j o r d e t b e t o n a r att vi lever i en utbildningspolitisk brytningstid där förespråkarna för utomhuspedagogik måste utveckla en väldokumenterad praktisk
erfarenhet och visa upp resultat som visar
att lärande utanför klassrummet leder till
bättre resultat på proven och en mer sammansatt utbildning.
– Det finns internationell forskning som
ger klar evidens för att allt detta är förnuftigt. Däremot är den tunga och massiva
forskningen baserad på traditionell klassrumsundervisning, där elever och lärare
bara läser, skriver och pratar om en verklighet som finns någon annanstans – de
förhåller sig ganska ensidigt till det som
den svenska pedagogen Roger Säljö så träffande kallar för pappersbaserade ­versioner
av verkligheten. Samtidigt står vi som förespråkar utomhuspedagogik självklart inte
i opposition till lärandet i klassrummet
– det är inte en polariserande fråga – även
om man lätt hamnar i försvarsposition.
– Ingen individ i det moderna samhället
kan klara sig utan att förhålla sig till teoretiserad och textbaserad kunskap. Däremot
finns ett nära samspel mellan teoretisk
och praktisk kunskap och lärande, och utomhuspedagogik borde därför vara en
självklar del av skolan. Traditionerna är
dock så starka att de är svåra att förändra –
vi har en kulturell utmaning framför oss.
Arne N. Jordet poängterar att utomhus­
pedagogik bidrar till mer varierade erfarenheter, något som gör att elever kan
­ ärma sig ett kunskapsinnehåll på andra
n
sätt än de gör i klassrummet. Detta öppnar
fler dörrar och kommer att ge fler elever
känslan av att de bemästrar skolans uppgifter, skapar ökad motivation, och kan
leda till att få med sig elever som annars
skulle halka efter, etc.
Han hänvisar till forskaren Albert Bandura som framhäver hur viktigt det är för
varje elev att bemästra skolans uppgifter
för att vara motiverad för skolan, och till
utvecklingspsykologen Lev Vygotskij som
hävdar att den erfarenhetsbaserade kunskapen, förankrad i barnets erfarenhet,
har ett rikare innehåll. Den är präglad av
kött och blod och vitalitet, som han så
­måleriskt uttryckte det.
– Utomhuspedagogik skapar en mer
­holistisk skola, en skola som ger kunskaper som sitter djupare,ger mer enhetlig
näring och formar hela människan. En
skola där vi kan använda flera sidor av oss
själva, inte bara de kognitiva. Alla förstår
att detta är viktigt men skolan har problem
med att omsätta detta i praktiken. Att kunna hantera 25 elever utanför klassrummets
fyra väggar kräver andra saker av läraren,
men det kan också leda till bättre relationer, något av det viktigaste man kan göra i
skolan för att främja elevernas lärande.
Arne Nikolaisen Jordet
Försteamanuens i pedagogik vid Høgskolen i
Hedmark, ­avdelningen för lärarutbildning och
naturvetenskap där han undervisar i pedagogik
på lärarutbildningen. Har en doktorsgrad från
Universitetet i Oslo, med avhandlingen
­”Nærmiljøet som klasserom – en undersøkelse
om uteskolens didaktikk i et danningsteoretisk
og erfaringspedagogisk perspektiv”, 2007.
Lästips:
• Arne N. Jordet (2010): Klasserommet utenfor.
Tilpasset opplæring i et utvidet læringsrom.
Cappelen Akademiske Forlag.
• Albert Bandura (1997): Self-efficacy: The
­exercise of control, W.H.Freeman & Co Ltd.
• John Hattie (2009): Visible Learning. A
­synthesis of over 800 meta-analyses relating
to achievement. Routledge.
• Roger Säljö (2010): Lärande i praktiken.
Ett sociokulturellt perspektiv.
Bokförlaget Prisma.
”Utomhus­
pedagogik
skapar en
mer holistisk
skola, en
­skola som
ger kunskaper
som sitter
djupare, ger
mer enhetlig
näring och
formar hela
människan.”
n u t i da f o r s k n i n g v i s a r att lärarens
fokus bör ligga på tre kompetensområden –
att kunna ämnet bra och göra bra undervisningsupplägg, att kunna leda grupper
på ett tydligt och förutsägbart sätt, och att
kunna bygga goda relationer med eleverna
– helt enkelt försöka vara en god och empatisk ledare. Det är principer som gäller
både i och utanför klassrummet.
– I många högskoleutbildningar är det
otänkbart att inte blanda praktik och teori,
som med läkare, arkitekter, ingenjörer,
sjuksköterskor och lärare. Det är en paradox att det inte är lika naturligt i arbetet
med barn och unga!
Text: Caroline Alesmark
11
Porträtt: Bodil Jönsson
Ta vara på mellanrummen
Hur lär vi oss saker – egentligen? Hur växelverkar olika
­lärobetingelser med varandra? Och hur inverkar tekniken
på lärandet? Bodil Jönsson, professor emerita i rehabili­
teringsteknik, fysiker och välkänd författare och före­läsare,
hyllar det komplexa och funderar över vad vi menar när vi
säger att vi ”förstår”. Här lyfter hon fram det vackraste ord
hon vet – mellanrum.
– ja g s jä l v ä r e n s å da n m ä n n i s k a
som inte kan låta bli att leta efter mönster,
säger Bodil Jönsson med eftertryck. Om jag
inte förstår något kan jag inte låta bli att
hålla på tills jag själv förstår. Många gånger har jag tänkt att jag kunde väl vara som
folk jag också – varför ska jag behöva förstå
allting? Men till sist blir man så gammal
att man inser att det finns vissa delar av
ens personlighet man inte kan ändra på.
Bodil Jönsson menar att en av de saker som
håller ihop hela hennes liv är hennes stora
intresse för att vara med när andra människor lär sig, när andra människor börjar
begripa. Men vad är det vi menar när vi säger att vi förstår? Och hur delar vi upplevelsen av att förstå med varandra?
– När ett litet barn i det gamla Grekland
frågade varför det ligger ett ekollon på
marken svarade de vuxna att det ligger där
för att det ska växa upp en ek. De hade ett
framtidsinriktat synsätt i sina förklaringar, ett teleologiskt synsätt. Men den stora
majoriteten idag svarar förmodligen: Lille
vän, titta upp! För vi lever i ett mekanistiskt tidevarv och där kommer orsak före
verkan.
e t t a n n at e x e m p e l är vattnets kretslopp i naturen. Fyraåringen undrar: Varför
regnar det? Att då dra till med vattnets
kretslopp – något inte ens en slumpvist
vald vuxen alltid kan förklara – är inte vad
hon vill höra. Hon vill höra att blommorna
inte kommer att växa om det inte regnar.
– Barn vill ha reda på hur allt hänger
samman, hur kommer det att bli i morgon
12
och hur ser världen ut då. Det är inte fel att
tänka teleologiskt, man kan slappna av i
sin lärdomselitism och nöja sig med att
­sådana tankar är bra som är bra att tänka
med, förklarar Bodil Jönsson.
b o d i l j ö n s s o n m e n a r att vi idag
­delvis lämnat både det teleologiska och
det mekanistiska och har hamnat i ”prenässansen” – förväntningskulturen – där vi
tar ut allt i förskott. Om någon tror sig ana
något som kanske är ett ekollon så tolkar
hon det som om hela eken redan är där.
– Vi äter innan vi är hungriga, vi köper
saker innan vi har råd med dem, vi har
­tappat tålamodet. Vi har inga mellanrum
och vi har därför inga visioner. Det måste
finnas ett mellanrum mellan nu och framtiden för att det ska kunna finnas någon
kreativitet, slår Bodil Jönsson fast.
Hon visar upp en bild på en engagerad
elev och en engagerad lärare men betonar
att det numera alltid finns något ytterligare extra, som ofta manifesteras i form av
teknik men som också kan manifesteras i
form av natur. I hennes fall berättelsen om
hur hon som litet barn var ute i skogen och
fick höra om årsringarna i en stubbe – vilken hon drog lite för långt så att hon trodde att också människor hade sådana. Det
blev genant när det några år senare avslöjades hur fel hon haft.
– Som metafor är årsringsbilden emellertid bra. Inte ens en femåring är bara sin
­senaste årsring utan också sin första,
­andra, tredje och fjärde. Det är växelverkan mellan dem som bygger upp stora de13
Porträtt: Bodil Jönsson
”Barn vill ha
reda på hur
allt hänger
samman,
hur kommer
det att bli
i morgon
och hur ser
världen ut
då.”
lar av lärandet – större och större ju äldre vi
blir och ju fler immateriella årsringar vi
får.
b o d i l j ö n s s o n reagerar ganska starkt
på att begreppet research har blivit ett
självklart begrepp i den svenska skolan.
Hon betonar att det är roligt att barnen har
företräde när det gäller att ta initiativ, att
de kan utforska sin vardag och få hjälp att
göra det. Samtidigt blev hon betänksam
över sin första inblick i hur eleverna utsätts för detta arbetssätt:
– Den bestod av en liten unge i åttaårsåldern som med liv och lust ägnade två veckor av sitt liv till att lära sig allt om groblad.
Det som brast var uppföljningen – resultatet blev bara hans direkt grobladsrelaterade insikter. I precis det läget hade han kunnat svinga sig vidare, bara någon hade
frågat: har du tänkt på hur det är med
maskrosor, och vad vet du om rosor? Någon
med känsla för vilka begrepp som hade
kunnat bli till hävstänger för honom hade
kunnat få grobladsprojektet att bli till en
början på såna tankar som är bra att tänka,
även utanför grobladen.
h o n m e n a r at t v yg o t s k i j s ”Zone of
Proximal Development” i denna situationen lyste i all sin prakt: det hade behövts
så lite, åttaåringen var så nära, och om
bara någon gett honom lite begreppshjälp
från sidan kunde han tagit ett skutt i sin
kunskapsutveckling. För att förklara hur
kunskap växer fram och befästs gör hon
liknelsen med ett korallrev och hur korallerna bara kan växa till på vindsidan. De
mer förkalkade korallerna finns på läsidan
och det är på dem som de nya kan hålla sig
fast. Hon använder detta för att knyta ihop
barnets upptäcktsglädje med lärarkompetens. Läraren skall både inspirera till upp-
14
täckter och i rätt läge peka på sådana existerande kunskapsstrukturer som även ett
barn kan dra nytta av. Utan sådana kommer vi inte till de tankar som är bra att tänka med, förklarar Bodil Jönsson.
– Det är skillnad på det komplexa och det
komplicerade. Det komplicerade är som ett
trassligt garnnystan, det mår väl av att
nystas upp.
– Medan det komplexa är som en bildväv,
den som sätter igång och nystar upp en
bildväv har förstört hela väven. Det komplexa behöver inte vara svårt men det måste få lov att vara komplext, man måste försöka möta det komplexa på det komplexas
egna villkor.
k u l t u r g e o g r a f e n Torsten Hägerstrand skrev boken Tillvaroväven för att
peka i riktning mot en begreppsbildning
som kan hantera det komplexa snarare än
det enskilda. Hans utgångspunkt var att
all världens vetenskaper sammanlagda
inte ger någon livskunskap – därtill är vetenskaperna för abstraherade och specialiserade, och det allra mesta av själva kunskapen hur man kan leva finns inte där.
– Jag önskar att ni alla läste Tillvaroväven
och ur den utvecklade relevanta ”Ute är
­inne-perspektiv”. Det som Torsten Hägerstrand pekar ut som elementarhändelsen
är påträffandet: det är där det nya händer,
det är via själva påträffandet man kan lära
nytt.
b o d i l j ö n s s o n ta r u p p f r å g a n om
vad det är som pedagogiken och tekniken
idag kan göra tillsammans som de inte
kunde innan, och ger olika perspektiv på
detta. För det första historiskt och kulturellt – från sändare och mottagare till
­sökare och återkopplare.
– När jag gick i skolan var det fröken
Edith som sände, och vi skulle tacksamt ta
emot. Det hade inte gått att föra in en dator
i min barndoms klassrum, det hade blivit
katastrof. Hon visste vad vi skulle lära oss, i
vilken ordning och på vilket sätt och sen
var det färdigt med det. Det som hänt sedan
dess är att eleven snurrat 180 grader och nu
i stället agerar sökare. Men det blir ju inte
bra i isolat – läraren behövs då framför allt
som återkopplare.
– Vår nuvarande kommunikationsvärld
har många likheter med tidigare kommunikationer även om skalan är en annan. En-tillen-kommunikation har alltid funnits, likaså
en-till-många och många-till-en. Det nya nu
är att det också finns en kommunikation
många-till-många. Vad gäller den kan vi inte
hitta några historiska förebilder utan får
glädja oss åt att vi är med om en äkta förstagångshändelse och samtidigt försöka förstå
dess konsekvenser.
h o n m e n a r at t va r i at i o n , inte
­repetition, är all inlärnings moder. Kons­
ten att skärpa sin medvetenhet är förmågan att hitta och urskilja mönster i kaos ­
i variationer av mönster där förutsättningarna finns för att lära sig någonting. Hon
påminner publiken om Burrhus Frederic
Skinner och hans inlärningsstudior och
påpekar att hans vision realiserades till
slut – barn och vuxna tillbringar nu timmar framför sina skärmar, helt frivilligt.
Men ändå inte alls som han tänkte: vi
­sitter där ju oftare som sökare än som
­mottagare av det förprogrammerade.
Bodil Jönsson förklarar hur oerhört viktigt det är att ge lärare tid för reflektion.
Om man inte tycker sig kunna få detta
måste man ändå skaffa sig den – även om
man måste an­vända sitt civilkurage.
– Skyll på mig, säg att ni har varit på
Ute är inne-konferens och att jag där
­ ävdade att lärare utan reflektionstid
h
egent­ligen inte kan vara lärare. Har man
ingen respekt för sitt eget behov att tänka
kan man inte heller utveckla respekt för
elevernas reflektionsförmåga och tid för
reflektion. Lärare behöver ju vara mästare
på att lära och att reflektera över hur man
kan lära sig. Och TTT, Tankar Tar Tid.
Text: Caroline Alesmark
”Variation,
inte repeti­
tion, är all
inlärnings
moder.
Konsten att
skärpa sin
medvetenhet
är förmågan
att hitta och
urskilja
mönster
i kaos.”
Bodil Jönsson
Fysiker, författare och professor emerita, tidigare verksam vid avdelningen för rehabiliteringsverksamhet vid Lunds universitet.
Böcker: Många, framför allt om fysik, tid och
pedagogik. Den mest välkända är tidsboken
”Tio tankar om tid”. Den i sammanhanget mest
relevanta är ”Vi lär som vi lever”.
Lästips:
• Bodil Jönsson: Vi lär som vi lever, Gleerups
(2008)
• Torsten Hägerstrand: Tillvaroväven­(2009)
• L. S. Vygotskij: framför allt om Zone of
­Proximal Development
15
Porträtt: Mats Trondman
Relationer böjs
och kombineras
Han pratar ofta och gärna om förlängd ungdomstid,
­relationernas grammatik, nya auktoritetsordningar
och ­lärandet utanför klassrummet. Mats Trondman är
­professorn i kultursociologi som funderar på hur rela­
tionerna mellan barn och föräldrar förändrats sedan han
själv växte upp. Vilka nya ­utmaningar ställs dagens vuxna
inför, nu när deras barn är unga allt längre?
i da g l e v e r v i i e t t s a m h ä l l e där
barn blir tonåringar allt tidigare samtidigt
som det tar allt längre tid för unga vuxna
att ta plats i det etablerade samhället. Valmöjligheterna är allt fler, men samtidigt
har hela det traditionella välfärdsbygget
blivit skörare, och klyftorna ökat.
– Vi har fått en så lång ungdomstid att
föräldrar ibland blir helt utmattade, hur
fan ska jag orka med allt det här. Parallellt
med detta har vi via beteendevetenskapen
fått en helt ny diskurs eller vetande om vad
barnet är – barn ska lyssnas till, barn ska ha
rättigheter, barn ska ha plats, barn är kloka, vi kan lära av barn, säger Mats Trondman.
unga vuxna. Han har jämfört och teoretiserat över dagens uppväxtvillkor och sin egen
uppväxt i arbetar- och tjänstemannasamhälle i Kalmar på 1960-talet med hjälp av
åtta relaterade teman, typiska för 1900talets andra hälft, som beskriver hur
­relationsgrammatiken utvecklats:
• Åtskillnad i livsvärldar: barn levde i sin
egen värld, skilda från föräldrar och
and­ra vuxna, de lekte inte hos varandra
utan i gemensamma utrymmen, och de
ägnade sig på egen hand åt sina aktivi­
teter
• Gleshet i interaktion: barn tillbringade
sällan tid med sina föräldrar
• Begränsad och inkapslad intimsfär:
­beröring och samtal om känslor var i
i s i n f o r s k n i n g har han lanserat bestor utsträckning frånvarande
greppet relationernas grammatik – ett sätt
• Fattigdom i insikter: de unga visste
att förklara hur relationer mellan barn och
mycket lite om hur de vuxna levde,
vuxna byggs upp och uttrycks. Han jämför
tänkte och gjorde
förr och nu och konstaterar att relationerna
• Svag förändringsbenägenhet: de unga
på ett radikalt sätt har förändrats jämfört
ville inte ha ­vuxna i sin värld, och tvärtmed när han själv växte upp, att de idag
om
styrs av en annan grammatik än då. Mats
• Given dominansordning: barn var unTrondman intresserar sig för relationer
derordnade vuxna, de vuxna bestämde
mellan vuxna och barn, tonåringar och
allt
16
” Min poäng
är att läran­
det på friti­
den ofta är
antiauktori­
tärt på det
sättet. Man
kan inte bör­
ja med funk­
tionen, man
kan inte säga
välkommen
till vår ung­
domsgård för
då börjar du
inte knarka.”
17
• Entydig och separerad lojalitet: barn skyddade
­varandra och var helt lojala med sina familjer
– s a m m a n l a g t s k a pa d e d e en strävan till åtskillnad. Barn och föräldrar följde regler de själva inte kunde redogöra för. Idag är relationerna helt annorlunda,
jag kallar det för gränsöverskridandets relationsgrammatik. Barn tillbringar stor del av sin fritid hemma i
en miljö som de upplever är deras, de förändrar dessa
världar tillsammans med sina föräldrar, de tillbringar
självklart tid hemma hos sina kompisar, de kommunicerar på mobil med familj och vänner, de lämnar hemmet i sällskap med föräldrarna och vill gärna att dessa
följer med på deras aktiviteter. Intimsfären har blivit
alltmer utvidgad och frisläppt, kroppskontakt tas som
en mer självklar aspekt av vardagslivet. Man har också
fått ett överflöd i insikter, det privata är alltmer öppet
och offentligt. Vi pratar mer om oss själva och om
­andra med allt fler personer – barn, lärare, föräldrar,
kompisar, grannar etc. Även populärkulturen handlar
i stor utsträckning om överflödet av insikter i egna och
andras världar.
d e t f i n n s d e s s u t om en stark förändringsbenägenhet i dag – att testa stilar, smaker,identiteter och
relationer. Dessutom har det i familjen uppstått en
förskjutning från en given till en mer utmanad och
osäker dominansordning – barnen är ofta utgångspunkten för familjens behov, inköp och aktiviteter.
Aldrig tidigare har de varit så mycket i centrum och
aldrig tidigare har de vuxna följt dem så nära.
– Det är även här de nya auktoritetsordningarna
­kommer in. Under andra hälften av 1900-talet var det
avstånd mellan barn och vuxna, idag är vi mycket
­närmare varandra.
– Hierarkin är otydlig, samtidigt vill vi som vuxna
fortfarande vara auktoritära på vissa plan. Men auktoritet är inte längre något en vuxen automatiskt är, det
är något en vuxen kan bli OM de investerar i relationer
till barn.
– Eftersom vi har satt barnen i centrum kan vi bara bli
auktoritära genom relationskapital. Maktordningen
har inte förändrats, det är bara förutsättningarna som
gjort det.
– Förskollärare vittnar om att arbetet är roligare nu
än för 25 år sedan, men mycket mer tröttsamt. Och för
invandrarfamiljer är det än mer komplicerat, de genomgår över en flytt något som tagit oss svenskar
­generationer.
i da g f i n n s a l l a m ö j l i g h e t e r s a m t i d i g t
s­ om vi lever i ett mer riskfyllt samhälle, det går till
­exempel inte automatiskt att läsa upp sina betyg längre. 1977 kunde man komma till Lunds universitet och
ha 2,3 i medelbetyg och ändå vara behörig. Mats Trondman konstaterar frankt att det är tveksamt om han
själv fått möjlighet att göra det han gör idag om han
varit född senare.
Den amerikanska filosofen Martha Nussbaum menar att kraven för att vara en bra förälder idag innebär
att du sätter ditt barn främst hemma, utanför hemmet bör du däremot vara medborgare, som sitter i skol18
styrelser eller idrottsföreningar och arbetar för att det
ska finnas institutioner tillgängliga för alla.
– Ökar klyftorna för mycket i samhället kommer de
människor som vill vara medborgare inte att våga vara
det, eftersom de inte vågar låna ut sina barn till experiment. Därför kan man inte moralisera över en medelklass som sätter sina barn främst, man måste göra
en samhällsanalys. Om klyftorna ökar för mycket slås
samhället sönder och medelklassen flyr den generella
välfärdspolitiken.
j u s t n u har han precis börjat titta på så kallade
­supplementary schools i Malmö, skolor som föräldrar
startat utanför skoltid, eftersom de inte är säkra på att
deras barn lär sig allt de behöver i den svenska skolan.
– Man hyr in en lärare, samlas i en lokal och utbildar
barnen i matte, arabiska, engelska och om det svenska
samhället. Och det är inte för att de inte vill assimileras, det är för att de vill in i det svenska samhället. Detta är mycket vanligare än vad man tror, och det verkar
främst handla om att mobilisera barnet inför skolframgångar. Här har vi ett exempel på chicaogosociologen Robert Parks etnicitetsparadox – man mobiliserar sin egen kultur och det ser ut som utanförskap men
det är ett sätt att assimilera sig.
när det handlar om lärande och utemiljö pekar
Trondman på det faktum att lärandeprocesser pågår
överallt, även utanför institutioner. Han hävdar att lärande på fritid måste bygga på tre principer för att det
ska få effekt: aktivitet som identitet och livsstil, aktivitet som känns rätt för individen, och aktivitet som
individen valt själv.
– Frågar man ungdomar varför de håller på med hiphop svarar de inte: Då utökar jag min engelska, då får
jag fler vänner, då bygger jag socialt kapital. Min poäng
är att lärande på fritid ofta är antiauktoritärt på det
sättet – man kan inte börja med funktionen, man kan
inte säga välkommen till vår ungdomsgård för då börjar du inte knarka. Det enda man som samhällsplanerare kan göra är att tillhandahålla infrastrukturer som
gör det möjligt att lära sig saker där ute.
– Poängen är inte att det finns hiphopare eller pingisspelare, poängen är att tillhandahålla möjligheten. De
unga måste däremot själva välja att flytta in, först då
sker en lärandeprocess.
Röster från konferensdagarna
Gudny Sverrisdóttir, Særún Ármannsdóttir och Lilja Kristinsdóttir från Leikskolinn Hof i Reykjavik och
Linda Sveinsdóttir från Heilsuleikskolinn Hamravellir, Island:
– Vi är mycket utomhus på våra förskolor och ville lära oss mer om utomhuspedagogik. Vi ansökte hos vår fackförening om att få åka på konferensen och fick ansökan beviljad.
Jannika Persson, Österportskolan, Malmö:
– Jag är förskollärare och jobbar med barn i förskoleklass och
­första årskursen. Jag är här tillsammans med flera kollegor för
att få idéer om hur vi kan utveckla vårt arbete med utomhus­
pedagogik. Idag har jag anmält mig till ett seminarium om
hur man arbetar med svenska utomhus.
Text: Caroline Alesmark
Mats Trondman
Professor i kultursociologi, uppvuxen i Blekinge. Arbetade
­tidigare på Malmö högskola men är sedan 2007 på Växjö
­universitet, en del av Linnéuniversitetet. Rikskänd för sin
barn- och ungdomsforskning med mycket uppskattad före­
läsningsteknik. Biografi: Bilden av en klassresa, Carlsson
(1994); Bortom detta något: Dikter, Vekerum (1995); Kultur­
sociologi i praktiken, Studentlitteratur (1999); Kloka möten:
om den praktiska konsten att bemöta barn- och ungdomar,
Studentlitteratur (2003); Unga och föreningsidrotten,
­Ungdomsstyrelsens skrifter (2005).
Silvia Ferrer, ­lärare för en tvåa
på Österport­skolan, Malmö:
– Vi är flera från Österportskolan på
Ute är inne. Vi vill bli bättre på utom­hus­pedagogik så vi är här för att se och
lära. Det sägs att lärandet blir allra mest
framgångsrikt om man upplever först och
­sedan får en teoretisk kunskap. Jag tror det
ligger mycket i det.
Gunnar Brinchman,
Sarpsborg,Norge:
– Jag är gymnasielärare i
Østfold, men här representerar jag ”Fysisk Fostring i
Skolen”, en frivilligorganisation som bedriver opinion för mer utomhuspedagogik i skolan. Norska skolor kan absolut använda
sig mer av utomhuspedagogik.
19
20
21
Utenavet
Utenavet – nationellt
nätverk för främjande
av ­utomhuspedagogik
Utenavet ­arrangerar konferensen Ute är inne vart annat
år i samarbete med kommuner, ­näringsliv, föreningar
och organisationer – i Linköping 2007, Norrköping 2009,
­Malmö 2011 och nästa gång i Umeå 19–20 september 2013.
d e n s om v i s ta s i s k o g o c h m a r k
– och park – utvecklar en starkare känsla
för naturen och ett större miljöengagemang. Detta är av stor betydelse i arbetet
för en hållbar utveckling. Men också för
att bli friskare, starkare och må bättre –
­vilket gäller både barn och vuxna.
a k t i v i t e t e r i n at u r - och kulturmiljöer i staden och dess omgivningar är därför nödvändiga för barns och vuxnas allmänbildning och ­kulturkompetens.
Utenavet grundar denna uppfattning på
nordisk och internationell forskning. Den
visar bland annat att barns kreativitet och
koncentrations­förmåga förbättras av att
vara ute regelbundet. ­Kunskaper blir mer
bestående om lärandet växlar mellan utomhusaktiviteter och inomhusaktiviteter
– dessutom ­visar erfarenheten att det psykosociala ­klimatet främjas.
u t e n av e t är ett nationellt nätverk av
­organisationer och myndigheter som ser
utomhusmiljön som arena för pedagogiskt
arbete bland barn och vuxna.
Utenavet sprider exempel på utomhusbaserat lärande med hjälp av utbildningstips och inspirationsmaterial.
Utenavet betonar platsens och de begripliga sammanhangens betydelse för lärandet. Utenavet deltar i och arbetar för nätverksbyggande på alla nivåer – lokalt såväl
som nordiskt och internationellt.
22
Utenavet arbetar för att uppmärksamma
myndigheter och beslutsfattare på att pedagogiskt arbete bland barn och vuxna
måste bedrivas både ute och inne. Målet är
att göra samhällsplanerare och byråkrater
medvetna om och nyfikna på natur- och
kulturupplevelser som metod för att levandegöra läroplanens intentioner och kunskapsmål. Och att detta gäller alla barn
oavsett social, etnisk och kulturell bakgrund.
Text: Petter Åkerblom
Utenavet
Utenavet är en gemensam plattform för organisationer och myndigheter som arbetar med
­utomhusmiljön som arena för lek, lärande
och hälsa. Följande parter ingår i Utenavet:
• Linköpings universitet/Nationellt centrum
för utomhuspedagogik
• Friluftsfrämjandet Riksorganisation
• Skogen i skolan
• Naturskoleföreningen
• Sveriges lantbruksuniversitet/­Movium
– ­centrum för stadens utemiljö
• Örebro universitet/Nationellt centrum för
främjande av god hälsa hos barn och ungdom
(NCFF).
www.utenavet.se
[email protected]
23
mångkulturellt samhälle som Malmö. Utomhuspedagogik har visat sig vara bra för
språkutvecklingen.
I Malmö arbetar vi med vad man skulle
kunna beskriva som urban utepedagogik,
där man inte bara lär sig i och om naturen,
utan om staden, i stadens rum och miljöer.
Inom detta område tror jag att Malmö
återigen skulle kunna bli en föregångare
inom pedagogiken, som man var under
­sextiotalet.
Malmö stad
Ute har länge
varit inne i Malmö
Att Ute är inne hölls i Malmö är en följd av ett starkt
­engagemang för lärande för hållbar utveckling och en
syn på utomhuspedagogik som utgår från staden och
dess möjligheter att fungera som ett utvidgat klassrum.
Sedan 2008 satsar Malmö stad omkring
fem miljoner kronor om året på lärande
för hållbar utveckling. Utomhuspedagogik utgör en viktig del av insatserna. Vi
har talat med tre personer om Malmö
stads arbete med utomhuspedagogik och
lärande för hållbar utveckling: Lari PitkäKangas, kommunalråd för konsumtion,
stadsekologi och utveckling, Per-Arne
Nilsson, avdelningschef på miljöförvaltningen och Åsa Hellström, projektledare
på miljöförvaltningen och den som ledde
Malmö stads arbete med Ute är inne.
Per-Arne Nilsson:
– Egentligen tar vårt arbete avstamp i FN:s
dekad om Lärande för hållbar utveckling
24
2005–2014 som presenterades på världstoppmötet i Johannesburg 2002. I dekaden blir
framtidsfrågorna konkreta och sätts in i en
kontext. Hoppet om en hållbar framtid står
till lärandet. Det är något vi måste jobba
med på alla nivåer, från det lokala till det
globala. Lärandet ska generera goda idéer
som ska tas tillvara och spridas vidare. Vi
­lever inte våra liv var för sig utan allt hänger
samman.
d e k a d e n ta l a r om att gå ”från ord till
handling”. Det gäller att fylla begreppet
­lärande för hållbar utveckling med innehåll. Vår tes är att utomhuspedagogiken ger
en möjlighet för fler barn och vuxna att lära
sig bättre, något som är extra viktigt i ett
Lari Pitkä-Kangas:
– Från politiskt håll satsar vi på lärande för
hållbar utveckling för att vi ser att det ger
positiva resultat. Vi får en bättre pedagogisk
miljö. Det är en förhållandevis liten investering som har en stor effekt.
Verkligheten blir alltmer komplex och
skolan behöver alla verktyg man kan använda för att eleverna ska rustas för de problem
och utmaningar som väntar. Ett lärande i
utemiljöer ger förutsättningar för ett lärande som involverar hela kroppen, med både
kognition och motorik. Inte minst ger det
möjligheter för barn som har svårt att förhålla sig till den bokliga kontexten och som
känner sig utanför i den vanliga undervisningen.
Jag har själv sett hur bra det kan fungera.
På det marina kunskapscentret SEA-U har
jag varit med när barn i vadarstövlar för
­första gången upptäcker havet och vilket
fantastiskt liv det innehåller. De var helt
hänförda. Enligt mig är en av skolans viktigaste uppgifter att förmedla den lusten till
lärandet, och då kan vi inte bara förlita oss
till det som sker inom skolans fyra väggar.
Det passar inte alla och ger heller inte den
djupa förståelsen som ett lärande kan göra
om alla sinnen kommer till användning.
En del ser utomhuspedagogik som ett
­alternativ till vanlig pedagogik, jag ser den
snarare som en stödfunktion. Jag vill inte
att den ska ersätta annan pedagogik, men
alla pedagoger ska kunna ha tillgång till
den om de önskar.
Åsa Hellström:
– Jag tror att en konferens som Ute är inne är
oerhört viktig för att synliggöra de möjlig­
heter som finns i utomhuspedagogiken.
Många pedagoger inom det här området är
engagerade var och en på sitt håll. Att samlas
till en jättekonferens där allt kretsar kring
­lärande i utemiljöer är ganska häftigt.
Många av de som kommer till konferensen
kommer från förskolan eller grundskolans
tidigare år. Det är svårare att få med pedagoger som arbetar med äldre barn eller vuxna.
Men vi har sett att utomhuspedagogik har
haft väldigt positiva effekter i flera vuxen-
projekt, exempelvis med ­personer som har
flyttat till Malmö från andra länder där de
drabbats av trauman.
Jag upplever att det finns ett stort intresse
att förnya sig från många pedagoger. Man vill
lära sig nya saker och utvidga klassrummet.
Att gå ut är en väg till en ­annan pedagogik.
Text: Mikael Ringman
Lärande för hållbar utveckling i Malmö
Åren 2005–2014 är en dekad för lärande för hållbar utveckling enligt FN:s generalförsamling.
Sedan 2008 genomför Malmö stad en särskild
satsning för lärande för hållbar utveckling, med
4,5 miljoner kr per år. 2012 ligger fokus på fyra
områden i Malmö:
Malmö Museer: Att skapa en regional och lokal
mötesplats för frågor om lärande för hållbar
­utveckling.
Stadsdelarnas arbete: Att stödja det arbete
som utförs i stadsdelarna, men där stads­
delarnas egna olika behov och önskemål styr
­utformningen av arbetet.
Natur-, miljö- och kulturpedagogik: Att stödja
olika typer av pedagogik och medverka till att
bygga upp en central plattform.
Globala Malmö: Att uppmärksamma, diskutera
och undersöka de lokala-globala sambanden och
kopplingarna mellan lärande för hållbar utveckling och globala frågor.
www.malmo.se/hallbartlarande
25
Malmö högskola
Mer utomhuspedagogik
med ny lärarutbildning
Malmö högskola satsar på utomhuspedagogik, både i
­utbildningar och i forskning. Utomhuspedagogik ingår­
­numera för alla som studerar till förskollärare eller
­fritidspedagog på Malmö högskola.
a n d e r s o l s s o n, utbildningschef för
­lärarutbildningen på Malmö högskola,­­
­berättar att den nya lärarutbildningen har
fått en fastare utformning. För studenterna
innebär det färre valmöjligheter jämfört
med den förra som var mer likt ett smörgåsbord.
Utomhuspedagogik var tidigare en valbar
kurs på Malmö högskola. Nu är det ett innehåll som läses av fritidspedagoger och förskollärare.
För grundlärare ingår utomhuspedagogik
för de som läser NO eller idrott.
Betyder detta en akademisk uppgradering
av ­utomhuspedagogiken?
– Ja, i så motto att den nya läroplanen lägger
fast särskilda mål inom NO och teknik, där
utomhuspedagogik ingår som en del. På så
sätt blir den ett moment för alla som studerar till förskollärare och fritidspedagoger
samt de grundlärare som läser NO. Men utomhuspedagogik var även tidigare relativt
populär som valbar kurs, säger Anders Olsson och pekar på att utomhuspedagogiken
även fortsättningsvis är tätt knuten till naturvetare och idrottsvetare, liksom till utbildning för de yngre åren.
– Även om fler idag talar om att utomhuspedagogiken kan omfatta i stort sett alla
ämnen är kopplingen till idrott och naturkunskap i skolan fortsatt stark. Så är det
även på Malmö högskola. Kurserna i utomhuspedagogik leds av medarbetare inom
idrotts- och naturvetenskap.
Anders Olsson har själv en bakgrund inom
utomhuspedagogik. I fem år arbetade han
på naturskolan i Lund, en av de första i landet när den startade 1986. Han anser dock
inte att förskola och skola med automatik
bli bättre av mer utomhuspedagogik.
– Det finns otroligt många kurser av hög
kvalitet, utomhuspedagogiken är en av
26
dem. Jag vill se det autentiska som det vik­
tiga, snarare än att vara utomhus till varje
pris. Med det menar jag att man tar utgångspunkt i närmiljön och möter verk­
ligheten.
p e r h i l l b u r , prefekt på fakulteten för
lärande och samhälle på Malmö högskola,
var initiativtagare och ansvarig för forskningssymposiet Out & About – Perspectives
on Outdoor Education i Malmö den 28 september 2011(se artikel sidan 58) .
– Det finns mycket forskning om ute­
miljöns påverkan på människor men det
behövs mer forskning om pedagogik i utemiljö, berättar Per Hillbur som ordnade
forskningskonferensen för att belysa frågeställningar kring utomhuspedagogik.
Out & About samlade ett femtiotal del­
tagare på Malmö högskola. Det var första
gången som en forskarkonferens arran­
gerades i samband med Ute är inne.
”Utomhuspedagogik”, ”utepedagogik”
eller ”utebildning” är ord som kan framstå
som synonymer, men innehåller nyanser
av vad själva utevistelsen innehåller. Per
Hillbur anser att ”outdoor education” är ett
begrepp som är mer adekvat.
– Ute kan egentligen vara var som helst.
Man kan lämna klassrummet och komma
tillbaka. Man kan gå ut och hämta saker.
Man kan vara inne och gå ut virtuellt. Det
viktigaste som jag ser det är att gå utanför
skolans fyra väggar för att hitta infallsvinklar som stimulerar andra människors
lärande.
Malmö högskola
Malmö högskola arbetar brett med frågor
kring lärande för hållbar utveckling i samverkan med olika institutioner, organisationer och myndigheter.
Högskolan är en aktiv
medlem i RCE Skåne,
ett regionalt nätverk
som ska sprida lärande
för hållbar utveckling
inom olika former
av lärande. United
­Nations University har
introducerat idén om
regionala centra, som
arbetar lokalt för att
stimulera och stödja
detta lärande. Vid
­Malmö högskola ges
ett flertal olika kurser
inom lärande för hållbar utveckling och
­utomhuspedagogik.
www.mah.se/ls
Text: Mikael Ringman
27
28
29
Stranden
Forskning under ytan
Ribersborgsstranden i Malmö. Havet är stilla, vinden mild.
Himlen är blå med ett dis som faller som en slöja framför
Köpenhamn. Med diset som fond ger höstljuset en sällsynt
skärpa i detaljerna på stranden.
– n i h a r n o g va l t den allra bästa ­höstdagen för att ge er ut och spana i Öresund.
Bättre sikt än så här kan det inte bli i vattnet, säger Martin Karlsson. Vi befinner oss
på SEA-U Marint Kunskapscenter, en pedagogisk och publik marin verksamhet vid
Öresund. Deltagarna i workshopen tar med
sig vadarstövlar, ­vattenkikare, spadar,
­hinkar, håvar och sandsilar. Idag är de
havsforskare. Instruktionerna är enkla: ut
och leta! Alla levande djur samlas in för att
senare identifieras på land.
– För barnen gäller tre regler. Spring
inte, gå inte baklänges och sätt er inte på
huk. Jag nämner reglerna för er också, så
slipper ni bli blöta, säger Martin Karlsson.
c h r i s t e l j o h a n s s o n och Marie Bergengren arbetar på Hästhagens förskola
bara någon kilometer från stranden. De vadar med strida steg mot tången närmast
strandkanten. De besöker ofta stranden
med barnen. Idag söker de nya uppslag på
aktiviteter de kan göra. Marie Bergengren
skyfflar upp sand från botten, Christel
­Johansson skakar silen efter samma princip som vid guldvaskning, den fina sanden
rinner undan och kvar ligger mindre stenar, några snäckskal och – en liten mask
som stoppas i hinken. Andra deltagare står
och stirrar i vad som ser ut att vara flytande
vägkoner, men visar sig vara vattenkikare
med kraftig förstoring.
l ä r a n d e t ä r l u s t f u l l t och lekfyllt
och den uppsluppna men samtidigt koncentrerade stämningen ­skiljer sig inte
stort från andra dagar då det är barn som
håller i redskapen. Pernilla ­Andersson från
Andersbergsskolan i Gävle är med hela sitt
arbetslag, elva personer, på Ute är inne. De
30
samlar inspiration och idéer inför en större satsning på upplevelsebaserat lär­ande.
– Det var mycket som lockade i programmet. Att det blev just den här workshopen
var nog mest en slump. Det är en imponerande verksamhet, något liknande finns
inte i Gävle, säger Pernilla och pillar fram
några musslor i sin sandsil.
e n b i t dä r i f r å n hör vi Marie Bergengren ropa med en håv i handen.
– Christel! Jag har fått en fisk!
En halvtimme senare har de tidigare
tomma hinkarna fått innehåll: snäckor,
fiskar, musslor, en manet, något räkliknande. Pedagogerna bläddrar i böcker.
­Deras uppgift är att identifiera vatten­
djuren de har hittat.
– Vi trodde att det var en horngädda vi
hade hittat, det såg ut att vara en lång och
smal fisk, men vi kom fram till att det är
en tångnälla, säger Marie Bergengren.
Text: Mikael Ringman
Mitt havsdjur – att forska om djur
Workshop B52
Martin Karlsson
SEA-U Marint Kunskapscenter, Malmö
www.sea-u.se
31
Parken
Utelek – en väg till språket
t j u g o p e da g o g e r sitter i en ring i en
grön dunge. Det är stilla, man kan höra
vinden blåsa försiktigt i träden.
– Det är nog inte den här bilden ni har av
Rosengård. Så här ser det också ut här ute,
berättar Eva Hörnblad, lärare på ­Örta­gårds­skolan.
– Jag är glad över att vi fick just den här
platsen för vår workshop. Dels för att platsen är så fin, dels för att det är hit jag går
­oftast med min klass. Hon har i flera år ­arbetat aktivt med ­utomhuspedagogik för att
fördjupa kunskaperna, inte minst språkligt, hos sina elever. I stadsdelen är vart
­tionde barn nyanlänt, vilket innebär att
skillnaderna i svenskkunskaper är stora.
e va h ö r n b l a d b e r ät ta r att hon
­arbetar mycket med foton, bilder och
­symboler.
– Bilderna blir ett stöd för förståelsen
och inlärningen. Ett barn kanske hör ­ordet
”träd” för första gången men om hon ser en
bild på ett träd så förstår hon direkt i alla
fall.
b i l d e r n a k a n a n vä n da s gång på
gång. Hon visar foton på klassen i just den
här dungen. Under ett år togs ett foto varje
månad. På varje bild står månadens namn.
Men om man håller för namnet kan det bli
en gissningslek. Sedan dukar hon upp med
ett antal ­exempel på övningar hon har genomfört med sina elever. Här är några av
dem:
Färgpaletten. På ett laminerat papper finns
ett stort antal färger och färgnyanser. Uppgiften är att barnen ska hitta något i omgivningen med samma färg.
– Den här övningen har varit med länge
men jag tycker den är bra och vill därför slå
ett slag för den, säger Eva Hörnblad.
ABC utomhus. Här handlar det om
att hitta föremål med alfabetets alla bokstäver. Mossa hamnar på M, blad på B och
så vidare.
Adjektivbingo. Eva ropar ut adjektiv som
”lång och smal”, ”brun”, ”fin”, ”sned”.
32
Grupper får i uppgift att finna ­föremål som
beskriver adjektiven.
Pluralövning. Här handlar det om att hitta
saker som bildar pluralformer som står på
ett av Evas inplastade papper. Var hittar
man något som slutar på –or i plural?
a n g e l i c a e va n d e r på Blankebäcks­
skolan i Oxie är ganska nyutexaminerad
och säger att hon suger i sig av alla tips hon
får.
– Färgpaletten som Eva sade var så vanlig,
den hade jag aldrig sett förr, och den tänker jag nog använda mig av.
– Det är inte särskilt komplicerade
­övningar, men det är sådana som har fungerat bra för mig, säger Eva Hörnblad och
uppmanar pedagogerna att fundera på
egna varianter eller idéer.
e va h ö r n b l a d berättar att hon upplever
att lärandet fördjupas när eleverna kommer utomhus.
– Dessutom blir ljudnivån utomhus en
helt annan, vilket innebär att det blir
mind­re stökigt i gruppen, säger Eva Hörnblad som ofta tar med sig stormkök ut så
att det kan bli en rejäl utevistelse.
– Lärandet utomhus är nyttigt på flera
sätt. Jämför jag min klass med andra, har
vi betydligt lägre sjukfrånvaro. Min enkla
tolkning är att mina barn är friskare för att
vi är utomhus mera.
Text: Mikael Ringman
Språkutveckling i ett ämnes­integrerat
perspektiv
Workshop D53
Eva Hörnblad
Örtagårdsskolan, Malmö
www.malmo.se/ortagardsskolan
33
Gatan
Gå till historien
Ofta handlar utomhuspedagogik om NO eller matematik.
Med stadsvandringen som exempel visar tre pedagoger
på Malmö högskola hur man kan använda utomhus­
pedagogiken i SO-ämnena.
l i l i a n wa l d e n s t r öm , Kajsa Hallstedt
och Bodil Liljefors Persson arbetar med
­lärarutbildningen på Malmö högskola,på
­Fakulteten för lärande och samhälle. I den
nya utbildningen för F-3-lärare har de under hösten arbetat med temat när­miljö.
– Att använda sig av närmiljön i undervisningen är minst lika viktigt i SO-ämnen. Det handlar om att gå till historien i
vår närmiljö. Det handlar också om sättet
att se på historien, att hitta berättelser
som åskådliggör historien ur barnens
­perspektiv, berättar Kajsa Hallstedt.
va n d r i n g e n u t g å r f r å n Malmöhus
slott och där sveper Kajsa Hallstedt bakåt i
historien.
– Tänk er hur det såg ut här för drygt
50 år sedan. Då var slottet en flyktingförläggning. Vid krigsslutet kom judiska flyktingar till Malmö och det var till ­Malmöhus slott de kom, som redan då var ett museum.
– För lite mer än 100 år sedan skulle man
ha kunnat se fångar med fotbojor lämna
denna fästning för sista gången, när Malmö byggt ett nytt fängelse på Kirseberg.
k a j s a h a l l s t e d t s b e r ät t e l s e fortsätter bakåt i historien i hundraårskliv. För
300 år sedan – då blev det fängelse i slottet.
För 400 år sedan – vid den här tiden blev
Skåne svenskt. För 600 år sedan då Erik av
Pommern byggde ett kastell på platsen som
senare blev ett slott, som idag är ett av de
äldsta renässansslotten i Norden. Så går
vandringen vidare, bort mot Västergatan,
en av Malmös äldsta gator. Lilian Waldenström ber deltagarna att tänka sig hur det
kunde ha sett ut 500 år tidi­gare, med en
­familj från landsbygden som sökt sig in till
34
staden som vid den här ­tiden hade omkring
3 000 invånare.
– Tänk er stadsporten till Västergatan och
bortom porten skymtar husen, ­förmodligen de högsta som familjen ­någonsin hade
sett.
i n n e på vä s t e r g ata n berättar hon att
Malmö stadsarkiv har bouppteckningar
som sträcker sig ända tillbaka till 1547 och
som med skrämmande tydlighet ­berättar
om hur enkla levnadsförhållandena kunde
vara. Mattias Dahlberg, SO-lärare på Väst­
ra Hamnens skola, är en av deltagarna som
anmält sig till vandringen. Han har själv
arbetat med stadsvandringar och är på
workshopen för att se om han kan få nya
idéer.
– Det kan vara ett väldigt bra sätt att
­arbeta med historia på. Men det är gans­ka
krävande. Det gäller verkligen att få in
­barnens perspektiv, annars kan man
snabbt tappa deras intresse, säger han.
Text: Mikael Ringman
Stadsvandring och framtidsfrågor
– Utepedagogik med SO-perspektiv
Workshop A 10
Lilian Waldenström och Kajsa Hallstedt
Malmö högskola
www.mah.se
35
Parken
Att ta litteraturen utomhus
Solljuset silar ned mellan tallgrenarna i Slottsparken
i Malmö. Det är en förvånansvärt varm septemberdag och
den grupp pedagoger som samlats här arbetar koncentrerat
i skuggan av träden. Om några minuter ska de presentera
sin tolkning av Hamlet.
d e l ta g a r n a h a r h a f t en halvtimme
på sig för förberedelser. Var och en av de
fyra grupperna ansvarar för en akt. Det
­gäller dels att hitta det väsentliga i texten,
dels att fördela roller och repliker på den
korta tiden.
– Vad är det där?
– Vadau?
– Ett spöke!
– Ah, men harregud!
Första akten har börjat och koncentra­
tionen är total. Rollerna består av vakterna
Barnado och Marcellus, samt vålnaden
som stryker fram och tillbaka mellan träden. Vålnaden har en virkad sjal runt huvudet.
Det är stafetteater och rekvisitan, be­
stående av en döskalle av plast, en plastdolk och en kungakrona går som en stafettpinne mellan de olika grupperna.
e f t e r d e n d r a m at i s k a sista akten då
den ena aktören efter den andra faller till
marken med plastdolk och giftbägare (en
vikkåsa) i ett fast grepp, applåderar alla,
även ett antal förbipasserande Malmöbor
som tacksamt följt den överraskande underhållningen i parken.
– Vad bra det blev, säger någon.
– Ja, jag trodde aldrig det skulle gå, säger
en annan, men nu förstår jag ju faktiskt
vad Hamlet handlar om.
Denna workshop heter ”Ronja och Hamlet i skolskogen” och handlar om hur man
kan flytta litteraturen från klassrummet
till närmiljön. Arbetssättet bygger på tankar om litteraturreception, som handlar
om att flytta fokus från författare och analys till läsaren och upplevelsen. Centralt i
utomhuspedagogiken är att man arbetar
med alla sinnen och där passar idéerna
36
som litteraturreception bra. Detta arbetssätt hjälper också eleverna att identifiera
sig med personerna och tränga djupare in i
handlingen i ett litterärt verk.
– Detta är en metod jag har arbetat med
på i stort sett alla stadier. Och det fungerar
både för Max potta och Hamlet. Det är ett
utmärkt sätt att väcka nyfikenhet och fördjupa läsförståelsen, berättar Eva Kätting.
i d e n n ya k u r s p l a n e n i svenska för
grundskolan står bland annat: ”I mötet
med olika typer av texter, scenkonst och
annat estetiskt berättande ska eleverna ges
förutsättningar att utveckla sitt språk,
den egna identiteten och sin förståelse för
omvärlden”.
Detta arbetssätt ger förutsättningar för
eleverna, inte minst de elever som har
svenska som sitt andra språk, att kunna
uppnå dessa mål.
Nu är det dags för deltagarna att gripa sig
an nästa uppgift och denna gång är det boken om Ronja Rövardotter som står i fokus.
De nybildade grupperna sprider sig i parken för att hitta bästa platsen för att redovisa nästa uppgift.
Åter är engagemanget och arbetsglädjen
på topp.
Text: Eva Kätting och Mikael Ringman
Ronja och Hamlet i skolskogen
Workshop CD 22
Eva Kätting
Nationellt Centrum för Utomhuspedagogik,
­Linköpings universitet
www.liu.se/ikk/ncu
37
Parken
Maskrosor blir musik
k o n s t n ä r e n , musikern och instrumentbyggaren Åke Egevad är full av histo­
rier. Och han har minst ett instrument för
varje historia. Ur sina påsar halar han upp
flöjter, trummor, pipor och andra instrument som han själv byggt av naturmaterial.
Som fårflöjten, byggd av ett skenben.
– Jag äter aldrig skinka till jul. Jag köper
en fårfiol istället. Det är lite dyrare, men
jag använder benet till att bygga en flöjt
som jag säljer. Så tjänar jag in det den
­vägen istället, skrockar han och talar om
att liknande flöjter var vanliga instrument
på medeltiden.
Sedan blåser han en melodi i förbluffande klara och ljusa toner.
Konst i och av naturen
Land Art var en konströrelse som växte fram under
­1960-talet. Konst skapades i, med och av naturen.
l a n d a r t är även temat för workshopen
på Ribersborgsstranden. ”Se er omkring,
inspireras, använd det som finns omkring
er, skapa”. Ungefär så lyder uppmaningen
från konstpedagogen Åsa Forsberg. Hon
arbetar på Regionmuseet i Kristianstad
och använder sig ofta av Land Art-pedagogik när hon arbetar med skolklasser.
– Arbetssättet kan man tillämpa var som
helst. Vid havet eller inne i staden. Man
kan använda naturmaterial som vi gör här,
men också ge sig ut och leta skräp i staden
och låta skräpet bli konst, berättar Åsa
Forsberg.
Yvonne Schewalius och Ingrid Malmqvist från Lillgårdens förskola i Sjöbo ar­
betar tillsammans med Lise Lövkvist från
Langsätersskolan i Nyköping. De har
plockat små strandfynd och grupperat dem
i rutor av strandgräs. ”Betydelserutor”
kallar Ingrid Malmqvist dem – i en ruta
finns mörka stenar, i en annan röda, i en
38
tredje släta stenar. En bit bort har en annan
grupp pedagoger skapat ett poetiskt verk i
strandbrynet. De har inspirerats av havet och
öppenheten.
Tre ord, längtan, lust, evighet, har byggts
av stenar och annat de har hittat på stranden.
Ordet ”LUST” står skrivet med vita stenar på
botten i vattnet, nästa ord står i sanden och
det tredje finns en bit upp i den torkade tången.
Land Art – skapa
konst i ­natur- och
­kulturmiljöer.
d e t f r ä m s ta s y f t e t med seminariet
är att deltagarna ska få tips på hur de själva
kan skapa instrument av naturens eget
material.
Åke Egevad berättar att han först var
lite orolig över att hålla en workshop i
­Pildammsparken.
– En park är rena rama stubbåkern, renklippt och tuktad, utan vilda växter, säger
Åke som dagen före ringde parkarbetarna
och frågade om det fanns någon plats som
de inte brukade klippa. ”Backen vid toaletterna” var svaret och därför är det där deltagarna håller till.
Där finns diverse strån att plocka och där
kan deltagarna göra enkla pipor av maskrosor och andra rörväxter.
n ä r s k a pa n d e t ä r k l a r t går alla runt
och berättar om sina verk. Åsa Forsberg uppmuntrar och berömmer. Och hoppas att arbetssättet ska spridas vidare. Land Art är
platsspecifikt och blir därmed ett sätt att skapa en berättelse om en plats. Man kan använda Land Art inom i stort sett alla ­ämnen, säger Åsa Forsberg.
m a x p e r s s o n från Sege Parks förskola i
Malmö rycker blomman av maskrosen,
klämmer ihop ena änden och blåser. Ut
kommer ett svagt fagottliknande ljud.
Cege Grönlund Svensson från Vårfruskolan i Lund visar en något mer avancerad
modell av vitplister. Där är den nedre ­delen
ledad genom att Cege har skurit täta hack i
stjälken. Genom att böja den ledade delen
(tänk saxofon) samtidigt som han blåser
höjs och sänks tonhöjden. Ett litet jack i
­sidan vid blåshålet behövs också för att
skapa ljud.
– Helt fantastiskt. Det ska bli skitkul att
göra det här med skolbarnen, säger Cege
Grönlund Svensson.
Text: Mikael Ringman
å k e e g e va d b e r ät ta r att människor
sannolikt har musicerat på rörväxter och
Workshop B57
Åsa Forsberg
Regionmuseet
­Kristianstad
www.regionmuseet.se
sälg- och rönnpipor (tillverkas på våren när
träet av fyllt av sav) i flera tusen år. Likaså
har de gjort enkla trummor och slagverk.
Deltagarna får lära sig att bygga egna xylofoner eller träspel som Åke Egevad föredrar
att kalla dem.
– Xylo betyder trä på grekiska och fon betyder ljud, förklarar han.
t vå l å n g a l i t e g r öv r e p i n n a r
läggs mitt emot varandra. Principen är att
lägga andra pinnar på tvärs mot dem. Med
ett par spikar på var sida om tvärslårna
hålls de på plats. Genom att gröpa ur en bit
av tvärslårna kan träspelet stämmas till
vilka toner man önskar.
– Jag har slutat med att stämma fram
tonskalan. För om man stämmer sitter
barnen bara och spelar Gubben Noak. Är
spelet ostämt blir det ett mycket mer suggestivt ljud och då släpper barnen loss mer
av sin kreativitet.
Text: Mikael Ringman
Musik i naturen
Workshop C 01
Åke Egevad
Malmö
www.egevad.nu/ake/
39
Parken
Att återskapa natur
på naturligt vis
Att naturens egen design är både sinnrik och fantastisk
är utgångspunkten för en workshop i Slottsparken av
Klas Nyberg och Ingemar Nyman från Miljöverkstaden
i Helsingborg.
klas nyberg talar om biomimetik,
ny teknik som hämtar inspiration från livet i naturen. Som kardborreband. Eller
det japanska snabbtåget Shinkansen 500
vars spetsiga form har kungsfiskarens
näbb som förebild, en form som gör att
­tåget går tystare.
Naturens funktion är vad de deltagande
pedagogerna ska koncentrera sig på. Först
får de i uppgift att skapa ett konstverk med
hjälp av naturmaterial. Sedan lyfter Klas
och Ingemar perspektivet en nivå. Deltagarna delas in i grupper och får lappar med
ord som beskriver naturliga funktioner
som ”förflyttning” eller ”flytkraft”. Sedan
ska grupperna med inspiration från detta
ord skapa något med naturliga material.
De andra grupperna ska utifrån deras skapelse gissa vilket ord det rör sig om.
Ingemar Nyman har dukat en filt med
arbetsmaterial som kan användas tillsammans med föremål som hittas i parken.
­Genom att klippa av ändarna på tandpetare
som stuckits genom två löv blir bitarna till
stygn som håller löven samman. Ingemar
håller upp sälgpinnar som kan användas
för att skapa förgrenande konstruktioner.
– Den mjuka märgen gör sälg till ett lättarbetat material, säger Ingemar Nyman
och gör hål i märgen med en syl eller borr,
sticker in en tandpetare och fogar samman
med en annan sälgstump.
Gamla aluminiumburkar och kaviartuber har klippts ned till blänkande arbetsmaterial som kan fungera som pynt eller
att surra fast något med.
Ingemar Nyman berättar att Miljöverkstaden varierar nivån på uppgifterna utifrån elevernas ålder. Grundidén är den40
samma – att ge barnen en känsla för naturen så att den ser naturen som en del av ett
levande system.
– Med mindre barn kan man ta upp ord
som återanvändning och återvinning och
förhoppningsvis ge dem en innebörd. Med
större barn kan man ställa större frågor för
att få dem att reflektera, säger Ingemar
Nyman.
Marie Hansson och Helen Persson från
Lillgårdens förskola i Sjöbo arbetar tillsammans med Agneta Wilhelms från
­Lumparlands förskola på Åland. Deras
uppgift är att skapa något kring ordet
”kommunikation”.
– Jag älskar naturmaterial. Jag jobbar
mycket med skapande med barnen och vi
åker ofta till vår naturstuga i Sjöbo Ora
där vi har jättegoda möjligheter att arbeta
i ­naturen, berättar Marie Hansson.
Text: Mikael Ringman
Natur och design. Design av egna
­konstruktioner med inspiration från naturen.
Workshop A01
Klas Nyberg och Ingemar Nyman
Miljöverkstaden, Helsingborg
www.helsingborg.se/miljoverkstaden
41
Parken
Livet är ett äventyr!
Workshop D 49
Lisa Petri
och Kristian Almqvist
Drömmarnas Hus,
Malmö
www.drommarnas
hus.se
Drömmarnas Hus skapar äventyr
Ute är appar inne
Den fria viljan vid namn Fria har problem med sin bror Karl Kontroll
som har fängslat naturkrafterna. Uppgiften är att släppa loss dem.
– Välkomna till Hogwarts! Det här är professor Wolfant och jag är professor
Hill. Ställ er på led två och två så ska vi påbörja vår resa. Men, akta er för
mugglare och dementorer på vår väg!
drömmarnas hus är en fristående kulturell och pedagogisk verksamhet, som fick Kunskapspriset 2010, och som
driver flera olika kulturprojekt i och kring Malmö. Ett av
dem handlar om äventyrspedagogik, som Drömmarnas
Hus har utvecklat i Fulltofta naturområde i Mellanskåne
tillsammans med flera skolklasser. En del av sagoäventyret återskapades för pedagogerna i området kring den
gamla herrgården i Rosengård, där Drömmarnas Hus
håller till. Deltagarna möttes av Fria – den fria viljan
– som har problem med sin bror Karl Kontroll som har
blivit helt förvandlad.
– Han har tagit kontroll över de fyra elementen eld,
vind, vatten och jord. Det är våra naturkrafter som Karl
Kontroll håller fängslade. De måste släppas fria, annars
vet jag inte hur det kommer att gå. Kan ni hjälpa mig?
frågar Fria, som i verkliga livet heter Lisa Petri.
Hon får ett jakande svar och sedan är upp­draget igång.
Det första handlar om att hämta vatten som står långt
bort, på mark som är giftig och dödsskallestämplad. Fria
delar ut plattor som går att stå på och rörbitar som kan
sättas ihop till en ränna. Det är en samarbetsövning som
inte är helt enkel. Det dröjer ett antal minuter innan
vattnet från vattenkannan i giftområdet sakta rinner i
rännan som pedagoger hjälps åt att hålla ihop. Fria tar
tacksamt emot det i en behållare. Med hjälp av plattorna
ska gruppen sedan förflytta sig fram till nästa utma42
ning. De måste jobba nära varandra i dubbel bemärkelse, i princip måste det alltid vara två personer på en platta för att de ska komma framåt. Den sista utmaningen
handlar om luft. En ballong med luft ett par meter bort,
även den i ett giftigt område, måste hämtas. Hur ska det
gå till? På marken ligger slangar till bildäck.
Pedagogerna grunnar. Någon måste selas fast med
slangarna, luta sig framåt, samtidigt som de andra håller emot. Ingen är särskilt sugen. Eter ett tag anmäler sig
Jeanette Kindhag. Kristian Almqvist från Drömmarnas
Hus tipsar om att fästa två slangar i kors, som ett ammunitionsbälte. ­Sedan knyts slang efter slang fast. Två håller i Jeanettes fötter och sedan kastar hon sig ut, döds­
föraktande, och får tag i ballongen.
Applåder!
– Wow, ni satsade på actionvarianten, säger Kristian.
Egentligen behöver man inte göra det så dramatiskt.
Man kan göra det med mer kontroll. Genom att luta sig
sakta, sakta blir det en bättre samarbetsövning. Så
­brukar barnen göra. Vill någon testa?
Emelie Runfeldt från Upplandsstiftelsen an­mäler sig.
Ny slangknytning. Det går galant när hon lutar sig och
lugnt och stilla tar upp ballongen.
Elementen är befriade. Naturens ordning är återställd.
Text: Mikael Ringman
m e d e n s ä r v i i g å n g . Camilla Bergholm och
­Camilla Ulvmyr tar kommandot direkt. Att det är
­Harry Potter-tema går inte att ta miste på när de iklädda häxhattar och caper möter upp sina deltagare.Promenaden går till en paviljong vid Drömmarnas Hus i
Rosengård. Harry Potter-temat fortsätter och det blir
dags för deltagarna att delas in i grupper. Som i ett
trollslag har vi grupper som heter Gryffindor, Hufflepuff, Ravenclaw och Slytherin och det stora äventyret
kan börja. De som har tar fram sina hemliga sändare
och programmet geocaching.com laddas ner. Professor Wolfant och Hill berättar hur aktiviteten ska gå till
och hur lång tid man har på sig. Sedan ger sig de olika
grupperna i väg för att leta cacher i området. Flest hittade cacher under den begränsade tiden vinner.
d e t h a r r y p o t t e r - i n s p i r e r a d e äv e n t y r e t
fortsätter med en tipspromenad upplagd utifrån alfapet och wordfeud. Även under denna aktivitet ska
man använda sig av mobiltelefonen. Man svarar på
tipsfrågorna genom att skicka ett SMS till workshopledaren. Svarar man rätt får man två bokstäver i retur
och svarar man fel blir det bara en bokstav. När man
sedan har besvarat alla frågorna är det dags för kors-
ordsspel. Man plockar helt enkelt åt sig de bokstavsbrickor man fått via SMS och börjar bilda ord. Det lag
som fått ihop flest brickor och dessutom får ut alla
brickor på spelplanen vinner utmaningen.
Geocaching är en modern form av skattjakt, gömma
nyckel eller orientering som man utför med hjälp av
en smartphone eller GPS. För smartphones finns det
en gratis app att ladda ner. Wordfeud är ett korsordsspel för smartphones, som till stor del bygger på spelet
Alfapet. Genom att kombinera upplevelser utomhus
med modern teknik finns oändliga möjligheter att
­utveckla lärandet med barnens och pedagogernas
­nyfikenhet som drivkraft.
Text: Camilla Bergholm och Camilla Ulvmyr
Funny Walks – med promenaden som metod för lärandet
Workshop C31 och D31
Camilla Bergholm och Camilla Ulvmyr
NCFF, Örebro universitet
www.ncff.nu
43
Parken
Hela kroppen
behövs för att lära
v i h a r a l l a s a m m a r ät t i g h e t e r
och skyldigheter i naturen – men alla har
inte samma förutsättningar att uppleva
den. I Sverige ägnar sig flera myndigheter
åt tillgänglighetsanpassning, i Norge arbetar man med ”tilretteleggelse”. Det är
många olika slags insatser som samlas under dessa begrepp. Allt för att göra naturen
öppen för alla oavsett vem du är. Stein Roar
Slotterøy inleder sin workshop med att låta
deltagarna diskutera hur funktionsnedsättningar och naturen kan ses och upplevas som problem.
Han vill genom sina kunskaper få fler att
byta ingång till frågan. Till att se möjligheterna. Men det förutsätter att friluftsledaren är medveten om sin egen förförståelse
och inställning, och inser individers olika
behov och villkor.
d e n ” k r o p p s l i g a” f ö r s tå e l s e n för
olika funktionsnedsättningar, tillsammans med tron på ”att det är möjligt”, är
centralt när man leder grupper i naturen,
förklarar Stein Roar. Deltagarna som intresserat lyssnar på hans erfarenheter
kommer från särskolor och naturskolor,
men även från friluftslivets vida arena.
­Erfarenheterna av att leda grupper med
funktionsnedsättningar varierar. De som
har sin hemvist inom särskolan delar
­frikostigt med sig av sina erfarenheter.
En av deltagarna intygar att ”det är snarare fantasin och motivationen hos per­
sonalen än själva funktionshindren som
sätter gränser”. För att kunna se fysisk
funktionsnedsättning med nya ögon bör
man utmana sin egen kropp. Första provapå-aktiviteten den här dagen för ökad
”sinnlig” förståelse för andras livsvillkor
är att ta sig runt i parken med andningsmask för ansiktet.
Ett effektivt sätt att få känna på hur det
är att ha astma och vara fysisk aktiv utomhus. Deltagarna summerar snabbt att tem44
po och intensitet måste anpassas indivi­
duellt. Nästa uppgift är att ta bort synen.
Därefter hörseln. Två och två löser man
uppgifter och reflektionerna är direkta.
Det blir ­konkret för var och en hur sinnena
fungerar och vilka som förstärks när ett
­eller flera av dem tas bort.
g ru p p e n s u m m e r a r att medveten­
heten om en funktionsnedsättning kommer av att själv med hela kroppen få upp­
leva ­sådant som kan betraktas som en
begränsning eller problem för andra.
De här övningarna känns rimliga att göra
själv med barngrupper utan större anpassningar. Bara platsen begränsas, det finns
en när­varande vuxen och en trygghet i
gruppen. ­Såväl samarbetsövningar som
­lära-känna-övningar kan lätt vävas in.
Något som blir extra tydligt under denna
workshop är språkets centrala betydelse.
Utan ord får vårt kroppsspråk en enorm
­betydelse. Att våga vidröra andra människor kan vara helt avgörande. Deltagarna
löser sina uppgifter just för att de vågar
röra vid varandra. De visar att tillit är
­något grundläggande för att förstå en
­annans människas behov, och för att
­kunna hjälpa den som inte kan själv.
För tillsammans kan vi.
Text: Sofia Green
Klart det går! Friluftsaktiviteter for barn
og unge med fysisk funksjonsnedsettelse
Workshop B42
Stein Roar Slotterøy, Helleland
Dalane Friluftsråd, Norge
www.friluftsrad.no/dalane
45
Parken
Naturen som berättelse
h a n få r min fulla uppmärksamhet där
han sitter under det enorma trädet. Små
­figurer i hans händer får allteftersom olika
roller i hans berättelse. Hans röst vävs ihop
med föremålens rörelser och upptåg. Det
är en liten plastfigur föreställande Törnrosa som är huvudpersonen. Historien ges
ett innehåll av det som finns runt omkring
henne. Löv och pinnar kan omsorgsfullt
bilda ett bo. Naturen bjuder generöst på
­rekvisita. En annan plats hade erbjudit en
annan slags berättelse. Vi upplever här och
nu, det som kallas storytelling, och det på
danska.
t h om a s g ya l o k ay är naturvägledare
(naturvejleder) vid Institutions og skolecentret i Høje-Taastrup i Danmark. Han
förklarar hur storytelling bör byggas kring
en genomtänkt inledning, ett antal hållpunkter och ett tilltänkt slut. Vad figurerna gör och säger kan få vara oskrivet och
få vara beroende av vad platsen har att
­erbjuda. Nyckel till att behålla de yngre
barnens uppmärksamhet är snabba skiftningar. Tvära händelser som kanske får
barnen att luta sig nyfiket framåt - ”vad var
det där? vad hände nu? ”. Det är den slags
reaktioner som får barnen att lyssna vidare
– hungrigt efter mer. Fantasin är ett av pedagogens mest användbara redskap för att
fånga barnens intresse, tillsammans med
platsen och vad som finns där.
i s m å g r u p p e r får deltagarna fortsätta
Thomas redan påbörjade historia. I de fall
språken sätter gränser blir mimik och
­figurernas rörelser mer talande. Danska,
svenska, norska och isländska blandas om
vart annat och det berikar gruppuppgifterna som får en ytterligare dimension. Del­
tagarna får utrymme att vara kreativa utan
46
några förbehåll. När varje grupp spelar upp
sin ”akt” för övriga bjuds det på många
skratt. En särskilt uppsluppen stämning
infinner sig när en av historierna landar
i ett gaybröllop med en efterföljande gay­
parad.
m å n g fa l d – konferensens huvudtema
– kan med andra ord gestaltas på många
olika sätt. Begreppet finns med som en röd
tråd hos såväl deltagarna som hos workshopledarna. Som sprakande avslutning
delas deltagarna upp i två läger. Med svärd
av skumplast avgörs ett slag av särklass.
Många går in i sin roll med underbar
charm. När tiden är slut har ett budskap
nått fram – att en plats tillsammans med
inlevelse och fantasi, naturlig och medhavd rekvisita, kan kombineras för att
fånga barnens uppmärksamhet och få dem
delaktiga i en berättelse.
på d e n h ä r w o r k s h o p e n levandegjordes möjligheterna med det muntliga
berättandet som redskap för att till exempel utveckla barns språkförståelse genom
gruppuppgifter och gemensamma reflektioner. Med klarsynthet och stor fyndighet
fick deltagarna uppleva berättandet som
ett verktyg för lärande. Oavsett vad som
­avses att läras in.
Text: Sofia Green
Eventyret i naturen – naturen i eventyret
Workshop A25
Thomas Gyalokay
Institutions og skolecentret i Høje-Taastrup,
Danmark
www.natur-vejleder.dk
47
Gatan
Hållbart lärande
v i t i t t a r på va r a n d r a . Ska vi verk­
ligen vara här? Stapelbäddens karga och
betongpräglade miljö är inte den mest
­natursköna miljön som Malmö kan erbjuda. Gruppen samlas intill ett träd, eller det
är snarare ett snår som fått växa sig trädlikt, men det får ändå tjäna som samlingspunkt. Det ska handla om att lära in ute på
hållbar väg. Helena Óladóttir inleder med
att målet med hållbar utveckling är att öka
kunskapen och motivationen för att alla
skall kunna agera för ett hållbart sam­
hälle. Att lära in ute på hållbar väg menar
hon är nyckeln till en helhetssyn. Genom
att tillämpa ämnesöverskridande övningar
kan eleverna lättare närma sig en förståelse för hållbarhet. Genom att de får komma
i kontakt med naturen är det lättare att
­utveckla grundläggande miljökunskaper,
som ska göra oss alla till reflekterande och
agerande individer.
f ö r s t a öv n i n g e n går ut på att hämta
föremål i omgivningen som kan relateras
till miljö, samhälle och ekonomi – tre områden, begrepp och viktiga beståndsdelar i
hållbar utveckling. Vi kan snabbt konstatera att det är lätt att hitta sådant som förbrukats av människan och som lämnats
utan eftertanke. Föremålen sätts i relation
till de tre begreppen och vi ställer oss frågan: Vilken är påverkan sett till miljön,
samhället och ekonomin? Dessvärre upptäcker vi snart att det vi hittat inte står för
hållbar utveckling, utan har snarare negativ påverkan på flera sätt. Vi fortsätter i
mindre grupper och med tiden upptäcker
vi att den plats som från början upplevdes
så fel – är så rätt. Det karga och den näst­
intill obefintliga växtligheten ger workshopen rätt tyngd. Den stekheta solen,
trots att det är september, bidrar till en
känsla av att en allvarlig klimatförändring
48
redan skett. Det känns så verkligt. Som att
det redan är för sent att förändra våra liv
– vad vi köper, konsumerar, var vi bor och
reser. Klimatet har redan fått stryka på
­foten på grund av människans ointresse
och okunskap. Och utan engagemang för
de ekologiska fotavtryck som varje männi­
ska faktiskt gör i det omedvetna.
d e n r å a , t u f fa betongpräglade platsen
blir ett medel för lärare att tänka i nya banor. Deltagarna växlar oreflekterat mellan
vuxen- och barnperspektiv: ”men om man
skulle göra det här med barnen …”. De får
lära sig olika tekniker som gör det enklare
för barn från förskoleklass till årskurs 6 att
till exempel skildra skillnader. Ett stapeldiagram kan till exempel göras genom att
använda stenar. Olika storlekar på löv kan
skildra olika länders miljöpåverkan. Det
gäller att göra det abstrakta mer greppbart.
Det förs ett resonemang om vad ett ekologiskt fotavtryck innebär. Alla känner inte
till begreppet men alla får med sig budskapet att gå hem och lära sig mer tillsammans med sina elever. Det här var en workshop med väldigt lite skratt, men med
desto mer allvarsamhet. Vi blev varse att
hållbar utveckling är allas angelägenhet.
Stor som liten. Och det var den fula och
karga platsen som hjälpte Helena Óla­dóttir att förmedla ­detta.
Text: Sofia Green
Att lära in ute på hållbar väg
Workshop D48
Helena Óladóttir
Náttúruskóli Reykjavíkur, Island
www.natturuskoli.is
49
Parken
Mångfald – på Pippi
­Långstrumps vis
d e k l a s s i s k a o c h ä l s k a d e karak­
tärerna som Pippi Långstrump eller Robin
Hood kan med hjälp av lite kreativitet få
huvudrollen i helt andra sammanhang än
de som barnen är vana vid att se dem i.
­Pippi kan få befinna sig i helt andra miljöer
och många teman kan vävas ihop med ursprungliga texter utifrån olika syften. Fantasin är det som sätter gränser. Att arbeta
med just historier och sagor som ett pedagogiskt verktyg är vanligt inom den finska
naturskolan, berättar Niina Mykrä med en
bok om ”Pippi Longstocking” i handen.
­Genom hennes guidning och praktiska
­övningar blir vi allteftersom medvetna om
hur en ­påhittad karaktär som Pippi kan användas för att beskriva ett abstrakt begrepp
som mång­fald. Tanken på hur många språk
­Pippi har översatts till gör begreppet mångfald mer förståeligt.
s om i g å n g s ät ta r e får deltagarna uppgiften att dela in sig i grupper – efter färgen
på sina strumpor. Snabbt ser vi skillnader i
färg och mönster. Vi tillhör en viss grupp
utifrån ett visst attribut. Isen är snabbt
bruten mellan deltagarna och det praktiska passet är igång. Nästa övning är att använda kort med olika teman. På ett kort
står ord som rund, lång, trekantig, platt –
och uppgiften är att hitta formerna i den
närmaste omgivningen. Efter en stunds
­letande är det återsamling och ”redovisning”. Niina tar därefter vid och läser högt
om Pippi och delar ut nya uppgifter med
tanken att pedagogerna ska få prova på hur
Pippi är i barnens perspektiv. Deltagarna
ska leva sig in i karaktären Pippi och samla
in naturmaterial som ska sättas i nya kontexter. En pedagog utbrister: ”vad skönt
det är att få göra det här på Pippis vis! För
hon är ju så fri i sitt sätt att tänka – annars
hade det inte varit lika ­enkelt.” Ett uttryck
för att de vuxnas ­logi­ska sätt att tänka inte
alltid fungerar. ­Fantasin är ibland en nyck50
el till en fort­sättning och utveckling. Fantasin visar sig vara ett väsentligt verktyg då
deltagarna ska skapa sig en spunk. I Astrid
Lindgrens roman hittar Pippi på detta nya
ord. Tillsammans med Tommy och Annika
går hon sedan runt och frågar i stadens butiker om de har en spunk till försäljning. I
små grupper skapar nu alla varsin spunk
som får ett namn och en speciell egenskap.
Grupperna löser detta med humor och
med stor entusiasm. Varje grupp får sedan
berätta om sin spunk.
n å g o t s om t y d l i g g ö r s h ä r är att det
kreativa skapandet som sker i grupperna,
måste ske utifrån barnens tankar och premisser. Det förs ett resonemang om hur
barnens ord och handlingar lättare blir
”tillrättalagda” inomhus. Att det händer
något med språket och rörelserna när de
får uttrycka sig utomhus. I naturen tycks
barnen ha lättare för att hitta nya ord och
att vara kreativa. Utomhus får man oftare
frågan ”vad är det här?” än inomhus.
Lärdomen vi får är att genom lekar och
uppdrag kan såväl barn som vuxna upptäcka och utforska omvärlden med alla
sina sinnen. Pippi kan ge gammal som
ung gemenskap och samvaro. Men fram­
förallt perspektiv på tillvaron.
Text: Sofia Green
On the wings of fairy tales
Workshop C24
Niina Mykrä
Naturskolan i Tammerfors, Finland
www.luontokoulut.com
51
Köpenhamn
Skolgårdar för lek
och lärande i Köpenhamn
I Danmark finns spännande exempel på förskolegårdar, skolgårdar och
­allmänna lekplatser. Här finns platser som präglas av god förståelse för
lek och insiktsfull tolkning av pedagogiska behov, men också av samtidens
mer krassa förhållningssätt till hur stor plats barn får ta i staden. Här följer
två lärorika exempel på hur gårdsmiljöer utformats för att stimulera och
förbättra barnens lek, lärande och fysiska ­aktivitet.
på n ø r r e b r o , ett av Köpenhamns tättbebyggda
”brokvarter” med bebyggelse från slutet av 1800-talet
och framåt, ligger bostadsområdet Murergården från
1970-talet. Inne i kvarteret finns en mindre kringbyggd gård (1 050 m2) med en intilliggande förskola
för drygt sextio barn upp till sex år, och ett fritidshem
för etthundra barn mellan sju och fjorton år. Skolan
ligger en bit bort, liksom den idrottsplan som används
av de äldre skolbarnen under fritidstid. Gården är
­öppen för allmänheten och används av barn och föräldrar i området.
i s l u t e t av 1 9 9 0 - ta l e t var gården i stort behov av
upprustning, något som också genomfördes av Köpenhamns kommun i samarbete med boende och verksamheterna. Ökad naturprägel med mer och varierad
vegetation, vatten, sand och stammar att klättra på
önskades av boende i kvarteret. Förskolans och fritidshemmets personal önskade att gården skulle erbjuda
utmaningar och stimulera barnen till att röra på sig.
Landskapsarkitekt Hele Nebelong deltog i samverkansprocessen och utformade den nya gården.
f e m t o n å r e f t e r u p p r u s t n i n g e n visar Murergården hur väl det lönat sig att investera i genomtänkt
planering förankrad hos verksamheterna och boende,
gedigna markmaterial, och väl uppbyggda och anlagda
vegetationsytor. Buskage och små träd skapar lummighet och bildar avgränsningar mellan gårdens olika
delar. Stigar och en träbro ger passager på kors och
tvärs, och bidrar till att gården verkar större än den är
på pappret. Även den relativt stora höjdskillnaden utnyttjas för att skapa rumsbildningar. Enligt föreståndare Brita Fabricius underlättar utformningen möjligheterna för många barn och många olika aktiviteter
att rymmas utan konflikt.
52
f l e r a a n d r a g å r da r i o m r å d e t ­ritades sam­
tidigt som Murergården, men enligt Brita Fabricius,
är all vegetation nersliten på dessa. På Murergården
var alla överens om att inga barn fick leka bland växterna under hela det första året för att ge plantorna ordentligt med tid till etablering. I somligas ögon är Murergården med sina trappor och stora stenar en
utmanande miljö. I egenskap av verksamhetsledare
tar Brita Fabricius mycket tydlig ställning för värdet av
att barnen får utmaningar, och att utemiljön är stimulerande och variationsrik, och personalen lyckas
också övertyga föräldrar om att Murergården är en
trygg miljö för deras barn. Men hon är tveksam till huruvida det går att bygga motsvarande gård idag – nu är
det helt andra premisser som styr.
ø r e s ta d ä r n y b yg g a r l a n d à la tidigt 2000-tal.
Stora byggnadskroppar växer fram i södra Köpenhamn
längs järnvägsspåren mot Kastrup och Öresundsbron.
Den äldre bebyggelsen består framför allt av vittspridda områden med villabebyggelse. Den nya arkitekturen är ofta spektakulär, till exempel det blå Danmarks
Radiohuset, som med buller och bång sprängde budgeten och innebar neddragningar för radions primära
verksamheter.
Sedan juni 2011 återfinns här Danmarks näst största
förskola, Det Lille Univers. Förskolans ­pedagogiske
­ledare Jakob Kruse menar att Det Lille Univers är ett
gott exempel på Köpenhamns kommuns rådande förskolepolicy. Här finns en kock som lagar all mat från
grunden av goda, ekologiska råvaror, här finns digital
touch boardutrustning som svenska lärare sällan ser
skymten av – och här finns sovsalar med plats för sextio små barn vardera med britsar i två ­våningar. Tvåhundratjugo barn från noll till och med sex år fördelas
på tio avdelningar i en tre våningar hög byggnad.
53
Köpenhamn
I­ nomhusytan är inte stor, men den är ungefär tre
gånger så stor som gården utomhus.
varandra på utflykterna i ett schema som löper på
sex veckor under ett helt år.
landskapsarkitekterna vid arkitema,
det arkitektkontor som ritat byggnad och gård, har
­ansträngt sig för att skapa ett varierat gårdsrum på
den lilla ytan med kullar av gräs och gummibeläggning, sandytor, lekredskap, slingrande asfaltvägar
och planteringar av pil mot det omgärdande stängslet.
Gården kompletteras med en takterrass på tredje­
­våningen och Jakob Kruse brukar inleda en visning
av förskolan med besök på taket.
En kraftig doft av varmt gummi letar sig in i trapphuset. Solen lyser med full kraft och värmer upp de
orange gummiplattor som utgör takterrassens golv,
här finns nästan ingen skugga. Höga skärmar omsluter terrassen, på delen som vetter mot förskolans gård
är skärmen genomsiktlig. I ena hörnet finns en avgränsad bollplan med landbandymål, i övrigt är ytan
omöblerad.
Några färgglada plastbollar ligger kvarglömda efter
morgonens lekpass. Många av barnen börjar sin dag på
förskolan på taket. Jakob Kruse ger en antydan om det
kaos som kan råda på den lilla gården nere på marken
när tvåhundratjugo barn lämnas inom en relativt kort
tidsrymd. Under andra tider på dagen sker en naturlig
fördelning av barn mellan olika utomhus- och inomhusaktiviteter och trycket på gården blir inte fullt lika
stort, men på morgonen har tillägget av terrassen stor
betydelse.
b u s s e n åt e r vä n d e r t i l l f ö r s k o l a n efter
klockan tre på eftermiddagen då föräldrar börjar
­anlända för att hämta, många kommer på cykel, men
ungefär hälften av föräldrarna kommer i bil. På gatan
utanför uppstår snabbt en ilsken stämning. En kvinna
försöker desperat få kontakt med någon som vet vem
som tillsammans med skogsbussen blockerar fram­
farten för andra trafikanter. Numera händer det att
stadsplanekontoret i Köpenhamn avslår lokaliseringsförslag för förskolor på grund av att verksamheten
­antas alstra för mycket trafik för området.
at t e r b j u d a b a r n e n k o n ta k t m e d n at u r är
en bärande del inom dansk förskolepedagogik, och något som också personalen på Det Lille Univers strävar
efter. Stående i gassande sol på det gummidoftande
taket känns det som om personalen på just denna förskola måste jobba i kraftig motvind, men Jakob Kruse
menar att de löser detta genom att låta en positiv inställning genomsyra arbetet.
Ett band av järnväg och trafikled skiljer förskolan
från Amager Fælled, ett stort flackt busk- och våtmarksområde som bevarats som rekreationsområde
för Ørestad. Hit gör personalen utflykter – det är
de mycket leriga hjulen på förskolans barnvagnar
­bevis för.
Skogsbussen är ett annat sätt att ge några av barnen
en rymligare miljö. Varje dag åker tio barn med per­
sonal med buss till ett stort naturområde utanför
­staden. Samma barn åker iväg tillsammans varje dag
under två veckors tid. Tre olika barngrupper avlöser
54
i n n a n f ö r s tä n g s l e t tumlar små barn omkring
bland personal och hämtande föräldrar. En liten pojke
får en skarp tillsägelse av sin mamma att inte springa
så fort ner för slänten av en liten, men relativt kraftigt
lutande gräsklädd kulle. Hur kan man banna ett barn
som gör just det som en liten människa bara måste få
lov att göra och som miljön dessutom inbjuder till?
­Eller är detta en mamma som vis av erfarenhet vet
vad som händer när detta lilla vingliga barn kommer
till kullens tvära slut och möter hård asfalt?
Text: Anna Lenninger
Skol- och förskolegårdar på ”dansk”
Workshop CD31
Kerstin Johansson
Johansson Landskab, Köpenhamn
www.johanssonlandskab.dk
55
Röster från konferensdagarna
Jeanett Kindhag, Skogsbackens ­förskola, ­Vimmerby:
– Vi arbetar ute ­varje dag och jag hoppas att få med mig nya idéer
till­baka. Jag har bland annat varit på en workshop om ätliga
­växter. Det ska bli roligt att visa barnen att det finns växter
­omkring oss som går att äta, som maskrosblad till ­exempel.
Mats Jönsson,
­Ängaskolan,
Ystad:
– Jag är idrotts­
lärare och då
ingår det i
kursplanen att
­­barnen ska ha
­aktiviteter
­utomhus.
Det är roligt
att få lite idéer
på vad man
kan göra.
Lise Lövkvist, Långsätterskolan,
Nyköping:
– Jag arbetar i en särskola för barn i årskurs
1–3. Vi arbetar väldigt mycket utomhus,
vi vill ge barnen möjlighet att använda
alla sinnen för att utveckla sina förmågor.
Vi har det så bra förspänt att vi har en
­skolskog alldeles bredvid skolan.
Andreas Eriksson,
Ängaskolan,
Ystad:
Igår var vi på en
workshop om geocaching. Det var en
helt ny grej för mig
och det tror jag
kommer att funka
väldigt bra med
eleverna. Vi har
­redan börjat diskutera hur vi skulle
kunna göra något
av det.
Jannika Persson, Österportskolan, Malmö:
– Jag är förskollärare och jobbar med barn i förskoleklass och första årskursen. Jag är här tillsammans med ­flera
kollegor för att få idéer om hur vi kan utveckla vårt arbete med utomhuspedagogik. Idag har jag anmält mig till
ett seminarium om hur man arbetar med svenska utomhus.
56
57
Forskning
Den nordiska och internationella forskningen om utomhuspedagogik var i fokus på forskningssymposiet Out &
About – Perspectives on Outdoor Education den 28 september 2011 som arrangerades av Malmö högskola. Här ­uppmärksammades framförallt utomhuspedagogik som
­företeelse i ett urbant, mångkulturellt, multimodalt
och – inför framtiden – hållbart samhälle.
Forskare
diskuterade ­
utomhuspedagogik
på Out & About
58
i n i t i at i v ta g a r e till arrangemanget
var Per Hillbur, prefekt vid Natur-MiljöSamhälle på Fakulteten för lärande och
samhälle, Malmö högskola. Han berättar
att syftet var att presentera aktuell forskning om utomhuspedagogik:
– Vi har sett ett uppsving för utomhus­
pedagogik på senare år och det finns en utbredd uppfattning om att utomhuspedagogik är bra. Men vad är utomhuspedagogik
egentligen? Vilka belägg finns för att det
är ett bra sätt att undervisa?
Platsen för lärandet var i fokus för flera
av huvudföreläsarna. Mick Dunne berättade om sin forskning som utgår från barnens perspektiv. Han menar att barn och
unga är fantastiskt rika kunskapskällor:
– Jag kunde knappt få tyst på dem.
Mick Dunne visar att de flesta barn anser
att det är roligare och mer motiverande
med undervisning på icke-traditionella
platser.
Barnen menar att både de och lärarna
uppträder annorlunda utomhus och umgås i andra konstellationer än annars.
Pedagogerna i Dunnes forskning är inte
lika ensidigt positiva. De känner sig otrygga i okända omgivningar, oroar sig över
olycksrisker och barnens säkerhet. De är
rädda att aktiviteterna inverkar menligt på
möjligheterna att hinna med målen i läroplanen.
Men de menar samtidigt att eleverna
lär sig en hel del. Pedagogerna håller också
med om att både lärare och elever uppträder annorlunda, att något i identiteten
och tilliten till varandra förändras när de
kommer ut.
da n s k u t e s k o l a (udeskole) var ­temat
för Erik Mygind. Uteskola finns vid 14% av
alla grundskolor och de arbetar utomhus
minst en halv dag varannan vecka. Eleverna är mer nöjda med lektionerna ­utomhus
än inomhus. Utomhus­lektioner upplevs
som mindre stökiga trots att eleverna är
mer aktiva:
– Våra observationer visade att alla elever,
utan undantag, var mer aktiva under utomhuslektionerna. Det fanns individuella variationer men flera av eleverna var dubbelt
så aktiva, berättar Erik Mygind.
Att starta uteskola kan vara problematiskt. Men Mygind visar att föräldrarna var
mycket positiva trots viss skepticism innan
projektet startade. Ett viktigt skäl var att lärarna var oerhört dedikerade. De hade själva
startat projektet, de trodde på undervisningsformen och tog ansvar för utformningen, berättar Erik Mygind.
Doktoranden Rikke Hartmeyer gjorde
djupintervjuer med några av eleverna sju år
efter projektet för att undersöka långsiktiga
effekter. Hon berättar att eleverna ansåg att
gemenskapen i klassen stärktes av att vara
tillsammans utomhus. Fler elever hade fått
möjlighet att synas genom att även praktiska färdigheter hade haft betydelse. Och
samtliga elever mindes bättre vad de hade
lärt sig utomhus.
– Alla elever jag intervjuade kunde berätta
om saker de hade lärt sig under lektionerna
utomhus. Bara en kom ihåg något de hade
lärt sig inomhus.
Out & About
Plats: Orkanen,
­Malmö högskola
Huvudtalare: Mick
Dunne, Bradford
­College, Storbritannien (The discourse
of educational spaces);
Erik Mygind, University of Copenhagen
(Udeskole – danske
forskningsresultater
2000-2010); samt Åsa
Pettersson, Linköpings universitet
­(Barnens natur – att
studera föreställningar om naturen i TV
för barn). Därutöver
genomfördes ett femtontal seminarier och
­föreläsningar utifrån
pågående studier på
master-, licentiand-,
doktorand- och seniorforskarnivå.
k om p l e x o c h m å n g fa c e t t e r a d
s­ ammanfattar den bild av forskningen om
utomhuspedagogik som mejslades fram
­under forskningssymposiet Out & About.
Per Hillbur anser att det blev en bra konferens där föreläsningarna och forskarpresentationerna gav en lägesbeskrivning av var
utomhuspedagogiken befinner sig just nu.
– Deltagarna konstaterade ett fortsatt behov av att diskutera begrepp som utomhuspedagogik, utomhuslärande, utomhusundervisning, med betoning på dess innebörd
och betydelse.
– Framförallt tycker jag att Out & About
och Ute är inne sammantaget visade på vilken mångfald som ryms i begreppet utomhuspedagogik, säger Per Hillbur.
Text: Mikael Ringman
59
Forskning
Kunskap om utomhuspedagogik
i nordiskt och internationellt
­perspektiv
Utomhuspedagogiken i Norden har utvecklats parallellt med en stark
­tradition inom friluftsliv, rekreation, folkhälsa och naturvård. Nu växer
intresset för utomhusbaserat lärande i urbana livsmiljöer – bland både
­lärare, planerare och forskare.
f o r s k n i n g kopplad till utomhuspedagogik med
olika inriktningar bedrivs på flera håll i de nordiska
länderna. Den undersöker också fysiska, sociala och
organisatoriska förutsättningar för utomhuspedagogik. Denna forskning sker inom en rad olika discipliner – som pedagogik, miljöpsykologi, landskapsplanering och friluftsliv. Linköpings universitet, Umeå
universitet och Sveriges lantbruksuniversitet i Sverige; Høgskolen i Hedmark och Universitetet for miljøog biovitenskap i Norge; Institut for Idræt, Københavns Universitet i Danmark; samt Åbo Akademi,
Institutionen för lärarutbildning i Finland – är ett axplock av de lärosäten som bedriver kunskapsutveckling och utbildning på området. Bland utbildningarna kan särskilt nämnas utomhuspedagogik på
avancerad nivå i form av Magister- och Mastersprogram (60 – 120 hp), samt en forskarutbildning (PhD) i
utomhuspedagogik med inriktning mot barn och
ungdomars hälsa, finns idag vid Nationellt Centrum
för Utomhuspedagogik vid Linköpings universitet.
n o r d i s k a m i n i s t e r r å d e t s argumentationsfolder ”Frisk i naturen” (2011) baseras på internationell
forskning inom utomhuspedagogik, psykisk hälsa,
promotion/prevention samt grönområden. Den tar
bland annat upp hur tätortsnära natur kan resultera i
hållbarhetseffekter i form av förbättrade studieresultat hos unga och förbättrad fysisk och psykisk hälsa
för alla. I Naturvårdsverkets skrift ”Den nyttiga utevistelsen” (2011) speglas effekterna av att vara utomhus på hälsa och lärande. Mycket talar för att det i direkta naturmöten kan skapas fördjupade moraliska
relationer till naturen, en starkare platsrelation och
kunskaper som involverar den egna sinnesupplevelsen samt att friluftsaktiviteter kan förmedla alternativa värdeupplevelser som ger ett nytt perspektiv på
den egna livsstilen och samhällsutvecklingen.
pa r a l l e l l t m e d u t e ä r i n n e -konferensen
­arrangerades forskningssymposiet Out & About –
Perspectives on Outdoor Education av Malmö hög60
skola (se separat ­artikel). Här uppmärksammades
särskilt utomhus­pedagogik som företeelse i ett
­urbant, mångkulturellt, multimodalt och – inför
framtiden – hållbart samhälle.
Forskningssymposiet lyckades verkligen visa
­vilken mångfald som ryms i begreppet utomhus­
pedagogik.
Birgitta Wilhelmsson är utvecklingsledare på
­Lärarhögskolan, Umeå universitet, och konferencier
på Ute är inne-konferensen. Hon är samtidigt doktorand i utomhuspedagogik och var i den rollen en av
seminarieledarna på Out & About. Hon menar att om
platsperspektiv på undervisning och lärande ska få
ökad betydelse, då är det viktigt att arrangera kon­
ferenser och mötesplatser där praktiker och forskare
kan träffas och byta erfarenheter kring forskning,
utbildning och goda exempel på utomhuspedagogik:
– På så sätt kan argument och forskning stötta ett
praktikerfält under utveckling.
Text: Petter Åkerblom, A
nders Szczepanski
och Birgitta Wilhelmsson
Lästips
• Naturvårdsverket (2011). Den nyttiga utevistelsen.
Forskningsperspektiv på naturkontaktens betydelse
för barns hälsa och miljöengagemang av Fredrika
Mårtensson,Ebba Lisberg–Jensen, Margareta Söderström och Johan Öhman. Rapport 6407. Fulltextversion
via www.naturvardsverket.se (fritextsök under Våra
­publikationer).
• Nordiska ministerrådet (2011). Frisk i naturen. Ett Nor­
diskt projekt. Fulltextversion: http://www.friskinaturen.
org/media/argumentationsfolder_sista.pdfs
61
Program och resultat
Inne möter ute – Slitage med kvalitet – Matematik i skolans närmiljö – Fysik på lekplatsen – Leka bör man
­annars dör man – Utomhuspedagogik i stadsmiljö – På spaning efter den biologiska mångfalden – Eventyret
i ­naturen – naturen i eventyret
Mer rörelse i skolskogen Lärande för
i utemiljö – Att
Onsdag 28–september
Allthållbar
fick inteutveckling
plats
Dag
På www.malmo.se/utearinne finns fler artiklar, tips och
flytta ut lärandet i naturen
som pedagogiskt hjälpmedel – Klart
det går! Friluftsaktiviteter for barn
– Naturen
Forskningssymposiet
Out & About – Perspectives
länkar om att arbeta med utomhuspedagogik, till exempel
on Outdoor Education på Malmö högskola
Pedagogiska kartor i Malmö.
Där finns
og unge med ­fysisk funksjonsnedsettelse
kartor
–även
ett kraftfullt
– Leg, laer og tons i naturenwebbverktyget
– Pedagogiska
Kväll
den här skriften för gratis nedladdning.
tur och
middag i Limhamns kalkbrott
verktyg – LegepladsenGuidad
som
laeringsrum
– Inne möter ute – Utomhusmatematik – Upptäck naturen i staden
i ­naturen – Bland döda mullvadar etc. Titta där! – A Faerni till framtidar – Natu­
– Lek så det ryker – Musik
Torsdag
29 septemberpå fritidshem Skolgården som en pedagogisk resurs Leka och
rens möjligheter för ökat
välbefinnande
–
–
Förmiddag
Vad tyckte deltagarna?
Inledningstal på Stadionmässan
Efter konferensen
Ute är inne 2011
en enkät Hur låter min
lära matematik ute – förskolan!Aventyrsstig
på naturens villkor – Gröna
skolgårdar
i skickades
Malmö
–
• Lari Pitkä-Kangas, kommunalråd för stads­ekologi,
ut till deltagarna. 407 personer svarade av ca 900 utskick.
utvecklingsfrågor.
väg till skolan – Upplev• P­konsumtion
ätligaochvilda
växter med mer än bara smaken! –83 Människans
avtryck –braUtomhusped­
% a
v deltagarna ansåg att de fått bra eller mycket
ontus Lindberg, regionråd Region Skåne och ordförande
­information inför konferensen.
agogiskt ledarskap – Vandra
in i rummet – Våra sinnen i naturen – Alla kan
odla! – Integrerat språk- och
Regionala Tillväxtnämnden.
81% a
nsåg att organisationen under konferensen ­
Huvudtalare
ämneslärande – Att gestalta
med utomhusmiljön som scen
eller
material
­fungerade
bra eller
mycket bra.
– Arkeologiska
• Klassrummetämnesinnehåll
utanför – om ämneslärande och bildning
av hela människan i ett utvidgat lärorum. Arne Nikolai41 % har deltagit på konferensen
för att utveckla den
spår i staden – Funny walks
ett äventyr! – Bygg en odlingsskulptur!
i ett äm­
– Livet är
– Språkutveckling
sen Jordet, førsteamanuensis,
dr.philos, Høgskolen
­utomhuspedagogik som de arbetar med idag.
i Hedmark.
nesintegrerat perspektiv
en
matematisk upplevelse!
– Utomhusdramatik – Hej på dig skata! – Välkomna
37 % har deltagittill
för egen
kompetenshöjning.
• Relationsgrammatik: Om generationer och ­relationer
3% h
”dansk”
ar deltagit för att–
starta
upp arbetet och
med utomhus­
och den förlängda ungdomstiden. Mats Trondman,
Ronja
Hamlet i skol­
– Malmö Naturskolas inspirationsträdgård
– Skol och förskolegårdar på
pedagogik.
­professor i kultursociologi, ­Linnéuniversitetet, Växjö.
skogen – Bot och bättring
och fram­
Eftermiddag
– Geocoaching på Naturskolevis – Natur och61 %design
–flerStadsvandring
a
nser att de fått
metoder att arbeta med efter
• Parallella workshopar utomhus, A och AB
­konferensen. urban idrottslig aktivitet – Att
tidsfrågor – Utepedagogik
med SO-perspektiv – Parkour – livsstil eller14modern
• Parallella workshopar utomhus, B och AB
% kan nu motivera sina kollegor att arbeta med utomKväll
huspedagogik.
lära in svenska ute – årskurs
F-6– Attmed
lära
in matematik ute – årskurs 1-6
– Att lära teknik ute – årskurs F-6
• Konferensmiddag på Slagthuset
underhållning
% var mycket nöjda eller nöjda med huvudföreläsningarSpritus Mundi, Malmö
som lärobok och läkande kraft – Tema 81höstens
färger: funktion, fasa och fan­
– Stenkoll på staden – avNaturen
na av Arne N.Jordet, Bodil Jönsson och Mats Trondtasi – Ronja och Hamlet
i skolskogen – En spännande historia/Historierman.
blir till – Luriga och märkliga väx­
Fredag 30 september
81 % ansåg att de inte saknade något i programmet.
ter – NaturdetektivernaFörmiddag
Torstens mattelabb – Udeskole i Danmark: Flyt
alle fag ud – i skov, natur og kul­
–
65 % ansåg att workshoparna var värdefulla.
• Sång av 174-kören på Stadionmässan
tur – On the wings of fairy
tales – Skolskogen som framgångsrik lärmiljö
snubbla
och
upptäck! – Tio
Huvudtalare
94 % ansåg
helhetsintrycket
av konferensen
var mycket
–attKryp,
det kombinatoriskas lov. Om hur olika vi alla
bra eller bra.
meter historia i skogen• Tlärill–oss
Rode
kinder og snavsede fingre – Stad för barn,
stad för alla – Plats för den grän­
i den naturliga, mänskliga och sakliga miljön –
och om
hur de olika lärbetingelserna därtill växelverkar
slösa leken – Ledarskap
i stadslandskapet
– Barns bilder i staden – Naturkul matematik – Stor natur for små
med varandra. Bodil Jönsson, professor ­emerita, Lunds
universitet.
born – Utomhuspedagogik
i en urban miljö – Vi rör oss i närmiljön och matematikens värld – Med staden
• Parallella workshopar utomhus, C och CD
som gym – Att lära in engelska
utomhus – årskurs 4–9 – Att lära in ute på hållbar väg – Var ligger den röda
Eftermiddag
Parallella workshopar utomhus, D och CD
tråden? – Vi har matte •runt
hörnet – Street Dance för alla! – Havet – En resurs eller soptipp? – Bland pirater
och skeppsvrak är havet för alla – tillgänglighet för alla – Uteundervisning om samisk kultur – Leka bör man
annars dör man – Stranden som tvärvetenskaplig läringsarena – Mitt havsdjur – att forska om djur – Arkeol­
ogisk undersökning på sandstranden – LAND ART – Utomhuspedagogik för alla – är havet för alla – tillgäng­
lighet för alla – Upptäcka och undersöka i och kring vatten – Livet i en vattendroppe – Vi bygger landskap i
sand – Gymnasier i naturen – en udfordring! – Rätten till vatten! – Leka med elden
62
63
Nyfiken, kreativ
och miljömedveten
– utemiljön i fokus
för hållbart lärande
den som regelbundet vistas i skog, mark och park
­utvecklar en starkare känsla för naturen och ett större miljö­en­gagemang. Det är av stor betydelse i arbetet för en hållbar
­utveckling. Aktiviteter i natur- och kulturmiljöer i staden
och dess ­omgivningar är nödvändiga för barns och vuxnas
­utveckling och lärande, liksom för måluppfyllelsen i förskola,
skola och ­gym­nasium.
d e t ä r b a k g ru n d e n till varför niohundra nyfikna lärare,
­rektorer, skolchefer, fritidslärare, tjänstemän, stadsplanerare
och arkitekter från hela Norden kom till Malmö och konferensen
Ute är inne den 29–30 september 2011. Som gemensam nämnare
fanns intresset för att använda stadens utomhusmiljöer för
­pedagogiskt arbete. Med vägledning av engagerade föreläsare
och workshopledare fördjupades insikterna om platsens betydelse
för lärandet, och hur utemiljön kan anpassas för att skapa bättre
förutsättningar för ett lustfyllt och hållbart lärande.
Denna inspirationsskrift bygger på de föreläsningar och de
över etthundra workshopar som genomfördes under två soliga
­dagar i Malmö.