Ekumenisk överenskommelse mellan Svenska kyrkan och

advertisement
Ekumenisk ­överenskommelse
mellan Svenska kyrkan
och Equmeniakyrkan med
­kommentarer
2
Sedan Equmeniakyrkan1 bildats 2011 föreslog dess kyrkostyrelse Svenska kyrkan att de båda
samfunden skulle inleda ekumeniska samtal med varandra. Två av de samfund som bildade
Equmeniakyrkan hade redan ekumeniska överenskommelser med Svenska kyrkan. Det fanns nu
skäl att fördjupa och förnya dessa sedan det nya samfundet bildats. Svenska kyrkans kyrkostyrelse
bejakade initiativet och beslutade 2012 om direktiv för arbetet, vilka senare också antogs av
Equmeniakyrkans styrelse.
Direktiven angav följande:
Samtalet mellan Svenska kyrkan och Equmeniakyrkan bör:
• analysera förutsättningar för och erfarenheter av nuvarande lokal ekumenisk samverkan,
• reflektera över de teologiska implikationerna av detta, särskilt i relation till
kyrkosynsfrågor,
• stämma av med uppdragsgivarna slutsatserna av de föregående stegen för att få direktiv till
den fortsatta processen och
• därefter diskutera förutsättningarna för en ekumenisk överenskommelse till stöd för lokal
samverkan.
Svenska kyrkans kyrkostyrelse utsåg kyrkoherde Birgitta Halvarsson, stiftsdiakon Anna Lundblad
Mårtensson, ekumenikchef Christopher Meakin och ekumeniska handläggaren Cajsa Sandgren
(samtalssekreterare). Biskopsmötet utsåg biskop Hans-Erik Nordin som under 2015 efterträds
av biskop Martin Modéus. Equmeniakyrkans kyrkostyrelse utsåg biträdande kyrkoledaren Olle
Alkholm, pastor Håkan Englund, högskolerektor Owe Kennerberg och läkaren Malin Ljungdahl.
2013 ersattes Håkan Englund av pastor Elisabet Öman. Vid slutredigeringen av materialet har TD
Klas Hansson medverkat.
Vårt dokument innehåller dels vårt förslag till ekumenisk överenskommelse, dels våra
kommentarer och bakgrundstext rörande förutsättningarna för en sådan. Vi har konstaterat att det
arbete som gjordes i de tidigare dialogerna har bestående relevans och betydelse för de ingående
samfunden och för kristenheten i Sverige. Den formella gemenskap som funnits mellan Svenska
kyrkan och å ena sidan Metodistkyrkan i Sverige och å andra sidan Svenska Missionskyrkan
är inte en historisk parentes. Även om den förda dialogen mellan Svenska kyrkan och Svenska
Baptistsamfundet inte ledde till en överenskommelse om kyrkogemenskap, innebar den en viktig
process mot större förståelse och djupare samhörighet. I slutrapporten framhölls förhoppningen att
den skulle kunna ha betydelse för framtiden. Under bildandet av Equmeniakyrkan underströks att
den positiva relationen med Svenska kyrkan var angelägen även i den nya situationen.
Samtalsdelegationen överlämnar härmed sitt förslag till ekumenisk överenskommelse mellan
de båda kyrkorna (sid 6). Delegationen föreslår att den ekumeniska överenskommelsen godkänns
av respektive kyrkas beslutande organ. Våra kommentarer och den bakgrundstext som motiverar
överenskommelsen får ses som en del av dess förarbeten. Dokumentet är skrivet som om
överenskommelsen redan har träffats. Syftet med detta är inte att föregå beslutsprocessen utan att
detta utan större bearbetningar ska kunna ges ut när överenskommelsen antagits.
Vår förhoppning är att denna överenskommelse ytterligare ska närma våra kyrkor till varandra
och ha betydelse för det fortsatta ekumeniska arbetet i Sverige, både lokalt och på nationell nivå.
Vi ber med S:t Cyprianos av Kartago:
Gud, vi ber för kyrkans enhet. Hjälp oss att uppskatta varandra som strålar från samma sol,
grenar på samma träd, strömmar från samma källflöde. Hjälp oss leva i gemenskap med dig och
1
2011 bildades trossamfundet Gemensam Framtid vilket 2013 antog namnet Equmeniakyrkan (Uniting Church in Sweden).
3
med varandra, ty du är allas vår källa till liv. Hjälp oss att bära ut din välsignelses ljus i världen,
utgjuta dina strömmar av levande vatten över jorden och i allt leva och fröjdas i dig.
Uppsala den 7 maj 2015
För samtalsdelegationen
Hans-Erik Nordin
4
Olle Alkholm
Innehåll
Ekumenisk överenskommelse mellan Svenska kyrkan och Equmeniakyrkan.................................... 6
Kommentarer och bakgrundstext till den ekumeniska överenskommelsen....................................... 7
Inledning������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������ 7
Kallelsen till enhet...................................................................................................................... 8
Att delta i Guds mission............................................................................................................. 9
Samhällets utmaningar............................................................................................................. 10
Den lokala enheten................................................................................................................... 12
Bakgrund���������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������� 14
Den ekumeniska processen....................................................................................................... 14
Svenska Missionskyrkan och Svenska kyrkan.......................................................................... 15
Metodistkyrkan i Sverige och Svenska kyrkan......................................................................... 15
Svenska Baptistsamfundet och Svenska kyrkan........................................................................ 16
Kyrkorna i det ekumeniska landskapet . .................................................................................. 17
Teologiska frågeställningar..............................................................................................................20
Synen på kyrkan.......................................................................................................................20
Synen på sakramenten..............................................................................................................22
Synen på uppdrag inom kyrkan................................................................................................ 28
Överenskommelsens karaktär . ....................................................................................................... 31
Ekumenisk identitet.................................................................................................................. 31
Samverkan, inte samgående...................................................................................................... 31
Fyra förutsättningar för samverkan.......................................................................................... 32
Öppen mot andra..................................................................................................................... 32
Lokala avtal������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������ 33
Överenskommelse och avtal..................................................................................................... 33
Samarbetsråd��������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������� 33
Avtalets innehåll....................................................................................................................... 33
Gudstjänster����������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������34
Samverkan i tjänst och kyrkliga handlingar.............................................................................34
Upplåtelse av kyrka.................................................................................................................. 35
Bilaga 1. Lokalt avtal....................................................................................................................... 36
Samarbetskyrka........................................................................................................................ 37
Bilaga 2. Inventering av lokalekumenisk samverkan........................................................................ 38
Sammanfattning av inventering av lokalekumenisk samverkan............................................... 38
Förkortningar��������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������� 39
Bibliografi���������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������40
Ekumeniska rapporter och andra dokument................................................................................... 43
5
Ekumenisk överenskommelse mellan Svenska kyrkan och
Equmeniakyrkan
Svenska kyrkan och Equmeniakyrkan är kallade att delta i Guds mission i världen och söka
förverkliga Kyrkans synliga enhet. Vi är kallade att stärka vår samhörighet och att samverka i
vittnesbörd och tjänst, även om det finns skillnader i kyrko-/församlingssyn och förståelsen av
vigningen/ordinationen och sakramenten.
Vi bejakar
• varandra som delar av Kristi kyrka i världen, vi bekänner den apostoliska tron och vi lever
i den reformatoriska traditionen;
• vårt ömsesidiga nationella och internationella ekumeniska engagemang;
• att Kristus är närvarande och verkar i sakramenten i våra kyrkor;
• vår gemensamma vilja att delta i hela Guds folks uppdrag där allas ansvar är
grundläggande;
• varandras vigningar respektive ordinationer för tjänst i respektive kyrka som gåvor från
Gud med Andens kallelse och Kristi uppdrag;
• att den personliga och kollegiala tillsynen utövas i respektive kyrka för att tjäna kyrkans
enhet.
Vi vill
• fortsätta att utveckla och fördjupa gemenskapen mellan våra kyrkor i tro, gudstjänst och
liv;
• stärka våra kyrkors ekumeniska relationer med andra i strävan mot vidare enhet;
• verka för gemensamt ansvarstagande i samhälle och värld;
Vi uppmanar församlingarna att
• se medlemmar i våra kyrkor som delar av Kristi kropp och välkomna dem att delta i våra
församlingars liv;
• där lokala behov påkallar, upplåta våra kyrkor åt varandra;
• verka för ökad samhörighet och samverkan med andra kristna församlingar på orten;
• där lokala pastorala och teologiska förutsättningar finns ingå lokala samarbetsavtal.
6
Kommentarer och bakgrundstext till den ekumeniska
överenskommelsen
Förslaget till ekumenisk överenskommelse mellan Svenska kyrkan och Equmeniakyrkan återfinnes
på sidan 7. Dokumentets följande delar belyser frågor som varit särskilt viktiga i överläggningarna
mellan kyrkorna. Av naturliga skäl finns ingen fullständig framställning av kyrkornas
ställningstaganden i de skilda sakfrågorna.
Inledning
Svenska kyrkan och Equmeniakyrkan har antagit en nationell ekumenisk överenskommelse som
vill underlätta för lokala församlingar att teckna samarbetsavtal.
De båda samfunden har olika karaktär. Svenska kyrkan är episkopal, med biskopar som
ledare av stiften, med ärkebiskopen som kyrkoledare och med präster och diakoner som delar av
kyrkans vigningstjänst. Men Svenska kyrkan är också synodal, med lekmän som förtroendevalda
i församlingar, i stiftens styrelser och i kyrkomöte och kyrkostyrelse. Kyrkan är demokratiskt
uppbyggd med ett avgörande inflytande från de förtroendevalda. Den har en evangelisk-luthersk
bekännelse och antagna bekännelseskrifter. De liturgiska böckerna är gemensamma för hela
kyrkan och speglar kyrkans tro, bekännelse och lära. Svenska kyrkan är rikstäckande med
församlingar över hela landet. Medlemskap erhålls i huvudsak genom dopet. Den är en öppen
folkkyrka enligt sin egen självförståelse och ställer inga bekännelsekrav på sina medlemmar men är
en bekännelsekyrka och betonar Guds nåd i mötet med människan.
Equmeniakyrkan har bildats av de tre tidigaste frikyrkosamfunden i Sverige, Metodistkyrkan
i Sverige, Svenska Baptistsamfundet och Svenska Missionskyrkan. Den har församlingar
över hela landet. Kyrkan betecknar sig som En kyrka för hela livet där mötet med Jesus
Kristus förvandlar – mig, dig och världen. Församlingarna är självständiga men förenas med
varandra i en kyrkogemenskap i solidaritet och gemensamt ansvar. Men Equmeniakyrkan är
inte bara demokratiskt synodal, den har också ordinerade pastorer och diakoner som fått ett
särskilt uppdrag att förkunna, förvalta sakramenten, utöva omsorg om människor och leda
församlingarnas liv. Kyrkans andliga ledare och främste företrädare är kyrkoledaren som avskiljs
vid kyrkokonferensen. Det finns även biträdande kyrkoledare. För Equmeniakyrkan är både dopet
och det personliga ställningstagandet centralt för medlemskap.
Både Svenska kyrkan och Equmeniakyrkan söker Kristi kyrkas enhet. Denna överenskommelse
inleds med följande gemensamma grundläggande förståelse av kyrkornas uppdrag.
Svenska kyrkan och Equmeniakyrkan är kallade att delta i Guds mission i världen
och söka förverkliga Kyrkans synliga enhet. Vi är kallade att stärka vår samhörighet
och att samverka i vittnesbörd och tjänst, även om det finns skillnader i kyrko-/
församlingssyn och förståelsen av vigningen/ordinationen och sakramenten.
Båda kyrkorna är delar av Kristi världsvida kyrka och är kallade att verka för kyrkans synliga
enhet. Equmeniakyrkan lägger fast sin syn på kyrkan som en enda och kyrkans kallelse till enhet i
artikel 2 i Teologisk grund för Equmeniakyrkan.
Kyrkan är en enda, helig, universell och apostolisk. Kyrkan är en enda, vilket speglar
enheten hos Gud, den treenige, med vilken kyrkan lever i gemenskap. Enhetens
grund finns i Gud som Fader, Son och Ande. Kyrkan är Kristi kropp, den heliga
7
Andens tempel och Guds folk. Den är kallad att ge uttryck för enhet inom ramen
för mänsklighetens och hela skapelsens mångfald. Kyrkan är helig därför att den
är skapad och utvald av Gud. Kyrkan är universell därför att den överskrider alla
gränser och förkunnar evangelium för alla människor och hela skapelsen. Kyrkan är
apostolisk därför att den är sänd i världen. Den vilar på apostlarnas och profeternas
grund och har Kristus som hörnsten. 2
Svenska kyrkans ekumeniska grund finns förklarad i den Augsburgska bekännelsen.
Kyrkan är de heligas samfund, i vilket evangelium rent förkunnas och sakramenten
rätt förvaltas. Och för kyrkans sanna enhet är det nog att vara ense ifråga om
evangelii lära och förvaltningen av sakramenten.3
I kyrkoordningens avsnitt om Svenska kyrkans relationer till andra kyrkor och samfund betonas
kallelsen till enhet.
Svenska kyrkan är en del av den världsvida kyrkan och har en kallelse till kyrkans
synliga enhet. Utifrån kyrkans tro på Gud som skapande, upprättande och livgivande
i hela världen, är den vidare ekumeniska kallelsen att verka för kyrkans enhet,
mänsklighetens gemenskap och världens helande, samt att söka Guds tilltal i mötet
med varje människa oavsett religiös tradition.4
Beskrivningarna skiljer sig något men för båda kyrkorna är således enheten ett centralt uppdrag
och en kallelse.
I de samtal som nu förts mellan Svenska kyrkan och Equmeniakyrkan är det tre aspekter som är
vägledande när de söker enhet med varandra. Det är det bibliska budskapet och uppmaningen från
Kristus och aposteln Paulus om att söka enhet, det är deltagandet i Guds mission i världen och det
är mötet med samhället och de utmaningar det ställer kyrkorna inför.
Det som redan har uppnåtts i de ekumeniska överenskommelserna och de tidigare genomförda
dialogerna är av stor betydelse. Dessa har inneburit ett närmande mellan de olika samfunden
främst på lokal nivå där ett samarbete har växt fram på flera håll. Dialogerna har hjälpt kyrkorna
att fördjupa sin förståelse av det som tidigare har varit konfliktpunkter mellan dem. En vilja till
ytterligare fördjupning och förnyelse av vad som redan åstadkommits bär denna överenskommelse. 5
Kallelsen till enhet
Jesus Kristus bad i sin översteprästerliga förbön om lärjungarnas enhet, för att världen ska tro.
Enheten är central för Jesus och han kopplar samman lärjungarnas och kyrkans enhet med den
förening han själv har med sin Fader. Det avser en enhet, som visserligen präglas av mångfald i
uttryck och gestaltning, men som ändå inte skiljer lärjungarna, och kyrkorna från varandra.
Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de
skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig. Joh 17:21.
8
2
Teologisk grund för Equmeniakyrkan 2014 art. 2.
3
Svenska kyrkans bekännelseskrifter 1957 s. 59, Augustana VII.
4
Kyrkoordning för Svenska kyrkan 2014, Fjortonde avdelningen: Svenska kyrkans relationer till andra kyrkor och samfund. Inledning.
5
Enhetens motiv och utmaningar behandlas bland annat i Ekumenisk överenskommelse 2008 s. 19–24.
Aposteln Paulus talar i Efesierbrevet om den andliga enheten. Dopet till Kristus är det synliga
och förenande tecknet på den enhet, tro och tjänst som Guds folk delar. Aposteln understryker
innehållet och betydelsen av detta när han skriver:
Sträva efter att med friden som band bevara den andliga enheten: en enda kropp och
en enda ande, liksom ni en gång kallades till ett och samma hopp: En är Herren,
en är tron, ett är dopet, en är Gud och allas fader, han som står över allting, verkar
genom allt och finns i allt. Ef 4:3–6.
I det bibliska vittnesbördet från den första kyrkan berättas både om spänningar och gemensamma
beslut. Frågan om enheten var central redan då. Jesus kopplar samman enheten med möjligheten
till tro; splittring hindrar människor att tro på honom som Guds Son. Paulus talar om den andliga
enheten och nämner viktiga karaktäristika. I dessa kan kristna och kyrkor i alla tider spegla sig.
Hoten mot enheten fanns redan när apostlarna sökte förstå sitt uppdrag i förhållande till den
omgivande världen. Så här formuleras det i ett aktuellt ekumeniskt dokument från Kyrkornas
världsråd (KV):
Vikten av kristen enhet när det gäller kyrkans uppdrag och identitet framgår tydligt
redan i Nya testamentet. I Apostlagärningarna 15 och Galaterbrevet 1–2 är det
tydligt att uppdraget att predika för hedningarna medförde spänningar och hotade
att skapa splittring mellan de kristna.6
Frågan om kyrkans uppgift i världen var nära att skilja de kristna från varandra men kyrkan
höll samman fram till splittringen mellan öst och väst 1054. Reformationstidevarvet medförde
ytterligare uppdelningar i olika samfund. Den moderna ekumeniska rörelsen föddes på
missionsfälten, där insikten växte att splittringen, när de nationella kyrkorna etablerade sina egna
kyrkor i andra delar av världen, undergrävde evangeliets trovärdighet och kraften i det diakonala
uppdraget. I dag förenar uppgiften att söka enhet kristna och kyrkor med varandra utifrån
samtidens utmaningar. Det är inte i första hand en organisatorisk enhet, utan en enhet som gör att
kyrkorna i mångfald kan verka tillsammans. Enhetssträvandena och kyrkans uppdrag i världen har
ett nödvändigt samband, båda djupt förankrade i evangeliet.7
Att delta i Guds mission
Delaktigheten i Guds mission, Missio Dei, i världen är central. Det handlar inte främst om en
kyrklig aktivitet utan om förståelsen av Gud som en missionerande Gud i ett trinitariskt perspektiv.
Tron på Gud Fadern som sänder Sonen i världen, Fadern och Sonen som sänder Anden fördjupas
med förståelsen att Fadern, Sonen och Anden sänder kyrkan in i världen. Gud är inte bara den som
sänder, Gud är också sändningens innehåll. Kyrkan är ett instrument för Guds sändning i världen.
Att vara med i Guds sändning i världen är att delta i Guds kärlek till människan, för Gud är
kärlekens källa. Det handlar om Guds rörelse till människorna.8
Det senaste missionsdokumentet från KV Tillsammans för livet. Mission och evangelisation i en
värld i förändring (2013) vidgar perspektivet än mer mot hela världen, oikumene, och skapelsen.
6
Kyrkan - på väg mot en gemensam vision 2014 s. 16.
7
Sambandet mellan enhet och uppdrag speglas i två nya dokument från Kyrkornas världsråd: Kyrkan - på väg mot en gemensam
vision 2014, Tillsammans för livet 2013.
8
Tillsammans för livet 2013, s 7, Mission and Evangelism in Unity Today 1999, Engelsviken 2009.
9
Gud sände inte Sonen för att frälsa enbart mänskligheten eller bara ge oss en del av
frälsningen. Evangeliet innebär goda nyheter för varje del av skapelsen och för varje
nyans av våra liv och samhällen. Det är därför nödvändigt att känna igen Guds
mission i en kosmisk mening och att bejaka allt liv. Hela oikumene är förenat i Guds
livsväv. Det finns uppenbara hot mot vår planets framtid.9
Guds mission i världen avser inte bara människan, den avser hela skapelsen. Målet är en
försonad mänsklighet och en förnyad skapelse. Guds handlande berör det sociala och politiska livet
i världen och kyrkans uppgift är att se och delta i Guds verk.
Mission är överflödet av den oändliga kärleken i treenigheten. Guds mission börjar
med skapelsen. Skapelsens liv är sammanflätat med Guds liv. Guds andes mission
omfattar oss alla i en oändlig nådesakt. Vi är därför kallade att röra oss bortom ett
snävt människocentrerat synsätt för att istället omfamna mission som ger uttryck
för vår försonade relation med allt skapat liv. Vi hör jorden ropa när vi lyssnar till
ropen från de fattiga och vi vet att från dess början har jorden ropat till Gud över
mänsklighetens orättvisa (1 Mos 4:10).10
Mission är ett dominerande motiv som kallar kyrkorna att finna fördjupad gemenskap.
Det lyftes fram i bakgrundsdokumentet till överenskommelsen mellan Svenska kyrkan och
Svenska Missionskyrkan och i slutrapporten från dialogen mellan Svenska kyrkan och Svenska
Baptistsamfundet. Även i Equmeniakyrkans och Svenska kyrkans officiella dokument kommer
denna missionsmotivering till uttryck.11
Samhällets utmaningar
Mycket har förändrats sedan 1800-talet då flera nya samfund växte fram i kritisk reaktion
gentemot enhetskyrkan. Kyrkornas konfliktfrågor är nu helt andra än de var i det enhetssamhälle
som då präglade Sverige. Sekularisering, individualism, den mångreligiösa utvecklingen, olika
typer av extremism, främlingsfientlighet och ett andligt sökande som inte nödvändigtvis ser
institutionell religion som ett alternativ, allt detta och mycket annat ställer kyrkorna gemensamt
inför nya utmaningar. De ekumeniska strävandena handlar inte om snävt inomkyrkliga frågor,
utan om behovet av att gemensamt ta ansvar i Guds mission idag lokalt och globalt.
I sina stadgar uttrycker Equmeniakyrkan sitt ansvar i samhället.
Equmeniakyrkan vill värna rätten och avslöja orätten, uppmuntra till delaktighet och
medansvar i samhället, bidra till utjämning av världens resurser, verka för fred och
försoning samt ta sitt ansvar för att förvalta Guds skapelse.12
Svenska kyrkan ser på sin kallelse i samhället på liknande sätt.13
9
Tillsammans för livet 2013 s. 8.
10
Tillsammans för livet 2013s. 13 f.
11
Ekumenisk överenskommelse 2008 kap 1, Slutrapport Svenska kyrkan och Svenska Baptistsamfundet 2011s. 4, 8 f, Teologisk grund
för Equmeniakyrkan 2014 art 32.
12 Stadgar för Equmeniakyrkan 2011 § 1, mom. 4.
13
10
En livsbefrämjande tro som vår drivkraft 2013, Mission. Förvandling - Försoning - Upprättelse 2009.
utsatta människor
Även i Sverige finns människor som är särskilt utsatta och där samhällets skyddsnät inte räcker till.
Dessa människor söker ofta kyrkornas stöd. Genom sitt sociala arbete, sin diakoni, vill kyrkorna
möta dessa behov.
Diakoner som vigs till tjänst i Svenska kyrkan lovar att ”försvara människors rätt och stå på de
förtrycktas sida”. De som ordineras till diakoner i Equmeniakyrkan har bland annat till uppgift
att ”särskilt stödja människor i utsatta livssituationer och stå på de förtrycktas sida.”14
Människor i utsatta livssituationer frågar sällan efter konfessionella skillnader. Ett fördjupat
samarbete mellan Svenska kyrkan och Equmeniakyrkan ger större möjligheter att möta människor
med diakoni och tjänst och visa att den utsattes behov går före konfessionella skillnader och
därmed också bli ett svar på Jesu bön om enhet.
utanförskap
Människors förutsättningar och möjligheter skiftar i det svenska samhället. Förutsättningarna
skiljer sig inte bara mellan dem som har det gott ställt och dem som är mindre bemedlade utan
också mellan dem som bor i storstad och dem som bor i glesbygd. Utbildning och hälsa är viktiga
faktorer för arbete och ett gott liv. Ibland uppfattar sig människor stå utanför det etablerade
samhället och har låg tilltro till sina möjligheter att förbättra sin framtid. Jämställdheten mellan
könen kan fortfarande förbättras.
Kyrkorna utmanas av att människor på olika sätt står utanför eller upplever sig stå utanför det
svenska samhället. Kyrkan har inte alltid agerat i människovärdes- och rättvisefrågor i samhället,
men har alltmer tagit sig an denna uppgift. Den profetiska rösten måste höras och diakonins
gärningar utföras. Gud verkar i världen och ger människor, kristna och alla av god vilja, ansvar att
verka för ett gott liv.
etnisk mångfald
Den etniska mångfalden är en bestående del i det svenska samhället. Ungefär en femtedel av
Sveriges befolkning har rötter i någon annan del av världen och bland dessa finns det många för
vilka tro och religion är naturliga och omistliga livsfaktorer. Många kristna från andra delar av
världen söker sig till svenska kyrkor och församlingar.
För de svenska kyrkorna är det en gemensam angelägenhet att möta människor från andra
länder och som uttrycker behov av tro och tillhörighet. Även här har Svenska kyrkan och
Equmeniakyrkan ett gemensamt ansvar att aktualisera frågor om människovärde och global
solidaritet och samhörighet.
sekularisering
Begreppet sekularisering används ofta för att beskriva religionens minskande betydelse i ett land
eller en kultur. Samtidigt som begreppet används som en beskrivning av Sverige så tillhör en
majoritet av befolkningen en religiös gemenskap, som dock inte alltid är kristen. Immigrationen till
Sverige för med sig att religionens betydelse och synlighet ökar i samhället. Det är fler som räknar
med en högre makt eller en Gud än de som kontinuerligt deltar i gudstjänst och annan kyrklig
verksamhet. Sekularisering, individualism, den mångreligiösa utvecklingen och ett andligt sökande
som tar sig andra uttryck än i de institutionella kyrkorna är nya utmaningar. När delaktigheten i
religiöst liv och riter minskar, minskar både kunskapen och erfarenheten om de berättelser som ger
nycklar för att tolka livet i historiska och religiösa perspektiv. Det är en gemensam uppgift att möta
denna brist av levande kunskap om och erfarenhet av tro och religion.
14
Diakonvigning, Den svenska kyrkohandboken 2003, Teologisk grund för Equmeniakyrkan 2014 art. 36.
11
polarisering
Efter terrorattentaten i USA den 11 september 2001 tenderar frågor om tro och religion att bli
alltmer polariserade. Religiöst extrema grupper terroriserar andra och religionen har blivit allt
mer närvarande i världspolitiken. Misstänksamhet mot det främmande i allmänhet och islam
i synnerhet finns också i det svenska samhället. Moskéer och synagogor hotas och utsätts för
förstörelse. Enskilda personer trakasseras för att de klär sig på ett sådant sätt att de kan förknippas
med en viss religion. Det finns både islamofobi och antisemitism i Sverige.
Migrationen till Sverige har ökat starkt och är en utmaning för samhället men också för
kyrkorna. I det goda samhället samverkar många krafter för att möta dem som måst lämna allt
för att finna en tillflykt. Här kan Equmeniakyrkan och Svenska kyrkan tillsammans bidra till ett
mänskligt, varmt och öppet klimat och till integrationen. Ett gemensamt uppdrag är också att
värna religionsfriheten och alla människors rätt att uttrycka tro och tillhörighet.
fred, klimatfrågan och mänskliga rättigheter
De globala utmaningarna är många. De handlar om fred i världen och vägar till att bygga fred.
De handlar om respekt för de mänskliga rättigheterna, för kvinnors och barns rätt till värdiga
liv och möjlighet till utveckling. De handlar vidare om att ta ansvar för kommande generationers
livsmiljö. Den ekonomiska utvecklingen, skillnaderna mellan världens rika och fattiga och vägar
till att nå en utjämning ställer krav på alla världens samhällen till anpassning och bistånd.
Jordklotets överlevnad med de långsiktiga klimatförändringarna fordrar ändrad livsföring och
påverkar redan idag de allra fattigaste. De globala frågorna är en angelägenhet för politiker och
samhällsinstitutioner men också för kyrkorna som tillsammans kan ge röst åt de som ingen röst
har och understryka gemensamma mänskliga värden.
Genom KV deltar Svenska kyrkan och Equmeniakyrkan tillsammans med andra kyrkor i arbetet
för fred, rättvisa och mänskliga rättigheter och samförstånd mellan länder, folk och konfessionella
familjer. Ett fördjupat samarbete mellan Svenska kyrkan och Equmeniakyrkan skulle ytterligare
stärka engagemanget i KV och vara ett uppfordrande tecken på kristen enhet.
Den lokala enheten
De utmaningar som möter kyrkorna i samhälle och värld söker inte konfessionella svar. Därför är
enhetsarbetet mellan Equmeniakyrkan och Svenska kyrkan ett bidrag till att kyrkorna framträder
samlade i Sverige.
I direktiven för samtal mellan Svenska kyrkan och Equmeniakyrkan anges att syftet med
en överenskommelse är att den ska vara till stöd för lokal samverkan. Denna riktlinje härrör
ur konkret erfarenhet, nämligen att det är på den lokala församlingsnivån som tidigare
överenskommelser har haft sin stora betydelse.15 Den kan också principiellt motiveras av den
grundläggande enhetsvision som KV förespråkar så som den formulerades i New Delhi 1961:
Alla kristna på varje ort är enligt Guds vilja och efter den gåva Gud vill skänka
kallade till full gemenskap med varandra och att leva i gemenskap med hela Kristi
kyrka. Det gemensamma gudstjänstfirandet, förkunnelsen, nattvardsfirandet och
samhällstjänsten vittnar om denna gemenskap.16
Det finns olika tolkningar av vad full gemenskap på lokal nivå kan innebära. Även med formella
överenskommelser om kyrkogemenskap kan frågan om dess innebörd inte besvaras helt. Därför
12
15
Se bilaga 2.
16
Boëthius et al. 1962. Ekumenisk överenskommelse 2008 s. 21 f.
får denna överenskommelse tolkas utifrån det grundläggande perspektivet att den ska utveckla
förutsättningar för större konkret gemenskap och samverkan på lokal nivå. Det står i samklang
med den grundläggande synen om den lokala församlingen som den viktigaste platsen för kyrkans
enhet.
Grunden är den ekumenik i församlingen som direkt påverkar kristna människors
dagliga liv när församlingen söker kontakt med andra kristna, lär känna deras
traditioner, ber och firar gudstjänst tillsammans och samverkar i olika uppgifter där
möjlighet finns.17
På varje ort kan församlingarna med stöd i överenskommelsen utveckla ett större eller mindre
samarbete och hitta vägar till ökad gemenskap.
17
Kyrkoordning för Svenska kyrkan 2014, 14:e avdelningen. Svenska kyrkans relationer till andra kyrkor och samfund, Inledning.
13
Bakgrund
Den ekumeniska processen
Svenska Missionskyrkan, Metodistkyrkan i Sverige och Svenska Baptistsamfundet antog
2009 en avsiktsförklaring om att bilda ett nytt gemensamt kyrkosamfund. I inledningen till
avsiktsförklaringen angavs att de ekumeniska överenskommelser som Metodistkyrkan i Sverige
respektive Svenska Missionskyrkan hade med Svenska kyrkan skulle föras vidare.
Equmeniakyrkan bildades i juni 2011 av Metodistkyrkan i Sverige, Svenska Baptistsamfundet
och Svenska Missionskyrkan. En teologisk grund antogs tillsammans med stadgar för det nya
samfundet.18
De tre samfunden hade inlett sitt samarbete i början av 1900-talet med bildandet av Frikyrkliga
Samarbetskommittén som under 1950-talet föreslog en federation av de då existerande frikyrkorna
i Sverige. Detta förslag avvisades bland annat av det skälet att flera menade att det inte räckte med
att bilda en federation – med fortsatta olikartade strukturer för de olika samfunden – utan såg
fram emot ett nytt samfund som på sikt skulle ersätta de tidigare.
Under 1960-talet påbörjades en utveckling som ledde till bildandet av gemensamma
församlingar; det var framförallt baptist- och missionsförsamlingar som gick samman. 1969–
1971 genomfördes de så kallade tresamfundssamtalen som syftade till att bilda ett gemensamt
samfund mellan Metodistkyrkan i Sverige, dåvarande Svenska Missionsförbundet och Svenska
Baptistsamfundet. Tiden var dock ännu inte mogen för ett nytt samfund.19
Equmeniakyrkans identitet formas i spänningsfältet mellan det gamla och det nya. De tre
samfund som bildat den nya kyrkan bar på långa traditioner och erfarenheter både lokalt och
nationellt av att ha tolkat evangeliet och försökt leva ut det i ord och handling i samhället. Det
nya utgörs av Equmeniakyrkans antagna teologiska grunddokument, stadgar, verksamhetsplaner
och strategidokument. Till det kommer ett nytt nationellt kansli och ett nytt ledarskap. Samtidigt
kommer Equmeniakyrkans identitet till uttryck genom dess församlingar som inte är nya i samma
mening som kyrkan. För närvarande pågår lokalt processer där församlingar byter namn och antar
nya stadgar i samklang med Equmeniakyrkans grunddokument. Flertalet församlingar har ännu
inte bytt namn utan lever med en lokal identitet inom den nya kyrkan.
De tre samfund som bildat Equmeniakyrkan har länge och på olika sätt relaterat till Svenska
kyrkan. De överläggningar som nu genomförts mellan Equmeniakyrkan och Svenska kyrkan
tar hänsyn till de senaste årens utveckling samtidigt som det finns ett omfattande material
rörande tidigare relationer till Svenska kyrkan. Detta material, som inte tryckts om i detta
dokument, återfinns som hänvisningar i texten men också i den avslutande bibliografin och
litteraturförteckningen.
En inventering har utförts rörande hur det lokalekumeniska arbetet gestaltats efter tidigare
överenskommelser. I de fall församlingar samverkar med varandra samarbetar i stort sett alla
omkring gudstjänsten medan ungefär hälften samverkar omkring diakoni. Andra områden där
samarbete är vanligt är barn- och ungdomsarbete och musikverksamheten. De församlingar
som samverkar med varandra är mycket nöjda med sitt samarbete och fyra av fem har skrivit
samarbetsavtal med varandra. Det stärker uppfattningen att det finns starka skäl att fortsatta
samverkan och sluta en ekumenisk överenskommelse mellan samfunden. En sammanfattning av
enkätens resultat återfinns i bilaga 2.
14
18
Stadgar för Equmeniakyrkan 2011; Teologisk grund för Equmeniakyrkan 2014.
19
För de olika processerna under 1900-talet se Bergsten 1995 och Selinder et al. 2008.
Svenska Missionskyrkan och Svenska kyrkan
Samtalen mellan Svenska Missionsförbundet och Svenska kyrkan inleddes 1965 och en rad
gemensamma dokument har utarbetats sedan dess i vilka de ekumeniska frågorna förtydligats och
fördjupats. 20 Efter mer än fyrtio års samtal beslutade Svenska Missionskyrkans kyrkokonferens och
Svenska kyrkans kyrkomöte om en ekumenisk överenskommelse som undertecknades 2006.
I sammanfattning bestod överenskommelsen av tre delar:
Kyrkorna erkänner varandra som apostoliska kyrkor med gemensam bekännelse av den
apostoliska tron och gemensam förståelse av sakramenten. Kyrkorna erkänner varandras
vignings- respektive ordinerade tjänster samt gemensam tjänst inom ramen för lokalt
samarbetsavtal. Vid övergång till den andra kyrkans tjänst tillämpas inte reordination.
Kyrkorna vill öppna för gemensamt gudstjänstliv, fördjupa gemenskapen i samråd om
tro och liv, upplåta varandras kyrkor för till exempel vigsel och begravningar, stärka
sina ekumeniska relationer i Sverige och bidra till att andra kyrkor i den världsvida
gemenskapen verkar för närmare samhörighet.
Kyrkorna uppmanar sina församlingar, där förutsättningar finns, att genom
lokala samarbetsavtal dela ett gemensamt liv i gudstjänst, uppdrag och tjänst,
välkomna medlemmarna i kyrkorna att ta emot sakrament och pastorala tjänster,
inbjuda varandra vid mottagande av kyrkoherde respektive installation av
församlingsföreståndare och verka för ökad samhörighet med andra församlingar. 21
I anslutning till den ekumeniska överenskommelsen mellan Svenska Missionskyrkan och Svenska
kyrkan har drygt sjuttio lokala samarbetsavtal tecknats.
Metodistkyrkan i Sverige och Svenska kyrkan
Den första samtalsdelegationen mellan Metodistkyrkan i Sverige och Svenska kyrkan arbetade
under perioden 1979–1985. En internationell dialog fördes samtidigt mellan Lutherska
världsförbundet (LVF) och World Methodist Council (WMC) vilken gav rekommendation
om predikstols- och altargemenskap. Slutrapporten i den svenska dialogen gav följande
rekommendation:
Vi rekommenderar de beslutande organen i respektive kyrkor, att på grundval av här redovisade
enighet
• erbjuda varandra full förkunnelse- och sakramentsgemenskap
• erkänna ordinationens giltighet i det andra samfundet och i samband därmed öppna
möjlighet för det andra samfundets präster/biskopar att assistera vid präst- och
biskopsvigning.
Konsekvenserna av dessa beslut bör bli
att gemensamma gudstjänster med sakramentsförvaltning kan hållas
att präst ej reordineras vid övergång till tjänst i det andra samfundet
att båda samfunden behåller sin organisatoriska självständighet
att möjlighet till organisatorisk kyrkogemenskap i samarbetskyrkans form öppnas. 22
20 Följande rapporter har lagts fram: Samtal om samverkan: Svenska Kyrkan, Svenska Missionsförbundet 1971, På väg mot kyrkogemenskap (ej publicerad) 1990, Guds kyrka och en levande församling 1995, På väg mot djupare enhet 2000, Förslag till överenskommelse 2004.
21
Ekumenisk överenskommelse 2008 s. 3 f.
22 Rapport från den andra samtalsdelegationen 1993
15
Årskonferensen i Metodistkyrkan i Sverige ställde sig 1985 bakom rapporten. Svenska kyrkan
beslöt 1988 att först reda ut den inomkyrkliga relationen till Evangeliska Fosterlandsstiftelsen och
därefter ta ställning till relationen till Metodistkyrkan i Sverige.
En andra samtalsdelegation tillsattes 1990 och den upprepade rekommendationerna med
tillägget att gemensamma gudstjänster hålls under ledning av ordinerad pastor i Metodistkyrkan
i Sverige eller präst i Svenska kyrkan. Dessutom förutsattes att ordinerad präst eller pastor vid
ansökan om prästerlig befattning i den andra kyrkan skulle behörighetsprövas med avseende
på lämplighet och utbildning samt avlägga prästlöften inför biskop i domkapitel respektive avge
lojalitetsförklaring.
Den andra samtalsdelegationens rekommendationer antogs av de beslutande organen i
Metodistkyrkan i Sverige 1992 och i Svenska kyrkan 1993. 23
Svenska Baptistsamfundet och Svenska kyrkan
Samtal mellan Svenska Baptistsamfundet och Svenska kyrkan inleddes under slutet av 1990-talet
och samtalsomgångarna redovisade sina resultat i tre rapporter. 24 I rapporten Vänskap och
samverkan (2006) konstateras
[…] att vi erkänner varandra som kristna bröder och systrar. Vi bekänner gemensamt
att Jesus Kristus är Herre […] och vi delar samma uppdrag att göra Jesus Kristus
känd, trodd och efterföljd i hela världen. 25
Den tredje och avslutande samtalsomgången hade uppdraget att undersöka förutsättningarna
för en ekumenisk överenskommelse och förslag till lokala avtal. Slutrapporten 2011 anger att
det i samtalen varit naturligt att i första hand identifiera och förtydliga det som är gemensamt.
Delegationen har påfallande ofta känt igen sig då den trängt fram till frågornas innersta mening.
Ändå finns skilda teologiska tolkningar, framför allt när det gäller dopet.
Trots den växande samsynen och nya pastorala förhållningssätt i båda samfunden,
kvarstår en skillnad främst i frågan om den principiella möjligheten att en som döpts
i tidig ålder utan personlig bekännelse kan genomgå bekännelsedop senare i livet.
Vissa skillnader finns också i ämbets- och kyrkosyn, samt konfirmation. Denna
situation gör det svårt att i nuläge ingå en överenskommelse om kyrkogemenskap på
samfundsnivå, men det som skiljer uppfattar vi dock inte som hinder för möjligheten
till lokal samverkan. 26
Slutrapporten anger vidare att ett avgörande skäl för att avsluta samtalen utan konkret förslag
till ekumenisk överenskommelse var att Svenska Baptistsamfundet fattat beslut om att arbeta
för ett nytt gemensamt kyrkosamfund tillsammans med Metodistkyrkan i Sverige och Svenska
Missionskyrkan. Uppdraget fördes därför över till det nya samfundet och Svenska kyrkan. 27
23 För samtalsomgångarna se Rapport från den andra samtalsdelegationen 1993. Den internationella dialogen återfinns i The Church:
community of grace 1984.
24 De två första rapporterna Utmaningar och möjligheter (2000) och Vänskap och samverkan (2006) har publicerats i den sista rapporten Slutrapport Svenska kyrkan och Svenska Baptistsamfundet 2011.
25 Slutrapport Svenska kyrkan och Svenska Baptistsamfundet 2011s. 70.
26 Slutrapport Svenska kyrkan och Svenska Baptistsamfundet 2011 s. 5.
27
16
Slutrapport Svenska kyrkan och Svenska Baptistsamfundet 2011 s. 6.
Kyrkorna i det ekumeniska landskapet
Såväl Equmeniakyrkan som Svenska kyrkan ingår i ekumeniska nätverk med varierande
sammansättningar. Det innebär också att det redan finns mötesplatser både nationellt och
internationellt där samfunden samverkar i en direkt relation eller som parter inom nationella och
internationella kyrkliga organ.
Inom landet påbörjades ett samarbete under 1930-talet inom Svenska ekumeniska nämnden.
Denna ekumeniska samverkan utvecklades och fördjupades i en tydligare form när Sveriges kristna
råd (SKR) bildades 1992. Rådet utgör nu mötesplats för Sveriges lutherska, romersk-katolska,
frikyrkliga och ortodoxa kyrkor. Principen är att Rådet utgörs av kyrkorna tillsammans, en
organisationsform präglad av ömsesidighet och gemensamt ansvarstagande.
De stora ekumeniska riksmötena under senare delen av 1900-talet utgjorde också gemensamma
mötesplatser för inspiration och andlig förnyelse. Med sin öppna och allmänna karaktär med
många deltagare från respektive kyrkor erbjöd de goda tillfällen att föra ner ekumeniska impulser
och visioner till lokal nivå.
Båda samfunden är också medlemmar i KV med cirka 350 medlemskyrkor och i Konferensen
för europeiska kyrkor (KEK) med cirka 125 medlemskyrkor i Europa. Dessa organ samlar
samfund inom de protestantiska, ortodoxa, anglikanska och gammalkatolska traditionerna. Både
Equmeniakyrkan och Svenska kyrkan är representerade i KV:s centralkommitté och Svenska
kyrkan i KEK:s styrelse.
De båda kyrkorna har även ett stort antal egna ekumeniska överenskommelser med andra
samfund som de har till uppgift att på olika sätt vårda och utveckla. Dessa ekumeniska relationer
förblir även i fortsättningen något för det enskilda samfundet och överförs inte på den andra
kyrkan på grund av denna överenskommelse även om den sammantaget förändrar det ekumeniska
landskapet och receptionsprocessen. 28
equmeniakyrkan
De ekumeniska och internationella relationer som Svenska Missionskyrkan, Metodistkyrkan i
Sverige och Svenska Baptistsamfundet hade har övertagits av Equmeniakyrkan. Den teologiska
grunden för Equmeniakyrkan anger att enhetens grund finns i Gud som Fader, Son och Ande.
Kyrkan är kallad att ge uttryck för enhet inom ramen för mänsklighetens och hela skapelsens
mångfald. 29
Det nya samfundet är utöver medlemskapet i KV och KEK enligt stadgarna medlem i World
Methodist Council (WMC), European Methodist Council (EMC), Baptist World Alliance
(BWA), European Baptist Federation (EBF), World Communion of Reformed Churches (WCRC),
International Fellowship of Free Evangelical Churches (IFFEC) och SKR.
Genom ett särskilt avtal är Equmeniakyrkan ansluten som förenad kyrka (Affiliated United
Church) till The United Methodist Church (UMC).30
28 Ekumeniskt behandlat inom Nordiska ekumeniska rådet 1998, se Ekumeniska konsekvenser, 1998.
29 Teologisk grund för Equmeniakyrkan 2014 art. 2.
30 World Methodist Council, som bildades 1881, är en sammanslutning av kyrkor i den metodistiska traditionen. WMC har medlemssamfund i 132 länder med sammanlagt ca 75 miljoner medlemmar. United Methodist Church, med vilken Equmeniakyrkan har
avtal, samlar ca 13 miljoner metodister, merparten av dem i USA. European Methodist Council är ett samarbetsorgan för ledare
inom den europeiska metodismen. Baptist World Alliance bildades 1905. BWA samlar över 200 baptistsamfund med sammanlagt
ca 50 miljoner medlemmar. European Baptist Federation bildades 1949 och har ett femtiotal medlemssamfund med tillsammans ca
800 000 medlemmar. World Communion of Reformed Churches representerar ca 80 miljoner kristna i bland annat presbyterianska, reformerta och förenade kyrkor i över 100 länder. International Fellowship of Free Evangelical Churches bildades 1948 som
ett nätverk av kyrkor och samfund med ett aktivt missionsarbete. Flera av de kyrkor som bildats genom denna mission är idag själva
medlemmar i IFFEC.
17
svenska kyrkan
Svenska kyrkan var tidigt engagerad i den ekumeniska rörelsen när den utvecklades i början av
1900-talet i sin nuvarande form. Ärkebiskop Nathan Söderbloms (1866–1931) engagemang och
insatser kom att få en grundläggande betydelse för världsekumeniken och Svenska kyrkans roll
som brokyrka i den fortsatta utvecklingen. Det ekumeniska mötet i Stockholm 1925 blev i det
avseendet en viktig milstolpe i den fortsatta processen, framför allt genom att det kom till stånd.
Svenska kyrkan har också efterhand kommit att uppfattas som en brobyggarkyrka och förvaltar
idag ett omfattande ekumeniskt nätverk såväl internationellt som inom Sverige. I detta ingår
relationer mellan vänstift och vänförsamlingar samt den lokala ekumeniska gemenskap som
utlandsförsamlingarna deltar i.31
Svenska kyrkan var en drivande kraft när LVF bildades i Lund 1947. Sedan dess har LVF
en viktig roll i relationerna mellan kyrkor i den lutherska trostraditionen men har också en
betydelsefull ekumenisk funktion.32
De lutherska kyrkorna är ingen homogen grupp. Varierande praxis förekommer bland annat när
det gäller utformningen av ämbetet, diakonatets plats i kyrkan och hur de ser på äktenskapsfrågor.
Av tradition fogar Svenska kyrkan till den evangelisk-lutherska identiteten även en allmänkyrklig
förståelse. Utifrån detta har Svenska kyrkan ibland kallat sig för evangelisk-katolsk.
Gemenskapen inom LVF utgör en viktig resurs, så väl när det gäller teologiska samtal som
i samarbetet kring internationell diakoni och mission. Svenska kyrkan har därutöver, som ett
resultat av sin historia, ett antal bilaterala relationer, framför allt med lutherska kyrkor, främst i
Afrika, Asien och Latinamerika.
Relationen till den Romersk-katolska kyrkan såväl nationellt som internationellt utgör
en viktig aspekt av Svenska kyrkans ekumeniska arbete. Den gemensamma deklarationen
om rättfärdiggörelseläran som antogs 1999 av den Romersk-katolska kyrkan och Lutherska
världsförbundet innebar att de ömsesidiga fördömandena från reformationstiden förklarades inte
längre gälla. Med utgångspunkt i detta arbete har en officiell dialog genomförts mellan å ena sidan
den Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland och Svenska kyrkan och å andra sidan Stockholms
respektive Helsingfors katolska stift. Dialogen har resulterat i dokumentet Rättfärdiggörelsen i
kyrkans liv. 33
Borgågemenskapen är en kyrkogemenskap mellan de lutherska och anglikanska kyrkorna i
Norden och Baltikum, på de brittiska öarna och den Iberiska halvön. För Svenska kyrkans del
har kontakterna och samarbetet med Church of England rötter i tidigt 1900-tal. Olika typer av
kontakter har efterhand fördjupats och vidgats så att flera anglikanska och lutherska kyrkor har
närmat sig varandra.34
Sedan 1992 genomför Svenska kyrkan samtalsdagar med de ortodoxa kyrkorna om pastorala
frågor. Bland annat genom detta initiativ och utifrån samarbetet i SKR har förutsättningar skapats
för en dialog med den Serbisk ortodoxa kyrkan i Sverige och med den Koptisk ortodoxa kyrkan.
Kyrkogemenskap har även upprättats med den Skotska kyrkan 1961 och med den Oberoende
filippinska kyrkan (IFI). Det föreligger även ett förslag från en ekumenisk dialog mellan Svenska
31
För översikter av Svenska kyrkans ekumeniska engagemang se Fagerberg 1987 och Hansson 2014.
32
Lutherska världsförbundet, bildat 1947, är en gemenskap av 144 lutherska kyrkor i 79 länder med ca 72 miljoner medlemmar.
33
Hallonsten & Persson 2000, Rättfärdiggörelsen i kyrkans liv : rapport från den katolsk-lutherska dialoggruppen för Sverige och
Finland 2010.
34 Tustin 1993, Österlin 1994. De kyrkor som ingår i Borgågemenskapen är Danska folkkyrkan, Engelska kyrkan, Estniska evangelisk-lutherska kyrkan, Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland, Evangelisk-lutherska kyrkan i Litauen, Irländska kyrkan, Isländska
kyrkan, Kyrkan i Wales, Lettlands evangelisk-lutherska kyrka utanför Lettland, Lusitanska kyrkan (Portugal), Lutherska kyrkan i
Storbritannien, Norska kyrkan, Skotska episkopalkyrkan, Spaniens reformerade episkopalkyrka, Svenska kyrkan. Den Evangelisk-lutherska kyrkan i Lettland har observatörsstatus.
18
kyrkan och de Gammalkatolska kyrkorna inom Utrechtunionen om en överenskommelse om
kyrkogemenskap.35
35
Hansson 2014 s. 255 f, Överenskommelse mellan Svenska kyrkan och Filippinska oberoende kyrkan 1995.
19
Teologiska frågeställningar
Den tecknade överenskommelsen består av en kort inledning och därefter tre avsnitt i punktform
med rubrikerna Vi bejakar, Vi vill, Vi uppmanar. I det första avsnittet Vi bejakar behandlas
de teologiska frågeställningarna. De två andra avsnitten Vi vill och Vi uppmanar behandlar
överenskommelsens konsekvenser och innehåller en uppmaning till handling. I den mån dessa
avsnitt har teologiska konsekvenser behandlas de också i detta kapitel.
Detta är inte en helt ny utredning av de två kyrkornas förhållningssätt i de frågor som här
är aktuella, det vill säga normen för och det centrala innehållet i tron och synen på kyrkan,
sakramenten samt kyrkans uppdrag och tjänster. Långtgående samtal hade redan förts mellan de
tre samfund som bildat Equmeniakyrkan och Svenska kyrkan.
Det nya samfundet har formulerat sin teologiska självförståelse i dokumentet Teologisk grund
för Equmeniakyrkan, som bland annat tecknar dennas kyrkosyn/församlingssyn, syn på den
ordinerade tjänsten, sakramenten och enheten. Denna syn är en utgångspunkt för den ömsesidiga
förståelsen mellan Equmeniakyrkan och Svenska kyrkan och får läsas i ljuset av de tre traditioner
som nu växer in i en ny identitet som förenad kyrka. Behandlingen av de teologiska frågorna
bygger dels på det samförstånd som tidigare uppnåtts, dels på Equmeniakyrkans formulerade
grunddokument, dels på Svenska kyrkans olika bekännelsedokument.36
De två kyrkorna har delvis olika förutsättningar som påverkar utgångspunkterna för
en jämförelse av deras respektive självförståelse. Svenska kyrkan har sedan 1500-talet
uttryckt sin identitet genom antagandet av olika bekännelseskrifter. De tre samfund som
bildat Equmeniakyrkan har sedan 1800-talet format sina teologiska traditioner där deras
identitet kommit till uttryck utan att denna lades fast i antagna bekännelseskrifter. Dessa
tolkningstraditioner förenas nu i Equmeniakyrkan. Därför går det inte att direkt jämföra Teologisk
grund för Equmeniakyrkan med Svenska kyrkans bekännelseskrifter. I denna framställning
kommer förutom hänvisningar till bekännelsedokumenten referenser även göras till de teologiska
inledningarna till de olika kapitlen i Kyrkoordning för Svenska kyrkan. Dessa är inte en fullständig
framställning av Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära och syftar inte heller till att vara detta.
Som lättillgängliga, kortfattade sammanfattningar av Svenska kyrkans ståndpunkter belyser
dessa teologiska inledningar till kyrkoordningens olika kapitel också denna överenskommelses
frågeställningar.
Synen på kyrkan
Vi bejakar
• varandra som delar av Kristi kyrka i världen, vi bekänner den apostoliska tron och vi lever
i den reformatoriska traditionen;
• vårt ömsesidiga nationella och internationella ekumeniska engagemang.
Huvudtanken i det första konstaterandet om grunderna för fördjupad gemenskap är att de två
samfunden bekräftar att de hör till Kristi kyrka samtidigt som de i överenskommelsens inledning
tillstår att de delvis har olika sätt att gestalta och teologiskt förstå kyrkan.
Den djupare innebörden av kyrkans gemenskap som uttrycks med de bibliska motiven Kristi
kropp, Andens tempel och Guds folk utgör en gemensam grund. I båda kyrkorna är församlingen
den grundläggande enheten där Kristi kyrka tar gestalt.37
36 I denna genomgång av de teologiska frågeställningarna används följande material: Rapport från den andra samtalsdelegationen
1993, Ekumenisk överenskommelse 2008, Slutrapport Svenska kyrkan och Svenska Baptistsamfundet 2011 Teologisk grund för
Equmeniakyrkan 2014, Svenska kyrkans bekännelseskrifter 1957 Kyrkoordning för Svenska kyrkan 2014.
37
Luthers stora katekes, Svenska kyrkans bekännelseskrifter 1957 s. 448 ff, Andra avdelningen: Församlingarna, Inledning Kyrkoordning för Svenska kyrkan 2014, Teologisk grund för Equmeniakyrkan 2014 art. 3, 8–10.
20
Däremot finns olikheter i hur relationen mellan den lokala församlingen och kyrkan i vidare
bemärkelse ska förstås. Tre olika synsätt brukar identifieras. Det episkopala synsättet som
innebär att församlingarna ingår i en större enhet i ett område som biskopen har tillsyn över. I
det kongregationalistiska synsättet är varje församling relativt självständig. I den konnektionala
kyrkosynen bevaras samhörigheten mellan olika delar av kyrkan genom att församling och
ordinerad ingår i en sammanbunden struktur lokalt och globalt. Allt detta har bearbetats i de olika
dialogerna och slutsatsen har dragits att dessa förståelser inte behöver tolkas som motsatser. De
kan förstås som historiskt och teologiskt betingade betoningar i hur kyrkans sociala kropp konkret
kommer till uttryck samt hur makt och inflytande struktureras. Svenska kyrkan är episkopal.
Equmeniakyrkan delar en kongregationalistisk syn i och med församlingens relativa autonomi.
Samtidigt framhäver dess grunddokument tydligt ömsesidigheten mellan församlingarna och
kyrkosamfundet, en ömsesidighet som funnits i olika grad i de tre samfund som bildat den nya
kyrkan och starkast i den metodistiska traditionen. Svenska kyrkan och Equmeniakyrkan bör
kunna se varandra som delar av Kristi kyrka, eftersom det finns tidigare ömsesidiga erkännanden
mellan kyrkorna. De ovan nämnda skillnaderna har då inte befunnits utgöra hinder för
erkännandet. Om samma skillnader ryms inom det nya samfundet har inte förutsättningen för att
känna igen Kristi kyrka hos den andra kyrkan radikalt ändrats.38
Bejakandet av varandra som kyrkor förtydligas i överenskommelsen genom att lyfta fram
några aspekter av hur dessa kyrkor aktivt gestaltar sig som delar av Kristi kyrka: ”vi bekänner
den apostoliska tron och vi lever i den reformatoriska traditionen”. Samtidigt som dessa aspekter
förtydligar det som ger identitet åt kyrkorna är de också motiv för gemenskap. De visar nämligen
att de två kyrkorna ser sig själva i samma traditionsfåra. Som delar av Kristi kyrka formas Svenska
kyrkan och Equmeniakyrkan således av att de är aktivt engagerade i bekännelse av apostolisk tro, i
tolkning av liv och lära utifrån reformationens insikter samt i ekumeniska strävanden.
Att bekänna apostolisk tro förstås av båda kyrkorna som att grunda sin tro på evangeliet om
Jesus Kristus förmedlat genom det apostoliska vittnesbördet i Bibeln.39 Det innebär också att
bekänna denna tro i handling genom att delta i apostlarnas sändning och uppdrag att förmedla
evangeliet till världen. Denna gemensamma utgångspunkt uttrycks på olika sätt i materialet
från dialogerna mellan de tre tidigare samfunden och Svenska kyrkan, och i Teologisk grund
för Equmeniakyrkan. Båda kyrkorna är också överens om att bekännandet av apostolisk tro
innebär att tolka evangeliet om Jesus Kristus i nya tider och kontexter. Båda bejakar att det
finns allmänt erkända uttryck för denna tro i trosbekännelserna från den tidiga kyrkan. Detta
konstaterades uttryckligt i de tidigare samtalen mellan samfunden, även om det påpekades
att det inte finns en allmänt erkänd trosbekännelse i de baptistiska traditionerna på grund av
skriftprincipen och frihetsprincipen.40 För Equmeniakyrkan handlar trosbekännelsernas auktoritet
om att de vittnar om tron; de kan användas för att uttrycka dess samhörighet med hela kyrkan.41
Betydelsen av dessa trosbekännelsers vittnesbörd om apostolisk tro visas också ur innehållslig
synpunkt. Kyrkoordningen fastslår att den kristna kyrkan bekänner en enda Gud – Fadern,
Sonen och den heliga Anden – som skapar, frälser och ger liv. Svenska kyrkan ser sig själv som en
del av den världsvida kyrkan i sin bekännelse och lovsång till en treenig Gud. Teologisk grund
för Equmeniakyrkan har en trinitarisk inledning och den sammanfattande beskrivningen av
38 Teologisk grund för Equmeniakyrkan 2014 art. 10, 3–15. När det gäller tidigare ekumeniska överenskommelser har språkbruket
varierat med ord som erkänna, bekräfta, erbjuda varandra gemenskap.
39
Kyrkoordningen anger i sin portalparagraf vad som är Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära, Kyrkoordning för Svenska kyrkan
2014.1. kap, Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära.
40 Slutrapport Svenska kyrkan och Svenska Baptistsamfundet 2011s. 10 f.
41
Teologisk grund för Equmeniakyrkan 2014 art 4–6, Kyrkoordning för Svenska kyrkan 2014 Första avdelningen: Svenska kyrkan
som evangelisk-lutherskt trossamfund, Inledning.
21
vad kyrkan är använder trosbekännelsernas kännetecken för kyrkan: en, helig, universell och
apostolisk.42
Den reformatoriska traditionen är givetvis inget enhetligt fenomen. Den mångfald som
kyrkosamfunden som är representerade i denna process vittnar om har tidigare gestaltats i
splittring och motsättningar. Idag finns en vilja att bejaka mångfalden som uttryck för trons
rikedom. Det finns en önskan att fortlöpande hitta möjligheter till fördjupad gemenskap
under växlande omständigheter och former. Ramarna ges av accepterandet av att de enskilda
traditionerna har en historisk samhörighet inom den breda tolkningsfåra som går tillbaka till
reformationstiden. De punkter som särskilt lyfts fram i överenskommelsens avsnitt Vi bejakar…
är sådana där olika synsätt påverkar förutsättningar och former för liv tillsammans i fördjupad
gemenskap. Det förutsätts att även olika tolkningar och betoningar av så centrala punkter i
kristen tro som till exempel synd, nåd, rättfärdiggörelse, försoning och helgelse som tidigare
orsakat splittring, kan rymmas i gemenskapen. För detta behövs en förståelse för de historiska
och intellektuella förutsättningarna samt ett bejakande av den äkta intentionen i varje tolkning.
Problem uppstår om de tas till intäkt för att avvisa varandra. 43
Själva processen att finna uttryck för fördjupad gemenskap mellan Equmeniakyrkan och
Svenska kyrkan är ett tecken på det ekumeniska engagemang som karaktäriserar dessa båda
kyrkor. Men det ekumeniska engagemanget är bredare och djupare än så, vilket exemplifieras av
de sammanhang där båda kyrkorna har förpliktat sig att arbeta för enhet. Medlemskap i dessa
ekumeniska organisationer talar om identiteten som delar av Kristi kyrka i världen.
Synen på sakramenten
Vi bejakar
• att Kristus är närvarande och verkar i sakramenten i våra kyrkor
I den andra samtalsdelegationens rapport från dialogen mellan Svenska kyrkan och
Metodistkyrkan i Sverige ges en gemensam beskrivning av vad ett sakrament är. I
överenskommelsen mellan Svenska kyrkan och Svenska Missionskyrkan står det att de två
kyrkorna har en gemensam förståelse av sakramenten. I slutrapporten från dialogen mellan
Svenska kyrkan och Svenska Baptistsamfundet framgår att det finns en likartad förståelse av dopet
och nattvarden.44
läran om sakramenten
Förståelsen av sakramenten rymmer två aspekter; dels definitionen av vad ett sakrament som
sådant är, dels uppfattningen om de enskilda handlingar som räknas till denna kategori. Att
beskriva hur två kyrkors förståelse av sakramenten relaterar till varandra måste ta hänsyn till båda
42
Kyrkoordning för Svenska kyrkan 2014, 1 kap. Teologisk grund för Equmeniakyrkan 2014 art 1. De apostoliska och Nicenska
trosbekännelserna är centrala i Svenska kyrkans bekännelse. Den andra samtalsdelegationens rapport mellan Svenska kyrkan och
Metodistkyrkan i Sverige beskriver den gemensamma grunden i trosbekännelsernas treenighetslära mest ingående, Rapport från den
andra samtalsdelegationen 1993. Denna rapport och Ekumenisk överenskommelse 2008 s. 20, 74 f anknyter till kyrkans kännetecken.
43
Frågan om rättfärdiggörelse och helgelse togs till exempel upp i Rapport från den andra samtalsdelegationen 1993 s. 62 f, där det
även finns en gemensam beskrivning av huvudpunkterna men den pekar även på nyansskillnader i förståelsen av vissa aspekter.
I Guds kyrka och en levande församling 1995 s. 131 konstateras att rättfärdiggörelsen genom tron nog är i båda samfunden det
djupaste uttrycket för vad kristen tro är, och även om det finns olika betoning på förklarad rättfärdig och gjord rättfärdig har detta
blivit allt mindre viktigt i dagens ekumeniska situation. I På väg mot djupare enhet 2000 s. 22 framhålls att frågor som bildade
bakgrund till bildandet av Svenska Missionsförbundet, bland annat försoningsläran, har förlorat sin aktualitet. Anledningen var att
den teologiska förståelsen hade fördjupats under 1900-talet. Frågan om synd och nåd tas upp i samband med dopfrågan.
44 Rapport från den andra samtalsdelegationen 1993 s. 66, Ekumenisk överenskommelse 2008 s. 4, Slutrapport Svenska kyrkan och
Svenska Baptistsamfundet 2011 s. 36.
22
aspekterna. I inledningen till denna överenskommelse konstateras att det finns skillnader mellan
Svenska kyrkan och Equmeniakyrkan.
I samtalen mellan de tidigare tre samfunden har det framgått att det finns skillnader i de
uttryck som används för att hävda en gemensam syn, och att det finns delvis olika sätt att förstå
vissa teologiska förutsättningar och konkreta konsekvenser. Detta gäller framförallt aspekter
av dopsynen, och därför var det konsekvent att dialogen mellan Svenska kyrkan och Svenska
Baptistsamfundet beskrev läget med formuleringen likartad förståelse.45 Vissa skillnader har följt
med in i det nya samfundet. Trots dessa skillnader finns en gemensam övertygelse om att Gud
verkar i sakramenten.
I Teologisk grund för Equmeniakyrkan finns en definition av det som är gemensamt för både
dop och nattvard som sakrament:
Dop och nattvard är genom Guds ord och handlingar, sakrament, instiftade av
Jesus Kristus och bekräftade av de första församlingarna i Nya testamentet. De är
tecken på det nya förbundet, som Kristus är förmedlare av genom sitt liv, sin död och
uppståndelse. Genom tron förmedlar de Kristi närvaro, Guds nåd till försoning och
upprättelse samt öppnar för en gränsöverskridande gemenskap mellan människor.46
I den Augsburgska bekännelsen betonas att Guds nåd ges i dopet och att Kristus verkligen är
närvarande i nattvardens bröd och vin.47 I inledningarna till kapitlen i Kyrkoordning för Svenska
kyrkan är detta ytterligare utlagt.
Dopet är ett sakrament, vilket betyder att det är en helig handling instiftad av Jesus
Kristus. […] Genom jordiska medel får människan del i Guds rike. I en ny födelse tas
människan ut ur syndens och dödens sammanhang och förenas med Jesus Kristus för
att med honom och hans folk dela korsets och uppståndelsens liv. […] Genom dopet
har människan fått Guds nåd, en nåd som bär henne hela livet och genom döden.48
Nattvarden är ett sakrament, en av Jesus Kristus instiftad helig måltid med bröd och
vin, vid vilken kyrkan och den enskilde förenas med honom och de troende i alla
tider.49
I den metodistiska traditionen har dessa handlingar alltid betraktats som sakrament, och i Svenska
Missionskyrkans konstitution fanns en tydlig definition av sakrament till vilken det hänvisas
i bakgrundsdokumentet till överenskommelsen om kyrkogemenskap som en indikation på att
det finns en gemensam syn med Svenska kyrkan.50 Ordet sakrament har tidigare undvikits i den
baptistiska traditionen; i stället har ordet nådemedel använts. Det har också funnits ett sätt att
uttrycka sig om dessa som symboliska handlingar, samtidigt som dopet haft en konkret innebörd
och betraktats som absolut nödvändigt för medlemskap. I slutrapporten från dialogen konstateras
45
Slutrapport Svenska kyrkan och Svenska Baptistsamfundet 2011 s. 33.
46 Teologisk grund för Equmeniakyrkan 2014 art 24.
47
Svenska kyrkans bekännelseskrifter 1957 Augsburgska bekännelsen art IX och X, s 59 f.
48 Kyrkoordning för Svenska kyrkan 2014 19 kap, Dop, Inledning.
49
Kyrkoordning för Svenska kyrkan 2014 20 kap, Nattvard, Inledning.
50
I rapport från den andra samtalsdelegationen framhåller Metodistkyrkan och Svenska kyrkan gemensamt: ”Ett sakrament är en
gudomlig handling, i vilken jordiska gåvor tillsammans med Kristi instiftelseord, genom den helige Ande, förmedlar en andlig
verklighet. […] Våra kyrkor har två sakrament: dop och nattvard”, Rapport från den andra samtalsdelegationen 1993. Se även
Ekumenisk överenskommelse 2008 s. 55 f.
23
dock att oavsett vilket uttryck som används så finns det idag ”en gemensam övertygelse om att det
är Gud som handlar med människan till förening med sig genom dopets och nattvardens gåva”.51
I definitionen i Teologisk grund för Equmeniakyrkan finns ett uttryck som kan te sig oklart i en
svenskkyrklig tolkning.
Dop och nattvard är genom Guds ord heliga handlingar, sakrament, instiftade
av
Jesus Kristus och bekräftade av de första församlingarna i Nya Testamentet. De är
tecken på det nya förbundet, som Kristus är förmedlare av genom sitt liv, sin död och
uppståndelse. Genom tron förmedlar de Kristi närvaro, Guds nåd till försoning och
upprättelse samt öppnar för en gränsöverskridande gemenskap mellan människor.52
Om detta förstås så att Kristus bara är närvarande för de troende eller att Kristi närvaro
förutsätter tro, finns det en skillnad till hur luthersk teologi ser på relationen mellan sakramentet
och tron. Enligt den är Kristus närvarande genom instiftelseordens löfte, medan det är genom tron
människan tar emot Kristus och nattvardens gåvor.53 Equmeniakyrkans formulering är inte ett
ifrågasättande av att det är Gud i Kristus som handlar och verkligen är närvarande i sakramenten.
Det är ett sätt att slå vakt om hur människans gensvar har varit en angelägenhet i de tre tidigare
samfundens traditioner och att församlingen som helhet firar nattvardsmåltiden i tro på den
närvarande Kristus.
dopet
När det gäller synen på dopets grundläggande innebörd råder enighet mellan kyrkorna: dopet är en
Guds gåva till frälsning som ger förening med Kristus och hans kyrka. Dopet är ett enda, och har
en väsentlig relation till tro i en livslång process. Dopet sker i Faderns, Sonens och Andens namn
med vatten, genom antingen begjutning eller nedsänkning, och kan ske vid olika åldrar. 54
Det är i fråga om relationen mellan dopet och tron, och mellan dessa och medlemskap i
församlingen, som olika synsätt gör sig påminda. Equmeniakyrkan rymmer olika tolkningar inom
sig och konstaterar därför att det finns olika doppraxis.55
En skillnad i förståelsen av dessa förhållanden mellan Svenska kyrkan och de traditioner som
förenas i den nya kyrkan ligger i olika tolkningar av antropologin i relation till synd, nåd och
frälsning. Historiskt går detta tillbaka till arvsyndsläran som finns i den västliga kyrkan. Luthersk
tradition har menat att konsekvensen av ursprungssynden är att barn behöver få del av dopet som
ger delaktighet i frälsningen. Metodismen, baptismen och den gren av den nyevangeliska väckelsen
som återfinns i traditionen bakom Svenska Missionskyrkan har däremot menat att Guds försoning
i Kristus har ändrat mänsklighetens situation så att arvsynden inte längre är avgörande. Det är
på grund av att den enskilda människan gör syndens bortvändhet till sin egen som dopet blir
51
Slutrapport Svenska kyrkan och Svenska Baptistsamfundet 2011 s. 12 f. Rapporten framhåller att det idag finns en tydlig rörelse
mot en ökad sakramental uppfattning av dopet och nattvarden. ”Inte heller tidigare har det inom baptismen funnits en tvekan om
Guds handlande men tyngdpunkten har främst legat på människans gensvar.” s. 16.
52
Teologisk grund för Equmeniakyrkan 2014 art. 24.
53
Svenska kyrkans bekännelseskrifter 1957, Luthers lilla katekes, Femte huvudstycket, Altarets sakrament, s. 372 f. Människan tar
i tro i nattvardsmåltiden emot syndernas förlåtelse, liv och salighet. Se även Inledning, 20 kap. Kyrkoordning för Svenska kyrkan
2014.
54 Svenska kyrkans bekännelseskrifter 1957, Luthers lilla katekes, Fjärde huvudstycket, Dopets sakrament, s. 369 f. Se även inledning
19 kap. Kyrkoordning för Svenska kyrkan 2014. Teologisk grund för Equmeniakyrkan 2014 art. 24–26. Samtliga rapporter från de
tidigare dialogerna uttrycker en enighet om detta. Rapport från den andra samtalsdelegationen 1993, Ekumenisk överenskommelse
2008 s. 56 ff, Slutrapport Svenska kyrkan och Svenska Baptistsamfundet 2011 s. 13. Svenska kyrkans dopsyn och dess olika motiv
presenteras i Leva i dopet : brev från biskoparna till Svenska kyrkans präster och församlingar 2011.
55
24
Teologisk grund för Equmeniakyrkan 2014 art. 26.
nödvändigt. Därför behöver inte barn döpas eftersom de inte har syndat och de omfattas av Guds
nåd, vilket uttrycks med termer som Guds förekommande nåd eller Guds försprång i barnets liv.
Svenska kyrkan ser just barndopet som uttryck för Guds förekommande nåd. Både
Metodistkyrkan i Sverige och Svenska Missionskyrkan har döpt barn, medan baptismen döper
människor som insett sin del i synden och kommit till medveten tro. I metodismen har dopet setts
som en bekräftelse på tillhörigheten till Gud. De forna tydliga gränserna mellan dessa tolkningar
har nu blivit flytande. I rapporten Guds kyrka och en levande församling påtalades att de olika
tolkningstraditionerna stod varandra nära.
I båda samfunden vill man dock bestämt betona det ondas makt och syndens
överindividuella sammanhang, vilket gör att frågan närmast är terminologisk. 56
Det som läran om arvsynden ville betona kan idag uttryckas som att syndens verklighet är större
än det individuella och personliga. Alla föds in i ett sammanhang av brutna relationer till Gud och
människor emellan.57
De två tidigare överenskommelserna visar att dessa olika sätt att förstå relationen mellan synd,
nåd och dop kan rymmas inom en ekumenisk gemenskap. Det som förenar är att Guds nåd är
primär i relationen mellan Gud och människa.
Samma möjlighet att rymma olika förhållningssätt finns vad gäller den delvis olika förståelsen
av relationen mellan dopet, tron och medlemskap. Medlemskap i Equmeniakyrkan kan den få
som tror och bekänner Jesus Kristus som frälsare och Herre samt är döpt. Det går också att vara
medlem i väntan på dop och barn kan välkomnas som förberedande medlemmar. 58 För Svenska
kyrkans del är det normalt sett genom dopet man blir medlem. Barn döps in i trons sammanhang,
kyrkans och familjens trosgemenskap, och målet är att doprelationen ska komma till uttryck i en
levande trosrelation, men en egen bekänd tro är inte ett villkor för medlemskap i kyrkan. Svenska
kyrkan döper också vuxna som då bekänner sin tro. Det finns också möjlighet till medlemskap i
avvaktan på dop, även om det numera får ses som undantag.59
Equmeniakyrkan betonar således den enskildes ansvar och tron medan Svenska kyrkan
främst lägger vikten vid Guds handlande och nåd i dopet som människan kan svara på i tro.
Equmeniakyrkan hävdar när det gäller medlemskap förutom dop bekänd tro medan det för
Svenska kyrkan räcker att någon är döpt. Någon principiell skillnad mellan samfundens syn på
medlemskap utan dop finns inte; det är ett medlemskap i avvaktan på dop.
troendedop av den som döpts som barn
De hittills nämnda skillnaderna i förståelsen av dopet har alltså genom redan ingångna
överenskommelser och dialogen mellan Svenska kyrkan och Svenska Baptistsamfundet bedömts
som möjliga att acceptera inom ramen för en fördjupad gemenskap. Den punkt som kvarstår är
frågan om möjlighet till troendedop av en person som döpts som barn och kommer till egen bekänd
tro senare i livet. I samtalet mellan Svenska kyrkan och Svenska Baptistsamfundet klargjordes att
det fanns två tendenser inom svensk baptism som möjliggjorde ett mer positivt förhållningssätt
mellan dessa samfund än de tidigare låsta positionerna. Å ena sidan kunde den som döpts som
56
Guds kyrka och en levande församling 1995 s. 41.
57 Teologisk grund för Equmeniakyrkan 2014 art. 1. Se även Rapport från den andra samtalsdelegationen 1993, Slutrapport Svenska
kyrkan och Svenska Baptistsamfundet 2011 s. 15, Guds kyrka och en levande församling 1995 s. 38–43.
58
Teologisk grund för Equmeniakyrkan 2014 art. 11 och 12. De samfund som bildat Equmeniakyrkan har haft delvis olika medlemsprinciper vilkas intentioner tas till vara i denna ordning för det nya samfundet. Se Rapport från den andra samtalsdelegationen
1993, Guds kyrka och en levande församling 1995 s. 45–51, Ekumenisk överenskommelse 2008 s. 54 f och Slutrapport Svenska
kyrkan och Svenska Baptistsamfundet 2011 s. 9.
59
Kyrkoordning för Svenska kyrkan 2014 19 kap § 2, 29 kap §§ 2–4.
25
barn bli medlem i en baptistförsamling på bekännelse av sin tro som en aktualisering av sitt dop,
å andra sidan erbjöds dopbekräftelse istället för dop om den som döpts som barn själv ville få
bekräfta sin tro.
Men en grundläggande skiljelinje fanns kvar genom att Svenska Baptistsamfundet ville ha kvar
möjlighet till troendedop för barndöpta, när personen själv inte uppfattar sitt första dop som ett
äkta dop. Detta ses som en fråga om själavård. Detta motiveras med att kopplingen mellan tron
och dopet kommer till sitt egentliga uttryck i troendedop, och om inte personen själv upplever
denna koppling så är troendedopet det egentliga dopet för denne. På detta sätt fasthålls principen
om att dopet är ett enda.60
Svenska kyrkan döper inte någon som redan har döpts; det finns inte grund att ifrågasätta
barndopets äkthet, eftersom Gud alltid handlar i dopet. Dessutom ser också Svenska kyrkan
denna hållning ur ett själavårdsperspektiv och inte bara som en teologisk princip: ingen människa
ska behöva tvivla på att Gud har handlat med henne i dopet. Trots att de två kyrkorna kom
mycket nära varandra i förståelsen av dopet, innebar därför denna kvarvarande olikhet i fråga om
troendedop av barndöpta att samtalet inte ledde till en överenskommelse om kyrkogemenskap.61
Equmeniakyrkan har att hantera dessa olika synsätt inom sig.62 Bakgrunden är att
metodismen menar som den lutherska traditionen att ett dop inte kan göras om.63 Inom Svenska
Missionskyrkan fanns olika ståndpunkter, men i samtalet mellan Svenska Missionskyrkan och
Svenska kyrkan klargjordes att hävdandet av ett enda dop i Missionskyrkans nya konstitution och
erbjudandet av dopbekräftelse i den typ av självavårdssituation som diskuterats ovan gjorde att
frågan om omdop inte längre var ett hinder för fördjupad gemenskap mellan de två kyrkorna.64
Den gemensamma förståelsen av sakramenten som beskrivs i överenskommelsen mellan kyrkorna
kom dock inte alltid till uttryck i praxis i detta avseende. I praktiken har det visat sig att omdop
skett också i Svenska Missionskyrkans sammanhang.
Det bör noteras att det pågår en process för att bearbeta dopsynen i Equmeniakyrkan. Den är
fortfarande präglad av de traditioner ur vilken den kommer och det går för närvarande inte att tala
om en enda dopsyn. Däremot har dopets betydelse tydliggjorts i jämförelse med hur det tidigare
var i flera av Equmeniakyrkans församlingar.65
Doppraxis är inte statisk inom Svenska kyrkan. I intentionen att göra tröskeln till dopet lägre
erbjuder en del församlingar dop utan föranmälan. Genom möten och samtal aktualiseras också
vid dessa dop sakramentets innebörd som en förening med Jesus Kristus innan detta äger rum.
Formen minskar det sociala trycket på föräldrarna att själva ordna allt praktiskt runt deras barns
dop. Dessa dop har ibland kallats drop-in dop, en term som kan uppfattas så att dopets pastorala
sammanhang inte tas på allvar. Frågor har inom Equmeniakyrkan ställts omkring denna praxis
liksom Svenska kyrkan har ställt frågor omkring förhållandet mellan tro och dopets sakrament i
Equmeniakyrkan.
I en framtida fördjupad gemenskap mellan Equmeniakyrkan och Svenska kyrkan får frågan
om dopet hanteras på två nivåer. Dels bör båda kyrkorna principiellt bejaka varandras dop som
former av det enda dopet, det vill säga att Kristus handlar som han har lovat. Dels kommer frågan
60 Se diskussionen i Slutrapport Svenska kyrkan och Svenska Baptistsamfundet 2011 s. 13–16.
61
Slutrapport Svenska kyrkan och Svenska Baptistsamfundet 2011 s. 4.
62
Slutrapport Svenska kyrkan och Svenska Baptistsamfundet 2011 art. 26.
63 Rapport från den andra samtalsdelegationen 1993.
64 Ekumenisk överenskommelse 2008 s. 58 f.
65 Två enkätundersökningar har genomförts inom Equmeniakyrkan omkring dopet under 2014. En som remissbehandlade frågeställningar omkring tro-dop-medlemskap gick ut till alla församlingar. En remiss inför arbetet med en ny kyrkohandbok gick till
medarbetare inom kyrkan. Dessa båda remisser ger en indikation om dopets plats i Equmeniakyrkan. Sambandet mellan tro, dop
och medlemskap är tydligt för majoriteten av de svarande och det ses i huvudsak som en gåva. Barndop och barnvälsignelse sker
ungefär lika frekvent, medan dop av unga/vuxna förekommer i något lägre omfattning. Uppmaning och tillfällen där dopbekräftelse
och dopförnyelse erbjuds har ökat påtagligt och är tydliga tecken på ett aktualiserande av dopet.
26
att påverka förutsättningar för lokalekumenisk samverkan, nämligen att avtal om lokalekumenisk
samverkan bara kan ingås där Equmeniaförsamlingen och dess pastor inte ger möjlighet till så
kallade omdop.66
Också Svenska kyrkan har tidigare arbetat med sin dopförståelse när dopet 1996 blev
medlemsgrundande. På grund av sina olika doptraditioner arbetar Equmeniakyrkan idag
teologiskt, ecklesiologiskt och liturgiskt kring dopet och därmed lyfts dessa frågor fram än mer.
kristi närvaro i nattvarden
Samtalen mellan Svenska kyrkan och de tre tidigare samfunden har visat att det finns en tro på
Jesu verkliga närvaro i nattvarden. Denna närvaro uttrycks dock på olika sätt. Svenska kyrkan
och Svenska Missionskyrkan talade uttryckligen om realpresens. Svenska kyrkan med sin lutherska
tradition knyter likt de stora kyrkotraditionerna närvaron tydligt till brödet och vinet.67 Baptistisk
tradition betonar att Kristus är närvarande både i församlingen och i gåvorna. Metodistisk
tradition talar om att Jesus Kristus själv är närvarande på ett andligt men inte desto mindre
verkligt sätt. I de tre dialogerna lyftes de olika motiven i nattvarden fram: gemenskap, försoning
och förlåtelse, åminnelse, tacksägelse och Andens verk, förpliktelse till tjänst för Guds rike i
världen och föraningen om det himmelska riket. Dessa motiv kommer också till uttryck i både
Teologisk grund för Equmeniakyrkan och i Kyrkoordningen.68
I Equmeniakyrkan ingår det i pastorns uppgifter att förvalta sakramenten. I Equmeniakyrkan
kan också en särskilt utsedd lekman leda nattvardsgudstjänst. Bakgrunden är att medan
en ordinerad pastor skulle leda nattvarden i Metodistkyrkan i Sverige, kunde i Svenska
Missionskyrkan och Svenska Baptistsamfundet även en icke-ordinerad medlem som fått
församlingens förtroende och uppdrag göra det under vissa omständigheter. Detta har sin
grund i synen på den ordinerade tjänsten som ett utflöde ur det allmänna prästadömet.69 I
Svenska kyrkan är det enbart den som är behörig att utöva uppdraget som präst som får leda
nattvardsfirandet.70Denna olikhet behövde dock inte i de tidigare ekumeniska överenskommelserna
vara ett hinder för kyrkogemenskap med Svenska kyrkan, om det alltid var en ordinerad pastor
som ledde nattvardsfirandet i lokalekumeniska sammanhang. Denna ordning tillämpas i en
fördjupad gemenskap mellan Equmeniakyrkan och Svenska kyrkan.
Den ovan redovisade diskussionen förklarar formuleringen av punkten om sakramenten i
förslaget till överenskommelsen: Vi bejakar att Kristus är närvarande och verkar i sakramenten
i våra kyrkor. Att hävda att de två kyrkorna har en gemensam förståelse av sakramenten skulle
väcka frågan om hur en sådan förståelse förhåller sig till redovisade likheter och skillnader. När
finns tillräcklig samsyn för att tala om en gemensam syn, det som ofta i ekumenisk terminologi
kallas konsensus? Men mellan Svenska kyrkan och Equmeniakyrkan finns en växande konvergens i
synen på sakramenten och det har skett ett närmande dem emellan.
Kyrkorna kan sammanfattningsvis inte säga att de har en gemensam syn, men däremot att de
delar tron på att Kristus är närvarande och verkar i sakramenten i deras kyrkor. De erkänner den
gudomliga verkligheten i det som sker i respektive kyrka. Detta är det centrala för att fördjupa
gemenskapen. Konsekvenserna av skillnaderna i förståelsen får hanteras på ett klokt sätt när det
påverkar lokal samverkan.
66 Frågan behandlas vidare i avsnittet om uppdragen i kyrkan.
67 Kristi reella närvaro i nattvarden poängteras starkt i romersk katolsk, ortodox, luthersk och anglikansk tradition.
68
Teologisk grund för Equmeniakyrkan 2014 art. 27 och 28, Luthers lilla katekes, Femte huvudstycket. Altarets sakrament, Svenska
69
Rapport från den andra samtalsdelegationen 1993, Ekumenisk överenskommelse 2008 s. 61 f, Slutrapport Svenska kyrkan och
kyrkans bekännelseskrifter 1957 s. 372 f, Kyrkoordning för Svenska kyrkan 2014 20 kap, Nattvard, Inledning.
Svenska Baptistsamfundet 2011 s. 20 f.
70
Kyrkoordning för Svenska kyrkan 2014 20 kap, § 3. Augsburgska bekännelsen art. XIV, Svenska kyrkans bekännelseskrifter 1957
s. 61.
27
Synen på uppdrag inom kyrkan
De tre kvarvarande punkterna i första avsnittet av överenskommelsen handlar på olika sätt om hur
de två kyrkorna ser på de principiella förutsättningarna för ett gemensamt ansvarstagande i Kristi
kyrkas uppdrag.
uppdrag för hela Guds folk
Vi bejakar
• vår gemensamma vilja att delta i hela Guds folks uppdrag där allas ansvar är grundläggande.
Kyrkorna har båda uppfattningen att kyrkans kallelse och ansvar delas av hela Guds folk, där
alla medlemmar har en uppgift. Det är inte bara en fråga om synen på den vigda eller ordinerade
tjänstens betydelse eller funktion. Kyrkan och dess uppdrag förstås främst utifrån hela Guds
folks kallelse och uppdrag och inte från skillnaden mellan lekfolk och ordinerade/vigda. Detta
är en allmänt accepterad utgångspunkt i ekumenisk teologisk bearbetning idag, och kan anses
okontroversiell som grundprincip även om det fortfarande finns olikheter i vilka konsekvenser
olika kyrkliga traditioner drar av detta i utarbetandet av ämbetsteologin.
I Kyrkan på väg mot en gemensam vision sammanfattas vad som hittills uppnåtts i den
teologiska diskussionen sedan rapporten Dop, Nattvard, Ämbete.
Mellan kyrkor med olika traditioner råder stor enighet om ämbetets centrala plats.
Detta sammanfattades i Faith and Order-dokumentet Baptism, Eucharist and
Ministry (1982), där det sägs att ”kyrkan har aldrig saknat personer med specifik
auktoritet och speciellt ansvar” och vidare att ”Jesus utvalde och sände lärjungarna
till att vara vittnen för Guds rike”. Uppdraget som Jesus anförtrodde de elva i
Matteus 28 innebär ”att dela Ordet och sakramenten och utöva tillsyn. Uppdraget ges
till kyrkan av Kristus för att utföras av några av dess medlemmar för gemenskapens
bästa. Ämbetets tredubbla funktion utrustar kyrkan för dess uppdrag i världen.” I
överenskommelser klargörs att både hela Guds folks prästadöme (jfr 1 Pet 2:9) och
ett särskilt ämbete är viktiga aspekter av kyrkan. Dessa två aspekter ska inte ses som
varandra uteslutande alternativ.71
Svenska kyrkan och Equmeniakyrkan har båda principen om hela Guds folks kallelse för uppdrag i
kyrkan. Detta återfinns och har tydliggjorts i de tidigare dialogerna och överenskommelserna.72
Dock skiljer sig Equmeniakyrkan och Svenska kyrkan i synen på den särskilda vigningstjänsten
eller ordinerade tjänsten. Equmeniakyrkan utgår från allas uppdrag och den gemensamma tron,
eller med andra ord från de döptas och troendes allmänna prästadöme. Den ordinerade tjänsten är
ett utflöde ur det allmänna uppdraget. I den teologiska grunden uttrycks detta:
Gud kallar och utrustar människor till särskilda tjänster i församlingen och
Equmeniakyrkan. Tjänsterna utgår från allas uppdrag och den gemensamma tron.73
71
Kyrkan – på väg mot en gemensam vision 2014 s 22 f. Hänvisningarna till Dop, nattvard, ämbete : den officiella texten från Faith
and Order 1992 avser punkt 9 och punkt 13.
72 Teologisk grund för Equmeniakyrkan 2014 art. 33, Kyrkoordning för Svenska kyrkan 2014 Sjunde avdelningen: Kyrkliga uppdrag
och befattningen, Inledningen, Rapport från den andra samtalsdelegationen 1993, Ekumenisk överenskommelse 2008 s. 63 f, Slutrapport Svenska kyrkan och Svenska Baptistsamfundet 2011 s. 20 ff.
73 Teologisk grund för Equmeniakyrkan 2014 art. 34.
28
Det är denna syn som även gör det möjligt att anförtro ledningen av nattvardsfirande till personer
som inte ordinerats, då dessa gör det på församlingens uppdrag. I praktiken tillämpas en sådan
ordning endast i undantagsfall.
Svenska kyrkan hävdar att vigningstjänsten är konstitutiv för kyrkan. Det är ett
”evangelieförkunnelsens och sakramentsutdelandets ämbete, som är instiftat av Gud för att
människorna skall kunna få den rättfärdiggörande tron”.74 Hur denna tjänst sedan praktiskt
utgestaltas är anförtrott kyrkan själv. Den är en del av den kallelse som getts åt hela Guds folk,
men med särskilda uppgifter, vilket framhålls i ordningen för vigningsgudstjänster i Svenska
kyrkan. Den Augsburgska bekännelsen betonar vidare att det är kyrkan som kallar till tjänst.75
Kyrkans kallelse och vigning av särskilda personer till livslång tjänst syftar till
församlingens andliga uppbyggelse och ska rusta församlingen för dess uppdrag
i världen. Det befriar inte andra i kyrkan från ansvar utan levandegör kyrkans
gemensamma sändning på Guds kallelse.76
De ordinerade inom Equmeniakyrkan och de prästvigda inom Svenska kyrkan har liknande
funktioner; de ska förkunna, leda församlingslivet och döpa och leda nattvardsfirande och utöva
själavård. De ordineras eller vigs under bön och handpåläggning. För Svenska kyrkan har inte en
specifik ämbetsstruktur varit avgörande för erkännande av andra kyrkors ordinerade pastorer eller
diakoner. Vigningstjänsten är till exempel olika utformad inom den lutherska kyrkogemenskapen.
De skillnader som finns i synen på den ordinerade tjänsten eller vigningstjänsten kan dock inte ses
som kyrkoskiljande.
tjänst i den andra kyrkan
Vi bejakar
• varandras vigningar respektive ordinationer för tjänst i respektive gemenskap som gåvor från
Gud med Andens kallelse och Kristi uppdrag
Precis som med formuleringen av hur kyrkorna ser på varandras förståelse och förvaltning
av sakramenten innebär detta ett bejakande av verkligheten i Guds handlande – i givandet av
uppdraget genom vigning eller ordination. Gud ger kallelsen genom Anden och uppdrag genom
Kristus och utifrån detta bejakar kyrkorna att Gud är verksam i utövandet av tjänsten i respektive
kyrka. Redan i de tidigare dialogerna och överenskommelserna blev det klart att det inte finns
en bestämd ämbetsstruktur eller vigningssuccession som förutsättning för ett bejakande av de
särskilda tjänsterna.77 Den ekumeniska syn på apostolicitet som utvecklats särskilt i dokumentet
Dop, Nattvard, Ämbete kan Equmeniakyrkan och Svenska kyrkan bejaka. Utifrån detta har
de tidigare ekumeniska överläggningarna mellan Svenska kyrkan och de samfund som bildat
Equmeniakyrkan bedömt det som möjligt att erkänna den apostoliska karaktären i den särskilda
74
Biskop präst och diakon 1990 s. 16.
75
Svenska kyrkans svar på Dop, Nattvard, Ämbete i Thurian 1986 s. 175–209, där artiklarna V, XIV och XXVIII i Augsburgska
bekännelsen lyftes fram; Biskop präst och diakon 1990 s. 10 ff, Augsburgska bekännelsens apologi s. 179, 303 f i Svenska kyrkans
bekännelseskrifter 1957, Den svenska kyrkohandboken 2003 s. 8, 21 och 32. Se vidare Hansson 2014 s. 222 f, 271 ff, 361 ff där
bland annat föredrag 1964 av ärkebiskop Gunnar Hultgren, The doctrine of the Episcopacy, behandlas.
76
Kyrkoordning för Svenska kyrkan 2014 Sjunde avdelningen: Kyrkliga uppdrag och befattningar, Inledning.
77 Rapport från den andra samtalsdelegationen 1993, Ekumenisk överenskommelse 2008 s. 64 f, Slutrapport Svenska kyrkan och
Svenska Baptistsamfundet 2011 underförstått i diskussionen på s. 20 ff.
29
tjänsten hos varandra.78 Uppgifterna i den särskilda vigda eller ordinerade tjänsten beskrivs
dessutom på liknande sätt av Equmeniakyrkan och Svenska kyrkan, precis som i de tidigare
dialogerna.
Detta innebär dock inte att uppdragen utan vidare är överförbara. För att en person som
fått vigning eller ordination i en kyrka ska kunna utföra uppdraget i den andra kyrkan måste
det bekräftas av den mottagande kyrkan. En sådan prövning av lämplighet, behörighet och
vigning/ordination sker i Svenska kyrkan av domkapitlet i respektive stift och i Equmeniakyrkan
av Kyrkostyrelsen. Detta handlar inte om ett ifrågasättande av den andra kyrkans vigning/
ordination som en gåva från Gud med Andens kallelse och Kristi uppdrag utan om en prövning av
förutsättningarna i en specifik situation.
Samtidigt som en långtgående samsyn finns kring den ordinerade tjänsten/vigningstjänsten
kvarstår fortfarande frågor i det lokala sammanhanget. Det gäller, som tidigare berörts, frågor
omkring sakramentsförvaltningen. Konkret handlar det om troendedop av den som döpts som
barn och icke-ordinerades ledning av nattvardsgudstjänst. Relaterat till det förra ska också nämnas
att en präst i Svenska kyrkan inte får utföra barnvälsignelse i stället för dop. Givetvis välsignas
barn och vuxna i gudstjänst och själavård, dock inte som en ersättning för dop. De praktiska
överväganden som behöver göras utvecklas mer i detalj nedan under Överenskommelsens karaktär.
tillsyn
Vi bejakar
• att den personliga och kollegiala tillsynen utövas i respektive kyrka för att tjäna kyrkans enhet
Att kyrkorna ser att den särskilda tjänsten är en gåva från Gud med Andens kallelse och Kristi
uppdrag leder till det som hävdas i denna sista punkt i första avsnittet av överenskommelsen. Båda
kyrkorna erkänner behovet av tillsyn, episkopé, över hur uppdraget genomförs i församlingarnas
liv och över dem som har vigd/ordinerad tjänst. Denna tillsyn ordnas på delvis olika sätt när det
gäller de personliga och kollegiala formerna. Den tillsyn som utförs i de båda kyrkorna i olika
former syftar till kyrkans enhet både inom den egna delen och i relationen mellan de två kyrkorna.
78
Formellt i överenskommelserna: Svenska kyrkan och Metodistkyrkan i Sverige uttrycker det som erkännandet av prästvigning
respektive ordination, Rapport från den andra samtalsdelegationen 1993; Svenska kyrkan och Svenska Missionskyrkan uttrycker
det som erkännandet av vignings- respektive ordinerade tjänster Ekumenisk överenskommelse 2008 s. 4. I dialogen mellan Svenska
kyrkan och Svenska Baptistsamfundet drogs slutsatsen att det finns möjlighet att erkänna varandras vignings- och ordinationstjänster, Slutrapport Svenska kyrkan och Svenska Baptistsamfundet 2011 s .22, fast detta inte remissbehandlats eller formaliserats då
någon överenskommelse inte kom till stånd när Equmeniakyrkan var under bildande.
30
Överenskommelsens karaktär
I direktiven för samtalsdelegationen mellan Equmeniakyrkan och Svenska kyrkan anges att
gruppen skulle diskutera förutsättningarna för en ekumenisk överenskommelse till stöd för lokal
samverkan. Det är den lokala karaktären som är central.
En ekumenisk överenskommelse fastställs, i båda kyrkorna, på nationell nivå och anger de
övergripande dragen, medan den lokala samverkan gör att överenskommelsen blir verklighet
på en specifik ort. Detta sker då församlingar i de båda kyrkorna, utifrån överenskommelsen,
ingår lokalt avtal om samverkan. Det finns alltså ett tydligt samband mellan en ekumenisk
överenskommelse och lokal ekumenik där församlingar i Equmeniakyrkan och Svenska kyrkan
relaterar till varandra. För att vårda överenskommelsen kan det även finnas ett samarbetsråd på
nationell nivå.
Ekumenisk identitet
I det arv som Equmeniakyrkan bär från de tre samfund som bildat henne finns en tydlig ekumenisk
ambition med fokus på vittnesbördets trovärdighet och kallelsen att synliggöra Guds rike i Sverige
och i världen.79 En av utgångspunkterna för en ekumenisk modell där församlingar i de båda
kyrkorna samverkar är det faktum att en stor majoritet av Sveriges befolkning inte firar gudstjänst
och har ringa kunskaper om kristen tro och kristet liv.
Ekumenik är ett bärande element i Svenska kyrkans identitet. För att fördjupas i tro och verka
för att alla - enligt Kristi önskan - ska vara ett, relaterar Svenska kyrkan på olika sätt till andra
kyrkor i Sverige och kyrkor i övriga världen. Samtidigt som Svenska kyrkan är mån om att vara
trogen sin tro, bekännelse och lära är öppenheten för dialog och samarbete med kyrkor som har
andra traditioner viktiga för kyrkans vittnesbörd i världen. Svenska kyrkans ekumeniska identitet
gestaltas på alla nivåer inom kyrkan, internationellt såväl som nationellt.
I Svenska kyrkan regleras frågor om ekumenisk samverkan av kyrkoordningen:
Överenskommelser och avtal om särskild ekumenisk samverkan med andra
trossamfund träffas genom beslut av kyrkomötet.80
I Kyrkoordningens 59 kapitel klargörs även stiftens och församlingarnas mandat när det gäller att
på olika sätt träffa avtal med andra kyrkor och dessas stift och församlingar.
Av stadgarna för Equmeniakyrkan framgår att det är kyrkokonferensen som beslutar om
internationella och ekumeniska relationer.81
Samverkan, inte samgående
Samtalsdelegationens uppgift har inte varit att diskutera förutsättningar för ett samgående mellan
Equmeniakyrkan och Svenska kyrkan. Strukturer och organisatoriska frågor har inte stått i
fokus i de gemensamma samtalen mellan kyrkorna. Däremot har både Equmeniakyrkan och
Svenska kyrkan under den tid då samtalsdelegationen arbetat ägnat tid åt egna strukturfrågor
kopplade till stora förändringar i den egna organisationen. För Equmeniakyrkans del har det gällt
överföringsfrågor från de tre samfund som bildat henne och formandet av en ny nationell och
regional struktur. För Svenska kyrkans del har de senaste årens arbete gällt förändringar i den
lokala strukturen.
79 Teologisk grund för Equmeniakyrkan 2014 art. 6 och 7.
80 Kyrkoordning för Svenska kyrkan 2014 59 kap, § 5.
81
Stadgar för Equmeniakyrkan 2011 § 3.
31
Fyra förutsättningar för samverkan
En dynamisk modell för samverkan mellan två kyrkor innebär att de konkreta konsekvenserna ser
olika ut beroende på församlingars vilja och förmåga till samarbete. Det handlar således om orter
där förutsättningar finns för en samverkan.
En första förutsättning är att det finns två (eller flera) församlingar som båda önskar samverka.
En andra förutsättning är att det finns en ömsesidig vilja till samarbete och samverkan.
Förtroendefulla relationer mellan anställda och/eller förtroendevalda är ofta en förutsättning för
lokal ekumenik. Lokal samverkan kan inte tvingas fram genom nationella överenskommelser utan
bygger på att församlingarna ser ett gemensamt värde i att samverka.
En tredje förutsättning handlar om öppenhet för andras trostolkning utifrån en trygghet i den
egna traditionen. Alltför stark betoning på markerade teologiska positionsbestämningar och
skillnader kan ibland försvåra ekumeniskt arbete som behöver handla om att både ge och ta.
Samtidigt behövs en grundläggande samsyn när det gäller centrala teologiska frågor, till exempel
om dopet.
En fjärde förutsättning gäller förmågan att hantera de olikheter som finns mellan de båda
kyrkorna. Det visar sig också att en del äldre uppfattningar om den andra parten vid närmare
granskning inte längre håller utan är byggda på generaliserande bilder, fördomar och okunskap om
senare tiders förändringar.
Öppen mot andra
Under senare år har ibland frågan ställts om flera ekumeniska processer kan synkroniseras med
varandra, eller om det är så att det som händer i ett sammanhang försvårar för ett annat. Att
relationen mellan två eller flera samfund fördjupas behöver inte betyda att förhållandet till andra
kyrkor försvagas eller leder till större splittring.
Grunden för framtida samverkan mellan Equmeniakyrkan och Svenska kyrkan var sedan länge
lagd genom samtal och överenskommelser med de tidigare samfunden. De många årens samtal och
dialoger har skapat relationer och förtroenden som bär också in i framtiden. Ingen av de tidigare
överenskommelserna mellan Svenska kyrkan och Metodistkyrkan i Sverige respektive Svenska
Missionskyrkan kan dock rakt av övertas av Equmeniakyrkan och Svenska kyrkan. Som nationell
kyrka är Equmeniakyrkan ett samfund där identitet och profil nu kontinuerligt formas och
gestaltas. Så är det i någon mening alltid för en kyrka oavsett ekumeniska processer. Identitet är
inget givet för all tid utan förändras ständigt på grund av inre utveckling och yttre påverkan. Men
skillnaden är att Equmeniakyrkan är en kyrka som bara bestått i några få år, sedan den bildades
2011.
Nationellt och internationellt har både Svenska kyrkan och Equmeniakyrkan andra
överenskommelser och förpliktelser som behöver uppmärksamhet och prioritet. Olika ekumeniska
processer kan dock inte ställas mot varandra. Svenska kyrkan har dock åtagit sig att informera och
konsultera sina andra ekumeniska parter när den själv avser att fatta beslut av särskild karaktär.82
82 Kyrkoordning för Svenska kyrkan 2014 59 kap. 11 §.
32
Lokala avtal
Överenskommelse och avtal
Den grundläggande terminologin för den formaliserade relationen mellan Equmeniakyrkan och
Svenska kyrkan är att det på nationell nivå fattats beslut om en ekumenisk överenskommelse
vilket möjliggör lokala avtal om samverkan och samarbete. Kyrkoordningen har bestämmelser för
formerna för ingående av lokala samarbetsavtal.
Församlingar och stift kan träffa lokala respektive regionala samarbetsavtal om
särskild ekumenisk samverkan inom ramen för en nationell överenskommelse. När en
församling träffar ett sådant avtal ska det godkännas av domkapitlet.83
På samma sätt har Equmeniakyrkan bestämmelser om att ett lokalt avtal ska godkännas av
styrelsen.84
Det dokument som antagits av Svenska kyrkans kyrkomöte och Equmeniakyrkans
kyrkokonferens är Ekumenisk överenskommelse mellan Svenska kyrkan och Equmeniakyrkan (sid
6). Övriga texter i detta dokument är förarbeten vilka får ses som vägledande vid tolkningen av
överenskommelsen.
Vid lokal ekumenisk samverkan träffas ett samarbetsavtal mellan de ingående församlingarna.
En ekumenisk samverkan ska inte vila på tillfälliga personkonstellationer eller enstaka initiativ
utan på övervägda beslut inom respektive församlings organ. Ett avtal markerar långsiktighet och
tydliggör ansvar och befogenheter. Även om avtalet ska syfta till långsiktig samverkan behövs en
tydligt definierad avtalsperiod för att uppmuntra till kontinuerlig utvärdering. Ett lokalt avtal är
endast möjligt där Equmeniakyrkans församling och pastorer inte förrättar så kallade omdop.
Samarbetsråd
En god förutsättning för lokal ekumenisk samverkan är att de församlingar som berörs av avtalet
har tillsatt ett samarbetsråd. I samarbetsrådet sitter kyrkoherden för Svenska kyrkans församling
och församlingsföreståndaren för Equmeniakyrkans församling eller den/de som utsetts att vara
deras representanter samt ytterligare ledamöter i enlighet med avtalet. Samarbetsrådet möts
regelbundet för att stödja, följa och utvärdera arbetet.
Församlingar som ingått lokalt avtal rekommenderas att regelbundet kalla till gemensamma
överläggningar mellan kyrkoråd och församlingsstyrelse.
Stiften i Svenska kyrkan och regionerna i Equmeniakyrkan erbjuds utbildning gällande den
ekumeniska överenskommelsen med syfte att dessa ska kunna vägleda församlingar som önskar
ingå avtal om lokal samverkan.
Kyrkorna på nationell nivå kan också tillsätta ett nationellt samarbetsråd med uppgift att hjälpa
till med tolkning av avtalet, vidareutveckla kyrkornas relationer bilateralt samt att stödja, följa och
utvärdera lokalt ekumeniskt arbete.
Avtalets innehåll
Ett huvudsyfte med att teckna ett lokalt ekumeniskt avtal är att tydliggöra på vilka områden
församlingarna ska samarbeta. Det kan till exempel gälla följande:
• Gemensamma gudstjänster
• Diakonal samverkan
83
Kyrkoordning för Svenska kyrkan 2014 59 kap 7 §.
84 Stadgar för Equmeniakyrkan 2011 § 10.
33
•
•
•
•
Samverkan gällande barn- och ungdomsverksamhet
Samverkan gällande opinionsarbete och påverkan
Samverkan i tjänst
Kyrkliga handlingar85
Några av dessa rubriker kommenteras nedan.
Gudstjänster
Ett avtal som innehåller bestämmelser om gemensamma gudstjänster och som har godkänts av
domkapitlet uppfyller därmed de krav på beslut i denna del som ställs i Kyrkoordningen.86 Utöver
detta kan till exempel ekumeniskt nattvardsfirande äga rum även med andra samfund med vilket
någon särskild ekumenisk överenskommelse inte finns. Även om detta finns bestämmelser i
Kyrkoordningen.87
Med utgångspunkt i den ekumeniska överenskommelsen mellan Svenska kyrkan och
Equmeniakyrkan söker församlingarna former för samverkan i regelbunden gudstjänstgemenskap.
För Svenska kyrkans del gäller dock att den ordning som används inte får strida mot Svenska
kyrkans tro, bekännelse och lära vilket kan bli aktuellt särskilt vid gemensamt nattvardsfirande.
Om gudstjänsten är huvudgudstjänst inhämtas tillstånd av domkapitlet. Dop eller konfirmation
firas inte inom ramen för sådan gudstjänst. Om ytterligare ett samfund deltar som en part i en
ekumenisk gudstjänst, som inte Svenska kyrkan har ingått en ekumenisk överenskommelse med,
leds gudstjänsten av den präst/pastor som är värd och de gästande pastorerna är ministranter eller
medhjälpare i gudstjänsten. Gudstjänst med nattvard leds alltid i dessa gudstjänster av vigd präst
eller ordinerad pastor.88
Samverkan i tjänst och kyrkliga handlingar
Syftet med den föreliggande ekumeniska överenskommelsen är främst att möjliggöra samarbete
mellan församlingar på lokal nivå. Ett sådant samarbete kan även innebära en närmare samverkan
i tjänst, eventuellt i en samarbetskyrka, så att präster och pastorer tjänstgör för varandra, något
som förutsätter en individuell prövning. En sådan avser lämplighet, behörighet och vigning/
ordination och görs av domkapitlet i respektive stift och Equmeniakyrkans kyrkostyrelse. För ett
enstaka tillfälle behövs ingen behörighetsförklaring inom Svenska kyrkan, om det inte är fråga om
en kyrklig handling.89
Samverkan i tjänst handlar inte om behörighet att erhålla ordinarie tillsvidareanställning i den
andra kyrkan. Sådana frågor prövar respektive kyrka i särskild ordning.90
Endast den som har behörighetsförklarats får utföra kyrkliga handlingar i den andra kyrkans
ordning. För Svenska kyrkans del gäller att pastor i Equmeniakyrkan som ska utföra kyrkliga
handlingar (vigsel och begravning) i Svenska kyrkans ordning, ska vara behörighetsförklarad
av domkapitlet i det stift där pastorn verkar. För Equmeniakyrkans del gäller att präst som
ska utföra kyrkliga handlingar (vigsel och begravning) i Equmeniakyrkans ordningar ska vara
behörighetsförklarad av Equmeniakyrkans församlings- och medarbetarråd.91 För att vara behörig
85 Med kyrkliga handlingar avses här dop, konfirmation, vigsel och begravning. I Svenska kyrkan är detta den gängse benämningen
medan Equmeniakyrkan vanligtvis använder ordet gudstjänst.
86 Kyrkoordning för Svenska kyrkan 2014 17 kap, 7 §, 17 §.
87 Kyrkoordning för Svenska kyrkan 2014 20 kap, 6–8 §§.
88
För bestämmelserna se Kyrkoordning för Svenska kyrkan 2014 kap 17 och kap 20.
89
Kyrkoordning för Svenska kyrkan 2014 31 kap, 4 §, 32 kap, 4 §.
90 Kyrkoordning för Svenska kyrkan 2014 31 kap, 2 §, 32 kap, 2 §, Teologisk grund för Equmeniakyrkan 2014 art. 38.
91
34
Kyrkoordning för Svenska kyrkan 2014 31 kap, 4 §.
vigselförrättare inom det andra samfundet krävs även att präst eller pastor har Kammarkollegiets
förordnande att förrätta vigslar inom samfundet ifråga.
När det gäller dopet angav den ekumeniska överenskommelsen mellan Svenska kyrkan och
Svenska Missionskyrkan några viktiga påpekanden.
Medan dopet för Svenska kyrkans del är medlemsgrundande innebär barndopet
för Svenska Missionskyrkan oftast inte att barnet blir medlem. En huvudprincip
bör därför vara att dopet förrättas i det sammanhang och av den präst/pastor i
vilket samfund dopkandidaten hör hemma så att kyrkohandbok, kyrkorum och
kyrkotillhörighet hållas samman.92
Denna princip bör tillämpas även mellan Equmeniakyrkan och Svenska kyrkan. Det ska även
noteras att präst i Svenska kyrkan inte får utföra barnvälsignelse i Equmeniakyrkan.93
Frågan om gemensam konfirmationsundervisning bör övervägs ytterst noga och efter samråd
med biskop/regional kyrkoledare. Det har sin grund i att kyrkorna har olika uppfattningar om
dess innebörd. Svenska kyrkan ser den som en dopbekräftelse medan Equmeniakyrkan ser den
som en välsignelsehandling som kan tas emot även av den som inte är döpt. Om gemensam
konfirmationsundervisning ordnas bör på grund av dessa skillnader konfirmationsgudstjänsten ske
inom respektive samfund.
Upplåtelse av kyrka
En fråga som återkommer i relationen mellan Svenska kyrkan och Equmeniakyrkan gäller
upplåtelse av kyrkorum. Det kan gälla oavsett om det finns avtal om samverkan eller inte.
Beslut om upplåtelse av kyrka fattas i de båda kyrkorna av den lokala församlingens styrelse.94
Det normala är att kyrkliga handlingar äger rum i den egna församlingens kyrka men pastorala
hänsyn och det ekumeniska perspektivet bör vägas in vid önskemål om upplåtelse. Det går aldrig
att kräva upplåtelse av en kyrka.
I Equmeniakyrkan gäller att församlingarna normalt inte tar ut hyra då gudstjänstrummet
upplåts för gudstjänster eller kyrkliga handlingar oavsett om det gäller medlemmar eller inte. I
Svenska kyrkan kan eventuell ersättning utgöras av de merkostnader som uppstår för personal,
uppvärmning mm. I de fall då en av kontrahenterna tillhör Svenska kyrkan, till exempel vid en
vigsel, bör ersättning inte tas ut även om akten sker i Equmeniakyrkans ordning.95
Upplåtelse av kyrka för vigsel och begravning möter således inga principiella hinder, men kan
dock hindras av praktiska svårigheter.
92 Ekumenisk överenskommelse 2008 s. 94 f.
93
Kyrkoordning för Svenska kyrkan 2014 17 kap, 17 §.
94 Kyrkoordning för Svenska kyrkan 2014 41 kap. Frågor om upplåtelse är inte formellt reglerat inom Equmeniakyrkan men besluten
fattas lokalt av församlingens styrelse eller på delegation av församlingsföreståndare/pastor. Se även Det heliga rummet : om upplåtelse av kyrka 2001.
95
Det heliga rummet: om upplåtelse av kyrka 2001 s. 20 f.
35
Bilaga 1. Lokalt avtal
Samtalsdelegationen har utarbetat ett exempel på ett lokalt avtal. Exemplet är bara en ram och kan
fyllas på ytterligare om de konkreta frågor och uppgifter som församlingarna vill samarbeta om.
För det fall en samarbetskyrka blir aktuell återfinns till sist hänvisningar om sådant samarbete.
Ett avtal kan utformas på följande sätt.
Ekumenisk överenskommelse mellan Svenska kyrkan och Equmeniakyrkan
Svenska kyrkan och Equmeniakyrkan är kallade att delta i Guds mission i världen och söka
förverkliga Kyrkans synliga enhet. Vi är kallade att stärka vår samhörighet och att samverka i
vittnesbörd och tjänst, även om det finns skillnader i kyrko-/församlingssyn och förståelsen av
vigningen/ordinationen och sakramenten.
Vi bejakar
• varandra som delar av Kristi kyrka i världen, vi bekänner den apostoliska tron och vi
lever i den reformatoriska traditionen;
• vårt ömsesidiga nationella och internationella ekumeniska engagemang;
• att Kristus är närvarande och verkar i sakramenten i våra kyrkor;
• vår gemensamma vilja att delta i hela Guds folks uppdrag där allas ansvar är
grundläggande;
• varandras vigningar respektive ordinationer för tjänst i respektive kyrka som gåvor
från Gud med Andens kallelse och Kristi uppdrag;
• att den personliga och kollegiala tillsynen utövas i respektive kyrka för att tjäna
kyrkans enhet.
Vi vill
• fortsätta att utveckla och fördjupa gemenskapen mellan våra kyrkor i tro, gudstjänst
och liv;
• stärka våra kyrkors ekumeniska relationer med andra i strävan mot vidare enhet;
• verka för gemensamt ansvarstagande i samhälle och värld;
Vi uppmanar församlingarna att • se medlemmar i våra kyrkor som delar av Kristi kropp och välkomna dem att delta i
våra församlingars liv;
• där lokala behov påkallar, upplåta våra kyrkor åt varandra;
• verka för ökad samhörighet och samverkan med andra kristna församlingar på orten;
• där lokala pastorala och teologiska förutsättningar finns ingå lokala samarbetsavtal.
Utifrån denna ekumeniska överenskommelse mellan Svenska kyrkan och Equmeniakyrkan
bekräftar vi vår vilja
• att utveckla och fördjupa gemenskapen mellan våra församlingar till gemensamt
ansvarstagande på den ort där vi verkar
• att stärka våra församlingars ekumeniska relationer med andra i strävan mot vidare
enhet
• (här kan olika samarbetsområden anges)
Equmeniaförsamlingen och dess pastorer förbinder sig att inte döpa personer som redan döpts.
36
För att stödja, följa och utvärdera arbetet tillsätter församlingarna ett lokalt samarbetsråd
som består av kyrkoherde och församlingsföreståndare samt ytterligare två representanter för
vardera församlingen.
En första avtalstid är 20xx xx xx till 20xx xx xx. Före avtalstidens slut ska avtalet utvärderas.
För x församling Svenska kyrkan
För x församling Equmeniakyrkan
Godkänt av
Domkapitlet i x stift Kyrkostyrelsen i Equmeniakyrkan
Samarbetskyrka
Lokal ekumenisk samverkan kan leda till att församlingar i Svenska kyrkan och Equmeniakyrkan
beslutar använda gemensam kyrka för sitt arbete. En samarbetskyrka förutsätter att en ideell
förening bildas med stadgar och ordningar som bland annat beskriver ansvar för personal,
fastigheter, finansiering och den verksamhet som bedrivs i samarbetskyrkan.
Exempel på grunddokument och avtal gällande samarbetskyrka kan rekvireras från Sekretariatet
för teologi och ekumenik, Svenska kyrkan, 751 70 Uppsala eller Equmeniakyrkan, Box 140 38,
167 14 Bromma. 37
Bilaga 2. Inventering av lokalekumenisk samverkan
Sammanfattning av inventering av lokalekumenisk samverkan
Svenska kyrkan och Equmeniakyrkan genomför för närvarande samtal om formen för framtida
relationer mellan de två samfunden. I direktiven för dessa samtal står det att man bl.a. ska
”analysera förutsättningar för och erfarenheter av nuvarande lokalekumenisk samverkan” (Ks
protokoll 2011:8 § 162). Under hösten 2014 genomfördes därför en inventering av lokalekumenisk
samverkan i de församlingar i Svenska kyrkan och i de tidigare bildarsamfunden som utvecklat
sådan samverkan. Utvärderingen skedde i form av en enkät som skickades till 71 församlingar
inom Svenska kyrkan där 43 svarade (61 %) och till 57 församlingar i de tidigare bildarsamfunden
där 45 svarade (71 %). Detta ger en total svarsprocent på 67 %. I denna sammanfattning kommer
samtliga inkomna svar redovisas gemensamt.
En av frågorna i inventeringen handlade om inom vilka områden samverkan sker. Nästan
samtliga svarande anger att det sker samverkan kring gudstjänsten och är ett alternativ som 85 av de
svarande valde vilket motsvarar 98 %. Därefter anger 40 församlingar (46 %) att samverkan sker
kring diakoni. 33 församlingar (38 %) anger att samverkan sker kring barn- och ungdomsarbetet
och 32 (37 %) anger att detta finns kring musikverksamheten. Inte lika vanligt är det med
samverkan kring konfirmandarbetet där endast 14 församlingar svarat att sådant existerar vilket
motsvarar 16 % av de svarande. Dessa fick sedan en följdfråga som efterfrågade inom vilka områden
av konfirmandarbetet som samverkan fanns. 13 av 14 svarade att de skickade en gemensam
inbjudan vilket också var det vanligaste området. 8 svarade att de hade gemensam undervisning och
5 att de hade en gemensam konfirmationsgudstjänst. Dessa två svarsalternativ hänger samman på
sätt att de som svarat att de har gemensam gudstjänst och har gemensam läsning.
Det fanns även möjlighet att uppge områden för samverkan som inte de fasta alternativen
fångade in genom svar i text. Bland dessa finns inget tydligt mönster mer än att det handlar om
olika gemensamma evenemang.
En annan fråga i enkäten utvärderade samverkan på så sätt att de svarande fick ange hur nöjda
de var med den på en femgradig skala från Mycket bra till Mycket dåligt. Av alla församlingar som
samverkade kring gudstjänsten svarade 87 % att de upplevde samverkan Mycket bra eller Ganska
bra. Gällande diakonin svarade 90 % samma sak och barn- och ungdomsverk-samheten 94 %
samt musikverksamheten där 93 % var mycket eller ganska nöjda med samverkan inom området.
Något lägre hamnar samverkan inom konfirmationsarbetet även om det rör sig om generellt höga
tal där 72 % anger sig vara mycket eller ganska nöjda med samverkan. Det rör sig dock om 14
svarande totalt sett vilket gör att det är 4 församlingar som inte valt detta alternativ.
Kring dessa samverkansområden ställdes ytterligare ett antal frågor kring omfattningen av
samverkan, hur kontinuerligt denna sker, hur ofta under året och hur många anställda som
är berörda i arbetet. Det visar sig bland annat att konfirmandverksamheten och barn- och
ungdomsverksamheten samt diakoni sker oftare än gudstjänster och musikverksamhet.
68 av 87 svarande angav att de hade ett formellt samverkansavtal (78 %). På en följdfråga angav
endast 2 av dessa 68 att de inte funnits något samarbete före avtalet medan 12 inte visste och 54
angav att det funnits samverkan före avtalet.
Tillsammans skapar dessa resultat bilden av att de som väl samverkar också är mycket nöjda
med detta samarbete. Vanligast är detta kring gudstjänsterna som sker några gånger per år och
mer ovanligt är samverkan inom konfirmationsarbetet som däremot innebär ett tidsmässigt tätare
samarbete.
Peter Brandberg
Analysenheten
Kyrkokansliet, Svenska kyrkan
38
Förkortningar
Förkortning
Namn
BWA
Baptist World Alliance
EBF
European Baptist Federation
EMC
European Methodist Council
IFFEC
International Fellowship of Free Evangelical Churches
IFI
Iglesia Filipina Independiente
KEK
Konferensen för europeiska kyrkor
KV
Kyrkornas världsråd
LVF
Lutherska världsförbundet
SKR
Sveriges kristna råd
UMC
The United Methodist Church
WCRC
World Communion of Reformed Churches
WMC
World Methodist Council
39
Bibliografi
Bergsten, Torsten
1995 Frikyrkor i samverkan : den svenska frikyrkoekumenikens historia 1905–1993, Örebro
Biskop präst och diakon
1990 Biskop, präst och diakon i Svenska kyrkan : ett biskopsbrev om kyrkans ämbete, Uppsala.
Boëthius, Carl Gustaf, et al.
1962 New Delhi har ordet : en bok om Kyrkornas världsråds tredje generalförsamling,
Stockholm.
The Church : community of grace,
1984 Geneva and Lake Junaluska, NC.
Den svenska kyrkohandboken
2003 Den svenska kyrkohandboken. D. 2, Vignings-, sändnings-, mottagnings- och
invigningshandlingar : antagen för Svenska kyrkan av 1987 års kyrkomöte, Stockholm.
Det heliga rummet : om upplåtelse av kyrka,
2001 Uppsala.
Dop, nattvard, ämbete : den officiella texten från Faith and Order,
1992 Uppsala.
Ekumenisk överenskommelse
2008 Ekumenisk överenskommelse mellan Svenska kyrkan och Svenska Missionskyrkan
Uppsala.
Ekumeniska konsekvenser,
1998De ekumeniska överenskommelsernas ekumeniska konsekvenser, ed. Gunnel Borgegård,
Uppsala.
En livsbefrämjande tro som vår drivkraft
2013 Svenska kyrkan. Internationellt arbete, Uppsala.
Engelsviken, Tormod
2009Missio Dei: The understanding and misunderstanding of a theological concept in
European churches and missiology, i International Review of Mission, 92 367
Fagerberg, Holsten
1987 Svenska kyrkan i ekumeniska samtal : evangeliet som förenar, Svenska kyrkans
utredningar 1987:1, Stockholm.
Förslag till överenskommelse
2004 Förslag till överenskommelse om kyrkogemenskap Svenska kyrkan och Svenska
missionskyrkan, Uppsala.
Guds kyrka och en levande församling
40
1995 Guds kyrka och en levande församling : rapport från den officiella samtalsgruppen
mellan Svenska kyrkan och Svenska missionsförbundet, Stockholm.
Hallonsten, Gösta & Per Erik Persson
2000 - att i allt bekänna Kristus : den gemensamma deklarationen om rättfärdiggörelseläran :
tillkomst, texter, kommentarer, Stockholm.
Hansson, Klas
2014 Svenska kyrkans primas. Ärkebiskopsämbetet i förändring 1914–1990, Studia HistoricoEcclesiastica Upsaliensia 47, Uppsala.
Kyrkan - på väg mot en gemensam vision
2014 Kyrkan - på väg mot en gemensam vision : ekumeniskt samtal om kyrkans väsen och
uppgift, Bromma.
Kyrkoordning för Svenska kyrkan,
2014 Stockholm.
Leva i dopet : brev från biskoparna till Svenska kyrkans präster och församlingar,
2011 Uppsala.
Mission and Evangelism in Unity Today,
1999
i International Review of Mission, 88 348/349
Mission. Förvandling - Försoning - Upprättelse,
2009 Samtal om mission, Uppsala.
På väg mot djupare enhet
2000 På väg mot djupare enhet : samtalsrapport från överläggningar 1997–2000, Svenska
missionsförbundet och Svenska kyrkan, Uppsala.
På väg mot kyrkogemenskap (ej publicerad) Stockholm 1990.
Rapport från den andra samtalsdelegationen
1993Rapport från den andra samtalsdelegationen mellan Metodistkyrkan i Sverige och Svenska
kyrkan, i Centralstyrelsens skrivelse CsSkr 1993:5. Kyrkomötet 1993. Uppsala.
Rättfärdiggörelsen i kyrkans liv : rapport från den katolsk-lutherska dialoggruppen för Sverige
och Finland,
2010 Stockholm.
Samtal om samverkan : Svenska Kyrkan, Svenska Missionsförbundet,
1971 Stockholm.
Selinder, Per-Magnus, et al.
2008 Gemensam framtid? : en rastplats för eftertanke på vandringen med Baptistsamfundet,
Metodistkyrkan och Missionskyrkan, Växjö.
41
Slutrapport Svenska kyrkan och Svenska Baptistsamfundet
2011 Slutrapport från dialogen mellan Svenska kyrkan och Svenska Baptistsamfundet,
Uppsala.
Stadgar för Equmeniakyrkan,
2011 http://equmeniakyrkan.se/wp-content/uploads/2012/10/Equmeniakyrkans-stadgar.pdf
Svenska kyrkans bekännelseskrifter,
1957 Stockholm.
Teologisk grund för Equmeniakyrkan,
2014http://equmeniakyrkan.se/wp-content/uploads/2012/06/Teologisk-GrundEqumeniakyrkan.pdf
Thurian, Max
1986 Churches respond to BEM : official responses to the ”Baptism, eucharist and ministry”
text. Vol. 2, Faith and order paper, Geneva.
Tillsammans för livet
2013 Tillsammans för livet : mission och evangelisation i en värld i förändring, Bromma.
Tustin, David och Furberg, Tore
1993 Borgåöverenskommelsen. The Porvoo Common Statement, Nordisk ekumenisk skriftserie
29, Uppsala.
Österlin, Lars
1994 Svenska kyrkan i profil. Ur engelskt och nordiskt perspektiv, Stockholm.
Överenskommelse mellan Svenska kyrkan och Filippinska oberoende kyrkan,
1995
i Centralstyrelsens skrivelse CsSkr 1995:5. Kyrkomötet 1995,
42
Ekumeniska rapporter och andra dokument
1997 –att i allt bekänna Kristus: den gemensamma deklarationen om rättfärdiggörelseläran:
tillkomst, texter, kommentarer, Stockholm.
http://www.svenskakyrkan.se/km_om_97/km/skriv/973/css97315.htm
1993 Borgåöverenskommelsen. The Porvoo Common Statement, Nordisk ekumenisk skriftserie
29, Uppsala.
http://www.svenskakyrkan.se/kyrkaochsamhalle/borgagemenskapen
2001
Det heliga rummet: om upplåtelse av kyrka, Uppsala.
https://www.svenskakyrkan.se/biskopsmoten/brev011/index.htm
1992
Dop, nattvard, ämbete: den officiella texten från Faith and Order, Uppsala.
http://www.skr.org/shop/dop-nattvard-och-ambete/
2008
kumenisk överenskommelse mellan Svenska kyrkan och Svenska Missionskyrkan,
E
Uppsala.
http://www.missionskyrkan.se/upload/9584/Ekumenisk_overenskommelse.pdf
2004 Förslag till överenskommelse om kyrkogemenskap Svenska kyrkan och Svenska
missionskyrkan, Uppsala.
2008 Gemensam framtid? En rastplats för eftertanke på vandringen med Baptistsamfundet,
Metodistkyrkan och Missionskyrkan, Växjö.
http://equmeniakyrkan.se/site/assets/pdf/gemensam_framtid-inlaga.pdf
1995 Guds kyrka och en levande församling. Rapport från den officiella samtalsgruppen
mellan Svenska kyrkan och Svenska missionsförbundet, Stockholm.
2014
yrkan – på väg mot en gemensam vision. Ekumeniskt samtal om kyrkans väsen och
K
uppgift, Bromma.
http://www.skr.org/wp-content/uploads/2014/03/SKRIFT-21slutkorr4.pdf
2011Leva i dopet : brev från biskoparna till Svenska kyrkans präster och församlingar,
Uppsala.
2000 På väg mot djupare enhet. Samtalsrapport från överläggningar 1997–2000, Svenska
missionsförbundet och Svenska kyrkan, Uppsala.
1993Rapport från den andra samtalsdelegationen mellan Metodistkyrkan i Sverige och
Svenska kyrkan, i Centralstyrelsens skrivelse CsSkr 1993:5. Kyrkomötet 1993, Uppsala.
1971
Samtal om samverkan. Svenska Kyrkan, Svenska Missionsförbundet, Stockholm.
2011Slutrapport från dialogen mellan Svenska kyrkan och Svenska Baptistsamfundet, Uppsala.
http://www.svenskakyrkan.se/Admin/Sve/Moduler/S%C3%B6kning/Content%20
43
Pages/S%C3%B6kresultat.aspx?searchInputQuery=slutrapport%20fr%C3%A5n%20
dialogen&searchInputParish=&searchInputCounty=&MaxRequests=8&WebId=0
2011Stadgar för Equmeniakyrkan, Bromma.
http://equmeniakyrkan.se/wp-content/uploads/2012/10/Equmeniakyrkans-stadgar.pdf 2014Teologisk grund för Equmeniakyrkan,
http://equmeniakyrkan.se/wp-content/uploads/2012/06/Teologisk-GrundEqumeniakyrkan.pdf
2013
Tillsammans för livet. Mission och evangelisation i en värld i förändring, Bromma.
http://www.skr.org/wp-content/uploads/2013/11/tillsammans_for_livet.pdf
1995Överenskommelse mellan Svenska kyrkan och Filippinska oberoende kyrkan,
i Centralstyrelsens skrivelse CsSkr 1995:5, Kyrkomötet 1995.
44
Download
Random flashcards
Ölplugg

1 Cards oauth2_google_ed8be09c-94f0-4e6a-8e55-87a3b14a45db

Svenska

105 Cards Anton Piter

Create flashcards