Studieresa VRO 7
2010-09-15
Åbyälven, Janiforsen
Bo-Göran Persson, Bygg- och Miljökontoret, Skellefteå
Tåmeälven, klassningar av ekologisk status
Fiskvandringskontroll Tåmeälven april-maj 2007
Harr siluettbild
Övrig fisk-vandring:
gädda, abborre, lake,
mört, flodnejonöga, storspigg, öring, id?
Tåmeharrens genetik
Harren i Sverige har haft en västlig och en östlig invandring, vilket går att avläsa i genetiska analyser.
Eftersom fiskar genom selektion anpassas till sin miljö är det viktigt att känna till det genetiska ursprunget ifall man vill
plantera ut fisk. Tåmeälven har en ursprunglig population med västlig invandring till Sverige
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
En visualisering av de genetiska relationerna mellan olika bestånd
ges med ett dendrogram (Fig 1). Här framgår tydligt att Tåmeharren
grupperas bland de östliga harrarna.
+----------- Holmön
+---!
! +----------- Tåme
+--------+
!
!
+---------- Olkijoki
!
+----!
!
+---------- Siponjoki
+-----------!
!
!
+-------- Lögde nedre
!
!
+--!
!
!
+--! +-------- Rickleå
!
!
! !
+---------------------!
+-----------! +---------- Sävarå nedre
!
!
!
!
!
+------------ Norrby
!
!
!
!
+----------------------------- Lögde Övre
-!
+------!
!
!
+--- Öre nedre
!
+-------------------------!
!
+--- Öre övre
!
+---------------------------------------------------------- Sävarå övre
Fig 1. Dendrogram för harr.
Lögde
ö
Öre
ö
Sävar
ö
Lögde
n
Öre
n
Sävar
n
Norr
byn
Holmö
ad ad
Holmö
juv
Tåme Siiponjokii
Olkij
oki
Rickl
eå
T
t
T
å
m Fig 2. Fördelning av östlig (vit) och västlig
e (svart) mtDNA haplotyp för ND5/6
Restaurering av Tåmeälven 2008.
Utläggning av sten och lekgrus
Mål: Förbättra uppväxtplatser och
lekbottnarar för främst harr men även
för havsvandrande öring, öring och
flodnejonöga.
Kustharrvattendrag Skellefteå kommun
Storlek
Vattendrag
Status
Fjällälv
Skellefteälven
? Bergsbydammen, dålig fiskväg, god potential
Skogsälv
Åbyälven
Reproducerande
Skogsälv
Byskeälven
Reproducerande
Skogsälv
Kågeälven
Reproducerande
Skogsälv
Bureälven
Svagt reproducerande
Medel
Tåmälven
Reproducerande
Medel
Bäckån, Risböle
Försvann 1950-1960? Tidigare romtäkt
Medel
Mångbyån, Lövånger
Försvann ? Tidigare romtäkt
Medel
Storbäcken, Ostvik
1939-1940?
Liten
Lillån, Kåge
Försvann före 1950
Liten
Klumpbäcken, Kåge
Försvann ca 1950?
Liten
Fällbäcken, Kåge
Försvann ca 1950
Liten
Harrbäcken, Kinnbäck
Försvann ca 1920?
Liten
Harrbäcken, Harrrbäcksand
Försvann ca 1950?
Liten
Harrsjöbäcken, Bureå
Försvann ?, sommarvandring förekommer
Liten
Lövseleån, Lövånger
Försvann ? 1900-tal
Liten
Sundbäcken, Lövånger
Försvann ? 1900-tal
Mätpunkter VRO 7 i VISS
Referensstationer och recipientkontroll vattenkemi VRO 7 (prel.)
Vattendrag
Sjö
Hav
Totalfosfor
140
120
100
Tot-P Åby
80
Tot-P By
µg/l
Tot-P Kå
Linjär (Tot-P Åby)
Linjär (Tot-P By)
60
Linjär (Tot-P Kå)
40
20
0
2001
2002
2004
2005
2006
År
2008
2009
2010
Färgtal
300
250
Färgtal mg Pt/l
200
Färg Åby
Färg By
Färg Kå
150
Linjär (Färg Åby)
Linjär (Färg By)
Linjär (Färg Kå)
100
50
0
2001
2002
2004
2005
2006
År
2008
2009
2010
TOC Byskeälven, mynningen 2002 - 2009
14
12
10
8
TOC BY
Linjär (TOC BY)
6
4
2
0
2001
2002
2004
2005
2006
2008
2009
2010
pH
8
7,5
7
pH Åby
pH
pH By
pH Kå
6,5
Linjär (pH Åby)
Linjär (pH By)
Linjär (pH Kå)
6
5,5
5
2001
2002
2004
2005
2006
År
2008
2009
2010
20
20
20
20
20
20
20
20
20
20
19
19
19
19
19
19
19
19
19
19
09
08
07
06
05
04
03
02
01
00
99
98
97
96
95
94
93
92
91
90
antal/100 m2
Tvärån,Byskeälv, mynningen
Elfiske 1990 - 2009
90
80
70
60
50
öring
lax
40
30
20
10
0
-Hartijokkimetoden
Hartijokkimetoden (HM), som tagits fram av Nilivaara sportfiskeklubb (www.kalixriver.se/inter/nilivaara/), baseras i huvudsak
på handkraft, men maskinell hjälp vid t ex uppluckring av bottnar och flytt av lekgrus är lämpligt. HM bygger på att lekgrus
skakats ned i rensade vattendrags bottnar under ett mer eller mindre armerat övre skikt av större sten, ”stenpälsen”.
Bottnarna luckras upp och ”stenpälsen” flyttas undan. Under arbetet kommer finpartikulärt material att sköljas nedströms.
Därefter sållas alltför för stora stenar (>5 cm i diameter) bort. Ett antal av dessa stora stenar sparas dock för att stabilisera
lekbottnen. De stenar som inte används läggs nedströms. Därigenom skapas ett grunt och varierat uppväxtområde för ung
fisk.
Slutligen sållas lekmaterialet fram och flyttas till områden strax uppströms forsnackar eller trösklar. Dessa trösklar kan enkelt
konstrueras på plats om sådana strukturer saknas. Man lägger då ett antal större stenar nedströms och utmed sidorna av
lekbädden i form av en hästsko. Placeringen görs främst för att kvarhålla substratet, men också för att få lämplig
vattenhastighet och djup över lekbädden. Dessutom skapar dessa stenar mer hyporheiskt flöde, flöden i bottnen. Det är viktigt
att luckra upp bottnarna tillräckligt djupt. Målet är att skapa en lätt penetrerad bädd på 30 cm djup.
Lekbäddarna brukar vara ca 2-3 m långa och 1 m breda (ca 2-3 m2) när de görs enbart med handkraft. Används grävmaskin
för uppluckring av bottnar och flyttning av sten kan de enskilda lekområdena bli dubbelt så stora. Om lekbädden görs 1 * 3m
och med ett djup på 0,3 m åtgår ca 1 m3 grus per lekbädd.
Metoden lämpar sig för mindre vattendrag, eller flackare, men strömsatta, strandnära partier av större vattendrag.
