Lennart Bäckström: ”Här har du Mats Anderssons EKG, Stephanie. Hur skulle
du bedöma det här?”
Stephanie Schmidt: ”Oj, jag tror att det blir för svårt för mig. Jag kan inte orden
och dessutom är jag inte så duktig på att tolka EKG.”
Lennart Bäckström: ”Ja, men då är det på tiden att du lär dig det!
EKG står ju som du säkert vet för elektrokardiogram. Ett vanligt EKG består av
standardavledningar, d v s extremitetsavledningarna I, II, III; aVR, -aVR och aVF
samt bröstavledningarna V1 till V6.
Den första puckeln kallas P-våg. Sedan kommer Q, R och S-vågarna som
tillsammans bildar QRS-komplexet, och sist kommer T-vågen. Avståndet mellan
de enskilda vågorna kallas sträcka, t ex PQ-sträcka. EKG:t bedömer man enligt
flera kriterier: elektrisk axel, rytm, frekvens, ST-förändringar.
Den elektriska axeln bestämmer man genom att titta på R-vågen. Axelns riktning
visar om hjärtat är höger- eller vänsterställt .Sedan är det viktigt att avgöra om
rytmen är regelbunden eller oregelbunden och om det är en sinusrytm eller inte.
Om det med regelbundet avstånd innan varje kammarkomplex finns normala Pvågor är det en sinusrytm.
Om P-vågen är patologisk handlar det om supraventrikulära extraslag. Frekvensen,
d v s antalet elektriska hjärtaktiviteter per minut bestämmer man lättast med en
EKG-linjal.
En frekvens med > 100 slag per minut kallas takykardi, en frekvens med < 50
slag/min kallas bradykardi. Fortledningsstörningar visar sig genom patologiska Pvågor och QRS-komplex, medan ischemi och depolariseringsstörningar visar sig
genom förändringar i ST-sträckan och T-vågen Det här var naturligtvis bara en
kort genomgång men förhoppningsvis kommer de olika begreppen vi gått igenom
att hjälpa dig lite.”
