Rapport_nummer_54[1]

Förord
Människors går igenom olika processer när de emigrerar från ett land till ett annat. I det
nya landet möter de alla svårigheter och möjligheter det innebär att leva i ett nytt land. Ett
livsområde där människor kan uppleva förändringar är könsroller i det nya landet, vilket
avhandlas i denna rapport.
I rapporten undersöks migration, utanförskap och genusordning utifrån intervjuer med
kurdiska invandrare. Debatten om hedersmord och hedersrelaterat våld har stundom varit
onyanserad och fördomsfull. I debatten har kurder som folkgrupp kopplats till hedersmord
och hedersrelaterat våld. Det är mot bakgrund av denna debatt som rapporten kommer
med ett värdefullt bidrag. Rapportens resultat diskuteras i relation till olika teoretiska
infallsvinklar om migration och forskning om genusordning.
I rapporten undersöks kurdiska invandrares uppfattning om könsroller både i Kurdistan
och i Sverige. Deras berättelser vittnar om en förändring i relationen mellan män och
kvinnor efter migrationen. I det nya landet möter de däremot en annan form av
könsordning. Kvinnor är underordnade män även i det nya landet fast formen av
underordningen skiljer sig från i hemlandet. Det patriarkala förtrycket är i grunden
likadant överallt. Kvinnors underordning existerar generellt i alla samhällen. Däremot
skiljer sig formen av förtrycket i olika samhällen. Som invandrare och kvinna finns det
också stor risk att vara dubbelutsatt i det nya landet. Dels för att hon är kvinna, dels för att
hon är invandrare. Man har en svag ställning i samhället både som kvinna och som
invandrare.
Denna rapport bygger på en magisteruppsats i socialt arbete. I rapporten har författaren
utvecklat sin magisteruppsats. För övrigt har författaren arbetat med frågor kring våld mot
kvinnor under många år. Hon har mycket goda kunskaper och erfarenheter inom området
som har varit av betydelse för denna rapport. Rapporten vänder sig till alla som arbetar
med frågor kring våld mot kvinnor. Den innehåller kunskap och slutsatser som är av
betydelse för diskussionen om våld, kvinnor och invandrare.
Welat Songur
Forskningsledare
Tullinge september 2007
2
Författarens tack
Denna rapport bygger på min magisteruppsats om könsroller under VT- 05. Jag skulle
vilja tacka Er som har deltagit i denna studie. Tack för ert positiva engagemang som
bidrog till att jag skrev denna uppsats med stor glädje. Jag vill också tacka min handledare
Welat Songur på FoU Södertörn för det stora intresse och engagemang Du visat för min
rapport. Vill också tacka Annika Cullberg för att du har med stort engagemang och
intresse korrekturläst rapporten. Tack vare era kunskaper och erfarenheter har denna
studie bidragit till utveckling för mig. Jag skulle även vilja tacka Botkyrka kommuns
Socialförvaltning som gett mig mjöligheten att skriva denna rapport.
Stockholm september 2007
Amineh Kakabaveh
3
Innehållsförteckning
SAMMANFATTNING ..................................................................................................................5
1. INLEDNING OCH PROBLEMFORMULERING.................................................................7
1.1 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ..........................................................................................9
1.2 METOD ...................................................................................................................................9
1.2.1 Min egen förståelse och koppling till socialt arbete......................................................9
1.2.2 Den kvalitativa forskningsmetoden .............................................................................11
1.2.3 Val av intervjupersoner och datainsamling ................................................................12
1.2.4 Databearbetning och analys ........................................................................................13
2. TIDIGARE FORSKNING OCH TEORETISKA PERSPEKTIV ......................................15
2.1 INLEDNING ...........................................................................................................................15
2.2. FORSKNINGSANSATSEN OM KVINNORS LIVSVILLKOR I TRADITIONELLA OCH MODERNA
SAMHÄLLEN ...............................................................................................................................16
2.2.1 Könsrollerna inom den traditionella familjestrukturen..............................................16
2.2.2 Konflikter intensifieras - ”traditionalism möter modernism” ....................................17
2.2.3 Min kritik av forskningen om traditionalism och modernism....................................19
2.2.4 Kommentarer till forskningsansatsen om traditionellt och modernt samhälle .........21
2.3 TEORIN OM GENUSSYSTEMET UTIFRÅN ETT GLOBALT PERSPEKTIV ..................................22
2.3.1 Ett uråldrigt genussystem.............................................................................................22
2.3.2 Social konstruktion av kön...........................................................................................22
2.3.3 Gäller ”västerländsk” jämställdhet invandrade kvinnor? ..........................................25
2.3.4 Sammanfattning och analys av tidigare forskning och teoretiska perspektiv ...........26
3. RESULTAT OCH ANALYS...................................................................................................28
3.1 INLEDNING ...........................................................................................................................28
3.2 PRESENTATION AV INTERVJUPERSONERNA ........................................................................28
3.3 KÖNSROLLERNA I HEMLANDET ...........................................................................................30
3.3.1 Alla invandrade kurdiska kvinnor är inte så förtryckta som man tror!.....................32
3.4 HUR UPPLEVER DE SIN KÖNSROLL I SVERIGE? ...................................................................33
3.4.1 Förändrade maktförhållanden ....................................................................................35
3.4.2 Deras syn på och upplevelser av genusordningen ......................................................36
3.4.3 Kvinnor har större möjligheter, men… .......................................................................38
3.5 RELATIONEN MELLAN FÖRÄLDRAR OCH BARN ...................................................................40
3.5.1 Föräldrar har ansvar och är förebilder för sina barn!...............................................41
3.5.2 Könsroller - barnuppfostran och maktkonflikter inom familjerna ............................44
3.6 BILDEN AV INVANDRADE MÄN OCH KVINNOR .....................................................................46
3.6.1 Man tvingas ofta stå i ett försvarsläge.........................................................................48
3.6.2 Vi dras över en kam allihop!........................................................................................49
4. SLUTSATSER..........................................................................................................................52
REFERENSER .............................................................................................................................54
BILAGA 1: FRÅGEGUIDE FÖR INTERVJUER ...................................................................58
4
Sammanfattning
Liksom på övriga livsområden sätter migrationen igång olika processer av betydelse även
för könsuppfattning och könsroller i det nya landet. Särskilt gäller det människor som har
levt i länder där genusordningen eller genussystemet, d.v.s. det sociala mönster som styr
kvinnors och mäns ställning i samhället, skiljer sig markant från det nya landets. Denna
undersökning handlar om migration, utanförskap och genusordningen utifrån två
teoretiska perspektiv. Det ena perspektivet utgår från synen på migrationen och
genusordningen utifrån könsrollerna i det så kallade traditionella respektive det moderna
samhället. Denna forskning ställer det traditionella samhället mot det moderna. Man
menar att konflikterna mellan könen intensifieras när människor flyttar från traditionella
samhällen till moderna samhällen. I länder som Sverige har man kommit betydligt längre
vad gäller jämställdhet mellan kvinnor och män än i många andra länder. När människor
flyttar från ett traditionellt samhälle till ett modernt samhälle sker det en maktförskjutning
i relationen mellan könen. Kvinnor som flyttar till moderna samhällen får en starkare
ställning, vilket kan generera konflikter mellan dem och deras män. Man menar att det
sker en maktförskjutning till kvinnornas fördel, vilket i sin tur leder till att konflikten blir
mer synlig.
Det andra teoretiska perspektivet som studien utgår från är teorin om genusordningen.
Enligt denna teori är genusordningen ett globalt problem. Kvinnor är underordnade och
förtryckta i alla samhällen. Förtrycket är strukturellt och i grunden likadant överallt.
Genusordningen styr alla nivåer i samhället, som i hemmet, på arbetsmarknaden och i
andra institutioner i samhället.
Kvinnors underordning existerar generellt oberoende av etniskt ursprung och
klassbakgrund, men det finns skillnader i graden av underordning. För att kunna förstå
varför kvinnor och män antas ha olika roller, olika uppgifter och olika makt, oavsett vilka
samhällsstrukturer de ingår i, är det viktigt att resonera kring och lyfta genussystemet då
detta är relevant för studiens empiri. Oavsett vilken nationalitet kvinnor tillhör så har de
en gemensam historia och gemensamma erfarenheter av könsförtryck.
Mot bakgrund av dessa teoretiska utgångspunkter har jag intervjuat kurdiska föräldrar.
Jag har intervjuat dem om deras syn på könsroller, migration och rasism. Intervjuerna
visar att en kvinna som emigrerar från ett land som Iran till ett land som Sverige möter en
rad frågor och problem av betydelse för hennes roll som kvinna och invandrare i Sverige.
För det första anser de intervjuade ilinje med forskningen om den första teoretiska
ansatsen att kvinnorna uppnår en något starkare ställning i hemmet och i samhället i och
med migrationen till Sverige. Samtidigt uppger de att de med tiden inser att kvinnors
underordning är universell. Utifrån sina erfarenheter från Sverige anser de i linje med
forskningen om genusordningen att kvinnoförtrycket finns i alla samhällen. Både
intervjuade kvinnor och män anser också att till skillnad från kvinnor från
majoritetsbefolkningen är invandrarkvinnor dubbelt utsatta, dels för att de är kvinnor, dels
för att de är invandrare. Intervjupersonerna menar att parallellt med att ha en svag
ställning i samhället som kvinna är man utsatt även som invandrarkvinna. Den finns också
en negativ bild av invandrade kvinnor som påverkar könsrollerna och motverkar
5
integration och jämställdhet i det svenska samhället. Kvinnorna som har flytt från förtryck
och diskriminerig i sina ursprungsländer är tvungna att kämpa för sin frigörelse dubbelt så
mycket som kvinnor från majoritetsbefolkningen i Sverige.
6
1. Inledning och problemformulering
Man föds inte till kvinna, man blir det.
Ur Simone De Beauvoir: Det andra könet (1973 s.11)
Denna studie handlar om kurdiska föräldrars syn på och uppfattningar om könsroller och
maktförhållandena inom familjen. Vidare handlar den om deras syn på migrationen och
dess betydelse för deras uppfattningar om könsroller och relationer mellan könen. Det
empiriska materialet bygger på intervjuer med kurdiska föräldrar i Sverige. Ingen
akademisk studie av detta slag har gjorts hittills gällande synen på könsroller bland kurder
bosatta i Sverige, och för att kunna analysera detta fenomen är därför en kvalitativ studie
relevant.
Anledningen till att jag har valt att skriva om könsroller utifrån kurdiska föräldrars
perspektiv är att den kurdiska folkgruppen har fått särskild uppmärksamhet i den
offentliga debatten under den senaste tiden. Debatten präglas av en negativ bild av kurder
och utomeuropeiska invandrade kvinnor. Den pågående diskursen handlar om kvinnornas
utsatthet, om att de är okunniga, förtryckta och outbildade. I det nya hemlandet framställs
de som historielösa och identitetslösa.
Inom medievärlden finns tendenser att förknippa enskild individs handling med ett
helt folks kultur. Gudrun Schyman skrev en artikel i DN (2002-01-26), som utgick från
universalism som tolkningsmodell. Hon menade i sin analys av invandrade kvinnors
situation, särskilt i fråga om hedersproblematik, som hon ansåg: ”handlar inte om en
kurdisk kultur utan om en ordning där män förtrycker kvinnor”. Vad är det som gör att
förtryck och övergrepp på kvinnor med utländsk härkomst hänvisas till ”kulturella
särdrag”? Den svenska överlägsenheten dyker upp, och samtidigt glorifieras den
nationella jämställdhetens framgångar när den diskuteras av svenska feminister trots att
dessa framgångar lämnar mycket kvar att önska, skriver professor Hirdman m.fl.
Aftonbladet (2/12 2002).
Särskilt den kurdiska folkgruppen har fått stor uppmärksamhet i den offentliga
debatten i samband med hedersmorden på de två kurdiska flickorna, Fadime och Pela.
Båda blev mördade av sina egna familjer, av fadern eller någon/några andra släktingar.
Efter dessa händelser har diskussioner inletts om flickors och kvinnors situation i bl.a.
Sverige. Många journalister, politiker, forskare och enskilda representanter för
frivilligorganisationer har diskuterat könsroller inom familjerna utifrån sina olika
perspektiv. Kvinnor med utländsk härkomst framställs i media som förtryckta och
outbildade utan rättigheter inom sina familjer. Detta generaliserande förhållningssätt i den
offentliga debatten både i Sverige och i västvärlden i övrigt gällande människor från
Mellanöstern, där männen ses som potentiella kvinnoförtryckare och kvinnorna ses som
offer kan också vara ett uttryck för rasism och främlingsfientlighet. Generaliserande
påståenden om att alla män från Mellanöstern är förtryckare eller att alla kurdiska kvinnor
är förtryckta, skapar problem både för samhället och dess individer. Istället måste vi gå ett
7
steg tillbaka och analysera varför dessa föreställningar råder och leta efter orsakerna. Vi
bör undersöka hur villkoren är för människorna i samhället, vilket handlingsutrymme
kvinnor och män, flickor och pojkar, har i det nya landet.
I denna rapport träder en annan bild fram. Forskningen visar att migrationen till
Sverige från samhällen med starka patriarkaliska drag har lett till ökade maktresurser för
många av kvinnorna. Det gäller främst de kvinnor som har fått möjligheter till utbildning,
val av yrke och ekonomisk självständighet. De flesta är självständiga individer, hävdar
sociologerna Mehrdad Darvishpour (1997 & 2003) och Nader Ahmadi (1998). Det finns
olika förväntningar på människor när de flyttar till ett nytt land. Förväntningarna är
förvisso helt realistiska gällande förändringar som ska leda till integrering och
anpassning, men attityder och värderingar förändras också under tiden. Det tar dock tid
för människor att förändra sina attityder och värderingar när det gäller könsroller. I de
flesta familjer i länder med starka patriarkaliska strukturer i allmänhet och i synnerhet i
religiösa familjer i t.ex. Iran, är det kvinnorna som förväntas bära familjens/männens
heder. Familjens eller männens heder skadas när en kvinna tar steget för att frigöra sig
från tradition, religion och patriarkatet. Detta gäller även män i viss utsträckning,
exempelvis de män som tar på sig det ansvar och den roll som tillskrivits kvinnor i
hemmet. Jämfört med den ”svenska” jämställdheten, som anses bygga på att båda könen
ska vara delaktiga i hushållsarbetet och familjelivet, kan ovan nämnda grundvärderingar
leda till könskonflikter i det nya landet. För människor som lever och vistas i socialt
utsatta miljöer p.g.a. segregation och sämre socioekonomiska förhållanden kan
genuskonflikter inom familjerna förstärkas (Kamali 2002). Socioekonomiska faktorer och
levnadsförhållanden lyfts sällan fram i den offentliga debatten. Istället fokuseras
kulturella faktorer för att beskriva könsskillnaden/genusordningen inom familjer med
utländsk bakgrund. I Sverige diskuteras kön/genus och klass, ur alla möjliga aspekter,
men när det gäller ”de andra” relateras problemen till deras kultur. I debatten hamnar
klass- och genus/könsmaktperspektivet i skymundan. De enskilda individernas problem
generaliseras alldeles för mycket, och att kollektivt fördöma människor med utländsk
bakgrund reproducerar etnocentrism, ökad rasism och utanförskap. Kvinnoförtrycket i
Sverige får en annan karaktär när det gäller kvinnor utanför Norden i allmänhet och
kvinnor från Mellanöstern i synnerhet. Hittills har majoritetssamhället, främst genom
medierna, haft monopol på att föra fram sina åsikter och tankar på olika sätt. Denna studie
har som syfte att ”de andra” också skall kunna komma till tals och uttrycka sig om vad de
tycker och tänker om sig själva och vad som sägs om dem.
Enligt teorierna om genusordningen eller könsmaktordningen är den generella
utgångspunkten att män har makt över kvinnor även i länder som Sverige. I linje med
tidigare forskning visar denna rapport att könsrollen tilldelas redan vid födelsen då
flickebarnet ska vara tyst och lydigt och som pojke ska man vara tuff och högljudd. Under
sådana förhållanden och med dessa värderingar uppfostras flickor och pojkar från vaggan
till graven in i genusordningen, in i den patriarkaliska världen. Även i det svenska
samhället, som sägs vara ett av de mest jämställda i världen råder trots allt fortfarande ett
könsuppdelat familjeliv och en könssegregerad arbetsmarknad (Hirdman SOU 1 990:44;
Pincus SOU 1 997:114). Det är fortfarande kvinnorna som dubbelarbetar, d.v.s. har hand
8
om hushållsarbetet och förvärvsarbetar. De flesta kvinnor har fortfarande merparten av
ansvaret för hemmet och barnen samt vården av äldre anhöriga. På så sätt upprätthålls och
bevaras en patriarkal struktur i samhället. I den kontext som vi lever i, oavsett vilken klass
och etnisk bakgrund eller biografi vi bär med oss, produceras och reproduceras
patriarkatet, hävdar professor Hirdman (2001). Tillsammans med religion och tradition
stärker patriarkatet sin makt ytterligare. Vad gäller invandrade kvinnor bör man se även
diskriminering, rasism och utanförskap som en del av maktordningen.
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie är att belysa kurdiska föräldrars syn på och uppfattningar om
könsroller, jämställdhet och migration. Undersökningen är fokuserad på att belysa
kurdiska föräldrars uppfattning avseende könsroller i gamla hemlandet och migrationens
betydelse för deras uppfattningar om könsroller i det nya landet, dvs. i Sverige.
Frågeställningarna är:
• Hur ser föräldrarna på könsroller i hemlandet?
• Upplever de könsrollerna annorlunda i Sverige och i så fall hur?
• Finns det skillnader mellan kvinnor respektive män gällande synen på könsroller i det
gamla hemlandet och det nya hemlandet Sverige?
• Hur ser de på flickors och pojkars uppfostran?
• Vad säger deras uppfattningar om könsmaktsordningen?
Studien är indelad i fyra kapitel. I det inledande kapitlet presenteras studiens
problemformulering, syfte och frågeställningar samt metod som tillvägagångssätt och
intervjuernas genomförande. I det andra kapitlet kommer teoretiska utgångspunkter som
jag anser är relevanta för min studie - teorier kring patriarkatet, jämställdhet, kön och
makt samt etnicitet. I det tredje kapitlet redovisas presentation av intervjupersonerna. I
detta kapitel behandlar jag även resultatet av empirin och analyserar intervjuerna utifrån
de teoretiska perspektiven. I det fjärde kapitlet kommer slutsatser och diskussion.
1.2 Metod
1.2.1 Min egen förståelse och koppling till socialt arbete
Bakgrunden till denna uppsats är mitt intresse för kvinnofrågor, vilket har genomsyrat
hela mitt liv. Jag är kurd från Iran, och större delen av mitt liv har jag kämpat för
jämlikhet och jämställdhet. Utöver detta har jag en yrkesroll som socionom och är även
verksam inom olika frivilliga kvinnoorganisationer och har drivit radiostationen
”Kvinnors röst” på kurdiska i över sex år. Inom dessa verksamheter möter jag ofta
kvinnor/flickor från olika delar av Mellanöstern. Min erfarenhet är att bristerna i socialt
arbete inte blir synliga så länge något allvarligt inte inträffar. Stödarbete för utländska
kvinnor träder in först när problemen kulminerar som i fallet med hedersmorden. Morden
har lett till en debatt som har varit onyanserad. Den gav stundom en negativ bild av
9
invandrade kvinnor och män. Framförallt har det drabbat kurdiska kvinnor och män från
Mellanöstern.
Den debatt som växte fram fick mig att reflektera kring hur det går till när den
stereotypa bilden av ”invandraren” skapas. Jag menar att kvinnor och män av utländsk
härkomst, lika lite som kvinnor födda i Sverige med svensk härkomst, är någon enhetlig
grupp. Att storteras in i ett påtvingat kollektiv med den godtyckliga beteckningen
”invandrare” och dessutom vara kvinna, kan bli både stigmatiserande och passiviserande.
Av egen erfarenhet från mitt arbete med kvinnor och ungdomsarbete visste jag att
utsattheten yttrar sig på olika sätt. Jag kände också till att de flesta av de utsatta kvinnorna
och flickorna har bott i Sverige i något eller flera år och vet hur de ska söka hjälp på
kvinnojourer eller inom socialtjänsten. Problemen uppstår inom familjerna i och med
krocken mellan olika normsystem, dvs. kvinnorna vill inte inrätta sig efter de värderingar
och normer som familjerna tagit med sig från sina hemländer. Föräldrarna har också
själva ofta hamnat i en normkonflikt i det nya landet. Som förälder ska man å ena sida ha
ansvaret för uppfostran av sina barn och å andra sidan känner man sig handfallen. Detta
till följd av att det känns som om samhället har tagit kommandot sedan barnen börjat på
dagis. Cirka åtta timmar om dagen, under hela deras uppväxt lär sig barnen normer och
värderingar som skiljer sig drastiskt från föräldrarnas. Föräldrarnas syn har sin grund i ett
holistiskt, d.v.s. icke individualistiskt, samhälle. I det holistiska samhället har föräldrarna
det största inflytandet medan normerna i det individualistiska samhället i hög grad
kommer från samhället självt utan föräldrarnas påverkan. Majoritetsbefolkningens
normsystem är mycket mer annorlunda och olika för familjer med utomnordisk bakgrund.
När kvinnor och ungdomar väljer att leva som majoritetsbefolkningen börjar
normkonflikterna inom familjerna, och när dessa sedan blir aktuella hos svenska
myndigheter uppstår ytterligare en konflikt. De föräldrar som jag har mött hittills inom
både socialtjänsten och på andra sätt, har flytt sina hemländer i syftet att deras barn ska få
bättre villkor än vad som rådde i hemlandet. Istället upplever de ofta att deras föräldraroll
ifrågasätts och att de diskvalificeras som föräldrar. Den debatt som fördes kring morden
på Fadime och Pela präglades starkt av en negativ bild av ett folk, nämligen kurderna.
Individers attityder, värderingar, sociala och kulturella problem framstod som ett
kollektivt fenomen bland kurder.
Mitt intresse och engagemang i kvinnofrågor gjorde mig nyfiken på att skaffa
kunskap om hur människor förhåller sig till kön, könsskillnader och jämställdhetsfrågor
när de flyttar från ett religiöst land som Iran till ett sekulärt land som Sverige. I Iran råder
ett könsapartheidsystem vad gäller relationen mellan män och kvinnor. Lagarna stiftas av
prästerskapet som bygger dem på sina egna uttolkningar av sharialagarna. Det ger
männen maktföreträde över kvinnans livsvillkor inklusive hennes kropp och sexualitet.
T.ex. vid skilsmässa får mannen ensam vårdnad av barn, bestämmer över bodelningen etc.
Ett annat exempel är att en mans vittnesmål i rätten motsvarar två kvinnors vittnesmål.
Synen på könsroller och kvinnans självständighet inom en del familjer är ett aktuellt
ämne i den offentliga debatten. Sedan de tragiska morden på Fadime och Pela har den
kurdiska folkgruppens framställts som våldsam och kvinnoförtryckande. Det finns en stor
grupp kurder i Sverige som på olika sätt känner av denna ofullständiga bild. Den bilden
10
kan påverka sättet att bemöta eller se på kurder i Sverige. Hur man ser på eller arbetar
med familjekonflikter inom det sociala arbetet är också av betydelse för den bild som
förmedlas i media eller av samhället. Min förhoppning är att med denna rapport öka vår
kunskap om könsroller i allmänhet och bland kurder i synnerhet.
Studien syftar även till ökad förståelse av situationen för kvinnor med utländsk
bakgrund. Den ska även bidra till förståelse för föräldrarnas situation och visa att de
faktiskt inte är ensamma om de svårigheter man möter som kvinna, förälder och
medborgare i det nya landet. På så sätt kommer kunskaperna förhoppningsvis till stor
nytta för myndigheter och andra som arbetar med kvinno- och jämställdhetsfrågor.
Min rapport kan bidra med att synliggöra kvinnor med invandrarbakgrund. Den är
också en motvikt till den bild som förekommer i massmedia. Genom att återge invandrade
människors syn och uppfattningar har jag försökt ge ett underifrånperspektiv. Ett
uppifrånperspektiv verkar hittills bara ha bidragit till etnocentrism och reproduceringen av
den. Konsekvenserna av att stigmatisera en folkgrupp kan vara ett hinder för bemötandet,
något som är viktigt att uppmärksamma i socialt arbete. Det är en förutsättning för
fördomsfria möten och ett fördomsfritt socialt arbete. Jag menar att ökad kunskap ger
möjlighet att föra en dialog kring olika erfarenheter och synsätt exempelvis gällande
barnuppfostran, könsroller och jämställdhet. Denna studie kan förhoppningsvis ge en
annan bild än den offentliga debatten ger idag av människor med utländsk bakgrund i
allmänhet och i synnerhet den kurdiska kvinnan i Sverige.
1.2.2 Den kvalitativa forskningsmetoden
Denna undersökning bygger på den kvalitativa forskningsmetoden. Jag har gjort
djupintervjuer med kurdiska föräldrar i Sverige. De kommer från den kurdiska delen av
Iran. Enligt Sharan (1994), syftar den kvalitativa forskningen till att kunna förstå
innebörden av en företeelse eller upplevelse. Den utgår från att det finns flera verkligheter
som inte är objektiva. Därför bör man utgå från individens egna upplevelser om
problemområdet. Det är individens egen bild av verkligheten som behöver förmedlas och
tolkas. Tanken är att synliggöra ett fenomens egenskaper och karaktär. Den kvalitativa
forskningsintervjun är en av den kvalitativa metodens främsta verktyg.
Utgångspunkten för min studie är att synliggöra föräldrarnas uppfattningar,
upplevelser samt erfarenheter kring migrationens betydelse för deras uppfattningar om
könsmaktordningen. Grunden för studien ligger därför i den hermeneutiska
vetenskapsfilosofin där mänskliga aktiviteter och resultaten av dessa aktiviteter skapar
innehåll och mening. Kvalitativ intervjuundersökning är därför ett värdefullt redskap som
öppnar vägen för en insiktsfull förståelse av de intervjuades uppfattning om
könsmaktordningen. Styrkan hos intervjusamtalet är enligt Kvale (1997, se även Depoy &
Gitlin 1999) att det kan fånga olika personers uppfattningar om ett ämne och ge en bild av
en mångsidig och kontroversiell mänsklig värld. I forskningsintervjun byggs kunskap upp
genom samspelet mellan intervjuaren och den intervjuade. Kvale menar att det
ömsesidiga inflytandet som intervjuaren och den intervjuade utövar på varandra kan vara
en styrka i intervjun. Utgångspunkten för den kvalitativa forskningsintervjun är
intervjupersonernas livsvärld och deras relation till den. Målet är att beskriva och förstå
11
det som för intervjupersonen upplevs som viktigt. Man fokuserar på vissa teman i denna
livsvärld och försöker hitta nyanser i den.
1.2.3 Val av intervjupersoner och datainsamling
Min tanke i början var att urvalet skulle vara 5 kvinnor respektive 5 män, men en av
männen har dragit sig ur. De 9 föräldrarna (fyra män och fem kvinnor) som ingår i denna
studie är kurder från Iran. De är i medelåldern och välutbildade samt politiskt medvetna.
Vissa kriterier inför valet av de föräldrar som ingår i min studie var att, de skulle
vara kurder från Iran och ha bott i Sverige i ett tiotal år. Att jag väljer denna målgrupp
beror i första hand på att de har hunnit etablera sig i viss mån i det svenska samhället. De
har dessutom hunnit skaffa sig uppfattningar kring studiens grundläggande
frågeställningar. Ett rimligt antagande är att de sannolikt har upplevt skillnader i
könsrollerna i Sverige jämfört med hemlandet. Jag menar att de skulle ha hunnit skaffat
sig en egen uppfattning om den svenska jämställdheten och de förväntningar som ställs på
kvinnor och män både i hemmet och ute i samhället.
Tanken med att alla skulle komma från samma land var att det skulle underlätta
analys och tolkningen av empirin eftersom kurder kan ha sitt ursprung i fem olika länder.
I varje land samt varje samhälle de lever i råder olika förhållanden som påverkar deras
värderingar och erfarenheter. I presentationen kom det fram att nästan alla
intervjupersoner är ursprungligen från en och samma stad med liknande
utbildningsbakgrund samt tidigare aktiva i en av vänsterrörelserna i Iran. Alla har flytt
undan den iranska regimen p.g.a. sitt politiska engagemang.
Jag fann intervjupersonerna dels via en arbetskollega, dels via en studiekamrat som
tillhörde en kulturförening i vilken alla informanter ingick förutom en. Han tog med sig
min förfrågan vilken engagerade dem, och de ville bli kontaktade. Via telefonsamtal
presenterade jag mig och mitt syfte med min studie. Vid första samtalet var alla
intresserade och ville absolut bli intervjuade. De fick information om studiens syfte såsom
det framgår i forskningsetiska regler om informationskravet (HSFR 1999). De fick också
information om att intervjuerna ska bandas och att inspelningen endast kommer att
avlyssnas av mig, och sedan kommer banden att förstöras. De blev även informerade i
förväg om att de hade rätt att ta del av texten i sin helhet för att kunna delge synpunkter
på sina berättelser och åsikter. De blev också informerade om att de när som helst kunde
kontakta mig om de hade några frågor, funderingar eller tankar som eventuellt kom att
väckas efter intervjun.
Intervjupersonerna fick själva välja var intervjuerna skulle äga rum. Nästan alla intervjuer
ägde rum hemma hos dem själva förutom två intervjuer som ägde rum hemma hos mig.
De kunde när som helst dra sig ur undersökningen, något som är viktigt enligt
forskningsetiska regler (HSFR 1999). Intervjuerna var enskilda eftersom jag ville att
personerna inte skulle påverkas av varandra. Jag tänkte särskilt på kvinnorna som kunde
bli påverkade av sina män och tvärtom. Jag har varit mån om att inte ställa så känsliga
12
frågor till informanterna. De fick också frågorna i förväg för att tänka igenom
intervjusituationen.
Jag har valt att göra halvstrukturerade intervjuer med informanterna. Men frågorna
ställdes inom ramen för vissa teman som hade valts utifrån mina teoretiska överväganden.
Dessa teman berörde deras bakgrund, familjesituation, deras uppfattningar om könsroller i
hemlandet och i värdlandet samt migrationens betydelse för förändrade könsroller.
Jag har inte strikt hållit mig till min intervjuguide (se bilaga 2) utan överlät till
intervjupersonerna att själva avgöra hur mycket tid de ville lägga ner på de olika teman
som ingick i mina intervjufrågor. Intervjuerna, som spelades in på band, tog ca 60- 80
minuter per person, förutom en intervju som personen i fråga absolut inte skulle bandas
och därför ordagrant har skrivits ner för hand. Intervjuerna har återgetts ordagrant i
möjligaste mån. Vissa delar av intervjuerna som har varit mer intressanta för mina
frågeställningar är noggrant transkriberade. Intervjuerna har språkligt redigerats, och
berättelserna har illustrerats med direkta citat i vissa stycken. Intervjupersonernas namn i
studien är fiktiva i syfte att skydda deras identitet i enlighet med det humanistiska och
samhällsvetenskapliga forskningsrådets (HSFR1999) etiska regler.
1.2.4 Databearbetning och analys
Som nämndes ovan har databearbetning och analys av materialet gjorts mot bakgrund av
studiens syfte och teoretiska utgångspunkter. Enligt Smith (1999) innebär en transkription
en bearbetning och selektion av talet. Detta leder till att något nytt skapas. Därefter följer
att forskarens avlyssnade, transkriberade berättelser utsätts för vetenskaplig analys och
tolkning. Sedan är det läsarnas egen tolkning av den färdiga texten (Ibid.). I
intervjupersonernas berättelser kan flera stadier urskiljas, dels deras erfarenhet av
könsroller i hemlandet, dels i Sverige. Det är framför allt kvinnornas och erfarenheter av
könsroller i Sverige som jag har tagit fasta på under bearbetning och analys av
intervjuerna. Målet har varit att sätta förändrade könsroller i samband med migrationen
till Sverige och att vara en invandrad föräldrarnas erfarenheter och tankar i fokus och att
fånga deras reflexioner kring och förklaringar till.
Föräldrarnas och särskilt kvinnornas berättelser rör sig mycket kring den dubbla rollen av
att vara både familjeförsörjare och sköta hem och barn. Samtidigt ansåg de att deras
situation är mycket bättre än vad den var i hemlandet. Men intervjumaterialet ger också
information om deras upplevelser av den dubbla utsattheten i Sverige, dels som kvinnor,
dels som invandrade boende i Sverige.
Avslutningsvis vill jag betona att min egen bakgrund har varit en stor tillgång. I linje
med Dorothy Smiths (1999) konstaterande bör forskaren ha en ”insiderposition”. Med
detta begrepp menar författaren att både komma nära och vara så insatt i ämnet som
möjligt. Mitt ursprung, min bakgrund, mitt språk, delar av värderingar och
utbildningsbakgrund är desamma som de intervjuades, vilket har varit en fördel både
under intervjuernas genomförande och under bearbetning och analys av materialet. Om
forskaren identifierar sig med sitt forskningssubjekt bidrar detta till att minska risken för
att forskningssubjektet förvandlas till forskningsobjekt.
13
Jag skall här nämna faktorer som jag tycker stärker eller försvagar min studie. Jag ser
flera faktorer som pekar på att min studie har hög validitet. Den tematisering som jag har
använt mig av är direkt kopplad till forskningsfrågorna, och de teoretiska
förutsättningarna anser jag därför vara goda. De metoder som jag har valt främjar
möjligheten att svara på studiens frågeställningar. För reliabilitetens skull är det av största
vikt att man kan hålla isär sin egen upplevelsevärld från intervjupersonens. Även om jag i
uppsatsen har haft nytta av min egen förförståelse, anser jag att jag så långt det varit
möjligt har lyckats hålla en objektiv distans till mina informanter. Som intervjuare är det
viktigt att vara medveten om den inverkan man kan ha i intervjusituationen. Jag är själv
från samma land med ungefär samma bakgrund som intervjupersonerna. Detta kan vara
en hjälp i att skapa ett förtroende i intervjusituationerna. En förtroendefull relation till
intervjupersonerna kan ses som en validering av innehållet i berättelserna. Det kan tänkas
att intervjupersonerna verkligen delgett sina tankar och erfarenheter.
Jag är medveten om att antalet intervjuer begränsar mig. I kvalitativ forskning är det
primära inte att beskriva ett fenomen utifrån en representativ synvinkel, utan istället
försöka hitta en balans mellan de olika teman som materialet innehåller (Kvale 1997).
Generella beskrivningar förutsätter en god teoretisk förankring som jag anser ha
åstadkommits i denna rapport. Kvale (1997) menar att det är viktigt att forskaren
medvetet arbetar med hur hon/han förhåller sig till kunskap och yttervärlden och
ifrågasätter sina resultat. Vidare menar författaren också att generaliserbarheten är direkt
avhängig av om huruvida läsaren accepterar forskningstolkningen. En förutsättning för
detta är att forskaren mycket noggrant redovisar sina tillvägagångssätt (Ibid.).
14
2. Tidigare forskning och teoretiska
perspektiv
2.1 Inledning
Det finns olika teorier som belyser genus- eller könsmaktsordningen/patriarkatet, det vill
säga kvinnors systematiska underordning utifrån olika genus-/könsperspektiv, men jag
kommer att ansluta mig till bl.a. två teorier som är relevanta för att kunna analysera och
förstå min empiri. Den ena teorin utgår från kvinnors underordning utifrån
modernitetsgraden i olika samhällen. När människor flyttar från mindre moderna
samhällen, dvs. traditionella samhällen, till moderna samhällen som Sverige sker det en
maktförskjutning till kvinnornas fördel. Begreppen ”tradition” kontra ”modernitet” är
värdeladdade begrepp. Jag tycker inte att det är tillräckligt att bara hävda att när ett
traditionellt synsätt möter ett modernt synsätt blossar könskonflikten upp. Även om
denna utgångspunkt kan vara till nytta i viss mån belyser den inte kvinnoförtrycket som
globalt
förtryck.
Därför
använder
jag
mig
även
av
teorin
om
genusordningen/könsmaktsordningen. Enligt min mening har kvinnors underordning och
mäns överordning med en global könsmaktstruktur att göra. Kvinnors underordning finns
mer eller mindre överallt i världen.
Genusordningen är ett globalt problem oavsett vilken samhällsstruktur vi lever i.
Kvinnor är underordnade och förtryckta. Kvinnors underordning existerar generellt i
samhället och därför kan den beröra alla kvinnor oavsett etnisk tillhörighet och
klassbakgrund. Kvinno- och genusforskningen framhåller att relationerna mellan män och
kvinnor har skapat könsmaktstrukturer.
Kvinnor måste kämpa dubbelt, både mot kapitalet som utnyttjar deras arbetskraft
billigt, och mot patriarkatet som underordnar dem. Båda är maktdimensioner som är svåra
att separera från varandra. Detta genomsyrar kvinnors liv inom familjen, politik, på
arbetsmarknaden, i samhället etc. Däremot finns det gradskillnader beroende av de former
och uttryck som kvinnors underordning tar sig i olika länder och samhällen.
Dessa två aspekter återkommer i den teoretiska delen av studien som ett centralt
tema. Studiens empiri bekräftar båda aspekterna och att de delvis överensstämmer med
det som intervjupersonerna berättar. Människor som ingår i min studie styrs av ovan
nämnda maktstrukturer och underordningsrelationer, som existerar i den kontext de
befinner sig i. I detta kapitel görs en sammanfattning av tidigare forskning och teoretiska
perspektiv. Därefter följer analysen av studiens resultat.
15
2.2. Forskningsansatsen om kvinnors livsvillkor i traditionella och
moderna samhällen
2.2.1 Könsrollerna inom den traditionella familjestrukturen
Det finns olika familjeformer och kulturer där könsrollerna är uppdelade utifrån rådande
genusordning i syfte att organisera externa och interna relationer och positioner inom
familjen som ett system för att uppnå en optimal stabilitet. På flera håll i världen, särskilt i
Mellanöstern, vissa delar av Asien, Nordafrika och delar av Latinamerika, härskar den
traditionella patriarkaliska familjestrukturen där fadern är familjens överhuvud och
innehar den avgörande makten ekonomiskt och socialt.
Sociologen Nader Ahmadi (1998) beskriver i sin forskning den patriarkaliska
familjemodellen med sina rötter i det gamla traditionella bondesamhället där männen har
behov av total makt och kontroll för att kunna utöva sina funktioner i enlighet med det
traditionella samhällets normer och regler. Denna patriarkaliska familjestruktur ger
mannen stor makt som ofta är förknippad med att han är familjeförsörjare och har det
ekonomiska ansvaret. Inom denna familjestruktur är kvinnans roll att föda barn, sköta
hemmet och ibland hjälpa mannen med vissa av hans uppgifter.
Denna förhärskande patriarkaliska struktur har gett männen en oerhört stor makt och
därmed en central roll inte bara inom familjen, utan i hela samhället. Till exempel i Iran
och Saudiarabien finns det lagar som ger endast mannen rätt att begära skilsmässa, och
kvinnan kan skilja sig endast i undantagsfall. Hon har vid skilsmässa inte ens rätt till
vårdnaden om barnen.
Pojkarna har en mer framträdande roll och fler rättigheter och friheter inom familjen
än flickorna. De får t.ex. rollen att kontrollera sina systrar utanför hemmet. Flickorna
hindras ofta att vidareutbilda sig eller förvärvsarbeta för att inte männen i familjen ska
känna sig hotade av flickornas ökade kunskaper (Ahmadi 1998). I det traditionella
samhället utgör släkten, grannar och nära vänner ett skyddssystem och en trygghet för
familjen och dess medlemmar. Familjemedlemmarna vänder sig inte i första hand till
myndigheter för att söka lösningar på sina problem utan de löser sin relations- och
ekonomiska problem internt och söker hjälp hos släkten och sin omgivning. I det
traditionella samhället spelar omgivningen en betydande roll för att stärka den patriarkala
strukturen i familjen då den ständigt ger mannen sitt odelade stöd i hans roll som
familjens överhuvud.
I österländska samhällen uppfattas kvinnans sexualitet som stark, vilket ger männen
legitimitet att utöva kontroll över kvinnorna. I ett land som Iran är religionen tillsammans
med seder och traditioner ytterligare faktorer som bejakas av männen och vidmakthåller
den patriarkala kontrollen över kvinnan och hennes sexualitet. Männen har bestämt att
kvinnor bara har tillträde till det privata rummet, medan de själva har tillträde till både det
privata och det offentliga rummet (Ahmadi, 1998; Darvishpour, 2003;Liljequist, 1996).
I det moderna samhället är könsrollerna inte något oföränderligt tillstånd som man
föds in i, utan en process av förändringar. Kvinnorollen har här i motsats till i det
traditionella samhället i allt större utsträckning förflyttats från det privata rummet till det
16
offentliga rummet i och med samhällsutvecklingen. Denna förändring tenderar att bli
kritisk för män från samhällen där könsuppdelningen är mycket strikt. I Sverige är dessa
män delvis tvingade att ta del av och ha ansvar för barnuppfostran och hushållssysslor
som tidigare varit kvinnornas område.
När det gäller kvinnors sociala situation i Mellanöstern, däribland Iran och
Kurdistan, som min studies målgrupp härstammar ifrån, är den i flera avseenden betydligt
sämre än kvinnornas situation i Sverige. Fortfarande är majoriteten av kvinnorna
hemmafruar, särskilt kvinnor i arbetarklassen. Kvinnors ställning i familjen som bärare av
familjens heder är i många delar av världen, däribland Sverige, ett exempel på
uppfattningen att kvinnan är familjens egendom. Hela hennes värde ligger i sexualiteten,
dvs. att hon är sexuellt ren och ärbar (Unni Wikan, 2004). Kvinnoförtrycket under namnet
”heder” innefattar bland annat hot, tvångsgifte, familjebaserat våld, främst mot flickor och
kvinnliga medlemmar inom familjen och släkten. Utsattheten innebär främst psykisk
kränkning, skuld/skambeläggning, förödmjukelse, nedvärdering, förföljelse och hot.
Socialt tar det sig uttryck i isolering, förbud att delta i olika aktiviteter inom skolan och på
fritiden. Till exempel förbjuds flickor att delta i gymnastik, simkurser och undervisning i
sex- och samlevnad (Mojab, S. & Abdo, N. 2004). Detta slag av förtryck har upphört i
västvärlden bland den inhemska befolkningen till följd av samhällsutvecklingen.
Delaney (1987) har forskat om kvinnors villkor i Medelhavsländerna. Författaren
resonerar också kring hur det sociala könet vidmakthåller männens kontroll över kvinnors
reproduktion. Enligt Delaneys liknas kvinnans kropp vid jorden, i vilken mannen sår sin
säd och när han sår sin säd i jorden omsluter han jorden med ägarskap. Mannens förmåga
att producera säd är källan till hans stolthet. Hans stolthet är beroende av vetskapen om att
avkomman kommer från hans säd. Hans stolthet förutsätter kontrollen av jordegendomen,
dvs. kvinnan. Man ger inte sin säd och dess skörd till vem som helst och av samma
anledning är det otänkbart att gifta bort sin dotter till vem som helst. Kvinnor måste vara
omslutna av manligt ägarskap precis likt en jordegendom. Det spelar ingen roll om det är
en far, en son, bror eller make.
I många starkt patriarkala samhällen får de flesta kvinnor inte delta på arbetsmarknaden,
och därför är kvinnors och mäns roller i förhållande till varandra delvis olika jämfört med
samhällen i väst där kvinnor både ägnar sig åt förvärvsarbete, hushållsarbete och vård och
fostran av barnen.
2.2.2 Konflikter intensifieras - ”traditionalism möter modernism”
Könskonflikter uppstår när människor från patriarkala samhällen migrerar till ett modernt
samhälle som Sverige, som har utvecklat en mer jämställd relation mellan män och
kvinnor samt respekt för individens och barnens rättigheter. I det nya samhället kan
förvisso kraven på jämställda relationer och barns rättigheter leda till olika maktkonflikter
inom familjen. Mäns och kvinnors sociala bakgrund såsom klasstillhörighet, social status,
utbildningsnivå och kulturbakgrund är viktiga faktorer som påverkar deras roller inom
familjen och samhället. Men det finns också stora skillnader mellan män och kvinnor när
det gäller deras upplevelser av och attityder gentemot det svenska samhället. Detta trots
att den diskriminering som förekommer berör både kvinnor och män.
17
Ahmadi (1998) och Darvishpour (2003) har forskat om människor från Iran. De
hävdar att migrationen från traditionella samhällen till Sverige och andra delar av Europa
bidragit till en positiv utveckling för kvinnors befrielse från det patriarkala förtrycket. Att
globaliserings- och invandringsprocesserna inte sällan innebär övergången från
traditionalism till modernism på ett drastiskt sätt visar Darvishpour (2003) och Ahmadi
(1998). Invandringen från Mellanöstern till ett land som Sverige innebär att lämna både
sociokulturella band och att bryta klassbarriärer. Ahmadi (1998) anser att invandring till
Sverige från länder i Mellanöstern och andra liknade länder inte är bara en resa i rummet,
utan för många även en resa i tiden. Denna process varierar för olika individer beroende
på t ex klasstillhörighet, hur lång tid som gått sedan migrationen, tidigare och nuvarande
levnadsvillkor samt individuella faktorer. När familjen flyttar från en del av världen till en
annan förändras även familjemedlemmarnas inbördes positioner. Inom patriarkala
förhållanden är faderns intresse grunden för familjens organisation. ”Männen tenderar att
leva i gårdagen, kvinnorna i nuet och barnen i framtiden” (Darvishpour, 2003, s. 113).
Individerna befinner sig i en förändringsprocess när de stiger in i ett nytt socialt
sammanhang i ett samhälle där dramatiska förändringar skett under en mycket lång
period. Till exempel har den nordiska välfärdstatens barn- och äldreomsorg och dess
socialförsäkringssystem med jämställdhet och social rättvisa som viktiga fundament,
bidragit till nya möjligheter för kvinnor att kunna bli mer ekonomiskt oberoende av sina
män samt har mer tid för den egna personliga utvecklingen när det gäller bl.a. yrke och
utbildning. Människor som kommer från relativt moderna familjer och samhällen i
hemlandet har lättare att smälta in i det svenska samhället jämfört med dem som kommer
från traditionella områden där människors värderingar ofta präglas av ett mer holistiskt,
gruppbaserat synsätt där individen tillhör ett större sammanhang – i detta fall familjen,
släkten och/eller omgivningen (Ahmadi 1998).
När det traditionella synsättet möter det moderna och möjligheter skapas för kvinnor
att utvidga sin arena från hemmen till arbetsmarknaden rubbas könsrollerna. Det
intensifierar könskonflikten. Förändringarna i människornas vardag blir för många och
komplexa och leder till konflikter inom familjen, men här sker även en maktförskjutning
utifrån ett genusperspektiv. Kvinnor som kommer från traditionella länder eller familjer,
exempelvis i Mellanöstern, blir egenförsörjare och ekonomiskt oberoende av männen. De
kan också vidareutbilda sig. Välfärdsstatens olika förmåner ger också en viss ekonomisk
självständighet. Det sker därför en maktförskjutning till kvinnornas fördel enligt
Darvishpour (2003). Den förändrade rollen kan upplevas som ett hot mot mannen. Det
uppstår en intressekonflikt. Särskilt om mannen känner sig mindre lyckad i sina livsplaner
i det svenska samhället.
Männen strävar efter att bevara den patriarkaliska familjestrukturen från hemlandet.
Det sker på olika sätt, bl.a. genom en medvetet eller omedvetet vald flytt till invandrartäta
områden där man har sina landsmän till stöd för att upprätthålla sin och sönernas kontroll
över kvinnan. Förorten blir ett skyddssystem mot det oönskade, nämligen mot att förlora
kontrollen över sina kvinnor och sin identitet. Ett exempel på detta är också hur vissa
religiösa ledare förstärker patriarkatet och traditionerna. Detta sammantaget utgör ett hot
mot jämställdheten och har varit ett hinder för integration. Men samtidigt som en del män
18
i förorten får hjälp av män från samma kultur och tradition får barnen och en del kvinnor
hjälp av samhället i mötet med bl.a. skolan, dagis och fritids. Därmed minskar mannens
betydelse som familjeförsörjare samtidigt som han förlorar sin sociala position genom att
leva efter traditionella och religiösa värderingar.
I sin forskning har även Yvonne Mörck (2000) hävdat att konflikterna inom
familjerna blir intensivare när generations- och genuskonflikter kolliderar.
Generationskonflikten blir större för familjer som inte har bott i storstad i sitt hemland.
Den äldre generationen har svårt att förstå vikten av att barnen utvecklas sociokulturellt.
Föräldrarna saknar ofta det kulturella kapital som krävs för att kunna stötta barnen. Även
om föräldrarna vill barnen väl, så vet de inte alltid vad som är den yngre generationen
bästa. Svårigheter uppstår när normerna inte passar varandra. Kvinnor och flickor tycks få
betala ett högt pris som bärare av familjens tradition och sexuella heder.
Könsföreställningarna är djupt rotade och avspeglar vår verklighetsuppfattning. Det
innebär att vissa traditioner och värderingar länkade till kön blir symboler för männens
och gruppens självbild. Detta kan delvis ge en förklaring till att mäns roll att kontrollera
kvinnor vidmakthålls även vid flytten till ett modernt land som Sverige (Mörck 2000).
Kvinnan är genom sin kropp bärare av hemkulturen och familjens heder.
Liksom Mörck har AL-Baldawi (2003) hävdat att den patriarkala strukturen i
familjerna grundas på att flickor och pojkar uppfostras i en könskluven kultur som leder
till problem i det nya samhället. Flickornas utrymme begränsas till hemmet, där de tidigt
lär sig kvinnliga sysslor av modern. Pojkarna uppmuntras att träda in i det offentliga livet.
De uppmuntras till att skaffa sig en bra utbildning och blir familjens överhuvud. Flickorna
uppfostras främst till att blir duktiga kvinnor som kan sköta hem och barn. Till den
könsordningen hör också förväntningar på olika beteendemönster.
2.2.3 Min kritik av forskningen om traditionalism och modernism
Så långt kommen håller jag med om att kvinnor som flyttar från ett land som Iran eller
från Kurdistan, särskilt från samhällen med starka patriarkala drag, till Sverige får ökade
maktresurser. Några viktiga kriterier för att öka kvinnors maktresurser är utbildning och
yrkeskarriär. Dessa faktorer har stor betydelse för den enskildes inflytande eller makt
både inom familjen och i samhället. Den som har högre utbildning har större möjligheter
att klara sig i det nya landet och snabbt lära sig språket eller komma in på
arbetsmarknaden. Det är också möjligt att kvinnor generellt har varit mer framgångsrika
än män i flera avseenden genom sina nya möjligheter att skaffa sig högre utbildning,
förvärvsarbete och bli ekonomiskt oberoende av mannen i det nya landet.
Kvinnors ställning i Sverige och andra delar av västvärlden har ju radikalt förändrats
i många avseenden. Tack vare välfärdsstatens framväxt och kvinnorörelsens framgångar
har kvinnorna kunnat lämna hemmen och komma ut på arbetsmarknaden. De är inte
beroende av männen ekonomiskt, trots att beroendet av männen i dagens samhälle, pga.
låga löner och urholkning av socialförsäkringssystemet, har ökat något. Detta kan gälla
främst kvinnor från arbetarklassen och kvinnor med utländsk bakgrund. Som
socialarbetare möter man dagligen kvinnor i sådana situationer. Men begreppen
”traditionell” och ”modern” är värdeladdade och räcker inte som analytiska verktyg för att
19
förstå invandrade kvinnors situation. Det västerländska tänkesättet bygger på att individen
är oberoende av kollektivet i motsats till det traditionella normsystemet där individen
tillhör kollektivet och i vilket kvinnan är bärare av dess religiösa patriarkaliska
traditioner, kultur och sedvänjor. Jag menar att även i de moderna samhällena råder
patriarkala strukturer. Jag anser att man förvisso inte behöver gå långt tillbaka i historien
för att inse hur förtryckta kvinnorna i väst har varit. De roller som historiskt tilldelats
kvinnor och män utifrån samhällets föreställningar om vad som är manligt respektive
kvinnligt upplever vi dagligen i våra västerländska individualistiska samhällen och
familjer. Det ingår i uppfattningen om vad som är lämpligt för kvinnor och män att arbeta
med, vilka intressen de har, vilka kunskaper de besitter samt deras relationer till varandra.
De globala föreställningarna om kön är patriarkala och samhällena hierarkiskt
organiserade i en struktur där män är överordnade kvinnor. Den moderna västvärldens har
inte heller den befriat kvinnorna från förtrycket trots lönearbete och ekonomisk
självständighet eftersom kvinnor ännu inte har befriats från sitt dubbla arbete.
Som jag tidigare nämnt är det patriarkala kvinnoförtrycket globalt, och oavsett vilket
modernt samhälle eller vilken modern familj än vi tillhör, kan vi som kvinnor inte helt bli
befriade från förtrycket. Å andra sidan kan man inte heller jämföra graden av förtryck
eftersom de västerländska samhällena länge har varit sekulariserade och varken religion
eller kultur/tradition har kunnat styra individens värderingar som exempelvis i länder i
Mellanöstern. Men i väst sker kvinnoförtrycket ändå fast på ett modernt sätt och också
mer systematiskt. Sociologen Abbott, m.fl. (2005) hävdar att den västerländska ”vita”
feministiska rörelsen har fått kritik från ”svarta” feminister för att de inte tagit hänsyn till
deras livssituation och erfarenheter i den feministiska analysen. Feminism och
jämställdhet måste gälla alla utifrån de universella mänskliga rättigheternas principer.
Relaterar vi detta perspektiv till det svenska samhället, är det som i alla övriga
västerländska samhällen dit kvinnor från olika delar av världen migrerat sedan över
femtio år tillbaka. Den feministiska debatten har tyvärr inte genomsyrats av eller hävdat
alla kvinnors rättigheter i de västerländska mångkulturella samhällena.
Jag håller också med Darvishpour (2003) om att bilden av invandrade kvinnor som
passiva offer för sin kultur och sin omgivning försvårar förståelsen av deras maktresurser
och möjligheter till maktutövning. Han menar att denna stereotyp är speciellt vanligt när
det gäller muslimska kvinnor i Sverige. Det finns dock en mer liberal syn på muslimska
kvinnor och män som kommer till uttryck i debatten. Den har förmodligen att göra med
vad som hänt de senaste åren efter den 11 september. Debatten har helt enkelt anpassat sig
till de politiska händelserna. Ofta beskrivs den invandrade kvinnan/flickan som någon
som aldrig går ut och roar sig och som sällan utrycker sig offentligt. Hemma har hon en
man som ofta slår henne. Hon framställs som den osjälvständiga, förtryckta kvinnan mot
vilken de västerländska kvinnorna framstår som fria och fyllda med olika valmöjligheter i
livet. Rasism och sexism utvecklades parallellt redan under 1800-talet då kvinnor liksom
främmande män betraktades som annorlunda, och således förklarades kvinnors låga
positioner i samhället utifrån detta Hirdman (1992). Denna aspekt är inte främmande i
dagsläget, inte minst med tanke på de erfarenheter och kunskap i exil som studiens
målgrupp redovisar.
20
2.2.4 Kommentarer till forskningsansatsen om traditionellt och modernt samhälle
Jag har nu beskrivit att i de traditionella samhällena som i Iran och Kurdistan råder det
starka patriarkala samhällsstrukturer. Kvinnan är underordnad mannen inom olika nivåer i
samhället. När de flyttar till ett land som Sverige sker det en maktförskjutning till
kvinnornas fördel. Men även i Sverige är de underordnade mannen eftersom
kvinnoförtrycket är globalt. Som invandrare och kvinna är man förtryckt trots att man
uppnår vissa maktresurser i det nya landet.
För dem som emigrerat till ett samhälle som Sverige framstår könsmaktstrukturen
som mer komplicerad och systematisk här än i gamla hemlandet. I det moderna samhället
uppnår kvinnor och barn vissa möjligheter och rättigheter som de tidigare saknat, men de
stöter på motstånd också. En rad svårigheter uppstår inom familjen vad gäller kvinnosyn
och barnuppfostran. I den egna familjen finns en rädsla för de nya värderingarna
angående vad som gäller i hemmet och i samhället i övrigt. Kvinnornas ökade möjligheter
till utbildning och ekonomisk självständighet i det moderna samhället å ena sidan och den
barriär som de möter lyfts fram av nedanstående forskare. Dessa aspekter är viktiga i
analysen av underordning respektive överordning.
Det som jag ifrågasätter är nämligen kategorisering och stereotypifiering av olika
former av förtyck. Det patriarkala förtrycket/könsmaktordningen anser jag har samma
syfte, oavsett vilken samhällsstruktur vi talar om, nämligen att upprätthålla de ojämlika
maktrelationerna mellan könen. Det antirasistiska och feministiska perspektivet utgår från
att kvinnor med icke-nordisk bakgrund i högre grad diskrimineras och exploateras än
västerländska kvinnor på grund av kön, klass och etnisk tillhörighet. Detta förtryck ska
ses i förhållande till den ekonomiska och sociala ställning kvinnorna har i samhället. Både
patriarkatet, kapitalismen och rasistiska ideologier samverkar i förtrycket av kvinnor.
Rasismen är på samma sätt som patriarkat och klass ett system för dominans och
underordning som existerar i samhället. Lena Dominelli (1994) hävdar att rasism inte är
något som syns, utan grundar sig i godtyckligt accepterade normer och värderingar: Dessa
bygger på osynliggörande av dem som inte är som majoritetsbefolkningen. Den
dominerande gruppen har en överordand position i förhållande till andra. Det är
osynliggörandet som leder till förtryck. När diskriminering finns inbyggd i
samhällssystemet kan rasism förekomma utan att det behöver finnas rasister (Ibid.).
Rasismen syns och hörs sällan så länge det inte händer något negativt, men när det sker
startas snart en debatt som förknippar invandrade kvinnors och flickors problem med
etnicitet och ursprung, dvs. genus etnifieras. Ett tydligt exempel är de senaste fem årens
samhällsdebatt kring hedersrelaterat våld i Sverige.
Som läsaren kommer att se beskriver föräldrarna att de könsmönster som råder i Iran
och Kurdistan upplever de även här i det moderna landet. Kvinnornas dubbelarbete i
hemmet och på arbetsmarknaden och kvinnors lägre löner är bara några exempel på några
av de uttryck könsmaktordningen tar sig i Sverige. Nedan ska jag nu gå vidare och
utveckla mina resonemang och teorin om genussystemet som en global konflikt.
21
2.3 Teorin om genussystemet utifrån ett globalt perspektiv
2.3.1 Ett uråldrigt genussystem
Patriarkatet är en uråldrig maktstruktur som finns i alla slags samhällen. Det finns bara
gradskillnader. Rent historiskt har patriarkatet varit ett system för att bevara den politiska
och/eller ekonomiska makten inom en stam, en klan, en släkt, ett hushåll. En kvinnas
värde bestämdes av hennes förmåga att föda barn, och för att upprätthålla detta system
krävdes fullständig kontroll över kvinnorna, över deras sexualitet och fortplantning, d.v.s.
reproduktionen, (Connell, 1995; Wendt Höjer & Åse 1999).
Den universella patriarkala maktstrukturen har historiskt sett samma ansikte både
inom hemmet och i samhället. Man kan konstatera att i moderna industrialiserade länder
har kvinnokampen och den feministiska rörelsen till viss del trängt tillbaka verkningarna
av denna maktstruktur på många sätt. Därigenom har förtrycket och underordningen av
kvinnor än mer systematiserats genom att anta nya former. Det sexualiserade våldet i
form av fysisk och psykisk misshandel av kvinnor, pornografi, prostitution och annan
exploatering av kvinnokroppen m.m. sker systematiskt utan att det framhålls så ofta i
samhällsdebatten. Förr i tiden var kvinnorna i västerlandet männens egendom, och det är
precis samma öde som deras systrar idag har i utvecklingsländer. Idag är det kapitalismen
och företagen som ”äger” kvinnans kropp, och hennes värdighet har reducerats till
materiella termer. Fredelius m.fl., (2000) hävdar att ett patriarkaliskt samhälle baseras på
en hierarkisk ordning där männen som grupp har den huvudsakliga makten och kontrollen
över resurserna och över kvinnors sexualitet och reproduktion. I ett sådant samhälle ligger
männens synsätt och definitioner till grund för hur den sociala ordningen organiseras.
Dessa synsätt utgår ofta från mannen som norm för människan, vilket ger upphov till
nedvärdering och förtryck av kvinnor. Trots lagar om jämställdhet finns det skillnader
mellan mäns och kvinnors löner, makt och status (Ibid.).
2.3.2 Social konstruktion av kön
Det stora genombrottet i synen på vad som skapar kön var teorin om genussystemet, som
introducerades i Sverige av Yvonne Hirdman (SOU1990: 44) i slutet av 1980-talet, och
som vunnit gehör som dominerande feministisk teori med olika variationer. Genus är
kvinnan och mannen som konstruktion - med detta menas att de kön vi upplever som
naturliga är något som skapats i det samhälle och den kultur vi lever i. Detta kan iakttas
inte minst i de stora skillnader i vad som uppfattas som manlighet och kvinnlighet under
olika epoker och i olika kulturer. Hela samhället genomsyras av tydliga normer för vad
som är en kvinna och en man. Det som uppfattas som naturligt beteende för det ena eller
andra könet har inte med biologiska betingelser att göra, utan med vad som uppmuntrats
och accepterats av samhället genom den personens uppväxt (Ibid.).
Enligt Hirdman (SOU 1 990:44) kan begreppet genus förstås som föränderliga
tankefigurer av män och kvinnor, vilka har skapat föreställningar och sociala
tillämpningar som ger upphov till processer där i sin tur hierarkier och olikheter skapas.
Det är således fråga om en ordningsstruktur av kön och förutsättningen för andra sociala
22
ordningar, såsom de sociala, ekonomiska och politiska maktrelationerna. Genussystemet
har varit ett viktigt begrepp inom forskningen då det förutsätter ett könsmaktperspektiv;
kvinnors underordning och mäns överordning. Genussystemet bygger på två
grundläggande principer: könens isärhållande och den manliga normens primat.
Dikotomin eller isärhållandets tabu, dvs. manlighet och kvinnlighet bör inte blandas, är en
viktig strategi för att bevara könsmaktordningen. Den andra hierarkin är att mannen
definieras som norm och står för det positiva och kvinnan som undantaget och det
negativa. Med principen om "mannen som norm" följer att män haft och har
definitionsmakten eller tolkningsmakten. Författaren hävdar vidare att det som står för
manligt är rationalitet och det som är kvinnligt står för känslighet. När det gäller skapande
står män som producerare och kvinnor som reproducerare. På så sätt har en social
konstruktion av kön skapats (SOU1990:44; Hirdman 2001). En viktig fråga som
genussystemet kan hjälpa till att besvara är varför kvinnor generellt sett har lägre social
och ekonomisk status och mindre makt än män.
Könsmaktordningen utgår från ett globalt perspektiv och därför omfattas alla. Ju mer
utvecklat ett samhälle är, desto mer raffinerade former tar sig isärhållningen av könen.
Utifrån genussystemets principer upprättar samhället ett genuskontrakt som reglerar
förhållandet mellan könen socialt, ekonomiskt och politiskt. Det upprättas både på det
privata och samhälleliga planet. Den kvinna som vill delta på mannens arenor betalar ett
högt pris antingen det gäller politiken, arbetsmarknaden eller något annat område i
samhället. På så sätt fostras hon in i könsmaktordningen och tar den för given. Männen
återskapar genom patriarkatet sin överordning och kvinnorna å sin sida bidrar själva till
att återskapa sin underordning genom att på olika sätt, omedvetet eller medvetet, bekräfta
männens överordning, (Hirdman SOU 1990:44; Wendt Höjer &Åse 1996; de Beauvoir
1973).
För att kunna förstå varför kvinnor och män, oavsett vilken samhällsstruktur de lever
i, antas ha olika roller, är det viktigt att resonera och lyfta genussystemet då detta är
relevant för studiens empiri. Oavsett vilken nationalitet de tillhör har kvinnor en
gemensam historia. Könsmaktordning och genussystem är globala företeelser och
omfattar alla.
Den stereotypa genusformen skapades genom institutionerna, dvs. i hemmet, där
kvinnan är/var underordnad sin make, i kyrkan, där hon är beskyddad och underordnad
och på arbetsmarknaden där hon lönediskrimineras. Yvonne Hirdman (2001) pekar på
uppkomsten av könsskillnader inom familjen som institution – en arena för kvinnan där
hon tagit hand om hushållsarbete och barnuppfostran medan männens arena varit den
offentliga sfären och hans uppgift varit familjeförsörjningen. Kvinnans rättigheter har
styrts av maken eller någon manlig släkting. Rätten att lönearbeta var för en kvinna en
omöjlighet annat än om hon ingick äktenskap. Inte ens de fackliga organisationerna
räknade med ogifta kvinnors arbetskraft. De förhandlade inte och nämnde inte heller
kvinnors arbetssituation och löneutveckling vid förhandlingsbordet (a.a. 2001, s. 127128).
Könssegregering relateras inte bara till hushållets, utan också till arbetsmarknadens
uppdelning mellan män och kvinnor och ligger till grund för kvinnornas fortsatta
23
underordning. Hirdman (1992) m.fl. kallar detta för genusarbetsdelning för att å ena sidan
beskriva kvinnors underläge men också hur detta möjliggjort för män att ännu idag hålla
kvinnor i underordnad ställning. Kvinnorollen hör ihop med låg status och underordning.
Utifrån perspektivet ovan är ett uppenbart exempel på genusuppdelning de arenor där
kvinnor dominerar. Dessa områden har kommit att förknippas med låg status, låga löner
och sämre löneutveckling. Exempel på sådana kvinnodominerade områden är vård och
omsorg och service till vårdbehövande, vilka ofta är socialt utsatta. Som kvinna och
socionom kan jag inte låta bli och tänka att låg status och låga löner antagligen också har
att göra med att man jobbar med människor som har det sämst i samhället. Då är det lika
troligt att ett visst kön, nämligen kvinnan, avgör vilken status man får som socionom, och
ännu lägre status har man i det fall man är både kvinna, invandrad och tillhör
arbetarklassen.
Könets och könstillhörighetens betydelse är socialt konstruerad, och därmed är kön
politiskt enligt Wendt Höjer & Åse (1996). Detta är en grundläggande feministisk tanke.
Den stund vi föds är vi biologiska varelser av maskulint eller feminint kön. Men redan i
samma stund börjar vi formas till sociala varelser. Kvinnoförtrycket är globalt och har
antagit olika skepnader beroende på det specifika samhällets behov. Reproduktionen är
patriarkatets materiella bas. Mäns dominans över kvinnor upprätthålls på flera sätt, bl.a.
inom familjestrukturer, könsuppdelning av arbetsmarknaden, manlig majoritet i styrande
organ, prostitution, våldtäkt, kvinnomisshandel, vilka alla är uttryck för den globala
könsmaktsordningen (Wendt Höjer & Åse 1996, Hirdman 1988).
Manlighet och mäns dominans som diskuterats ovan förklaras utifrån teorier om
patriarkatet. Professor Robert Connells (2004) resonemang belyser mäns dominans och
utgår från att det finns en universell könsordning av manlig överordning och kvinnlig
underordning, en struktur som existerar parallellt med könsarbetsdelningen.
Vidare framhåller Connell (2004) att genusskillnaderna är ofantligt stora och att män
har makt över ekonomiska och politiska tillgångar båda regionalt, nationellt och
internationellt. Kvinnor och män har också fått olika roller i maktens olika hierarkier. Ett
uppenbart exempel på detta är Världsbankens styrelse (Board of Directors) med 91,7
procent män. Det är inte svårt att dra den slutsatsen att kvinnors erfarenheter och intressen
har fått mycket litet genomslag inom politik och ekonomi. För att orättvisorna och
obalansen mellan könen ska minskas krävs det förändringar på olika nivåer, strukturellt
som autonom förändringspotential i mäns liv. Det finns en längtan efter förändring hos
båda könen till ett annat liv och ett annat samhälle. Connell menar att kvinnors längtan
pekar framåt mot en utopisk föreställning om ett samhälle utan manlig dominans, medan
mäns längtan pekar bakåt mot idealiserade och lika utopiska föreställningar om en
”ursprunglig positiv” manlighet före industrialiseringens åtskillnad mellan mannen och
hushållet eller familjen. Connell anser att med tanke på de orättvisa skillnaderna mellan
könen i makt och inflytande kan man förstå att ”könskriget” inte är något skämt (Ibid.).
24
2.3.3 Gäller ”västerländsk” jämställdhet invandrade kvinnor?
Könsrollsanalyser hänger i viss mån samman med graden av kvinnors inflytande, värde
och status i samhället. Den västerländska forskningen om genussystemet lyfter fram
maktaspekten i Väst, men gör det inte när det gäller kvinnors villkor i Mellanöstern eller
invandrade kvinnor i Väst utan kopplas till kulturella och sociala fenomen. Att vara
invandrad kvinna i Sverige innebär att man är dubbelt utsatt.
Ålund (2000), (jfr Knocke 1991, Abbot & Wallace 2005, Harding 1986) visar att
kvinnor inte är en homogen kategori utan de är olika. De anser att västerländska forskare
måste kritiskt granska sin medverkan i förtryckets komplexitet. De måste studera
dominansrelationer mellan kvinnor och män som samband mellan arbetsmiljö,
arbetsvillkor och utslagning. Hon menar att kvinnor i majoritetssamhället gynnas av och
deltar i exploateringen av minoriteter genom sin position i herraväldets rasmässiga och
etniskt rangordnade strukturer. Ålund menar att den utbredda synen på invandrade
kvinnor som problem har skapat hinder både för kvinnorna själva och för samhället när
det gäller att ta tillvara invandrade kvinnors resurser. Den offentliga debatten om
"invandrarkvinnor" har under lång tid dominerats av olika slags eländesbeskrivningar. De
har omtalats som offer för rådande samhälleliga strukturer, eller "ödet", hotade av sin
underordnade ställning på arbetsmarknaden, sina traditioner och/eller sitt kulturella arv.
Ålunds forskning bekräftas också av en rapport inom LO (1996) om kvinnornas
arbetsvillkor "Klass och kön". Enligt denna rapport är den grupp som har det allra sämst
"invandrarkvinnorna", och att vara kvinna med utländsk bakgrund och med kort eller
ingen utbildning ger ett minimum av inflytande över livs- och arbetssituationen. Vidare
menar man att för dessa kvinnor är talet om jämställdhet just bara vackert tal. I
verkligheten är de tredubbelt förtryckta, som "invandrare", som kvinnor och som
tillhörande arbetarklassen (LO 1996).
Utöver ovan nämnda forskare har även annan forskning i Väst visat att kvinnor med
utomnordisk bakgrund har blivit föremål för ett flerdubbelt förtryck på grund av klass,
kön och etnisk tillhörighet. Okin (1999) hävdar att underordningen av invandrade kvinnor
bl.a. kan bero på klass, kön eller etnisk tillhörighet. Konstruktionen av invandrarkvinnor
som problem återkommer i analysen av de två pionjärerna inom svensk
etnicitets/genusforskning.
Knockke (1991) och Ålund (1988) forskning har varit en inspirationskälla för en hel
generation. Antirasistiska feministiska intellektuella har insisterat på vikten av att
ifrågasätta framställningar av kulturer och etniciteter. De hävdar att homogenitet
konstrueras genom makt, genom vetenskapliga skrifter. Även Irene Molina (1997) hävdar
att klassifiseringssystem syftar till att skilja ut och kategorisera människor för att
legitimera deras exkludering från tillgång till ekonomiska och symboliska resurser.
Författarna har också betonat att olikheter skapar komplexa system av dominans och
relationer.
Eriksson-Baaz m.fl. (2004), visar att inom både västerländsk forskning och i
samhällsdebatten framställs kvinnor i den så kallade tredje världen som avvikande och
annorlunda. Det som är slående menar författarna, är föreställningen om den icke
25
västerländska kvinnan som annorlunda och mer förtryckt. Genom fokusering på kulturella
och etniska skillnader skapas etniskt definierade grupperingar och åtskilda sociala
positioneringar. Denna föreställning har givetvis kastat en skugga över radikala sekulära
feministiska rörelser utanför Norden. Vidare menar Eriksson att andra kvinnors
erfarenheter blir marginaliserade inom den västerländska feminismen. Problemet är enligt
Eriksson att den västerländska feminismen har kommit att tolka och analysera andra
kvinnors situation från sin egen horisont. Den västerländska feminismens kritiker har
påvisat att kvinnor världen över inte har gemensamma och likartade erfarenheter.
Förutom den rådande patriarkala maktstrukturen, har även den eurocentristiska
maktstrukturen präglat den västerländska feminismen, detta genom försök att överföra
och inplantera specifika västerländska kulturella aspekter i andra kulturella kontexter.
Kvinnor med utomnordisk bakgrund presenteras inte som lika och med samma
erfarenheter som kvinnor i väst, utan som ”annorlunda” med en avvikelse som dessutom
generaliseras till att gälla alla kvinnor utanför Norden. De blir dessutom inte bara ”de
andra” utan de ”homogena andra”, som tillsammans utgör den västerländska kvinnans
negativa spegelbild.
2.3.4 Sammanfattning och analys av tidigare forskning och teoretiska perspektiv
Nu har jag beskrivit de traditionella samhällen som i Iran och Kurdistan där starka patriarkala
maktstrukturer är förhärskande inom familjen och i samhället. Kvinnor är underordnade männen
nästan inom alla livsområden. När människor flyttar från dessa samhällen till moderna samhällen
som Sverige påverkas och förändras maktstrukturen inom familjen.
Som framgick tidigare anser jag att varken traditionella eller moderna samhällen har befriat
kvinnor från det patriarkaliska förtrycket. Globaliserings- och migrationsprocesser innebär per
automatik inte en övergång från traditionalism till modernism när det gäller kvinnors befrielse
från patriarkatets och kapitalets förtryck.
Det är viktigt att påpeka att det moderna samhället har bidragit med ökade möjligheter för
en del kvinnor och flickor från traditionella samhällen. Men det råder även i det så kallade
moderna samhället en genusordning där kvinnor är underordnade männen. Även i moderna
samhällen exploateras kvinnor på olika sätt i prostitution, pornografi, människohandel. För
många kvinnor med utomeuropeisk bakgrund är situationen ännu svårare då de först måste tackla
en hel del inom sina egna familjer innan de kan ta steget mot ett självständigt liv med fungerande
ekonomi som är grunden för kvinnors självständighet i västerländska samhällen.
Den forskning som utgår från föreställningen om traditionella och moderna samhällen är
förenklad. Den bortser från att kvinnor i Sverige och andra västerländska länder fortfarande är
underordnade männen på olika sätt. Det är viktigt att komma ihåg att varken kvinnor eller män
med utländsk/icke-europeisk bakgrund utgör en homogen grupp. Inom en del familjer - och det
gäller familjer i hela världen – finns det bättre förutsättningar för jämställda relationer än i andra.
Jämställdhet kan vara en viktig förutsättning för att klara familjekriser och konflikter på ett bättre
sätt. Stereotypen om invandrade kvinnor som förtryckta, passiva, okunniga och isolerade leder
till att man fokuserar på deras problem och inte på deras möjligheter och handlingsförmåga. Trots
lagstiftning finns det könsdiskriminering och etnisk diskriminering i Sverige. Det som dominerat
debatten om kvinnor med utländsk bakgrund är att problemen relateras till deras etniska och
kulturella bakgrund. En viktig aspekt som är uppenbar är nämligen hur samhället har lyckats eller
26
rättare sagt misslyckats med jämställdheten i allmänhet och med integrering av människor med
utländsk bakgrund i synnerhet.
27
3. Resultat och analys
3.1 Inledning
I detta avsnitt lyfts resultatet utifrån informanternas berättelser fram, belysta utifrån den
teoretiska beskrivningen ovan. Som jag också nämnde består den empiriska delen av vissa
teman. Dessa är intervjupersonernas bakgrund, familjesituation, deras uppfattningar om
könsroller i hemlandet och i värdlandet samt migrationens betydelse för förändrade
könsroller.
Intervjupersonernas erfarenheter av könsroller präglas av deras varierande
socioekonomiska, sociala och kulturella bakgrund, samt skiftande erfarenheter av
integrering i det svenska samhället. Bakgrunden har betydelse för om och hur
kvinnosynen hos både kvinnor och män har förändrats. De flesta av intervjupersonerna
har en bakgrund från medelklassen och har utbildat sig här i Sverige samt orienterat sig
politiskt åt vänster. Detta har bidragit till att de traditionella könsrollerna drastiskt har
förändrats hos båda könen jämfört med hur det varit i deras hemland Iran. Migrationen
och förutsättningarna som råder i det svenska samhället har också varit avgörande för
fördelningen av ansvaret för hushållsarbete och barnuppfostran. Männens attityder och
värderingar gällande den nya rollen upplevs som något självklart i förhållande till
hemlandet trots att det av deras berättelser framgår att de fortfarande är bärare av
traditioner och värderingar som de inte så självklart kan bli av med.
3.2 Presentation av intervjupersonerna
I samband med att jag gjorde dessa intervjuer år 2005 uppgav informanterna
informationen nedan men det har säkerligen sedan dess skett vissa förändringar gällande
yrke, utbildning och familjeliv. Jag menar att pågående utbildningar har avslutats, nya
utbildningar påbörjats, några har kanske till och med bytt yrke.
De intervjuade föräldrarna var mellan 36 och 45 år. Några var gifta par och några
var frånskilda eller ensamstående. Mitt syfte är inte att i presentationen av empirin och i
analysskedet jämföra vad de gifta paren berättar om sina upplevelser och uppfattningar
om könsroller utifrån föräldra- och könsperspektivet. Ambitionen är att låta de intervjuade
uttrycka sig med egna ord.
Ziba är 36 år och för drygt 14 år sedan flyttade hon till Sverige. Hon är född i en
traditionell familj, det vill säga att kvinnan är hemmafru och mannen är familjens
överhuvud, i en stad i kurdiska delen av Iran. Efter grundskolan fick Ziba inte studera
vidare. Ziba gifte sig med sin nuvarande man mot föräldrarnas vilja när hon var 23 år.
Idag har hon två barn, en dotter på 13 och en son på 6 år. Z höll på att utbilda sig som
undersköterska och vid sidan av studierna jobbade hon inom vården, innan dess sökte hon
till socionomlinjen, men kom inte in. Hon har för avsikt att söka socionomlinjen igen.
Zoja är 43 år är och ensamstående och flyttade till Sverige för 8 år sedan. Hon har
tre barn, en son som är 20 och två döttrar som är 19 och 18 år gamla. Zoja är född i en
stad i kurdiska delen av Iran och gifte sig vid tjugo års ålder, men hennes man blev
28
tillfångatagen av den iranska regimen och sedan avrättades han. Zoja har studerat på
lärarlinjen vid Universitet i Teheran, men fick sparken p.g.a. att hon var aktiv inom en
vänsterorganisation. Under tiden Zoja studerade arbetade hon vid sidan om sina studier
inom tre olika branscher för att kunna försörja sina tre barn. Just vid intervjutillfället gick
Zoja på magisterprogrammet och arbetade som lärare. Vid sidan av sina studier arbetade
hon som lärare. Ibland jobbade hon inom Connex. Hon var ordförande för en lokal
kvinnoorganisation i sitt bostadsområde.
Sara är 43 år och kom till Sverige 1989. I hemlandet Iran bodde hon med sina
syskon och föräldrar i en liten stad i kurdiska delen av Iran. Hon flydde undan den iranska
regimen p.g.a. politiska skäl. I Iran studerade hon psykologi i mer än tre år på universitet,
men fick inte fortsätta. Hon hade varit självständig sedan hon var 19 år, och detta var
tillåtet inom hennes familj, att som flicka vara självständig. Sara har själv valt sin
nuvarande make som hon har fyra barn ihop med, tre döttrar och en son i åldrarna 4 till 12
år. Sara studerade vid intervjutillfället sista terminen på socionomlinjen, och vid sidan av
studierna arbetade hon som tolk.
Nina som är 40 år flyttade till Sverige för drygt 13 år sedan. Nina har studerat
ekonomi i Iran, men fick inte studera färdigt pga. att hon blev avstängd då hon var aktiv
inom en politisk organisation. Nina har varit gift i 18 år och har två barn, en flicka som är
16 år och en pojke som är 4 år. Hon studerar på magisterlinjen i mångkulturell etnologi.
Alan är 45 år och kom till Sverige för ca 12 år sedan. Anledningen till att han flydde
landet var att han inte accepterade regimen i Iran. Han var förlovad i mer än 20 år innan
han återförenades med sin nuvarande fru här i Sverige. Alan arbetar som lärare. Han är
gift och har fyra barn mellan 4 och 12 år.
Kamal är 39 år och kom till Sverige för drygt 14 år sedan. Han är född i en stad i
kurdiska delen av Iran där han har gått gymnasiet. Hans far var journalist och mamma
hemmafru. Kamal flydde Iran då han var aktiv inom en politisk organisation. Just nu
håller han på med sin doktorsavhandling i idéhistoria. Kamal var gift med en utomnordisk
kvinna, men de har separerat. Han har en 14-årig dotter från sitt tidigare äktenskap.
Dottern bor hos sin mor, och Kamal har en bra relation till sin dotter.
Avin är 43 år och flyttade till Sverige för ca 13 år sedan. I hemlandet studerade hon
sociologi på universitet i en stad i Iran. På grund av sina politiska åsikter fick Avin inte
fortsätta på universitet. Hon är född i en familj där föräldrarna är utbildade och även
hennes tre bröder och tre systrar har vidareutbildat sig. Avin var vid intervjutillfället
fritidspedagog och undervisade i grundskolan. Hon är gift och har två barn, en flicka på
16 år och en pojke på 8 år. Hennes man är civilingenjör och högskolelärare, men han var
för tillfället arbetslös.
Ali är 45 år, gift och har två barn, en flicka på 15 år och en pojke på 5 år. Till
Sverige flyttade han för ca 14 år sedan. I den kurdiska delen av Iran bodde han i en stad,
där han har gått lärarlinjen, men som politiskt oliktänkande blev han så småningom
tvungen att fly landet. Ali arbetar som socionom och parallellt med det går han
magisterlinjen. Båda Ali och hans fru har varit universitets studerande i hemlandet.
Hiva som är 38 år kom till Sverige vid 20 års ålder. Han är omgift, och från ett
tidigare äktenskap har han en dotter som är 10 år. I Iran hade Hiva bara hunnit gå ut
29
gymnasiet då han flydde landet under kriget mellan Iran och Irak. Han har studerat vidare
här i Sverige, och numera arbetar han som socionom. Han har träffat sin nuvarande fru i
Iran, och för några år sedan kom även hon till Sverige.
3.3 Könsrollerna i hemlandet
Orsaken till varför det uppstår könsskillnader förklarar intervjupersonerna utifrån olika
perspektiv. Alan berättar att det finns könssegregerade miljöer var än man befinner sig på
jorden. Kvinnors underordning beror på olika saker, att man växer upp med olika rutiner
genom att lära flickorna vara omhändertagande, vara snälla och lydiga. Vidare berättar
han att kvinnor lätt blir lurade och att det t.ex. är relativt vanligt inom den kurdiska
kulturen att män köper saker till kvinnan som ”munkavel”. ”Hon har tagit för givet att hon
inte kan tänka själv något annat än vad mannen säger eller tänker åt henne. I Iran har
kvinnor inte det lilla minsta rätten över sin kropp, sin ekonomi eller utbildning och inte
heller sitt barn.” I Kurdistan har Kamal gjort allt som är ”olikt en man”. Han hade hjälpt
sin mor med hushållsarbeten och haft en bra relation till kvinnliga vänner. Kamal menar
att från barnsben lär en kurdisk man sig att vara ”man” på olika sätt, exempelvis genom
att ha makt över familjens ekonomiska försörjning och kontroll över kvinnas sexuallitet.
Han menar att det inte är lätt att helt bli av med värderingar som han växt upp med. Detta
trots att Kamal som alla de övriga intervjupersonerna har kämpat för jämställdhet och
kvinnors befrielse.
På så sätt har kvinnor lärt sig att hennes kropp och hennes sexualitet tillhör mannen
och hon är bärare av mannens heder. Så länge kvinnan inte kan bestämma över sin
kropp och sexualitet, och så länge mannen äger hennes kropp och struntar i att ta
ansvar för gemensamma arbetsuppgifter, består konflikterna och föreställningarna
om kön.
Även i hemlandet hade Zoja den s.k. dubbla rollen. Hon hade rollen som kvinna i hemmet
och försörjde samtidigt sina barn vid sidan av sina universitetsstudier. Hennes mor har
varit en viktig person för henne, då hon har uppfostrat henne till en självständig kvinna,
menar Zoja. Men oavsett vad hon gjorde som kvinna i Iran, betraktas hon som en halv
människa i samhället, säger hon. Den förnedrande kvinnosynen som finns i samhället
sätter sin prägel även på familjen.
Ali säger vidare att i många samhällen är män och kvinnor formade av de
förhållanden som relaterar kvinnan med hushållsarbete och service åt männen. Ali har
aldrig frågat sin fru hur det känns för henne att vara i köket mest t.ex. när de har gäster. I
hemlandet hade han som äldre bror inte så mycket makt över sina systrar eftersom hans
mor var en stark kvinna och sa ifrån om han bestämde över sina systrar. Har man inte
försörjningsbörda, har man inte någon som helst rätt att bestämma över någon annan,
hade modern sagt åt Ali. Trots sin relativt radikala syn och trots sin kamp för jämställdhet
och jämlikhet, kan han medvetet eller omedvetet göra saker som är motsägelsefulla. ”Jag
är medveten om att jag bär med ett bagage som är svårt att bli av med även om man har
flyttat till Sverige.”
Av Alis och Hivas berättelser framgår att de inte betraktar sig själva som ”typiskt
kurdiska män” när de beskriver sin mansroll inom familjen, men med tanke på deras
30
sociokulturella bakgrund gör de precis samma saker som vilka män som helst. Ali menar
att, ”Utifrån patriarkatets prägel och dominans gör jag omedvetet saker som andra män
gör”. Han anser att patriarkatets dominans har att göra med samhällsutvecklingen, att
könsfrågor och könsroller har att göra med ekonomiska relationer eftersom mannen får
lära sig att ha makt över familjen och kvinnan. Ali berättar att han och hans fru försöker
nå ett jämlikt och jämställt förhållande, men det är inte lätt att frigöra sig från
könsordningen i familjen och samhället.
När vi t.ex. har gäster, är det min fru som är mer aktiv, står vid spisen, att denna
uppgift faller på kvinnan beror på traditionen och strukturen inom familjen. De
äldre männen har för vana att sitta, dricka kaffe och prata medan kvinnan är ute i
köket och fixar annat.
Ziba är född i en traditionell familj, i vilken kvinnan är hemmafru och mannen är
familjens överhuvud när det gäller familjeförsörjningen och ansiktet utåt. Hon gifte sig
vid 22 års ålder och fick sitt första barn när hon var 23 år. I Iran har kvinnor och män
olika roller både i familjen och i samhället.
Jag hade turen att vara det äldsta barnet i familjen. Därför hade mina bröder inte
makt över mig, men det var stränga regler i min familj speciellt för att skydda
flickor. Från födelsen får man en roll som flickebarn att vara snäll och lydig och
vara som mamma. Kunna laga mat ta hand om hushållsarbetet och göra det som
männen i familjen säger… Män och kvinnor behövde inte vistas i olika rum utan
man kunde äta vid samma bord, och som kvinna kunde man gå ut utan att någon
annan bestämmer över en. Även om kvinnan hade rättighet inom den egna familjen,
så var det inte fallet i samhället. Allt talar mot kvinnor, lagen, regimen och
omgivningen. Detta påverkar både mäns och kvinnors värderingar, att tänka olika
och ha olika roller. I Iran har män generellt inget ansvar för barnuppfostran, utan
de är familjeförsörjare och ansvarar för familjens ekonomi medan kvinnor har hand
om barnuppfostran och hushållsarbetet. Det skulle vara tabu om min man hjälpte
till med matlagning eller städning, eller köra barnvagnen, då skulle omgivningen
tycka att han inte är en man längre /…/
Ziba uppger att hon under hela sitt liv i Iran hört att en kvinna/flicka är en halvmänniska,
”ska vara snäll och lydig, kunna laga mat ta hand om hushållet och ansvara för
barnuppfostran och göra det som männen säger”. Den information som
intervjupersonerna uppgett utifrån könsrollen i den iranska kontexten bekräftar de flesta
forskare utifrån det globala genussystemet. Könstillhörighetens betydelse är socialt
konstruerad och vi har formats i den från den stund vi föds, då vi får ett socialt kön,
”genus”. Det sker utifrån de kriterier som samhället sätter upp för vad som bestämmer
manlighet respektive kvinnlighet (Wendt Höjer & Åse 1996; Hirdman SOU 1990:44).
Dessa resonemang kan belysas utifrån Mörck (2000), som menar att kvinnor och
kvinnlighet inom vissa kulturer tenderar att vara bärare av underordning. Kvinnan är
31
genom sin kropp bärare av hemkulturen och familjens heder. Könsföreställningarna är
djupt rotade och avspeglar vår verklighetsuppfattning. Dessa traditioner och värderingar
gällande könsroller blir symboliska när människor flyttar till ett land som Sverige. En
könssymbolisk förklaring som vidmakthåller männens sociala kontroll över kvinnan.
Enligt teorin liknas kvinnans kropp vid jorden, i vilken mannen sår sin säd och när han sår
sin säd i jorden omsluter han jorden med ägarskap. Mannens förmåga att producera säd är
källan till hans stolthet och detta är beroende av vetskapen om att avkomman kommer
från hans säd samt kontrollen av jordegendomen d.v.s. kvinnan (a.a. 2000 och Delaney, C
1987).
3.3.1 Alla invandrade kurdiska kvinnor är inte så förtryckta som man tror!
Sara berättar att även om det finns avsevärda skillnader i könsroller i hemlandet och i
Sverige, innebär det inte att vi är ”helhjärtat” jämställda här i Sverige. Detta påverkar
synen på manlighet och kvinnlighet. ”Även här har jag som kvinna en egen roll som
skiljer könen åt.” Sara berättar att samhällets syn på könen speglas inom familjen och
tvärtom. ”Jag valde själv min man och visste hur hans tankar var om könsrollen då han
behandlade sina systrar rättvist.” I Iran var Sara relativt jämställd inom sin egen familj
jämfört med andra kvinnor. Men eftersom hela den iranska samhällsstrukturen var/är mot
kvinnans befrielse från patriarkatet, som har religionen i spetsen sätter det sin prägel på
familjen och även Saras familj. I Saras berättelser framgår att i den iranska kurdiska
kulturen skiljer sig kvinnosynen avsevärt från familj till familj, men den är också mycket
individuell. Kamal och Alan har figurerat i den rollen som endast tillskrivs kvinnor i
Kurdistan/Iran. I Alans fall är det likadant, ”jag hjälpte mina systrar och tillät inte dom
tvätta åt mig”.
Trots livet i det starkt religiösa samhället i Iran var mina informanter medvetna om
(betydelsen av jämställdhet mellan kvinnor och män). Avin, Sara, Zoja, Ziba och Nina
berättar att även om de har varit medvetna om sina mänskliga rättigheter och kämpat
politiskt för jämställdhet så har de inte varit befriade från förtryck vare sig inom den egna
familjen eller i samhället i det gamla hemlandet. De menar att de själva visserligen har
valt sina respektive makar i Kurdistan, men poängterar samtidigt att förtrycket av kvinnor
är mycket djupare än vad man kan tro då det inte är alltid synligt men också upplevs olika
av olika individer.
De kvinnliga informanterna var alltså noga med att betona att de själva har varit
aktiva i att välja vem de vill gifta sig med när jag ställde frågan om könsrollerna i
hemlandet. Och visst tror man ofta i väst att alla kvinnor blir bortgifta i t.ex. samhällen
som Iran och Kurdistan. Här vill de markera att så är inte fallet och det finns kvinnor som
kan rå över sin situation trots rådande könsförtryck både i familjen och i samhället.
Visserligen är förtrycket påtagligt, men samma mönster finns även i det moderna
samhället. Som det framgår ovan (Hirdman SOU1990: 44; Wendt Höjer & Åse 1996) har
det varit självklart att männen ska bestämma över kvinnan i Iran. Den gemensamma
utgångspunkten för den feministiska teorin är att kön och makt hänger ihop på så sätt att
kvinnor systematiskt underordnas. Även Avin berättar att könssegregeringen är så
påtagligt i Iran att det är nästan är omöjligt att jämföra med Sverige.
32
Men det finns ett gemensamt mönster för uppfostran av pojkar och flickor. Vårt sätt
att välja leksaker och kläder åt dom samt föräldrarnas sätt att betrakta flicke- och
pojkbarnet, är på sätt och viss likadant i båda länderna. Detta speglas i samhället,
titta på den svenska vård och omsorg där kvinnor dominerar. De olika könsrollerna
som redan är skapade, reproduceras av både könen., Även vi som kämpat politiskt
för jämställdhet tror vissa sysslor är kvinnans t.ex. diska, tvätta, laga mat och ta
hand om barnen.
Qvarnström (1993) menar att invandrade kvinnors, liksom kvinnors möjligheter i
allmänhet och till avancerade studier, politik, fritidsaktivitet och statusyrke är begränsade
eftersom det är män som har monopol. Det har lett till att kvinnor och män har olika roller
inom familjen och deltar i arbetslivet på olika villkor. Det är fortfarande kvinnor som
arbetar inom den offentliga sektorn, med vård- och serviceyrken, längst ned i hierarkin.
De kvinnor som väljer mansdominerade akademiska yrken, gör dubbla kulturella
gränsöverskridanden.
Vidare anser samtliga intervjupersoner att möjligheterna att bryta
könsmaktstrukturen finns i Sverige, dock inte i Iran. I Sverige är männen åtminstone
delvis tvingade att ta del av och ha ansvar för barnuppfostran och hushållssysslor vilket
tidigare varit enbart kvinnornas uppgift (Ahmadi 1998; Darvishpour 2003; Mörck 2000).
Mot bakgrund av intervjupersonernas berättelser anser jag att könsrollerna är
socialiserade i samhället oavsett graden av modernitet i detta samhälle. Det framgår av
både männens och kvinnornas berättelser att den feministiska medvetenheten funnits hos
dem i Iran, men inte i samma utsträckning som nu. Men oavsett samhällstillhörighet och
bakgrund menar intervjupersonerna att förtrycket och genusordningen finns, men
kvinnans position i ett religiöst land som Iran inte går att jämföra med kvinnans position i
Sverige. De menar också att eftersom familjen är en spegelbild av samhället spelar det
ingen roll hur modern familjen är, kvinnoförtrycket förekommer ändå. De flesta
intervjupersonerna har gjort det som Qvarnström kallar för gränsöverskridanden i det
gamla hemlandet. Detta gäller även männen eftersom de har varit utbildade och aktiva
inom den radikala vänsterrörelsen som delvis har påverkat deras kvinnosyn och könsroll
både i gamla hemlandet och i det nya. I nästa fråga ska jag lyfta förändringar i könsrollen
och synen på jämställdhet utifrån vad som kommit fram i de intervjuades berättelser om
hur migrationen och den svenska jämställdheten har påverkat dem.
3.4 Hur upplever de sin könsroll i Sverige?
Kamal berättar att han sedan flytten till Sverige har kallat sig för feminist, då manlighet
inte har samma betydelse här i Sverige med tanke på att båda könen deltar i arbetslivet,
tror han. Men det råder ett strukturellt förtryck av kvinnor i samhället; även om man
kallar sig feminist blir det en abstrakt tanke. ”Framför allt för en som mig som trots allt
kan begå misstag då jag också är från en traditionell kultur. Jag har haft relationer med
svenska kvinnor som påverkat mig mycket”. Svenskorna är självständiga och medvetna
om sina rättigheter. Kvinnor från österlandet har i hela sitt liv varit förtryckta och därför
är det viktigt i det nya landet att både män och kvinnor får jobba med att medvetandegöra
33
sig om feminismen. Vidare anser Kamal, att han har gjort positiva framsteg och är numera
medveten om könsmaktordningen som han inte visste så mycket om i Iran. Vidare säger
Ali att kvinnor har mycket makt, och oavsett mäns stöd kan kvinnor vara självständiga i
det svenska samhället.
Könsroll är en social konstruktion som är historik och man måste motverka den. Det
går att göra här i Sverige men inte i Kurdistan och i Iran. Här i Sverige leker jag
med mina barn och är med dom ofta, något som är tabubelagt för de flesta kurdiska
män (Alan).
Samtliga män i denna studie menar att det sociala trycket från omgivningen påverkar dem
mycket. Till exempel när familjerna får besök, då förväntar männen sig att kvinnorna
håller sig till köket och tar hand om allt medan männen sitter och förväntar sig att bli
serverade. För att undvika komplikationer väljer männen hellre att hålla sig till
traditionen, att sitta med de manliga gästerna och ”dricka te”. De vardagliga sysslorna blir
plötsligt tabu för männen och köket blir då kvinnornas arena. Männen har inte heller
dåligt samvete för det. Hiva anser att överallt i världen finns ett könsmönster inom
familjebildningen, att kvinnan har det yttersta ansvaret för hushållsarbete och
barnuppfostran. ”I Sverige har hon dubbelt arbete både hemma och sitt ordinarie jobb. På
så vis finns den traditionella kvinnorollen kvar”.
Här är kvinnorna i oberoende ställning. De har möjlighet till arbete och egen
försörjning, och även om en kvinna inte har ett arbete så är det inte bara mannen som kan
försörja henne utan samhället hjälper till, uppger Hiva. ”Hon behöver inte vara oskuld för
att kunna gifta sig men i hemlandet är hon inte längre socialt attraktiv efter en skilsmässa
utan blir bestraffad av omgivningen.” Här har kvinnan rätten till vårdnaden av barnen.
Detta är både en köns- och en klassfråga. De som har med sig i bagaget utbildning och
bättre ekonomiska förhållanden, påverkas automatiskt i sin uppfattning om könsrollen
samt familjebildningen här i Sverige.
Viktiga kriterier som kan öka kvinnors maktresurser i det nya landet är utbildning
och yrkesposition. Dessa faktorer har stor betydelse för den enskildes inflytande på
maktrelationer och beslutsfattande både inom familjen och i samhället. Den som har
högre utbildning kommer att få en annan status genom att kunna behärska språket bättre
än de som har lägre utbildning. Forskare (Ahmadi 1998; Darvishpour 1997) betonar dock
att kvinnor relativt sett har varit mer framgångsrika än män i många avseenden. Avins
upplevelse är densamma då hon hävdar att sedan hon flyttat till Sverige har hon fått nya
perspektiv, och hennes medvetenhet om hur viktig jämställdheten mellan könen är har
ökat. ”Jag har förändrats mycket, och även min man. Utbildning, politiskt engagemang
och kontakten med det svenska samhället har påverkat oss” säger Avin. Hon berättar
vidare att hennes roll har förändrats i och med flytten till Sverige från att vara hemmafru
till att bli en som både studerar och är familjeförsörjare. ”Samhället ger kvinnan mer
möjlighet här, det är motsatsen till det iranska samhället.” Man kan inte säga att detta
gäller alla kvinnor och män, att alla kvinnor helt kan bestämma själva. Patriarkatet utövas
på olika sätt bland olika folkgrupper, säger hon. Avin säger, att när kvinnan är
34
ekonomiskt självständig förbättras hennes position både i familjen och i samhället. Det
påverkar även hennes roll som kvinna när hon inte längre är hemmafru utan
familjeförsörjare. Det är den svenska jämställdhetslagen som bidrar till att kvinnans roll
har förändrats. I det svenska samhället har varje individ möjligheten att vara oberoende
eftersom det finns olika bidragssystem såsom arbetslöshetsersättning, socialbidrag och
studiebidrag, vilket bidrar till möjligheten att klara sig på egen hand. På så sätt har
kvinnor blivit beroende av staten och marknaden, men å andra sidan har beroendet av
eventuella partners minskat. Darvishpour (2003) hävdar att kvinnornas underordning är
på väg att flytta ut från familjen till arbetslivet och arbetsmarknaden. Vidare betonas att
integrationen kan vara en viktig aspekt som bidrar till ökat krav på jämställdhet och lika
rättigheter för kvinnan och mannen inom familjen (Ahmadi 1998).
3.4.1 Förändrade maktförhållanden
Ali berättar att det finns möjlighet för kvinnor att leva inom jämlika förhållanden samt
möjlighet till utveckling, t.ex. att vidareutbilda sig, och skaffa sig arbete här i Sverige.
Kvinnornas utveckling och framsteg har blivit ett hot för många män och har lett till
familjeupplösning, ett lidande för männen. Det svenska sättet att förhålla sig till kön
kan absolut inte jämföras med förhållningssättet i ett land som Iran och de
värderingar som finns där. Men trots detta befinner sig invandrade kvinnor längst
ner på skalan eftersom deras utländska bakgrund har blivit ett hinder för att deras
framsteg ska bli synliggjorda /…/
Intervjupersonernas syn på familjeformer exemplifierar såväl moderna variationer av
familjelivet som de traditionella: Zoja och Kamal har valt att leva ensamma. Båda tycker
att det västerländska sättet att leva som sambo eller särbo, är det de väljer helst och trivs
med. Gemensamt för både männen och kvinnorna i denna studie är viljan att leva under
andra familjeförhållanden än de traditionella och deras önskan gäller även deras barn.
Som kvinna och man har man inte den ekonomiska bundenheten till varandra och numera
är båda könen mer autonoma individer och långt från den traditionella värdering som
bygger på att män inte kan klara av att sköta ett hem utan en kvinna och en kvinna inte
kan klara sig ekonomiskt utan en man. Zoja menar att skillnaderna mellan könen och
könsrollerna minskar drastiskt i och med flytten till Sverige
Kvinnans status ökar, då hon lär sig språket snabbare än mannen och får ett arbete
utanför hemmet. Detta omvandlar familjestrukturen. Det händer inte så mycket inom
medelklassfamiljer utan inom arbetarklassfamiljer, där utbildningsnivån är lägre
har man olika uppfattningar om könen, att kvinnan ska föda barn och vara i köket. I
Iran har kvinnor inte den lilla minsta rätten över sin kropp, sin ekonomi eller
utbildning och inte heller sitt barn.
Här i Sverige är kvinnorna i oberoende ställning. De har möjlighet till arbete och egen
försörjning, och även om kvinnan inte har ett arbete så är det inte bara mannen som kan
35
försörja henne, utan samhället hjälper till, uppger Hiva. ”Hon behöver inte vara oskuld för
att kunna gifta sig, men i hemlandet är hon inte längre socialt attraktiv efter en skilsmässa
utan blir bestraffad av omgivningen.” Här har hon rätten till vårdnaden om barnen. Detta
är både en köns - och en klassfråga. De som har utbildning och bättre ekonomiska
förhållanden från hemlandet med sig i bagaget påverkas automatiskt i sin uppfattning om
könsroller och familjebildning i Sverige. Hiva menar vidare att detta gäller även männen
och att de som inte bott i städer har mycket svårare att ändra sig och sin uppfattning om
de moderna värderingarna.
De svårigheter som både kvinnor och män från Mellanöstern möter när de flyttar till
Sverige, är flera. Kvinnor som inte ens fick vara ute ensamma i hemlandet, ska
plötsligt arbeta, gå i skolan och göra saker som män vanligtvis gjort i hemlandet.
En del män har ännu svårare att lära sig språket och få arbete. På så sätt blir det
rollbyte. För männen blir det svårt att acceptera de nya rollerna. Därför hamnar
familjerna i kris och skilsmässa uppstår.
Samtliga kvinnor menar att medvetenheten om kvinnors rättigheter och genusaspekten har
ökat betydligt sedan de har flyttat till Sverige och vidareutbildat sig och blivit ekonomiskt
självständiga.
3.4.2 Deras syn på och upplevelser av genusordningen
Sara upplever att de kvinnor som har högre positioner är ett hot för männen. Hon lärde sig
så småningom att anpassa sig till de förväntningar som finns här, men det finns en stor
besvikelse på det svenska samhället som accepterar underordning av kvinnor. Sara säger:
I början trodde jag att kvinnomisshandel och diskriminering pga. kön förekommer
bara i fattiga länder. Man måste jämt kämpa, skrika och fighta för lika rättigheter.
Kvinnans roll inom familjen, alltså själva uppfattningen om kvinnors roll i
samhället, kvinnomisshandel, blev ett frågetecken. Även här i Sverige har jag jobbat
och slitit i syftet att byta min status och försöka påverka svenskars och mäns
attityder och värderingar när det gäller kurdiska kvinnor och att vi ska ha samma
rättigheter som männen till yrken och utbildning och i hemmet.
Sara uppger att hon trodde att kvinnomisshandel bara finns i Asien och utanför Europa,
men kvinnomisshandel finns här också fast motiven kanske är annorlunda. Kvinnor
diskrimineras på arbetsmarknaden då de har lägre lön än sina manliga kolleger, och ute i
samhället i övrigt har de inte högre positioner än männen. I det moderna samhället är
könsrollerna inte något oföränderligt tillstånd som man föds in i, utan en process av
förändringar. Kvinnorollen har förändrats från det privata rummet till det offentliga
rummet i och med samhällsutvecklingen. Denna förändring tenderar att vara sårbar för
flera män från samhällen där könsrollerna är väldigt uppdelade. I Sverige är dessa män
delvis tvingade att ta del av och ha ansvar för barnuppfostran och hushållssysslor, något
som tidigare bara varit kvinnornas område. Det finns två olika samhällsuppfattningar om
36
könsskillnader och deras betydelse. I österländska samhällen uppfattas kvinnans sexualitet
som stark vilket legitimerar mäns kontroll av kvinnors sexualitet (Ahmadi 1998;
Darvishpour 2003; Liljequist 1996).
Vidare säger Ali att det typiska för alla samhällen är den sexualiserade synen på
kvinnor. Detta upplevs extra mycket här eftersom den diskuteras öppet. I Iran och andra
länder finns samma syn men man talar inte om detta så öppet som man gör här. Det är
framförallt unga flickor som betraktas som sexobjekt. ”Allmänt sett har kvinnor det bättre
både i samhället och inom familjen i västvärlden.” Patriarkatets dominans har att göra
med samhällsutvecklingen. I västvärlden erbjuds kvinnor att ta del av viss makt. Ali säger
att könsfrågan och kvinnoförtrycket har att göra med ekonomiska relationer. Kamal tror
inte på typiska drag gällande manlighet och kvinnlighet. Detta är bara stereotypier och
normer som är viktiga eftersom de bidragit till att skapa orättvisor och dess tolkningar har
skapat skillnader mellan könen. I Sverige är kvinnor och män mer jämställda. Därför ser
könsrollerna annorlunda ut. Både kvinnan och mannen arbetar, ansvaret för
arbetsuppgifterna är fördelade i hemmet och kvinnan kan ställa krav på förhållandet här.
Hiva berättar att hans fru inte har samma uppfattning som han. Hon har bott betydligt
kortare tid i Sverige och därför har hon andra värderingar och en annan syn på könsroller.
Trots att hon är utbildad och kommer från en modern familj, tror hon att
hushållsarbetet är kvinnans ansvar och att det är hennes uppgift att ha huvudansvar
för hemmet och barnen. Jag hade aldrig tänkt leva med en kvinna som är hemmafru
här i Sverige, men även jag är påverkad av den struktur som finns i samhället,
familjen är en spegelbild av samhället.
Hiva säger att över allt i världen finns ett mönster inom familjebildningen, att kvinnan har
det yttersta ansvaret för hushållsarbete och barnuppfostran. ”I Sverige har hon dubbelt
arbete, både hemma och i sitt ordinarie jobb. På så vis finns den traditionella kvinnorollen
kvar.”
De framsteg som har tagits för kvinnor är ojämförbara i förhållande till ett land som
Iran, men i västvärlden och i Sverige är kvinnosynen mycket sexualiserad och kvinnan
betraktas som sexobjekt. Bakom modernismen döljs mycket som är kränkande och
kvinnors underordning är ett faktum som ingen kan förbise ens här i Sverige, berättar
Hiva. ”Jag är glad över att jag föddes som man, dels skulle jag inte ha haft samma frihet
om jag fötts som kvinna utifrån hennes utsatthet i samhället, dels skulle jag tvingas vara
gift med en som bestämmer över mig.” Manlighet och mäns dominans som diskuterats
ovan förklaras utifrån teorier om patriarkatet (Hirdman 2001, Fredelius m.fl. 2000) som
belyser mäns dominans över kvinnor. Hirdman utgår från att det finns en universell
könsordning av manlig överordning och kvinnlig underordning, en struktur som existerar
parallellt med könsarbetsdelningen.
Zoja anser att kön och könsskillnader är konstruerade av män för att tydliggöra
gränser, att det är män och har makt och styr. Hon menar att något som heter kön har
ingen betydelse utan individen i sig är viktigast av allt. I ett individualistiskt land som
Sverige har könens betydelse inte samma betydelse som i Iran. Könsskillnaderna har att
37
göra med fördelningen av inkomster, när män har högre lön uppstår orättvisor i hela
världen. Som kvinna måste man kämpa jämt. Zoja säger att som stark kvinna är det inte
lätt att bli accepterad av landsmän då män upplever starka kvinnor som ett hot mot deras
position i familjen och i det nya landet: ”Jag betraktas som avvikande av mina landsmän.
Jag ses som en stor fara för deras kvinnor. De försöker ta avstånd ifrån mig eftersom de är
rädda för starka och kunniga kvinnor.”
Intervjupersonernas berättelser bygger på uppfattningen att vi från födelsen får ett
socialt kön, genus. Det sker utifrån manliga kriterier. Hela samhället genomsyras av
tydliga normer för vad som är en kvinna och en man. Det som uppfattas som naturligt
beteende för det ena eller andra könet har inte med biologiska betingelser att göra, utan
med vad som uppmuntrats och accepterats av samhället och i uppfostran av barnen.
3.4.3 Kvinnor har större möjligheter, men…
Nina har kämpat politiskt för jämlikhet och jämställdhet både i hemlandet och här. I
Sverige är hon aktiv inom olika frivilligorganisationer. Hon har inte haft en traditionell
familjebild där männen dominerat kvinnan.
Men jag har inte varit lika medveten om jämställdhet som nu. Här är jag mera
medveten om de uppdelade könsrollerna, Ju mer man är medveten desto mer ser
man skillnaderna. Jag analyserar själv min och min mans vardag från morgon till
kväll. På morgonen går jag direkt till barnens rum för att väcka dem, sedan direkt
till köket för att bereda dem frukost, medan min man går till Tv-n.
Nina menar att de uppdelade könsrollerna har socialiserats och hela samhällsstrukturen
bygger på manlighet och kvinnlighet. Detta mönster finns hos alla, inklusive, hur radikala
och jämställda männen än anser sig vara. Nina säger att även de som har det färdiga
receptet för jämställdhet, själva har svårt att hålla sig till det eftersom kvinnoförtrycket är
strukturellt även i västvärlden. Den enskilda individen tillskrivs olika roller som, ”män
kopplas samman med förnuft, rationalitet och teori av naturen, kvinnan är underordnad.
De typiska exemplen ser man inom politik, val av yrke och löneskillnaderna”.
Situationen blir för de flesta annorlunda här i Sverige. Kvinnorna utvecklas mera till
självständiga individer och står på sig mer än vad de kunnat göra i hemlandet, säger Alan.
Ziba har haft höga förväntningar när hon flyttade till Sverige. Hon berättar att hon hade en
idealbild av jämställdheten i Sverige och tog för givet att hon flyttat till ett jämlikt och
jämställt land. ”Innan jag kunde svenska språket trodde jag att kvinnorna har makt att
bestämma.” När Ziba började arbeta som vårdbiträde, började hon inse att också
kvinnorna i Sverige är underordnade.
Jag blev så besviken när jag förstod att de måste arbeta i 8 timmar och hemma ska
de ta hand om barnen, matlagningen, tvätten och handla mat. Som kvinna har man
fått en roll var man än bor. Vi lever på sätt och viss under samma villkor var än vi
befinner oss.
38
Ziba konstaterar att i Sverige arbetar både kvinnor och män utanför hemmet, men
kvinnornas uppgift i hemmet är samma ”kvinnogöra” som kvinnor har i Iran. Hon har
ansvar för allt hushållsarbete. Ziba är gift med en man som har en annan kvinnosyn än
hennes far. Hennes man är radikalare och mer jämställd än fadern. Ziba gör reflexionen
att i Sverige har båda könen växt upp tillsammans och nästan på samma villkor och med
samma värderingar. När det gäller invandrade män, speciellt iranska/kurdiska män i det
svenska samhället, hamnar de nästan i samma position som kvinnorna haft det i
hemlandet.
Kvinnor får utan tvekan flera möjligheter till utbildning och arbete och de blir
ekonomiskt självständiga, men för männen tar det längre tid att komma in i
samhället. De tappar sin roll som familjens överhuvud och det försämrar deras
position inom familjen. Därför har många män svårt att acceptera att deras kvinnor
utvecklas och går vidare.
Ziba säger att både hennes och hennes makes roller i förhållande till varandra har
förändrats drastiskt i och med flytten till Sverige. Alan påpekar att män som flyttar hit är
tvungna att anpassa sig efter de normer som råder här. ”Både män och kvinnor har makten
hemma, uppfostrar barnen och har ansvar för hushållet, laga mat, handla, tvätta, vilket är
tabubelagt för en man i Kurdistan.” Vidare berättar han att innan han kom till Sverige
trodde att det också här är männen som har ansvaret för familjen och dess försörjning.
”Jag insåg snart att båda könen har ansvaret, men mycket ligger på kvinnan. Tack vare
henne fungerar familjen.”
Alan framhåller att en sak är viktig att komma ihåg. Också för den moderna
västvärlden antas kvinno- och barnkonventioner. Sexhandel, porr, sexism i alla filmer och
TV-program och kvinnomisshandel får inte förbises när man talar om könsroller. Det
pågår en systematiskt könsdiskriminerig i västvärlden som gör att kvinnan ses som ett
sexobjekt. Det speglas i samhället och inte minst i familjen. ”Även i Sverige har jag
jobbat och slitit i syfte att höja min status och försöka påverka svenskars, speciellt mäns
attityder /…/ ”
I samtligas berättelser framgår att många kvinnor trots begränsade möjligheter kan
gå vidare med vidareutbildning framför allt här i Sverige. Som exempel nämner flera av
informanterna i denna studie att det finns skillnader mellan olika familjer och att det
patriarkala sättet att se på könsroller är olika starkt. Avin menar att patriarkatet utövas på
olika sätt i alla samhällen, men kvinnans position både i familjen och i samhället har att
göra med hennes ekonomiska självständighet. Som det framgår ovan lyfter forskningen
fram betydelsen av invandrade kvinnors och mäns utbildning, samhällsklass, sociala och
ekonomiska ställning i samhället samt religion och ideologi (se även Darvishpour 2003
och 1997; Ålund 1988 och 2000).
I Sverige är kvinnan inte ekonomiskt beroende av mannen, och detta är avgörande
för vilken position och roll könen får inom familjen. Zoja berättar att hon i hela sitt liv
kämpat för jämställdhet och jämlikhet, men här i Sverige har hon lärt sig mera om
kvinnans rättigheter. Kvinnor är jämställda i Sverige fast ”bara på pappret”. Synen på
39
könsrollerna är annorlunda här jämfört med hemlandet. Både män och kvinnor har
rättigheter och skyldigheter att ta ansvar för barnuppfostran och familjeförsörjningen.
Men man skall inte förbise att det fortfarande är män som grupp som innehar
maktpositionerna i samhället.
Vidare anser Zoja att de flesta invandrade mäns syn på könsroller har förändrats. En
del hade redan i hemlandet reviderat sin uppfattning. När de flyttar till Sverige accepterar
de den rådande synen på kvinnors rättigheter. ”De vet att det finns lagar och normer som
skyddar kvinnor. Därför kan de inte begå samma misstag som i hemlandet.” De flesta
kvinnor med utländsk bakgrund är mycket aktiva på olika sätt. De vidareutbildar sig, är
aktiva inom politiska partier och föreningsliv, berättar Zoja. Hon menar att allt detta gör
att kvinnors roll förändras automatiskt, att kvinnan inte längre bara är någon som ska ta
hand om barnen och hushållet. Men även om könsuppfattningen har en avgörande
betydelse för att få resurser och makt att frigöra sig från förtrycket, finns det andra
aspekter som t ex samhällsklass, som påverkar kvinnors ställning både i samhället och
inom familjen. Följaktligen har begreppen ”modern” och ”traditionell” begränsad
relevans för att förklara könsrollerna i det nya landet. Även tidigare livshistoria spelar en
betydande roll för kvinnors strategier i det nya landet.
Nästan alla intervjupersonerna påpekar, att efter att ha varit här ett tag och insett att
genusordningen består och att kvinnoförtrycket genomsyrar allt mer eller mindre överallt,
framstår Sverige inte längre som det idealland som de trodde att det var från början och
allraminst som ett land utan kvinnoförtryck.
3.5 Relationen mellan föräldrar och barn
Det framgår av intervjuerna att synen på kön och könsroller har förändrats hos både
männen och kvinnorna och att de har överskridit gränser för vad som förväntas av dem.
Att överskrida kulturella gränser innebär bl.a. att överträda gränsen för de traditionella
könsrollerna. Ali berättar att överskridandet sker när man flyttar från ett traditionellt
samhälle som Kurdistan till ett modernt land som Sverige.
Folk som flyttar hit måste acceptera normerna. Det är svårt för många äldre att
acceptera det eftersom det är ett generationsproblem då tradition får mycket mer
betydelse för de gamla i det nya hemlandet. Många finner meningen i sin kultur och
tradition som redan har förändrats i hemlandet.
Vidare berättar Ali att det inte bara handlar om kultur och tradition utan också om själva
könsrelationen,
”maktens
betydelse”.
I
hemlandet
är
äktenskapet
en
samhällsöverenskommelse för att i första hand se till att mäns behov tillgodoses. I Sverige
har makten fått ett annat innehåll, då det andra könet har viss tillgång till makt och strävar
efter en jämlik relation. Sara berättar att förändringen för henne innebär att hon är mer
medveten om sin kamp nu än förut.
Förändringen för mig är att som kvinna måste man jämt och ständigt kämpa. När
jag flyttade till Sverige så trodde jag att jag skulle kunna sluta kämpa. Jag är en
40
kvinna, en människa, lika värd, men nej, kampen blev ju hårdare. Föreställningen
om att här var rena paradiset för kvinnor var falsk. Som litet barn hade jag
smeknamnet Kvinnornas försvarsadvokat, ”Kämparen”. Som flicka, student, över
allt, ville jag kämpa mot könsmaktsstrukturen i Iran. Jag kunde inte acceptera
kvinnoförtrycket inom familjen /…/
Vidare berättar Nina att man i Mellanöstern är vana att leva holistiskt, och det påverkar
familjeförhållandena, barnen får vuxenstöd och tillhör kollektivet. Här får de från
födelsen en egen identitet och mycket stöd av samhället. Nina ifrågasätter det
individualistiska västerländska synsättet eftersom barnen inte mår bra av att föräldrarna
inte har inflytande över barnens skolsituation och fritidsaktiviteter. Detta skapar enorma
konflikter mellan föräldrarna och samhället och inte minst inom traditionella familjer som
har döttrar, eftersom det enligt traditionen och värderingarna är skamligt för en flicka att
överskrida familjens normer.
När föräldrar inte kan ha insyn och inflytande leder detta till belastning för barnen
och konflikter inom familjer. Vi löser konflikterna genom att ge dem pengar och
köper saker för att tysta ned dem.
Nina säger att när det gäller hennes dotter som är 16 år försöker hon uppfostra henne att
vara medveten om jämställdhet och att vara en stark flicka. Nina betonar att föräldrarna är
viktiga förebilder för sina barn.
3.5.1 Föräldrar har ansvar och är förebilder för sina barn!
Alan berättar att i början av sin vistelse i Sverige trodde han att det fortfarande var
mannen som hade ansvar för familjen. Nu vet han att det är både mannen och kvinnan
som har ansvaret för att försörja familjen, men det är mest kvinnan som har ansvaret för
hushållsarbetet. ”Jag försöker lära mig saker som förälder och tvingar ofta mig själv att ta
ställning till var jag står i familjen.” Alan säger att han försöker uppfostra sina barn på
lika villkor genom att vara lyhörd och inte låta sin pojke bestämma över sina systrar. Det
finns fortfarande vissa saker som han gör omedvetet men som han vet leder till skillnader
i sättet att uppfostra barnen. Han anser att bland kurder finns inte den öppenhet mellan
föräldrar och barn som gör att flickan eller pojken kan prata om sexualitet eftersom ämnet
är tabubelagt i vår kultur, säger Alan.
Föräldrar är förebilder för sina barn, speciellt pappan är pojkarnas förebild. Har
man en far som skäms över att ta ansvar för hushållarbete, är han inte någon
jämställdhetsförebild för sina barn. Det finns skillnader bland kurdiska män precis
som svenska män i deras sätt att tänka och behandla sina barn och sin fru. Man har
generaliserat allt för mycket när det gäller män med utländsk bakgrund.
Ali betonar svårigheterna med de nya strukturerna i familjen och att båda föräldrarna
måste ta ansvar och vara delaktiga i barnuppfostran och samtidigt vara familjeförsörjare.
41
Han tycker att han som förälder är maktlös över sina barn och sin familj. Barnen blir offer
för och förvirras av föräldrarnas konflikter sinsemellan och av de problem de möter i
samhället. Han säger att han inte har problem med att anpassa sig till den svenska
kulturen, värderingarna och språket, utan det är den förändrade familjestrukturen och
känslan av maktlöshet och otillräcklighet som är problemet. ”Jag blir ibland mycket
dominant när jag innerst inne är förbannad. Jag kan inte förklara med ord hur svårt det är
att vara maktlös.” Han beskriver detta som ett inslag av patriarkatet som omedvetet utövas
av honom.
Hiva berättar hur svårt det är att ha ansvar för barnuppfostran och samtidigt arbeta. I
hemlandet tar alla ansvar för barnen och man är aldrig ensam, och alla är aktiva
runtomkring barnen. ”I Sverige är det positivt att man satsar mycket på barnen, med
dagis, förskolor och andra aktiviteter, men man känner sig helt ensam här.” Hiva har en
dotter från sitt tidigare äktenskap. Han vill uppfostra henne att bli en stark individ och att
kunna ta för sig. ”Hon ska aldrig lära sig att pojkar är bättre än flickor. Genom att vara
som jag är, försöker jag ge henne en positiv bild av män, framför allt av kurdiska män.
Jag har förändrats jättemycket jämfört med hur jag var i Iran”. Vidare säger Hiva det är
viktigt att uppfostra dottern till en självständig individ. Det är i första hand föräldrarna
som ska vara förebilder för sina barn. Därför är det viktigt att föräldrarna är delaktiga och
engagerade i barnens uppfostran, men det är inte enkelt eftersom samhället också är
delaktigt. Det leder till normkonflikter i många familjer.
Hiva vill ge ett bra intryck som ”kurdisk” far, genom att uppfostra dottern till en
självständig individ. ”Jag vill aldrig bestämma över min dotter. Hon får gifta sig och bilda
relation med vem hon vill och när hon vill, bara han inte är kriminell”. Även Darvishpour
(2003) menar att resan från traditionalism till modernism innebär för dessa individer att
stiga in i ett nytt socialt sammanhang, där relationer mellan män och kvinnor förändras
drastiskt. Mäns och kvinnors sociala bakgrund såsom klasstillhörighet, social status,
utbildningsnivå och kulturbakgrund är viktiga faktorer som påverkar deras förändrade
maktresurser. Men trots detta finns det stora skillnader mellan män och kvinnor när det
gäller deras upplevelser av och attityder till könsroller i det nya hemlandet. Detta trots att
det råder diskriminering som berör både män och kvinnor. I det svenska samhället saknar
många av dessa män arbete och känner sig maktlösa och identitetslösa. Men för de flesta
av kvinnorna är situationen den omvända; att deras positioner förbättras i många
avseenden trots svårigheter efter invandringen. Detta på grund av att samhällets regler och
normer gynnar kvinnors rättigheter. Mörck (2000) hävdar också att föräldrarna och
barnen utvecklar olika sociokulturella mönster eftersom föräldrarna ofta har svårigheter
med anpassningen till olika koder t.ex. när det gäller könsroller och andra normer i det
nya landet, medan barnen lättare kan ta till sig de rådande nya normerna och påverkas av
dem. Vidare hävdar författaren att moderna samhällen innebär nya möjligheter för
emigranter i allmänhet och frigörelse för flickor och kvinnor i synnerhet (Ibid.).
Avin är mer medveten om jämställdhetens betydelse tack vare sin utbildning och det
politiska engagemang hon haft, men också kontakten med svenskar har påverkat hennes
syn på barnuppfostran på lika villkor. ”Vi försöker uppfostra båda pojken och flickan på
samma villkor, ställer absolut inga högre krav på dottern /…/. De ska växa som
42
självständiga individer. Val av yrke och utbildning samt vem de väljer att ha en relation
med är deras egen sak”. Å andra sidan anser Avin att när det gäller dotterns sexualitet
utanför äktenskapet brukar de inte prata om ämnet hemma eftersom det är ett känsligt
ämne: ”Ämnet sexualitet skapar en inre mottsättning, å ena sida har jag inget emot när
hon ska ha sin sexdebut, å andra sidan är det svårt att acceptera /…/ ”.
I samhället finns det krav på föräldrar. De ska behandlas lika i förhållande till
hemlandet, men värderingar och traditioner kan man inte lätt bli av med, menar Avin.
”Vet att det är fel att tänka så, men vi måste kämpa och vara tydligare”.
Det finns samma mönster för barnuppfostran i alla samhällen. ”Flickor får leksaker
som skiljer sig från pojkars, och hemma hjälper de sina mödrar i köket medan pojkar
hjälper sina fäder med bilen.” Avin uppger vidare att i den värld som ungdomar lever i,
finns det mycket förnedring av flickor och kvinnor i väst, då de betraktas som sexobjekt.
Ali berättar att som förälder har man större ansvar i det svenska samhället; ”därför
har jag valt att arbeta för att försörja familjen och på så vis har min fru tid med barnen”.
Han anser att, han och hans fru är jämställda i hemmet, men han har aldrig frågat sin fru
vad hon tycker om denna fråga. Vidare säger Ali, att som förälder måste man bjuda på
sig, ge barnen kärlek, tillgodose deras behov och ha tid för dem. Han har skuldkänslor för
att han inte fanns till hands när dottern föddes p.g.a. sitt politiska engagemang.
Att ha tid för barnen är ett västerländskt sätt att leva. I hemlandet har man ett
nätverk, barn saknar aldrig sina föräldrar. Här finns en tomhet och jag känner mig
otillräcklig för barnen. Vi försöker uppfostra vår son och vår dotter på samma
villkor. Självklart ska hon leva ett eget liv, men vi har bekymmer ibland med
omgivningen. Omgivningens påverkan har stor betydelse, skolan och samhället i
övrigt ställer krav både på barn och föräldrar.
I det gamla hemlandet har det varit endast kvinnorna som hade ansvaret för
barnuppfostran. Utifrån intervjupersonernas perspektiv och med utgångspunkt i Mörck
(2000) och Darvishpour (2003) kan hävdas, att migrationen till de moderna samhällena
innebär nya möjligheter till frigörelse för kvinnor och unga flickor, vilket leder till ökade
möjligheter gällande individuella mänskliga rättigheter och ökad jämställdhet mellan
könen. Ahmadi (1998) menar också att spänningarna inom familjen ofta leder till
konflikter mellan föräldrarna och deras barn. Konflikterna intensifieras på grund av både
kulturkrockar och genuskonflikter inom familjerna. Föräldrarna saknar ofta det kulturella
kapital som krävs för att kunna stötta barnen (Ibid.).
Kamal anser att föräldrar måste kunna påverka sina barn till en viss del, t.ex. genom
att stå emot inköp av olika slag, t.ex. leksaker och kläder som bidrar till att reproducera
könsskillnader. När föräldrar medvetet eller omedvetet själva uppmuntrar könsskillnader
inom den egna familjen, så är det naturligt för samhället att reagera. Nina berättar att, ”de
indelade könsrollerna har socialiserats i alla samhällen och hela samhällsstrukturen
bygger på manlighet och kvinnlighet”. Hon menar att hon har blivit mer medveten om
könsrollernas betydelse sedan hon flyttat till Sverige, ”ju mer man är medveten desto mer
ser man skillnaderna /…/”
43
Ziba och Nina säger att det mycket snart började gå upp för dem att även här
diskrimineras kvinnor på grund av kön och att synen på manligt och kvinnligt speglas
inom olika yrken och utbildningar och inte minst inom familjen. Även Sara menar att hon
så småningom började förstå att kvinnorna i Sverige också är underordnade och tillskrivs
samma roller som kvinnorna i hennes gamla hemland. Intervjupersonerna ger en
nyanserad bild av förändringarna i attityder och förhållningssätt till könsroller,
barnuppfostran och av sin egen ställning i samhället. De tycker att det finns stora likheter
mellan föräldrarna i det nya och det gamla hemlandet. Alla föräldrar vill ju sina barns
bästa. Å andra sidan finns skillnader i mäns sätt att tänka, och intervjupersonerna menar
att svenska män onekligen har kommit längre än deras egna landsmän när det gäller
könsrollsfrågor och jämställdhetsfrågor. Å andra sidan påverkas deras syn på
barnuppfostran av att svenskar uppfostrar sina flickor och pojkar på samma villkor.
Grundproblematiken som de ständigt återkommer till är genusordningen d.v.s.
kvinnors och mäns ställning och status och ojämlika maktrelationer, och att pojkar och
flickor redan från spädbarnsåldern behandlas olika och hur djupt det påverkar oss.
Ziba tycker inte att hon och hennes man använder olika uppfostringsmetoder för sin
dotter respektive son, men flickan hjälper till mer i hemmet medan pojken är med sin far
och gör det andra pojkar brukar göra. Zoja tycker inte detta är något speciellt fenomen för
en kurdisk familj, utan att det är det patriarkala samhället som återspeglas i familjen på så
sätt att flickor i mer eller mindre utsträckning tar efter sina mödrar och pojkar efter sina
pappor.
Detta bekräftas av det genusteoretiska antagandet att könsroller tilldelas redan vid
födelsen då flickebarnet ska vara tyst och lydigt som sin mor, och pojken ska vara tuff
högljudd och göra häftiga saker som sin far. Under ett sådana förhållanden och med dessa
värderingar fostras flickor och pojkar från vaggan till graven in i ett genussystem.
Vi skolas alltså in i att göra olika saker och ha olika roller för att bli riktiga kvinnor
och riktiga män, detta oavsett om samhället är modernt som t.ex. det svenska eller
traditionellt som det iranska/kurdiska. Det positiva som männen beskriver är att de tar
aktiv del av barnuppfostran som ett viktigt steg på vägen mot jämställdhet (Hirdman
1980; Höjer & Åse 1996).
3.5.2 Könsroller - barnuppfostran och maktkonflikter inom familjerna
Segregation och sämre socioekonomiska förhållanden kan vara ytterligare faktorer som
påverkar genusrelationerna inom familjerna. Socioekonomiska faktorer och
levnadsförhållanden lyfts sällan upp i den offentliga debatten, utan istället hävdas
kulturella fenomen för att beskriva könsrollerna/genusordningen inom familjerna.
Föräldrar med utländsk bakgrund upplever vanmakt i sin föräldraroll i det svenska
samhället. Det svenska samhället har enligt empirin inte gjort sitt åtagande i tid, dvs.
skyldigheten att förmedla och informera om hur jämställdhet skall uppnås både inom den
privata och den offentliga sfären. Det framgår av samtliga intervjuer samt av en teori att
samhället istället för att omyndigförklara och diskvalificera föräldrarna bör stärka dem i
deras föräldraroll. Det gynnar jämställdheten när man som förälder blir medveten om hur
man kan göra för att uppfostra pojkar och flickor på lika villkor.
44
Samtliga intervjupersoner betonar, att det är både krävande och tufft att vara förälder i det
svenska samhället. Kulturkrockar uppstår. Det är mycket enklare att uppfostra barn i Iran
där man vet vad som gäller. Barnen har svårt att klara av kulturkrockarna och de fördomar
som deras föräldrar råkar ut för. Intervjupersonerna menar att samhället ställer krav på
föräldrarna som de inte har möjlighet att leva upp till när barnen så sällan är hemma, utan
på dagis, i skolan och på fritids. Ziba anser att:
Många barn och föräldrar lider av att deras föräldrar inte har inflytande/…/ Vi
strävar efter samma mål som svenska föräldrar – att båda könen ska uppfostras på
lika villkor och ha samma rättigheter.
Vidare berättar samtliga intervjupersoner att i Sverige lär sig barnen språket mycket
snabbare än sina föräldrar och blir tolk åt dem. Som förälder tappar man då
självförtroendet när barnen tar över föräldrarollen på detta sätt. Barnen å sin sida klarar
inte av det tunga ansvaret.
Ett fel som vi föräldrar begår är att vi inte söker upp de platser där barnen befinner
sig, som skolan och fritidsgårdarna. Därför saknar vi en bild av hur det fungerar
/…/ Svenska föräldrar lyssnar på sina barn och vet var barnen är och med vilka /…/
Föräldrarna anser vidare att det svenska samhället inte litar på föräldrar med utländsk
bakgrund. De betraktas som oengagerade i sina barns/ungdomars framtid trots att de flesta
av dem har flyttat till Sverige för att deras barn ska få en bra framtid.
Zoja är en av de föräldrar som tar upp det svenska samhällets misstro mot föräldrar
med utländsk bakgrund. Hon säger att hennes syn har förändrats mycket avseende
barnuppfostran och att det inte finns några skillnader mellan hur hon har fostrat sina två
döttrar och sin son. Vidare säger Zoja att det skulle vara bra om föräldrar som flyttar till
Sverige fick gå kurser där man får reda på vilka förväntningar som samhället har på dem
som föräldrar och vilka rättigheter och skyldigheter som barn och föräldrar har gentemot
varandra. De flesta konflikter inom familjer från Mellanöstern och Afrika beror på den
olika syn som föräldrar har på sina flickor respektive pojkar. Det är en stolthet för familjer
att deras söner får göra vad de vill, ha flickvänner och vara okontrollerade, men om
flickorna gör samma sak, är de en skam och en skuld för familjerna. ”Inom den kurdiska
traditionen är detta ett faktum.” Sara har tre döttrar och en son och säger att:
Mitt synsätt har även påverkat eller kommer att påverka mina barn. Det ska inte
finnas någon skillnad mellan mina flickor och min son, men på något sätt
favoriserar jag mina flickor. Ibland blir hon mera hård mot pojken. Det är kanske
bara den oron som jag bär på, att han är en pojke, framtidens man.
Vad gäller könsaspekten tar kvinnorna i denna studie upp att det för det mesta är de som
engagerar sig i barnens skolgång och aktiviteter. Detta kan också skapa könskonflikter
inom familjen, särskilt mellan makarna. De flesta konflikter inom familjer från bl.a.
45
Mellanöstern och Afrika, handlar, precis som Zoja redovisar, om föräldrarnas olika syn på
pojkar och flickor. Här finns en grogrund för en könskonflikt i familjen, dels mellan
föräldrarna och dels mellan barnen, när det moderna samhällets könsuppfattning krockar
med det traditionella samhällets. När familjen flyttar från en del av världen till en annan
förändras även familjemedlemmarnas inbördes positioner. Inom patriarkala förhållanden
är faderns intresse grunden för familjens organisering, medan demokratiska relationer
utgår från barnets bästa (Wikan 2004, Ahmadi 1998; Darvishpour 2003).
Samtliga intervjupersonerna är inne på att i den kurdiska familjen samt i de flesta
familjer från Mellanöstern, är det föräldrarna och framförallt männen som har rätten att
uttrycka sig. Varken barnen eller kvinnorna har något att säga till om. Det finns många
likheter mellan det som intervjupersonerna berättar och genusteoriernas betoning av
skapandet av kön, formandet av könsroller, maktkonflikter och den könshierarkiska
patriarkala strukturen. Starka patriarkala familjestrukturer grundas på att flickor och
pojkar uppfostras i en könsuppdelad kultur: Flickornas utrymme begränsas till hemmet,
där de tidigt lär sig kvinnliga sysslor av modern. Pojkarna uppmuntras att träda in i det
offentliga livet och skaffa sig en bra utbildning och för att senare bli familjens överhuvud.
Flickorna uppfostras främst till att blir duktiga kvinnor som kan sköta hem och barn
istället för att vidareutbilda sig och skaffa sig ett yrke. I denna genusordning går också
förväntningar på olika beteendemönster. Flickor måste vara tysta och tillbakadragna
medan pojkarna förväntas vara utåtriktade och uppträda självsäkert (Al-Baldawi 2003;
Ahmadi 1998).
Det pågår en långsam förändring av synen på vad som förväntas av kvinnor
respektive män. Vi lever officiellt i ett jämställt samhälle i Sverige där kvinnor och män
formellt sett har samma rättigheter och möjligheter. Samtliga intervjupersoner lyfter även
denna fråga när det gäller kvinnor i allmänhet och i synnerhet kvinnor med utländsk
bakgrund, och anser att det har skett positiva förändringar. Men i själva verket påverkas
människor fortfarande i hög grad av de traditionella förväntningarna på hur en kvinna och
en man bör vara för att uppfattas och accepteras. Detta beror helt enkelt på skillnader i
maktförhållandena som osynliggörs av båda könen, medvetet eller omedvetet, både på
individ-, grupp- och samhällsnivå (Fredelius m.fl. 2000).
3.6 Bilden av invandrade män och kvinnor
Till följd av migrationen till Sverige har förändringar skett inom familjerna, och kvinnans
ställning har förbättrats. Ändå betraktas hon fortfarande som förtryckt, och förtrycket
relateras till kurders kultur och etniska tillhörighet. Det ökar fördomar och stereotyper om
oss kurder, säger Kamal. Han hävdar att: ”Detta är den generella bilden, som är
problematisk, då det även finns svenska familjer som är mer traditionella än kurder, och
det finns kurder som är mer etablerade än västerlänningar”.
Kamal anser vidare att det är ett faktum att man inte kan förneka förtryck även när
det gäller svenska män, som är så upplysta och medvetna. I det svenska samhället som i
andra västerländska samhällen ges en orättvis bild av dem som är icke-västerländska.
Kamal uppger att oftast tror svenskarna att det är bara de som vet hur man uppfostrar
barn, respekterar kvinnor och kan modernitet. Även Ali påpekar att när det gäller
46
kvinnorna är samhällssynen densamma; ”Kvinnor med utländsk bakgrund, speciellt
kvinnor från tredje världen betraktas som primitiva och utsatta; detta är det största hindret
för deras jämställdhet och integration i det nya landet.” Ali säger att man betraktas som
förtryckare, en bild som färgas av media i samhällsdebatten, speciellt när det gäller
kurder. Det finns ingen tvekan om att den kurdiska kvinnan har tillskrivits rollen som
bärare av en kultur och tradition som män har skapat.
Vidare anser Alan att det svenska samhället har gett en negativ bild av kurdiska
kvinnor. Den negativa bilden av kurdiska kvinnor och andra invandrade kvinnor främjar
varken integration eller jämställdhet. Det är beklämmande att flickor och pojkar ska växa
upp i det svenska samhället med en sådan upplevelse av sina föräldrar. Kvinnorna som
har flytt från förtryck och diskriminerig är tvungna att kämpa dubbelt så mycket för att få
samma värde och status som männen. Alan säger, att om invandrade kvinnor ska bli
jämställda med männen i Sverige, behövs en ömsesidig attitydförändring hos båda könen.
”Det är likadant när det gäller majoritetssamhällets syn på och värderingar av människor
från andra länder, att de måste vara öppnare och ge utrymme istället för att göra
generaliseringar och fördomar om de andra”.
Hiva berättar att det finns en rädsla hos svenskarna för andra människor p.g.a. de
traditioner som många bär med sig från sina hemländer. De tar inte hänsyn till att alla inte
är traditionalister och kvinnoförtryckare. ”Jag har personligen förändrats mycket och
kommit långt i utvecklingen, men de som känner sig i underläge är många/…/ Vi måste
kämpa mycket hårt för att få samma möjligheter som svenskarna.” Hiva uppger att det
hänt mycket positivt för kvinnor och barn, att de tillåts vara egna individer. Kvinnor från
Iran och Kurdistan får chansen att utbilda sig, arbeta och bli ekonomiskt oberoende av
sina män. Det påverkar maktrelationerna inom familjen; kvinnorna stärks av att veta vilka
rättigheter de har i samhället. Den feministiska rörelsen i deras hemländer stärks i sin tur
av de möjligheter som kvinnorna har här. ”Hade det varit Iran eller Kurdistan skulle jag
aldrig kunnat sitta med dig i en intervju.” Man lär sig att använda andra metoder för att
uppfostra barn utan att aga i uppfostringssyfte, men vi blir inte trodda som föräldrar,
särskilt inte vi män, säger Hiva. ”Det finns mycket fördomar speciellt mot män från
Mellanöstern och muslimska länder. Det finns också oro för att minoriteter utnyttjar
samhället, att vi lever på bidrag och tar ifrån svenskarna deras arbeten”.
Det är viktigt att komma ihåg att kvinnor – och män – med utländsk bakgrund inte
utgör en homogen grupp. Inom en del familjer med utländsk bakgrund, liksom inom en
del svenska familjer, finns det bättre förutsättningar för jämställda relationer än i andra.
Jämställda relationer kan vara en viktig förutsättning för att klara familjekriser och
konflikter på ett bättre sätt. Stereotypen om "invandrarkvinnor" som förtryckta, passiva,
okunniga och isolerade leder till ensidig fokusering på deras problem och sällan på deras
möjligheter och handlingsförmåga.
Den offentliga debatten kring kön och könsroller i Sverige har reducerats till att
handla om kulturella dimensioner när det gäller kvinnor respektive män med utländsk
bakgrund. Harding(1986) menar att kulturella sterotypifieringar av ”de andra” och
etnocentriska generaliseringar och homogeniseringar av en normativ kvinnlighet
fördunklar veklighetens komplexitet i samma grad som de förhindrar solidaritet och
47
jämlika förhållanden mellan kvinnor. Uppfattningen om kulturella skillnader osynliggör
ofta de sociala och ekonomiska villkor (genusifierade former för rasismen, rasifierade
former för klassexploatering) som ger upphov till och förutsätter ”etniska kulturer”
(Knocke 1991 och Ålund 1988).
Feministiska forskare som Anthias & Davis (1993) har också definierat olika
samhälliga arenor som de anser vara avgörande för att kunna analysera kopplingen mellan
genus och ”ras” /etniska relationer. Kopplar man Kamals och de övriga informanternas
berättelser till teorierna ovan så ger det ett bra stöd för deras resonemang. Författarna
hävdar att kvinnor som aktörer och genus som symbol är viktiga för diskurser om etnisk
och nationell tillhörighet. Vidare menar Anthias & Davis att konstruktionen av etnisk
tillhörighet baseras på en specifik föreställning om genusrelationer och familjeformer.
Som kurdisk man anser Ali att det finns stora hinder i samhället för att få samma
möjligheter som människor från majoritetsgruppen. Man får inte ens komma till tals och
påpeka de orättvisor som drabbar män från Mellanöstern. Detta är oroväckande för många
föräldrar, då barn växer upp med en känsla av att deras föräldrar inte har något värde och
inte någon plats i samhället. ”Automatiskt placeras kvinnor och flickor i en kategori”
utsatta för faderns - och familjens förtryck och männens hedersmord” /…/ Det är det
västerländska tänkandet som ger en sådan bild.”
3.6.1 Man tvingas ofta stå i ett försvarsläge
Vidare berättar Ali att han ofta känner att han tvingas i försvarsläge gentemot samhället,
men han är inte underlägsen i majoritetssamhället. Han har en bra utbildning och ett yrke
och vill inte bli stämplad som kvinnoförtryckare. ”Jag får inte respekt för det jag själv har
kämpat för i hela mitt liv.” Att vara man och från Mellanöstern är inte positivt, men på
längre sikt är det en levnadsstrategi att vara det. Vidare anser båda Ali och Hiva att detta
synsätt inte främjar jämställdhet inom familjerna, utan provocerar männen eftersom det
finns inslag av diskriminering även i det stöd samhället erbjuder invandrade män. Då är
man tvungen att söka skydd hos varandra i städernas förorter, ett exempel är, ”turkar
söker sig till varandra i Botkyrka och kurder i Rinkeby/…/ När folk inte passar in
någonstans i samhället då söker man trygghet hos varandra, menar Ali.
Liljequist (1996) menar att det svenska förhållningssättet utifrån ett västerländskt
perspektiv är att inte kunna tänka sig att någon annan har samma värderingar som man
själv, speciellt inte när det gäller kurder eller andra människor från Mellanöstern. De
förknippas med periferi och tradition, och folk från norden tenderar att förknippas med
centrum och modernitet. I denna hierarkiska uppdelning ingår även genusordningen. Den
svenska/nordiska mannen betraktas som normal och jämställd och den kurdiska och/eller
icke nordiske mannen som avvikande och potentiell kvinnoförtryckare (Ibid.).
Gemensamt för de fyra intervjuade männen i denna studie är att de upplever
diskrimineringen starkare p.g.a. de hedersmord som begåtts av kurdiska män. Om man
kopplar ovan beskrivna tankar till modernitet, så blir det tydligt vem som har rätten att
definiera hur verkligheten ser ut. Det som därmed anses självklart är västerlänningens rätt
till sitt överlägsna tankesätt. Anläggs ett könsmaktperspektiv på västerlänningens rätt att
tolka verkligheten blir det mannen och hans tankar som är de överlägsna. Anläggs ett
48
kulturellt perspektiv blir den västerländska, moderna tanken överlägsen ”de andra”. Detta
perspektiv kan få en förtryckande roll gentemot ” de andra”, alltså ”invandrarna” (Abbott
& Wallace 2005, Liljequist 1996; Ålund 2000, Eriksson 2004). Genom fokusering på
kulturella och etniska skillnader skapas etniskt definierade grupperingar och åtskilda
sociala positioneringar. Fokus är i allmänhet riktad mot människor födda utanför Norden.
Kvinnorna har det svårare än männen i det nya hemlandet, menar Abbott & Wallace
(2005). De har mindre makt och mindre att säga till om, och de arbetar för lägre lön och
har större ansvar än vad männen har. De anser vidare att förtrycket av kvinnor med
utländsk bakgrund förklaras utifrån kultur och ursprung, istället för utifrån genusordning,
klass och etnicitet.
Migrationen har dock i mer eller mindre grad bidragit till en allmänt positiv
utveckling, även om detta skett på kvinnornas bekostnad. Det positiva är det ekonomiska
oberoendet vilket innebär att kvinnor numera är mer ekonomiskt självständiga
(Darvishpour 2003). Genusforskningen visar att kvinnor numera är mer upplysta vilket
gjort stora grupper av kvinnor motiverade att bryta sin strukturella underordning. Avin
berättar om sina upplevelser att vara kvinna och ”invandrare” i det svenska samhället.
Självklart ska man vara en tillgång, men utvecklingen har på senare tid gjort att
man känner sig som ett hinder snarare än en tillgång /…/ De flesta tror alla att
kurdiska kvinnor är förtryckta i hemmet av sina män, fast det är inte sant, alla är
inte förtryckta /…/
Avin uppger, att hon känner sig inte underlägsen i det svenska samhället utan säger att det
är betydligt lättare för kvinnor att komma in i samhället speciellt, för en utbildad kvinna
som hon.
3.6.2 Vi dras över en kam allihop!
Det är rätt att ställa krav på människor som flyttar till Sverige, men inte att ifrågasätta allt
de har med sig i bagaget. Avin menar att medias roll är viktig för vilken bild samhället får
av ”de andra”, inte minst den bild medierna gett av kurder de senaste åren. Samhällets
föreställningar om Mellanöstern har påverkats av denna bild, och detta i sin tur påverkar
även de kurdiska männen negativt i deras syn på jämställdhet, och barnen kan fås att tro
att föräldrarna inte har något värde i samhället.
Sara berättar, att det svenska samhället får insyn i invandrade familjer via de flickor
som söker hjälp hos myndigheter. Detta avhåller andra kvinnor och flickor från att söka
hjälp, även de som har kommit långt när det gäller jämställdhet. Sara anser att det har
varit tuffare för kurdiska kvinnor än för andra, men trots det har de gjort succé när det
gäller utbildning. Samhället är en del av orsaken till att familjer upplöses när könsroller
förändras. Det ställer höga krav på de kvinnor som börjar utbilda sig och komma ut på
arbetsmarknaden, de kanske tvingas offra barn och familj och avstå från mycket för att
kunna göra karriär. Å andra sidan är utbildning och arbete avgörande för att vi ska nå
jämställdhet och kunna ta vara på våra rättigheter och skyldigheter i samhället och
familjen, menar Sara.
49
Vi dras över en kam allihop. Alla kvinnor är förtryckta och misshandlade. Detta
synsätt från samhällets sida tvingar en hela tiden i försvarsläge som kvinna.
Utrymme finns inte för oss utan vi måste kämpa och visa att vi kan. Jag är inte som
du tror, förtryckt, maktlös och hjälplös.
Sara anser att majoritetssamhället har en färgad bild av kvinnor med kurdisk bakgrund
och av kvinnor från Mellanöstern som håller dem tillbaka och är ett hinder för jämlikhet
och jämställdhet. ”Hur man än gör, är man i underläge oavsett sin vilja/…/ I kontakten
med myndigheter betraktas man som okunnig, outbildad och kan inte de rättigheter som
gäller i samhället.” Det sägs om den kurdiska kulturen att den är kvinnoförtryckande fast
alla kulturer mer eller mindre förtrycker kvinnor, berättar Nina. Men vare sig bland
svenskar eller kurder, utrikes eller inrikes födda, finns bara en enda kultur, utan den
varierar beroende på individernas sociala och ekonomiska status och politiska
ställningstagande. ”Det värsta som kan hända är att detta tänkande reproduceras och
kastar en mörk skugga över våra barn och ungdomar.”
Man får ständigt höra att alla människor som är bosatta i Sverige ska behandlas lika,
men det stämmer inte, utan vi kvinnor som kommer från andra länder måste kämpa
dubbelt. Ändå betraktas vi enligt svenska medier som svaga, obildade och okunniga.
Ziba berättar att värst har kurderna som folkgrupp drabbats av denna syn, fast vi är
från olika länder med olika social bakgrund och familjeförhållanden, säger hon. När
Fadime och Pela mördades fick kurderna stor uppmärksamhet i svenska medier.
Samhället såg dessa handlingar inte som en enskild individs, utan en hel folkgrupps
handlingar.
Kvinnornas lägre position har inte bara göra med att de är kurder eller har
invandrarbakgrund, utan detta gäller alla kvinnor oavsett vilket land man kommer ifrån.
Det sägs att vi ges mer utrymme som kvinnor, men i själva verket är det männen som
dominerar. En allvarlig samhällstendens är att relatera människornas problem till deras
kultur och tradition. Vidare säger Ziba att mycket som skrivits i media känner hon inte
igen då positiva förändringar har skett. Båda könen har gjort framsteg och
maktrelationerna inom familjen har förändrats. Även våra barn har en annorlunda syn,
men samhällets negativa uppfattningar och fördomar gäller även dem och inte bara deras
föräldrar, betonar Ziba. Zoja anser också att samhället får en negativ bild av de ”andra”
via massmedierna, och det spontana mötet mellan människor sker sällan.
Samhället bygger på fördomar. Vi kvinnor betraktas som förtryckta och obildade,
våra män som förtryckare och kvinnomisshandlare och våra pojkar som brottslingar
och ouppfostrade. Den enskilda individens handling betraktas som en kollektiv
handling och på så viss drabbas alla. Ett exempel är när Fadime Shahindal blev
mördad av fadern. Han representerar absolut inte det kurdiska folket. Utöver detta
betraktas vi som bidragsberoende, utan status, det gäller särskilt kvinnor. Dessa
föreställningar påverkar våra barn negativt. De tappar förtroende både för oss
föräldrar och för samhället som inte ger en rättvis bild av deras föräldrar. De vet
inte vem de ska tro på, samhället eller sina föräldrar.
50
Intervjupersonerna tar upp hur den negativa bilden av invandrade kvinnor påverkar
könsrollerna, att denna bild främjar vare sig integration eller jämställdhet i det svenska
samhället och inom familjerna. Kvinnorna, som har flytt från förtryck och diskriminering,
är tvungna att kämpa dubbelt så mycket för att få samma värde eller status som
majoritetsbefolkningen i det svenska samhället. Samtliga intervjupersoner betonar att
kvinnorna ska bli jämställda, krävs det mycket av både individen och samhället.
Intervjupersonerna menar att de fördomar som råder försämrar kvinnors position i
samhället och deras ställning i hemmet, och detta gäller även föräldraskapet. Detta
försvårar deras möjligheter till att bli jämställda. Däremot anser samtliga att trots allt har
de flesta av kvinnorna gjort stora framsteg när det gäller utbildning och yrkesval här i
Sverige och detta ska man inte förbise. Lena Dominelli (1994) menar att diskriminering
kan uttrycka sig i ett tydligt, direkt förtryck. Diskrimineringen kan också vara subtil och
svårfångad och uttrycka sig i ett allmänt accepterat, legitimt förtryck. Stereotypen
"invandrarkvinnor" som förtryckta och okunniga begränsar kvinnornas möjligheter och
handlingsförmåga i det svenska samhället.
Samtliga intervjupersoner anser att deras kunskaper och erfarenheter skulle kunna
bidra med mycket mer än som skett hittills. Kvinnorna i denna studie känner sig inte
underlägsna sina partners, men från samhällets sida finns det en tendens att betrakta alla
invandrade kvinnor som förtryckta, okunniga och obildade. Samtliga intervjupersoner
anser att det är betydligt lättare för dem att komma in i samhället då de har haft
möjligheter till högre utbildning både i sitt gamla respektive sitt nya hemland. Deras
engagemang i politiken har också haft betydelse för deras medvetenhet om betydelsen av
könsroller, integration och jämställdhet. Informanterna tycker att samhällstendensen är att
relatera människor till problem som anses ha med deras kultur och tradition att göra.
Utöver patriarkatet finns en primär källa till förtrycket av invandrade kvinnor, och detta är
rasismen. Både rasistiska tendenser och kulturella stereotypifieringar samverkar till att
förpassa etniska minoriteter till en redan könssegregerad svensk arbetsmarknad (a.a.;
Ålund 2000). Ålund hävdar att det som avses är social ojämlikhet som tenderar att
förklaras i termer av kultur och kulturell mångfald.
51
4. Slutsatser
Både empirin och teorin erinrar om att migrationen från ett land som Iran till ett land som
Sverige bidragit till positiva aspekter gällande jämställdhet och har förbättrat kvinnors
positioner båda inom familjen och i samhället. Även männen har fått en annan roll
jämfört med den manliga rollen i det gamla hemlandet. Därför kan man säga att även
männen gynnas av att ha aktiva, utbildade och jämställda kvinnor. Den svenska
jämställdheten har gett möjlighet både för kvinnorna och männen att tänka på sig själva
och sin relation. Viktigt är att poängtera att intervjupersonernas bakgrund såsom politisk
medvetenhet och radikala värderingar som rör kön samt högre utbildning inte kan förbises
när det gäller deras syn på könsroller och jämställdhet. De har dessutom levt utanför Iran
större delen av sina vuxna liv. I och med detta har kvinnornas traditionella könsroll
förändrats markant från hemmafru till familjeförsörjare. Men trots detta har kvinnorna
fortfarande ett större ansvar än männen både inom familjen och gentemot samhället, t.ex.
genom att ta mer ansvar för barnen, och det har bidragit till att kvinnornas medvetenhet
rörande integration och könsroller ökat. Män förlorar i allmänhet på en sådan förändring i
genusordningen, och därför problematiserar de situationen på ett annat sätt i svaren på
mina frågor.
Trots att ingen av informanterna tycker att kvinnorna i det svenska samhället är helt
jämställda, vare sig i det egna hemmet eller ute på arbetsmarknaden, uppger de att
jämställdhetsutvecklingen har bidragit positivt till att skillnaderna mellan könen har
minskat. Detta gäller förvisso inte alla grupper i samhället eftersom det både i teorin och
empirin framgår att socioekonomisk bakgrund, såsom högre utbildning, yrke och
medvetenhet vad gäller genusrelationer både i det gamla hemlandet och i det nya
hemlandet är viktiga faktorer för att minska könsskillnaderna. Vidare är det viktigt att
poängtera att värderingar som rör genusaspekter och könsskillnader har man fått genom
sin uppfostran, och därför kan migration från ett land till ett annat aldrig vara avgörande,
framförallt inte i ett samhälle där genusskillnader ständigt reproduceras. Tvärtom kan
migrationen förstärka gamla värderingar gällande kvinnosynen och könsroller.
Utsattheten för hedersproblematiken är ett exempel på detta som nämns i empirin och
teorin.
Denna studie kan bidra till att människor känner sig hörda och tas på allvar. Den
slutsats som man skulle kunna dra är att det behövs kurser och utbildning helt enkelt för
att uppnå samma möjligheter mellan män och kvinnor. Det skulle finnas särskilda
utbildningar i vad jämställdhet och demokrati innebär på olika nivåer, inte minst för dem
som är nyanlända. För att kunna bedriva socialt arbete är det viktigt att skapa dialog
mellan människor och samhälle. Det är av stor vikt för bemötandet mellan individen och
samhällsinstitutioner, utan något ifrågasättande och/eller fördömande.
Ett sådant forum skulle kunna skapa en dialog på lika villkor. Om vi överlåter åt
massmedia att föra denna dialog mellan människor och samhälle då finns risken att
samhällets budskap framförs enbart på de villkor som de som har makten och
tolkningsföreträdet sätter upp. Detta skapar ett utifrånperspektiv som hittills mest verkar
52
ha bidragit till ökad etnocentrism och reproduktion av etniska stereotyper. Konsekvenser
av att stigmatisera en folkgrupp kan vara ett hinder för bemötandet av många kvinnor och
flickor som är utsatta för olika former av förtryck, inte minst hedersförtrycket.
Intervjupersonerna i denna studie utgör en relativt enhetlig grupp, men kurder är precis
som svenskar inte någon enhetlig folkgrupp, och därför är det viktigt att samhället inte
betraktar deras problem utifrån ett kulturperspektiv. Istället bör man ta reda på vilka
mekanismer som föreligger och som gör att kvinnor med framför allt utomeuropeisk
bakgrund är utsatta för det dubbla förtrycket. Det är också av stor vikt att som
myndighetsperson inse de förändringar som många människor går igenom när de flyttar
till ett land som Sverige. Självklart ska människor som flyttar till ett modernt land som
Sverige få veta vilka skyldigheter de har, som far, make, mor, hustru, medborgare,
förälder osv. Ett ömsesidigt kritiskt tänkande leder till positiva förändringar.
Den vänsterländska feminismen måste inkludera även de kurdiska och andra
invandrade kvinnor. Detta som en förutsättning för att man ska kunna föra vidare sin
kamp för jämställdhet för alla kvinnor och flickor i Sverige. Det är viktigt att förändra de
rådande könsrollerna, värderingar och attityder som anses vara det direkta hindret för
såväl män som kvinnor, pojkar som flickor att vara jämställda. Idag görs bristen på
jämställdhet till antingen ett individuellt eller ett grupprelaterat problem istället för att se
den som ett strukturellt, kollektivt problem. Detta har även intervjupersoner lyft fram
utifrån Simone de Beauvoirs (1973) perspektiv att ”Man föds inte till kvinna, man blir
det”.
Men frågan är vem som ska genomföra samhällsförändringen, det samhälle som
skapat normerna och attityderna utifrån de krav som samhället ställer upp eller vi
människor som lever insnärjda i det; en fråga för vidare forskning? En annan
forskningsfråga som jag anser skulle vara relevant är att ta reda på hur barn och
ungdomar, flickor respektive pojkar, upplever sin könsroll och hur de ser på sina föräldrar
i förhållande till majoritetssamhället?
53
Referenser
Abbot, P., Wallace, C. (2005). An introduction to Sociology. Feminist Perspectives.
London: Routledge
Ahmadi, N. (red.) (1998). Ungdom, kulturmöten, identitet. Stockholm: Liber
Al-Baldawi, R. (2003). Migration och familjestruktur. I Ahmadi; Nader. (red.), Ungdom,
kulturmöte, identitet. Stockholm: Liber
Anthias, F., Davis, N. (1993) Racialised Boundaries. Race, nation, gender, coulour and
class and the antiracist struggle. Routledge. London.
Barot, R., Bradley, H., Fenton, S. (Red.) (1999). Ethnicity, Gender and Social Change. St.
Martins Press. INC: USA.
Collins, Hill. P, C. (2000) Black Feminist Thought. New York. Routledge.
Connell, R. (2004). Män och manligheter. Kvinnovetenskaplig tidskrift, 1-2.04.
Institutionen för genusvetenskap, Göteborgs universitet.
Darvishpour, M. (2003). Invandrarkvinnor som bryter mönstret: hur maktförskjutningen
inom iranska familjer i Sverige påverkar relationen? Stockholm: Univ. Almqvist &
Wiksell International.
Darvishpour, M. (1997). Invandrarkvinnor utmanar männens roll. I Ahrne. G & Persson. I
(red) Familj, makt och jämställdhet; rapport till Utredningen om fördelningen av makt
och ekonomiska resurser mellan kvinnor och män, Stockholm, Fritze.
De Beauvoir, S. (1973). Det andra könet. Stockholm: Norstedts.
Delaney, C. (1987). Seeds of honour, Fields of Shame, in David Gillmore (Ed.). Honor
and shame and the unity of the Mediterranean: American Anthropologian Association,
number 22.
Depoy, E., Gitlin, L. (1994) Introduction to research. Studentlitteratur, Lund.
Dominelli, L. (1994). Anti-racist social work. London: BASW.
Eriksson- Baaz, M. (2004). Bortom likhet och särart- Västerländsk feminism och den
Andra kvinnan. I Mohanty, C: Globaliseringens kulturer. Göteborgs Universitet:
Institution för kvinnovetenskap.
54
Eriksson, C., Eriksson, Baaz. M., Thörn, H. (1999). Globaliseringens kulturer: den
postkoloniala paradoxen, rasismen och det mångkulturella samhället. Nora: Nya Doxa.
64
Fredelius, G., Patricia, K., Ingrid, U. (2000). Kvinnoidentitet. Stockholm: Natur och
Kultur.
Fredriksson, I. (1987). Jämställdhet och könsideologier. Eskilstuna: Tidens.
Harding, Sandra. G. (1986). The science question in feminism/ Ithaca: Cornell Univ. Press
Hirdman, Y. (2002). Våldet mot kvinnor är problemet. Aftonbladet/debattartikel 02-1202.
Hirdman,Y. (2001). Genus – om det stabilas föränderliga former. Malmö: Liber
Hirdman, Y., Åström, G.(1992). Kontrakt i kris Om kvinnors plats i välfärdsstaten:
Carlssons.
Hirdman, Y .(1988) Genussystemet - reflexioner kring kvinnors sociala underordning, i
Kvinnovetenskaplig tidskrift, nr 3.
Hirdman, Y. (1987). Makt och kön i (red. Petersson) Maktbegreppet Stockholm:
Carlssons.
Hirdman, Y. Genussystemet. I: Demokrati och makt: Sverige: maktutredningens
huvudrapport. Stockholm; Allmänna förl., 1990: s. 73-116; Statens offentliga
Utredningar;1990:44.
Humanistisk – Samhällsvetenskapliga Forskningsrådet (HSFR) (1999). Forskningsetiska
principer i Humanistisk- Samhällsvetenskaplig Forskning. Stockholm.
Härifrån till jämställdheten: huvudrapport från programberedningen Kommunerna och
jämställdheten. Göteborg: Svenska Kommunförbundet: Kommentus, 1998.
Kamali, M. (2002). Kulturessentianlism och ”hedersmord”. Socionomen, nr 3.
Knocke, W. (1991) ”Invandrade kvinnor – vad är problemet”? Kvinnovetenskaplig
Tidskrift, nr 3:4 – 15.
Knocke, W. (1986). Invandrade kvinnor i lönearbete och fack. Rapport, nr 53,
Stockholm: Arbetslivscentrum.
Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.
55
Liljequist, M. (1996). I skuggan av ”Inte utan min dotter” Exil iraniers identitets arbete.
Etnologiska skrifter nr.7, Umeå universitet.
Lindqvist, B. (1991). Drömmar och vardag i exil. Stockholm: Carlssons.
LO (1996). Klass och kön: Om delad makt i facket: hinder för kvinnors makt i facket och
förslag till åtgärder för att öka kvinnors inflytande: Stockholm: LO, 1996.
Mojab, S., Abdo, N, (2004) Violence in the Name of Honour Theoretical and political
challenges.
Molina, I. (1997). Stadens rasifiering: etnisk boendesegregation i folkhemmet. Uppsala:
Univ.
Mörck, Y. (2000). Hyphenated Danes: Contested fields of gender, generation and
ethnicity. Nordic Journal of Youth Research (Young). Volume 8, Number 3, s.2-16.
Okin, S. Moller. (1999). Is multiculturalism bad for women? New Jersey: Princeton
University Press.
Pincus, I. Män som hindrar och män som främjar jämställdhetsarbetet, i styrsystem och
jämställdhet, SOU 1997:114 (Delrapport i kvinnomaktutredningen).
Qvarnström, M. (1993). Det måste finnas bättre sånger. Kvinnliga klassresenärers
kulturmöten på väg mot ny identitet. Nr 6 i Skriftseren från Centrum för kvinnoforskning:
Stockolms universitet.
Ruth, J- E. (1991). Reliabilitet och validitetsfrågan i kvalitativ och kvantitativ forskning
tradition. Gerontologica, Vol. 5 (4), s. 277-290.
Schlytter, A. (2004). Rätten att själv få välja – arrangerade äktenskap kön och
socialtarbete. Lund Studentlitteratur.
Schyman, G. (2002). ”Kultur används mycket godtyckligt för att förklara kvinnovåld”.
Dagens Nyheter/Debattsidan 02-01-26.
Sharan, M. (1994). Fallstudien som forskningsmetod. Stockholm: Studentlitteratur.
Smith, D. (1990). The conceptual Practices of Power. A feminist sociology of knowledge.
Boston: Northeastern University Press.
Smith, D. (1999). Writing the Social, critique, theory and investigations, Toronto:
University of Toronto press.
56
Solheim, J. (2001). Den öppna kroppen. Göteborg: Daidalos.
Statens Invandrarverk (1992) Kvinnor och Invandrare - rapport om invandrade kvinnors
ställning i det svenska samhället med förslag till åtgärder. Stockholm.
Wendt Höjer, M. & Åse, C. (1999). Politikens paradoxer: en introduktion till feministisk
politisk teori. Bjärred: Academia Adacta.
Wikan, U. (2004). En fråga om heder: Ordfront förlag Stokcholm.
Ålund, A. (2000). Etnicitetens gränser och mångfald. I Olsson, E. (red) Etnicitetens
mångfald och mångfaldens etniciteter, kön, klass, identitet och ras: Stockholm: Carlsson.
Ålund, A. (1991). ”Lilla Ljuga”: Etnicitet, familj och kvinnliga nätverk i
kulturbrytningars tid. Stockholm: Carlssons bokförlag.
Ålund, A. (1988). The Power of Definitions: Immigrant women and problem – Ideologies.
Report – Study of Power Democracy in Sweden. Uppsala: Maktutredningen
57
Bilaga 1: Frågeguide för intervjuer
Tema 1: Bakgrund
- Berätta kort om din bakgrund, ålder, vilket år flyttade du till Sverige?
- Vad sysslar du med, arbete, föreningsliv politiska intressen?
- Hur ser familjebilden ut - gifta par, ensamstående eller samboförhållanden?
- Hur skulle du beskriva din familjesituation? Hur ställer du dig till sambo eller
särboförhållanden? Skulle du kunna tänka dig att leva i ett sådant? Varför tycker
du så?
- Hur skulle din omgivning reagera?
- Hur ser du på äktenskap och andra samlevnadsformer i ditt hemland respektive i
Sverige? Vad ser du som positiva resp. negativa drag i dessa?
- Är det tillåtet för dig att leva i ett s.k. ”västerländskt” familjeförhållande såsom
sambo eller särbo?
Tema 2: Könsrollen, kvinnosynen och föräldrar rollen
- Hur ser könsrollerna ut inom familjen nu jämfört med i hemlandet? Ge exempel på
kvinnors och mäns roller i båda länderna. Har något förändrats? Hur och varför?
- Hur upplever du kvinno- och mansrollen i förhållande till din familj- och det svenska
samhället?
- Vad ser du som typiska drag för manlighet respektive kvinnlighet? Tycker du att
könsskillnader är viktiga eller anser du att vi bör sträva efter större likhet mellan
kvinnor och män?
- Vilken betydelse har detta (kön) för dig och ditt sätt att leva?
- Vad är bra och vad är problematiskt med att vara förälder i det svenska samhället i
förhållande till hemlandet?
- Berätta om din kvinnosyn har förändrats i och med migrationen?
- Hur uppfostrar du dina barn- flickor respektive pojkar?
- Får din dotter respektive son ha sex utanför äktenskapet?
- Får de gifta sig som de vill?
- Hur upplever du svenskars sätt att uppfostra sina pojkar respektive flickor?
Tema 3: Upplevelser av att vara i minoritet i samhället
- Upplever du minoriteten som en tillgång eller ett hinder i det svenska samhället?
- Hur uppfattar du samhällets syn på minoriteters sätt att tänka och leva?
- Känner du dig som ”avvikare” i Sverige? Eller upplever att du är som alla andra?
- Upplever du att du är i underläge i förhållande till majoritetsbefolkningen - hur känns
det?
58
- Vad är positivt respektive negativt med att tillhöra en minoritetsgrupp?
- Vad har förändrats gällande kvinnors respektive mäns ställning i samhället?
- Vad anser du att samhället bidrar med för att förbättra kvinnornas ställning i
samhället och inom familjen?
- Upplever du att din förälderroll ifrågasätts ut av samhället eller hjälper samhället dig
i din föräldraroll för att det ska gå bra? Exempelvis dagis, fritids, skolan mm
- Hur ser samhället på kvinnor respektive män med utländsk bakgrund?
- Skillnader mellan svenska män och män med utländsk bakgrund i sättet att se på
eller betrakta och behandla kvinnor.
- Om det finns skillnader, vad kan det bero på?
- Vilka faktorer tror du kan främja eller hindra kvinnor – dvs. kvinnor med utländsk
bakgrund – och män att vara jämställda?
59