La Madonna di Senigallia av Piero della Francesca 1416-1492
Psykologisk forskning
Små barn glömmer inte!
– ny forskning om barns tidiga minnesförmåga
Nu ökar kunskapen om barns förmåga att minnas.
– Vi vet att redan tidigt under andra levnadsåret minns barn det de
fått se vid ett enskilt tillfälle i flera månader, skriver Mikael Heimann,
professor i psykologi i Linköping.
H
ur våra tidiga minnen formas är
av både praktiskt och teoretiskt
intresse för många av oss som
arbetar med psykologiska frågeställningar inom vitt skilda fält. Det kan
handla om att få personer att våga lita
på sitt minne, att motverka risken att
framkalla falska minnen, att tolka små
barns utsagor eller att förstå hur man
ställer frågor till små barn utan att påverka deras berättelse.
Aktuell och uppdaterad kunskap om
hur minnet utvecklas är därför viktig
för såväl kliniskt verksamma psykologer
som jurister, socionomer och poliser.
Problemet är emellertid att mycket av
den kunskap som används inte alltid är
helt ’up to date’. Alltför säkra uttalanden om små barns normalutveckling
och om den tidiga minnesförmågan är
tyvärr vanliga.
Ett exempel på hur ”kunskap” om
barns tidiga förmåga att förstå och
minnas gavs sommaren 2006 då flera
tidningar rapporterade om ett beslut
Psykologtidningen 1/07
från Stockholms tingsrätt som innebar
att lilla Linnéa, 13 månader, måste bo
varannan natt hos mamma och varannan hos pappa. I Dagens Nyheters
(31 juli 2006) artikel om Linnéa intervjuades bland andra Olof Hülphers, jurist
vid Bris (Barnens rätt i samhället) som
citerades säga: ”Enligt expertis glömmer små barn så fort och därför väljer
domstolar ofta att ta varannan natt så
att barnet har nära kontakt med både
mamman och pappan hela tiden.”
Ett uttalande som kanske stämmer
med en allmän populärvetenskaplig bild
av hur barns minnesförmåga fungerar.
Men frågan är om uttalandet stämmer
med den kunskapsbild vi i dag har av
hur minnet utvecklas under de allra
första åren.
Senare tids utvecklingspsykologiska
forskning om små barns minnesförmåga
har visat att många av de antaganden
som traditionellt gjorts avseende minnesutvecklingen under de första åren
behöver omvärderas (se till exempel
Rovee-Collier, Hayne & Colombo, 2001).
Den gängse bilden har varit att långtidsminnet utvecklas sent och att förmågan att forma specifika och personliga
(explicita) händelseminnen kräver en
språklig förmåga samt rudimentära
jagfunktioner.
Man har till exempel antagit att barns
förmåga att observera och komma ihåg
specifika händelser är ytterst begränsade
och att det särskilt gäller för barn yngre
än 18 månader. En ståndpunkt som delvis går tillbaka till Piagets (1962) tidiga
observationer och som fick honom att
hävda att det är först mot slutet av den
sensorimotoriska perioden (vid 18-24
månader) som ett barn kan använda
sig av erfarenheter som han eller hon
enbart observerat (till exempel att
observera hur ett nytt och tidigare okänt
objekt eller leksak fungerar). Barnet kan
i denna situation inte använda sig av sin
nya kunskap direkt utan måste vänta
en bra stund innan det nya objektet
kan undersökas (då objektet inte längre
13
Psykologisk forskning
används och då arbetsminnet inte längre
är till någon hjälp). Piaget kallade detta
för fördröjd imitation, en förmåga som
gjorde det tydligt att en kapacitet att
forma inre representationer av verkligheten och att minnas dessa nu utvecklats.
Våra minnessystem
Det finns många sätt att beskriva minnet på, men ett vanligt sätt är att dela
in minnet i två system, ett implicit och
ett explicit. Någon egentlig enighet om
hur dessa två system i grunden fun­gerar
eller hur separata de är finns inte, vissa
hävdar att skillnaderna handlar om
olika åtkomstvägar medan andra anser
att systemen snarare återspeglar olika
inlagringssätt (se till exempel RoveeCollier, Hayne & Colombo, 2001;
Schacter, 2001). Vad de flesta dock är
eniga om är att det implicita minnet
till största delen är omedvetet och dels
består av motoriska färdigheter (”skills
and habits”) och dels av vårt igenkänningsminne (”recognition memory”).
Det explicita minnet däremot, är till sin
karaktär medvetet och innehåller bland
annt våra personliga minnen samt ger
oss möjlighet att komma ihåg specifika
händelser som vi kan datera och aktivt
ta fram ur vårt minnesarkiv (episodiskt
minne, deklarativt minne). En del menar även att dessa två system utvecklas
hierarkiskt (Rovee-Collier, 1999): Först
det implicita och därefter – mot slutet
av första levnadsåret och framåt - det
explicita systemet. En av förklaringarna
till varför den infantila amnesin uppstår
skulle således vara att vi inte har åtkomst till episodiska minnen innan det
explicita systemet är fullt utvecklat. Och
det sker inte förrän barnet har utvecklat
språk.
Tidiga specifika händelseminnen
I dag finns konvergerande resultat från
flera studier som visar att specifika
händelseminnen formas redan under det första levnadsåret, fakta som
bekräftats av studier genomförda i
såväl USA, England, Nya Zeeland som
Sverige (Barr, Dowden & Hayne, 1996;
Carver & Bauer, 2001; Hayne, Bonifice &
Barr, 2000; Heimann & Meltzoff, 1996;
Heimann & Nilheim, 2004; Meltzoff,
1988, 1995). Man har i dessa studier i
14
detalj undersökt hur fördröjd imitation
utvecklas. Det vill säga man låter små
barn observera specifika aktiviteter
med objekt (leksaker) barnet inte sett
tidigare och inte själva fått undersöka
tidigare. Barnet kan bara lära sig hur
objektet ska hanteras genom att aktivt
och medvetet observera och lagra den
aktivitet som en vuxen utför.
Inga ledtrådar
När barnet senare (efter 15 min, en
dag eller en vecka eller ännu längre
uppehåll) för första gången själv får
möjlighet att handskas med leksaken
så finns inga andra ledtrådar än den
egna minnesbilden. Det handlar här om
kontrollerade experiment där specifika
presentationer av flera olika aktiviteter
använts och där man uteslutit möjligheten att situationen eller leksaken i
sig får barnet att svara korrekt. Dessa
studier visar sammantaget att barn
redan vid sex månader uppvisar en förmåga att forma tydliga händelseminnen
och att förmågan är synnerligen robust
redan vid nio månader. Många menar
att förmågan utgör en tidig förelöpare
till det som senare blir ett fullödigt
episodiskt minne och ibland har man
även valt att beskriva förmågan till
fördröjd imitation som ett uttryck för
ett ”non verbalt episodiskt minne” eller
”non-verbalt deklarativt minne” (Jones
& Herbert, 2006).
Dessa nya observationer innebär
att vi behöver justera vår syn på barns
förmåga att minnas specifika händelser,
att lära sig via observation. Exakt vilka
konsekvenser dessa nya iakttagelser får
för vår förståelse av till exempel infantil
amnesi och eventuell hågkomst av tidiga traumatiska händelser är för tidigt
att uttala sig om. Men vi vet att redan
tidigt under andra levnadsåret minns
barn det de fått se vid ett enskilt tillfälle
i flera månader (Bauer & Hertsgaard,
1993; Meltzoff, 1995). Kunskapsläget i dag kan sammanfattas i följande
punkter:
l Vid 6 månader kan ett barn minnas
en specifik händelse i över ett dygn efter
en demonstration på högst 90 sekunder.
l Vid 9 månader minns barn en händel­
se i 2-4 veckor efter en demonstration
som inte vara längre än 20 sekunder.
l Från ett års ålder ökar minnesförmå-
gan markant. Ett barn på 12-13 månader
minns en specifik händelse i ca 2 månader medan ett barn på 18 månader kan
minnas en händelse efter 6 månader.
l Med ökad ålder blir minnet mer
flexibelt. Ett barn på 6 månader är
beroende av att objektet som demonstreras är exakt lika det som barnet själv
får undersöka. För äldre barn kan man
förändra leksakens utseende. Efter ett
års ålder blir inte heller barn störda om
rummet eller miljön förändras.
Det bör noteras att resultaten bygger
på experimentella studier som inte inneburit någon starkare känslomässig upplevelse för det lilla barnet. Vi kan därför
bara spekulera kring vad den tidiga
minnesförmågan betyder för händelser
av mer personlig karaktär som även är
starkt emotionellt infärgade (eller för
delen hur tidiga traumatiska upplevelser
lagras). Nya fynd tyder emellertid på
att den minnesförmåga som fördröjd
imitation avspeglar har betydelse för
barnets kommunikativa och kognitiva
utveckling.
Tidig minnesförmåga
och senare utveckling
Det är en sak att konstatera att en viss
form av minne existerar vid en viss tidpunkt, till exempel att de händelseminnen som fördröjd imitation avspeglar
faktiskt är manifesta vid 6-9 månaders
ålder i stället för vid 18-24 månader,
men en helt annan att avgöra vad
detta betyder för vår förståelse av tidig
utveckling mer generellt. Andra tidiga
milstolpar har man kunnat kartlägga
och visa på deras relevans för senare
utveckling. Förmågan till delad eller
samordnad uppmärksamhet som börjar
visa sig runt 9 månaders ålder är av
vikt för både den språkliga och kognitiva utvecklingen (se Smith & Ulvund,
1999). Och andra minnesförmågor, som
igenkänningsminnet (visual recognition
memory), har visat sig predicera begåvning. Men vad med fördröjd imitation
som beskrivs som ett tidigt deklarativt
minne? Här är mycket fortfarande osäkert, men några första observationer har
rapporterats i år av den forskargrupp jag
själv är delaktig i och som innebär ett
samarbete mellan Linköpings och
Göteborgs universitet i Sverige samt
Psykologtidningen 1/07
med forskningsinstitutioner i både
Norge och USA.
I en första studie har vi kunnat visa
att 14månader gamla barns förmåga till
icke-språklig kommunikation är starkt
beroende av tre faktorer: det visuella
igenkänningsminnet observerat vid sex
månader, barnets turtagningskompetens
vid 14 månader samt fördröjd imitation
vid nio månaders ålder. Tillsammans
kunde dessa tre variabler förklara över
40 procent av variansen i den ickespråkliga kommunikationen (Heimann
m fl, 2006). Av särskilt intresse för oss
och för den här artikeln är att fördröjd
imitation hade den enskilt starkaste
betydelsen för den icke-språkliga kommunikationen. De minnesprocesser
som fångas upp när vi observerar barns
förmåga till fördröjd imitation verkar
med andra ord vara av central betydelse
för den tidiga kommunikativa utvecklingen!
Under året har vi även hunnit publicera resultat från en långtidsuppföljning
av de barn som ingick i studien (Strid
m fl, 2006). En uppföljning som visar
att fördröjd imitation också är viktig
för den kognitiva utvecklingen på sikt. I
korthet fann vi att barn som presterade
lågt på både fördröjd imitation och samordnad uppmärksamhet när de var
ca 1 år gamla fick klart lägre resultat när
vi mätte deras kognitiva förmåga (begåvning) tre år senare. Det här är resultat som behöver replikeras, men om de
visar sig hålla kan kanske fördröjd imitation i framtiden komma att användas
för att identifiera barn i riskzonen för en
problematisk utveckling och därmed ge
oss ytterligare ett verktyg för att kunna
sätta in stöd och hjälp tidigt.
Fördöjd imitation redan från
3 månader?
I en studie från förra året rapporterades att redan tre månader gamla barn
formar specifika erfarenheter enbart
genom att ligga och titta på det som
händer runt omkring dem (Campanella
& Rovee-Collier, 2005). Tidigt i livet är
ju detta nästan det enda en bebis kan,
att ligga och titta på sin omgivning, på
sin kropp och på sina föräldrar. Det är
en vanlig föreställning att barn i första
hand lär sig genom egen aktivitet eller
genom sin interaktion med omgiv-
Psykologtidningen 1/07
ningen. Man var därför intresserad av
i vilken grad barn har förmåga att lära
sig helt nya saker genom händelser som
bara kan observeras då och då, det vill
säga i vilken grad förekommer ’latent
inlärning’ hos barn som inte är äldre än
tre månader.
Vad man gjorde var att följa en grupp
barn som regelbundet (ca en gång var
14:e dag) fick se en leksak användas på
ett specifikt sätt. Barnen följdes från
3 till 6 månaders ålder och resultaten
visade att erfarenheten hade betydelse.
Gruppen som regelbundet fått se – men
aldrig röra – leksaken var mer kompetenta när de vid sex månaders ålder för
första gången själv fick hantera leksaken
jämfört med en grupp barn som fått se
leksaken användas för första gången
när de var 6 månader. Man fann att de
som fått se leksaken regelbundet från
tre till sex månader var snabbare, de
visste hur leksaken skulle användas!
Det här fyndet tyder på att spädbarnet
bygger upp en specifik erfarenhetsbas
kring hur saker i omvärlden fungerar
långt innan han eller hon har möjlighet
att själv undersöka eller själv uttrycka
sina erfarenheter. Tre månader gamla
barn formar långtidsminnen av specifika
beteendesekvenser trots att de själva är
motoriskt oförmögna att utföra dem!
Minnen som barnen, enligt Campanella
och Rovee-Collier, kan plocka fram och
använda långt senare.
Slutsats?
Någon klar och entydig konklusion är
svår att forma. Vekligheten är för komplex och vår kunskapsbas fortfarande
bristfällig. Vad som däremot är klart är
att psykologer liksom andra experter
måste ta del av ny kunskap och ha en
dialog med forskare inom området. Den
kunskap vi har om barns minnen och
hur dessa formar barns personlighet är,
trots alla nya fynd, fortfarande brist­
fällig.
Vår förståelse för hur tidiga minnen lagras och exakt hur de påverkar
utvecklingen är bräcklig och osäker och
vi måste inta en ödmjuk hållning. Vi
vet inte hur de nya fynden ska kopplas
till hjärnans utveckling, vi vet inte hur
den infantila amnesin ska förklaras och
vi har ännu inga uppföljningsstudier på
större grupper (vare sig av typiskt ut-
vecklade barn eller av barn med atypisk
utveckling). Vad vi dock vet är att barn
i Linnéas ålder har en väl utvecklad förmåga att forma specifika minnen och att
det är olyckligt när domstolar argumenterar utifrån bristfällig kunskap.
mikael heimann
Professor i psykologi
Institutionen för beteendevetenskap
Linköpings universitet
[email protected]
Referenser
Barr, R , Dowden, A , & Hayne, H (1996). Developmental
changes in deferred imitation by 6- to 24-month-old
infants. Infant Behavior and Development, 19, 159-170.
Bauer P J , & Hertsgaard L A (1993). Increasing steps
in recall of events: factors facilitating immediate and
long-term memory in 13.5- and 16.5-month-old children.
Child Development; 64, 1204-23.
Campanella, J , & Rove-Collier, C (2005). Latent learning and deferred imitation at 3 months. Infancy, 7 (3),
243-263.
Carver, L J , & Bauer, P J (2001). The dawning of a past:
the emergence of long-term explicit memory in infancy.
Journal of Experimental Psychology: General, 130(4),
726-745.
Hayne, H , Boniface, J , & Barr, R (2000). The development of declarative memory in human infants:
age-related changes in deferred imitation. Behavioral
Neuroscience, 114(1), 77-83.
Jones, E J H , & Herbert, J S (2006). Exploring memory
in infancy: Deferred imitation amd the development of
declarative memory. Infant and Child Development, 15,
195-205.
Heimann, M & Meltzoff, A N (1996) Deferred imitation
in 9- and 14- months old Infants: A longitudinal study
of a Swedish sample. British Journal of Developmental
Psychology, 14, 55-64.
Heimann, M ; & Nilheim, K (2004). 6-month-olds and delayed actions: An early sign of an early explicit memory?
Cognition, Brain and Behavior; VIII (3-4):249-24.
Heimann, M , Strid, K , Tjus, T , Smith, L , Ulvund, S E ,
& Meltzoff, A N (2006). Exploring the relation between
memory, gestural communication, and the emergence
of language in infancy: A longitudinal study. Infant and
Child Development, 15, 233-249.
Meltzoff, A N (1988). Infant imitation and memory:
nine-month-olds in immediate and deferred tests. Child
Development, 59, 217-225
Meltzoff, A N (1995). What infant memory tells us
about infantile amnesia: long-term recall and deferred
imitation. Journal of Experimental Child Psychology, 59,
497-515.
Piaget J (1962). Play, dreams and imitation in childhood.
London: Routledge & Kegan.
Rovee-Collier, C (1999). The development of infant
memory. Current Directions of Psychological Science;
8, 80-85.
Rovee-Collier, C , Hayne, H , & Colombo, M (2001) (Eds
).The development of implicit and explicit memory.
Amsterdam: John Benjamins Publishing Co.
Schacter, D L (2001). The seven sins of memory:
How the mind forgets and remembers. Boston, MA:
Houghton Mifflin.
Smith, L , & Ulvund, S E (1999). Spedbarnsalderen. Oslo:
Universitetsforlaget.
Strid, K , Tjus, T , Smith, L , Meltzoff, A N , & Heimann,
M (2006). Infant recall memory and communication
predicts later cognitive development. Infant Behavior
and Development, 15, 545-553.
15
